Jump to content

Den moderna jazzens utveckling


calm

Recommended Posts

Jazz EP nr 1 på svenska blev redan vid utgivningen en framgång vilket jag tror att det beror på att den slår an en folklig melankolisk ton i moll/dur ackord. Försiktigt tolkade av Jan Johansson i samklang med originalens melodier. De flesta folkvisorna spelades entonigt så det nya var naturligtvis att Jan lade till ackordföljder och bastoner. Beträffande just basen så var denna "nedstämd" ibland en kvint för att riktigt ligga lågt i melodin, vilket märks på skivan som ibland upplevs som riktigt basrik vid Georg Riedels spel. Som jag nämnt tidigare i tråden var inte "uppjazzning" av folkmusik okontroversiell utan snarare både sett ur folkmusikperspektiv som jazzperspektiv tveksam.

Men som sagt så var det sannolikt tonen och den varsamma tolkningen av melodierna samt sättet att spela som gjorde skivan i princip odödlig.

Andra försök att göra om folkmusik till jazz gjordes vid samma tid med helt annat resultat historiskt, som denna platta som från 1962 som jag inte tror så många kommer ihåg.

 

R-1696843-1273440745.jpg.b0c105e19772d19edd0a7977083c5b8a.jpg

 

Bengt-Arne Wallin som ingick i Arne Domnérus Orkester samtidigt med att Jan, gav ut denna platta med storbandsinspirerad folkmusik som nog tolkades mer som en amerikaniserad form av dansbandsjazz, som vid denna tid kändes ganska gammalmodig, trots att melodierna är hämtad från samma musikskatt, dvs. folkmusik.  Dansanpassad jazz var vid denna tid mer för äldre medan yngre föredrog rock, schlager och pop. Jazzen bland initierade hade rört sig mer mot jazz för ren lyssning.

Låtlistan finns på Discogs från vilket fotot är hämtat, https://www.discogs.com/Bengt-Arne-Wallin-Old-Folklore-In-Swedish-Modern/master/694128

Som synes bara svenska folkmelodier. DUX DLPS 1700

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Om man ser till Bengt-Arne Wallins satsning så var den naturligtvis en helt annan än Jan Johanssons "Jazz på svenska". Även om den innehåller samma folkviseanslag så blir sättningen en helt annan med en mer traditionell storbandssättning med trumpetsektion, brass med tromboner och träblås med saxar och klarinetter. Till detta skall läggas rytmsektion med bas trummor och piano. Jämför man med den instrumentering som vanligtvis användes i originalversioner av folkmusik på landsbygden i Sverige så handlade det mest om ett antal fioler och ibland om möjligen dragspel eller munspel. De melodier som kom att tolkas i jazzsammanhang var oftast instrumentala polskor som har en dansant grundrytm som oftast skapades med fotstamp. Skillnaden var nog den att Jan Johansson anslog en "blå ton" mer glidande medan Bengt-Arne blev mer precis och nästan militärisk utifrån de amerikanska rötterna. Genom Jans sätt att spela blev det mer inhemskt än internationellt och därmed ett visserligen inte ett nytt sätt att spela folkmusik, men avskilt från det amerikanska sättet att spela. Vi kan jämföra det med bluesens utveckling från New Orleans och framåt mot entonigt gitarrspelande till storbandsdito i Chicago, Los Angeles och New York.

Jag vill ändå påstå att denna jazzform även om den tog avstamp i folkmusiktraditionen så som den spelades i det gamla bondesamhället, så blev det en mer urban tolkning som jag menar är utgångspunkten för den moderna jazzens utveckling här och kanske också i Norden. Skild från nationalromantiken med Grieg, Peterson-Berger och Alfvén som främsta förespråkare. Det fanns naturligtvis motsvarande strömningar i Europa i övrigt, men där var det andra folkmusiktraditioner som rådde.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Det har pratats mycket om Jan Johanssons speciella anslag som ett kännetecken för hans spelstil. Han och många andra hävdar dock att det på ett mekaniskt instrument som piano inte går att påverka mekaniken på ett sådant sätt att det skulle ge en signifikant annorlunda klang än den som hammarens anslag på strängen skulle ge. Sista delen av kedjan är hammaren frikopplad från mekaniken eftersom den då faller fritt mot strängen och endast hastigheten har betydelse. Den kan naturligtvis variera men strängens klang blir densamma vid ett och samma anslag. På sin tid har docenten vid KTH Anders Askenfelt i kontrollerade empiriska studier funnit att det inte föreligger någon skillnad rent mätmässigt mellan enstaka toner anslagna med samma styrka. Samma vibrationsamplitud med samma spektrala övertonsinnehåll. Andra hävdar att så inte är fallet, men skillnaden ligger kanske mer på på timing och balans samt synkronisering av toner i ackord. Oavsett dessa aspekter så kan man diskutera ämnet utifrån hur man kan identifiera Jan Johanssons sätt att spela och som gör att man kan höra att det är just han och hans speciella ton,  som är ytterst personlig.

 

Som i hans andra LP Innertrio, Megafon MFLP 2.

 

P1140176.jpg.1e8f67e97087aa6491b1265d1a634cb2.jpg

 

P1140178.jpg.67a832049433041f9500b6b4528413a5.jpg

 

Tillsammans med Georg Riedel (b) och Egil Johansen (tr) ger han både i låtval och spelstil prov på sin egna mycket kännetecknande temporala och utmärkande ton.

 

Jag återkommer till analys av de enskilda melodierna.

