Jump to content

Den moderna jazzens utveckling


calm

Recommended Posts

Under spelningen i november 1959 på Nalen i Stockholm med Stan Getz så passade Arne Domnérus på att engagera Jan Johansson och trummisen William Schiöpffe till en egen skivinspelning med namnet Arne Domnérus 4, med undertiteln Arne Domnérus Quartet featuring Jan Johansson. På denna EP med fyra nummer inleder Jan med introduktion på två av dem Where or When samt Exactly Like You, den första skriven av Rodgers and Heart, kända bl.a. från diverse Broadway-musikaler. Även baksidans There´s a Small Hotel, är skriven av samma kompositörer. Här förekommer också Georg Riedel som basist. Jan och Georg hade spelat tillsammans tidigare, men osäkert om det var på skivinspelning men kom senare att tillsammans skapa jazzhistoria genom sitt samarbete på Jazz på Svenska mm.

 

672191238_P1130309(1).jpg.d08e6250bb8f91628d9981be104835dd.jpg1932857047_P1130310(1).jpg.366d4f41dda0bcce95b6bcab4c8a1192.jpg

 

Arne Domnérus hade sedan tidigare ett eget band som regelbundet spelade på bl.a. Nalen och själv etablerat sig som en framstående tenorsaxofonist lite i skuggan av bl.a. Charlie Parker men väl känd i jazzkretsar både hemma och utomlands.

 

Calm 

Link to comment
Share on other sites

Om Stockholm var jazzens huvudscen i Sverige men mer inriktad på dansant jazz, så blev Köpenhamn ett verkligt nav för inhemska och inflyttade jazzmusiker från främst USA. Jazzklubben som fenomen började dyka upp lite var stans som Blue Note i Paris, Birdland och  redan etablerade Village Vanguard i NYC etablerade jazzkonserten som lyssningsform. En milstolpe i Köpenhamns jazzliv var onekligen jazzklubben Montmartre. Anders Dyrup sparkade igång verksamheten 1959 och blev snabbt ett vattenhål för dåtidens turnerande jazzmusiker. Mest var det Dixiland vid denna tid, men sedermera all form av jazz och alla stora jazzmusiker har spelat där. Inte minst Stan Getz som bosatte sig i Danmark mellan 1958 och 1961 blev lite av husband 

 

P1130314.jpg.a204dc9715112a41891f249a29f97c84.jpg

 

Denna CD som baseras på den dubbla vinylen med Stan Getz At Large är första delen inspelad i Kildevagns Kirke i januari 1960 med Jan på piano, William Schiöpffe på trummor och Daniel Jordan på bas, innehåller en del standards men också lite nykomponerad musik. Måste säga att för första gången är ljudkvaliteten utmärkt på inspelningen och man kan känna volymen i inspelningslokalen och Jans piano framstår klarare liksom Stans lyriska tenor.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Det var egentligen tillfälligheter som gjorde att Jan Johansson kom att spela med Getz grupp på Montmartre i Köpenhamn. Stan hade ett satt upp en kvartett, som skulle spela på jazzklubben i sex veckor,  bestående av förutom Stan själv, Oscar Pettiford bas och som det var tänkt Kenny Clarke på trummor. På pianot en i Paris bosatt René Urtreger var det tänkt, men som aldrig dök upp. Kenny Clark missade flyget från Paris. Jan Johansson blev kontaktad av Getz och fick brådstörtat bege sig till Köpenhamn. Engagemanget varade i sex veckor och det uppstod en särskild kemi mellan Jan och Oscar Pettiford som utvecklade Jans pianospel ytterligare. Som trumslagare fick Joe Harris rycka in och ersattes senare av William Schiöppfe. 

 

Resultatet av spelningarna på Montmartre blev att Stan Getz spelade in denna platta:

 

P1130317.jpg.82d9a6335cb9bf230132795990c9d120.jpg

 

14-15 januari 1960 i Kildevangs Kirke. Konvolutet ger varken uppgift om medverkande eller inspelningsplats mer än i Köpenhamn, men oberoende källor pekar på denna. Förekommer också olika uppgifter på bl.a. Discogs.

 Pettiford var dock ersatt av Dan Jordan på bas i övrigt oförändrad sättning med William Schiöppfe trummor, Jan på piano och Stan på tenorsax.

Både Stan och Jan spelar i en melodisk och lyrisk ton som antyder för Jans del utveckling mot hans speciella spelstil som skilde sig från rådande sätt att spela, representerad av t.ex. Bill Evans.

 

Verwe MG  VS 68393-2

 

Calm

 

 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Ju mer man borrar i den svenska jazzhistorien och i synnerhet i Jan Johanssons musikaliska förflutna, så inser man hur aktivt denne utmärkte pianist kom att bli  och hur involverad han blev i alla typer av konstellationer.

 

Ständigt dyker det upp nya skivor där han varit med som bakgrundsmusiker i alla möjliga sammanhang. Som denna som jag hittade hos Andra Jazz.

