eliot Posted October 16, 2005 Author Posted October 16, 2005 Det är något konstigt med det numret eftersom mono- och stereoinspelningar ligger i samma nummerföljd så att denna inspelning måste var gjord före Kleibers femma, dvs. 1949 eller tidigare....det är ingen reprocessed stereo Det var Kenneth Wilkinson som upptäckte Kingsway Hall för Decca och sedan 1943 delade EMI och Decca på denna inspelningslokal. ...i varje fall efter 1943 //Eliot Quote
gcs Posted October 16, 2005 Posted October 16, 2005 det är ingen reprocessed stereo Nej det är det faktiskt inte och jag tror f.ö inte att jag någonsin har hört Decca släppa något sådant som "apstereo". Quote
eliot Posted October 16, 2005 Author Posted October 16, 2005 Det kanske var någon som kom på den listiga idén att det fanns ett tidigt nummer som var ledigt :clown: - Jag har ingen aning! Det är väl undantaget som bekräftar regeln... Quote
Rutger Posted October 16, 2005 Posted October 16, 2005 Vilken modermatris som använts är ingraverat i position klockan 3 och på min Petrushka kan jag se siffran 1: den är alltså tillverkad av första modermatrisen till första lackfolien <{POST_SNAPBACK}> Ett litet skrivfel, eliot. Skall vara: "Vilken modermatris som använts är ingraverat i position klockan 9 [...]" Det finns mer information i innerspåret och klockan 12 ser jag bokstavskombinationen RT som anger vilken ingenjör som har undersökt och godkänt lackfolien. Denna bokstavskombination finns bara ingraverad fram till mitten på 60-talet och är egentligen ointressant för oss. <{POST_SNAPBACK}> Jag har aldrig fått ordentligt bekräftat vad denna klockan 12-kod står för, det kan vara som du/Brakemeier säger. (Även om undran då uppstår varför kontrollanten, men inte masteringingenjören själv, får äran att, förvisso i kodad form, omnämnas även på själva skivetiketten.) Däremot är koden mycket intressant. Klockan 12 kan nämligen användas för åldersbestämning av skivexemplaret, rena drömkoden alltså. Tunga källor, såväl samlare som gamla dealers, brukar hävda följande ordning: R/T = pressad 1959-60 E/T = pressad 1960-62 Z/T = pressad 1962-63 O/T = pressad 1963-65 M/T = pressad 1965-67 K/T = pressad ca 1967-69 J/T = pressad ca 1969-72 Andra koder fanns före 1959. Ingen kod från 1972 och framåt. Inspektörerna kommer tydligen från samma familj, eftersom de alla heter T. i efternamn. [...] jag tror f.ö inte att jag någonsin har hört Decca släppa något sådant som "apstereo". <{POST_SNAPBACK}> Jag vet inte exakt vad apstereo står för, men i Deccas klassiska Eclipse-serie (ECS xxx) finns ju många titlar i "electronically enhanced stereo": gamla fina LXT-mono har processats med konstgjord akustik osv. Quote
gcs Posted October 16, 2005 Posted October 16, 2005 Det kanske var någon som kom på den listiga idén att det fanns ett tidigt nummer som var ledigt :clown: Ungefär så tror jag också. Det är ju synd egentligen eftersom det då blir svårt att uppskatta dateringen för en inspelning. En sak som jag har funderat på är kopplingen mellan Decca och Telefunken i Tyskland. Teldec ble ju sedan ett eget skivbolag. Framförallt Telefunken var ju väldigt tekniskt framåt när det gällde inspelning under hela 60-talet. Teldec hade en tonmeister vid namn Martin Fouqué som jag personligen tyckte var otroligt skicklig. Han spelade in mycket s.k. underhållningsmusik med RIAS Tanzorkester under Werner Müller´s ledning. WM var f.ö. en jäkel på att göra fina arr. och han slog igenom under tidigt 50-tal då han arrangerade och dirigerade orkestern bakom den nu glömda men på sin tid välsjungande sångerskan Caterina Valente. Martin Fouqué är numera professor i musikteknik & skivproducent och har producerat många inspelningar med bl.a. Gideon Krämer, Daniel Barenboim och många andra. Quote
