Rutger Posted November 21, 2005 Posted November 21, 2005 Detta är etiketten på mitt exemplar av SKL 4955 Rolling Stones, Beggars Banquet <{POST_SNAPBACK}> Vilken märklig känsla att se en POPGRUPP på en "riktig" Decca... Som om nåt inte riktigt stämmer. Quote
iroise Posted November 22, 2005 Posted November 22, 2005 Vilken märklig känsla att se en POPGRUPP på en "riktig" Decca... Som om nåt inte riktigt stämmer. <{POST_SNAPBACK}> Tjena Rutger! Tänk vad olika vi upplever saker och ting. Vad jag menar är att jag blev förvånad, trodde att Decca enbart gav ut populärmusik typ pop/rock. Quote
eliot Posted November 22, 2005 Author Posted November 22, 2005 Tjena Rutger! Tänk vad olika vi upplever saker och ting. Vad jag menar är att jag blev förvånad, trodde att Decca enbart gav ut populärmusik typ pop/rock. Du menar skivor som denna Decca SKL 4804 Quote
iroise Posted November 22, 2005 Posted November 22, 2005 Du menar skivor som denna Decca SKL 4804 <{POST_SNAPBACK}> Nej inte just den skulle jag nog karaktärisera som mera bluesig!!!! Har förresten en Dearm-platta med soul. Flirtation "Deram DML/SML 1046 Sounds like the Flirtations. Bluesbreakers plattan har jag älskat/lyssnat sönder genom åren den tillhör de plattor som jag kan rent för bra. Det är den bluesbreaker/Mayall-platta jag lyssnat mest på. Den som kom året innan 1965 nämligen"plays John Mayall-Live at klooks Kleek!" Decca Lk 4680 har jag inte ens hört då jag aldrig lyckats få tag i den. Vad det gäller Mayall så tycker jag idag att hans största bidrag till musikhistorien var hans förmåga att odla fram musiker. Quote
eliot Posted November 22, 2005 Author Posted November 22, 2005 Den enda skiva av John Mayall som jag har är som spelades in den 1. maj 1967 i Decca Studios, West Hampstead. John Mayall spelar alla instrument utom trummorna. Detta är förstautgåvan som inte släpptes på vanliga Decca utan på ace of clubs Decca SCL 1243 - den finns som återutgåva på vinyl av MFSL så det är fler som uppskattar denna skivan ...men den kostar mycket mer än de 10 kr jag betalade Quote
iroise Posted November 22, 2005 Posted November 22, 2005 Jag enda skiva av John Mayall som jag har är som spelades in den 1. maj 1967 i Decca Studios, West Hampstead. John Mayall spelar alla instrument utom trummorna. Detta är förstautgåvan som inte släpptes på vanliga Decca utan på ace of clubs Decca SCL 1243 - den finns som återutgåva på vinyl av MFSL så det är fler som uppskattar denna skivan ...men den kostar mycket mer än de 10 kr jag betalade <{POST_SNAPBACK}> Lustigt att du skriver just om denna även den är en speciell favorit. Vet inte riktigt själv vad jag har kvar av Mayall eftersom jag inte spelar mina skivor och dessutom gör mig av med en "bunke" då och då Quote
eliot Posted November 22, 2005 Author Posted November 22, 2005 Vet inte riktigt själv vad jag har kvar av Mayall eftersom jag inte spelar mina skivor och dessutom gör mig av med en "bunke" då och då - Det låter inte roligt - man kan bli "deppig" för mindre Quote
eliot Posted November 22, 2005 Author Posted November 22, 2005 En grupp som spelade in på Decca var The Small Faces som i maj 1966 släppte sitt första album Bandet bestod av Steve Marriott, Ronnie Lane, Ian McLagan, Kenney Jones. I början av 1969 lämnade Steve Marriott gruppen för att bilda gruppen Humble Pie tillsammans med Peter Frampton. Rod Stewart och Ron Wood anslöt sig nu till gruppen som i samma veva bytte namn till The Faces. Quote
