Jump to content

Vinylskolan, del 1: DECCA


eliot

Recommended Posts

Den kunskap jag ser luftas här har tagit mig flera år att smälta. Vi kanske ska se forumet också som ett referensverk, mer än den dagslända för snabba repliker som fora ofta är. Sökfunktionen finns ju. Hoppas Euphonia och liknande kvalitetsplatser kan överleva.

Denna kunskap kommer att fästas överst på Musikforum för all framtid när tiden är inne. Lite organisation med länkar och vi har vårt eget vinylbibliotek... :mm:

Detta är ju unikt!

Link to comment
Share on other sites

Detta uppskattas :app:

Så här ser en wallet ut. Användes för första utgåvan av vissa operor i SXL 2000-serien:

Decca_wallet_(pouch).jpg

När jag nu ser det på bild så har jag för mig att jag sett det någon gång men trott att det varit någon ägare som förpackat det på det viset ;)

När jag nu förstått vad "wallet" är så tittade jag i denna skivlista (5,9MB) hos classicrecords.co.uk och fann flera wallets och tydligen gavs skivorna ut som wallets även relativt sent som detta utdrag visar

wallet.gif

- ED2 betyder att skivorna har andra WB-etiketten! Jag har skivor med den första etiketten som har K/T skrivit på etiketten (pressad ca 1967-69) vilket betyder att ED2 började pressas tidigast omkring 1967 ;)

Jag kommer snart att visa i detalj de olika decca-etiketterna men först skall jag visa hur omslaget ändrades med tiden på en och samma skiva, dvs samma inspelning och skivnummer....

Link to comment
Share on other sites

Här ser vi en tidig inspelning som tydligen har blivit remastrad (band: 497) där den röda har mycket grovkornigigare bild

laboutique.jpg

Vänder vi på det röda omslaget så ser vi ordet MONO men inget årtal. Då den gröna saknar ordet MONO så inser vi att den är äldre vilket också beläggs av att lackfolien har lägre nummer (2DR mot 3DR). På den gröna kan vi se att skivomslaget trycktes i maj 1958 alltså i samma veva som de första stereoskivorna släpptes. Varför ändrar man färgen :?:

På andra skivor har jag sett större förändring som t.ex på LXT5125

argenta1.jpg

där skivomslaget är från april 1956 och så här såg omslaget ut i november 1957

argenta2.jpg

Den första har skattekod "N" på labeln medan den andra har skattekoden R/T - och båda har skattekoden R/T ingraverade kl. 12. De har samma lackfolie, samma moder men skiljer sig på stampern BC mot BG :)

Denna inspelning finns också som stereoutgåva: SXL 2015 respektive CS 6048. Argenta är en dirigent som vi skall titta närmare på senare i denna tråd. ;)

Vi skall nu titta på SXL 2189: Britten - Nocturnes conducted by the composer

nocturne1.jpg

som senare såg ut så här

nocturne2.jpg

Den första är en WB ED1 medan den andra är en narrow band...

Varför ändrade man skivomslagen så här - de är kanske på något vis tidstypiska :?:

Link to comment
Share on other sites

tydligen gavs skivorna ut som wallets även relativt sent som detta utdrag visar

wallet.gif

- ED2 betyder att skivorna har andra WB-etiketten! Jag har skivor med den första etiketten som har K/T skrivit på etiketten (pressad ca 1967-69) vilket betyder att ED2 började pressas tidigast omkring 1967

SXL 2167-9 kom först i röd wallet. Senare pressningar hade vanlig svart pappbox - och det fanns sådana svarta boxar med ED1-skivor! :o Många exempel på detta. Aida har även setts med vit wallet...

Nu ska vi se. Och som antytts förut så är tidslinjen för Decca-boxar komplicerad. En wallet med ED2... Jo, det verkar märkligt. Jag trodde förresten att ED2 kom klart tidigare än 1967. Nå, till saken igen. Även med hänsyn till att skivorna kan vara gjorda vid olika fabriker med olika lagersituationer på trycksaker så borde inte ED2:or ligga i en wallet. Särskilt inte när senare boxar har ED1:or! Åhhhh... :D Jag diskuterade bland annat det här med Richard S. Foster för ett par år sedan. Han sitter förresten med en nästan komplett SXL-svit. Ett oantastligt svar existerar inte. Han höll inte för omöjligt att wallets och boxar samexisterade under vissa tider för några titlar, även att wallets kan ha 'återkommit' under en period efter den box som ersatte första walleten. Det är ju intressant att Aida fanns med både röd och vit wallet; kanske var den vita en återuppstånden törnrosawallet?? Rött och vitt blir ju rosa... NÄ, nu försöker jag fly ämnet igen. :blush Det verkar inte finnas några absoluta svar här, inte ens de tyngsta killarna har ju rett ut härvan. Det Foster hade kunnat göra var en liten utredning för varje titel. Jag vill minnas att Rhenguldet, SXL 2101-3, bara fanns med svart box, medan omgivande titlar startade som wallet som förväntat. Mephistofele (SXL 2094-6) kom aldrig i grå box, etc etc. Puh osv.

