Jump to content

Dr Obsolete stiger på


Recommended Posts

Hej alla trevliga människor,

Det här verkar vara en kul sajt. Får se vad jag kan hitta på att lägga in här. Jag har hållit på med hifi under många är - men numera tycker jag det är skönt när det är tyst. Men jag har många lustifikationer att berätta.

Jag återkommer - skall skanna in lite bilder att visa.

Dr Obsolete :?:

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 85
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Studium av följande två euphoniatrådar kan kanske ge tillräklig vägledning.

Läggaupp bilder

Om bildernas rekomenderade storlek och gur man tar sig dit

Här kan man test-lägga-in sina bilder för att kolla metodiken.

All information skapad av den eminente stjärnkikaren, Stargazer! (Jag bara hjälper till att uppmärksamma den!)

Fråga gärna om nått förefaller oklart i det ovanstående..

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Elfa Radio och television hade alla de finaste agenturerna, från Kudelski Nagra till Revox, Thorens, Orofon, Cabass, Kenwood, Nakamichi till filmljudssynkapparater (Albrecht?) och mängder av andra. Här säljchef Peter Axell som imiterar en då välkänd hifikanin.

PeterAxellimiterarhifikanin.jpg

Sonab var ju mycket i ropet tills de fick hybris. Här är det dåvarande säljchefen Simon Nilbrink som missionerar.

SimonNilbrinkSonab.jpg

Jag hade nöjet att träffa Ed Nakamichi vid några tillfällen, i samband med Festival du Son i Paris. Ed, Ted och en hoper geishor kom flygande i Nakamichi One. Ed var säljaren, Ted Nakamichi var teknikern. Ed drack helst blå Smirnoff och omgav sig med vackra geishor. Jag ska leta om jag hittar någon bild på detta.

Link to comment
Share on other sites

PÅ sextiotalet drev mitt hifiintresse mig att starta en hifibutik i lilla Örnsköldsvik. 'Staden' bestod då av några få hus med frikyrkor och Konsumbutiker däremellan. Väldigt socialdiktatoriskt. Jag ordnade då visningar av Carlssonhögtalare och Brauns sortiment i samarbete med Odd Fellows restaurang.

Här en bild från showen - notera att många hedningar kommit för att lyssna.

SonabGyllenernen1963-64.jpg

Stående tv längst fram Rolf Steinbach, Sonab, Bengt Swärdström, Braun, och ego.

Tillägg:

Tavlorna är äkta Arne Olsson, Öviks berömde son, som vänligt lånade ut dem till de jippon jag anordnade. Han dog för en tid sedan, men har bl a gjort en skulptur i FN-husets entré i NY. Annars målade han mest väldigt avskalade motiv där ljuset spelade huvudrollen.

Link to comment
Share on other sites

Kom gnagaren möjligtvis från Bangatan i Göteborg... :?::D I så fall kunde den kaninen kunde dyka upp när som helst i Göteborgstrafiken baktill på alla möjliga fordon... :)

Bangatan 36 i GBG, Pontonjärgatan 29 i Sth och i Karlstad och Karlskoga i slutet av sjuttiotalet, ja.

Link to comment
Share on other sites

Riktigt kul tråd!

Läste en gång i Stereophile att "massor av hår i ansiktet" (facial hair) och analog utrustning ofta går hand i hand... :D Minns att det var någon bild med Hr Kessler tillsammans med någon annan "guru" med Dali-mustascher...

PS

Mannen på bilden liknar min gamla datalärare på gymnasiet i Arvidsjaur i slutet av 80-talet. Fast d e troligtvis en tillfällighet??! Män med läskigt skägg inkl polisonger och obskyr hårdvara verkar vara en oslagbar kombination? :cool:

DS

Link to comment
Share on other sites

BlackRabbit.jpghttp://img.photobucket.com/albums/v208/mac...WhiteRabbit.jpg

Detta är symbolen för Ljudets 'fackförening' Black Rabbit, startad av Affe Larsson i början av sjuttiotalet. Jag döpte den genast till IBRA, International Black Rabbit Association. IBRA var pingströrelsens piratradiostation i Östersjön. Affe var tveksam till hopkopplingen. Fast det var mera en hoppkoppling md tanke på kaniner.

Link to comment
Share on other sites

Här en bild från hifins barndom i Övik. Killen t h är Olle Sunesson, som efter Övik flyttade till en högtalartillverkare i Småland och konstruerade högtalare. Lådan på bilden är en byggsats som faktiskt lät bra efter tidens mått och som även den konstruerades av Olle. Vi sålde många byggsatser till nöjda kunder. Sextiotalet var inte så kommersialiserat som marknaden senare blev.