 

P1130318.jpg.2d94e243fb7626feb13a14210ec063a5.jpg

 

P1130319.jpg.f394f94cb4ff28c2da8a6f06ad08aba1.jpg

 

Här presenteras Jan som ung lovande pianist i en inspelning från 13 april 1956, alltså i hans tidiga år som musiker och när han i princip tog steget att bli musiker på heltid. Här med framtida medmusiker som Georg Riedel bas, Kenneth Fagerlund trummor och Willy Lundin sax. Hans insats var mer som bakgrundskomp åt de mer namnkunniga kollegorna. Kända kompositioner som t.ex Lover Man och There´ll Never Be Another You.

 

Philips 421 506 PE

 

Calm 

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...
On 2019-06-05 at 10:37, calm said:

En milstolpe i Köpenhamns jazzliv var onekligen jazzklubben Montmartre. Anders Dyrup sparkade igång verksamheten 1959 och blev snabbt ett vattenhål för dåtidens turnerande jazzmusiker.

Klubben finns än idag även om den genom åren bytt lokal och kommit tillbaka.

Jan Lundgren är konstnärlig ledare sedan ett par år.

Men det blev tufft när kulturstödet drogs in helt förra året.

Lokalen är nog helt enkelt för liten för att kunna dra runt verksamhet med normala biljettpriser.

 

Idag måste man ha antingen etniskt eller sexuellt avvikande alternativt feministisk inriktning för att få stöd inom kulturen. Det behövs kanske några decennier för att jämna ut orättvisa maktstrukturer och rensa ut "kulturprofiler", men jag upplever det lite för sendvridet just nu. 95% av alla kulturinslag som får plats i media handlar om det.

 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, calle_jr said:

Klubben finns än idag även om den genom åren bytt lokal och kommit tillbaka.

Jan Lundgren är konstnärlig ledare sedan ett par år.

Men det blev tufft när kulturstödet drogs in helt förra året.

Lokalen är nog helt enkelt för liten för att kunna dra runt verksamhet med normala biljettpriser.

 

Idag måste man ha antingen etniskt eller sexuellt avvikande alternativt feministisk inriktning för att få stöd inom kulturen. Det behövs kanske några decennier för att jämna ut orättvisa maktstrukturer och rensa ut "kulturprofiler", men jag upplever det lite för sendvridet just nu. 95% av alla kulturinslag som får plats i media handlar om det.

 

Ja det är märkligt att kulturstödet kan bli så kortsiktigt så att verksamheter inte kan planeras långsiktigt. Samma visa i Sverige med den jazzklubb som jag gärna besöker Fasching som måste dryga ut jazzen med diverse klubbar och barer, men samtidigt en mötesplats som spänner över många åldrar vilket är glädjande. Intresset för jazz är ganska stort även bland yngre, kanske en överrepresentation av studerande vid Kgl Musikhögskolan som har en jazz-institution som gör många fina konserter på skolan.

Nyligen gjordes en stödinsamling på Fasching till förmån för Orkesterjournalen som är en ledande bevakare av jazzen sedan 1933 men som får allt svårare ekonomiskt.

Kul att en svensk är konstnärlig ledare på Montmartre, jag tycker att Jan Lundgren är den pianist som ligger närmast Jan Johansson i spelstil och han har även givit ut en skiva med Jans musik.

 

Jag avser att återkomma till tråden om Jan Johansson efter sommaren. Min skivsamling i ämnet har svällt och är nu ganska komplett. Har tyvärr ingen vinylspelare på landet, vilket gör att spelandet blir begränsat.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 5 weeks later...

En av den moderna jazzens förgrundsfigurer och en av mina absoluta favoritpianister fyller 75 år på söndag. Nämligen Bobo Stenson!!

 

 

 

Här en bild från ett uppträdande på Fasching förra året.

 

Grattis Bobo!

 

Han kommer att ha en jubileumskonsert i höst på klubben.

 

http://www.fasching.se/norrbotten-big-band-moter-bobo-stenson/#2019-10-25T20-00

 

Calm

P1100144.jpg

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

55 minutes ago, calm said:

En av den moderna jazzens förgrundsfigurer och en av mina absoluta favoritpianister fyller 75 år på söndag. Nämligen Bobo Stenson!!

 

 

 

Här en bild från ett uppträdande på Fasching förra året.

 

Grattis Bobo!

 

Han kommer att ha en jubileumskonsert i höst på klubben.

 

http://www.fasching.se/norrbotten-big-band-moter-bobo-stenson/#2019-10-25T20-00

 

Calm


Kommer också närvara på detta men i Luleå veckan innan. Tack för påminnelsen så man får en vettig plats! :thumbsup:

Edited by JWE
Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Jag har ägnat sommaren till att vara på landet och njuta skärgårdsliv, men några mellanspel i stan har jag hunnit med. Det har blivit några besök hos Andra Jazz för lite letande av skivor med Jan Johansson. Andra Jazz ägs numera av Sven Dolling som förvärvat denna veritabla guldgruva från saligen avlidne Harald Hult:s företrädare.

 

P1130437.jpg.1875944bf6c678cb8ae03b30939927a6.jpg

 

Lokalen som är en anspråkslös butikslokal i bottenplanet ger ingen fingervisning om att här finns ett stycke jazzhistoria av unikt slag.

P1130433.jpg.d5a8d1b3d5f8d8cdb26f9c0b561b8f36.jpg

 

Sven Dolling numera ägare.

 

P1130434.jpg.e4677d2f9bde6d7992775d99016fedc9.jpg

 

Lite interiörer med hyllorna bågnande av skivor mestadels vinyl, men också en del CD och böcker. 

