Depeche Mode - Playing the Angel

[crion]

Depeche senaste album Playing the Angel är faktiskt en hit menar jag. Jag njöt ju av deras tidigare plattor och tyckte Exciter sög. Det är en hel del pling plong och gamla stilen på Depeche. Lekfull distorsion och några elgitarrer smög sig in, men inte så det blir tråkigt. Jag har bara lyssnat ett par gånger men den sätter sig mer för varje gång.

Well, dagens tips.

[drkim]

Kan bara hålla med - i SACD versionen är det dessutom riktigt bra ljud

Mvh

Jocke

[andreas .l]

SACD!. ja, då är det ju bara att åka iväg och köpa

[Gromit]

Jag köpte Limited edition-utgåvan. En cd och en dvd.

CD-skivan innehåller albumet på vanligt vis.

DVD-skivan innehåller albumet i ytterligare tre versioner:

Stereo PCM 24/96

Surround DTS

Surround Dolby Digital

Jag såg att man kunde få med samma DVD-skiva när man köper SACD också, trevligt...

/Gr.

[Matrixen]

Japp, bra skiva.

Köpte SACD, med hopp om att det inte skulle vara kopieringsskydd på CDlayert på den. Vet inte om det var det, men överutstyrt var det på större delar av skivan. Ansträngande att lyssna, men som sagt var, musiken väger upp.

Får väl köpa en SACD spelare nu då :angry:

[FFrrEEddRRiiKK]

Jag har alltid köpt deras plattor och varit en av deras trygga ekonomiska mjölkkossor/fans genom åren , men denna gång var det nära att jag väntade till att den skulle ramla ner på "nice price" hyllan innan jag köpte den. För har jag alla andra Depeche plattor, måste jag ju ha denna med. Vem skulle bry sig att jag eventuellt skulle försöka göra ett statement i världen?

Hörde "Precious" på radio och såg videon på MTV för någon månad sedan, och vart helt hooked.

Melodin och texten berörde så som just en Depeche låt skall.

Jag såg fram emot albumet.

När jag till slut föll för "måste köpa" trycket på en bensinmack någonstans mellan Landskrona och Halmstad, och köpte plattan till överpris (så klart), så fick jag en god chans att lyssna mig in på verket ett tiotal gånger mellan Skåne, Göteborg, Örebro och Malmö, även fast jag smyglyssnat på iTunes och inte fastnat där alls.

Ganska fort konstaterade jag att det var just bara "Precious" som håller uppe hela skivan, och med rätt inslag av hitkänsla (tänker tveklöst på "Enjoy The Silence", även om denna succé nog inte kommer igen). Och det skulle förvåna mig om några fler låtar släpps som singlar från detta album och lyckas kliva på listorna.

Tyvärr lämnade just "Precious" då ju mer att önska av de klassiska Depeche melodierna/soundet, texterna och stämningen.

Texterna ja. De har också bara blivit mer och mer obskyra. Känns som den käre Gore fått lite idétorka, eller bara börjat bli lite galen på äldre dagar. Började redan känna av detta efter förra plattan.

Sedan nämnde jag ju ekonomi lite ovan. Just denna förutsägbara rutin; släppa platta - turnera - ligga lågt - släppa platta - turnera - ligga lågt - osv. osv. med ~4 års intervaller börjar skina igenom lite väl klart nu.

Allting skall vara perfekt, och det gäller att ta tillvara varumärket "Depeche Mode" på rätt sätt och med vita silkeshandskar. Allt som kan tjänas pengar på, skall tjänas pengar på.

Lite off-topic från just diskussionen av denna platta, men tyvärr Depeche. Ni var bättre förr, med undantag av några ljusglimtar varje gång något nytt händer.

Ni lämnade eftertryck långt efter lanseringsdatum innan. Nu brinner lågan en liten stund, innan ni läggs till samlingen med de andra.

Fast jag kommer alltid köpa deras plattor ändå. Precis som alla deras fans världen över. Fröet såddes för länge sedan av dessa gubbar, och nu är det bara för gruppen att njuta av frukterna, så länge deras fans hakar på.

Sammanfattningsvis vilka låtar jag gillade bäst på "Playing The Angel":

1. "Precious" - helt fantastisk!

2. "Nothings Impossible"

3. "The Darkest Star" - Väcker minnen av "Judas" från "Songs Of Faith And Devotion" till liv. Mäktigt arrangemang och ett synthhantverk som få bemästrar.

