Jump to content

Den moderna jazzens utveckling


calm

Recommended Posts

Jag avser att fortsätta tråden när jag sorterat skivorna och avlyssnat dem i kronologisk ordning och kommer lite längre i litteraturstudierna. Det finns så mycket litteraturhänvisningar och tidningsartiklar att ta del av. Ser det mer som ett långtidsprojekt. :)

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calle_jr said:

Jazz På Ryska är ju traditionella ryska folkvisor utan sång, men både det albumet och Jazz På Svenska är spexarrangemang av Jan Johansson. De är soundtracks kan man säga.

Jag tror det fanns delade meningar om inblandning av folkmusik i jazzen på 50-60-talet. Jag antar det, men ovan album blev ju populära.

 

Jazz På Svenska är inspelad 1962 och då hade Jan Johansson (f-31) redan lämnat Chalmers för musikerbanan. I realitet hade han lämnat studierna vårterminen 1956. Hans engagemang i spexen startade 1953 i spexet Caesarion, Henrik 8 1954, Gustav E:son Vasa 1955, Napoleon 1956, Statyerna 1957, Lucretia 1958 och Katarina II 1959 var det sista som inhoppande "professionell" musiker.

Alla dessa spex baserades ofta på musik av kända melodier av klassiska kompositörer och även inhemska sådana som Hugo Alfven t.ex och populärmusik.  Jan skrev lite musik, men hans insats var mera som orkesterledare och att arrangör av musiken. Redan tidigare under studietiden hade han medverkat i olika jazzkonstellationer med mest inriktning på amerikansk jazz. Dessa orkestrar turnerade i Sverige och tillsammans med andra skivinspelningar bidrog till Jans avhopp från studierna. Jazz på Ryska kom  så sent som 1967 året före dödsåret 1968.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Två personliga upplevelser med anknytning till Jan J (som jag aldrig hade möjlighet höra live):

- Jan Lundgren har ju gjort fina skivan The Ystad Concert,  där bl a Bandura ingår ( från Jazz på ryska ). Mkt fin inspelning. 

Är med i en förening där vi avslutar med ett litet musikstycke. Denna Bandura spelades en gång.

Åhörarna absolut knäpptysta och stilla/ alla tog in den helt och hållet

 

- Såg Sarah o Georg Riedel m fl på Lisebergs lilla scen för ngra år sedan.

Bl a spelade de Visa från Utanmyra.

Det var mkt fint att se ömsesidiga stoltheten dem emellan.

Och det var en upplevelse att höra stycket med en av de två som "gjorde den".

Inte ofta man blir tårögd på en konsert. Men då....

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, kjohan said:

Två personliga upplevelser med anknytning till Jan J (som jag aldrig hade möjlighet höra live):

- Jan Lundgren har ju gjort fina skivan The Ystad Concert,  där bl a Bandura ingår ( från Jazz på ryska ). Mkt fin inspelning. 

Är med i en förening där vi avslutar med ett litet musikstycke. Denna Bandura spelades en gång.

Åhörarna absolut knäpptysta och stilla/ alla tog in den helt och hållet

 

- Såg Sarah o Georg Riedel m fl på Lisebergs lilla scen för ngra år sedan.

Bl a spelade de Visa från Utanmyra.

Det var mkt fint att se ömsesidiga stoltheten dem emellan.

Och det var en upplevelse att höra stycket med en av de två som "gjorde den".

Inte ofta man blir tårögd på en konsert. Men då....

Kul med personliga upplevelser med anknytning till ämnet. Själv var jag med på en mindre tillställning där Georg Riedel var med som en medverkande och vad jag minns Jan Allan den andre. Georg berättade om tillblivelsen av Jazz på svenska och inspelningen. Tyvärr är det några år sedan och detaljerna har bleknat. Men vad jag minns är att det mesta blev improviserat från Georgs sida utifrån Jans arrangemang och att själva inspelningen skedde ganska snabbt och egentligen utan alltför många omtag. Inspelningen skedde i samband med någon annan inspelning som båda medverkade i och den gjordes när ledig studiotid uppstod. Resultatet blev först presenterat som en EP som sedan växte till en LP.