eliot Posted October 16, 2005 Author Posted October 16, 2005 Rutger: Tack för den extra informationen - jättebra - Nu kanske gcs kan få reda på när hans skiva är pressad Jag vet inte exakt vad apstereo står för, men i Deccas klassiska Eclipse-serie (ECS xxx) finns ju många titlar i "electronically enhanced stereo": gamla fina LXT-mono har processats med konstgjord akustik osv. - Det kommer jag ihåg att jag har sett lite då och då - men undvikit så därför har jag inget exemplar ... annars finns ju min SXL 2234 CD-omslaget men vinylomslaget ser nästan identiskt ut! Jag hittade en skiva som är ganska så ovanlig och intressant. Skivan är inspelad med Kethleen Ferrier (1912-1953) som var contralto med en härlig röst. Det intressanta med den här skivan är att det är hennes sista inspelning från februari 1952 och är gjord i mono. Det var Decca teknikern Kenneth Wilkinson som gjorde inspelningen alltså drygt ett år innan Decca gjorde sina första stereo experiment. Ferrier var på den tiden något av en nationalsymbol i England och när stereoskivorna började att komma ut på marknaden på hösten 1958, då frågade Ferriers beundrare om Decca inte gjort någon stereo inspelning vid hennes sista inspelning. Men det hade man inte eftersom det ännu inte fanns några 2-kanaliga bandspelare. Då föddes tanken på att man skulle ta hennes sista inspelning och synka/mixa ihop den med en ny stereoinspelning av musikbakgrunden. Sagt och gjort man tog kontakt med Sir Adrian Boult som hade dirigerat orkestern 1952. Det här var i februari 1960 och man spelade in musiken på nytt och antagligen gjorde man det på två av kanalerna på en trekanals Ampex. På den tredje kanalen låg originalinspelningen med Ferrier och det var säkert en grannlaga uppgift att få det här två inspelningarna att synkas samman. Skivan finns nu återutgiven på en lågpris Decca 475 6411 och jag kan rekommendera skivan. Om inte annat så hade hon en härlig röst som är värd att lyssnas på. Quote
gcs Posted October 16, 2005 Posted October 16, 2005 Jag vet inte exakt vad apstereo står för, men i Deccas klassiska Eclipse-serie (ECS xxx) finns ju många titlar i "electronically enhanced stereo": gamla fina LXT-mono har processats med konstgjord akustik osv Ja det har jag helt missat. Med "apstereo" menas att man antingen har deleyat ena kanalen eller filtrerat så att man skurit basen i den ena kanalen och beskurit diskanten men har full bas i den andra kanalen. Sätten äro många och kallas för olka saker hos dom olika bolagen som t.ex Capitol kallar sin teknik för Duophonic. Men att lägga på lite reverb borde kunna vara tillåtet och det gör man ju även idag vid modern produktion när man vill smeta ut en mono ljudkälla typ sångare eller ett solo instrument eller överhuvudtaget vid multikanalinspelningar. Quote
gcs Posted October 16, 2005 Posted October 16, 2005 Jo men den där skivan med Kethleen Ferrier är inte apstereo utan ett experiment i att försöka lägga på en ny orkester i stereo ovanpå den gamla inspelningen. Inte så lyckat och jag vet själv ingen annan som gjort om detta. Jo man kan ju säga att i filmvärlden arbetar man så ibland. Jag tänker på gamla filmer som t.ex "River Kwai" från 1958 där man vid renoveringen lagt på delvis nya effekter till dialogbandet och gjort något slags apstereo av musiken. Quote
eliot Posted October 17, 2005 Author Posted October 17, 2005 Decca var det första skivbolag i England att släppa 12" long playing albums och gjorde det i juni 1950 med 15 titlar. En av dessa var LXT 2508, Rimsky-Korsakov: Scheherazade, dirigerad av Ernest Ansermet som jag behandlade i ett tidigare inlägg eftersom inspelningen hade så lågt bandnummer. Jag har nu lagt in en bild på skivomslaget i det gamla inlägget! En annan skiva var LXT2502, Petrushka med Ansermet, som inte är att förväxla med stereoinspelningen. De första skivomslagen var på matt papper Här finns fler skivomslag: announcing... DECCA LONG PLAYING Till vänster ser vi Stravinsky / Petrouchka på Decca LXT 2502 : 1950 och till höger Tchaikovsky / Nötknäpparsviten på Decca LXT 2611 : 1952. Jag har samma Petroushka på en samtida London LLP 130 och på baksidan på den står det Copyright 1949 by The London Gramophone Corporation, New York och CONTAINER MADE AND PRINTED IN U.S.A. - så omslaget som är gjord av tjock papp är alltså tillverkad i USA ....medan skivan är gjord i good old Britain Enligt Ron Penndorfs Labelography så är etiketten från 1949 vilket gör det till den allra äldsta "Decca" LP som jag har. Denna motsvarar Decca LXT med röd etikett som sedan efterföljdes av orange etikett med guldfärgad text.... Brask lapp: Jag har aldrig sett en Decca LXT 2xxx med röd etikett men Brakemeier hävdar ju att den första utgåvan av Beethovens femma med Kleiber skall ha en sådan etikett.... Quote