 

Calm

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Sid 1, på skivan Innertrio sker en blandning av mer moderna tongångar mer åt det atonala hållet som 3,2,1, go som inleder skivan i ett raskt tempo med variationer över ett bluestema och nästa nummer Bolles Vaggvisa som går mot det folkmusikmässiga hållet med sköna klanger och lugna harmonier. Skillnaden mot ep:n Jazz på svenska, vol. 1, är utan tvekan Egil Johansens taktfasta spel. Den följs av den mer konventionella Svallvåg där den numera typiska Johanssonska tonen blir mer uppenbar. I I found a new baby, ges ett prov på hur en amerikansk standard kan omformas på ett nytt sätt under Jans arrangemang. Intressanta ackordföljder och improvisatoriska löpningar över klaviaturen med eftertryckligt och tydligt tempo.

Sid 2 innehåller The Chant  av Mel Stitzel, skriven 1926 med en tydlig ragtime-anknytning omarbetad med kraftigt ackordspel mellan melodislingan som kommer in i början och slutet på låten. Snälltåg ger verkligen en illusion av ett framrusande tåg med ett häftigt tempo förstärkt via pianots lite nerviga spel och trummor och cymbaler i ultratempo. I följande spår den välkända The trill is gone är tempot betydligt lugnare och mer konventionellt spelad, dock med en egen twist på Jans numera kända  sätt att hantera tonen och fraseringen. I titellåten Innertrio framtonar George Riedels bas på ett mer tydligt och framträdande sett och mer uppenbart blir hur triospelet sker i samklang. I den avslutande Premiär skapas ett lågstämt bottentempo genom att Georgs bas stäms ned ett halvt tonsteg och Egil slår taktfast på lågstämd puka, likt ett orientaliskt tema.

 

Sammanfattar man denna skiva kan man säga att den innehåller både amerikanska standards spelade på lite nytt sätt och folkmusikanknyten musik som fortsättning på succén med Jazz på svenska och man kan förstå att Jan inte låser in sig i viss gengrebildning utan testar lite olika spår i olika riktningar. Den gemensamma röda tråden är Jans signifikanta sätt att spela, hans ton och temporala skicklighet. En bra skiva enligt mitt sätt att se och ett bevis att Jan numera behärskar tekniken till fullo.

 

Ljudingenjör är även denna gång Olof Swembel och omslaget formgivet av Tor Alm. Inspelad 17/7 1962 i Stockholm. Skivmärke Megafon MFLP 2.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Tråden går fram med myrsteg, vilket jag beklagar, men ju mer man gräver ju mer hittar man. Har nyligen varit på besök hos Svenskt Visarkiv i gamla Bonnierhuset på Torsgatan i samband med min startade universitetskurs "Swedish Music" som i den första övergripande föreläsningen med överblickar av svensk musik under 1800-talet och framåt, innefattande all sorts svensk musik även jazz. Här nämns naturligtvis Jan Johansson som en av portalgestalterna.

 

För att fortsätta i tråden så var 1962 ett omväxlande år för Jan Johansson med mer eller mindre fast engagemang med Arne Domnérus Orkester, men också med andra arbeten som medmusiker i andra än egna produktioner. Här är ett exempel:

 

P1140181.jpg.62cda06f42820e392d0ba68a4958706d.jpg

 

P1140182.jpg.e8645d00748513968961469068d49ec8.jpg

 

Sonya Hedenbratt var en välbekant sångerska  från tiden på Chalmers som gärna var med i de musikövningar som gavs på Gasquekällaren där.

Här sjunger hon tillsammans med Jan Johanssons Trio i fyra låtar med växlande kompositioner. Gemensamt är att Jan ges stort utrymme både i intron, improvisationer  och solon på skivan.

Här kan man verkligen höra att det numera är en driven och säker pianist bakom tangenterna och spelet är omväxlande starkt ackordspel och avancerade melodislingor och inte minst skickligt utfört.

 

Sid 1

 

Pia; skriven av Eric Nordström tenorsaxofonisten som Jan tidigare samarbetat med. Svensk text Bo Blide

 

Så nära som nu;  ( The Nearness of you, H.Charmichel) Svensk text av Olof Ernebo

 

Sid 2

 

Kors i taket; av Sonyas bror Östen Hedenbratt

 

En bra sabla du; ( Embraceable you, G.Gershwin) 

 

Jan Johanssons Trio består denna gång av Sture Nordin (b) och Egil Johansen (tr.)

 

 

Inspelat i Stockholm den 27/8 1962 mellan kl. 13-15.20! Låtarna tillsammans är ca 10 minuter så det lär väl skett en del omtagningar kan jag tro?

 

Tekniker Bengt Runsten och omslag Tor Alm

 

Megafon MFEP 11

 

Calm

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Jag måste återvända till plattan Innertrio. Jag kom nämligen över ett nytt exemplar utöver mitt tidigare lite raspiga mono-original. Detta är i stereo och i mycket bra skick. Beteckning Megafon MFLP S2 och enligt Discogs en reissue från 1974. Vilket vad jag förstår inte är en remastrad variant utan en återutgivning av ursprunget eftersom även i original finns i stereo med samma beteckning som mitt ex från senare datum.

Den tekniska kvaliteten och skicket är överlägset, vilket gör att det musikaliska innehållet framstår än mer som lysande. Ibland blir den musikaliska upplevelsen lidande pga ljudkvaliteten skymmer sikten.

Måste nog säga att denna LP växer några storlekar i mina öron nu jämfört med tidigare. Plötsligt blir det interaktiva spelet klarlagt på ett helt annat sätt och namnet på skivan blir helt uppenbart. Detta tillsammans med LP:n 8 Bitar blir plötsligt till en ytterligare dimension av ett konstnärsskap som står ut i det svenska jazzpianots historia. Lysande skulle jag vilja påstå och toppklass!