Debatten kring just folkmusik och jazz var  på 1950-60-talet laddad utifrån två aspekter den ena utifrån ett avståndstagande av nationalistiska tendenser, ungefär som idag om vad som är genuint svenskt och jazzen som en farlig påverkan på ungdomarnas moral. Det skrevs upprörda artiklar i dåtidens tidningar om jazzens nedbrytande och degenererande effekt på det uppväxande släktet.

Jazz på Svenska blev lite oväntat en försäljningssuccé, mer än 400.000 sålda ex -08, medan den ungefärligt samtida Bengt-Arne Wallins skiva Old Folklore in Swedish Modern som tar upp samma tema i princip, har helt fallit i glömska. Skillnaden ligger i tillvägagångssättet och instrumenteringen. Jan Johansson närmade sig jazzen från ett folkmusikperspektiv och gjorde jazzarrangemang med en instrumentering och ton som liknade ursprunget. Medan Bengt-Arne Wallins har ett amerikansk perspektiv med storbandsjazz spelande svenska folkmelodier. Man missar det svenska vemodet som slår an känslomässiga strängar i Jans sätt att spela, medan Bengt-Arnes version blir mest stort arr kryddat med folkviseinslag. Det låter bara storbandsjazz och kunde vara i princip vilka låtar som helst, även om det just här blev folkvisor. Det är den stora skillnaden.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Återkommer till Jan Johansson efter ett påskfirande i skärgården med strålande vårväder och lite motorsågsjobb på landet.

 

P1130222.thumb.jpg.a044bc4cf338aa67fe3604bb9b3fd703.jpg

 

Lite större jobb än hårklyveri!:D:)

Efter fällning av en ca 200-årig tall förra året så gäller det att ta hand om dyrbart virke som  kanske kan bli till en utbyggnad av bryggan senare.

 

P1130227.jpg.85ef731ecfb6151e2dd479c3ed201a9d.jpg

 

Första klvyvsnittet genomfört till tonerna av motorsågen i högstämt läge!:thumbsup: Längsta svärdet når nätt och jämt igenom vi pratar om ca 50 cm i tvärsnitt.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Om vi börjar genomgången av Jan Johanssons skivproduktion i eget namn på LP och EP så kan det vara på sin plats med en liten biografi.

 

Jan Johansson föddes 4 april 1931 Onsäng, Söderala socken, strax utanför Söderhamn. Modern var småskolelärare och fadern handelsresande, som sålde bland annat radioapparater. Båda föräldrarna hade musikaliskt intresse och påbrå, modern som en duktig pianist och fadern  hornist i en amatörorkester. Jans musikaliska intresse väcktes tidigt med pianospel redan som liten. Hans mor- och farföräldrar var också utövande amatörmusiker och i släkten fanns musiken alltid närvarande, inte minst genom den resegrammofon som familjen ägde. Modern var hans första pianolärare och när familjen sedermera flyttade till Söderhamn så fick Jan pianolektioner på stan. Hans spelade också gitarr och dragspel och tillsammans med några jämnåriga kamrater bildades den första orkestern under gymnasietiden, som fick lite jobb på skoldanser och i andra sammanhang. Efter studenten gjorde han lumpen i Solna, ett lämpligt uppdrag som morsesignalist med ordentlig taktsinne. Teknikintresse hade han genom fadern som var radioamatör och en lumparkamrat lockade honom till Göteborg och Chalmers och studier i elektronik. Här börjar hans egentliga musik- och pianistkarriär.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Som brukligt var under Jan Johanssons uppväxt så var det pianospel som lärdes ut baserad på klassisk musik, många har väl tragglat igenom stycken som Für Elise mfl. Själv fick jag pianolektioner under några år på Richard Anderssons Pianoskola i Stockholm, men klarade inte riktigt den fulländade motoriken i alla skalövningar som skulle nötas timme efter timme och tröttnade därför efter ett tag.

Med Jan var det annorlunda och han visade stor talang och tålamod vilket är en förutsättning för framgång. Hans första bevarade inspelning gjordes av hans mamma vid ett hembesök under lumpartiden. Den har refererats i följande video tidigare:

https://www.svtplay.se/video/19863554/jan-johansson-en-liten-film-om-en-stor-konstnar

 

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jans Intresse för jazz började tidig, redan i femtonårsåldern  då det fanns ett antal jazzplattor hemma hos föräldrarna. Jazz spelades på 40-50-talet mest i form av dansmusik men kom att bli mer och lyssningsmusik för att senare få en mer eller mindre esoterisk stämpel som "svår" musik för ett fåtal invigda när rocken allt mer tog över som ungdomsmusik. För Jans del kom jazzen in parallellt med övningarna i klassiskt pianospel och ofta lyssnades den in i radio via Radio Luxemburg. Någon populärmusik-kanal fanns inte på den tiden. Det lyssnades på Art Tatum, Erroll Garner, Dizzy Gillespie, Louis Armstrong, Ella Fitzgerald m.fl.