Ur hi-fi synpunkt då?

Som vanligt väldigt välproducerat. Allting verkar ha sin plats i ljudbilden och frekvensregistret. Från psykadelisk diskant till basgångar som väcker ångest och välbehag.

/Fredrik

[Mattias]

Med stora förhoppningar åkte den i cd-spelarn och initialt tycke jag den var sådär. Mycket mycket ljud och konstiga ljud speciellt i inledningarna av låtarna. Efter ha haft den som bakrundsmusik samt spelat mer av sacd-spåret kan jag konstatera att skivan i mitt tycke helt klart växt. Klart bra skiva, sen kan jag behöva lyssna till annat än bara jazz och klassiskt :clown:

/Mattias

[diesel]

Är lite förvånad över de positiva recensionerna här. Inte minst påståendet att det har gått tillbaka till ett äldre sound.

Själv har jag varit die hard depeche fan sedan 1984.

Jag måste säga att detta är den sämsta skivan någonsin, med depeche standard värdig papperskorgen. I jämförelse med andra en medioker skiva.

De har utvecklats åt något konstigt håll utan melodi och känsla. Brötig blaj blaj musik är mitt generella intryck. Historiskt så tycker jag depeche i princip inte har haft några svaga låtar (pipe line på Construction time again och barell of a gun är två undantag) här vimlar det av dem. Precious och Lilian är två lysande undantag.

Kanske har man mer än 20 års lyssnande för höga krav på Depeche mode men det här var ett bottennapp utan dess like.

Man får bara hoppas att låtarna växer med tiden.

[Guest Zalve]

Intressanta tanker.

Att Pipe line och Barrel of a gun, är bottennapp håller jag helt med om. Det finns några till... Vi kan ju ta Exciter skivan, som nästan är full av dem.

Med Exciter i minnet, så framstår Playing the Angel som en succe. Även om andra delen av skivan är klart svagare.

Gällnade soundet, så är det väl en tillbakagång till det ROCKigare stuktet - Violator/Music for the masses tex.

FFrrEEddRRiiKK, vad menar du med att "Tyvärr lämnade just "Precious" då ju mer att önska av de klassiska Depeche melodierna/soundet, texterna och stämningen"

Det är väl få texter genom åren som kommit från Mats penna, som är så gripande som denna.

Jag håller Precious tillsammans med "Suffer well" som höjdpunkterna på skivan.

[diesel]

Intressanta tanker.

Att Pipe line och Barrel of a gun, är bottennapp håller jag helt med om. Det finns några till... Vi kan ju ta Exciter skivan, som nästan är full av dem.

Med Exciter i minnet, så framstår Playing the Angel som en succe. Även om andra delen av skivan är klart svagare.

Gällnade soundet, så är det väl en tillbakagång till det ROCKigare stuktet - Violator/Music for the masses tex.

FFrrEEddRRiiKK, vad menar du med att "Tyvärr lämnade just "Precious" då ju mer att önska av de klassiska Depeche melodierna/soundet, texterna och stämningen"

Det är väl få texter genom åren som kommit från Mats penna, som är så gripande som denna.

Jag håller Precious tillsammans med "Suffer well" som höjdpunkterna på skivan.

<{POST_SNAPBACK}>

Det här med rockigare sound vill jag som gammal syntare utveckla lite. Vi pratar om gitarr sound inte om rock i egentlig mening. Men vist kan man kalla det rockigare, Syntrock osv.

Music for the masses var ett genombrott när det gäller detta, men melodierna är väldigt strarka och det finns inget ”brötigt” sound utan låtar som verkligen fastnade. Violator där emot var en återgång till det rena synth depeche soundet men på den nya utvecklade nivån.

Man blir ju lite besviken när det bara är 12 låtar varav en instrumental och tre David Gahan låtar. Kraven är nog för högt ställda från min sida men skivan har inte engagerat efter bil lysning. Depeche skivorna låter i och för sig mycket sämre på b-anläggningar så jag kanske ändar mig något till helgen när jag lyssnar på HiFI i stället.

[Guest Zalve]

Man blir ju lite besviken när det bara är 12 låtar varav en instrumental och tre David Gahan låtar. Kraven är nog för högt ställda från min sida men skivan har inte engagerat efter bil lysning. Depeche skivorna låter i och för sig mycket sämre på b-anläggningar så jag kanske ändar mig något till helgen när jag lyssnar på HiFI i stället.