eliot Posted October 17, 2005 Author Posted October 17, 2005 Decca LXT-serien fortsatte upp till 2999 och sedan kom LXT 5000-serien. Förutom att ge ut helt nya inspelningar så återutgav man även några av de äldre. Man behöll ibland designen på skivomslagen men de var nu blanka istället för matta: LXT 5375 LXT 5371 På baksidan av skivomslagen står det att de är från oktober 1957 - jag är inte helt säker men jag tror LXT 5000-serien kom 1954 I början på 50-talet hade det dykt upp ett antal s.k. Record Clubs som allmänt började hota de etablerade skivbolagen så att Sir. Edward Lewis beslutar att starta en ny "Label" där man skulle återutge äldre material: Ace of clubs. Man ser leken med ord De första Ace of clubs kom ut 1957 och man la sig prismässigt mycket lågt så att t.o.m. vissa räknade fram att man måste ha gjort en förlust per skiva men resultatet blev att Record clubs försvann Naturligtvis finns då också vår Petrushka på Ace of Clubs ...och baksidan på skivomslaget visar på att skivan är från oktober 59 och bör ha tagit vid när LXT 5375 upphört att säljas De allra första Ace of clubs var överföringar av shellack inspelningar och man startade med två berömda Beethoven-inspelningar av Schuricht. Kvalitén var överlag mycket bra och skiljde sig inte nämnvärt från Decca eller London. Vi ser att det står R/T på etiketten vilket stämmer väl överens med vad Rutger skrev Quote
Rutger Posted October 17, 2005 Posted October 17, 2005 Denna motsvarar Decca LXT med röd etikett som sedan efterföljdes av orange etikett med guldfärgad text.... Brask lapp: Jag har aldrig sett en Decca LXT 2xxx med röd etikett men Brakemeier hävdar ju att den första utgåvan av Beethovens femma med Kleiber skall ha en sådan etikett.... <{POST_SNAPBACK}> Me too... Aldrig sett. Förstår inget. Tvivlar... :evil: Om det fanns en röd första etikett så borde den väl ha sett ut som Deccas 78:or, som ju i och för sig fanns parallellt med de första LP:na. Men LXT 2851 är en sen LXT, inspelad 1953. Röd etikett... Nä, Brakemeier inbillar sig. Eller nåt mera pinsamt (blandar ihop Decca med London). Maila eller faxa honom om en förklaring. Angående bokstäverna som är graverade vid klockan 12: Har luskat lite. Det är troligen beteckning för en skattesats på grammofonskivor, dikterad av brittiska staten. När skattesatsen ändrades ett visst datum, så fick Decca ändra koden. Quote
eliot Posted October 18, 2005 Author Posted October 18, 2005 Me too... Aldrig sett. Förstår inget. Tvivlar... :evil: Om det fanns en röd första etikett så borde den väl ha sett ut som Deccas 78:or, som ju i och för sig fanns parallellt med de första LP:na. Men LXT 2851 är en sen LXT, inspelad 1953. Röd etikett... Nä, Brakemeier inbillar sig. Eller nåt mera pinsamt (blandar ihop Decca med London). Håller helt med dig efter att ha gjort lite efterforskningar :cool: Jag gick in på Engelska Classic Records och tittade på listan över Decca-skivor och den tidigaste LXT de hade var LXT 2509 och den var "gold (first label)". Jag fann också i deras lista en "LXT 5115 gold (first label) mono" och en "LXT 5126 silver (first label) mono" så att etiketten ändrades ungefär vid LXT 5120 från att vara orange med guldtext till att vara orange med silvertext Jag tror att det är viktigt att klargöra en sak: det var ju inte så att LXT 2xxx med en gång försvann från affärerna när LXT5xxx dök upp utan man fortsatte naturligtvis att pressa skivor ur LXT2xxx serien.... På en given inspelning behölls numret på skivomslaget men det hände att "layouten" på omslaget ändrades vid senare pressningar och skivetiketten ändrades fortlöpande så att alla Decca-skivor som pressades vid ett givet tillfälle hade samma etikett Mina tidigaste LXT (2508 & 2709) har skivomslag där tryckeriets namn är angivet med små bokstäver medan de senare inte har någon sådan angivelse men i gengäld står det ett datum när skivomslaget är tryckt. På LXT 2886 står det 53.12 och den senaste LXT 2904 står det 55.9. Jag har sedan en LXT 5044 med guldfärgad text som har skivomslag från 55.6 så den guldfärgade texten användes under 1955. //Eliot Quote
