Jump to content

Recommended Posts

Posted

Kul att ni uppskattade denna tråd. Jazzen är inte riktigt död ännu ... Uppskattar också förslagen. Jag har en jäkla massa jazzplattor, men av någon anledning har det aldrig blivit så mycket Hawkins. Har redan beställt era tips ...

Jag har plåtat 50 omslag som jag tänkte portionera ut till er. Här kommer nummer 6-10 (skall inte ses som en gradering). Först upprepar jag 1-5:

Miles Davis "Kind of Blue" Columbia

Julian "Cannonball" Adderley " In Chicago" Mercury

John Coltrane "Blue Train" Blue Note

Julian "Cannonball" Adderley "Somethin' Else" Blue Note

Art Blakey & Jazz Messengers "Moanin'" Blue Note

Nästa platta ut är redan nämnd i tråden. Det handlar alltså om Dave Brubeck som också finns med i toppen av världens mest sålda jazzplatta. Gavs ut samma år som "Kind of Blue" och "In Chicago" 1959 som måste vara en av jazzens bästa årgångar.

Dave Brubeck tog jazzen till unversiteten (som i praktiken innebar den vita medelklassen). Han blev oerhört populär. Anklagades också för att göra jazzen både kommersiell och intellektuell. Fördomsfria som vi är struntar vi i sådant. Musiken är kanon och jag är helt säker på att alla har hört musiken. Det är ingen svår jazz och Paul Desmonds saxofon kan smälta de mest rabiata jazzmotståndare. Inspelningen är överlag bra även om en del utgivningar plågas av en något överstyrd diskant. Jag bytta min LP från 60-talet till en remastrad CD som faktiskt låter bättre. Finns även i diverse superpressningar.

DSC_0047.jpg

En annan höjdarplatta från 1959 kommer från Charles Mingus. Kanske hans mest klassiska platta tillsammans med någon från Atlantic som kommer senare i kavalkaden. Titeln på detta mästerverk är "Ah-Um" och innehåller några av Mingus mest klassiska låtar. Hans beundran för Ellington är högst märkbar. Här finns full fräs och drömlika ballader. Ljudet är mycket bra. Plattan kräver kanske lite mer av lyssnaren, åtminstone vissa partier. Jag vill inte hävda att det är svårt men man får vara med lite mer på noterna. Å andra sidan finns här ensemblespel och ballader som är bland de mest innerliga man kan tänka sig.

Ah-Um är en platta som växer hela tiden. 5 stjärnor rätt igenom. CD'n har 3 extra spår som är helt OK.

DSC_0045.jpg

Nu tänkte jag faktiskt klistra in Oscar Peterson "We Get Requests". Den kom dock med i kommentarerna till första delen av denna tråden. Så som en extra bonus ger jag er en annan Oscar platta some hör hemma i varje seriöst jazz arkiv. Det är hans "Night Train" på Verve från 1962. Samma gubbar som på "We get ..." Denna Oscar platta är lite mer bluesig i medium tempo. Inspelningen är utmärkt. Mitt ex är från Classic, men det är faktiskt inte så bra. Kan tänka mig att den remastrade CD'n är helt OK. Mycket bra pianoplatta och inte alls svår.

DSC_0046.jpg

Nu kommer vi in på avdelningen "Världens bästa jazzetikett". Åtminstone vad gäller ljud. På 70- och 80-talet köpte jag allt som kom ut på Contemporary. Ett par stolpskott gav dom ut, men de var inte många. En platta på Contemporary är aldrig "alltid" bra och det är "alltid" bra ljud. Det är min erfarenhet. Här kommer ett par klassiker. Om och när Du ser jazz på Contemporary - KÖP:

Först ut är Sonny Rollins och hans legendariska "Way Out West". Rollins var tillsammans med Dexter Gordon och John Coltrane superstjärnor på 60-talet. Ett tag gick de ganska parallellt men utvecklades sedan åt lite olika håll. På den här plattan är det Sonny Rollins på tenorsax, Ray Brown, bas och Shelly Manne, tr. Det kan låta lite fattigt med sax, bas och trumma. Öppna ditt sinne, för det är hur bra som helst. Lite country stuk med fanastiskt ljud. Finns på CD för under hundra-lappen men även på LP. Försök hitta en LP. Jag har lite olika versioner men LP'n är outstanding.