Hans stora förebilder i jazzen förblev pianisterna George Shearing och Art Tatum.

 

Calm 

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, calm said:

Lite större jobb än hårklyveri!:D:)

Imponerande ansträngning och ett bra motorsåg. Jag gjorde samma övning en gång med ett elmotorsåg modell "extrapris på Jula". Det gick åt pipan.

 

Ett riktigt elegant sätt är att klyva med kilar längs med fibrerna. Då får man oerhört motståndskraftiga plank och "mjuka" att gå på. Så gjorde båtbyggarna förr. Men det är nog etter svårare. 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, calm said:

Återkommer till Jan Johansson efter ett påskfirande i skärgården med strålande vårväder och lite motorsågsjobb på landet.

 

P1130222.thumb.jpg.a044bc4cf338aa67fe3604bb9b3fd703.jpg

 

Lite större jobb än hårklyveri!:D:)

Efter fällning av en ca 200-årig tall förra året så gäller det att ta hand om dyrbart virke som  kanske kan bli till en utbyggnad av bryggan senare.

 

 

Calm

 

Jaha. Trodde du skulle göra bashorn... :4:

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, Bebop said:

Imponerande ansträngning och ett bra motorsåg. Jag gjorde samma övning en gång med ett elmotorsåg modell "extrapris på Jula". Det gick åt pipan.

 

Ett riktigt elegant sätt är att klyva med kilar längs med fibrerna. Då får man oerhört motståndskraftiga plank och "mjuka" att gå på. Så gjorde båtbyggarna förr. Men det är nog etter svårare. 

Jag hade nog ambitionen att göra ett rejält kilgolv av virket, men skippade tanken mht till att det skulle bli för mycket jobb, då sådant kräver lite mer precision i utförandet. Har dock inte hjärta att förvandla detta träd som stått framför huset långt före någon bott på tomten, till brasved. Problemet var att det stod för nära taket och att varje år sopa rent från barr ner i säckar blev lite för mycket för en åldrande man. Så i samband med takomläggning och rensning under pannorna med säck efter säck av gammalt närmast förmultnat barr, så fick till slut även trädkramarna i familjen ge sig. Då blir det lite grovvirke i stället av trädet som mäter drygt 60 cm i rotändan och är mycket tätvuxet eftersom det stod i  utsatt läge mindre än 50 meter från vattnet. Men även detta jobb kan bli mödosamt, även om den nya motorsågen är av den allra starkaste typen, så sliter det på rygg och armar att såga så djupa skär och slägga in kilar i detsamma. Har en idé att använda virket för att förlänga bryggan med ytterligare en stenkista. Har gjort en tidigare, men tänker mig att kunna timra med laxknutar enligt gammal skärgårdstradition. Har äntligen hittat en bok som beskriver metoden och inte så komplicerat om man använder mallar för vinklarna som går i flera riktningar för att låsa ändarna. Men vi får se om orken och motivationen räcker? Lite roligt med annorlunda projekt utanför hifin. Annars borde virket räcka till rejäla baslådor.:thumbsup::D