eliot Posted November 23, 2005 Author Posted November 23, 2005 En annan grupp som var mycket känd i mitten på 60-talet var The Tremeloes och det kan vara intressant att veta hur de fick Decca-kontraktet Towards the end of that year, they were offered an audition by Decca. The audition was held on New Year's Day 1962. The producer of the session was informed that he could sign one of the two groups who were vying for a contract that day. He chose Brian Poole & The Tremeloes. The band to miss out was The Beatles. DECCA LK 4550, 1964 Tillägg: Jag började seriöst lyssna på musik 1967/68 och spelade in musiken på Tio i top på min AGA bandspelare. Det var många Hit's från The Tremeloes som nu var utan Brian Poole som lämnade gruppen 1966. Jag kommer väl ihåg: Here Comes My Baby, Silence Is Golden, My Little Lady.... Quote
eliot Posted November 23, 2005 Author Posted November 23, 2005 Decca gav även ut Jazzskivor som denna skiva med Louis Armstrong and the all stars som släpptes på dotterbolaget ace of hearts records, AH 18. Skivan är från 60-talet - skattekoden KT visar att den är pressad 1967-69 - men inspelningarna är gjorda av amerikanska Decca 1950 och 1954. På etiketten kan vi läsa Original recording and Licensed by DECCA RECORDS a division of MCA Inc., New York, U.S.A.Som vi kanske kommer ihåg så grundades Decca (USA) 1934 som dotterbolag till engelska Decca. Detta bolag gjorde sig sedan självständigt från engelska Decca innan det köptes upp av amerikanska MCA. Amerikanska Decca gav ut mycket Jazz och populärmusik och - för att göra det ännu mer oöverskådligt - gavs dessa ut av engelska Decca i england. För att särskilja amerikanska Decca så räcker det med att titta på skivnumrena som på Amerikanska Decca Records börjar på DL. Engelska Decca tjänade mycket pengar på dessa licenspressningar som man lätt förstår när man ser skivor som "Rock Around the Clock" med Bill Haley and the Comets på Ace of Hearts AH-13 (1961) ...som är en återutgåva från en mono från 1956. Quote
eliot Posted November 23, 2005 Author Posted November 23, 2005 Ibland är det lätt att missta amerikanska Decca för engelska Decca och som exempel kan vi nämna The Who The Who made their first big splash in London after taking over the Tuesday night spot at the Marquee Club in November 1964. They were advertised all over London with black handbills designed by Richard Barnes featuring a windmilling Pete and the legend "Maximum R&B." Shortly after this Kit and Chris pushed Pete to begin writing songs for the group, specifically one to attract The Kinks' producer Shel Talmy. Pete adapted a song he had already written called "I Can't Explain" to The Kinks' style and won over Talmy. The Who signed a contract making Talmy their producer for the next five years. He in turn, signed them to Decca Records in the U.S. My generation släpptes i england på Brunswick Många skivomslag på My generation med The Who Brunswick (UK) var ett dotterbolag till engelska Decca. För att göra saker ännu mer oöverskådligt så var amerikanska Brunswick ett dotterbolag till amerikanska Decca (källa) Fotnot: Återutgåvan av Louis Armstrong på ace of hearts har presskoden BWK (istället för ARD - eller ZAL) vilket jag tolkar att engelska originalet från 50-talet gavs ut på engelska Brunswick. Quote
iroise Posted November 24, 2005 Posted November 24, 2005 Några exempel på andra DECCA-artister/grupper/och priser med tanke på trådens namn även om det kanske inte är det vulgära ordet pengar som Eliot menar med "...svart guld" Det finns även fina gamla singlar med udda popsnöre på decca. Ett exempel är Steve Aldo som 1964 gav ut en singel (Decca f 12041) som hade låten Can i get a witness på sida ett, kompgruppen hette The Callengers denna lilla genialiska bagatell får man idag punga ut med en 1500:- spänn för. Han gjorde senare en till på Parlophone (r 5432) den är inte billigare! Vet inte om entusiasten Eliot har nämnt en av mina favvogrupper alla kategorier nämligen Animals en grupp som gått igenom flera stadier som popsnöre vidare till skitig bluesgrupp för att i nästa stadie nästan försvinna i hachdimmor efter ett besök på monterey och slutligen som politiskt medvetna soul funkfarbröder via