Att lyssna igenom alla sina skivor

[wintermute]

1) Under de kommande nio månaderna kommer jag att till del- och heltid

att vara föräldraledig. Under den tiden kommer jag sannolikt att tillbringa

mycket tid hemma.

2) Min skivsamling består av kanske 1000 skivor. Några av dem har jag

inte lyssnat på på mer än tio år (kolla i din egen skivsamlig och hitta de

skivor som du har försummat sedan alla fick e-mail och Big Brother slutade

vara en litterär gestalt).

Utifrån dessa två förhållanden bestämde jag mig för att börja lyssna igenom

alla mina CD. Från Abba till Zelmani (popmusik), alla singlar, från Alfvén till

Vivaldi (Klassiskt), alla klassiska samlingsskivor, alla julskivor, alla samlings-

skivor och alla skivor med filmmusik. För att ge husfriden i möjlighet kommer

jag endast att spela skivor när jag och dottern är ensamma hemma. Detta ger

att jag har ~175 dagar på mig. Det blir ca 6 skivor per dag.

I fredags var det den första dagen, när jag gnagde mig igenom Abba, Abigail,

Ace of Base (två fullängdare och två singlar; puh!) och två Adolphson och Falk.

Redan där känner jag att jag tvingats uppdatera mina gamla värderingar. En del

av det var bättre än jag minns det; inget var sämre.

Idag har jag lyckats ta mig igenom à;GRUMH... med fullängdsskivan Bloody Sides.

Den skivan kan det vara tio år sedan jag lyssnade igenom helt. Obskyr synth.

Skivan innehåller ett riktigt lustmord på Another Brick in the Wall. Just nu snurrar

A-Ha, Greatest Hits. Än så länge känns det som en bra idé. Risken finns att det

kommer att bli jobbiga veckor, när jag skall gnaga mig igenom 14 skivor med

Front 242, följt av 17 skivor med FrontLine Assembly. En annan pärs kommer att

vara när 22 skivor av Skinny Puppy skall betas av.

Jag kommer att avrapportera mina förnimmelser under resans gång i denna tråd.

[Ekman]

hehehe ibland är livet inte helt lätt

[fredrik]

jag skall gnaga mig igenom 14 skivor med

Front 242, följt av 17 skivor med FrontLine Assembly. En annan pärs kommer att

vara när 22 skivor av Skinny Puppy skall betas av.

<{POST_SNAPBACK}>

Vaddå, 22 skivor med Skinny, kan livet bli bättre? Jag älskar dem och när jag såg dem på någon mysko svartklubb i Göteborg på 80-talet var de fantastiska. Men jag får aldrig spela dem hemma, sambon tycker de är fruktansvärda

Å sedan få njuta av Front i fulla drag... tyvärr håller inte riktigt ljudet på deras skivor längre, fast den senaste skivan jag har med dem är från 86 tror jag.

[wintermute]

Vaddå, 22 skivor med Skinny, kan livet bli bättre? Jag älskar dem och när jag såg dem på någon mysko svartklubb i Göteborg på 80-talet var de fantastiska. Men jag får aldrig spela dem hemma, sambon tycker de är fruktansvärda 

Å sedan få njuta av Front i fulla drag... tyvärr håller inte riktigt ljudet på deras skivor längre, fast den senaste skivan jag har med dem är från 86 tror jag.

<{POST_SNAPBACK}>

För att travestera Oscar Wilde: Det enda som är värre än att inte få lyssna

på Skinny Puppy, är att bara få lyssna på Skinny Puppy

[Mattias]

Kul ide!

Med handen på hjärtat så finns det lite som sällan sällan spelas och då kan det bli lite högtidsstund när det väl tas fram

/Mattias

[Jörgen_G]

Underbart wintermute - jag ser fram mot att få ta del av din musik- och tidsresa...

/Jörgen G

[Bravo]

Tidsresa, då behöver jag två månaders semester, minst, jag köpte min första skiva 1970 gissningsvis.

Även om jag slängt ca. 1000 LP-skivor så återstår ca. 800-1000 skivor.

Då återstår ändå nutidshistorien med ca 1000 CD-skivor.

Ett styvt jobb, puhhhh.

Fast idé är utomordentligt bra för att ge en exposé över likväl musiksmaksförändringar som skiftande kvalitet på produkterna.

Så slutligen: Lycka till wintermute och jag hoppas att en och annan glömd favorit kommer åter till heders.