eliot Posted October 18, 2005 Author Posted October 18, 2005 Rutger, du har helt rätt med att LXT 2851 - Beethoven Symfoni nr. 5 med Erich Kleiber - spelades in 1953 och följaktligen inte kunde ges ut som förstautgåva redan 1951 som Brakemeier hävdar - kan man lita på någon - Recut records hävdar att inspelningen är från 1949..... Återutgåvan LXT 5358 gavs nog ut första gången 1957 och inte som jag skrev tidigare 1954 - Man lär sig hela tiden Quote
eliot Posted October 22, 2005 Author Posted October 22, 2005 Jag är ju inte expert på monoutgåvor och det är inte alltid så lätt som det ser ut Den andra skivan är nästan ännu mer berömd och det rör sig naturligtvis om LXT 5576 ...det är som ni förstår en sen utgåva - annars hade det inte stått MONO på framsidan Skivomslaget belägger att den är från 1961 Förstautgåvan är två skivor LXT-2721/2 från 1952 Tillägg: Kathleen Ferrier dog 1953, bara 41 år gammal Tittar vi på etiketten ser vi att bandet är ARL 4739 vilket tyder på en inspelning från 1959/60 Det går ju inte att argumentera mot att Kathleen Ferrier dog 1953 så detta är en ny överspelning avsedd att ge ut inspelningen på en skiva istället för två. Skivomslaget är tryckt i augusti 1961 men vi ser också bokstavskombinationen O/T som enligt Rutger betyder att skivan är pressad 1963-65 vilket ju är fullt möjligt då de säkert tryckte upp ett antal skivomslag. 1962 började Decca ge ut stereoskivor i SXL6000-serien och monoutgåvorna av samma inspelning fick då samma nummer föregånget av ett LXT. - Jag tänkte att vi nu skall titta lite på monoutgåvorna och de tidigaste stereoutgåvorna på London-etiketten.... Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 Finns det long play records så finns det naturligtvis medium play records som är på 10 tum. LX Mono serien säpptes samtidigt med 12" LXT series och försvann från katalogen omkring 1958. Det är LX 3022 (Guldetikett), Erich Kleiber / L.P.O. och Mozart Symfoni nr 40 och bandet är 136 med bokstavsbeteckningen DRL framför precis som Brakemeier skriver. Jag har själv ingen LX men däremot några ur LW5000-serien som tydligen delvis var återutgåvor av LX och verkar ha funnits parallellt med LXT5000-serien och liksom denna ända in på 60-talet. Detta vet säkert Rutger mer om med etiketten Skivan har numret LW5096 och på etiketten ser vi att bokstavskombinationen framför bandnumret är TRL och bandet är 227R som visar att bandet är från omkring 1950. Jag vet inte vad R betyder - kanske Reissue Skivomslaget är från december 1955 och vi ser bokstavsbeteckningen R/T på etiketten som har guldfärgad text. Jag har en annan skiva LW 5165 där skivomslaget är från mars 1955 och som har ett stort N på samma ställe som den förstnämnda har R/T. Bokstaven N har jag sett till och från på äldre monoskivor..... Då jag inte fick bokstavsbeteckningen TRL att stämma överens med DRL som Brakemeier angav så sökte jag på internet och fann denna fantastiska webbsida med information om äldre skivor: DECCA 10 INCH ISSUES series och Decca skivor i allmänhet Det tidigaste utgåvorna i LX och LW serien hade guldfärgad text som sedan ändrades till silverfärgad mot orange respektive svart bakgrund. Quote