DSC_0042.jpg

En annan favorit i jazzvärlden och kanske den altsaxofonist jag sätter högst, är Art Pepper. Här har jag valt "Smack Up" (också på Contemporary). Jag kunde tagit någon av de andra också, vilket jag också kommer att göra längra fram. Det går inte att leva ett helt liv utan minst 5 Art Pepper plattor i hyllan, helst fler. "Smack Up" är en av dessa 5. Jag kan inte förklara hur bra det är. Det är makalöst bra och inte på något sätt svårt.

DSC_0032.jpg

Kom också ihåg att de flesta av de jazzgossar jag rekommenderar är också ytterst intressanta personligheter. Det är inga dussinmänniskor på något sätt. Albumtexterna ger en del men sök också på nätet eller Wikipedia, så kommer ni att hitta spännande läsning om de här killarna. Finns en del videomaterial också. Clint Eastwood har gjort ett par. Detta lämnar jag dock utanför denna tråden.

Keep up Swingin'

Bebop

Posted
Kul att ni uppskattade denna tråd. Jazzen är inte riktigt död ännu ...

...eller som Frank Zappa uttryckte det, "Jazz ain´t dead, it just smells funny" :D Tack för tipsen.

Posted
Jag har plåtat 50 omslag som jag tänkte portionera ut till er.

Ett tidskrävande arbete med tillskärning och allt men det är bäst med egna bilder så att man har full kontroll. Jag länkar ju ofta till nätbutiker som Amazon.com men då får man också räkna med att objektet kan försvinna när som helst.

Inspirerande att följa det här! :mm:

Posted

Rollins skivan Way out west, har ett fullständigt lysande omslag, vilket foto supervackert, revolverman i västern saxen har han vid höften, skarpladdad, snyggt även med tanke på synen jazzmusikerna på 50-60-talet i US, har aldrig sett denna tidigare. Tror att det var Miles biografi jag en gång läste och i den spelas det upp ett persongalleri av alla de bästa/kända musikerna, många av dem hårt märkta av heroinet. Skall köpa den där Rollins-cd:n. Tummen upp för bebops tråd. :)

Posted

Har köpt två beg.LP av CBS Jazz Masterpieces "Digitally Remastered Directly From The Original Analog Tapes" Miles Davis/Cookin´at the plugged nickel och Mingus AH UM/Charles Mingus. Undrar bara om ljudet håller?

Kan bara berätta att ljudet håller och musiken är mycket bra. i synnerhet Mingus som du nyss rekomenderat.

En god hjälp kan vara att få tips om konkreta inköpsställen för man har "bara så mycket tur" på loppis och liknande ställen.

Posted

Hej!

Bebop skrev:

Det går inte att leva ett helt liv utan minst 5 Art Pepper plattor i hyllan, helst fler. "Smack Up" är en av dessa 5. Jag kan inte förklara hur bra det är. Det är makalöst bra och inte på något sätt svårt.

Kunde inte ha sagt det bättre själv... :cool:

Är själv väldigt förtjust i "Art Pepper Meets The Rhythm Section".

Nu väntar vi bara på Bill Evans, Monk, Clifford Brown, Oliver Nelson, Grant Green ...

Posted

Jo, sen var det frågan om orginalen är det enda rätta eller kan Svalanders återutgåvor fungera tillfredsställande, han har ju en hel del titlar på i tråden tidigare nämda plattor.

Priset är 295:- att sättas i relation till priserna på E-bay med tillhörande frakt och ev. tull kostnader.

Har någon jämfört 45varvare mot vanlig hastighet, jag tänker på Eliot´s tips om Analogue Productions

När jag sökte på Miles Davis "Kind of blue" så fanns det enormt med alternativ på återutgåvor, tjocklek etc. och man blir lite lätt förvirrad. Tackar för råd på förhand.