[wintermute]

Igår arbetade jag halvtid och hann bara lyssna igenom tre och en halv skiva.

Den första var Alberts Forehead, med skivan Embarkation. Skivan spelades

in av en god vän i Halmstad för några år sedan. Synth, mycket samplingar,

viss Skinny Puppy-känsla. Därefter kom två stycken Alphaville, den första

deras Greatest Hits, den andra den Big In Japan singel som släpptes 1992.

Klart står att Alphaville aldrig blev bättre än sin första skiva. Den halva skiva

jag tvingades avbryta var Radio Inferno , med Andreas Ammer och FM Einheit.

På skivan kan även Blixa Bargeld höras. Skivan kan med lätthet sägas vara

den svåraste jag stött på hittills. Det är en tysk/engelsk radioteater, med musik

som (inte helt oväntat) påminner mycket om Einstürzende Neubauten. Blixa

kommer också att dyka upp på skivor med två grupper på C och en på E.

På fredag är jag föräldraledig igen och resan går vidare.

(Jag hoppas på överseende med att jag låter bli att berätta om Alice In Chains

och All 4 One, som jag också hunit lyssna igenom )

[Rutger]

Nu undrar jag bara om det går bra med 1300 dagars föräldraledighet, och var jag ska hitta en brud värdig att göra mig till förälder.

[Bravo]

Ungefär 4-5 barn på raken ger väl önskad ledighet om man tar obligatoriska mammamånader i anspråk....

Fast å andra sidan när barn 1 är sisådär 2 år så är detinte så tyst så att du kan lyssna annat än när nämnda barn sover.

[wintermute]

Nu undrar jag bara om det går bra med 1300 dagars föräldraledighet, och var jag ska hitta en brud värdig att göra mig till förälder.

<{POST_SNAPBACK}>

Det skulle inte förvåna mig ett dugg om något parti kommer att gå till vals på

att förlänga föräldraledigheten till 1300 dagar.

Just nu lyssnar jag på best of And One, tysk synthpop. Trevligt. Några riktigt

snärtiga hitar. Skvan innan den var I.S.T.e med samma grupp. Mycket bra ljud

och mycket trevliga melodier. Stora, mäktiga arrangemang med synthkörer och

grejer. Kul!

[wintermute]

Nu har jag bara en popskiva kvar på bokstaven A.

Gårdagen bjöd på:

And One ; trevlig tysk synthpop.

Antediluvian Rocking Horse ; mycket märklig musik. Svårt och rörigt, inte

speciellt välgjort, men ganska roligt. Titlar som Whatever happend to people

with chairs up their noses? får en att bli lite nyfiken. Som bonus till skivan

fick jag ett informationskort om Hälleflundran. Halibut: Intermediate between

ordinary fishes and the true flatfishes. Undrar om det kortet följer med alla

skivor, eller om man kan få andra fiskar också?

Antiloop ; svensk dansmusik, komprimerat ljud, nästan helt utan dynamik

har åldrats nästan helt utan värdighet. Första låten är en skamlös stöld av en låt

ifrån Frontline Assemblys skiva Tactical Neural Implant ifrån 1992.

Ovanpå det stulna kompet, ligger allehanda samplingar där det förkunnas hur

förträffliga Antiloop är...

Aphex Twin ; nu blev det svårt igen. Skivan Come to Daddy. är en

mycket innovativ skiva, med spännande arrangemang och mycket speciella ljud

på. Våldsamt djup bas och otrolig dynamik. Bucephalus Bouncing Ball är

bra att ta till om man vill demonstrera dynamik och frekvensomfång hos sin

anläggning.

Apoptygma Berzerk ; Skivan Soli Deo Gloria är full av bra melodier

och klassiskt 80-talssyntharrangemang, vilket är intressant eftersom skivan

släpptes 1993. Det kan vara så att 80-talet var som bäst ~1993

Därefter två skivor med den danska popgruppen Aqua. Helt utan att

skämmas, erkännes härmed att de två skivorna har sina poänger.

Goodbye to the Circus ifrån skivan Aquarius är en smäktande

vacker och vemodig melodi.

I morse startade jag med best of Army of Lovers och nu snurrar Daft

med Art of Noise. Efter det blir det the Fon Mixes, med samma orkester.

Det känns som att Art of Noise borde få större utrymme i mitt

dagliga lyssnande, när jag är färdig med min genomlyssning.