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Året 1962 var ett händelserikt år musikaliskt för Jan Johansson. Gyllene skivan delades ut för 1961 med priset till 8 Bitar, men på andra plats kom Rune Gustavsson; Young Guitar, på vilken även Jan medverkar. Prisutdelningen skedde av Oscar Peterson, i närvaro av  Ella Fitzgerald och Louis Armstrong. Nu ytterligare ett bevis på framgång. 1960 års Gyllene skiva hade han redan fått för Mäster Johansgatan 12.

En rad studiouppdrag fick han under året som pianist på skivor med Monica Zetterlund, Siw Malmkvist, Toots Tielemans och Arne Domnérus Orkester.

Därutöver hade han allsköns uppdrag att skriva jinglar och musik till bl.a. reklamfilm.

 

På det privata planet blev det för arbetsamt att pendla till Göteborg där sonen och hustrun fanns, eftersom jobben fanns mycket i Stockholm. Det blev därför flytt till Upplands Väsby och ett nybyggt radhus.

 

Filmmusik hade det också 1962 blivit med Siska (Alf Kjellin) och nu blev det aktuellt för Bo Widerberg att söka musik till sin långfilmsdebut Barnvagnen. Om man får tro baksidestexten på denna skiva:

 

P1140185.jpg.501f9ed6fdff681d2701f7c26fb7ac05.jpg

 

P1140186.jpg.2a7ce27ef458ffebfa2e375cee695a46.jpg

 

så var valet redan gjort av Bo men först i att filmen i princip var klar skedde musiksättningen den 25 och 26 februari 1963, då Bo och Jan jobbade tillsammans ihop denna i Europa Films ateljéer i Sundbyberg. De sista delarna föll på plats sent på natten. Medverkande var förutom Jan även Arne Domnérus, Bjarne Nerem, Weine Renliden trumpet, Jimmy Woode på bas och Egil Johansen. Låtarna blev följande:

Medan kolapappren prasslar

Faster Ellas krona

Starkare på de brutna ställena 

Britts nya biff ( samtliga skrivna av Jan Johansson)

 

1. Inleds lugnt med bas/bastrummor och sedan kommer trumpeten och saxarna in. Pianot mer på, med snabba ackord som följs av kompet i samma tempo och sedan omväxlande mellan saxarna i solo.

2. Börjar med pianosolo melodiskt långsamt i melodistämma för att sedan bas och cymbaler faller in och övergår i ackordföljder och ett improviserande på melodistämman.

3. Piano  spelar typiskt Johanssonskt  med  lite "haltande" tempo med trummor och bas.

4. Mycket trum- och cymbalspel med skatch-sång och tempoväxling med pianot i snabb bluesslinga med fåtal ackord som klingar ut i tempo.

 

Bo Widerberg ville ha musiken glest fördelad i filmen och utöver Jans bidrag musik av Vivaldi och en gles dialog.

 

Framgår inte vem som ansvarade för tekniken eftersom den är tagen från filmens ljudband , omslag Tor Alm.

Megafon mfep 12

 

Calm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Vi rullar vidare i Jan Johanssons skivproduktion och musikaliska liv som verkligen tagit fart i olika riktningar på det tidiga 1960-talet. Jans relation till musik och dans var alltigenom positiv och egentligen där han startade sin karriär med spelningar tillsammans med skolkompisar i de Norrländska hemtrakterna och deras olika dansbanor. Vidare i Göteborg och  Stockholm i diverse spelengagemang både generellt och i jazzsammanhang. För att senare också inkorporera ren lyssningsjazz med folkmusik, amerikansk mer avancerad jazz och vidare till filmmusik. I grunden handlar det om hans sällsynta förmåga till rytmik, harmoni och spelförmåga. I Sverige övergick 1950-talets guldår till 1960-talets krisår för svensk jazz och i synnerhet den dansbaserade. Den vanliga danspubliken började vända jazzmusiken ryggen och in kom annan populärmusik som schlager och rock. Allt färre arrangörer vågade låta jazzen stå som ensamt nummer när ungdomarna ville höra och dansa till nyare musik. Lyssningsjazzen ansågs av många som "svår" och de musiker som behärskade den typen av musik var långt färre än den som kunde spela hygglig dansbandsjazz. Så de mer professionella jazzmusikerna som behärskade musik och teknik bejakade utvecklingen medan dansbandsjazzen  fick allt färre publik.

 

Med nya influenser från USA dök en ny form av jazzdans upp kallad jazzbalett som inledningsvis både utövades av såväl amatörer som proffs ofta i form av danskompanier i rena föreställningar som "Jazzbalett 63" uppsatt och koreograferad i Stockholm av den österikefödda Lia Schubert och hennes primiärdansare Walter Nicks. Lia hade startat en utbildning i Balettakademin som var i grunden en professionell utbildning för blivande dansare utanför den klassiska baletten och Operans utbildning.

West Side Story som både var uppsatt som musikal 1957 och som sedermera som film var typexempel på produktioner i jazzbalettens anda. 

Georg Riedel var engagerad sedan tidigare hos Lia Schubert som kompositör och arrangör för musik till hennes balett.

 

Jan blev involverad genom denna skiva 1963. Rörelser, inspelad under maj och juni detta år.

 

1627985633_P1140187(1).jpg.de897da36713fec92784f3cd9bd952d5.jpg

 

2048933050_P1140188(1).jpg.70942b8213dc1c1015a4c8ace452a393.jpg

 

 

Med på skivan är också Arne Domnérus ts, Jan Allan tp, Egil Johansen tr, Rune Falk bs och bascl, Georg Vernon, Andreas Skjöld tb, Bengt Arne Wallin tp och Jimmy Woods b. Här spelar också Jan vibrafon.