 

P1130435.jpg.4edb05f823f28a9ddafd930633494f38.jpg

 

Det handlar om jazz från främst den amerikanska guldåldern och framåt.

 

P1130436.jpg.a17e3528a5bc1f3e8c28f36bc0eeb1dd.jpg

 

Just nu pågår katalogisering av ett nyförvärv från Birka Jazz en samling på några tusen skivor. Här finns säkert en del rariteter som vänta på att bli sålda.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Tråd i Tråden kommer som nämnts tidigare flyta fram i lugnt tempo och blir också beroende på tillgång av skivor.

 

Jag har faktiskt lyckats hitta den första kommersiella inspelningen gjord med Jan Johansson på piano. Dock inte i eget namn utan med en i dåtiden känd ung talang nämligen tenoristen Gunnar "Hacke" Björksten. Hacke Björkstens Quintet. Bestående av trombonisten Åke Persson, basisten Bengt Carlsson, Jan Johansson debuterande på piano samt den då 18 -årige Svante Thuresson. Inspelningen gjord den 6:e December 1955 i Stockholm.

 

P1130438.jpg.1311461325f6eff0d1466d5a0a501b5f.jpg

 

P1130439.jpg.420dc32b6d7c0a52e09fd030f53dd5cf.jpg

 

Hacke har själv skrivit Woodpecker´s Groove och Gromek. Medan Isham Jones skrivit On The Alamo. Som bandledare mest känd för att han gjorde  Hoagy Carmichaels Stardust i  nytt arrangemang.

 

Jan spelar lite mer inspirerat av Horace Silver och har väl ännu inte utvecklat sin egen stil. Men onekligen intressant inspelning som tidsdokument.

 

Metronome MEP 167 inspelad sannolikt i deras studio.

 

Calm

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

I takt med grävande i Jan Johanssons musikaliska historia dyker ständigt upp inspelningar i olika sammanhang. Den här plattan är sannolikt den första platta som Jan spelat in i eget namn. Nu med sin tidigare "arbetsgivare" basisten Gunnar Johnsson och på trummor Anders Burman i en förmodligen för stunden sammansatt trio.

 

P1130489.jpg.8dcc8e39d82fdb9cdfdba846bf7a8a13.jpg

 

Den här har jag inte lyckats hitta i original men finns att hämta på nätet. Originalet är inspelat någon gång under hösten 1956 dvs då Jan har lämnat Chalmers för gott för en musikerkarriär på heltid. Den är inspelad i Stockholm på skivmärket Metronom och sannolikt i deras studio. MEP 263.

 

Låtlistan ser ut som följer:

 

When Johnny comes marching in (traditionell i arrangemang av Jan Johansson)

 

The Nearness of you ( Carmichael)

 

Perdido (Tizol-Leuk-Drake)

 

Embraceable you (G.Gershwin)

 

Generellt är pianospelet ganska konventionellt, verserat och lite tillrättalagt med få musikaliska utflykter och improviserade utsvävningar. Snarast lite lätt framåtlutat och flyhänt med lite avslutande tangentflykter över klaviaturen. Ännu inget utpräglat och särskiljande anslag eller frasering från Jans sida. Kompet är också ganska ordinärt för tiden med vispar och basspel med taktfast rytm utan solon. Bilden på albumet fångar en ung Jan med ondulerat hår och ingen skepparkrans vad jag kan se. Kul mer som tidsdokument på en pianist i vardande och i utveckling.

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Samarbetet med Getz, Pettiford mfl.i Köpenhamn och på turnéer i Sverige och Norden stärkte Jans förmåga och vilja till egna triobildningar och inspelningar i eget namn. I samband med inspelningen Arne Domnerus Quintet på skivan i post # 931 så gjorde Jan en egen trioinspelning som kom att omfatta två EP-skivor som såsmåningom växte till tre stycken under namnet Jan Johansson 3, volym 1-3.

 

P1130280.thumb.JPG.984066df59516e122c3cd9f68fea38ce.JPG

 

På skivmärket Artist spelade Jan Johansson p., Dan Jordan b. och William Schiöpffe tr. i Sandrews Studio i Stockholm. AEP 1051.

Volym 1 innehåller följande låtar;

 

Now see how you are (Pettiford-Harris)

Mack the knife (Weil-Brecht)

Autumn leaves ( J. Kosma)

 