Posted

Fina tips i tråden! :mm:

Beträffande ljudet så har jag inte jämfört men det är väldigt bra ljud på Eliot´s tips Analogue Productions :cool:

Lyssnat idag på Sonny Rollins Way out West och just nu på Art Pepper meets The Rhythm Section :app: Enda nackdelen med dom är att på 45 varvare så ryms ju bara ett par låtar per sida så att slänga på plattan och lägga sig i soffan och koppla av nån längre tid är bara att glömma. Såg inte mig själv som nån jazz-diggare men jag gav jazzen en chans när denna Fantasy serie började ges ut av Analogue Productions. Dom är dyra men vilken klass det är på dom :app:

Posted
När jag sökte på Miles Davis "Kind of blue" så fanns det enormt med alternativ på återutgåvor, tjocklek etc. och man blir lite lätt förvirrad. Tackar för råd på förhand.

Jag har satt en gräns vilket innebär att jag inte köper 45-varvare. Jag tycker 33-varvarna är tillräckligt bra. När det gäller "Kind of Blue", skall Du se till att Du får en remastrad version inte äldre än 3-4 år p g a hastigheten som Timber skrev om i del 1 av denna tråd (kan inte säga exakt år).

Tycker även att CD-utgåvorna håller bra klass, men som sagt LP'na låter nästan alltid ett pinnhål bättre. Jag har själv köpt Classics 33-varvare, vilken är utmärkt bra.

Charles Mingus "Ah-Um" skall helst vara remastrad 1979 eller senare eftersom Du då får med hela låtarna. De gamla tonades för att få plats på LP´n.

Många Blue Note, Columbia, Contemporary, Prestige, Riverside, New Jazz, Milestone, Fantasy och Atlantic ges idag ut på vanliga LP. I Kanada, där jag bor kostar dom ca 100-130:-. En del finns också på diverse superpress. Dessutom släpps många på CD. Samtliga plattor jag rekommenderar i denna tråden finns att få tag på i nya ex.

bebop

Posted

Hej!

Bra tips.

Gällande Kind of Blue så kan man köpa i princip vilken utgåva på CD som helst efter 1992 då man körde korrekt hastighet. Jag har själv Sony Mastersound Guld-CDn från detta år och den låter inte kattskit direkt. :cool:

Här kommer lite utgivningshistoria angående Kind of Blue:

August 17, 1959 – Columbia CS 8163, original stereo vinyl LP

August 17, 1959 – Columbia CL 1355, original mono vinyl LP

1984 – Columbia CK 8163, original compact disc issue

1987 – Columbia Jazz Masterpiece CK 40579, compact disc, digitally remastered from original master tapes

December 8, 1992 – Columbia CK 64403, Mastersound Gold CD, super-bit mapping, corrected speed

1997 - Double LP Gatefold edition from Classic Records included two side ones at original and corrected speed and a 45RPM alternate take of Flamenco Sketches

March 25, 1997 – Columbia CK 64935, compact disc, 20-bit remastering, adds alternate track, corrected speed

August 21, 2001 – Columbia CS 64935, SACD, corrected speed

December 2001 – Classic Records CS8163QP, Quiex SV-P 200 gram vinyl, corrected speed, original tracks

February 8, 2005 – Columbia CN 90887, DualDisc, 20-bit remastered standard compact disc side, DVD-Audio 5.1 Surround Sound LPCM Stereo side, corrected speed

/Shaft

Posted

Bra sammanställning :)

1997 - Double LP Gatefold edition from Classic Records included two side ones at original and corrected speed and a 45RPM alternate take of Flamenco Sketches

Denna har jag :app:

//Eliot

Posted

Eliot, hör du skillnad på den med rätt fart och fel fart?

/Shaft

PS. Din skivsamling måste vara något i hästväg - det intrycket får man när man läst dina trådar :)

Köper du bara eller säljer ibland? (Sorry för OT)

Posted

Köpte i dag fyra CD och en LP med bl.a Dave Brubeck´s ”Times Out” Columbia som är som tidigare sagts lättlyssnad och bör passa en bredare publik. Den andra jag hunnit med är Julian "Cannonball" Adderley " In Chicago" Mercury.

Cannonball har ett mycket distinkt läte på sitt instrument och en spelstil som är medryckande.