 

Sid 1

 

Rit

Studsa, Studsa G.Riedel)

Steg för två( G Riedel)

Kullerbyttor

 

Sid 2

 

Bråttom (G Riedel)

Vittnesbörd (G.Riedel)

Rotation

Dinosaurus ( G Riedel)

Tre rörelser

 

Personligen tycker jag att denna platta är svår. Mycket är baserat på afro-amerikanska dansrytmer mycket baserade på Walter Nicks och Lia Schuberts önskemål och mer baserad och inspirerad  av den musik som framfördes på Jazzbalett 63. Musiken är i grunden  med en taktfast rytm spelad på congas, rörklockor och trummor. Få, riktiga solon med pianot som bas, mer som ibland atonala "blåsardueller" mellan trumpet, sax och trombon.

 

Megafon MFLP 3

 

Teknik Olof Swembell, Gert Palmkrantz, Björn Ahlmstedt och Lars Karlsson. Omslag Tor Alm.

 

 

Calm

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Efter succén med Jazz på svenska, del 1. Så var det dags för Jan och George Riedel, att ta sig an ännu ett knippe av svenska folklåtar.

 

P1140209.jpg.41a03b5d15f2d97033587c208a1d377c.jpg

 

P1140211.jpg.2f616b4d7d31ba3529de2da9af9870fa.jpg

 

Jazz på svenska 2, med underrubriken svenska folklåtar.

 

 

Sid 1

 

Berg-Kirstis polska från Dalarna

Brudmarsch efter Larshöga Jonke

 

Sid 2

Visa från Rättvik

Polska från Medelpad

 

För den som har lyssnat på LP:n med samma namn så är igenkänningsfaktorn stor.

 

Inleds med Berg-Kirstis polska, som går i ett tempo som om den spelades på fel hastighet med Georges bas som intonation, men ökar i tempo vartefter låten framskrider och skildrar en bergtagning från ett troll som lockar människor i fördärvet med sin förföriska och uppskruvade sång.

Brudmarschen tillhör en av de mest spelade låtarna från skivan,  i olika sammanhang där man på något sätt vill skildra vemodet i svunna tider på landet som varit. Går i Dur och Moll. Jans arrangemang och spel gör varken en pastisch eller pekoral av ursprungsmaterialet utan behandlar det med respekt och enkelhet, inget lull-lull.

Visa från Rättvik har sitt ursprung eller givit upphov till en psalm 344 i svenska psalmboken och låter mer som en koral.

Polska från Medelpad en danslåt men kanske att bara lyssna till?

 

Baksidestexten som även denna gång är skriven av Ingmar Glanzelius , musiker och kritiker, skildrar lite av konflikten som uppstod mellan traditionalister i folkmusiken och inte bara gengrebytet till jazz utan även jazzmusiker som inte tyckte att detta var äkta jazz. Förnyelse och gengrebyte i ett och samma tag skapar starka känslor.

 

Inspelad i Stockholm den 18 oktober 1963 i Stockholm med Olof Swembel som tekniker. Tor Alm svarar för omslaget som har en brudkrona från Västsverige på framsidan lånad från Göteborgs Museum.

 

mfep 13

 

 

 

Calm

 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Om LP:n  Rörelser var en udda fågel i Jans skivinspelningar så är denna än mer udda.

 

P1140376.jpg.63cfba650d743d125c1c20dcd8b16020.jpg

 

P1140377.jpg.00f7c203abfa39501f802fd4ae7adcc2.jpg

 

Orgeltvist inspelad 28 november 1963. Olof Swembel vid spakarna i Stockholm. Tor Alm omslag.

 

Sättningen var följande :

 

Jan Johansson Hammondorgel

Rune Gustafsson Gitarr

Roman Dylag Bas

Egil Johansen Trummor

 

Vet inte om detta var ett musikaliskt skämt eller ett allvarligt inhopp i den pågående pop- och rockvåg som sköljde in i landet och riktade fokus från den tidigare rådande jazzeran.

 

Låtarna var följande:

Sid A

Dubbeltvist; Rune Gustafsson

Hålligång the orgel; Jan Johansson

Sid B

Flottarkärlek; Hugo Lind

Jag har bott vid en landsväg; Alvar Kraft

 

På baksidestexten står:

 

" Pop till tusen. En rock nock! Första svenska orgeltvisten på skiva! Äntligen ! Yeah, yeah, yeah! (utt: jä,jä,jä)

Masssor av ös! Garanterat bäst hittills! Kommande etta i svenskpoppen? El-gitarrer! Nyhet!"

Gruppen kallar sig The Fakirs vilket kanske antyder att det hela handlar om ett skämt, jag kan inte uppfatta det på annat sätt. Visserligen var klimatet för seriös jazz ganska dött, men att försöka slå sig in som popgrupp var nog lite optimistiskt i sammanhanget och andas i sådant fall rent kommersiellt. Men Jan Johansson var nog inte känd för att vara en stor skämtare utan seriös i allt vad han företog sig, men väjde inte för att spela all sorts musik.

 

Rent musikaliskt skall man ändå ge en viss kredit till bandet för sina tolkningar av de då välkända Flottarkärlek och Jag har bott vid en landsväg. Två stycken som gjort Snoddas och Edvard Persson kända och landsplågor under 1950-talet respektive 1939 med filmen Kalle på Spången.

Tolkningarna ligger nära melodierna, men utvecklas i utflykter och improvisationer med solon på jazzvis.

 

Ingen av Jans skivor som kommer att gå till historien, men rolig som kuriosa vid en diskografi som denna.

 

Mfep 14

 

Calm

 

 

 

 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

  • 5 weeks later...