gruppen War, då endast med Burdon kvar från ursprungssättningen. Chas Chandler hade då annat att göra! De gav ut sina flesta plattor på Columbia och endast två på Decca. Det första Decca släppet var en Ep 1965 som var en återutgivning av en Ep som kom 1963 och som var en privatfinansierad skiva. Den gavs ut på bolaget Grafic sound (ALO 10867) hade enbart musik på en sida och släpptes i hela 99 exemplar! Dessutom tror jag att den finns med två olika namn dels som Alan Price rhytm& blues group dels som Animals. Den är ett hett samlarobjekt och själv har jag aldrig fått se den. Att köpa den idag skulle kosta cirka 6000:- IAF kom den som återutgivning igen 1965 och hette då In the beginning there was early animals ( Decca dfe 8643)denna återutgivning betingar nog en 500 hundring idag. Vad det gäller Animals på decca kom 1966 lp:n Animalism (Decca lk 4797) 600:- kostar det att bli ägare till denna klenod. Själv gillar jag något från alla Animals olika faser. Speciellt hippieperioden och bluesperioden. Ett annat udda och roligt Decca band var The applejacks och då menar jag applejacks från England inte gruppen med samma namn från Usa. De kom med en mycket åtråvärd Lp 1964 som jag letade efter i många år. Den heter enbart The Appeljacks och hade nummer LK 4635 när den kom ut. Jag kan återkomma med fler Decca-släpp senare om nu någon mot förmodan gillar mitt arkeologiska rotande i pop/Rock historien. Till exempel tycker jag att Savoy Brown blues band måste nämnas när vi snackar Decca. Speciellt när vi snackat bluesbreakers innan. Quote
eliot Posted November 24, 2005 Author Posted November 24, 2005 Vet inte om entusiasten Eliot har nämnt en av mina favvogrupper alla kategorier nämligen Animals ...Detta är ett forum för och med entusiaster, lett av entusiasten Timbre - Jag tror att vi vid detta laget med all önskvärd tydlighet har visat att det är ännu svårare att hålla koll på pop/rock/bluesmusik än på klassisk och att den lätt blir - som iroise uttrycker det - fragmenterad. Jag tycker att det är en avsevärd skillnad i att det finns bara ett exemplar av the Beatles, ett av the Who och ett av the Animals och de är/var unika och kommer aldrig tillbaka och vill man ha ett tidigt exemplar av deras skivor så är skivbolagen förutbestämda... När det gäller klassisk musik så finns det ett visst "sound" på de olika bolagen och artisterna är mycket trogna ett märke och byter inte skivbolag på löpande band. Olika klassiska artister har naturligtvis olika tolkningar men de går att jämföra med varandra på ett annat sätt och även om man skall särskilja tolkning från ljudkvalitét så påverkar ändå inspelningsteknikerna i inte så liten grad slutresultatet.... Jag tänkte att vi nu skulle titta på Deccas kopplingar till inspelningar i Sverige. Quote
iroise Posted November 24, 2005 Posted November 24, 2005 Detta är ett forum för och med entusiaster, lett av entusiasten Timbre - Jag tror att vi vid detta laget med all önskvärd tydlighet har visat att det är ännu svårare att hålla koll på pop/rock/bluesmusik än på klassisk och att den lätt blir - som iroise uttrycker det - fragmenterad. Jag tycker att det är en avsevärd skillnad i att det finns bara ett exemplar av the Beatles, ett av the Who och ett av the Animals och de är/var unika och kommer aldrig tillbaka och vill man ha ett tidigt exemplar av deras skivor så är skivbolagen förutbestämda... När det gäller klassisk musik så finns det ett visst "sound" på de olika bolagen och artisterna är mycket trogna ett märke och byter inte skivbolag på löpande band. Olika klassiska artister har naturligtvis olika tolkningar men de går att jämföra med varandra på ett annat sätt och även om man skall särskilja tolkning från ljudkvalitét så påverkar ändå inspelningsteknikerna i inte så liten grad slutresultatet.... Jag tänkte att vi nu skulle titta på Deccas kopplingar till inspelningar i Sverige. <{POST_SNAPBACK}> Du har PM! Quote