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Vid inträdet till Chalmers och studier på elektroteknisk linje 1952 så började en helt ny era för Jan Johansson i musikaliskt hänseende. Han var redan en driven pianist både som klassisk och jazzdito, men var också en duktig gitarrist och dragspelare. Hans talang både för spel, arrangemang, komposition och orkesterledare kom väl till pass som kapellmästare för de spex som kom att sättas upp varje år på Chalmers de kommande åren. Traditionen var gammal inom högskole- och universitetsvärlden, redan på 1850-talet kom de första, medan Chalmers satte upp sitt första 1948, med "Bojan". Det skall förklaras som ett dramatiskt-musikaliskt spektakel, spex, och var en lättsamt och studentikost drivande med både den klassiskt litterära och musikaliska historien. Texter och musik omvandlades och gjordes om till ironisk drift med det traditionella. Musiken kunde spänna från de stora klassiska kompositörerna till moderna slagdängor och även folkmusik. Jan tog med stort engagemang del av denna del av kårlivet på högskolan som utspelade sig i Gasquekällaren och den angränsande Scrubben, där musicerandet ägde rum. Dessa lokaler var också mötesplatsen mellan musikintresserade studenter och Göteborgs jazzmusiker, varav en ledande person var tenorsaxofonisten "Hacke" Björksten, en etablerad orkesterledare på den tiden. Han insåg snabbt Jans talang och engagerade honom för spel utanför högskolan. Det var insteget i en större musikvärld som kom att förändra livet för den unge pianisten och så småningom ställa frågan på sin spets om en karriär som musiker eller ingenjör?

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

I spexspelet från 1954,  Henrik 8, som spelades 60 gånger och gick på turné både inrikes och till Tyskland var Jan Johansson en given ledare och frontalfigur som kapellmästare och arrangör. Spexet blev en veritabel succé. Nästa uppgift var det mer inhemska och folklustmässiga Gustav E:son Vasa som sattes upp 1955. Till detta skulle endast inhemskt musikmaterial användas och det fick bl.a. bli, Hugo Alfvens Midsommarvaka, Horgalåten och den låten som kanske förknippas mest med Jan Johansson nämligen Emigrantvisan eller som den också heter De sålde sina hemman eller Amerikavisan från ett mera folkviseinriktat material. Om dessa uppjazzades eller förvanskades på annat sätt förtäljer inte historien, men mycket troligt. Innan uruppförandet så var det pressvisning i Gasquekällaren och vid den träffen var Elise som sedermera skulle bli Jans fru,  med. De gifte sig sedan1957 och flyttade in på Mäster Johansgatan 12 i Redbergslid som också är titeln på en av J.J. tidiga EP-skivor.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Det blir lite saxande mellan musik och mekanik i form av sågkedjor och domkrafter. Mitt projekt på landet får också ha sin tid och för att inte virket skall gå i röta gäller det att smida medan järnet är varmt eller träet för den delen.

 

P1130236.jpg.f037dd914f2da92c92587c005bc6474b.jpg

 

Fick ta till rejäla doningar för att bända upp ett motspänstigt träd, då kommer mina domkrafter som klarar 3 ton väl till pass och som normalt används till båtlyft.

Tror också att man bygger lite muskler på köpet.:D

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jammen i Gasquekällaren och Scrubben på Chalmers mellan proffsmusikerna i Göteborg och Jan Johansson började ge ringar på vattnet och tillsammans med den flera år yngre Bengt Hallberg som debuterade redan som underbarn vid sexton år ålder så, började engagemangen komma utanför den inre kretsen. I början av 50-talet turnerade en del amerikanska musiker i Sverige och i Norden. En del hade med sig egna musiker, men en del behövde låna in skickliga pianister eller trummisar t.ex. till Stan Getz, Lee Konitz och Clifford Brown. Här blev Bengt Hallberg förstahandsvalet men avlöstes senare av Jan när Bengt kom att spela mer i Stockholm där den egentliga jazzscenen kom att ligga med Nalen som ett av naven. Men  ett mer etablerat musicerande med fastare engagemang som pianist i Kenneth Fagerlunds Orkester kom att leda in Jan på den professionella musikerbanan. Det fanns en krets av proffsmusiker som sångerskan Sonya Hedenbratt som Jan ofta kom att ackompanjera och genom henne kom han i kontakt med Gunnar Johnson och hans kvintett och det blev hans nästa hemvist. Studierna blev allt mer lidande och våren 1956 efter en misslyckad tenta, tog han beslutet att bli musiker på heltid och så var snöbollen i rullning......