Speciellt i numret Mack the knife kan man skönja hur stort utvecklingssteg Jan tagit jämfört med den egna skivdebuden i föregående post. Numret inleds med en presentation av meloditemat i lugnt tempo för att övergå i som jag upplever friare improvisation och variationer, för att sluta i ett starkt ackordspel i ett uppdrivet tempo. Här kan man tydligt skönja Jans skicklighet både som pianist och arrangör. Det fruktbringande internationella samarbetet med framstående stjärnor har onekligen smittat av sig och lyft hans spel till en helt ny nivå. Friheten att styra sin egen trio och arrangera för denna bidrar naturligtvis också till att det musikaliska framsteget blir så mycket tydligare.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Samarbetet mellan Stan Getz och Jan Johansson kulminerade egentligen med den skiva som finns beskriven i post #933 At Large som spelades in i Kildevangns Kirke 14-15 januari 1960.  Café Monmartre stängde för renovering och kom att öppna som Club Montmartre senare under våren.Samarbetet  fortsatte dock med en turné under namnet Jazz at the Philarmonics där Jan fick ingå som ende svensk i celebert sällskap med ett sammansatta program bestående av Oscar Peterson Trio och Miles Davis Kvintett med John Coltrane. I en bejublad dubbelkonsert i Stockholms Konserthus den 22 mars spelade de olika grupperna var för sig, där Getz grupp med Jan Johansson fick mycket goda recensioner i svensk press inte minst för Jans utvecklade pianospel. Inlånad i Getz grupp var Ray Brown och trummisen Ed Thigpen.  Detta ledde också till en europeisk turné där bl.a. Getz spelade in en skiva med stråkarrangemang och Jan vid pianot.

När samarbetet med Getz var över någon gång på våren 1960 så kom en period då Jan fick återgå till ett kanske mindre glamoröst svenskt musikerliv jämfört med Köpenhamnstiden med alla internationella artister och den personliga utveckling musikaliskt han genomgick under denna tid. Blev en del spelningar i olika dansbands sammanhang. Funderingar fanns att kanske återuppta sin ingenjörsutbildning på Chalmers igen. Jazzen var på tillbakagång som underhållnings- och dansmusik till förmån för den växande ungdomskulturen med rocken och popen som lockade allt fler.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Inom jazzen fanns en del skiljelinjer som bestod i dels New Orleans mer traditionell jazz, Benny Goodmans och Duke Ellingtons mera dansanta storbandsjazz till bebopens mer komplicerade och lyssningsinriktade jazz. Gruppernas smak sammanföll inte alltid varför arrangörer tvekade inför att ordna mer generella tillställningar eller dansaftnar. Dansmusiken blev mer mainstream och inte så jazzbetonad samtidigt som rockens influenser började bli tydliga med stjärnor som Elvis och Tommy Steele, där den senare besökte Sverige 1956. Man kan se Jan Johanssons situation i den miljön som inte helt glasklar. Han var inte främmande för kopplingen dans och jazz, men ändå hade tiden med Getz givit helt andra impulser som inte minst är tydliga på denna EP.

 

1098870231_P1130490(1).jpg.839f72b531101428d4101763f137a649.jpg

 

1801336309_P1130491(1).jpg.92775c1dc9c62a9fced124517f75ba29.jpg

 

Den tillkom egentligen som ett resultat av en ett projekt med inspelning av en operett som skulle ges i Göteborg, Toni från Wien och spelades  in på skiva i Konserthusets studio med inlånad mobil utrustning från Stockholm. Det var den första inspelningen som ett nystartat skivbolag Megafon, ägd av ett antal chalmerister inklusive Jan, gjorde. Under den tid som operettorkestern repeterade i en konsertsal bredvid, passade Jan och hans medmusiker Gunnar Johnson bas och Ingvar Callmer på att spela in skivan som innehåller 4 nummer. Mäster Johansgatan, Styv Kuling, Spridda Skurar och Intervju med ett piano, samtliga omskrivna och arrangerade av Jan, på jazzstandards som Yesterdays och Comes rain comes shine. Inspelningen är gjord 9 maj 1960.

Titeln på skivan Mäster Johans gatan 12, anspelar på Jan och hans fru Elses första bostad i Göteborg, men också på hans smeknamn Johan och därmed kan läsas som Mäster Johan. Musiken på plattan visar på ett helt annat och mer säkert och drivet spel från Jans sida med ett kraftfullt ackordspel men också melodiska slingor med improviserade utflykter som i numret Intervju med ett piano, som visar på pianots musikaliska möjligheter och improvisationernas. Själv tycker jag att denna platta är ett utryck för en ny fullfjädrad pianist som lämnat den anonyme ackompanjerandes skuggtillvaro bakom sig. Spelet är friskt och drivet. Den fick också stor uppmärksamhet med Okesterjournalens Gyllene Skiva och vid en konsert i Göteborg 1961 så var det ingen mindre än Oscar Peterson som överlämnade priset till Jan.

Den kom också att säljas i ett stort antal exemplar och får väl anses lite som ett genombrott på hemmaplan.

 

Megafon MFEP 2

 

Calm

 

 

 

 

Edited by calm
felstavning
Link to comment
Share on other sites

I februari 1961 spelades Jan Johansson första egna LP in i Göteborg för Megafon. Åtta bitar. Jämfört med EP:n Mäster Johansgatan 12, så var denna LP mer välplanerad och tiden i studion var inte beroende av att andra skulle in och spela. 

 

P1130493.jpg.0b7cb9c9cb69d388b7642c9b2d83af53.jpgP1130495.jpg.036c9b4c43b10d748a69a9852769b0f5.jpg

 

Jan spelar tillsammans med sina gamla bandmedlemmar Gunnar Johnsson bas och Ingvar Callmer trummor. Det är dock otvetydigt vem som är huvudpersonen och arrangören av denna i mitt tycke en av Jans bästa skivor, både vad gäller musikaliskt och inspelningsmässigt. Den kom inte att släppas förrän under hösten 1961 och fanns i två versioner. En i mono och en i stereo som var ganska nytt då.

