Jump to content

Musiktråden


Mattias

Recommended Posts

Kan det vara något liknande denna... ?

Fullträff :thumbsup:

Kortlivad s.k supergrupp. På första plattan "UK" och den enda med ursprungs-medlemmar, huserar en av mina guitar heroes, Allan Holdsworth. En klassisk platta inom genren.

Link to comment
Share on other sites

Vad göra en vanlig torsdagskväll...?

Först brygger man så klart en kaffe eller två och sen...

så blir det naturligtvis en TD.

Tangerine Dream - Le Parc - Jive Electro HIP-26 (1985)

TangerineDreamDSC_8838_3946_001491_zps8uh6f7pg.jpg

Den här skivan är väl inte vad man är van att höra från TD, om man nu tittar lite bakåt i spegeln.

80-talet var ju en fråga om pop och synthmusik och frågan är om det är denna genre gruppen försöker närma sig med

detta album... kan så vara.

Ska man som "nybörjare" ge sig på Chris Franke, Edgar Froese & Johannes Schmoelling's musik så kan detta säkert vara en bra start.

Borta är i.o.f.s de långa låtarna och det mer spacade melodislingorna men som den inbitna TD-fan jag nu är så sväljer jag naturligtvis

det här också.

Albumet innehåller hela 9 låtar och det torde fram till 1985 nästan vara rekord sett till TD's iver till att komponera låtar till ett och samma album.

Såg förresten helt nyligen att den gode Edgar Froese lämnat jordelivet i slutet av januari i år (70 år)... må han vila i frid.

Edit: tappat ett litet ord

Edited by P-pan
Link to comment
Share on other sites

Innan skivtallriken stannar så ska jag lira en "plastbricka" till...

Den här labeln brukar få pulsen att stiga på inbitna krautrockare... kanske även en och annan proggare.

JaneDSC_8834_3944_001490_zpsbzgts4jj.jpg

Jag har stirrat allt för djupt i ett par av calle_jr's trådar och försöker numer bredda mitt bibliotek av ovan nämnda musikstilar.

Så länge det nu går att hitta återutgåvor så blir jag glad för originalen kostar en bra slant har jag märkt :dry:

Fastnade för några dagar sedan på Tradera, som åskådare ska tilläggas, och där var det en säljare som hade väldigt många

fina originalalbum inom området :mm: ... allt jag kan säga är att hans konto numer antagligen är av en rätt så mycket fetare sort.

Just det här albumet är som ni kan se en återutgåva som lämnat pressarna hos Back To Black.

Jane - Together - Brain (i org. utgiven 1972)

JaneDSC_8832_3943_001489_zpstfciny5i.jpg

Musiken är inte direkt lättsmält, om jag nu får uttrycka mig så, och är man inte på humör blir det lätt lite "såsigt uppe i kupan".

Här är det raka puckar som gäller och gillar man inte distade gitarrer som dimmar melodierna så kan man nog lägga sina slantar

där de gör bättre nytta. Mina slantar är ju redan borta i frågan och jag tycker nog att investering har varit mer än god :mm:

Jag jagar vidare i genren och hoppas på att hitta fler "krutade proggisar"... förslag emotses gärna :)

Link to comment
Share on other sites

och vad ska jag lägga på skivtallriken ikväll då ?

Eftersom du glädjande nog fördjupar dig i krauten och att jag vet dina andra preferenser så föreslår jag lite tysk heavy (Birth Control, Black Spirit, Scorpions).

Annars kan du alltid välja Neil Young, Electric Wizard eller Phil Lynott :)

Link to comment
Share on other sites

Det blev en Philip Lynott också...

Philip Lynott - Solo Album - Vertigo 6359 117

Philip%20LynottDSC_8845_3950_001494_zps9mlpwulj.jpg

Lite kul med skivetiketter, kan ibland vara som små konstverk i sig :)

Fast när det gäller just Vertigo så är nog den här etiketten lite roligare... åtminstone den andra sidan med den lite större

varianten av Swirl'en. Man får nog passa sig för att stirra för länge när den är i rörelse :D

NucleusDSC_8846_3951_001496_zpstwz1fa4e.jpg

Skivan med Nucleus - We'll Talk About It Later - Vertigo 6360 027, är nog dessutom lite roligare att lyssna till.