Det fanns gott om plats för galenpannor och idesprutor. :D

EgooOlleSunesson.jpg

Link to comment
Share on other sites

Jag har alltid varit svag för skön form och om det kunde kombineras med skönt ljud var lyckan fullständig. Innan jag startade butiken ville jag ändå ha ngt att spela på och byggde en egen rörförstärkare, men eftersom jag sett för många hempularresultat ritade jag ett träkabinett till den som en snickarkompis tillverkade.

Ursäkta den dåliga kvaliten - förmodligen fins negen kvar men det här är en delförstoring av en inscannad bild. Vänligen tillmärkelägg husguden t h - Mumin.

minegendesignadefrstrkare1962.jpg

Link to comment
Share on other sites

Det här var en intressant tråd, alltid kul med stereonostalgi.

Känner också igen kaninen från hifiaffären Ljudet.

Nakamichi gjorde en del fina kasettdäck, benämningarna

var väl 600, 700 och 1000. Den största kostade 8000:-

1978, mycket pengar på den tiden.

Link to comment
Share on other sites

Nakamichi gjorde som sagt många bra däck, och historien bakom hur de blev till är också intressant. De tillverkade också en bilbandspelare och en portabel halvproffsig kassettmaskin. En av anledningarna till att jag tröttnade var att prylarna i Stockholmsbutiken fick fötter fast de var fastskruvade. Tjuvarna hade med sig egna verktyg.

Link to comment
Share on other sites

Den var inte det innan jag kom dit. Jag ringde Öhmans musik (enda i stan) och ville låna plattor att spela in demoband från och de blev väldigt oroliga när jag berättade att de fick välja vilken tonarm och pickup de skulle spelas med - de hade bara hört talas om Luxor tidigare och det var vad de använde för att provspela i butiken, gamla fina växlare med tretons tryck på pickupen. Väl medveten om detta påpekade jag att en enda spelning med deras vinylsvarvar motsvarade femhundra med vår apparatur.

Link to comment
Share on other sites

Nakamichi gjorde som sagt många bra däck, och historien bakom hur de blev till är också intressant. De tillverkade också en bilbandspelare och en portabel halvproffsig kassettmaskin.

Den portabla kassettbandaren (DT 550) är något av det mest motståndskraftiga jag har träffat på i hifisammanhang. Den hängde med i ur och skur och när jag sålde den vidare 1987 fungerade maskinen fortfarande perfekt.

Det fanns även hörlurar från Nakamichi.

Link to comment
Share on other sites

Så har scannern varit igång och här kommer 550:an med batterieliminator och Nakamichilurar. Tror inte att lurarna var så vanliga på våra breddgrader och jag har för mig att det bara fanns en modell. Nakamichi sålde även kassettband under eget varumärke.

fotoalbum002.jpg

Link to comment
Share on other sites

Vi hade en Nakamichi 700 i vår studio och senare köpte vi också en 550:a för vissa externa inspelningar men jag vill minnas att den senare som var rätt så stor hade ett begränsat frekvensomfång. En stor Nakamichi modell 1000 eller 700 hade ju nästan ett garanterat frekvensomfång 20-20000Hz med nästan vilket band som helst. Jag räddade ett Nakamichideck ur containern på jobbet. Det var en LX5 och det enda felet var en drivrem för spolningen. Apropå nostalig så köpte jag 1975 en Nagra IV-S och jag funderar nu på att använda den som förförstärkare i min stereo. Den första butiken i Stockholm som jag minns och hade en hifi-inriktning var Landerö och den butiken låg på Kungsgatan. Jag tror att det var där som Bengt Svärdström började sin bana i hifi-branschen tidigt på 60-tal. Från Broddman´s butik i konserthuset (idag Expert) strömmade det ständigt ut musik spelad av Russ Conway på spikpiano. Det var faktiskt en plåga som fick mig att undvika att passera. Men jag hann ändå att se bandspelaren som var en Tolnai med åtta monokanaler på 1":s band. Är det någon som vet något om den maskinen?

Link to comment
Share on other sites

Vi hade en Nakamichi 700 i vår studio och senare köpte vi också en 550:a för vissa externa inspelningar men jag vill minnas att den senare som var rätt så stor hade ett begränsat frekvensomfång. En stor Nakamichi modell 1000 eller 700 hade ju nästan ett garanterat frekvensomfång 20-20000Hz med nästan vilket band som helst.

Det kan mycket väl vara så men jag har för mig att intrimningen till valt kassettband skulle vara viktig och i Göteborg kunde man få detta gjort hos bl.a. Live Recording. Märkte aldrig någon hörbar skillnad på just TDK SA kontra Nakamichi SX och här fick vi förklaringen... :)

Link to comment
Share on other sites

Jo det är viktigt att man har en korrekt bias justering, men skillnaden var mycket liten mellan de olika kassettband tillverkarna. Jag har för mig att man kunde skilja på Europa & USA / Japan. Däremot var det större skillnad mellan olika typer av rullband.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...