Link to comment
Share on other sites

Mycket intressant :mm:

Jag trodde förresten att ED2 kom klart tidigare än 1967.

- Det trodde jag också men det verkar stämma! Jag har nu letat lite vidare bland mina skivor och de senaste med WB ED1 är SXL 6175 & SXL 6185 som båda är producerade 1965. Den förstnämnda har K/T på etiketten och även ingraverat medan SXL 6185 har inget på etiketten men skattekoden J/T ingraverat vilket betyder att den skulle vara pressad så sent som 1969 :o

SXL 6185, Songs from the land of the Midnight Sun med Birgit Nilsson är tidig: lack 1W, mother 1 och stamper K (dvs. nr. 4). Jag tittade också i skivlistor på internet och fann en SXL 6247 (antagligen producerad 1966 om man får dömma av skivor med närliggande nummer) med ED1 så det verkar vara ställt utom allt tvivel att ED1 fanns så sent som fram till 1967.....

Jag skulle ha valt ordet gatefold. Även wallet (eller pouch) brukar användas, men då bör öppningarna vara uppåt. Deccas första fodral med flera skivor, i 100% plast, brukar kallas wallets.

Min monoutgåva av Tchaikovsky: Swan Lake, LXT 5501-2 är gjord av plastat papper och har öppningen upptill medan nyutgåvan av stereoversionen, SXL 2107-8, från Speakers Corner har öppningen åt sidan som är brukligt nuförtiden. Originalet av stereoutgåvan borde väl också ha öppningen uppåt. Vad kallas en sådan utgåva :?:

Jag antar att de kallas "gatefolded" för att särskilja dom från "wallets" som är gjorda av 100% plast ;)

En wallet med ED2... Jo, det verkar märkligt. Jag trodde förresten att ED2 kom klart tidigare än 1967. Nå, till saken igen. Även med hänsyn till att skivorna kan vara gjorda vid olika fabriker med olika lagersituationer på trycksaker så borde inte ED2:or ligga i en wallet. Särskilt inte när senare boxar har ED1:or! Åhhhh...  :D 

Jag tror att förklaringen kan vara enkel. Man hade en snygg "wallet" med skivor i dåligt skick och man hade skivor i bra skick men med dåligt skivomslag av senare slag. Man bytte då ut de dåliga skivorna mot de i bättre skick men fick då en kombination som aldrig existerat. Detta är faktiskt rätt brukligt så man måste öppna fodralen för att se att innehållet motsvarar höljet ;)

//Eliot

Tillägg: På etiketten står det ofta ett P i en cirkel följt av ett tal, t.ex. P 1965. Betyder P-et i detta fallet att den är "produced 1965" eller "published 1965" :?:

- Man kan ju vänta ett antal år innan man ger ut, dvs. publicerar, en inspelning....

Link to comment
Share on other sites

de senaste med WB ED1 är SXL 6175 & SXL 6185 som båda är producerade 1965. Den förstnämnda har K/T på etiketten och även ingraverat medan SXL 6185 har inget på etiketten men skattekoden J/T ingraverat vilket betyder att den skulle vara pressad så sent som 1969  :o

SXL 6185, Songs from the land of the Midnight Sun med Birgit Nilsson är tidig: lack 1W, mother 1 och stamper K (dvs. nr. 4).

Det här verkar väl logiskt. Tyvärr ännu ett specialfall, dock. SXL 6185 blev ingen storsäljare annat än kanske relativt sett på perifera marknader (typ Sverige). Det förstod Decca ifrån början. Därför undvek man att trycka skattekoden på etiketten, i syfte att kunna använda etiketten under lång tid. Den nya lilla batch skivor som pressades upp 1969 fick alltså pinfärsk skattekod på vinylen och en åtråvärd gammal, men likafullt aktuell etikett runt centrumhålet. Att skivan sålde förhållandevis dåligt visas ju också genom att en sen pressning kunde göras med tidiga matriser, som inte slitits ut.

Originalet av stereoutgåvan borde väl också ha öppningen uppåt. Vad kallas en sådan utgåva :?:

Jag antar att de kallas "gatefolded" för att särskilja dom från "wallets" som är gjorda av 100% plast

Jag kan inte säga säkert, man borde snacka direkt med en brittisk dealer. Troligen varierar språkbruket beroende på hur sträng granskaren är. Skulle man leta efter exempel så finns säkert de som kallar även den gatefolden för wallet (för det är det ju). Den smarte kanske säger (1st) jacket... De insatta vet att det handlar om en papperswallet för just denna SXL. Undrar om korrekt namn vore "gatefold pouch"?