Sammanfattningsvis. Bokstaven A är nästan klar. Det känns fortfarande

som en bra idé att lyssna igenom alla skivorna. Skivorna är tämligen varierande

eftersom jag ännu inte kommit till de stora partierna med samma artist.

På fredag är jag ledig igen och kommer då att kasta mig in i bokstaven B,

med artister som Björk, Big Fish och Blue for two.

[lindvall]

Jag tycker det är mycket trevligt att du tar oss med på ditt musikaliska äventyr! Art of Noise påminner mig om utflykt i högstadiet när jag och min kompis delade hörlurar till walkmannen och lyssnade på svajjigt kassetband. Det gjorde inte så mycket att det svajade när man lyssnade på Art of Noise. :-)

[K-man]

Ja, mycket trevlig resa! Dessutom massa bra hints om musik! Bla fick jag här hjälp att påminna mig om Frontline Assemblys skiva från 1992....Tactical Neural Implant, en underbar skiva som jag faktiskt glömt av att köpa...måste beställa på studs!

...hmm..lät kanske kryptiskt...jag har lyssnat rätt mycket på den då en hifikompis köpte den när den kom ut, och den gick varm både här och där!

\\K-man

[wintermute]

I min rapportering har jag glömt att berätta att jag även lyssnade

igenom två skivor med Tori Amos, artisten som alla med Linn-

anläggning hyllade som gudinna under 90-talet. På skivan Under the Pink

finns den fantastiska låten Past the mission, med Trent Reznor i kören.

Trent kommer vi också att träffa på under bokstäverna M, N och P, samt under

filmmusik.

Den andra skivan jag lyssnade igenom med henne var Boys for Pele.

Är det någon mer av hennes skivor som man skall ha?

[plundin™]

Är det någon mer av hennes skivor som man skall ha?

Om du inte har en LP12:a så näääje, annars allihopa faktiskt. Det finns en klar linje genom alla hennes plattor.

Hennes senaste "The Beekeeper" är nästan helgjuten (Som om nån platta är helgjuten Heljuten?), alla Amosfans bör även kolla in hennes Official Bootlegs oxå. Ms Amos live är ju en speciell upplevelse! Det enda negativa om the Beekeeper är att den ligger på Epic, och det är en label hos konglomeratet Sony-BMG och alla vet vi väll hur deras affärmetoder varit under luppen det senaste..

/ptr

[wintermute]

Jag har tyvärr ingen LP12, men väl en CD-spelare av Linn, så jag kanske nöjer

mig med att köpa någon till skiva av henne...

Gårdagens mest intressanta skivor var Bananaramas Greatest hits

och tre skivor av Big Fish.

Bananarama var ganska roliga. Cruel Summer är en klassiker. Vidare

fanns en cover på Help, som ju Beatles framförde först. Bara ett stycke

senare spelade jag just Beatles skiva med det prosaiska namnet 1 och

fick då höra orginalet. En aning bättre kan man säga att detta var... För att

undvika konflikter (konflikträdda 70-talister ) kommer jag inte dryfta mig

till att ha synpunkter på vilka låtar som är bäst...

Big Fish finns repsenterade med tree skivor i min samling. Samtliga låter

som en blandning av klassisk svensk visa, hambo, Einstürzende neubauten och en

liten aning Ebba Grön. Ingenjören i mig började katalogisera skivorna enligt nedan:

Titel--------------------------Krumhorn----Politik----Metallslammer

Sånger ur sten--------------***----------**------------**

Vargavinter-------------------0-----------***-----------*

Andar i halsen----------------**------------*-----------***

Alla skivorna har lysande texter och låten Nacke ifrån Andar i halsen

är smått genial, både vad gäller text och musik. Köp skivan Andar i Halsen

om ni inte redan har den!

[wintermute]

Ännu en dag har gått och jag har hunnit igenom två skivor med Björk,

Debut och Homogenic båda har bra, men en smula säreget ljud.

Båda bjuder dessutom bra melodier och Björks kraftfulla sång.

Efter detta kommer ett stycke svensk synthhistoria: Blue for two, med

skivorna Blue for two [deras första fullängdare med den odödliga Ships;

möjligen den bästa svenska popsång som någonsin gjorts ], Songs from a pale

and bitter moon, Search and Enjoy, Earbound och Moments. Skivorna

visar en fortlöpande musikalisk utveckling hos herrarna

Lipp och Wadling. Den sista av skivorna gränsar till märklig, men fortfarande med

ett osvikligt melodisinne och Wadlings unika sångröst. På de första fyra av

skivorna finns delar av den svenska popeliten med (Chips Kiesbye och Tityo).