 

Låtlistan är:

 

Sid 1

Prisma (Jan Johansson)

She´s funny that way ( Marot Whiting)

Skobonka (Jan Johansson)

De sålde sina hemman (folkvisa)

Rebus (Jan Johansson)

 

Sid 2

 

Night in Tunisia (Dizzy Gillespie)

Willow Weep for me (Ann Ronell)

Blå vit (Jan Johansson)

 

Skivan innehåller både klassiska amerikanska standards, men i nya former genom Jans arrangemang och briljanta spel. She´s funny that way, är en varsam tolkning av originalballaden men med improvisationer över temat med Jans tydliga signum. Lika dant med Night in Tunisia. Men mest intressanta är Jans egna kompositioner med framförallt Skobonka som pekar på den utveckling som skulle komma med folkviseton och traditionell folkvisa som De sålde sina hemman. Den speciella tonen frammanas av hans typiska anslag, frasering och pausering. Skobonka anspelar på Chrusjtjovs berömda tal i FN 1958 där han bankar (bonkar på Kållemål) skon i talarstolen.

Jan hade vaskat fram folkvisematerial i samband med spexet Gustav E:son Vasa på Chalmers. Men  just folkvisetemat fanns i andra sammanhang tidigare framförallt genom Sveriges Radios dokumentation av det som sedermera blev Svenskt Folkvisearkiv. Ett antal inspelningar av t.ex Ack Värmeland du sköna  med diverse internationella artister och Lasse Gullins Danny´s Dream. Det nya var det konsekvent genomförda anslaget och vemodstonen i musiken som slog an en sträng hos lyssnaren. Vi skall veta att under denna tid skedde en stor urbanisering och flykt från landsbygden, tydligast skildrad i Bengt Bratts och Jackie Södermans tv-serie Hem till byn. Sveriges förflyttning från agrarsamhälle till industrination.

 

8 Bitar blev utan tvekan Jans stora genombrott och vann igen Orkester Journalens Gyllene Skiva. Men även internationellt fick den genomslag i Down Beat (USA) där den fick lysande recensioner med 4,5 stjärnor av 5 möjliga.

 

Skivan är utan vidare en skiva om man vill vidga sin inblick i Jans lysande pianospel och arrangemang, utöver den mest kända  Jazz på svenska. Det finns så mycket mer att utforska i hans stora produktion.

 

MFLPS 1 där S står för stereo.

 

Calm

 

 

 

 

 

 

Edited by calm
Tillägg av skivbeteckning.
Link to comment
Share on other sites

Tack för uppmuntrande respons på tråden och jag upplever därför att det finns ett intresse för att jag kör vidare.

 

Inspelningarna i Göteborg Studio den 20 februari 1961,  skedde under ledning av ljudingenjören Olof Swembel som kom att medverka under många fler kommande inspelningar. Det ledde även till ytterligare material som denna EP. Tio Fingrar

 

P1130497.jpg.5a66166f37be26443a32891adb1462f5.jpg

 

P1130498.jpg.0ad975edb4b0c1572878dafaf0364f13.jpg

Tio Fingrar

 

Sid 1

 

Skobonka  (av Jan Johansson)

When The Sun Comes Up (Arlen-Koehler)

 

Sid 2

 

Willow weep for me (Ann Ronell)

 

Två av låtarna finns med på LP:n 8 Bitar, medan When The Sun Comes Up är ny i sammanhanget. Den spelas mer traditionellt,  men  Jans numera drivna och skickliga spel slår igenom och färgar tonen. Det är lite oklart när denna släpptes, före eller efter LP:n, men icke destå mindre är alla låtar spelade med den nu vunna auktoriteten av en riktigt duktig pianist.

 

Omslaget är även denna gång formgivet av Tor Alm

 

Megafon MFEP 4

 

Calm

 

 

 

 

 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Jan Johanssons framgångar med de båda Gyllene Skivorna, 8 Låtar och 10 fingrar, innebar på intet sätt att han vilade på berömmelsen eller inte medverkan i andra sammanhang både vid danstillställningar eller som studiomusiker bakom andra som frontfigurer. Gitarristen Rune Gustafsson var en av dem som Jan sannolikt jammat med i olika sammanhang, varför det var naturligt att han kom att med verka på Runes solodebutskiva Young Guitar / Rune Gustafsson featuring Jan Johansson, som spelades in 27-28 februari 1961 i Metronoms studio i Stockholm. Metronom MLP 15072.

 

Detta samarbete kom så småningom resultera i en skiva med de båda som gitarrister, Rune på halvakustisk elgitarr och Jan på helakustisk spansk gitarr. Detta kom att ske 30 november 1961.

 

P1130499.jpg.2a71c22407454d4b94fe0330bc42c9f0.jpg

 

P1130500.jpg.5ebd323a2c3830d9730f7cda881c155e.jpg

 

Låtlistan är följande:

 

Sid 1

Nimuze tugwera gwere ( afrikansk folkvisa från Tutsistammen)

In The Night (Bird)

 

Sid 2

Johan Gustafssons vals (Jan Johansson, Rune Gustafsson)

Two Little Pearls (Oscar Pettiford)

 

Megafon MFEP 9

 

Man kan konstatera att variationen i musikinfluenser är stora men ändå följer ett intressemönster som består av dels av folkmusikinslag, amerikansk jazz av åtminstone en utvecklande inspirationskälla för Jan, nämligen Oscar Pettiford. Valsen känns mer som en gedigen svensk melodi i mer upphottad tappning.

