Lika som bär

[lindvall]

Filmsurfade lite grann och fann plötsligt en slående likhet mellan Euphonias huvudman och den fantastiske skådisen Kevin Bacon!

Ordnade till ett fotomontage och se sådan likhet! ;-)

<----- ------>

:-) :-) :-)

[Timbre™]

Jesus, tur att det är vackert damsällskap på bägge bilderna.

Som räddar upp det hela menar jag... :cool:

[peeweed]

hahah.. klockrent lindvall

Vem vet, kanske sitter herr Bacon och plockar med shaktistenar han också

[Guest Bernt]

[EAR]

OjOj Den va go Lindvall

[Timbre™]

EAR skall nog ligga lite lågt med tanke på just den originalbilden...

[EAR]

Ha ha Timbre Tror du inte jag känner igen originalet

Tror att Lindvall är för snäll för att utnyttja min nuna på det viset

Dessutom har jag inga likheter med någon kändis(Tror jag iaf)

Men det är klart med sådant Damsällskap så kan man väl vara med på bild

[Guest Zalve]

Jag skulle precis fråga vem som är vem...

(Den blonda tjejen kännwe jag igen )

[Guest Jorma]

Ja, den var fin. Man vet aldrig var man har sina dubbelgångare.

Jag har en som jag fortfarande inte vet vem det är, men en teaterkådis är han iallafall. Det var 1991 när jag var nyskild och började röra mig i Göteborgs nöjeskvarter för att det var tråkigt att sitta själv på kvällarna. Jag var på ett ställe som hette C-Von. Det var Totta som ägde stället eller var delägare.

Tottas bluesband spelade varje måndag där. Den här gången var jag där på en lördagkväll och stod och hängde i baren.

Vid ett av borden sitter 3 vackra damer som började titta intresserat på mig och log varje gång jag tittade åt deras håll. Jag undrade varje gång om det var bartendern eller någon annan bakom mig, men det var mig dom var intresserade av.

Mig och min kropp hoppades jag på när jag log tillbaka.

Dom hade tagit in en liten flaska med Tequila, lite citroner och ett saltkar.

En av dom reste sig och kom fram till mig.

"Kom och sätt dig hos oss och smaka lite Tequila. Du ser så ensam ut här" sa hon.

Fantasin rusade iväg och jag såg framför mig en trevlig fortsättning på Tequilan.

Dom var ju ena riktiga ärtor alla 3. Och vilka leenden. Lite gott vin hade jag ju hemma. Och lite trevlig musik. Ravels "Bolero" kunde ju passa.

Efter några snapsar Tequila och en mycket trevlig stämning började infinna sig.

Dom log lika gott mot mig och satt där småflirtandes med mig.

Jag mådde som en prins. Så kom dom in på att snacka teater och jag har inte en susning om något inom teater, men höll god min och lyckades att komentera en del insatser som dom hade sett på teater. Det var ju bara att spinna vidare på vad dom hade sagt och jag märkte att det föll i god jord. Det var ju bara att ta till lite allmänna fraser som man har läst om i tidningarna.

Mitt i diskussionen frågade en av dom om vad jag ansåg om min egen insats i den senaste pjäsen som dom hade setyt på stadsteatern med mig i en av dom stora rollerna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!????

Vad då jag?? Jag tappade för ett ögonblick bort mig och sa att jag är elektriker och hissmontör. Skådespelare?? Jag??

3 stycken iskalla damer satt och såg mig inte mer. Dom fortsatte att snacka sinsemellan. Jag existerade inte längre. Jag fanns inte. Jag var luft som dom såg rakt igenom.

[poman]

Ja, den var fin. Man vet aldrig var man har sina dubbelgångare.

Jag har en som jag fortfarande inte vet vem det är, men en teaterkådis är han iallafall. Det var 1991 när jag var nyskild och började röra mig i Göteborgs nöjeskvarter för att det var tråkigt att sitta själv på kvällarna. Jag var på ett ställe som hette C-Von. Det var Totta som ägde stället eller var delägare.

Tottas bluesband spelade varje måndag där. Den här gången var jag där på en lördagkväll och stod och hängde i baren.

Vid ett av borden sitter 3 vackra damer som började titta intresserat på mig och log varje gång jag tittade åt deras håll. Jag undrade varje gång om det var bartendern eller någon annan bakom mig, men det var mig dom var intresserade av.

Mig och min kropp hoppades jag på när jag log tillbaka.

Dom hade tagit in en liten flaska med Tequila, lite citroner och ett saltkar.

En av dom reste sig och kom fram till mig.

"Kom och sätt dig hos oss och smaka lite Tequila. Du ser så ensam ut här" sa hon.

Fantasin rusade iväg och jag såg framför mig en trevlig fortsättning på Tequilan.

Dom var ju ena riktiga ärtor alla 3. Och vilka leenden. Lite gott vin hade jag ju hemma. Och lite trevlig musik. Ravels "Bolero" kunde ju passa.

Efter några snapsar Tequila och en mycket trevlig stämning började infinna sig.

Dom log lika gott mot mig och satt där småflirtandes med mig.

Jag mådde som en prins. Så kom dom in på att snacka teater och jag har inte en susning om något inom teater, men höll god min och lyckades att komentera en del insatser som dom hade sett på teater. Det var ju bara att spinna vidare på vad dom hade sagt och jag märkte att det föll i god jord. Det var ju bara att ta till lite allmänna fraser som man har läst om i tidningarna.

Mitt i diskussionen frågade en av dom om vad jag ansåg om min egen insats i den senaste pjäsen som dom hade setyt på stadsteatern med mig i en av dom stora rollerna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!????

Vad då jag?? Jag tappade för ett ögonblick bort mig och sa att jag är elektriker och hissmontör. Skådespelare?? Jag??

3 stycken iskalla damer satt och såg mig inte mer. Dom fortsatte att snacka sinsemellan. Jag existerade inte längre. Jag fanns inte. Jag var luft som dom såg rakt igenom. 

Jadu Jorma kvinnor är inte som vi!

Man kan göra bort sej ibland kan bli lite svårt att tar sej ut sin dilemma

med bravur vilket du fick erfara.

[Bravo]

Är någon säker på att de inte är tvillingar?