NucleusDSC_8850_3955_001497_zpslnlcjav4.jpg

Link to comment
Share on other sites

http://i240.photobucket.com/albums/ff234/P...zpstwz1fa4e.jpg

Skivan med Nucleus - We'll Talk About It Later - Vertigo 6360 027, är nog dessutom lite roligare att lyssna till.

http://i240.photobucket.com/albums/ff234/P...zpslnlcjav4.jpg

Jättefin skiva! :mm:

Ian Carr och Nucleus är toppklass. Jag har bara lyssnat på en handfull av hans/deras album, men jag gillar mest när Ian Carr får ta mycket plats.

Link to comment
Share on other sites

Eftersom du glädjande nog fördjupar dig i krauten och att jag vet dina andra preferenser så föreslår jag lite tysk heavy (Birth Control, Black Spirit, Scorpions).

Eftersom vädret för stunden ligger på mot fönsterrutan i form av regn så kan man ju antagligen med gott samvete

sitta inne och lyssna på musik i all stillhet.

Jag fick dessutom tag i en lokal handlare som på min begäran plötsligt kunde tänka sig att ha lite söndagsöppet :mm:

Jag ska försöka redovisa eventuella inköp under dagen, om jag nu hittar något intressant förstås... återkommer.

Link to comment
Share on other sites

Sitter och lyssnar på Grobschnitt's platta Rockpommel's Land... I mitt tycke deras bästa.

Spännande...

har själv inte hunnit med att lyssna på mitt senaste och första förvärv med gruppen ifråga - Jumbo.

Den här har jag lyssnat på desto mer...

UFO2 - Flying

ProgKrautRockDSC_8871_3970_001514_zpskklghhw7.jpg

Spacerock ?

… jo det syns väl redan på konvolutets framsida eller ? Är det proggressivt då ? -Jorå längsta låten på albumet sträcker sig förbi 26 minuter så det kravet uppfylls väl också tycker jag.Hur klarar man en sådan lång låt ? Ha ha, den tar slut fortare än man anar och när den har ebbat ut är också skivans sida B färdigspelad. B-sidan har av förklarliga själ bara två spår men man fattar ändå inte hur lång låten Flying egentligen är. Låttiteln säger ju redan allt och på någotvis får det också en sorts "gynsam" effekt på tiden, jag skulle nog klarat den om den så vore dubbelt så lång. Musiken då? Den ska man nog passa sig lite för. Kryper man fram och höjer volymen kan man lugnt räkna med att plötsligt få en snabb käftsmäll i en tung höger/vänster kombination via respektive trumhinna. Sen så är det nog bra att ha en fallenhet för hissade elgitarrer också. De flesta låtarna är väl uppbyggda runt den virtuose gitarristen Mick Bolton som tillsammans med sångaren Phil Mogg tar hand om ledarskapet i det musikaliska landskapet. Trummisen Andy Parker och basisten Pete Way håller sig mest lite i bakgrunden och liksom bara lunkar på med sina respektive instrument. Det blir riktigt bra får jag lov att säga. Visst finns det lite snabbare partier där killarna mangrant får lov att höja tempot lite men det tas ganska snart ner på marken igen, ytterligare ett bevis för det proggressiva kan jag tycka. Att jag inte riktigt är generation av den här sortens musik gör inte ett jävla dugg. Visst hade det varit kul att ha fått hänga med när det s.a.s var aktuellt med livegig och radiosändningar eller då man med kompisarna snackade musik hela rasterna i plugget. Albumet släpptes 1971 och då var man ju inte många decimeter över metern. Men det går hur bra som helst att försvinna in i musiken ändå. Och det gör man kan jag lova… åtminstone gör undertecknad det med stor entusiasm. Och det är nog det som är grejen med den här lite skitiga spatiösa musiken som inte har en enda sketen hi-fi parameter att komma med, ingen ide att försöka få koll på soundstage, stereo-bredd eller andra lyssningstekniska parametrar… man kliver bara rakt in i musiken för här finns ingenting annat. Och det är så jävla skönt att slippa ha "entusiastmössan" nästan nerdragen över öronen… det är väl för fasen musiken man vill åt. Nu kanske inte just den här plattan med UFO är var mans musikskatt. Om jag läst på via rätta och sanningsenliga kanaler så gled bandet i.o.f.s över till en mer metall-betonad rock i.o.m senare släppta album, är själv inte "inlyssnad" så mitt blad är tyvärr blankt på den punkten. Men gillar man dagens mer svulstiga proggressiva band så tror jag man har en god förutsättning för att kunna ta till sig Ufo's andra album Flying – One Hour Space Rock. Späjsig rock var säkerligen en nymodighet under tidiga 70-talet men jag antar att samtiden har hunnit i fatt så ta gärna och lyssna vi länken här nedan…