Gitarrspelet är omväxlande komp eller solo och tonen som är lite av en konversation mellan två gitarrer, så som Charlie Byrd och Herb Ellis i Guitar/Guitar som släpptes långt senare 1965. Och jag antar att de båda hade lyssnat på i vart fall Charlie Byrd som komponerat In The Night,  och hans latinamerikanska influenser. Sedermera kom Stan Getz att göra plattor med Charlie Byrd så allt vävs ihop på något sett.

 

Calm

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

På den föregående skivan med Rune Gustafsson spelar Jan gitarr, vilket han gjort i andra sammanhang inte minst när han i unga år turnerade runt Söderhamn med sitt första band, men han trakterade även andra instrument med bravur som dragspel och xylofon. En universalbegåvning vad det gäller instrumenthantering överlag. Men också i fråga av olika musikgengrer. Jazz och folkmusik är givet men också klassiskt musik som en både övning och inspirationskälla.

Det är känt att många jazzmusiker gärna lyssnade på klassisk musik och lät sig inspireras. T.ex Miles Davis som gärna lyssnade på Chopin men också De Falla och Ravel och på den mest kända plattan Kind of Blue finns klara referenser till Debussy.

För Jan Johanssons del var det naturligtvis även dessa, men främst modernisterna som Bartòk, Prokofief och Rachmaninov, har han berättat i en intervju. Men annars var han nog inte en särskild öppen med sina musikaliska influenser eller som person särskilt lättillgänglig, vilket Georg Riedel vittnat om, trots deras sedermera långa samarbete.

 

Ett annat samarbete som kom att vara livet ut, blev klart under våren 1961, nämligen det med Arne Domnérus och hans orkester. Arne hade haft ett samarbete med ett annat underbarn på piano Bengt Hallberg, men i sin orkester så blev det senare Gunnar Svensson som var pianist. Men när denne slutade för att bli pianist och kapellmästare åt Hasse och Tage, så övertalade Arne Domnerus, Jan Johansson att efterträda honom som pianist i hans okester. De hade ju redan samarbetat tidigare och gjort skivinspelningar tillsammans och så blev det även nu. 14 maj 1961 kom de att spela in en EP för skivmärket Artist. Med var bandmedlemmarna Bengt-Arne Wallin tp, Rune Gustafsson gitarr, Egil Johansen tr, Bjarne Nerem tenorsax och Georg Riedel.

 

Jump for joy  

 

R-2741369-1298926782.jpg.948f31b4380f55eb6f9ae79f30a1c257.jpg

 

 https://www.discogs.com/Arne-Domnérus-Bjarne-Nerem-Bengt-Arne-Wallin-Jan-Johansson-Egil-Johansen-Jump-For-Joy/release/2741369

 

 

Låtlista

 

Jump for joy (Ellington)

Suburban Street (Riedel)

Do me a favour (Riedel)

 

Artist AEP 1105

 

Det blev också lite av ett test inför sommarturnén med orkestern och så småningom blev det nya samarbetet en anledning till att Jan kom att flytta till Stockholm. Men till en början bodde han kvar i Göteborg där han hade familjen.

 

Calm

 

Edited by calm
länk discogs och bild
Link to comment
Share on other sites

Samarbetet med och deltagande i Arne Domnérus orkester gav en ingång för Jan i de scener där Arne sedan tidigare var väl inarbetad bl.a. en av de centrala Stockholmsscenerna nämligen Nalen. Arnes orkester var i vissa sättningar döpt efter detta nöjespalats och hette Nalenorkestern. Det betydde att Jan fick spela i nya sammanhang och med dåtidens nya och gamla musiker och sångerskor, till exempelvis Monica Zetterlund. Så Jan kom att spela på en av Monicas första egna plattor LP:n AHH!  MONICA! som spelades in med bl.a. den kända låten och en av Monicas signaturmelodier, Sakta vi går genom stan (F.E. Ahlert med text Beppe Wolgers)  Inspelad med Georg Riedels Orkester. 27 oktober 1961 i Metronoms studio.

 

R-2514240-1552672688-7525.jpg.4032993e05f0f618dc623fb5439694e7.jpg

 

R-2514240-1429210322-6801.jpg.9ffa6660bd7afe28c5209149d44de0ee.jpg

 

Bilder från Discogs. 

 

Philips P 08 211 L

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

Calm, snyggt sammanställt och intressant. Kula tt se dina egna vax. Har en del Johansson bl.a 8 Bitar och Innertrio och håller honom högt. Dock har jag inte samlat och velat skapa komplett utgivning, utan skivorna får komma när det kommer. Kul att få se bilder på andra jazz-butiken. Ett besök rekommenderas varmt. Sven är mycket trevlig att handla med.

 

Liten brasklapp: du kallar LP-skivan "8 Bitar" för både "8 Låtar" och "8 Fingrar" i inläggen. Ingen stor sak, men kankse lite otydligt. 