Tillägg: På etiketten står det ofta ett P i en cirkel följt av ett tal, t.ex. P 1965. Betyder P-et i detta fallet att den är "produced 1965" eller "published 1965" :?:

- Man kan ju vänta ett antal år innan man ger ut, dvs. publicerar, en inspelning....

En sån där grej som "alla" vet vad den betyder, men som ingen egentligen kollat upp.:cool: (P):et vad jag alltid tänkt mig är väl fonogrammets motsvarighet till tryckkonstens ©: fonogramcopyrightens startår, dvs publiceringsåret. Den tumregel jag inbillat mig för normalalerta bolag, och bekräftat massor av gånger, är att inspelningen gjordes året innan (P)-året. I vilket fall brukar årtalet aldrig ha med inspelningen att göra. Decca har förstås exempel på produktioner som tilldelats ett lågt SXL-nummer men givits ut senare - till förfång (eller tvärt om), då, för vissa undersysselsatta grupper. :blush

Naturligtvis hittar man motsägelser när man letar exempel. Beethoven 9 med Ansermet, på SXL 2274 (1E 1 CU, "RECORDING FIRST PUBLISHED 1960") och återutgivningen på SDD 108 (tidig FFRR, 6L 1 CG, "(P) 1961"). Ace of Diamonds- SDD:n kom ju garanterat inte ut redan 1961. Förklaring? "1960" var väl bara en uppskattad siffra under den ursprungliga produktionens gång, för sen att ändra innan nyåret passerat, sedan vid SDD-produktionen så visste man att rätta året för första publiceringen var 1961. Ja, idel självklarheter troligen.

Kanske vi skulle skissera denna tråd med bredare linjer framdeles :?::?::)

Link to comment
Share on other sites

Decca började 1960 att ge ut skivboxar med numrering som började med bokstäverna SET och den första boxen var SET201/2/3:

Gala Performance of Die Fledermaus i en vackert sammetsklädd box :mm:

set201.jpg

... en box som innehåller tre skivor. Motsvarande monoutgåva fick beteckningen MET201/2/3.

Skivetiketterna var lila istället för svarta

set201-etikett.jpg

Att det är första WB-etiketten ser vi av texten: ORIGINAL RECORDING BY ... mellan klockan 9 och 12 på etiketten. Skivsidorna är numrerade 1/6, 2/5 och 3/4 för att man skall kunna lägga alla tre skivorna på en skivväxlare så att man automatiskt kan spela sida 1-2-3 vända paketet av skivor och då kommer skivorna att spelas i ordningsföljden 4-5-6 ;).

grammofon3.jpg

Skattekoden E/T säger oss också att skivan pressades 1960-62....

Skivorna såldes naturligtvis bara som box så det är lätt att tro att alla sidorna har ungefär samma pressmatriser:

Sida 1: 4E/1/U, Sida 2: 2E/1/BI, Sida 3: 2E/1/BI, Sida 4: 2E/1/BH, Sida 5: 1E/1/BU, Sida 6: 2E/2/BU

Detta talar sitt tydliga språk - det är svårt att från pressmatrisen verkligen sluta sig till hur tidig en pressning är ;)

- Nu är ju inte Decca-skivor från denna perioden vanliga att hitta på myrorna, loppmarknader och andra sådana ställen så man är överhuvudtaget glad när man hittar ett exemplar och pressmatrisen är då av underordnad betydelse - man är överhuvudtaget glad över att finna skivan och Decca låter överlag mycket bra från denna period ;)

I denna serie ingick förutom boxar även enskilda skivor som hade ett texthäfte, som t.ex. SET 311: Bartok - Bluebeards Castle, LSO/Kertesz (1966) och SET 555: Mahler - Das Lied von der Erde, CSO/Solti (1972). Detta var inte utan undantag så har t.ex. skivorna SXL 6185 och SXL 6195 texthäfte - och det finns operor som gavs ut i mitten på 60-talet i SXL-serien....

När det gäller SXL 6195: Jenny Lind Songs, Elisabeth Söderström accompanjerad av Jan Eyron Piano, så står det på baksidan "Recorded in Stockholm 1964", baksidestexten © 1966 och etikett (P) 1966 - precis i överenstämmelse med vad Rutger säger. ;)

Link to comment
Share on other sites

SET - Stereo Entertainment Theatre [series]. Deccas utmanare i box-ningsfajten med Columbias SMS-boxar (Stereo Masterworks Series) och EMI:s SLS (Stereo Library Series).

