Jump to content

Recommended Posts

Posted

Har på uppmaning av bl.a Rutger införskaffat denna vinyl: En klassiker på Decca är Ricci (violin) med OSR/Ansermet (orig. SXL 2155 i stereo från 1959. Glödande nervigt spel, mustig klang. Kan också konstatera att just denna Ricci variant har inte bara glöd och must men riklig och bra bas. Denna slår allt Supraphon med Ida H. i mina öron.

Frågan är, hur ser man skillnad på orginalet och återutgåvor. Innerpåsen är full av ffss och etiketten avslöjar inget utan intygar 10 o´clock om orginalinsp. Svar till villrådig! :blush

Posted

Jag rekommenderar att du läser Vinylskolan eller läser sista numret av HiFi+. ;)

Står det kl. 10: ORIGINAL RECORDING BY ... så är det en ED1, dvs. förstautgåva - eller utgåvan från Alto (Speakers Corner gav inte ut den!). Eftersom jag både har en ED1 och Alto-utgåvan så kan jag lätt säga skillnaden - och eftersom Du inte redan sett det så är det ett original! Alto skriver nämligen till vänster om hålet på etiketten på sin utgåva: Exclusively manufactured for Alto High Fidelity and FMS Fenn Music Service GmbH :)

Grattis!

Posted

Speakers Corner utgåvorna är mycket svårare att skilja från originalen då det inte står skrivet någonstans att det är en återutgåva och etiketten i princip är identisk med originalet - på den senare punkten skiljer sig också Alto-utgåvan radikalt från originalet. ;)

Du får nu se om etiketten är "grooved" dvs har en fördjupning en tredjedel in på etiketten - detta har ED1 gemensamt med ED2 men ED2 har Made in England By kl. 10. ED3 skiljer sig från ED2 att den inte är "grooved". Mitt original har "scalloped back jacket" som Richard S. Foster kallar det i sista HiFi+ som tar upp Decca-utgåvor..... Senare utgåvor hade "straight across flap" dvs. framsidan av skivomslaget har vikts över på baksidan där det klistrats utanpå baksidan. Med "scalloped back jacket" menas att delen som klistrats på baksidan har anpassats efter skivans storlek och man ser därför en cirkulär utskärning på den delen som klistrats på baksidan.

1812-bak2.jpg

På nyutgåvor är baksidan klistrad utanpå så man ser bara skarven i kanten....

Mvh,

Eliot

Tillägg: Speakers Corners återutgåvor är mastrade av Tony Hawkins ("K") så även pressinformationen kan få en att tro att det är ett original ;)

I direkt jämförelse ser man också lätt att originalen har mycket mörkare etikett....

Posted

eliot: Det finns ingen groove och etiketten ser ut att vara lite ljusare och en smula metallisk, skivan känns tung ca.180gr. :?:

Posted

Detta är en bild på ED1 originalet

lalo-ed1.jpg

....och vi kan på denna bilden se fördjupningen en tredjedel in på etiketten. Lackfolie är ZAL-4465-2E och är det en återutgåva av Speakers Corner, vilket det verkar vara då du beskriver etiketten som "lite ljusare och en smula metallisk", så borde lackfolien vara ZAL-4465-1K där K alltså står för Tony Hawkins.

På min ALTO-edition utgåva står det:

180 g superior quality vinyl

strictly limited 2500 copies

....och det är mycket troligt att Speakers Corner har gett ut SXL 2155 efter att dessa var slut. ALTO släppte några få återutgåvor samtidigt med att Speakers Corner började ge ut sina återutgåvor i början på 90-talet och jag har även SXL 6076 utgiven av ALTO. Det finns också en mycket vacker box: ATAULFO ARGENTA

EDITION som gavs ut av ALTO 1997.

argentabox-delar.jpg

//Eliot

Posted

Ursäkta dröjsmålet, men jag har varit över och firat Drottningens 80års dag några dagar. Lackfolien heter mycket riktigt ZAL 4465 men de två sista tyder jag som KA eller möjligen K1. Under SXL 2155 står 0092155. Ljudåtergivningen håller mycket hög klass, synd bara att det inte med lätthet framgår att detta ex. är en S.C. återutgåva. Arhur Salvatore har en åsikt om, att nästan alla återutgåvor från respektabla företag håller en bättre ljudkvalite än orginalen. Se hans hemsida och läs om hans resonemang på www.high-endaudio.com ;)

Posted

Det är en återutgåva av Speakers Corner och de låter mycket bra men annorlunda än originalen. Man brukar säga att Speakers Corner är de som har lyckats bäst med återutgivningarna och då speciellt med Decca-utgåvorna och orsaken till det är nog Tony Hawkins (signaturen K som är ingraverad på din skiva). Det är de enda återutgåvorna som kan anses vara bra substitut till originalen - men originalen är ändå klart att föredra men de är mycket dyra och/eller svåra att få tag på ;)

Arhur Salvatore har en åsikt om, att nästan alla återutgåvor från respektabla företag håller en bättre ljudkvalite än orginalen. Se hans hemsida och läs om hans resonemang på www.high-endaudio.com ;)

- Du skall inte tro på allt som Salvatore skriver - det viktigaste är att lyssna själv :)

Mvh,

Eliot

Posted

eliot: det är givet att A.Salvatore är en mycket kontroversiell person, dock har han en del poänger i sitt resonemang ex.v. DECCA vs. London. :)

Posted

Jag har många skivor där jag har både original förstautgåva och Speakers Corners utgåva så jag plockade fram två inspelningar för jämförelse.

- Jag började med den välkända SXL 2266: Rossini Overtures LSO/Gamba. Jag började med att spela återutgåvan och upplevde då att diskanten var som beskuren i förhållande till originalet (ZAL-5033-2E) och alltså originalet klart bättre i detta fallet.

- Nästa skiva var intressant för där har jag förstautgåvan både som Decca och som London. Det rör sig om SXL 2011 Petrushka OSR/Ansermet, som jag har som Decca ED1 (ZAL-3809-2E) och London ED0 (”pankakspressning”, ZAL-3809-1E) – och här får jag uppriktigt säga att jag hade svårt att upptäcka att det var någon uttalad skillnad. Vi får kanske ta och lyssna några stycken tillsammans och se om vi då upplever någon specifik skillnad - jag får då leka diskjockey och ni andra får inte veta vad som spelas ;)

För att vara säker på att mitt intryck av att diskanten saknades på återutgåvan av SXL 2266 så lyssnade jag åter på den skivan på slutet och kom till samma slutsats :app:

Jag måste också tillägga att när det gällde originalutgåvorna liksom återutgåvan av Petrushka så brusade dessa skivor vilket naturligtvis lätt ger intryck av mer diskant - medan återutgåvan av Rossini Overturerna var i det närmaste brusfri.....

Mvh,

Eliot

Tillägg: Båda Petrushka-utgåvorna är Blueback (""BB") vilket betyder att på London-utgåvan är hela baksidan blå - därav namnet. ;)

- När det gäller Decca-utgåvan så har baksidan en blå rand och "scalloped back jacket" som bara fanns på de allra första utgåvorna...se bilder i sista HiFi+

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...