Hr. Wadling och för den delen Tityo kommer att dyka upp på fler ställen i samlingen.

Nästa poporkester är Bo Karpers d:o. Två skivor: På hotell och Amerika.

Det fanns en period när det var en ubikutös sanning att Bo Karspers:

a) spelade jazz

b) hade otroligt bra ljud på sina skivor

På a) svarar jag att det på sin höjd är en smula inspirerat av t ex jazz. På b)

saknar jag en del dynamik för att den sista gåshuden skall infinna sig. Hur som

helst är det trevliga melodier och bra texter. Trevligt är nyckelordet.

Vidare kan man även på dessa skivor hitta element som återfinns på fler ställen

i CD-stället: SNYKO, Lars Halapi osv.

Nu återstår Boomfunk MCs, och tre andra skivor, sedan är bokstaven B

avklarad. Dessutom har jag kommit tre skivor in på det andra hyllplanet av nio i

pop-CD-stället.

[wintermute]

Innan julledigheten hann jag lyssna igenom följande:

David Bowie med skivan 1. Outside. Jag kan inte på nåögot sätt rättfardiga

varför jag bara har en skiva med hr. Bowie. Ännu mindre kan jag rättfärdiga att

det är just denna. En pretto temaskiva som utspelar sig i framtiden. Några riktigt

bra låtar; men det borde verkligen finnas mer uppenbara val, om mna nu bara

skall ha en skiva av honom. Vilken/vilka tycker ni att man skall ha?

Braindead soundmachine med skivan Come down from the hills and make

my baby. Konstig musik, med någon form av glimten i ögat. En av de skivor

som man inte skulle sakna om man tappade bort den.

Broder Daniel med skivan Broder Daniel forever. Genial tonårsångest.

Massor med distade gitarrer. Lysande. Vore det sommar skulle jag öppna fönstren,

höja volymen och sätta mig i trädgården och dricka massor med folköl. Efter Bowie

och Braindead Soundmachine känns detta väldigt kul!

Cajsa Lisa med skivan VAD JAG VILL och lite till. Trevlig, lite slätstruken

pop. Kul 80-tals pastisch i Du ger mig.

The Cardigans med Gran Turismo. Några sekunder in i första spåret kommer

vad som kan vara svensk pophistorias tystaste tystnad. En ganska bra skiva som

man kan lyssna på ett tiotal gånger om året, men inte mer än så.

2006 har inletts med:

Carter USM med 30 Something. Mig veterligen gjorde Carter USM bara

en platta som var så här jämn och bra. Cyniska texter, trallvänliga melodier, bra

arrangemang med en bra blandning av synthar och gitarrer. Billy's smart cirkus

kan ha varit en av 1991 års bästa poplåtar. Köp den om du inte har den!

Vad USM står för? Unstoppable Sex Machine!

Efter detta har jag betat mig igenom två skivor med Cat Rapes Dog. Deras

musik var ganska kul när jag var 18 år. Nu är jag inte 18 längre. Jag längtar redan

efter Nick Cave som borde komma någon gång under eftermiddagen...

[Timbre™]

David Bowie med skivan 1. Outside. Jag kan inte på nåögot sätt rättfardiga

varför jag bara har en skiva med hr. Bowie. Ännu mindre kan jag rättfärdiga att

det är just denna. En pretto temaskiva som utspelar sig i framtiden. Några riktigt

bra låtar; men det borde verkligen finnas mer uppenbara val, om mna nu bara

skall ha en skiva av honom. Vilken/vilka tycker ni att man skall ha?

Ett samlingsalbum ligger väl nära till hands. Finns bara låtarna Young Americans, Ashes To Ashes och Criminal World med så blir i varje fall jag nöjd...

[Anders]

Innan julledigheten hann jag lyssna igenom följande:

David Bowie med skivan 1. Outside. Jag kan inte på nåögot sätt rättfardiga

varför jag bara har en skiva med hr. Bowie. Ännu mindre kan jag rättfärdiga att

det är just denna. En pretto temaskiva som utspelar sig i framtiden. Några riktigt

bra låtar; men det borde verkligen finnas mer uppenbara val, om mna nu bara

skall ha en skiva av honom. Vilken/vilka tycker ni att man skall ha?