SET släpptes noga räknat i oktober 1960, hela 45 år sedan i denna månad. Din timing är otrolig, eliot. :app:

Link to comment
Share on other sites

Vi skall nu titta lite på hur Decca-etiketten ändrats med tiden. Decca började år 1958 att ge ut stereoskivor i SXL2000 serien (SXL2001-2316) och 1962 påbörjades SXL6000-serien. Det är många som likt Phil Rees menar att det bara finns två etiketter, en med brett silver band, "Wide Band", förkortat WB, som fanns fram till 1969 då det ersattes av en etikett med ett smalare band, "Narrow Band". Ungefär samtidigt med ny etikett så gick man över från att använda rörelektronik vid inspelning och mastring till att använda transistorer. Många hävdar att den gyllene tiden nu var förbi men Decca fortsatte att hålla hög klass ända till 1979 då man började pressa skivorna hos Philips i Holland efter det att Decca det året blivit uppköpt av Polygram. Skivorna är nu tunnare och det dröjer nu inte länge innan man börjar spela in digitalt....

Det högsta numret som gavs ut med WB var SXL 6448 och senare nummer finns därför bara som "Narrow Band". Eftersom en inspelning blev tilldelad sitt SXL-nummer i förväg så hände det att ett högre nummer släpptes före ett lägre och det gör att det finns skivor med lägre nummer än SXL 6448 som bara finns som "Narrow Band" :cool:

Vi kommer, som brukligt är, att dela in WB-etiketterna i tre typer som skiljer sig på ett lätt klassificerbart sätt. De två första har en fördjupning (eng.: groove) i etiketten, ungefär två tredjedels väg från centrum. De skiljer sig i övrigt bara i det att den första (ED1) har texten "ORIGINAL RECORDING BY" mellan kl. 9 och 12 på etikettens rand medan den andra etiketten (ED2) har texten "MADE IN ENGLAND BY".

decca-ed1.jpgdecca-ed2.jpg

Det högsta numret med fördjupning i etiketten är SXL 6368 (1968) - men det finns även i detta fallet lägre nummer som t.ex. SXL 6355 som bara existerar utan fördjupning då de släpptes senare.

Jag har inte funnit någon information hur länge WB-ED1 användes men som jag skrivit tidigare så har jag flera skivor med WB-ED1 som har skattekoden K/T vilket tyder på att den etiketten användes så sent som 1967 och därför att ED2 & ED3 bara användes under några år ;)

Den sista WB-varianten skiljer sig från WB-ED2 endast genom att det inte längre finns en fördjupning.

decca-ed3.jpgdecca-ed4.jpg

Här ser vi den senaste WB-etiketten, ED3, som användes fram till SXL 6448 (1969) och "Narrow Band" etiketten som avlöste den. I det senare fallet är det en sen utgåva av SXL 2305 med lackfolie 8W, moder 1 och stamper C samt skattekod JT (pressad ca 1969-72).

Link to comment
Share on other sites

Narrow Band etiketten förblev i princip likadan fram till 1979/80 och här ser vi två inspelningar med den kinesiska violinisten Kyung-Wha Chung

decca-ed4-2.jpgdecca-edholland-digit.jpg

En analog inspelning från 1977 till vänster och till höger en digital från 1980. Längst ner på den högra kan vi läsa "MADE IN HOLLAND, MASTERED BY DECCA RECORDING STUDIO'S UK"

Man var mycket stolt över den nya tekniken och på baksidan av skivomslaget står det

decca-diginfo.jpg

De holländska pressningarna är tunna och anses inte så bra även om jag får säga att de är inte så dåliga som ryktet gör gällande. Inspelningar efter c:a SXL 6920 finns bara som Holländska pressningar men när det gäller äldre inspelningar vill man helst undvika att få dom som Holländsk pressning. Nedanstående skiva är ett exemplar som slunkit med ;)

decca-edholland.jpg

Nedanstående etiketter är från 80-talet och till vänster ser vi en digital inspelning från 1984 och till höger ser vi en skiva från 1987 som graverats med DMM-teknik. DMM = Direct Metal Mastering.

decca-digital.jpgdecca-dmm.jpg

Det är i detta fall en återutgåva av SXL 2076 och den är tillverkad av TELDEC i Hamburg.

- Detta är naturligtvis skivor som är ointressanta ur ett samlarperspektiv och som inte på långa väger når upp till kvalitén på 60- och 70-talen.

Link to comment
Share on other sites

Vi skall nu titta lite på hur Decca-etiketten ändrats med tiden. Decca började år 1958 att ge ut stereoskivor i SXL2000 serien (SXL2001-2316) och 1962 påbörjades SXL6000-serien. Det är många som likt Phil Rees menar att det bara finns två etiketter, en med brett silver band, "Wide Band", förkortat WB, som fanns fram till 1969 då det ersattes av en etikett med ett smalare band, "Narrow Band".

Som vanligt blir jag lite förbryllad när förkortningen WB betyder nått anat än "Warner Brothers"...