<{POST_SNAPBACK}>

Ta fram texthäftet och sätt dig och läs samtidigt som du lyssnar, så kommer du inse att din, vad jag uppfattade som förutfattade mening om Gahans låtar, kommer att ändras. "Suffer well" är en höjdare och kanske plattans bästa.

Jag skulle nog undvika Riktiga HiENS anläggningar, såvida vi inte snackar om rent SACD spår eller VINYL.

[diesel]

Ta fram texthäftet och sätt dig och läs samtidigt som du lyssnar, så kommer du inse att din, vad jag uppfattade som förutfattade mening om Gahans låtar, kommer att ändras. "Suffer well" är en höjdare och kanske plattans bästa.

Jag skulle nog undvika Riktiga HiENS anläggningar, såvida vi inte snackar om rent SACD spår eller VINYL.

<{POST_SNAPBACK}>

Du missuppfattar mig, jag har inget emot Gahnas låtar tvärt om. Men ser det som en bonus och förstår inte varför Gore inte kan presterar mer än 12-4 ”vanliga” depeche låtar. Det finns trotts allt 78 min kapacitet på en CD så om en medlem hux flux bidrar med tre extra låtar borde plattan bli längre inte kortare.

Tycker även skivan växer med bra ljud men jag är fortfarande något missnöjd.

Apropå texten så har jag aldrig brytt mig om depche modes texter med några få undantag.

[Guest Zalve]

Tycker även skivan växer med bra ljud men jag är fortfarande något missnöjd.

Apropå texten så har jag aldrig brytt mig om depche modes texter med några få undantag.

Vaa!!!

Då kanske du bara lyssnar på en kanal också ? Eller är det bara klassiskt som gäller ?!

[diesel]

Vaa!!!

Då kanske du bara lyssnar på en kanal också ? Eller är det bara klassiskt som gäller ?!

<{POST_SNAPBACK}>

He he Det lever kvar från Depeches löjliga kommunist texter. Är man die hard anti socialist så får man liksom bortse från det. Från some great reward så skärpte de till sig vad det gäller texterna. jag tycker inte texten lyfter musiken utan det är sången i sig.

[diesel]

Jag tycker skivan har gått från papperskorgen till bra

Var det någon mer här som var på konserten?

[Matrixen]

Jag var på konserten i Scandinavium.

Fornstor högform, bra sång och framförallt mycket hjärta och glädje.

pga dist har jag inte kunnat lyssna på nya skivan mer än några gånger, men på konserten märkte man att det finns riktigt bra låtar på den.

Jag lyssnar alltid på texter och det är en av anledningarna till att Depeche blev en favorit tidigt. Jag upplever inte att de skrivit om politik, utan mänskliga aspekter i största allmänhet och kanske de lite mörkare stämningarna specifikt. I mitt tycke blir det konstigt när texten ger ett annat budskap än harmonierna och för mig ger moll störst njutningsstimulans :cool:

[diesel]

Jag var på konserten i Scandinavium.

Fornstor högform, bra sång och framförallt mycket hjärta och glädje.

pga dist har jag inte kunnat lyssna på nya skivan mer än några gånger, men på konserten märkte man att det finns riktigt bra låtar på den.

Jag lyssnar alltid på texter och det är en av anledningarna till att Depeche blev en favorit tidigt. Jag upplever inte att de skrivit om politik, utan mänskliga aspekter i största allmänhet och kanske de lite mörkare stämningarna specifikt. I mitt tycke blir det konstigt när texten ger ett annat budskap än harmonierna och för mig ger moll störst njutningsstimulans :cool:

Då skall jag tala om för dig att i början var de uttalade socialister, "Taking from thre gready giving to the needy..............."

Var också i scandinavium, kändes härdligt att de var tillbaka där. Senast så spelade de bra i Globen :angry: (visst jag var där också).

[Matrixen]

Jag kan relatera till solidaritet och empati utan att vara socialist.

Det är ju faktiskt i storleksordningen 25 år sedan de skrev dessa rader och föreställ dig livet som tonåring i Tatchers förortsverklighet. Jag kommer inte ihåg hur länge och hur tydligt de uttalade sig som socialister, om de gjorde det, men jag uppfattade texterna som allmänt samhällskritiska snarare än partipolitiska och ifrågasättande är alltid stimulerande. Kritikerna vill dock fortfarande placera dem i dylika fack.