Guest johan Posted November 24, 2005 Posted November 24, 2005 Nu e gubbarna igång Jag ska försten hem till Iroise i dag (Fredag) vilket ska bli kul. Kamera medtages Quote
Timbre™ Posted November 25, 2005 Posted November 25, 2005 Entusiasten Timbre blev kraftigt mobbad som tonåring... I bekantskapskretsen var det bara Rolling Stones, the Animals eller the Who som gällde och att då plocka fram The Supremes Sing Motown var inte lätt... Quote
iroise Posted November 25, 2005 Posted November 25, 2005 Entusiasten Timbre blev kraftigt mobbad som tonåring... I bekantskapskretsen var det bara Rolling Stones, the Animals eller the Who som gällde och att då plocka fram The Supremes Sing Motown var inte lätt... <{POST_SNAPBACK}> De gamla diggarna av skitig rock har numera fått krypa till korset de flesta kan idag inte motstå all god soul som kom på 50- 60-70 talet. Stax, motown, philly mm mm Idag vadar jag själv djupt i soul-träsket tryggt stöddad av Lennart på Musik och konst i malmö. Lennart är en arkeolog av stora mått och hans kröniker om musik är en fröjd att läsa även om man inte är nere i samma grupp/musik han skriver om för tillfället. Som rekommendation kan jag tipsa om två böcker utgivna på modernista: feber 1 och feber 2. Quote
eliot Posted November 27, 2005 Author Posted November 27, 2005 Idag vadar jag själv djupt i soul-träsket tryggt stöddad av Lennart på Musik och konst i malmö. Lennart är en arkeolog av stora mått och hans kröniker om musik är en fröjd att läsa även om man inte är nere i samma grupp/musik han skriver om för tillfället. - Jag kommer ju från Malmö men honom känner jag inte till I fredags när jag var på väg från jobbet och gick ut på sta'n för att köpa en HiFi-tidning så "snubblade" jag över en affär med begagnad vinyl och CD och de hade utförsäljning av vinyl för 10kr styck - det blev ingen tidning utan 15 LP-skivor Det blev bl.a. en Sheffield Lab direktgraverad (USA pressning), en original Decca (2LP gatefold 1975): Rachmaninov, 24 preluder med Ashkenazy, en original phase 4 Decca och en mono Decca som var av ett slag som jag knappast vet att jag sett tidigare... Jag köpte även pop/rock och då vi här behandlar Decca så måste jag omnämna att jag köpte de två första skivorna av 10CC: och Klicka på bilderna ... och de var utgivna på ett bolag som hette UK Records som tydligen var ett dotterbolag till Decca: When Gouldman joined full-time, they auditioned unsuccessfully for Apple Records but they were soon 'discovered', renamed 10CC and relaunched in 1972 by the flamboyant entrepreneur, producer, recording artist and 'music guru' Jonathan King, who signed them to his shortlived UK Records label. Som lite kuriosa ser vi alltså att även Apple Records gjorde fel så att 10CC hamnade hos Decca Quote
eliot Posted November 27, 2005 Author Posted November 27, 2005 Jag förstår att det kan verka lite rörigt med de olika Decca-bolagen men på Answers.com finns en bra kort beskrivning av bolaget. - Där kan vi bland annat läsa: The 1970s were disastrous for Decca. The Rolling Stones left the label in 1970, and other artists followed. Decca's deals with numerous other record labels began to fall apart; RCA abandoned Decca to set up its own UK office in 1971. The Moody Blues were the only international rock act that remained on the label. Although Decca had set up the first of the British "progressive" labels, Deram, in 1966, by the time the punk era set in 1977, Decca had become known primarily as a classical label which had only sporadic pop success with such acts as John Miles and productions by longtime Decca associate Jonathan King. Decca sadly became a label of last resort, dependent on re-release of its back catalogue. Contemporary signings such as the pre-stardom Adam Ant and Slaughter & The Dogs were firmly second division and second rate when compared to likes of PolyGram, CBS, EMI, and newcomer Virgin's rosters of hitmakers. PolyGram acquired the remains of Decca within days of Lewis's death in January 1980. Quote