Man behöver tillvänjning..

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Det skulle ju vara intressant att höra den engelska originalpressningen från 1958 av Rachmaninov´s 2:a pianokonsert och jämföra den med den senare Teldec pressningen som också är en DMM. Personligen föreställer jag mig att den senare borde låta bättre eftersom gravertekniken då 1980 hade nått sin höjdpunkt. En annan kul sak är att om man tar och gör en FFT analys på en digitalt inspelad vinylskiva, då måste man kunna se hur alla frekvenser över 21KHz blir skarpt avskurna på samma vis som på en CD-skiva.

Link to comment
Share on other sites

Tyvärr har jag inte originalutgåvan utan "bara" återutgåvan som Ace of Diamonds SDD 181 :blush

Du har naturligtvis rätt i att det finns många orsaker varför en utgåva från 1987 kan vara bättre än originalutgåvan som är 30 år äldre. Som du säger är gravertekniken mycket bättre och dessutom är den senare skivan graverad för moderna pickuper vilket inte originalet är och om du nu spelar av skivan med en modern pickup borde det leda till bättre ljud. Vad är det som skulle motverka detta resultatet :?:

Jo, bandet har blivit sämre med tiden: magnetism har gått förlorad och om banden är för hårt upprullade så kan det hända att informationen från ett varv påverkar varven intill. Banden skall förvaras i tempererade rum och bör inte flyttas för ofta....

Sedan, är det inte säkert att tyskarna i Hamburg får tillgång till masterbandet utan får nöja sig med en kopia. Sedan använder man sig av en annan bandspelare och uppspelningskedja än vid mastringen av originalet då man av naturliga skäl använde sig av rör.

- Sedan var man kanske inte så noggrann vid återutgåvan i Weekend Classics serien (jag fick den som en gåva :cool: ) så resultatet är inte givet på förhand ;)

Speakers Corner har gett ut många av de mest eftersökta Decca skivorna och har använt sig av Anthony Hawkins, bokstaven K, och annan expertis på Decca för att överföra bandet till vinyl på bästa tänkbara sätt. :mm:

De är överlag mycket bra och anses vara bland de bästa återutgåvorna och åsikterna går isär om de är bättre eller sämre än originalen. Jag har köpt flertalet av Speakers Corners utgåvor och då jag har många original så kan vi ju organisera en lyssningsträff där vi jämför original med återutgåva eller Remake som en vän föredrar att kalla dom för att särskilja dom från de vanliga återutgåvorna i t.ex. Ace of Diamond serien.

- Det vore intressant att göra det som en "slutknorr" när vi har behandlat färdigt Decca i Vinylskolan ;)

Link to comment
Share on other sites

Liksom när det gäller Decca så har jag tidigare betraktat London som bestående av bara två ettiketter som har fått namn efter vad som står på etiketterna (och skivomslagen). Den första kallas FFSS efter Full Frequency Stereophonic Sound och den senare kallas FFRR för Full Frequency Range Recording ett uttryck som vi känner igen från monoskivorna. ;)

Jag har inte funnit någon beskrivning på olika London etiketter på nätet men genom att titta på mina skivor har jag funnit några olika typer som verkar begränsade i tiden på samma sätt som på Decca. Till min hjälp har jag haft skattekoden som även finns instämplad på London utgåvorna - fråga mig inte varför :o

Vi börjar med att visa etiketten på den skiva som sägs vara den dyraste Londonskivan:

CS6059: Prokofiev Violinkonsert nr1 & 2, Ruggiero Ricci, L'Orchestre de la Suisse Romand med Ernest Ansermet som dirigent. Den gavs inte ut på Decca i England utan fanns först långt senare som engelsk utgåva på Eclipse-etiketten (ECS746).

pancake.jpg

Min är en "Blueback" och pressmatrisen är den bästa möjliga: båda sidorna 1K/1/B dvs. första lackfolien, första modern och första pressmatrisen :o:mm:

Om jag har förstått det rätt så är det en s.k. pancake-pressning

There does exist another and very rare early English SXL wide-band label. In rare cases the groove is close to the label perimeter (like the early LXT monos) and there is no groove-guard (a slightly raised lip around the outside edge of the disc intended to stop the playing surfaces touching when newly made discs were stacked up without protective sleeves). These kind are known as ‘pancakes’, and it has been suggested that they were produced using the mono label press when the stereo label presses were busy.

ffsslabel1.jpg

Vi ser en fördjupning "groove" längst ut i periferin på etiketten som i övrigt är "platt som en pannkaka" ;)

Link to comment
Share on other sites

Andra tidiga pressningar med skattekod R/T (1959-60) har ingen "groove" utan skivan är lite tjockare från två tredjedelar av etikettens radie och utåt och den följs sedan av en etikett som på samma sätt som Decca etiketten har en fördjupning ("groove") på två tredjedels avstånd från centrum.