Tänkte återknyta till "tråden i tråden" om Jan Johansson efter juluppehåll och tentaläsning inför min universitetskurs "Swedish Music" som nu är avslutad. Kan konstatera att  kunskapen om svensk jazz och i synnerhet om Jan Johansson skapar många intressanta sidospår om jazzens "guldår och krisår" i Sverige. Den här tiden är mycket en identitetsskapande och turbulent period för något som kan kallas inhemskt skapad musik och inte bara utifrån inhämtad eller kopierad utifrån.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Vill man fördjupa sig i svensk jazzhistoria i alla dess skeden så tycker jag att Caprice/Rikskonserters/P2 ambitiösa satsning  "Svensk Jazzhistoria"  i hittills 11 utgåvor skildrande åren 1899-1979 kan vara en bra början. Volymerna innehåller CD-skivor med inspelad musik varav en del är unika upptagningar som inte finns på annat håll. Till varje volym finns en liten bok med historisk beskrivning om aktuell period med bilder, kommentarer och intressant information, som referenslitteratur för den som vill fördjupa sig, samt beskrivning av spåren i CD-plattorna. Varje volym omspänner varierande antal år  och man kan därför både läsa och lyssna samtidigt till utsnitt ur svensk jazz- och musikhistoria. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_jazzhistoria

 

Så här ser volym 9 ut:

 

P1140449.jpg.a9b9c65f64dea78cfe2ed8e0eecfedf7.jpg

 

Den omfattar åren 1960-64 och består av 4 CD-plattor, ett texthäfte om drygt 100 sidor och ett häfte om ca 20 sidor med beskrivning av spåren på CD-plattorna.

Här får man en uppfattning om Jan Johanssons inflytande och deltagande i svenskt jazzliv under perioden som är omfattande, inte bara som "egen" artist utan också som medverkande i alla möjliga sammanhang.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Innan jag återvänder till den kronologiska ordningen i beskrivningen av Jan Johanssons skivutgivning så kan jag inte undanhålla er denna platta, även om det blir ett "hack" i tidsordningen.

 

P1140453.jpg.51296381eeee8abcbb4af77eaf395e8d.jpg

 

En återutgivning av en konsert med Jan i ett celebert sammanhang i en konsert 28 mars 1960. Stan Getz Quartet med Stan (ts), Ray Brown (b), Ed Thigpen (dr) och Jan Johansson (p).

 

P1140454.jpg.26db181db00f0f655ae742cb4839d6f5.jpg

 

Konserten som ingick i Norman Ganz " Jazz at The Philharmonics" 2 som dess europeiska variant som pågått ett antal år och som innefattat bl.a. konserter i Sverige med diverse amerikanska musiker som nämnts tidigare i tråden. Ganz hade lagt ner motsvarigheten i USA och flyttat till Schweiz 1958 för att komma närmare sin "nya" marknad.

 

P1140455.jpg.753c20aa100dff5b52bb6d14b40665c8.jpg

 

Konserten som ägde rum i Düsseldorf spelades in i samarbete med WDR, West Deutschen Rundfunk producent Franz-Josef Schwarz. Utgiven i remastrat skick. N 78 016.

 

Fem nummer varav alternativupptagning av Out of Nowhere, samt Woody´n You, The Trill is Gone, Pernod.

 

  

Calm

Link to comment
Share on other sites

1963 blev ett blandat år med mycket skivspelningar i diverse studios med artister som Monica Zetterlund, Siw Malmkvist, Arne Domnérus orkester, Harriet Forsell, Gals and Pals mm. Arne Domnérus orkester var hans fasta engagemang naturligtvis, men den mer avklingande populariteten för jazz som ren dansmusik och den konflikt som rådde mellan det traditionella jazzfolket med New Orleans-jazzen som dixiland och den "nya" mer modala och bebop inriktade "lysnings"- jazzen blev en nedgång för hela jazzsektorn. Det talades om en jazzkris som handlade om delvis detta men också att erkänna jazzen i sig som en konstform jämbördig med klassisk musik och en konstform med kvalitativa och konstnärliga ambitioner och därmed kunna utverka bidrag för verksamheter och utbildning. Den kampen hade pågått hela tiden från jazzens inträde på allvar i Sverige någon gång på 1920-talet, då anklagad för ungdoms-förförelse och- förstörare. Samma kom att ske sedermera  med den rock- och popmusiken i början på 60-talet.

Utöver egna skivinspelningar så blev det en del radioengagemang och konserter, resor till bland annat Tyskland för inspelningar med NDR bl.a. Men också enligt Orkesterjournalen till och med att spela gitarr vid diverse popinspelningar i studio. För en ung musiker med familj och radhus måste pengarna rulla in och många musiker som inte var så väletablerade måste sadla om eller skaffa sig jobb vid sidan om. En situation som känns igen idag. Yngste sonen Jens föds också i början av november 1963.

Mycket av den musik som spelades in finns bevarad i t.ex. Svensk Jazzhistoria med dess CD-plattor, men också hos Svensk Musikarkiv är en guldgruva för den som vill gräva djupare.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

I början av 1964 kom den sista plattan i en trilogin om svensk folkmusik. Nämligen denna.

 

P1140451.jpg.b35d96288862d8433b4d096da8d272fd.jpg

 

Jazz på svenska 3. 

 

P1140452.jpg.b45bb3dd875f2fe7b72d4282c4e5a63c.jpg

 

Här fortsätter Jan Johansson och Georg Riedel sin resa i svensk folkmusik, med följande låtar.

 

Sid 1

 

Gånglek från  - upptecknad i -- Älvdalen.

 

Polska efter Höök Olle

 

Sid 2

 

Gammal Bröllopsmarsch 

 

Visa från Järna

 

Samtliga inspelade den 6 maj 1964.