eliot Posted November 27, 2005 Author Posted November 27, 2005 Detta är en skiva som är pressad i England av Decca och etiketten såg ut så här Engelsk utgåva från 1962 Telefunken var det ledande skivbolaget i Tyskland strax före och under andra världskriget och när kriget var slut återupptog man tillverkningen och vände sig nu västerut. 1948 lyckades Telefunken få till stånd ett utbyte av matriser med amerikanska Capitol Records och 1950 började man ett intensivt sammarbete med Decca vilket ledde till grundandet av TELDEC Telefunken-Decca Schallplatten GmbH med säte i Hamburg. 1951 etablerade Teldec skivmärket Decca så att Teldec nu tillsammans med Telefunken hade två tyska skivmärken. TELDEC förblev under lång tid ett oberoende skivbolag. 1983 drog sig moderbolagen Telefunken och Decca ur Teldec som emellertid fortsatte att existera för att 1988 bli övertaget av ett holdingbolag. Källa Här är bilden på en tysk utgåva (tagen från en Japansk sajt!) Quote
eliot Posted November 27, 2005 Author Posted November 27, 2005 Det fanns faktiskt Svenska inspelningar som gavs ut på Telefunken som denna inspelning av Hans Peter Kempe som är inspelad i Kgl. Musikaliska Akademien den 10 mars 1956. LT 33121 och etiketten ser ut så här Vem var nu denne Hans Peter Kempe ? Han hade spelat in och graverat stenkakor sedan slutet av 1940-talet. Han drev sin firma Discofil ("vän" eller "älskare" av skivor) tillsammans med svågern och elektronikingenjören Mark Blomberg, som också var kunnig på akustikens område. Discofil hade kontor och studio inrymda på biograf Tranan på Kungsholmen i Stockholm. Kunderna var sjungande amatörer som fick lackskivan med sig hem och företag, föreningar mfl. som beställde skivor i större upplagor. Kempe och Blomberg reste också runt i landet och spelade in orkesterföreningar och körer. Det var dock ingen större lönsamhet i att ta fram 78-varvare på beställning och när LP-skivan kom med längre speltid och bättre ljudkvalitet öppnades helt nya möjligheter. I början av 1950-talet införskaffade Kempe den tidens bästa inspelningsutrustning och hösten 1954 föddes etiketten Swedish Society Discofil. Hans Peter Kempe gjorde tidigt inspelningar i Stereo och stereoutgåvan av Förklädd Gud ser utifrån sett nästan likadan ut frånsett märket uppe till höger som nu är Etiketten ser nu ut så här: På baksidan av SLT 33146 kan man läsa: Made by TELDEC for GRAMMOFON AB ELECTRA, Sweden Quote
eliot Posted November 27, 2005 Author Posted November 27, 2005 Sveriges första Stereoinspelning ägde rum den 7 oktober 1954: Hugo Alfvéns Midsommarvaka, Svit ur Bergakungen och inspelningen finns nu som en CD-utgåva, SCD1003, av Prophone Records AB. Skivan går, av någon underlig anledning, inte att finna på deras webbsida men däremot går den att finna hos Naxos som distribuerar Prophone Records i Sverige: Klicka på bild CD'n innehåller ett häfte med intressant läsning om Sveriges första stereoinspelning. Hans Peter Kempe hade i början på 1950-talet inköpt dåtidens bästa inspelningsutrustning: en dansk Lyrec TR2 monobandspelare med separat förstärkare och U47- och M49- mikrofoner från Neumann i Tyskland. När han började sondera marknaden upptäckte han att det inte fanns någon modern inspelning av Sveriges mest populära klassiska stycke: Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Han bestämde sig då för att spela in detta stycke och för att ge inspelningen den rätta auktoriteten kontaktade han Hugo Alfvén och det visade sig att denne blev mycket förtjust över möjligheten att själv dirigera sitt verk. Bara några veckor