Billie Holiday

[Josa1]

Är nyfiken på musik (helst vinyl) med denna kvinna men har ingen aning om vad som är bra. Det finns ju hur mycket som helst utgivet med henne. Vill ha bra ljudkvalitet. Är det någon som kan tipsa mig om lämpliga skivor.

[Timbre™]

Är nyfiken på musik (helst vinyl) med denna kvinna men har ingen aning om vad som är bra. Det finns ju hur mycket som helst utgivet med henne. Vill ha bra ljudkvalitet. Är det någon som kan tipsa mig om lämpliga skivor.

Har inget på vinyl men en av de allra första SACD-utgåvorna är Lady in Satin på Columbia. Går bara att spela i DSD men den är riktigt bra med fyra "previously unreleased bonus tracks". Finns kanske numera som SACD-hybrid...

[eliot]

De två skivor man skall ha är nog "Lady Sings the Blues" på CLEF-Records MGC-721 och "Lady in Satin" på Columbia CL 1157. Hennes inspelningar låter ofta som om hon sjunger genom en tratt därför blev jag mycket positivt överraskad av min original CLEF som jag köpte i Stockholm för 700 kr. Columbia CL1157 från 1958 har jag som sällsynt original six-eye white label promo (köpt nyligen på ebay för 22.50$)

- detta bara för att ge dig indikation om priserna......

Mvh,

Eliot

[gcs]

Det finns en härlig box med Billie Holiday som heter "Lady Day". Tyvärr är den på CD men den har jättefint ljud trots att det är inspelningar som är gjorda mellan åren 1933-1944 på Columbia. Det handlar om Columbia´s samtliga inspelningar med BH och boxen innehåller 10st CD-skivor + en bok. Lady in Satin är en inspelning från 1957 alltså från hennes sista år i livet. BH avled 1959 och enligt min mening så var hon som bäst under 30 och början av 40-talet.

[eliot]

Jag tänkte visa bilder på mina skivor

CLEF-Records MGC-721

Columbia Records CL 1157

- detta är alltså förstautgåvorna

När det gäller äldre inspelningar från schellack-tiden så skulle jag nog tro att nyare överföringar till CD borde vara bättre än äldre överföringar till vinyl och boxen som gcs omnämner låter onekligen intressant om man är mer än lite intresserad av henne

[Dual1019]

Är nyfiken på musik (helst vinyl) med denna kvinna men har ingen aning om vad som är bra. Det finns ju hur mycket som helst utgivet med henne. Vill ha bra ljudkvalitet. Är det någon som kan tipsa mig om lämpliga skivor.

Det mesta som spelats in under Verveperioden (inkluderar Clef) är bra och dessutom är ljudet fint. Lady sings the blues är mkt bra, så även Songs for distingue lovers (stereo), Stay with me, Lady in satin (1958 på Columbia). Det gavs ut en box med 9-10 lpskivor på 70-talet. Den innehåller samtliga Lady days verveinspelningar och heter The voice of jazz. För några år sedan släptes en liknade box på CD: The complete Billie Holiday on Verve.

Billies Columbiaår måste man lyssna på. Hon spelade in mycket och mycket är dessutom bra. Lyssna på Wishing on the moon, Easy living, I must have that man, Painting the town red, My man, Them there eyes mm. Det finns mängder av överföringar på vinyl. En del låter helt OK.

1939 och 1944 spelade Billie in för Commodore records. Dessa inspelningar är bra, men ljudet är sådär. Jag vet inte om det beror på att överföringarna är dåliga, eller om det finns någon annan orsak. Ljudet är trattigt och oklart.

Det finns en Capitolskiva från 40-talet med Billie, Travelin light. På etiketten står Lady Day, då hon hade kontrakt med ett annat bolag. Den spelades sedan in igen på Verve.

På fyrtiotalet spelade Billie in för Decca. Dessa inspelningar är bra ljudmässigt, men rätt ointressanta. Undantag är Lover man, Big Stuff, Don't explain och några till.

/Gustav

[plundin™]

Jag kan bara hålla med gcs, Holiday var bäst på 30 och 40-talen, och då är det nog moderna digitala medier som är din vän, jag har några italienska LP-pirater från sjuttiotalet på överföringar av 78'or och dom låter på inga vägar lika snyggt som tex Lady Dayboxen.

Svalander har två Holidays 50-tals LP i sin katalog, båda o jag förstår det återutgina av Speakers Corner - "Recital" Clef MG C-686 och "Lady sings the blues" CLEF MG-C-721 - dom kostar enligt honom 295:- styck, om dom finns tillgängliga på riktigt är en helt annan historia.

Svalander

SPEAKERS CORNER RECORDS

Kan du nöja dig med nått så folkligt som CD kan jag rekomendera följade tre boxar förutom den som gcs rekomenderar :

The Complete Billie Holiday on Columbia

The Complete Decca Recordings

The Complete Commodore Recordings

Dessa bör ge en ganska bra översikt på hennes bästa år!