Bandet verkar fortfarande vara aktivt och har hunnit ge ut nästan lika många album som det har varit bandmedlemmar som passerat gruppens gemensamma musikskapande. Det finns lite att gräva i m.a.o. Jag får väl av ren nyfikenhet, om inte annat, kolla upp lite av deras senare produktioner. För jag får väl anta att det finns album med en eller två större "hit-låtar" än vad UFO2's Flying har att erbjuda... fast vid närmare eftertanke, vem behöver egentligen hit-låtar ?

//Pan

Edit:Lagat bildlänk

Edited by P-pan
Link to comment
Share on other sites

Sitter här och lyssnar på Jethro Tull...

Jethro Tull - Aqualung - Chrysalis CHR 1044 (31.193)

Jethro%20TullDSC_8875_3972_001524_zps2vpurfag.jpg

Riktigt trevlig album där musiken skiftar mellan lite folkligare rock och lite mer progressiva tongångar.

Albumet var/är väl en av deras större försäljningsframgångar om jag förstått saken rätt ?

Skivan är rätt sliten, tror det är en Usa-press från 1973 (tidig återutgåva m.a.o) så den har lite "hyss" för sig lite här och där.

Men jag brukar bedöva sinnets audiofilare delar med att det bara ger en extra känsla av vinyl :icon_smile_cool:

Jethro%20TullDSC_8873_3971_001523_zpsf4ohm8e5.jpg

Något jag reflekterar över är att Ian Andersons flöjtspel är väldigt underrepresenterat.

Nu stör det inte mig det minsta då jag vanligtvis kan tycka att det blir lite för mycket av den varan på mycket annat bandet

producerat genom åren. Visst kan jag också tycka att flöjtandet hör till deras sound men i variationen till allt annat som gruppen

gjort blir det en sorts avkopplande känsla... enligt mig då :closedeyes:

Jethro%20TullDSC_8876_3973_001525_zpsd3ypdzc8.jpg

Jethro%20TullDSC_8878_3975_001526_zpsb54x0tdm.jpg

Lyssna lugn och fortsatt trevlig Påsk på er.

Link to comment
Share on other sites

Ruth Moody från The Wailin Jennys. Från Kanada och underbar sångerska och skicklig musiker. En hejare på banjo bl.a.

Hennes soloalbum "These Wilder Things" är kanonbra.

77fd6c807466a897f14b886157759488_zpsp4iquiem.jpg

Ruth har medverkat på Mark Knopflers förra turné och är även med hans nya turné.

På Ruths album medverkar dessutom Mark på låten "The Pocket" och Ruth gör en duett på Marks nya album "Tracker".

Läs mer om Ruth här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Ruth_Moody

Lyssna här:

"The Pocket" Live

"Trouble & Woe" Live

Lyssna och njut. På skivan medverkar Mark Knopfler på låten "The Pocket".

/Lasse

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Både ToneFloat och Kscope har ju gjort vinylmasters till flera av Steven Wilsons album.

Vet du om något av det är välgjort?

Jag har hans två senaste på vinyl från Kscope, och jag har inte slagits av att det inte är välgjort. Hans två första har jag än så länge bara på CD från Kscope. Har några Blu-ray edition också.

Intervju Steven Wilson, hans syn på ljudkvalitet: http://www.digitaltrends.com/features/inte...d-cannot-erase/

Link to comment
Share on other sites

Mark Knopfler "Terminal Of Tribute To"

Lite märkligt att en av de bästa låtarna ligger på bonusskivan till "Tracker".

Innehåller lite mer typisk Knopfler gitarrlir :)

Tycker annars att "Tracker" är bättre än se senaste fyra albumen från MK.

Nästa låt jag lyssnar är också från "Tracker"

MK i duett med underbara Ruth Moody "Wherever I Go"

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...