Gigas Posted October 23, 2005 Posted October 23, 2005 Tittade på en del 10" mono och fann en LW 5330 med TRL688 svart etikett men silvertext. Vidare BLP 1022 med "shaded dog" DLP1037 med samma skuggade hund. En FBLP 1043 tydligen fransk pressning och en DLP 1001 med vinröd etikett också HMV, ja en brokig skara. Några Columbia ur KDC-serien tydligen pressade i grannlandet Norge med en svart etikett. Måste vara svårt att få nån ordning påalla varianter Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 Måste vara svårt att få nån ordning på alla varianter Ja, det är tillräckligt komplicerat även om man bara man håller sig till Decca och London Jag tänkte att vi nu skall titta lite på monoutgåvorna på London-etiketten.... De första londonetiketterna hade guldfärgad text och de senare hade silverfärgad text på röd bakgrund och övergången verkar ha skett ungefär 1955 dvs samtidigt med hos Decca. Färgskiftningen mellan etiketterna är lite överdriven då båda etiketterna är kraftigt röda medan den äldre är lite mörkare och spräcklig. Skivomslaget till den senare skivan ser ut så här Det gavs naturligtvis även ut operor och liknande musik och de var snyggt förpackade och i detta fall såg etiketten ut så här Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 Nu kommer vi till de monoskivor som gavs ut strax före och samtidigt med stereoutgåvorna. De senare började man ge ut 1958 och de hade bokstavsbeteckningen CS där det inte är svårt att räkna ut att C betyder Classic och S står för Stereo. Motsvarande monoutgåvor hade då bokstavskombinationen CM CS serien började med CS6001 medan CM serien började med CM9001 och vi skall nu titta på två skivor med violinisten Ruggiero Ricci CM9090 som enligt denna discography är inspelad i februari 1954 och följaktligen bara finns i mono. Det står att läsa ARL1954R vilket stämmer bra överens med att den var inspelad 1954. - Den andra skivan CM9244 är inspelad i april 1959 och finns som stereoutgåvor (SXL2194,CS6163) På etiketten står det ARL4709 vilket även detta är i överensstämmelse med årtalet. Vi kommer att titta lite mer på just denna Ruggiero Ricci senare i denna tråden Bilderna på etiketterna återspeglar verkligheten då den äldre är mycket klarare röd medan den andra är matt vinröd Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 Nu kommer vi till stereoutgåvorna på London Full Frequency Stereophonic Sound - som det hette på både Decca och London ...och här hela skivomslaget Man ville verkligen tydligt tala om att det rörde sig om en skiva i stereo Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 När Tchaikovsky's baletter gavs ut som fullständiga verk på Decca och London så såg det i början annorlunda ut: London gav ut baletten Svansjön som en fin box CSA2204 som innehöll skivorna CS6075 & CS6076 medan Decca gav ut den som en "clapcover", dvs som två skivfodral som var sammansatta i ryggen och med text på innersidorna. På bilden ser vi London Blueback originalet tillsammans med monoutgåvan på Decca LXT5501-2. Speakers Corner har gett ut den igen som clapcover SXL2107-8 Det dröjde emellertid inte länge innan Decca också gjorde den som en box och här ser vi en tidig box där man visserligen har ändrat Decca-loggan men så att det blir vitt runt omkring. Vi ser också Speakers Corner's återutgåva som clapcover När de första opererna gavs ut i stereo på Decca så inordnades de i den vanliga ordningsföljden i SXL-2000 serien. Här ser vi överst SXL2170/1 Puccini: LaBoheme och under den en mycket åtråvärd skiva som jag tyvärr bara har som återutgåva av Speakers Corner: Mozart: Le Nozze di Figaro; Erich Kleiber/VPO Decca gjorde sedan en egen serie med nummer för boxar och där inordnade de också alla skivor som innehöll sång.... Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 London gav konsekvent alla skivor med sång bokstäverna OS framför där O naturligtvis står för Opera. Solti och Decca blev i början på 60-talet berömda för att spela in hela Wagners Ring och den tolkningen rankas i dag som en klassiker. Jag är ingen Wagner älskare - jag led mig en gång igenom Flygande Holländaren Boxen med Wagners Ring är emellertid något utöver det vanliga och jag har den som en senare London-utgåva med en inbunden bok Boken är John Culshaw's bok Ring resounding där Culshaw som var ansvarig för projektet på Decca berättar om tillkomsten av detta monumentala verk.... Här ser vi alla boxarna som ingår i cyklen Ringen innehåller OSA1309 Das Rheingold - Flagstad, London,Svanholm VPO/Solt OSA1508 Siegfried - Nilsson, Windgassen, Hotter VPO/Solti OSA1509 Die Walküre - Nilsson, Crespin, King, Hotter VPO/Solti OSA1604 Götterdämmerung - Nilsson, Windgassen, Frick VPO/Solti Hade jag haft förstautgåvan hade naturligtvis boken saknats. Det är ungefär som nu när det först ges ut en vanlig utgåva av t.ex. Sagan om Ringen som följs upp med en dyrare, mer påkostad samlarversion året efter På amazon finns mer information om Solti's Ring Quote
Rutger Posted October 23, 2005 Posted October 23, 2005 Då jag inte fick bokstavsbeteckningen TRL att stämma överens med DRL som Brakemeier angav så sökte jag på internet och fann denna fantastiska webbsida med information om äldre skivor: DECCA 10 INCH ISSUES series och Decca skivor i allmänhet <{POST_SNAPBACK}> Lita inte på den där serietidningssäljaren heller... Han slirar redan i sin beskrivning av den andra Wide Band-etiketten. Vad andra kallar 2:a labeln sorterar han under 1:a, vad andra kallar 3:e WB-labeln (Made in England by, non-grooved) kallar han för 2:a. Monodetaljer, särskilt på 10", har jag inte formulerat så ofta. Har ingen "färdig skola" att dänga ner på tangentbordet. Hur många detaljer orkar forumläsarna med? kan man också undra. Men de som läser en tråd av denna art ska väl inte skygga för pressningsminutiae... Man kan ju välja vilken nivå man memorerar. Kanske. Jag har plockat fram 17 stycken LX, LW och BXL. Ska kika igenom och se om det är värt att bokföra detaljerna. Kopplingen mellan det vi tror är tryckdatum på konvolutet och skattekoden vid klockan 12, cirkadatum för pressningen av skivan, är ju intressant. Jag tror som du menar, eliot, att fodralen tryckte man upp i stora kvantiteter (så fungerar tryckning), medan skivorna pressades mera batchvis efter behov. Vinyl är dyrare än papper. Mitt exemplar av LW 5096 har följande data: tryckår 54.10 (tji fick du ), ej plastat, TRL 227 (inget R!), TRL 228 på sidan 2, ingen skattekod på labeln, "N" vid klockan 12. R:et efter bandnumret lär betyda Remaster. Band 227 gav kanske upphov till graveringsproblem, så man fick göra ett nytt band med andra nivåer, korrigeringar etc. Min A-sida har faktiskt lack 1, mother 1, stamper B (dvs 1)... Allra första. Just det, eliot, det vore spännande att jämföra dessa båda sidor... Kanske R-varianten låter blekare. N:et är ett besvärligt kapitel. Jag har en diffus idé att man stämplade dit ett N som en signal att ny skattesats ska gälla istället för den redan inristade. Men vilken. Många Decca har en känd kod vid kl 12 (R/T, Z/T...) plus ett N instämplat bredvid. Decca gav ut den som en "clapcover", dvs som två skivfodral som var sammansatta i ryggen och med text på innersidorna. [...] Det dröjde emellertid inte länge innan Decca också gjorde den som en box och här ser vi en tidig box där man visserligen har ändrat Decca-loggan men så att det blir vitt runt omkring. Vi ser också Speakers Corner's återutgåva som clapcover <{POST_SNAPBACK}> Har aldrig hört uttrycket clapcover, men engelskan är ju påhittig. Jag skulle ha valt ordet gatefold. Även wallet (eller pouch) brukar användas, men då bör öppningarna vara uppåt. Deccas första fodral med flera skivor, i 100% plast, brukar kallas wallets. Detta med Deccas, kanske inte Londons, boxar är en minerad historia. Mycket svår terräng. Ordningsföljden är besvärlig att fastställa. Generellt brukar wallet komma först, sedan grå box, sist svart box, för en given titel. Ibland fanns ingen wallet, ibland hoppades grå boxen över. Jag kan inte Nutcracker på rak arm men det är inte givet att den svarta boxen kan ses som tidig. Ja, eftersom originalet är gatefold, så är svarta boxen inte tidig. När de första opererna gavs ut i stereo på Decca så inordnades de i den vanliga ordningsföljden i SXL-2000 serien. Här ser vi överst SXL2170/1 Puccini: LaBoheme <{POST_SNAPBACK}> Första utgåvan av SXL 