Jag känner igen detta att bara ha en skiva av en artist och dessutom lyckas få tag på en av de sämre. För min del kunde det gå till på ungefär detta sätt förr i tiden, före Internet: Jag står i en affär på lördag e.m. och tänker att det skulle vara trevligt med en ny skiva, får syn på Bowie och tycker jag borde ha något av honom. Drar mig till minnes albumet Low som dock inte finns men bläddrar bland de få skivor de har och tar Outside på måfå. Där var ett tips inbakat i texten!

Imponerande tidsresa, kanske jag skulle göra när tillfället dyker upp. Vad mycket minnen det måste dyka upp.

[wintermute]

Nu när jag kommit en bit in i bokstaven C skall jag summera mina intryck

såhär långt:

1) det blir lite annorlunda att inte låta associationerna föra en vidare i samlingen

på det sätt som jag vanligtvis gör...

2) det finns mycket bra som man inte spelar så ofta

3) det kommer nog att bli jobbigt att snitta 7 skivor per dag när det blir sommar...

4) jag kommer nog att hitta många bra köptips i den här tråden när jag läser

igenom den i september (såhär långt Official Bootlegs och Beekeeper med

Tori Amos samt en Greatest hits med Bowie)

Jag hoppas att tråden är givande för fler än mig!

Efter att ha klarat av mina tre skivor med Cat Rapes Dog (Maximum overdrive,

Banzai Beats och God, Guns and Gasoline) är jag en smula trött på

deras platityder och deras till viss del hafsiga hantverk (även om det är tidsenligt,

svensk synth skulle låta så 1988 ); men kan ändå notera att de stundtals har

trevliga melodier (t ex Schizophrenia och Heavenly).

Nick Cave and bad seeds kommer som en lättnad med Boatman's call,

The best of (med en lysande bonusskiva med livematerial) och no more shall

we part. Bra ljud; Nick sjunger med en trovärdighet, som gör de stundom mycket

udda texterna ännu mer lysande. Dessutom kan vi notera att Blixa Bargeld dyker

upp på dessa skivor. Nu kommer han bara att dyka upp på två ytterligare ställen

i samlingen (en gång till på C och en gång på E).

Efter detta; Eagle Eye Cherry med Living in the Present Future; rak

och enkel rock. Bra ljud och bre melodier. En skiva som samlat damm alldeles för länge.

Den kommer att spelas oftare i framtiden.

Sedan, rakt in i Hiphop-träsket. The autobiography of Mistachuck med Chuck D.

Tung samhällskritik på en välproducerad skiva. Känns som en skiva som passar

bättre på sommaren än på vintern. Kul att spela högt. Dottern och jag gör tuffa

hiphop-poser framför varandra.

På tal och tuffa hiphop-poser är de två följande skivorna Deaf, dumb and Blind,

samt den självbetitlade Clawfinger. Några lysande spår på var och en av

skivorna, men lite tröttsamt i längden.

Någon gång 1997 eller så hörde jag gruppen Pineforrest Crunch på radion

och tyckte att de var lysande. I ett anfall av ordblindhet köpte jag i stället en skiva

med Cloudberry Jam (Blank Paycheck). Lika många stavelser.

Samma prententiösa popimage. Ganska bra det. Låter som tidiga Cardigans.

Därefter två sena Leonard Cohen; I'm your man och The future.

Cohen har samma sorts trovärdighet som Nick Cave. Med någon annan

sångare hade texterna bara varit patetiska. Nu är de gränsande till geniala.

Take this Waltz och Waiting for a Miracle är favoriterna.

Idag har det hunnit bli tre skivor med Covenant. Svensk synth när den är som

bäst. Välproducerat med bra melodier. Efter att ha sett dem spela live ett par

gånger har de en speciell plats i mitt hjärta. De tre skivor jag har är:

Dreams of a cryotank, Sequencer Beta och United states of mind.

Det kommer sannolikt bli så att jag köper de två (tre?) som jag saknar också.

[Mickel]

Skönt att det finns någon annan som också kan avnjuta en skiva med Covenant ibland :cool: .Fastnade för dom på Arvikafestivalen-98.

[klas]

n. Några riktigt

bra låtar; men det borde verkligen finnas mer uppenbara val, om mna nu bara

skall ha en skiva av honom. Vilken/vilka tycker ni att man skall ha?