 

Om man lyssnar på dessa spår så har de det gemensamma att de är inspelade i ganska lugnt tempo och med melodislingor som ligger mycket nära originalen vad gäller mer entoniga partier och harmonier och inte så mycket "broderande" eller improviserande eller utsvävande i sin form. Jans typiska sätt att hantera pausering, takt och frasering slår igenom och man märker att han nu definitivt fått ett förhållande till grundmaterialet som känns äkta och självklart. Georgs bas ligger mycket lågt och understryker det låga tempot, i vissa partier så lågt att man är tvungen att kolla om skivspelaren går i rätt hastighet.

 

Inspelningen skedde som vanligt skulle man kunna säga med Olof Swembel vid spakarna och Tor Alm svarade för omslaget med brännvinspluntan. Ingmar Glanzelius jazzmusiker och musikkritiker svarade för den personligt hållna baksidestexten. Inspelad i Stockholm 6.5.64.

 

Megafon mfep 15.

 

 

Calm

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Det finns en LP med Jan Johansson som en av aktörerna med några låtar,  som jag inte har lyckats fångat i verkligheten men  hittat på bild och det är en inspelning gjord i Hamburg studio 31 januari 1964 med titeln 34. NDR Jazz Workshop. Den har nummer NDR 6295585.

 

R-3144004-1456912475-3182.jpg.88e0adf18ec6965781d23b53d0af6825.jpg

Bild från Discogs

!
B3 Georg Riedel Visa Fran Rättvik
Piano – Jan Johansson
     
Som synes är det Georg Riedel som står som huvudaktör med Jan som medverkande men det finns flera spår inspelade vid samma tillfälle 31/ 1964  och som finns samlade i nedan utgåva från 2011.
     

R-3412454-1381240348-4588.jpg.71880eef6fca8fb0b0a4a9d6cc1fb940.jpg

 

 

Här finns följande låtar som inte är med på LP:n men väl inspelade vid samma tillfälle.
 
(Visa från Rättvik)
Yesterdays
3, 2, 1 - go
Här medverkar också förutom Jan och Georg, även Bengt-Arne Wallin (tp), Bosse Broberg (tp), Eje Thelin (tb), Rune Falk, Arne Domnérus & Bjarne Nerem (ts), Rune Gustafsson (g) och Egil Johansen (tr).
På ACT-CD:n finns dessutom ett stort antal inspelningar från senare tillfällen med NDR  . ACT 9510-2
som jag avser att återkomma till.
 
Calm
 
 
   

 
 
 
 
 

 
 
 
 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Så kommer vi till kanske det album som är det som är de flesta lyssnares ingång till Jan Johanssons konstnärsgärning som pianist och musiker. Jag talar naturligtvis om  Jazz på svenska. Den släpptes 15 augusti 1964 och har rönt stor framgång som Sveriges genom tidernas mest sålda jazzalbum.

 

P1140647.jpg.abd3e979c326ae969b702b23570e0233.jpg

 

Framsidan pryds med en "Smålandsportmonä" inlånad från Göteborgs museum som användes av bland andra emigranterna som lämnade Sverige under hungeråren i slutet av 1800-talet för att söka lyckan i Amerika. Bakgrunden var ett antal missväxtår och allt fler munnar att mätta i ett jordbrukssamhålle med små arealer som brukades med ganska primitiva metoder. 

Omslaget är liksom många tidigare formgivet av Tor Alm.

 

P1140648.jpg.da1b490061bfd040b6c5b02643e7820d.jpg

 

 

Baksidestexten är skriven av Jan själv som kommentarer och notering kring musiken. Övrig baksidestext är skriven av Ingmar Glanzelius musiker och recensent som skrivit många tidigare texter och kommentarer på Jans skivor. Jag återkommer till spåren på skivan som producerats på det delägda bolaget Megafon.

Mitt ex är i stereo och heter mflp s 4, men finns i ett antal varianter.

 

Jag kommer att återkomma med mera kring låtarna på skivan men också till bakgrunden och de källor som Jan använt sig av och i vilken tidsanda de skall tolkas.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

23 hours ago, calm said:

Den släpptes 15 augusti 1964 och har rönt stor framgång som Sveriges genom tidernas mest sålda jazzalbum.

Sveriges bidrag till långlivade klassiker som Miles Davis Kind of Blue och Dave Brubecks ”Time Out”. När jag bodde i Kanada förvånades jag lite över hur bekant den var även där, i vart fall på hifi-mässor.

 

Det är ett fantastisk album.

 

 

Link to comment
Share on other sites

För att riktigt förstå bakgrunden till folkmusiken och dess skrivna källor måste vi gå tillbaka ända till början av 1800-talet. Tiden var en mycket turbulent period i Sveriges historia med först mordet på Gustav III i slutet av 1700-talet, krigsförlusten av Pommern 1807 mot Frankrike och hela Finland 1809 mot Ryssland och en mindre av Norge önskad union med Sverige 1814. Den svenske kungen Gustav IV Adolf tvingades av de förlusterna att abdikera och gick i landsflykt och den nye Karl XIII lyckades inte att få någon egen tronarvinge, utan tvingades att adoptera först en dansk prins som dog under mystiska omständigheter och som ledde till riksmarsalken Axel von Fersens lynchning till döds 1810, sedmera en fransk marskalk Carl Johan Bernadotte, vår nuvarande kungs anfader.