ffsslabel2.jpgffsslabel3.jpg

Denna etikett har som högst skattekod M/T (1965-67) och följs sedan av FFRR-etiketter

ffrrlabel1.jpgffrrlabel2.jpg

Den första etiketten har liksom den föregående en "groove" och skivorna har skattekoden K/T dvs. dessa etiketter fanns 1967-69. Den efterföljande etiketten har skattekoden J/T som betyder att de pressades 1969-72 eller är uppenbart ännu senare. Etiketten ändras sedan inte nämnvärt som vi ser på nedanstående etikett från 1979

ffrrlabel3.jpg

De olika etiketterna verkar vara mycket väl knutna till de olika skattekoderna.

- Inspelningar med sång fick svart etikett och numreringen började med bokstäverna OS.

ffssoslabel.jpgffrroslabel.jpg

Den vänstra skivan är en FFSS med "groove" och den andra är en FFRR utan "groove"...

- Det finns även amerikanska pressningar av London men de bör undvikas ;)

ffrr-usa.jpg

Det är lätt att se skillnad då etiketten är orange och även om det är tydligt att det är en FFRR etikett så saknas just den bokstavskombinationen på etiketten....

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Varför står det FFSS på etiketten på Decca´s stereovinyler medans på vissa andra Decca/London står det FFRR. FFRR brukar det stå på deras monoskivor men nu kan det tydligen även stå så på deras stereoskivor.

Link to comment
Share on other sites

Vi får inte blanda ihop Decca och London utgåvorna ;)

Det är helt rätt att monoutgåvorna på både Decca och London kallades Full Frequency Range Recording, FFRR. De första stereoutgåvorna på både Decca och London kallades Full Frequency Stereophonic Sound men när London introducerade den andra etiketten så gick de över till att återigen beteckna skivorna med FFRR. Denna andra etikett hade ett smalare silverband med ordet STEREOPHONIC och ovanför stod det skrivet Full Frequency Range Recording och London FFRR. Istället för att kalla etiketten Narrow Band som på Decca så kallas den FFRR och den första etiketten kallas då FFSS.

Sedan finns det ju som jag visat även mindre skillnader som gör att man noggrannare kan åldersbestämma pressningarna utifrån etiketten. ;)

Link to comment
Share on other sites

Vi har gjort ett kort uppehåll i tråden men det finns mycket mer att ta upp när det gäller Decca ;)

Jag har tänkt prata om olika personer som spelade in på Decca under denna tidsperiod och i det sammanhanget nämna de inspelningar som är åtråvärda ur musikalisk synvinkel. Jag tänker då ta upp dirigenter som Ansermet, Argenta m.fl., violinster som Ricci och Campoli och pianister som Curzon och Backhaus osv. och de inspelningar/tolkningar man bör titta på ;)

Jag tänker naturligtvis gå in på de olika återutgivningsetiketterna som Ace of Diamonds (och London's motsvarighet Stereo Treasure Series), Eclipse och "World of" och förklara varför man där kan göra fynd och upptäcka återutgåvor av berömda inspelningar från RCA Living Stereo's katalog :mm:

Det finns emellertid även andra etiketter som släpptes av Decca och då tänker jag på Decca Phase Four, headline, Argo och L'Oiseau Lyre, turnabout....

Jag är inte helt säker på hur i vilken ordningsföljd jag skall ta det och om jag skall dela upp det i olika trådar :?:

- Jag är tacksam för förslag och kommentarer :blush

Parallellt med denna tråden tänker jag emellertid starta en tråd med RCA Living Stereo och då tänker jag gå mer rakt på sak och på ett tidigt stadium visa etiketterna ;)

Mvh,

Eliot

Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte att vi nu skall ansluta oss till detta tidigare inlägget och presentera lite populärmusik ;)

...och jag har original monopressningar av Rolling Stones, samt även tjuren från Wales, Tom Jones och Engelbert Humperdink  :)

- Jag tycker att vi kan ta upp lite popmusik också :blush

gcs, jag vet att Du har nedanstående skivan som verkligen är klenod  :mm:

journey.jpg

Skivan är från 1958 och omslaget visat att det är en tidig utgåva

journey-bak.jpg

Vi kan här höra ett ånglokomotiv närma sig och stanna vid perrongen. Bland det mest fantastiska är ett spår där man får höra Ernest Ansermet när han repeterar Våroffer och det är en mycket bättre inspelning än den som sedan släpptes som SXL 2042  :mm:  :o

Etiketten är blå som var vanligt för populärmusik

journey-etikett.jpg

Link to comment
Share on other sites

Skivor med populärmusik i stereo har numrering SKL följt av fyra siffror och började med just SKL 4001, A Journey Into Stereo Sound. På denna skiva finns orkesterarrangemang av Edmundo Ros och Mantovani som var mycket populära på denna tiden. ;)