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Spelandet i Gunnar Johnsons Kvintett pågick under flera år. Förutom kapellmästaren själv så spelade Jan piano, Ingvar Callmert trummor, Curth Severö barytonsax och Erik Norström tenorsax. Ibland med Sonya Hedenbratt som sångerska. De turnerade flitigt på olika danslokaler både inom- och utomhus under slutet av 1950-talet. Musiken var egentligen mycket amerikansk lite mer komplex musik en del inspirerad av Gerry Mulligans kompositioner, men med Jans arrangemang och många gånger gjorda improvisationer. Allt i från rena kompande av övriga musiker och egna solon. Jan utvecklade här sin förmåga till att just spela på sitt eget karaktäristiska sätt med betoningar, taktmässiga och melodiösa improviserande.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Ingvar Callmer från Tyringe i Skåne framkallar många minnen. Han var lite av en hustrummis i Skåne ända fram till hans bortgång 2010 vid 81-års ålder. Han förolyckades vid en järnvägsövergång. Han spelade med Jan "Tollarparn" Eriksson under många år, inte minst i Lasse Holmkvists många program. Under hans sista år återförenades han med Eric Norström och gjorde en del mindre turnéer på landets jazzklubbar.

Link to comment
Share on other sites

Tråden kommer att sega sig fram i långsamt tempo, just nu är det lite lågsäsong för hifi. Båten skall i sjön och lite projekt på landet drar....

 

Men om vi fortsätter i de biografiska spåren så är vi framme vid perioden 1956-59 då Jan formar sitt alldeles egna sätt att spela med Gunnar Johnsons kvintett. Hans improvisationer,  mer från det ganska formalistiska sättet att spela som var gängse på den tiden med grunden i en 12-takters bluesformen, men ändå inom ramen för det melodiska, taktmässiga ramen. Hans typiska sätt att göra betoningar i motiv om fem upprepade toner, där de första fyra blir upptakten till en femte accentuerad, en-två-tre-fyra-FEM. Detta upprepas inom ramen för ett kort solo som omfattar 48 takter dvs 4 blues-tolvtakter. Här hittar vi grunden för hans speciella sätt att spela och det som blev lite av hans signum. Kvintetten turnerar i olika delar i Sverige och får möta olika krav på dansant jazz från den nya jazzen till den mer traditionella. Man får också en del radiospelningar under denna tid då mycket sändes live direkt från studion. Men de som anlitades mest var vid denna tid de Stockholmsbaserade musikerna Bengt Hallberg och Arne Domnerus som hade mycket spelningar på bl.a. Nalen, dåtidens stora ungdomsmagnet.

På det personliga planet hade Jan träffat sin blivande fru Else och de gifte sig 1957.

Men det stora genombrottet och  musikaliska utvecklingen och som kom att förändra hans hela hans liv, kom genom ett av de många amerikanska musiker som gästande solister och tenorsaxofonisten Stan Getz som redan var en etablerad storstjärna. Man inledde ett samarbete och turnerande med Gunnars Johnsons kvintett, med Jan som då var väl etablerad som självklar pianist och väl känd under åren 1958-59. Skälet var att Stan gift sig med svenska hustrun Monica och det väntades parets första barn under sommaren 1958 och hustrun ville befinna sig i Sverige inför nedkomsten. Stan som varit i Sverige flera gånger tidigare under 50-talet under spelningar, men nu blev han mer "fast" etablerad med sin blivande familj i Sverige. Han kontaktade då Gunnar Johnson för att göra dessa spelningar. Det var inte helt okomplicerat då Stan Getz naturligtvis hade ganska höga krav på arvoden och dessa kunde inte alltid bäras av mindre arrangörer. Det blev alltså de större etablissemangen som kunde engagera gruppen med gästsolisten Getz och spelningarna blev inte så många som man hoppats på, men en del inklusive grammofoninspelningar blev avverkade i Stockholm med inspelning för Metronom i deras studio.

Man skall veta att den framväxande rock ´n rollen börjar göra jazzen mer och mer omodern som framför allt undomsmusik och dansmusik.

 

Fortsättning följer.....

 

Calm

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Det blir lite av torrsim men musikhistorien innehåller en del illustrationer också. Här ett filmat inslag sannolikt från tv, med Jan i hans kvartett från 1961. Med en ung Rune Gustavsson gitarr, Ingvar Callmer trummor och Gunnar Johnson bas i Västkustjazz.