Om du vil luppdatera din Bowiekollektion så kan jag varmt rekomendera Ziggy Stardust, ett måste för varje rockhistorieintresserad person, dessutom en riktigt bra skiva.....

Nämnas bör även Hunky Dory, med den ofantligt bra låten Life on Mars, ett sant mästerverk, och varför inte den tidiga Space Oddity, där låten med samma namn ingår, ni vet, den där Major Tom avhandlas, den amerikanska? seriefiguren

[wintermute]

Mickel: Kul! Även jag såg Covenant på Arvika -98.

klas: Vi får se i september, när det blir dax att köpa de skivor jag upptäckt

saknas i samlingen, om det blir en Best of... som Timbre rekommenderade

eller de skivor som du föreslog. Tack, för tipsen hursomhelst!

Efter Covenant kom the Cranberries med skivan No Need To Argue.

Vissa påstår att man skall ha den skiva som de släppte innan den. Någon dag

kanske jag köper den... Låten Twenty One använde jag och några vänner

vid proving av olika DA-omvandlare 1994. De första 20 sekunderna av den kan

jag utantill och märkte tydligt att jag bytt högtalakabel och möblerat om sedan

jag hörde den senast.

God Shuffled His Feet med Crash Test Dummies; tolv låtar som alla

mer eller mindre tycks handla om Teodice-problemet och andra stora kristna

frågor. Skivan är bra, med bra ljud och bra melodier; minns hitten

MMM MMM MMM MMM. Effter en genomlyssning börjar man bli en aning

trött på Brad Roberts' mörka stämma och förmåga att sjunga länge utan att andas.

Hursomhelst en bra skiva.

Två skivor med Sheryl Crow; Sheryl Crow och The Globe Sessions.

Bra ljud och bra musik på båda skivorna.

De svenska synthhjältarna Cultivated Bimbo finns representerade med

tre skivor: Tunes from a high wire, fantastiskt välproducerad skiva, med en

blandning av bra låtar och bra "ljudcollage". Extra nostalgiskt blir det med

samplingar av Steve Blame (en tidig VJ på MTV). Klar köprekommendation för

den som tycker att Skinny Puppy, Frontline Assembly osv är bra. De två andra

skivorna: Blasting in Progress och Album 1995 är också bra och

välgjorda, men inte lika banbrytande.

The Cure finns representerade med tre skivor: Staring at the sea - The singles,

Disintegration och Entreat. Utifrån deras senare verk törs jag säga

att det räcker ganska bra med dessa tre skivor; varav Disintegration tar

mig tillbaks till 1989 och gymnasiet... Tolv låtar senare vaknar jag upp och är

hemmapappa igen...

Idag har det blivit två skivor med Cyberaktif, som är ett samarbete mellan

Cevin Key och Wilhelm Schroeder (AKA Bill Leeb) med en smula hjälp ifrån Blixa Bargeld.

De två första herrarna kommer att (tillsammans med bl a D.R. Goettel) dyka upp

lite här och var bland de kommande skivorna (Delerium, Doubting Thomas, Download,

Frontline Assembly, Tear Garden, Skinny Puppy, Noise Unit, Intermix, Hilt är några

av de band som de varit inblandade i).

Skivorna Tenebrae Vision och singeln Nothing stays är bra, men långt

ifrån det bästa som dessa herrar varit inblandade i. Köp dem om du vill ha allt

som de varit inblandade i. Annars finns det bättre.

[diesel]

1) Under de kommande nio månaderna kommer jag att till del- och heltid

att vara föräldraledig. Under den tiden kommer jag sannolikt att tillbringa

mycket tid hemma.

2) Min skivsamling består av kanske 1000 skivor. Några av dem har jag

inte lyssnat på på mer än tio år (kolla i din egen skivsamlig och hitta de

skivor som du har försummat sedan alla fick e-mail och Big Brother slutade

vara en litterär gestalt).

Utifrån dessa två förhållanden bestämde jag mig för att börja lyssna igenom

alla mina CD. Från Abba till Zelmani (popmusik), alla singlar, från Alfvén till

Vivaldi (Klassiskt), alla klassiska samlingsskivor, alla julskivor, alla samlings-

skivor och alla skivor med filmmusik. För att ge husfriden i möjlighet kommer

jag endast att spela skivor när jag och dottern är ensamma hemma. Detta ger

att jag har ~175 dagar på mig. Det blir ca 6 skivor per dag.