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, shaft said:

Calm, snyggt sammanställt och intressant. Kula tt se dina egna vax. Har en del Johansson bl.a 8 Bitar och Innertrio och håller honom högt. Dock har jag inte samlat och velat skapa komplett utgivning, utan skivorna får komma när det kommer. Kul att få se bilder på andra jazz-butiken. Ett besök rekommenderas varmt. Sven är mycket trevlig att handla med.

 

Liten brasklapp: du kallar LP-skivan "8 Bitar" för både "8 Låtar" och "8 Fingrar" i inläggen. Ingen stor sak, men kankse lite otydligt. 

Tack, ibland missar man i korrekturläsningen. Nu är det rättat! 8 bitar och 10 fingrar skall titlarna vara, med delvis samma låtmaterial.

För mig handlar det både att följa Jan Johanssons musikaliska karriär som ett stycke svensk musikhistoria som jag tycker var inledningen till en era av ny svensk och nordisk jazz baserad på svensk/nordisk och europeisk folkmusik och inte baserad på den gängse amerikanska traditionen. Den utvecklingen hade börjat tidigare men blev tydligare under denna period. Det är skillnad mellan att göra amerikansk-inspirerad storbandsjazz av svensk folkmusik som Bengt-Arne Wallin och Jans sätt att hantera materialet som mer stämmer med ett svenskt kynne. Men jag kommer till den biten senare. Denna tråd kommer att ta sin tid och det finns många skivor kvar att redovisa. Min skivsamling är nära nog komplett nu, men det finns så mycket inspelningsmaterial som ligger på olika medier. 

Börjar snart en ny universitetskurs som skall behandla svensk musik, vilket förhoppningsvis ger ny inspiration och reflexion.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

On 2019-09-27 at 01:19, MatsT said:

 

Kanske blir det en avhandling om Jan Johansson och svensk jazz?

Nej det tror jag inte. Det finns redan utmärkt litteratur i ämnet där jag hittar mycket kunskap, speciellt Erik Kjellberg: Jan Johansson, Tiden och musiken. Den har nästan omfattningen av en avhandling. Speciellt den utmärkta discografin har jag haft mycket nytta av. Men också Svenskt Visarkiv som är en veritabel guldgruva i svensk folkmusik och jazz. Finns också en del cd-utgivningar i "skivantologier" som Svensk Jazzhistoria. Intervjuboken med Arne Domnérus är också en bra översikt i ämnet. Sedan går det att hitta mycket i Orkester Journalen. Nöjet är att fördjupa sin egen kunskap i ämnet och den gamla sanningen "Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag hur lite jag vet",  är verkligen aktuell. 

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Samarbetet med Arne Domnérus och hans orkester, blev sannolikt en möjlighet för Jan att få en mer fastare och etablerad ställning i jazz-Sverige. Det innebar också en ekonomisk fördel och att han hade en grupp likasinnade musiker kring sig. I den mer eller mindre fastare grupperingen kring orkestern fanns Bengt-Arne Wallin en väletablerad och erkänt skicklig trumpetare, Bjarne Nerem tenorsaxofonist kommandes från Norge, Rune Gustafsson på gitarr väl känd för Jan och samarbetspartner på tidigare inspelningar. Samarbetet med Georg Riedel basisten, arrangören och låtskivaren, var etablerat sedan tidigare år, likaså med trummisen Egil Johansen även han norrman. Med i orkestern fanns också barytonsaxofonisten Rune Falk, en vid den tiden väl känd och duktig saxofonist Detta var stommen med en brassektion och en kompgrupp med piano, trummor och bas. Till detta skall också läggas att orkesterledaren Arne var en duktig klarinettist vid sidan av den kanske mera kände Putte Wickman  på det instrumentet. 

 

Om man skall förstå 1960-talets jazz så går en skiljelinje mellan den etablerade dansbaserade musiken kommande från Ellington, Berlin mfl och en mer friformjazz som kom genom den mera svarta "rasidiologiska" kampen som började med bebopen som en form som både gick ifrån traditionell amerikansk jazz till något som i Sverige och Europa kom att kalla sig improvisationsmusik eller freejazz, delvis med annat synsätt på etablerade musikaliska strukturer och harmonier och en friare form av tolkningar och arrangemang. I Sverige innebar detta ett frigörande från det "kopierande" sättet att spela med amerikanska musiker som förebilder till att bli en mer självständig egen jazzform. Här fanns tidiga exempel som Lars Gullin, som gick från något som skulle kunna kallas copy- cat till att bli en självständig och utvecklad saxofonist. Den dansanta jazzen blev kvar men förde en mer tynande tillvaro i skuggan av den växande rocken och popen. Den nya jazzen eller improvisationsbaserade lyssnarjazzen. Som exempel "Jazz at the Pilharmonics" som gästspelade bl.a. i Stockholm med Miles Davis o Oscar Peterson och Stan Getz samt deras grupper.

 

Arne Domnérus var vid denna tid väl etablerad dansbandsmusiker men kom mer att glida över i den andra fåran genom t.ex de jam som förekom på Nalen, i den del som kallades Harlem.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Samarbetet med Arne Domnérus Orkester ledde till både fasta engagemang, som turnerande inom och utom landet, bl.a. ett bejublat återvändande till Montmartre i Köpenhamn och sannolikt lite särskilt betydelsefullt för Jan Johansson och hans tidigare internationella erfarenheter med Stan Getz och Oscar Pettiford. 

