Jump to content

Recommended Posts

Posted

Donald Fagens nya platta "Morph the Cat" släpps i morgon..

B000E5N62U.01._SCLZZZZZZZ_.jpg

Donald Fagen dot com

ptr har lyssnat på en förhandskopia....

Vad kan man förvänta sig?

Alla som lyssnat på Steely Dan och Fagens tidigare plattor känner igen sig.
Morph the Cat
är mindre poppig än
Kamakiriad
och
The Nightfly
. Samma slags grundbeat, men Fagens smått nasala brooklyn dialekt ligger mer tillbakalutad. Dom småironiska texterna känner man igen, men det finns ingen tydlig "hitlåtskänsla" hos någon av låtarna, i alla fall inte som
Trans-Island Skyway
eller framförallt
Tomorrow's Girls
från Kamakiriad. Jag har bara lyssnat igenom plattan två gånger så jag har inte bestämmt mej för om det är flipp eller flopp eller kanske bara en platta som måste växa in i ryggmärgen för att man skall bli ett med den...

Låtlistan :

1. Morph the Cat  
2. H Gang  
3. What I Do  
4. Brite Nitegown  
5. The Great Pagoda of Funn  
6. Security Joan  
7. The Night Belongs To Mona  
8. Mary Shut the Garden Door  
9. Morph the Cat (Reprise)

genomlyssning nr 3 ~ det genomgående musikaliska temat för
Morph the Cat
är Layed back, alla låtarna innehåller element som man känner igen från tidigare Donald Fagenlåtar, det stadiga trumbeatet, Rhodespianot, melodican, avsaknaden om vi ser tillbaka på plattans tidiager syskon Nightfly och Kamakriad är melodierna som fastnar på hjärnan istället är MtC mer tydligt orienterade mot en "jazzigare" melodik, rent av pekar den tillbaka mot sextiotalets skvaljazzbakgrunder, den enda låt som har lite poppigare sväng a'la de tidigare soloalbumen är "H gang", men även den är ganska laidback. Min största invändning (och det är förmodligen bara jag som reagerar) är att det laydbacka soundet gör att den nasala brooklyndialekten hamnar väl långt bak i mixen, och jag tillhör dom som älskade detta snäzz hos Donald Fagen från först gången jag satte ner nålen i vinylen på "Can't Buy a Thrill" för minst 25 år sedan..

Utan att för den skull Fagen skulle ha gett avkall på det slags konstnärligt genomarbetade teman han och Walter Becker blivit kända för. Inte heller finns det några tydliga linjer tillbaka till sjuttiotalets Steely Dan, nej, det verkar nog mer vara en åldrande mans tillbakablickar på ännu ett svunnet decennium, döden hägrar och händelserna från dom förlorade åren efter 9/11 kan bara kommenteras med en mycket försiktig hand. Högt kvalificerad loungejazz som kanske inte gör dig glad men som ändå är en välkänd följeslagare där man sitter och kikar ner på botten av den just druckna drajjan och funderar på om man skall gå hem eller om sällskapet ändå duger.

I min sorgesamma bok får den knappt :
eufonium.gifeufonium.gifeufonium.gifeufonium.gif

Morph the Cat
är varken någon "tidlös klassiker vid första genomlyssningen" som
The Nightfly
, eller någon glad popplatta som
Kamakriad
, men den har ändå kvaliteter som stirrar en in i bröstet och ber om att få växa fast och gro, jag undrar bara om myllan i mitt hjärta är fertil nog för den att växa fast i, Hmmm, det är nog en fråga framtidens medier får besvara!

Ljudkvaliteten håller samma höga standard som dom två sensate Steely Danalbumen. Det är inte Gary katz skruvade ljudbild från sjuttiotalet, men ändå, ingen kommer att bli besviken på ljudet i alla fall..

Interjuv med Fagen om plattan på

mp3.com

Länkar till lite olika resensioner :

MusicOMH.com

Två på All About Jazz : John Kelman och Mike Perciaccante

The Guardian och "the" Times

JazzFM Album of the month

Steely Dan Trivia

The Steely Dan Archive ~ för mer info om fenomenet

/ptr

Posted

Ännu ett skivköp... :(:mm: Kan aldrig bestämma mig för vilken jag gillar bäst, The Nightfly eller den med bilen... :) Maxine och Florida Room kan man ju lyssna på hur mycket som helst.

Posted

Om Fagen har gått tillbaka till det tidiga SD soundet så låter det i mina öron som nå´t positivt :) . The Nightfly var bra men Kamakiriad och de senare SD skivorna har, i mitt tycke som enda plus, att dom låter bra (och det är ju inte det sämsta för oss ljud entusiaster ;)

Posted
Om Fagen har gått tillbaka till det tidiga SD soundet så låter det i mina öron som nå´t positivt :) . The Nightfly var bra men Kamakiriad och de senare SD skivorna har, i mitt tycke som enda plus, att dom låter bra (och det är ju inte det sämsta för oss ljud entusiaster ;)

Hur placerar du in Gaucho i sammanhanget... :?::)

Posted
Hur placerar du in Gaucho i sammanhanget... :?::)

Lite för polerad jämfört med höjdpunkterna men betydligt bättre än de två senaste (och även Aja). Tycker man får gå tillbaka till "The Royal Scam" (den bästa?) från 76 och tidigare för att hitta ett Steely Dan som är riktigt musikaliskt intressant.

Posted
Lite för polerad jämfört med höjdpunkterna men betydligt bättre än de två senaste (och även Aja).

Det polerades tydligen ganska så rejält och jag läste på Amazon.com att det tog tre år och en miljon dollar att få Gaucho färdigställd. Mark Knopfler var med i studion och en mängd timmar och tagningar resulterade i sju sekunder på Time Out Of Mind... :o:) Det har fixats och donats i efterhand också för nu finns den remastrad på CD, DTS, SACD samt även på Mobile Fidelity.

Posted

Det låter som det blir ett inköp av den nya soloplattan det får dock vänta till USA-resan i sommar.Det klart bästa av de tidigare två soloalbumen är The Nightfly.

Mvh

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...