De andra två CD skivorna är ytterligare en Julian "Cannonball" Adderley nu med "Somethin' Else" Blue Note och den sista Art Blakey & Jazz Messengers "Moanin'" Blue Note som ska avlyssnans i morgon.

På LP´n spelar Miles Davis med skisser från Spanien på CBS.

I morgon väntar ytterligare inköp av jazz LP´s genom återutgåvor av Speakers Corner.

Dessa fem skivor kostade mej under femhundra riksdaler i Örebro i dag och jag kan bara inte låta bli att mycket tacksamt sända en tanke till Bebop ”down east” i Kanada som initierat denna inspirerande tråd.

Detta är en av frukterna för ett livligt debatterande och generositet i god anda, på fora och en aldrig sinande kunskapskälla i musikens värld.

Posted
Här kommer lite utgivningshistoria angående Kind of Blue:

Jag kan lägga till en lågprisutgivning som kom ut i Europa på senare delan av 60-talet. Den gavs ut på Fontana och pressades i England eller Holland. (Jag har haft den i min hand men la tillbaka den i skivkorgen - ångrade mig 10 minuter senare, men då var den borta).

bebop

Posted
kan bara inte låta bli att mycket tacksamt sända en tanke till Bebop ”down east” i Kanada som initierat denna inspirerande tråd.

Detta är en av frukterna för ett livligt debatterande och generositet i god anda, på fora och en aldrig sinande kunskapskälla i musikens värld.

Fy för rackaren, en blir ju nästan rörd ... denna tråd har också gett mig en hel del. Har beställt Coleman Hawkins som tipsades om. Väntar dem under nästa vecka.

bebob

Posted
På LP´n spelar Miles Davis med skisser från Spanien på CBS.

Det är en extrem skillnad mellan en tidigare och en sen utgåva av denna LP ;)

...det är Gil Evans arrangemang av Rodrigos välkända Concierto de Aranjuez :mm:

- Min utgåva är inte så tidig men i förhållande till en riktigt sen utgåva som jag köpt tidigare framträdde ackompanjemanget mycket tydligare - jag kommer ihåg att jag var chockad över skillnaden ;)

Det etsade sig fast i mitt minne då det var länge sedan och på den tiden trodde jag inte att skillnaden var så stor mellan olika pressningar ...

Posted

Hej!

Ang. Concierto de Aranjuez så har Jim Hall gjort en tolkning som enligt vissa är bättre än självaste Miles´s tolkning.

Kolla in skivan Concierto på CTI, som förövrigt också anses vara den bästa på detta bolag.

Om ovanstående stämmer lämnar jag öppet, men att Jim Hall är vass kan jag skriva under på!

Mvh,

Wilhelm

Posted

Inköpsrunda nummer 2, Stockholm. Dagen började med ett par försök på ”billighetsmarknaden” läs second hand butiker, men inget bra napp. Nostalgipalatset har en bra sektion jazz men godbitarna kostar multum så jag avstod.

Nästa försök var ett par mogna gentlemän på Rörstrandsgatan och plötsligt fanns det mycket, väldigt mycket att köpa.

Kan kanske den slitna soffan hålla några månader till, för det går ju att lägga en pläd över de mest slitna ställena? Nu börjar in försäljningen till sej själv och motargumenten med att vänta ett tag för fler skivinköp, känns inte alls lockande eller trovärdiga, de här godbitarna kunde ju försvinna för alltid!

Det hela slutade med att jag vandrade ut ur butiken med två Art Pepper LP ”Art Pepper Meets the Rhythm Section” och ”Smack Up” båda på Contemporary USA press.

Den tredje LP´n blev Oscar Peterson ”Night Train” på Verve tyskpressad. Alla tre i toppskick för 350: - inkl. ett mycket trevligt bemötande och god hjälp i letandet.

Avslutningsvis fick Josef Svalander sälja en återutgåva av Coleman Hawkins ”The Genius of Coleman Hawkins Verve (Speakers Corner) och som lök på laxen Johannes Brahms ”Sonata for Cello and Piano No.1 och 2” med Janos Starker och Gyorgy Sebök på Mercury (Speakers Corner) a´295: - inkl. trevligt bemötande.