 I det perspektivet krävdes nationell kraftsamling och uppslutning, vilket då kom att omfatta allt som kunde kallas genuint svenskt. Konstmusiken var till stor del importerad av Gustav III via de hovkapellmästare och utländska musiker som han engagerat. Återstod den svenska folkmusiken med rötter ner i medeltiden. Den byggde mycket på traditionsöverbringande mellan spelemän, men inte nedtecknad i någon större utsträckning. De första som tog sig an att nedteckna kända svenska folkmelodier, mestadels i textform och sättning för sång  var A.A: Afzelius, E.G. Geijer och L.F. Rääf. De förstnämnda utgav tillsammans Svenska Folkvisor från forntiden 1814-18. Rääf tillsammans med Afzelius Svenska Folksånger 1834-42. Men en som kom att sätta prägel på den musikaliska delen var J.C.F. Haeffner först hovkapellmästare sedermera Director Musicus vid Uppsala Universitet. Även vår nationalsångs textskrivare Richard Dybeck var aktiv i insamlandet av äldre folksånger och nationaleposet grundas på en folksång från Västmanland. Götiska Förbundet bildat 1814 hade samma syfte att lyfta fram den fornnordiska storheten. Det är mot denna bakgrund som den nationalromantiska perioden i svensk musikhistoria skall ses och tonsättare som Hugo Alfvén och nationalromantikens förmodligen största epos Midsommarvaka skriven 1901, manade fram fosterländska toner. 

Vad har detta med Jan Johanssons Jazz på svenska, att göra kan man undra? Det återkommer jag till i nästa del.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Intresset för den nationella kulturen och nationalromantiken kulminerade kring sekelskiftet 1900 och hade bl.a. inneburit att Skansen och Nordiska Museet invigts 1891 respektive 1907. Båda dessa istitutioner hade till syfte att samla svensk folkkultur i olika former från byggnadskonst till svenska djur och föremål och sedvänjor. Vad gäller musiken så var det på Skansen man återskapade en levande skildring av svensk folkmusik med uppträdande och folkdans. Först med inlånade professionella musiker men sedermera med "riktiga" folkmusiker, spelemän,  inhämtade från olika delar av landet, många gånger iklädda traktens folkdräkter. Vad gäller Nordiska Museet så var det mer dokumentation och insamlande av föremål,  fotografisk och skriftlig dokumentation. En sammanslutning Folkmusikkommissionen bildades av juristen och folkmusikinsamlaren Nils Andersson och var trots namnet en privat organisation, med en styrelse bestående av musikern Lars Johan Zetterquist, konstnärerna Anders Zorn och prins Eugen samt Nordiska Museets styrelseman Bernhard Salin. Dessa tog initiativet till samlingsverket Svenska Låtar i sammanlagt 24 band med totalt 8.000 svenska folkmusiklåtar uppdelade landskapsvis. De första banden, med start 1922 kom från Dalarna, men arbetet kom att fortgå ända till 1940. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_låtar

 

En annan central händelse i den svenska folkmusikens historia var starten av Radiotjänst 1925. Ursprungligen ägd av  bl.a. svensk press och TT. Musiken var redan från start ett stående inslag i programverksamheten, med konstmusik, underhållningsmusik, folkmusik och dansmusik som genrer. Radiotjänst sedermera Sveriges Radio tog tidigt rollen inte bara som förmedlare av musik utan också som folkbildare och forskningscentrum för musik. Under 1948 startade Matts Arnberg, https://musikverket.se/svensktvisarkiv/arnbergs-resa-i-folkmusiken/ ett arbete med att med inspelningar insamlande under rundresor i Sverige, dokumentera levande svensk folkmusik. Ulf Peder Orlog själv musiker och låtskrivare var programdirektör på radion och startade  och var med och tog initiativ år 1951 till Svenskt Musikarkiv. https://musikverket.se/svensktvisarkiv/om-svenskt-visarkiv/. Som än idag är ett centrum för folkmusikforskning och arkiv.

 

Det var i dessa rikhaltiga källor och musikskatter som Jan Johansson hittade sina melodier som ligger till grund för albumet Jazz på Svenska och vi skall se den starka kopplingen till framför allt verket Svenska Låtar där man kan hitta förlagorna. Annars skulle man kunna leva i föreställningen att det var frukten av letande på dammiga vindar och hos gamla gubbar i stugorna i framför allt Dalarna som skonats från både Storskiftet och Laga skifte som i övriga landet slog sönder de gamla bybildningarna med start under slutet av 1700-talet och därmed det sociala livet i bybildningen, som var underlaget för folkmusiken och där han hittade källorna.  https://slakthistoria.se/livet-forr/bondeliv/skiftena-forandrade-sverige. Klart också att hans uppväxt på landet och koppling till släktens musiktraditioner hade tidig påverkan.

 

Jag återkommer var jazzinspirationen kom ifrån och hur den dockades med folkmusiken, ett inte helt okontroversiellt möte skall vi se.

 

Calm

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

  • 6 months later...
  • 1 month later...

För dom som gillar blås :app:

 

14307337358831.jpg

 

Mathias Eick’s intensely melodic trumpet occupies the centre-stage in this album of self-penned tunes which will appeal to an audience beyond “jazz”. Against the powerful backdrops offered by his sleek, modern band, driven by two drummers, he delivers richly lyrical soliloquies.

 

mvh

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Ingen ny skiva precis, men kom på den i hyllan nu, ett lite allstar team med sig her :tongue: 

 

Michael Brecker

516wpp43xJL._AC_.jpg

 

The normally tempestuous tenor saxophonist has completely dedicated The Nearness Of You to the art of sensitive balladry. Presented in two "chapter" groupings, each with five tunes and a brief epilogue, the repertoire is divided between classics and band originals. Pat Metheny acts as producer, the guitarist being just one member of Brecker's impressively all-star crew, with Herbie Hancock, Charlie Haden and Jack DeJohnette all serving as "mere" sidemen. James Taylor contributes guest vocals on two tunes, the significance of his appearance probably depending on the listener's generational placing and appetite for his prissily nasal warble. These numbers aside, the remaining bulk is uniformly incandescent, savoured with treacle slowness. Brecker explores a kind of reined-in version of his accustomed intensity, crying near the high end of his horn's range. There's a feeling that Brecker and band are working very hard to resist the fiery moment, with extra energies lurking in the wings. Each tune lingers in delicate suspension, steering clear of the usual ballad clichés. 
 

mvh

Link to comment
Share on other sites

Espen Bergs Trio har jag inte lyssnat på tidigare, men klart värd att undersöka tycker jag. 