- Här har jag några tidiga album (1958) SKL 4004

edmundo-ros.jpg

och SKL 4010

mantovani-strauss.jpg

och SKL 4818 Mantovani's Golden Hits från 1967

mantovani-golden.jpg

Link to comment
Share on other sites

sampler68.jpg

På baksidan av denna skivan kan vi läsa:

Each year, during april, hi-fi enthusiasts flock from far and wide to

London for the International Audio Festival and Fair. Before the 1968

Audio Fair, a special stereo sampler LP, containing extracts from recent

Decca recordings, was made for the use of the numerous manufacturers

exhibiting hi-fi equipment at the Fair. The demand for the record, both

from manufacturers and the general public, was so great that further

pressings have now been taken from the same masters so that home

listeners can obtain the perfect demonstration disc for showing off the

full range and versatility of their equipment.

Det är inte mycket som ändrat sig sedan dess :D

Skivan innehåller mycket blandad musik och förutom Decca SXL (och SET) förekommer det Decca phase 4 Stereo och Argo inspelningar och vi finner också utdrag från SML 707 (Deramic Sound Systems), The Moody Blues, Days of future passed.

DERAM var alltså ett dotterbolag som gav ut pop musik. ;)

- Jag har en sen utgåva på amerikanska London

moodyblues.jpg

Link to comment
Share on other sites

Beatles besökte Decca Studios i London den 1 Januari 1962 och detta är en bild på Decca byggnaden som den såg ut då...

Decca.jpg

Källa

The Beatles had hired Brian Epstein as their manager and he signed them up for an audition with Decca Records. The head of Decca Records told The Beatles manager, "Guitar groups are on their way out Mr. Epstein.". The Beatles were devastated by their failed audition but Epstein secured them a contract with Parlophone Records.
The Beatles Biography

Att nobba Beatles var som alla vet ett riktigt dåligt beslut men man hade bättre omdömme när man senare valde Rolling Stones.

- Detta är det första Rolling Stones albumet i monoutgåva LK 4605 (1964)

rolling1.jpg

....och etiketten ser ut så här

rolling1-label.jpg

Jag har även de två efterföljande LP-skivorna som monoutgåvor

LK 4661 The Rolling Stones No.2 (1964)

rolling2.jpg

LK 4725 out of our heads (1965)

rolling3.jpg

Link to comment
Share on other sites

Detta är etiketten på mitt exemplar av SKL 4955 Rolling Stones, Beggars Banquet

rolling-wb.jpg

...vi ser XZAL 8476, och den tidigare monoskivan hade bokstavsbeteckningen XARL innan bandnumret. X betyder att inspelningen är gjord av någon annan på uppdrag av Decca :o:?:

- Detta gäller för de flesta av mina Rolling Stones utgåvor på Decca - men inte alla. Så är tydligen LK 4725 och SKL 5084 Stoneage inspelade av Decca medan LK 4605, LK 4661, SKL 4786, SKL 4852, SKL 4955, SKL 4995 och SKL 5065 är inspelade av någon annan på uppdrag av Decca.

Vi ser också att det står skrivet [NCB] och ett S till vänster om mitthålet och NCB betyder Nordic Copyright Bureau och S borde då betyda Sverige - dvs. skivan är avsedd för den Svenska marknaden.

Pressinformationen på skivorna visar också att det är samma mastringsingenjörer som gör pop och klassiska skivor....

Link to comment
Share on other sites

BIEM, NCB och GEMA är upphovsrättsorganisationer:

BIEM is the international organisation representing mechanical rights societies. Mechanical rights societies exist in most countries. They license the reproduction of songs (including musical, literary and dramatic works). Their members are composers, authors and publishers and their clients are record companies and other users of recorded music. They also license mechanical aspects of the downloading of  music via the Internet.

  Every time a CD, audio cassette or LP containing protected musical works is made, the producers require a license from the owner of the works and they must pay royalties for each copy they manufacture and sell. The mechanical rights societies issue the licenses and collect the royalties which they distribute to the owners of each work.

  The term "mechanical right" dates back to the time when all reproductions were carried out by a mechanical process. Even though nowadays reproductions are carried out in a variety of electronic and digital ways, the term "mechanicals" has become enshrined into industry jargon.

GEMA är tyska motsvarigheten till NCB:

Die GEMA ist die deutsche "Gesellschaft für musikalische Aufführungs- und mechanische Vervielfältigungsrechte".
Link to comment
Share on other sites

Mycket roligt nu börjar det dyka upp skivor/musik som jag gillar.