innan inspelningen skulle äga rum så slog det Kempe och Blomberg att detta var det perfekta tillfället för ett stereoexperiment. Man lyckades med kort varsel få ett stereotonhuvud från Berlin och då Svensk Filmindustri också hade en Lyrecbandspelare så fick man tillgång till en andra förstärkare så man kunde koppla upp en fungerande stereoenhet. Vid detta tillfälle spelade man in Midsommarvaka och Sviten ur Bergakungen där tyvärr stereobandet till den senare gått förlorad Jag har - som av en tillfällighet - denna inspelning på Telefunken BLE 33100 När man tittar på detta omslag så får man känsla att skivan är avsedd för den svenska marknaden vilket bekräftas av baksidestexten som är på svenska förutom den röda delen i mitten som är på engelska ...etiketten är emellertid den typiska tyska Telefunken etiketten På baksidan till häftet till CD'n kan vi läsa att Midsommarvaka och Bergakungen gavs ut 1955 som 25cm LP (Swedish Society Discofil LA 33100, mono) och 1957 som LP tillsammans med Alfvéns kommentarer till Midsommarvaka (Swedish Society Discofil LT 33126, mono) - vilket alltså till innehållet motsvarar min BLE 33100. Tillägg: Rutger har förstautgåvan på 25cm LP som han har varit snäll och skannat in åt mig Den kom i en vacker box med samma dalamotiv på framsidan som på min BLE 33100 Quote
eliot Posted November 27, 2005 Author Posted November 27, 2005 På CD-skivan finns också Den förlorade sonen och Festspel och de gavs ut första gången tillsammans med Dalarapsodi på LT 33134 Pappersfodralet är sytt och inte klistrat och etiketten ser ut så här Sviten ur Den förlorade sonen spelades in i den 5 maj 1957 i Kgl. Akademiens Hörsal strax efter balettens uruppförande på Operan i Stockholm i samband med Hugo Alfvéns 85 årsdag den 1 maj. Denna inspelning gjordes bara i mono medan de andra båda inspelningarna från den 9 maj spelades in i stereo. I häftet till CD-skivan står tyvärr inte någonstans när inspelningarna släpptes i stereo. Här ser vi min stereoutgåva, SLT 33182, av Den förlorade sonen och Bergakungen Som vi kommer ihåg var inte den förstnämda inspelad i stereo och den andra har man tydligen förlorat stereobandet så då har man själv skapat stereo på elektronisk väg Stereoversionen av de andra inspelningarna gavs första gången ut som SLT 33145 och här ser vi en sen utgåva Quote
Timbre™ Posted November 27, 2005 Posted November 27, 2005 "Elektronisk stereo bearbetning", det lät fint... :cool: Quote
eliot Posted November 28, 2005 Author Posted November 28, 2005 Nu kanske ni undrar varför jag berättar så mycket om skivmärket Swedish Society Discofil i en tråd som skall handla om Decca. Förutom att jag tycker att det är ett intressant kapitel i svensk skivinspelning så är egentligen orsaken att jag för ett tag sedan upptäckte denna skivan i mina samlingar SXL 2283 och den har denna etiketten Skivomslaget påminner om tyska Decca men inte etiketten och inte numreringen och naturligtvis tittar jag efter SXL 2283 i Phil Rees Audiophile Collector's Handbook och finner en asterix vid SXL 2283: Phil Rees verkar ha rätt i varje fall i detta fallet: skivan är avsedd för den svenska marknaden och texten på baksidan är helt svenskt och tryckt hos AB Roos Tryckerier Stockholm-Vällingby. Presskoden är BN-LPS 69 och inte ZAL följt av ett fyrsiffrigt tal som det är på engelska Decca. Det står ingenstans var skivan är tillverkad men efter vad jag förstått så är den sannolikt gjord i Sverige. Den är i varjefall inspelad den 9 och 10 januari 1960 i Stockholms Konserthus. Jag kände igen inspelningen då den är en av de kändare inspelningarna på märket Swedish Society Discofil och jag visste att jag sett den på en loppmarknad förra veckan så jag gick dit och köpte ett exemplar för 10kr. Vad gör man inte för denna artikeln Swedish Society Discofil SLT 33176 På baksidan ser vi