 

Intressant samspel och ett välutvecklat pianospel från Jans sida.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Sommarturnéen 1958 med Stan Getz under ett antal veckor i juli och augusti blev en veritabel succé mycket tack vare Stan som förutom att han var en världsartist även var på mycket bra spelhumör. Men även Jan Johansson fick mycket beröm för sitt pianospel som utvecklades i det krävande musikaliska sammanhanget. En kritik som dock framfördes i pressen var att han inte fick tillräckligt ljudmässigt utrymme, då många arrangörer slarvade med mikrofonuppställningen vid pianot. Vi skall komma ihåg att i jazzsammanhang var pianot i mångt och mycket fortfarande  ett kompinstrument och inte i första hand ett soloinstrument. Men hans innovativa pianosolon gav ändå genklang såväl bland publik som hos musikkritiker. Hans musikaliska frihet utvecklades också i sammanhanget och blev snarast påhejad av medmusiker och publik att göra ramen vidare. Superstjärnan Getz hade lite av idolstatus i sammanhanget och den entusiastiska publiken stod och tryckte på vid scenkanten. Sommar och sol och danskvällar med jazz hängde fortfarande ihop, även om jazzen som ren lyssningsmusik växte. Inte minst genom företeelsen kommande från USA i form av Jazz at the Philharmonic.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Det finns en del tidiga inspelningar med Jan medverkande på piano i andra konstellationer under andras bandnamn som:

 

Gunnar" Hacke" Björkstens Quintett från 1955 som finns med på bl.a Caprice "Svensk Jazzhistoria vol. 7 bl.a.

 

Gunnar "Hacke" Björkstens Quintett från 1956 EP Metronome MEP 353 Med bland andra Åke Persson trombone och Svante Thuresson på trummor.

 

Kenneth Fagerlunds Kvartett från 1956 med Georg Riedel på bas. EP Philips 421 506 PE. Och på Caprice serie Svensk Jazzhistoria vol 8.

 

 

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Sommarturnén avslutades med en konsert i Lisebergshallen den 29 augusti 1958. Det gjordes en till konsert den 30:e i Malmö och sedan begav sig Stan Getz med musiker till Stockholm för att där starta en inspelning tillsammans med ett antal svenska jazzmusiker, vad man skulle kunna kalla för den svenska jazzeliten på den tiden. Förutom Jan Johansson, Stan Getz, Gunnar Johnsson som reste från Göteborg så fanns redan på plats Benny Baily trumpet, vid tillfället bosatt i Sverige, Åke Persson trombon, Erik Nordström tenorsax, Lars Gullin baritonsax samt inrest från Danmark William Schiöppfe trummor. Vidare turades Bengt Hallberg och Jan om vid pianot. Inspelningarna hade startat redan i slutet av augusti med avbrott för Lisebergskonserten och den i Malmö och pågick till mitten av september. Resultatet finns i en retrospektiv samling med två LP-skivor från 1988 där man kommit över originalbanden från 1958 med olika tagningar av låtarna som mestadels bestod av amerikanska kompositioner som t.ex. av Gerry Mulligan, men också av Lars Gullin. Arrangerade gjorde både Jan, Lars Gullin och Bengt Hallberg. Resultatet finns på denna platta.

 

P1130294.jpg.7dd25d926a2392297394f7d68afa324b.jpgP1130296.jpg.0a4d16c97454b7b3859b4236169ce019.jpgP1130295.jpg.0919847b971ef0265a70160f50dd058d.jpg

 

Denna hade jag turen att hitta i butiken ANDRA JAZZ i Vasastan. En veritabel höjdarplatta med spel av det bästa som Sverige och USA kunde prestera under dessa guldår i svensk jazzhistoria. Fantastisk musik framförd på ett gudabenådat sätt med framförallt blåsets samspel som är utöver det vanliga. När Stan och Lasse Gullin spelar unisont tillsammans får jag ståpäls, så vackert vemodigt blir det. Jans kvicka melodispel med fingrarna som löper otvunget över tangenterna i solon och ackorden som harmoniskt kompar övriga får en att fundera på om detta verkligen är en 27-åring som kan prestera detta spel och än mer förunderligt att den yngre Bengt Hallberg är på riktigt. Kan inte bli så mycket bättre. Om ni inte redan har denna platta och har möjlighet att komma över den, KÖP!!! Ljudkvaliteten är förvånansvärt bra. Den heter STAN GETZ, Stockholm Session 58, DRAGON DRLP 157/158.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Orginalinspelningen av den refererade plattan gjordes i Europafilms Studio i Sundbyberg tiden den 25/8 -58 till 16 september, under ledning som producent av en av ägarna till skivbolaget Karusell, Simon Brehm, känd som basist i bl.a Hylands Hörna men också producent för Barbro "Lillbabs" Svensson. Eftersom flera av artisterna var engagerade av andra bolag finns en rad versioner av skivan utgivna på andra bolag. Stan Getz bolag i USA; Verve, har gett ut denna platta. Lasse Gullin var kontrakterad av Sonet.