- Du kan ju mycket mer om popskivor så du får gärna bidra med din kunskap om vilka grupper som gav ut skivor på Decca ;)

Själv har jag "botaniserat" i min samling och funnit Ten Years After

tya-1.jpg

"Ten Years After Undead" recorded live at Klooks Kleek, Railway Hotel, West Hampstead, London NW 6

...på DERAM Stereo SML 1023 (1968)

sml-1.gifderam1.gif

och etiketten såg ut så här

tya-label.jpg

Det finns samma information ingraverad som på de klassiska skivorna så kl. 6 kan vi läsa ZAL-8390-1W, kl. 9 ser vi siffran 1, Buckingham koden (kl. 3) är U1 och skattekoden kl. 12 är JT - friska nu upp era minnen ;)

- Vad var det nu detta betydde :?:

Link to comment
Share on other sites

1970 släpptes albumet Cricklewood Green, Deram SML 1065

tya-2.jpg

På baksidan av albumet som är "gatefolded" kan man läsa:

Recorded at Olympic Studio 1

A CHRYSALIS (LONDON) PRODUCTION

- och mycket riktigt finner vi beteckningen XZAL på etiketten ;)

Jag har inte visat det tidigare men Decca's stereoutgåvor hade blå rand på innerkonvolutet

tya-label2.jpg

...och de började man använda sig av för att på ett enkelt sätt skilja på stereo- och mono- utgåvorna utan att behöva trycka olika skivomslag. Man gjorde helt enkelt ett litet runt hål i skivomslaget så att man kunde se färgen på innerkonvolutet ;)

blue-stereo.jpg

Detta infördes i slutet på 60-talet (68?) och fanns på skivorna tills man slutade ge ut monoskivor...

Link to comment
Share on other sites

Letar man på internet så finner man att "August 1966 Decca Records formally announce the formation of a new label, Deram."

Marmalade Skies, The Home of British Psychodelia kan man läsa

If there was one label that exemplifed experimental British pop in the mid-Sixties, it was the Decca subsidiary Deram. Despite the presence of the Stones on the parent label (and a few obscurer acts), Decca was quite obviously missing the boat. There was a whole new world of music developing and they seemed to have little or no idea of what was going on.
Detta är kanske inte svårt att föreställa sig då man 1967, ungefär samtidigt med Moody Blues, Nights in white satin släppte Procol Harum: A whiter shade of pale

awsop-label.gif

Lp'n som släpptes någon månad senare såg ut så här:

procol_1stf.jpg.

Även David Bowie släppte sitt första album på DERAM

1.gif

och det gjorde även Steven Demetre Georgiou, som hade grekisk fader och svensk moder. Hans artist namn var Cat Stevens och LP'n var Matthew & Son

00004.jpg

Även Them med Van Morrison spelade in på Deram

150331.jpg

Link to comment
Share on other sites

Letar man på internet så finner man att "August 1966 Decca Records formally announce the formation of a new label, Deram."

Marmalade Skies, The Home of British Psychodelia kan man läsa Detta är kanske inte svårt att föreställa sig då man 1967, ungefär samtidigt med Moody Blues, Nights in white satin släppte Procol Harum: A whiter shade of pale

awsop-label.gif

Lp'n som släpptes någon månad senare såg ut så här:

procol_1stf.jpg.

Även David Bowie släppte sitt första album på DERAM

1.gif

och det gjorde även Steven Demetre Georgiou, som hade grekisk fader och svensk moder. Hans artist namn var Cat Stevens och LP'n var Matthew & Son

00004.jpg

Även Them med Van Morrison spelade in på Deram

150331.jpg

Kommer inte på några Deram-grupper på rak arm, de jag kommit på under dagen hade du redan presenterat när jag kom hem. Men kan iaf bidra med gruppen Jerusalem Deram SDL 6. De gjorde endast en lp och innehöll en medlem som hette/heter Ian Gillan! Det finns flera sådana här grupper i rockens yttersta utposter. De var ofta stolpskott då och sålde inte så bra och kom därför inte i så stora upplagor. Nuförtiden är de heta samlaroblekt, själv sålde jag min Jerusalem på Tradera och fick 1300:- för ett inte helt perfekt exemplar. Ett annat sådant udda bolag är Vertigo med sin Swirl label Black Zabbath gav ut sina 4 första superskivor på detta bolag och är väl deras storsäljare. Samtidigt kom det ut flera andra skivor med grupper i samma anda som BZ dessa slog dock inte så bra men är också heta samlareobjekt kan här nämna gruppen Clear blue sky (vertigo6360 013) som man i dag får pynta 1500:- för ett bra exemplar av. Kommer du också att behandla de 89 (tror jag) Blue Horizon utgåvorna. Givetvis pratar vi om eng.org. Vad det gäller mina pop/rock kunskaper är de nog mera fragmentariska än dina. //vh

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...