att inspelningen är gjord enligt "Royal Sound Stereo" och tillverkad av TELDEC i Tyskland. Jag har passat på att jämföra de två utgåvorna av inspelningen och skillnaden är mycket stor. Faktiskt så stor att skulle man inte veta att det är samma inspelning så skulle det vara svårt att tro. SXL 2283 låter helt otroligt bra med kraft och djup i klangbilden något som den tyska pressningen lider brist på. Rutger har skickat mig denna bilden på en tysk SXL 2283 som även denna är avsedd för svenska marknaden med svensk text på baksidan. Man använder samma masterband DF 60900 som på min SLT 33176. Quote
gcs Posted November 28, 2005 Posted November 28, 2005 Det är faktiskt flera år mellan de här två utgivningarna. Man kan säga att alla tidiga svenska stereoinspelningrna låter tämligen dåligt. Jag har hört den första svenska stereoinspelningen i orignal och det var ju inte så roligt. Under 50-talet kaunde man inte pressa 30cm lp-skivor eftersom skivpressarna var för små för att kunna ta så pass stora matriser. Pressarna var ju gjorda för att kunna klara av den svenska 78 varvs utgivningen som i allmänhet var just 25cm skivor. Den sista pressningen i Sverige av 78:or skedde för övrigt 1958. Under 50-talet hade ett svenskt bolag vid namn FW Bennet agenturen på Decca och jag tror även RCA var med. Sedan övergick agenturerna efter konkurs till det nybildade bolaget Elektra där Frank Hedman arbetade som producent. Vi är nu i början av 60-talet och på den tiden pressade man kvlitets lp-skivorna i Tyskland hos Teldec. Jag har för mig att man ett par år in i 60-talet började att gravera stereo ute på Europa Film med enligt mitt tycke ganska så dåligt resultat. Man ska ju inte heller glömma bort att tekniken var ju alldeles ny vid den här tiden. Jag ska berätta lite mer senare om det här.... bl.a om den första stereo inspelningen. Quote
gcs Posted November 28, 2005 Posted November 28, 2005 Jag pratade vid några tillfällen på 80-talet med Kjell Stensson om bl.a. den första svenska stereoinspelningen. Han berättade att han via sina kontaketer i Tyskland på ett företag som heter Bogen AG fick låna ett stereoinspelningshuvud. Bogen var stor tillverkare av in och avspelningshuvuden för bandspelare av olika slag. Via olika vägar fick man slutligen låna ett inspelningshuvud som då kom från Finland som hade haft det till påseende. Man förstår ju att sådana huvuden inte var så vanliga på den tiden. Hur det var så monterades huvudet på en Lyrec bandspelare och man fick låna elektronik för den andra kanalen och det gällde nu att på något sätt bygga om så att man fick samma HF på båda kanalerna vilket är nödvändigt för att slippa intermodulation mellan kanalerna. Det här stereo experimentet gick av stapeln i gamla musikaliska akademien vid Nybrokajen och gick till på det sättet att man riggade två stycke Neuman U47:or på två "långben" alltså höga stativ och det var enligt Kjell Stensson c:a 10 meter mellan mikrofonerna. Som sagt det var ju ändå ett experiment och jag skulle tro att man blev ganska så förtjusta när man hörde ljudet strömma ur dom för oss i dag enkla högtalarna. Jag skrev tidigare om att företaget FW Bennet hade agenturen för Decca. FWB hade också många för den tiden kända artister i sitt stall som t.ex. Olav Gertell, Egon Kjerrman och Alice Babs. Det finns f.