P1130297.jpg.6f3f43a303b377a6da613969b1de0f6e.jpg

 

Man skulle tro att denna var från inspelningar gjorda i Paris, men det är precis de inspelningar som gjordes i Sundbyberg för Karusell. Utöver de musiker som tidigare har nämnts så medverkade även norrmannen Bjarne Nerem som förstärkning i tenorsaxledet. Mina absoluta favoriter på denna platta, som är ett original från tiden, är utan tvekan Honeysuckle Rose och They can´t take that away from me. Arrangerade av Jan Johansson och med honom på piano.

Det finns också en EP från Karusell från tagningarna 1958. Med just dessa låtar.

 

P1130298.jpg.4e62d0ba45aa7753ecd13812dbf8ed1b.jpg

 

Fantastisk musik på toppen av musikalisk förmåga och konstnärsskap. Historisk också genom att de är en av de få plattor där Lasse Gullin och Jan Johansson spelar tillsammans och därmed skriver svensk jazzhistoria. Två av mina absoluta svenska favoritmusiker. Celebration (även kallad Jannes Blues) spelades in under denna session på självaste Jannes födelsedag den 16 september. Finns en motsvarande kallad Bengt´s Blues som Bengt Hallberg spelar på, dock inte samma låt.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

För den intresserade finns andra Karusell-inspelningar under namnet Cool Stan in Cool Sweden i en serie 1-4 EP, men förefaller vara svåra att få tag på i Sverige i vart fall. Från 1956 Tycks emanera från Jazz at The Philharmonics med lite annat låtmaterial och annan sättning.

 

https://recordmania.se/index.php?query=stan+getz&ref=search_records

 

Men finns till ganska höga priser på Discogs.

 

https://www.discogs.com/sell/release/2802899?ev=rb

 

Calm

 

 

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Vintern 1958-59 blev lite av en brytpunkt för Jan Johansson mycket beroende på omständigheter och samarbetet med Stan Getz. Det blev mycket turnéande i Sverige, Finland och till Norge med Getz. Gunnar Johnsson grupp gästspelade till och med i Berlin och Jan fick mycket beröm för sitt spel och arrangemang. Det började ses som en tendens att skilja den rena "dansjazzen" från den mer konsertinriktade jazzen. Den senare hade inte samma begränsning att den skulle vara dansant och därför gav mer utrymme för improvisation. Inte sällan slutade danskvällar också med något jam i andra lokaler där musikerna kunde sammanstråla med likasinnade för mer otvunget och utvecklande spel. Lite som bebopens framväxt i NYC.

Köpenhamn och Paris var lite av europeiska centra för jazzmöten med musiker från framförallt USA och under 1959 kom Jan att engageras av  bl.a. Stan Getz i Köpenhamn dit Stan så småningom  flyttade. Gunnar Johnssons Kvintett var formellt upplöst och Jan sökte nya konstellationer. Här ett exempel på samarbeten som emanerade från jazzlivet i Köpenhamn och jazzklubben Montmartre.

 

P1130299.jpg.d3ab11c69b206d39f6cce10cb6c34518.jpg

 

Louis Hjulmand var en ung talangfull vibrafonist och här också spelande tillsammans med basisten Oscar Pettiford väletablerad basist. Två kompositioner av Hjulmand.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jazzlivet i Köpenhamn var legendariskt och många musiker passerade revy i den danska huvudstaden. Den här plattan innehåller ett axplock av Stan Getz medverkan.

 

P1130300.jpg.fdb5891b55e84aefa04db5ee3d506ca7.jpg

Denna Stan Getz-platta innehåller lite varierande sammansatta grupperingar.

Fyra spår med Jan Johansson p, Oscar Pettiford b, Stan ts och Joe Harris dr. 

I tre andra spår är konstellationen istället Bent Axen p, Gunnar Johnsson b och den tidigare omnämnde trummisen William Schöppfe.