I fredags var det den första dagen, när jag gnagde mig igenom Abba, Abigail,

Ace of Base (två fullängdare och två singlar; puh!) och två Adolphson och Falk.

Redan där känner jag att jag tvingats uppdatera mina gamla värderingar. En del

av det var bättre än jag minns det; inget var sämre.

Idag har jag lyckats ta mig igenom à;GRUMH... med fullängdsskivan Bloody Sides.

Den skivan kan det vara tio år sedan jag lyssnade igenom helt. Obskyr synth.

Skivan innehåller ett riktigt lustmord på Another Brick in the Wall. Just nu snurrar

A-Ha, Greatest Hits. Än så länge känns det som en bra idé. Risken finns att det

kommer att bli jobbiga veckor, när jag skall gnaga mig igenom 14 skivor med

Front 242, följt av 17 skivor med FrontLine Assembly. En annan pärs kommer att

vara när 22 skivor av Skinny Puppy skall betas av.

Jag kommer att avrapportera mina förnimmelser under resans gång i denna tråd.

har du på dem i bakgrunden eller hur löser du själva pappa jobbet.

[K-man]

Jag hoppas att tråden är givande för fler än mig!

Oh ja! Här kan man gå tillbaks rätt som det är och hitta nya skivtips! Dessutom får man ju en bild över ditt livs musiklyssnig!

\\K-man

[Timbre™]

Jag hoppas att tråden är givande för fler än mig!

Mer än 800 visningar talar sitt eget språk...

[wintermute]

har du på dem i bakgrunden eller hur löser du själva pappa jobbet.

Just precis så. Någon eller några skivor per dag kan man sitta ned och lyssna

på ostört, andra får puttra i bakgrunden. Om det dyker upp skivor som pockar

på extra uppmärksamhet lyssnar jag på dem i lugn och ro, när tillfälle bjuds.

Exempel på detta är Kind of Blue med Miles Davis, som dök upp i samband

med morgonvälling. Mycket passande. Jag har alltid tyckt att Kind of Blue är en

kvälls-/nattskiva, men den fugerade utmärkt i gryningsljuset också!

[wintermute]

Efter Cyberaktif har följande strömmat igenom CD-spelaren:

Cypress Hills tre första (?) skivor: Cypress hill, Black Sunday och III (Temples of Boom.

Alla skivorna består av texter på tre olika teman: droger, vapen och Latin Lingo, allt detta profsigt

framfört till ett komp mest stulet ifrån gamla Motown-hitar och liknande. Kul, med lite matigt med tre

skivor på raken.

Miles Davis, Kind of Blue. En av de tio skivor jag skulle ta med mig till en öde ö, enligt en

annan tråd på detta forum. Lysande. Bra ljud. Ständigt nya upptäckter på denna skiva. Odödlig...

Delerium (gruppen stavar faktiskt så!) spelar synthmusik; ganska synthigt på de tidigare och

med lite etnoinfuenser på de senare skivorna. Gruppen består av Bill Leeb (samma som i Cyberaktif)

och Rhys Fulber (på de tidigare skivorna). De skivor jag har är:

Morpheus och Syrophenikan: tidiga, lite brötiga, ibland ganska enkel musik, ibland jättemånga

stämmor med t ex synthstråkar. Bara för den som tycker om t ex tidiga Frontline Assembly eller Klinik

Semantic Spaces, Karma och Poem. Mer slipat och välproducerat, blandade sångare och sångerskor,

t ex Sarah McLachlan (finns med på Karma). Låten A Poem for Byzantium kan vara den bästa

poplåten någonsin.

Just nu gnager jag mig igenom Depeche Mode, där jag märker att jag har alla skivor till och med Ultra,

utom Contruction time again, den kanske jag borde köpa. Jag överlåter utvärdering av deras skivor

till andra trådar på ämnet. Jag kan dock konstatera att de är olika och olika bra.

Jag har dessutom kommit in en liten bit på de tredje hyllplanet av de nio med popmusik. Varje hyllplan

innehåller ~55 skivor.

Skönt att det finns någon annan som också kan avnjuta en skiva med Covenant ibland :cool: .Fastnade för dom på Arvikafestivalen-98.

När jag hör låten Stripped med Depeche Mode, minns jag att det var just den låten

som Kent utnämnde till världens bästa låt på Arvika -98...