ö. en EP skiva med "Alice Babs på Ferkensgränd"(1958) just den gränd i gamla stan där FWB hade sitt kontor. Ja ja företaget upphörde och allt gick över till Elektra(1964) som hade sitt kontor i Solna alldeles nära Europa Film som för det mesta anlitades för grammofoninspelningarna. Jag har kollat med en vän som var med redan i slutet av 50-talet.... han säger att Europa Film fick sin gravermaskin för stereo i mitten av 60-talet. EMI körde med sin mono cutter från Lyrec fram till runt 1970 då man flyttade in i den nya studion som faktiskt var min gamla matinébiograf (Kaza) i min barndom. Skivbolaget Elektra gick i konkurs i samband med ett arvsskifte och Frank Hedman (Alice Babs producent) startade sitt bolag Blue bell och köpte in en del av Discofil´s masterband och nu är det Frank Hedmans änka som driver Blue bell. Den första stereobandspelaren som köptes in i Sverige var av märket Berlant och tidpunkten kan inte med säkerhet fastställas men den köptes in av Europa Film för att chefsteknikern Bengt Runsten skulle kunna spela in sin vän Harry Arnold och hans Radioband. Troligen var det någon gång under 1958. Men jag har någon stereo inspelning med Harry Arnold som är daterad 1957..... men jag tvivlar på detta efter konsultation. Däremot vet jag säkert att den första multikanalaren alltså en trekanalare från Ampex levererades till Europa Film under mars månad 1959. Det blir mycket Europa Film det här men det var så vid den tidpunkten att dom var störst inom inspelning i Sverige. Quote
eliot Posted November 28, 2005 Author Posted November 28, 2005 Vi vänder oss nu mot Tyskland, det land som alltså pressade många av de tidiga svenska stereoutgåvorna. Detta är intressant för oss svenskar då den tyska Decca-utgåvan ofta var den som vi normalt köpte i affärerna och som därför nuförtiden ofta dyker upp på loppmarknader. Ju tidigare den tyska etiketten är desto större är sannolikheten att skivan är pressad i England och man har bara klistrat på en tysk etikett Den första tyska stereoetiketten är sällsynt och var inte blå utan svart som på systerbolaget Telefunken. Här ser vi tyska motsvarigheten till SXL 2239 som har fått den tyska numreringen SXL 21016-B och som alltså har en svart etikett Vi ser beteckningen ZAL 4814 på etiketten vilket bådar gott då det ju betyder att det är samma band som ligger till grund för mastringen av denna utgåva som för det engelska originalet. Ibland är också informationen som är ingraverad i vinylen densamma som på motsvarande engelska skiva men så är inte fallet här Det såldes nyligen en sådan skiva på ebay för 100U$: Tchaikovsky: Nutcracker Suite, Op. 71a / Schubert (arr. Weninger): Military March, Op. 51 No. 1 / von Weber (arr. Berlioz): Invitation to Dance / Nicolai: Overture to ‘Die lustigen Weiber von Windsor’ / Vienna Philharmonic Orchestra, directed by Hans Knappertsbusch / DECCA SXL 21016 Stereo (UK cut ZAL 4813-2E and ZAL 4814-1E), Made in Germany 60ies / Sleeve and Record: Excellent ...Engelska originalet gick för 385U$ Monoutgåvorna ser mycket snarlika ut och här har jag en skiva med presskoden ARL-2481-1D ingraverad kl. 6 och Manufactured in Germany kl. 12. Information om modermatris finns men Buckingham-kod saknas och skivan är en illa åtgången utgåva av Paganinis Violinkonsert Nr. 1 & 2 med Ruggiero Ricci Quote
plundin™ Posted November 28, 2005 Posted November 28, 2005 Anthony Collins är en av mina absoluta favoritdirigenter! (Fast Paganini tycker jag inte är så kul). Hans Sibelius Symfoniinspelningar med LSO (1952-55) tillhör dom absolut finaste alla kategorier! Jag blir oxå lite avundsjuk när jag ser att du har den klassiska inspelningen av Glazunows pianokonserter på Telefunken... Man får nöja sig med att ha dom på modern CD utgåva på Hyperion.. gcs återberättande av en lite bit av The Kjell Stensson saga, fick mej att åter dra på smilbanden. Den mannen hade ett finger med i spelet i all slags svensk ljudteknik från förtiotalet och ända fram till sin (förtidiga) bortgång 1990 (bara 73 år gammal..). Jag hade själv nöjet att höra honom föreläsa om ljudteknik och radiohistoria bara några år innan han gick bort, hemskt underhållande! Dom kör en del program där Kjell Stensson medverkar i SRs nostagikanal på nätet (SR Minnen) ~ Jäkligt kul att lyssna på för oss radioter.. /ptr Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.