/ptr

[eliot]

Jag tittade faktiskt nyligen på just Lady Day boxen och jag tyckte att den såg mycket intressant ut men jag tänkte att jag skulle "sondera terrängen" innan jag bestämde mig

- det är då speciellt kul att få den rekommenderad

Eftersom det gäller Billy Holiday så måste jag visa denna utgåva från 40-talet

DECCA RECORDS Album No. A-652 Distinctive Song Stylings (4 st 78-varvare)

...och som innehåller just Lover Man och Don't explain som Dual1019 skrev positivt om.

- Jag planerar på lång sikt att få ett system för avspelning av stenkakor - till dess vet jag inte vilka skatter jag har förutom Edward Persson

[plundin™]

Jag tittade faktiskt nyligen på just Lady Day boxen och jag tyckte att den såg mycket intressant ut men jag tänkte att jag skulle "sondera terrängen" innan jag bestämde mig

stark rekomendation!

Skivfoldrarna på den tiden var bra mycket snyggare än dom är nu, en riktigt sexig neongrön prislapp har du oxå fått med, man blir inte lite avis på sånnt...

/ptr

[Dual1019]

Eftersom det gäller Billy Holiday så måste jag visa denna utgåva från 40-talet

DECCA RECORDS Album No. A-652 Distinctive Song Stylings (4 st 78-varvare)

...och som innehåller just Lover Man och Don't explain som Dual1019 skrev positivt om.

Deccaskivorna borde låta riktigt bra. Engelska Decca började med FFRR (full frequency range recording) i mitten av fyrtiotalet) och jag tror att amerikanska Decca tog efter. FFRR låter enormt bra, om man bara använder rätt korrektion vid avspelningen, dvs FFRR-kurvan istället för RIAA. Man bör också använda en lämplig nål, förslagsvis 3.0 eller 3.3 my (jag har själv en Ortofon OM-pickup med två olika nålar). Dessutom måste man monokoppla pickupen för att slippa onödigt skivbrus. Gör man allt detta får man en fantastisk ljudåtergivning för sin tid. Man får nog gå fram till Mercury Living presence på 50-talet för att slå FFRR-ljudet.

[eliot]

Skivfoldrarna på den tiden var bra mycket snyggare än dom är nu, en riktigt sexig neongrön prislapp har du oxå fått med, man blir inte lite avis på sånnt...

/ptr

Den är köpt i Sverige och det är bara mig veterligen i Sverige som man använder klisterlappar som inte går att avlägsna utan att förstöra skivomslaget

- Det ser ut som jag måste utnyttja informationen som finns i tråden Bra medel för att enkelt ta bort klisterlappar på vinylskivor?

Tack Dual1019, jag tyckte att det var synd att spela av skivorna - som verkar vara ospelade - på min vevgrammofon :clown:

[gcs]

Man bör också använda en lämplig nål, förslagsvis 3.0 eller 3.3 my (jag har själv en Ortofon OM-pickup med två olika nålar).

En s.k. normalnål 78 brukar ha en nål på 65µ och en nål för mono microgroove är på 25µ. Jag undrar då vad du menar för nål som är på 3µ. Jag har en liten ask som innehåller några olika nålar som är till för mycket gamla schellackskivor och vaxrullar från tidigt 1900-tal. Det som händer när man prövar olika nålar är att signalnivån varierar eller att skivbruset ökar eller minskar. Genomgående kan man säga att ur svenska 78:or kan man knappast locka fram några högre frekvenser. När man i Sverige producerar en utgivning med överförda 78:or till CD så utgår man för det mesta från schellackskivor eftersom man haft för vana att slänga alla matriserna. I USA och England brukar man pressa nya skivor i vinyl från dom gamla matriserna och därefter spelas dom över till band eller som idag till HD. Det här gör att man kan på så vis erhålla en högre ljudkvalitet på överföringarna.....för att inte tala om vad man idag kan göra i datorn med program som t.ex. Cedar, NoNoise mfl. Hur som helst så måste man ändå ha en speciell grammofonavspelningsförstärkare. Själv har jag en gammal mono Quad.

[Dual1019]

En s.k. normalnål 78 brukar ha en nål på 65µ och en nål för mono microgroove är på 25µ. Jag undrar då vad du menar för nål som är på 3µ.

Nu blev det fel, det skall vara 3.0 eller 3.3 mil. 65µ tror jag motsvarar 2.5 mil. Mil värdet är baserat på tum och µ på meter. En snågot större nälspets än 65µ fungerar oftast bättre på skivor som är pressade tidigare än femtiotalet. Skillnaden han vara enorm, även på en fyrtiotalsplatta. 75 µ borde vara ungefär 3.0 mil.

I europa var man sena med att införa sk diskanthöjning vid gravering. Motsvarande sänkning kunde sedan göras vid uppspelning vilket resulterade i mindra brus. Det var först på femtiotalet som RIAA-kurvan blev standard. Om man spelar en gammal 78-varvsskiva med tex 6 db diskantsänkning (vid 10 kHz) och använder en förstärkare med RIAA-korrektion som har 13,7 dB dämpning blir resultatet ett dovt ljud med för lite diskant.