Återigen har Bebop´s favoritlista varit sökverktyget för mej.

Tro nu inte att det finns obegränsat med ekonomiska resurser men jag blev så inspirerad av att äntligen gått i mål med ljudanläggningen så nu ska det avnjutas musik tills jag välter ur min lyssningsfåtölj.

Jag har tidigare varit mer fokuserad på klassiskt och favoriter är alltjämt bl.a. Dvorak, Kodaly, Grieg men Jan Johansson har funnits där med de lite melankoliska tonerna och nu kommer jazzen och tar plats i hjärtat.

Favorit instrument är de som kan sjunga med ett lite mörkare tonläge typ cello, basfiol, orgel, piano och tenorsax.

Det finns prioriteringar att göra i livet och intresse för en bredare musiksmak anser jag vara livsavgörande både för ande, kropp och själ.

Posted
Favorit instrument är de som kan sjunga med ett lite mörkare tonläge typ cello, basfiol, orgel, piano och tenorsax.

Detta är noterat: Sarah Vaughan, Helen Merril och Anita O'Day kan säkert vara något för dig. En bra början hittar Du på följande pärlor:

Sarah Vaughan "Sarah Vaughan" Verve 543 305-2 Original på EmArcy MG36004. Finns på remastrad Verve Master Edition samt superpressningar.

Helen Merrill "Featuring Clifford Brown". LP'n jag har är på EmArcy 6336 700. Finns också på CD men jag har inte numret.

Båda är utmärkta plattor, laid back men inte sömnigt. Clifford Brown är med på båda. Om Du tvekar, börja med Sarah (Sassy eller "the Devine" som hon också brukar kallas). Om Du faller för den så tror jag att Du klipper den andra också.

bebop

Posted
Hej!

Ang. Concierto de Aranjuez så har Jim Hall gjort en tolkning som enligt vissa är bättre än självaste Miles´s tolkning.

Vill inte förta glädjen på något sätt. Jag har båda plattorna, men jag måste säga att dom inte riktigt matchar en bra "riktig" klassisk inspelning. En av mina favoriter är John Williams tolkning tillsammans med English Chamber Orchestra under ledning av Daniel Barenboim. Utgiven 1974 på CBS 76369.

Jag är inte så säker på att den finns att få tag på idag, vare sig på LP eller CD. På Amazon.com finns det dock 326 olika versioner och jag är helt säker på att någon är bra.

Tycker ni skall höra en klassisk version också. Det är också bildande och intressant :shy: .

bebop

Posted
Vill inte förta glädjen på något sätt. Jag har båda plattorna, men jag måste säga att dom inte riktigt matchar en bra "riktig" klassisk inspelning.

Jag skulle rekommendera den berömda inspelningen med Ataulfo Argenta/National Orchestra of Spain med Narciso Yepes på gitarr som jag behandlat i Vinylskolan, del 1:DECCA. Tyvärr ser jag till min förvåning att den inte längre verkar finnas tillgänglig på CD :o:black:

- men versionen med Miles Davis är en annan grej ;)

//Eliot

Posted
En av mina favoriter är John Williams tolkning tillsammans med English Chamber Orchestra under ledning av Daniel Barenboim. Utgiven 1974 på CBS 76369.

Jag är inte så säker på att den finns att få tag på idag, vare sig på LP eller CD.

- Den finns på SACD:

B00009ZYDP.01._AA240_SCLZZZZZZZ_.jpg

Klicka på bild

Posted

Jim Hall är gitarrist för Er som inte visste det. Han har spelat mycket med den underbart mjuke saxofonisten Paul Desmond. Ni vet han som spelar på Dave Brubecks Take Five. Desmond är ju med på denna skiva också:

Jim Hall, Guitar

Chet Baker, Trumpet (!)

