Dexys Midnight Runners

[akktustakki]

Jag tänkte slå ett slag för denna grupp, som var megastor ett tag under åttiotalet, nåja de har varit stora i omgångar, men i Sverige mest kända för sin monsterhit " Come on Eileen" från LP:n Too-Rye-Ay, anno 1982 som även innehåller " Let´s make this prescious", ytterligare en pärla som i mitt tycke kanske bättre speglar soundet av Dexys soulkeltiska sväng.

Det finns massvis med musik av gruppen som agerar/agerade "aldrig kom fram eller fick en chans".

Allt är inte bra och en del låtar är rent usla, men mycket är riktigt begåvat och det mesta svänger.

Det är blås i stora lass kombinerat med strängar, fiol och avstamp från batteristsektionen som ger en mycket intressant ljudmatta i kombination med Kevin Rowlands karateristiska stämma.

För oss som har tagit till oss detta bands sound är det just den stämman som identifierar bandet nästintill omedelbart.

Texterna tycker jag präglas av Kevins ständiga sökande efter sin manlighet, sin osäkerhet både sexuellt och i största allmänhet, men också av en glädje att finnas till, en "gatukänsla" från mellanstor Engelsk stad som känns genuin, till det mer vidlyftiga och värdsliga.

Framförallt är det denna lite "ruffliga" känsla som jag uppskattar, det stämmer kanske inte till hundra procent, men jag blir glad över att lyssna på blåset och den frustande tonen som hela tiden präglar de mer tempostarka låtarna. Lite grand som ett pådrucket barband i rätt miljö.

Bra grejor helt enkelt, och har ni inte tagit er tid så se till och gör det.

Är det någon som undrar var Moneybrother har tagit en hel del av sin inspiration så lyssna på en platta med Dexys. Åtminstone känns det definitivt så.

En liten uppvärmare kan vara en best of platta kanske.

/ps. bilderna jag försökte lägga upp, fungerade inte. /ds

En länk till en bra sida kommer istället.

http://groups.msn.com/dexysmidnightrunners/welcome.msnw

[iroise]

Come on... är en helt genialisk låt, fruktansvärt bra, annars har jag inte super koll, får väl skaffa mig lite mer efter detta tips. Vet endast att det skall föreställa ett arbetarband från england och att namnet Dexys midnight runners anknyter till den centralstimulerande drogen dexamfetamin och att de därmed, antar jag, är midnight runners, även kallade pundare här i sverige!!

[akktustakki]

Come on... är en helt genialisk låt, fruktansvärt bra, annars har jag inte super koll, får väl skaffa mig lite mer efter detta tips. Vet endast att det skall föreställa ett arbetarband från england och att namnet Dexys midnight runners anknyter till den centralstimulerande drogen dexamfetamin och att de därmed, antar jag, är midnight runners, även kallade pundare här i sverige!!

Nja, det där med pundare får stå för dig. Jag vet inte mycket om just det.

Är man intresserad, så hänvisar jag till den sidan jag gav i initialinlägget.

Vad som tilläggs kan, så är väl det att det har funnits en hel del uppställningar av det bandet, beroende eller ej, och i många fall just beroende på Kevins instinkter, humör eller i andra fall på en del drogintag.

Han slåss onekligen med sina demoner, men att tro eller anta att alla i bandet är pundare, känns avlägset enligt mitt synsätt.

I åtanke kan man ha, att det var ett åttiotal med samma, i många kretsar, liberala syn på droger som sextiotalet hade med sex, eller snarare fri kärlek, som det hette på den tiden.

Jag har haft fel förr, och kommer att ha det i framtiden också, så visst, fria tolkningar är nog lika rätt som någonting annat.

Om, bortsett från annat, musiken kan ha en vettig chans, så är det just med Dexys.

Det känns rätt, låter rätt och borde rimligtvis vara rätt med ett band, som när de var på topp, vars många medlemmar, sjöng och spelade med svettigt sväng och en intensitet som fick flera än mig att vilja dansa och vara glada.

Svårare är det inte, och just så svårt är det, och inte någonsin har det varit enkelt.

Det finns en del videoklipp som är fördjävliga i kvalitét när det gäller ljud och bild, men visar en del av den känsla som jag har, sorgfälligt, försökt beskriva.

http://dexys1.tripod.com/dexys/id16.html

Åsså en där vi hamnar mitt i låten, men det är som jag vill ha det:

http://dexys1.tripod.com/sitebuilderconten...iles/showme.wmv

[iroise]

Nej, inte har du sorgfälligt beskrivigt känslan utan tvärtom, alldeles förträffligt! Menade inte riktigt som jag skrev, att de är pundare! utan vad de anspelade på angående bandnamnet. Tycker att de på den platta jag hört kan jämföras med gammal god us-soul.

[akktustakki]

Tja, Iroise, du kan mycket väl ha rätt i det fallet.

Ingen i det bandet, oavsett uppställning var väl särskilt främmande för både det ena och/eller det andra.

Om jag inte är av vanligtvis felunderrättade källor, så är det en ny produktion på gång.

Vi får se.

Jag följer inte bandet på något sätt, eftersom åttiotalet kom och drog, och så gjorde även jag.

Visst vore det fantastiskt om det kom ytterligare en konstellation av Dexys, som kunde matcha det förflutna.

Det skulle jag betala pengar för.

[svejk]

Kevin Rowlands solo platta My Beaty är värd en lyssning. Efter att ha vaknat upp efter stenhårt missbruk allt var borta bestämde Rowland att livet var värt att leva. Han spelade in de vackraste sånger han kände till. Dessa vart My Beaty

[Perka]

Jag tycker fortfarande att den första LPn "searching for young soul rebells" eller vad den nu hette, är oöverträffad av dem. Att första skivan håller den högsta klassen är sällsynt, men här är ett fall där jag menar att den gjorde det.

[akktustakki]

Perka.

Är benägen att hålla med dig.

Som sagt, allt denna gruppen gjort håller långt ifrån hög klass, men denna första platta gjorde det enligt mitt förmenande.

Plattan heter "SEARCHING FOR THE YOUNG SOUL REBELS" och kom åt 1980 om jag inte minns fel.

Kollat upp det och jepp, -80 var det och innehåller följande låtar:

Burn It Down (Formerly 'Dance Stance') ; Tell Me When My Light Turns Green ; The Teams That Meet In Caffs ; I'm Just Looking ; Geno ; Seven Days Too Long ; I Couldn't Help If I Tried ; Thankfully, Not Living In Yorkshire, It Doesn't Apply ; Keep It ; Love Part One ; There, There, My Dear.

Allt är mycket bra.

Fullt tryck för det mesta och med det så karakteristiska blåssoundet.

Gack å köp!

[Perka]

Ska vi nu diskutera bra soulblås på gamla godingar, som Dexys, så köpte jag en samlings CD med CCS bästa på. En sån höjdare och inte många kronor på CDON heller. Jag vet inte om den finns kvar där, men den gavs ut för inte länge sen alls så det borde den. Fullt ös på den så blir man lycklig till skillnad från grannarna och hustrun.