2170/1 hade visst grå box. PS. Synd om alla CD-samlare. Vad pratar de om egentligen. :cool: Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 Lita inte på den där serietidningssäljaren heller... Han slirar redan i sin beskrivning av den andra Wide Band-etiketten. Vad andra kallar 2:a labeln sorterar han under 1:a, vad andra kallar 3:e WB-labeln (Made in England by, non-grooved) kallar han för 2:a. Det har jag koll på - Den här stämmer väl Mitt exemplar av LW 5096 har följande data: tryckår 54.10 (tji fick du ), ej plastat, TRL 227 (inget R!), TRL 228 på sidan 2, ingen skattekod på labeln, "N" vid klockan 12. R:et efter bandnumret lär betyda Remaster. Band 227 gav kanske upphov till graveringsproblem, så man fick göra ett nytt band med andra nivåer, korrigeringar etc. Min A-sida har faktiskt lack 1, mother 1, stamper B (dvs 1)... Allra första. Just det, eliot, det vore spännande att jämföra dessa båda sidor... Kanske R-varianten låter blekare. Min är senare (plastat och finare ): lack 3, mother 1 (kl. 9 - ungefär 1cm längre ner står en 2:a ), stamper I och kl. 12 står det RT. Lackfolien är TRL 227-3BR där R:et är lite mindre och verkar vara stämplat senare.....(det finns också bokstavskombinationen CA strax till vänster om kl. 6) Första utgåvan av SXL 2170/1 hade visst grå box. Min är en SB - så Du har helt rätt. - Det finns ju inte så många SXL-boxar så man tar vad man haver.... Quote
Rutger Posted October 23, 2005 Posted October 23, 2005 Vidare BLP 1022 med "shaded dog" DLP1037 med samma skuggade hund. [...] Måste vara svårt att få nån ordning påalla varianter <{POST_SNAPBACK}> BLP-serien har en vanlig gammal Nipper-bild, som på ALP till exempel, inte en "shaded dog". Timmen är för sen för foton men med Shaded Dog menas att bakgrunden till hunden är just diffust uttonad, som en skugga. Det förekommer bara (eller säg mest, så slipper jag tänka till i denna sena stund) på RCA Victors tidiga LSC- och LM-serier, samt på hybridserien LHMV. eliot får ta detta i sin RCA Victor-skola! Att få någon ordning... är svårt... ja. Ett helsike! Eller hur, eliot. :evil: Det här är en underbar tråd men jag ska erkänna att jag tror många går ur skolan mer förvirrade än när de kom in. Inte för att skolan saknar ordning, utan på grund av att ämnet är omfattande och detaljerat. Vi kanske får se märkliga annonser och referenser framöver?? :clown: Efter Hifi & Musiks artikel om skuggade hundar så kom det annonser i DN där man begärde 10000:- (jupp, exakt) för vissa skuggade hundar värda 50 spänn i original... Folk fattade inte skillnaden mellan en vanlig titel och en rar titel. Det gjorde förresten inte Hifi & Musik heller, haha! Den kunskap jag ser luftas här har tagit mig flera år att smälta. Vi kanske ska se forumet också som ett referensverk, mer än den dagslända för snabba repliker som fora ofta är. Sökfunktionen finns ju. Hoppas Euphonia och liknande kvalitetsplatser kan överleva. Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 BLP-serien har en vanlig gammal Nipper-bild, som på ALP till exempel, inte en "shaded dog". Timmen är för sen för foton men med Shaded Dog menas att bakgrunden till hunden är just diffust uttonad, som en skugga. Det förekommer bara (eller säg mest, så slipper jag tänka till i denna sena stund) på RCA Victors tidiga LSC- och LM-serier, samt på hybridserien LHMV. eliot får ta detta i sin RCA Victor-skola! - Det får vi göra Den kunskap jag ser luftas här har tagit mig flera år att smälta. Vi kanske ska se forumet också som ett referensverk, mer än den dagslända för snabba repliker som fora ofta är. Sökfunktionen finns ju. Helt rätt Quote
Rutger Posted October 23, 2005 Posted October 23, 2005 - Den här stämmer väl <{POST_SNAPBACK}> Titeln på sidan, "Colletors guide", är väl en gnutta märklig, men annars verkar allt synnerligen prydligt och korrekt. Fast skivmärket "Phillips" känner jag inte till. :clown: Min är en SB - så Du har helt rätt. - Det finns ju inte så många SXL-boxar så man tar vad man haver.... <{POST_SNAPBACK}> Eh, vad är SB? Menar du kanske nb? Narrow band. Klart man gör som i den där kokboken. Jag har aldrig brytt mig om pressningar (!), jag är glad vad jag än hittar om det är i toppskick. Ska mycket till innan Decca låter dåligt. Quote
