Matliknelse

[wintermute]

I DN kunde man läsa följande, i går:

"Patrik Isakssons nya album är så nära schlagerfestivalen man kan komma utan att delta i den. Produktionen är mycket svultsig; stråkar, Abba-pianon och körer trängs med Isakssons alltmer famefactoryliknande röst. Produktionen verkar anpassad till den kommersiella radion och dess annonsörer och helt genreenligt är verserna ofta intetsägande. All energi har satsats på refrängerna.

Texterna skiljer sig dock en aning från schlagernormen. De handlar förvisso om kärlek, och nivån är genomgående pinsamt låg, men mer om sångarens brustna hjärta än en klatschig förälskelse.

Varje låt är optimerad, vilket skapar en obehaglig mättnadskänsla. "Vi som aldrig landat" innehåller mycket snabba kolhydrater.

Po Tidholm"

Oavsett vad man tycker om Patrik Isaksson är det en träffande liknelse. Helt plötsligt kommer man att söka matliknelser i all musik man hör...

[Guest Zalve]

Texterna skiljer sig dock en aning från schlagernormen. De handlar förvisso om kärlek, och nivån är genomgående pinsamt låg, men mer om sångarens brustna hjärta än en klatschig förälskelse.

Intressant att en recensent uttrycker sig så... Han har aldrig funderat på vad de som läset det han skriver tycker.

Själv har jag inte lyssnat på senaste skivan och vill därför inte uttala mig och Isakssons texter. Dock vet jag att texterna till första skivan När Verkligheten Tränger Sig På var självupplevda.

Återkommer när jag har lyssnat på texterna.

[Bravo]

Ganska roligt faktiskt, men om det är sant har jag ingen aning om, men recensenten tycker så i alla fall.

[Matrixen]

Det bör ju ur rättvisesynpunkt vara så att även de med mindre intressanta liv får skriva självupplevda texter. Tur att man inte har radio....