Paul Desmond, Alto Sax

Ron Carter, Bass

Steve Gadd, Drums

Sir Roland Hanna, Piano

Att direkt jämföra med Miles Davis låter sig inte riktigt göras då det är olika instrument samt helt olika arrangemang. Miles jobbade med Gil Evans och Hall med Don Sebersky vilket gör att de låter rätt olika. Bra båda tycker jag. Resten av låtarna är mysiga med skönsväng av Desond, Baker och Hanna. Jim Hall är ju en lyrisk gitarrist ( i brist på bättre uttryck) - och han plockar noter och ackord på ett snyggt sätt. Vi pratar inte hårdsväng som t.ex. Wes Montgomery på Smokin at the Half Note (5+ skiva för övrigt!) utan ett mer sublimt spel. Det växer på en. :)

Nej det är klart att den inte matchar det klassiska originalet som påpekats. Jim Hall kör temat i sin inspelning och glider sedan ut i skön jazzimprovisation med solon från Baker etc. Det är mer jazz än klassiskt. Man skall nog helst höra originalet för att 100% uppskatta det hela.

Skivan har lite av det typiska CTI-soundet. Sköna arrangemang, Ron Carters stadiga bas etc. Fast jag håller det inet för CTI's bästa släpp. Då pratar vi Stanley Turrentine, Freddie Hubbard och Deaodato :cool: i min smak i alla fall.

Jim Halls Concierto finns i lite olika utgåvor och släpptes på CD 1987 samt remastrad 1997 (som jag har). Den låter helt OK för 1975 - ganksa snällt och mjukt. De äldre CTI från 80-talet brukar låta lite för mörka och tråkiga. ^_^

Sen finns det en Hybrid SACD/CD från Mobile Fidelity utgiven 2004 som kan hittas på Amazon.com för drygt $20. Det verkar vara ett givet köp om man inte redan har den...

/Shaft

Posted
Skivan har lite av det typiska CTI-soundet. Sköna arrangemang, Ron Carters stadiga bas etc. Fast jag håller det inet för CTI's bästa släpp. Då pratar vi Stanley Turrentine, Freddie Hubbard och Deaodato :cool: i min smak i alla fall.

Jag instämmer till fullo med Shaft analys. CTI är ett kul kapitel, inte minst ljudmässigt. Dom hade en konstig mix på framför allt trummorna som lät märkligt på många inspelningar.

Jag är förvånad över de positivia omdömena på Jim Halls Concierto. Jag har en LP som är en återutivning i en 8000 serie med nummer CTI 8012. Omslaget är detsamma som visats upp på forumet med den skillnad att istället för blått så är det senapsgult.

Musiken är densamma, men diskanter är fruktansvärd, den är vass som ett rakblad är skär ända in i märgen. Ingen av er rapporterar sådana intryck så det blir väl till att beställa ett nytt ex på CD eller LP.

Oh, vad jag gillar Euphonia!!!

Posted
Omslaget är detsamma som visats upp på forumet med den skillnad att istället för blått så är det senapsgult.

Bebop jag lovar dig...du skall få se det porträttet på Jim Hall-omslaget ur mer vinklar och i mer ljusvarianter än du kommer att orka med... :D Det blir dock i en helt annan off topic-tråd på Nostalgiforum.

Posted
Bebop jag lovar dig...du skall få se det porträttet på Jim Hall-omslaget ur mer vinklar och i mer ljusvarianter än du kommer att orka med... :D Det blir dock i en helt annan off topic-tråd på Nostalgiforum.

:o Vad kan detta innebära :?:

Posted

Jazzen ligger mig varmt om hjärtat.

Ska jag tipsa om ganska ny jazz så är Palle Mikkelborg ett starkt kort. Väldigt Miles-inspirerad, men en underbar trumpetare.

Han är även med på lennart Åbergs senaste cd.

Jag har precis köpt ett par Rudy van Gelder remastrade cd's från Ginza. Ska testa hur de låter jämfört med mina gamla cd's.

Köpte bl.a. Lush life med Coltrane som jag tidigare bara har på en gammal japansk cd.

Har många japanska cd, Coltrane och Miles Prestige-plattor släpptes ju bara där från början.

Posted

snaggvovve,

Det kommer garanterat att låta annorlunda med RVG, men det är inte säkert att det låter bättre :)

I vissa fall har det varit nerköp för mig - speciellt i jämförelse med Japan Blue Notes. Berätta vad du kommer fram till.

/Shaft

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...