 

RoonShareImage-637467549574209410.png.f12e8625eaeb30bc1a20b207d072b47d.png

 

En välsignelse med att botanisera i Tidal är att jag ständigt hittar nytt bra. Som om jag inte har musik så att det räcker........:think:

 

Musik:  :grin::grin::grin::grin:

 

Ljud:    :grin::grin::grin::grin:

 

 

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Känner den her hör hemma i den her tråden! Ny trio med favorit trumpetisten, trummor å gitarr...

 

Melodiöst, ambient å vackert!! :app:

 

1607096148.jpg

 

With Uma Elmo, his fifth album as a leader for ECM, Danish guitarist Jakob Bro presents a new trio featuring Norwegian trumpeter Arve Henriksen and Spanish drummer Jorge Rossy. Astonishingly, given the trio’s musical synergy, the first time these three musicians ever performed together was for the album’s sessions at the Swiss Radio studio in Lugano, with ECM founder Manfred Eicher producing. Uma Elmo reaffirms the observation about Bro’s work by London Jazz News that “there is no hurry to this music, but there is great depth.” Among the album’s highlights is opener “Reconstructing a Dream,” a darkly lyrical reverie. “To Stanko” is Bro’s hushed tribute to the late, great Polish trumpeter Tomasz Stanko, who featured the guitarist in his quintet for the ECM album Dark Eyes. Another homage to a late elder is “Music for Black Pigeons,” which was given its evocative title by saxophone sage Lee Konitz. Listeners will recognize Henriksen’s whispering, poetic sound from his 2008 ECM album Cartography, as well as his collaborations for the label with Trio Mediaeval and Tigran Hamasyan. Rossy is well known to jazz fans on both sides of the Atlantic, particularly for his decade-plus tenure in Brad Mehldau’s career-making first trio. As for the leader, DownBeat aptly noted in its review of his previous ECM album, Bay of Rainbows, that “Bro’s guitar is luminous… his music both hypnotic and dramatic.”

 

mvh

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Att botanisera i Tidal kan ibland ge bra napp och i vart fall om man som jag gillar jazz med nordisk anknytning. Sören Bebe är en ny dansk pianist-bekantskap som jag gillar. Han kör trioformatet på ett melodiskt sätt mycket färgat av nya och utvecklande sätt att hantera en tradition stammande från den modala tonskalan och harmonier. Här spelar delar av hans danska trio med en transatlantisk basist-förstärkning i form av Marc Johnson. Anders Mogensen på trummor.

 

RoonShareImage-637536708861173670.png.7aed1b11371cb9048c1e11585c1ba747.png

 

https://www.google.com/search?q=sören+bebe+pianist&tbm=isch&source=iu&ictx=1&fir=PMTjZN3DMxcwdM%2CckiSpBXLMFrEfM%2C%2Fm%2F0q94zm9&vet=1&usg=AI4_-kQiWoDhMLtvL9G2e5i_PNleH4gkwA&sa=X&ved=2ahUKEwiWnY_t_PPvAhVvBhAIHRV8D-AQ_B16BAgWEAE#imgrc=PMTjZN3DMxcwdM

 

Riktigt bra! Melodiskt avslappnat spel i klangrik konstellation, med Sörens och Anders kompositioner.

 

Musik :grin::grin::grin::grin:

 

Ljud :grin::grin::grin::grin:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

En gammal favorit som har ett nysläpp är Charles LLoyd som trots sin ålder inte drar sig tillbaka utan fortsätter att utvecklas tillsammans med andra musiker i nya konstellationer. Här med The Marvels bestående av Bill Frisell gitarr, Greg Leisz steelguitar, Reuben Rogers bas och Eric Harland drums.

 

RoonShareImage-637549556603469390.png.d544613bbd044e4f3af0179577c54906.png

 

Musik av Lloyd själv, Coleman, Monk och Cohen.

Inte alldeles okomplicerat och självklart tonalt, men bra framförande och inspelning.

Musik :grin::grin::grin: 1/2

Inspelning: :grin::grin::grin::grin:

 

Fortfarande i gott minne konserten på Fasching 2016. Magisk!

 

Min absoluta favoritplatta med Charles är annars denna

RoonShareImage-637549555532103310.png.ac55de9b5ad63b418f6caef8891fd1f2.png

 

Med Bobbo Stenson vid pianot och Anders Jormin på bas. Mer traditionellt lyrisk i sin ton och komposition särskilt den 12 minuter långa låten : Song

 

:grin::grin::grin::grin::grin::thumbsup:

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

20 minutes ago, calm said:

En gammal favorit som har ett nysläpp är Charles LLoyd

Han är favorit även hos mig. De två tidigare med The Marvels är också bra. Bland hans ECM-inspelningar är dessa mina favoriter. Ett par av mina mest spelade ECM-album. Inte minst pga John Abercrombies medverkan. Låten ”Secret Life of the Forbidden City” på Higginsalbumet spelar jag alltid när jag vill testa något specifikt. Dels är det en jäkla bra låt som innehåller olika klanger och ett gung och sväng som jag tycker är viktig att det lyfts fram i en anläggning med bra balans där övertonerna tillåts sjunga ut.

 

01F6E42C-052C-4BD7-A250-082D1020F23A.pngO
 

E28709DB-C547-47B5-8B94-73490DE49615.png

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...