Många återutgivningar lider av felaktig korrektion, beskuren diskant och diverse effektpålägg. Jag brukar korrigera vid digitalisering och sedan använda mig av Adobe Auditions noise reducion (med måtta). Så här kan en Decca FFRR-inspelning från 1948 låta: Concerto for orchestr. Det är Concertgebouw orchestra of Amsterdam under ledning av Eduard van Beinum.

[eliot]

Jag lyssnade bara över högtalarna på min iBook så jag har svårt att värdera kvalitén men jag tyckte att det lät lovande

Vad använder Du för ADC ?

Spelar Du in på datorn ?

Gör Du korrekturen i den analoga eller den digitala domänen ?

[gcs]

Jag var tvungen att spela några svenska 78:or "valpen i fönstret" Kacka Israelsson och Sveriges första rockskiva med Ernie Englund. Jag använde min Orotofon C/ 65µ. Det låter faktiskt förbannat bra så jag var tvungen att kolla lite på frekvensgången på FFT:n. Det såg inte så tokigt ut men det går naturligtvis att förbättra en annan dag. Skivorna så eländiga ut och jag blev lite förvånad över resultatet. Men jag kommer nu ihåg att jag tidigare kommit fram till att min Ortofon C var den som låter bäst av de PU och nålar som jag har för ändamålet.

[shaft]

Hej!

Angående Billie Holiday på CD. Om ni springer på Lady In Satin på Sony Mastersound Guld-CD så skall ni inte tveka. Den låter mycket bra (för att vara CD)!

/Shaft

[Daniel]

Håller med ett tidigre tips. Fäljande finns på en exemplarisk pressning hos Vinylbutiken.

Den låter förträffligt och musiken är superb.

Billie Holiday - Songs For Distingué Lovers.

Day In Day Out, A Foggy Day, Stars Fell On Alabama, One For My Baby (And One For The Road), Just One Of Those Things, I Didn't Know What Time It Was.

With Harry Edison, Ben Webster, Jimmy Rowles, Barney Kessel and Red Mitchell.

Verve Records.

Audiofile Reissue by Classic Records USA. 200gram Classic Quiex SV - Super Vinyl.

Artikelnr

12450201 379 kr

[Dual1019]

Vad använder Du för ADC ?

Spelar Du in på datorn ?

Gör Du korrekturen i den analoga eller den digitala domänen ?

Jag spelar in på datorn från förstärkarens utgång (tape) till ljudkortets mikrofoningång. Allt annat än idealt, men det låter OK. Jag använder Adobe Audition och gör en digital efterkorrigering för att kompensera för RIIA-förförstärkaren. Sedan använder jag noise reduktion för att ta bort lite skivbrus. Skivbruset ökar tyvärr om skivan är gammal och inspelad med lite diskantsänkning. Femtiotalsplattor låter oftast mycket bra, jag föredrar 78-varvsutgåvorna framför halvdana vinyler.

Här kan man läsa om inspelningskarakteristiker och få tips om digital efterkorrektion.

Jag skall, så snart jag har råd, skaffa en bra förförstärkare med lämpliga kurvor, eller en digital efterbehandlingsbok som kopplas mellan försteg och slutsteg.

/Gustav

[Dual1019]

När man i Sverige producerar en utgivning med överförda 78:or till CD så utgår man för det mesta från schellackskivor eftersom man haft för vana att slänga alla matriserna. I USA och England brukar man pressa nya skivor i vinyl från dom gamla matriserna och därefter spelas dom över till band eller som idag till HD. Det här gör att man kan på så vis erhålla en högre ljudkvalitet på överföringarna....

Jag måste säga att när jag spelat av 78-varvsplattor, framförallt sen 40-talsjazz så tycker jag att resultatet blir bättre än de remastrade CD-utgåvor som finns utgivna. Det är något med dynamiken och ett mer naturtroget ljud. Bruset är dock högre, men det stör mig inte. Jag har tex Embreacable you med Charlie Parker på en fransk Blue Star-pressning som låter enormt bra, trots visst slitage.

/G

[iroise]

Den är köpt i Sverige och det är bara mig veterligen i Sverige som man använder klisterlappar som inte går att avlägsna utan att förstöra skivomslaget

- Det ser ut som jag måste utnyttja informationen som finns i tråden Bra medel för att enkelt ta bort klisterlappar på vinylskivor?

Tack Dual1019, jag tyckte att det var synd att spela av skivorna - som verkar vara ospelade - på min vevgrammofon :clown:

Jag fick bort ett par "räliga" Etiketter genom att värma densamma med en tändare. Dock så skall temperaturen vara rätt dvs fel temperatur så stannar det uppvärmda klistret på fodralet vid rätt värme så kommer klistret med på den "räliga" etiketten. Detta är faktiskt ett mycket bra sätt att bli av med etiketter.