eliot Posted October 23, 2005 Author Posted October 23, 2005 Titeln på sidan, "Colletors guide", är väl en gnutta märklig, men annars verkar allt synnerligen prydligt och korrekt. Fast skivmärket "Phillips" känner jag inte till. :clown: Eh, vad är SB? Menar du kanske nb? Narrow band. Klart man gör som i den där kokboken. Jag har aldrig brytt mig om pressningar (!), jag är glad vad jag än hittar om det är i toppskick. Ska mycket till innan Decca låter dåligt. Jag har ofta kört med beteckningarna: SSB = Small Silver Band WSB = Wide Silver Band som jag ofta sett förkortat till SB och WB då ju bandet alltid är av silver - Jag fann nu snabbt denna sida med vanliga förkortningar som visar att det inte är taget ur luften. Utskrivet brukar man använda "wideband" och "narrowband" ..... Quote
Rutger Posted October 24, 2005 Posted October 24, 2005 SSB = Small Silver Band WSB = Wide Silver Band som jag ofta sett förkortat till SB och WB då ju bandet alltid är av silver - Jag fann nu snabbt denna sida med vanliga förkortningar som visar att det inte är taget ur luften. <{POST_SNAPBACK}> Jag har i princip aldrig sett SSB och WSB. Tillhörigt den tyska kultursfären kanske? Som var rådande decennierna innan Decca bildades. Nå, beteckningarna är ju vettiga men som sagt så har jag inte sett dem trots 20 års läsande av kataloger. En annan idé är att förkortningarna kanske florerar i "audiofillandet", alltså där man säljer både gammelskivor och nytt. Hur lägger jag fram det här utan att låta nedlåtande... De större handlare jag köpt av genom åren brukar använda WB. För narrow band så antingen utelämnar de WB eller skriver "narrow band" eller nb (NB). Förkortningen SB har jag definitivt aldrig sett, kanske lite vågad eftersom man leds i riktning mot engelska RCA (pressade av Decca). Det var vad som snurrade i min skalle när jag först läste "SB". Men nu snurrar allt - go' natt! Quote
eliot Posted October 24, 2005 Author Posted October 24, 2005 Jag har i princip aldrig sett SSB och WSB. Tillhörigt den tyska kultursfären kanske? Som var rådande decennierna innan Decca bildades. Jag tror Du har rätt :cool: Uttrycket "narrow band" verkar inte förekomma i tyska skrifter: Brakemeier använder beteckningarna "wideband" och "smallband" med citationstecken; Ulrich Michalek som under flera år skrev kåseri om skivmärken och klassiska inspelningar i HIFI exklusiv och sedan i Image HiFi använde samma beteckning utan citationstecken och ibland med bindestreck som Wide-Silver-Band och Small-Silver-Band; Schopper använde beteckningen WSB och SSB i katalogerna jag lusläste för c:a 10 år sedan. På Esmetron Records använder de beteckningen WB och NB men NB är lite olyckligt i ett engelsktalande land då förkortningen NB betyder "Nota bene"=take notice På Esmetron Records hänvisar man till Mikrokosmos Labelography Please note: we have recently begun using the label definitions provided in the Mikrokosmos Labelography to help identify the various pressings of records.som verkar vara ambitiöst - men mycket dyrt Har aldrig hört uttrycket clapcover, men engelskan är ju påhittig. Jag skulle ha valt ordet gatefold. Även wallet (eller pouch) brukar användas, men då bör öppningarna vara uppåt. Deccas första fodral med flera skivor, i 100% plast, brukar kallas wallets. Du har helt rätt med "gatefold" - beteckningen clapcover har jag sett (eller hört) användas vid pop-skivor där första utgåvan är clapcover medan senare utgåvor är enkelt skivomslag. Om denna beteckning är korrekt vet jag ej men den har i varje fall fastnat i mitt huvud ..... - Jag har aldrig sett dessa s.k. "wallets" Quote
Rutger Posted October 25, 2005 Posted October 25, 2005 Så här ser en wallet ut. Användes för första utgåvan av vissa operor i SXL 2000-serien: Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.