Men också ett engagemang i Stockholm med jazz på Skansen där Arnes orkester som husband i ett radiosändt veckovis under sommaren återkommande program där bl.a. Monica Zetterlund framträdde tillsammans med andra gäster. Här fick också Jan också framträda med ett omskrivet soloinslag. 

Men han gjorde också egna framträdanden i bl.a. Söderhamn i Gershwins Rhapsody In Blue, med stadens symfoniorkester.

 

Familjesituationen förändrades också genom att hustrun Else blev gravid och födde sonen Anders i maj 1962 och därför beslutades om permanent flytt till Stockholm och Upplands Väsby i ett nybyggt radhus, där sedermera ytterligare ett barn en son Jens föddes 1963.

 

Skivutgivning blev det också genom EP Stallbröder som kom under 1962.

 

R-11173219-1511206377-4036.jpg.84b7b3e0e3f9e66072853f898882b40f.jpg

 

Här med den internationellt erkände trumpetaren Rolf Ericson.

 

R-11173219-1511206396-1556.jpg.9b917a91b7898143c2b5967fc2264b15.jpg

 

Här också med Arne Wilhelmsson på bas istället för Georg Riedel.

 

Artist AEP 1110

 

Calm

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Den kanske mest spelade och uppskattade musiken som Jan Johansson kom att spela in,  är onekligen då han med försiktig hand och med respekt för ursprungsmaterialet kom att föreviga den svenska folkmusiken i jazzton och arrangemang. Bakgrunden är att redan under sina år på Chalmers under musiksättningen till spexet Gustav E:son Vasa vars äventyr i Dalarna naturligtvis fick en naturlig anknytning till svensk folkmusik. Men det fanns tidigare exempel i Chalmersspexet från 1949,  Erik 14 folkmusikinslag, så det föll sig säkert naturligt att fortsätta på den banan. Jan letade i arkiven efter lämplig musik, men varför valen kom att landa som de gjorde är naturligtvis höljda i dunkel. Jan var ingen öppen person i det avseendet och Georg Riedel berättade att inför inspelningen så kom Jan med en packe noter som han delade och utan egentliga längre omtag och repetitioner fick Georg spela lite "prima vista". Här finns lite olika uppgifter på skivkonvolutet har Ingvar Glanzelius skrivit att det i vissa fall skedde upp till sex omtag. Det kan ju vara så att Jans perfektionism varit avgörande och att han faktiskt spelat melodierna en hel del tidigare. Georg var helt ny med materialet då och då Jan säkert hade en bestämd uppfattning om hur det skulle låta och med små utrymmen för improvisationer mot originalens melodier. Det är en svår balansgång mellan dessa melodier och att inte jazzrytmer skulle ta över och därför piano/bas som uttrycksmedel och inte full rytmsektion.

 Jan var engagerad ungefär samtidigt med att spela in med Monica Zetterlund varför dessa inspelningar skedde ungefär vid samma tid.

Det fanns också tidigare exempel på jazz med tydlig anknytning till folkmusik under 1950-talet  som i Lars Gullins "Fäbodjazz". Detta var på inget sätt okontroversiellt och det förekom en livlig debatt om "tilltaget" från såväl jazz- som folkmusikpuritaner om lämpligheten att blanda genrer på detta sätt. Jazzen hade lite dåligt rykte som degenererande för ungdomen. Folkmusik kändes också "gammalmodigt".

Det fanns uppteckningar såväl i notform som dokumentation av svensk folkmusik i "Svenska Låtar" ett samlingsverk i 24 band gjord åren 1912-40  där det fanns landskapsvis nedskriven folkmusik som i tradition hade rötter ända ner i 1700-talet. Vidare hade Sveriges Radio, som på den tiden påtagit sig en forskningsliknande och folkbildningsroll, genom att dokumentera i ljudinspelningar folkmusik spelad av utövare från olika landsändar. Initiativtagare var Ulf Peder Olrog och Matts Arnberg gjorde inspelningarna. Detta blev grunden till Svenskt Visarkiv.

 

P1140016.jpg.9f031fe89e22670739329bb2494e7078.jpg

 

P1140017.jpg.ae31136d2618b5e813c94d59f345108c.jpg

 

EP:n som spelades in  de 28 februari 1962 med Jan Johansson (p) och Georg Riedel (b) gjordes i Stockholm, studio MFEP 10 med Olle Swembel och Bengt Runsten ansvarig för tekniken, Tor Alm för omslaget och en "Smålandsportmonnän" från 1800-talet hämtad på Göteborgs Museum. Baksidestexten är skriven av Ingmar Glanzelius, jazzmusiker och recensent. Detta är nr ett i en serie på tre EP:n som tillsammans i princip blir LP:n Jazz på Svenska.

 

Låtarna är:

 

Sid 1

 

De sålde sina hemman (Emigrantvisan) från 8 Bitar med Gunnar Johnson (B) och Invar Callmer (tr)

Skänklåt (från Leksand) Georg Riedel (b)

 

Sid 2

 

Visa (från Utanmyra) Georg Riedel (b)

Vallåt (från Jämtland) Georg Riedel (b)

 

MEGAFON MFEP 10

 

Calm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...