Sedan tre spår från Norge-turnén med Erik Norström ts, Jan på piano, Gunnar Johnsson b, Rolf Svensson dr.

En vanligt anlitad musiker under denna period var också  den Paris-baserade amerikanske trummisen Kenny Clarke.

Förtätat spel med en Jan Johansson som uppenbarligen trivdes i större sammanhang och utvecklade honom som musiker och arrangör.

Hela atmosfären i den danska huvudstaden var mer avslappnad än den amerikanska och vi skall nog heller inte bortse från avsaknaden av den i USA alltid närvarande rasfrågan som ändå begränsade svarta musikers utveckling och ekonomiska villkor. Intresset för jazz speglades också i att det rapporterades från jazzscenen i de vanliga dagstidningarna på den tiden.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Innan upplösningen av Gunnar Johnssons Quintett spelades denna platta in 13 januari 1958 i Stockholm för Metronome MEP 396.

 

P1130304.jpg.fe6275e9b7e5bb11d294cfac3573df50.jpg

 

P1130305.jpg.a4dfbcc74947595f054fc0714d7a8678.jpg

 

Sättning: Erik Nordström tenorsax, Jan Johansson piano, Curt Severö bariton, Ingvar Callmer trummor och Gunnar Johnsson bas.

Skivan med A Little Tune, A Little Tune och Pia skrivna av Erik Nordström, Blues For Lange av Jan Johansson samt Turnstyle av Gerry Mulligan.

Stilen går från liten barnkammarramsa, mood musik till stundtals furiöst tempo.

Jag gillar framförallt när tenor och baritonsaxarna spelar unisont och i korus, men också Jans spel som är flyhänt broderande i solon som han framför. Inspelningskvalitet vad gäller pianot kan diskuteras, men är tidstypiskt. Blåsen får däremot lättare att fokuseras i mikrofonerna och blir klart bättre återgivna.

Roligt att kunna ta del av musik som spelats in för sextio år sedan och bli berörd.

 

Calm

.

 

Link to comment
Share on other sites

I augusti 1958 var det definitivt att Gunnar Johssons Quintet var ett minne blott och  att Jan Johansson med bas i Göteborg inte ingick i någon fast ensemble. Samarbetet med den nu i Köpenhamn bosatte Stan Getz fortsatte dock och Jan fick möjlighet att vara med Getz på en del av hans spelningar i Köpenhamn, men också på turnér och spelningar i övrigt. Bl.a. till Nalen i Stockholm där Getz var en känd musiker som drog folk. I samband med en spelning 11 november 1959 gjordes en unik inspelning av den dåvarande konferencieren Nalle Nillson.

 

P1130307.jpg.f881eb7600638e94cd07e174ab85ef45.jpg

 

P1130308.jpg.86ed89062752ad45e4382b8cfce4685b.jpg

 

Den spelades in mot löfte att inte ge ut den eller sälja och det höll Nalle under alla år och inspelningen var utlånad till en jazz-journalist som så småningom avled och i samband med utstädning i dödsboet hittades efter 52 år de bortglömda banden. Då hade också upphovsrätten fallit och alltså fritt fram att ge ut.

Inspelade med tre Electro Voice EV 664 kardioidmikrofoner på en Tandberg bandspelare så är ljudkvaliteten ovanligt bra, även om Jans piano hörs svagt i bakgrunden, men framstår klart vid solosekvenserna. Spelet är drivet och improviserande och han spelar melodistämma och inte bara ackordspel. Man balanserar under denna tid mellan ren dansmusik och en modernare och mer avancerad jazz. Läser man programmet som är utannonserat som Dans Show 8-2 med två set 22.35 och 00.45. Flera grupper spelar i olika lokaler Hacke Björksten, Arne Domnérus, Carl-Henric Norin och Göran Liljas band. Monica Z uppträdde också. Inträdet var mellan 2:50- hela 5 kronor.

Musiken är komponerad av kända amerikanska kompositörer som Gerry Mulligan, Coleman Hawkins, Georg Gershwin m.fl. och skulle kunna kategoriseras som

coole jazz men också snabbare beboptempo i vissa nummer. Medmusiker var förutom Stan Getz ts, Jan Johansson p, Dan Jordan b, William Schiöpffe dr. En riktigt bra tidstypisk platta.

Riverside RRCD139

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...