Celloberoende!

[Gigas]

Har just lyssnat till Janos Starker i Kodály´s Sonata for solo cello Op.8 Columbia 33CX1595. Detta är en mono inspelning, men vad gör det när det ändå handlar om ett solo instrument. Härligt driv och full av fibrer och mineraler, en märgfull anrättning helt enkelt. Jag har också en liten snutt av samma stycke på en demoskiva från Acoustic Research. Solisten där heter Marco Scano och denna inspelning är i stereo. Det var den som för övrigt fick mej att börja lyssna på Kodály. Nu undrar jag om några andra här på forumet har tips om fler inspelningar med kaft och "swung" gärna i två kanal. Cello är ett av mina absoluta favorit instrument och klangfärgen passar gott in med rör och horn.

[eliot]

Då tror jag tråden Janos Starker plays Kodaly kan vara av intresse

Mvh,

Eliot

[Gigas]

Beklagar eliot! Ibland springer glädjeruset förbi förståndet. Visst efter någon minut så fann jag tråden. Är du nöjd med ditt köp av skivan? Var är enklast att handla denna vinyl utgåva?

[eliot]

Underbar skiva - den "häftigaste" Celloskiva jag hört

- Jag köpte den på Acoustic Sounds....

[Gigas]

Antar att det tillkommer frakt, tull och moms på kalaset. Men smakar det så kostar det sägs det.

[eliot]

Jag fick för ett halvår sedan en leverans från Acoustic Sounds

Så här mycket kostade det:

Subtotal: $378.47

Shipping total: $69.00

Order total: $447.47

….som drogs från mitt konto som 3213,78 kronor

tull tillkom:                                 + 889,00

                                                 = 4102,78

vilket betyder att 1 dollar i priset på en skiva slutligen motsvarar 10,84 kronor....

...och växlingskursen var 3213,78/447,47=7,18 kr => pålägget (transport + moms,tull) var c:a 50%

Mvh,

Eliot

[Mattias]

Spännande ämne och skivan som beskrivs skall jag absolut kolla upp. Tack för tips

Några skivor som jag tycker är bra, mycket bra, framförallt musikaliskt.

Elgar cellokonsert med Jaqueline du Pre. Observera att det finns ett gäng inspelningar. Leta efter denna om det är musiken, drivet, känslan och nerven du söker. Det är en inspelning från 1965 men det är kort och gott makalös.

Jaqulines på topp som efterlämnat detta mästerverk till eftervärlden. Synd att hennes karriär inte blev så långvarig... Hennes make (om jag nu greppat det rätt) är dirigenten Barbirolli. Betyg, ros och 3 stjärnor i Penguin*.

EMI Classics 56219

Bach cellosviter med Rostropovich på cello. Erkänt mycket fin utgåva av detta verk. Penguin har gett den ros + 3stjärnor*. Denna har jag ännu inte skaffat än eller lyssnat till än men den är livligt omtalad och därför kommer den med.

EMI Classics 55363 från 1995.

Bach cellosviter. Detta är en romantisk utgåva med filmmusik med Yo-Yo Ma från 1997. Betyg 3 stjärnor i Penguin*

Sony S2K 63203-2

*Är kanske tjatig med dessa betyg, men det får ni hur som helst ta.....

Mvh Mattias

[eliot]

Jaquelines på topp som efterlämnat detta mästerverk till eftervärlden. Synd att hennes karriär inte blev så långvarig...    Hennes make (om jag nu greppat det rätt) är dirigenten Barbirolli. Betyg, ros och 3 stjärnor i Penguin*.

Hon var gift med den jämnårige pianisten Barenboim - sedermera mera känd som dirigent

//Eliot

Tillägg: Här kan man läsa om Jacqueline Du Pré: http://www.jacquelinedupre.net/

[Mattias]

Bra att du är vaken Eliot, rätt skall vara rätt

Lite tragisk historia det där. Länge sen jag läste om tösen, bevisligen är väl dax att friska upp det hela...

Tack för länk.

/Mattias

[Timbre™]

I "Wilsonrummet" på Arkenmässan 2000 ingick ett cellostycke i programmet och jag har nog aldrig hört något liknande vare sig förr eller senare. Det var över Watt/Puppy och är det någon som kommer ihåg vilken skiva som spelades...

[Mattias]

Timbre, det var nog Bachs första cellosvit i utgåvan enligt nedan som spelades om jag inte missminner mig. Hade för mig det var över Wilson Audio Maxx, men jag har nog blandat ihop det hela. Var det inte sladd som höll i demon och man fick gissa på vilket instrument som spelades?

Tog lång tid efter mässan tills jag hittade just denna fina utgåva. Värt all letarmöda

/Mattias

[Micke65]

Hej,

Var köper man de skivor ni tipsat om ?

/Micke

[Mattias]

De skivor jag skrev om finns bla på NK i Stockholm. Prisrna är inte lika kul, men om de inte är slut så finns de där.

Kollade lite på CDON och hittade enbart Elgar skivan när jag sökte på Jaqueline du Pre, men det borde finnas fler av dem, för ngn vecka sedan fanns Bach, med Rostropovich vet jag, men nu hittar jag ej den....

Kikade på Crotchet där allt brukar finnas och visst finns alla tre där. Ett tips kan vara att söka på solistens namn, kör man på kompositör då får man bläddra ett tag.....

Lycka till!

/Mattias

[Bravo]

Bach cellosviter med Rostropovich på cello är helt klart bra och finns på dubbelalbum hos CDON för 319:-.

[Gigas]

Har fortsatt att njuta av stråkmusik , senast med Henryk Szeryng och Janos Starker. I Brahms Konsert för Violin och cello med orkester, a-moll op.102. Dirigent Bernard Haitink Philips 6500 137. Speciellt andra satsen, ett alltför kort Andante med en härlig dialog musikerna emellan. Jag har flera inspelningar men utan dramatik så min fråga är, finns det kanske någon bättre att inskaffa. Min Philips är lite sliten och en ersättare sökes.

[Rutger]

Gigas:

Cell-oberoende, har dom äntligen släppt ut dig från kåken!?? Förlåt.

Starker är nog som bäst från monoperioden, gärna på Columbia. Jag har några av Bach-sviterna på 33CX, och dessa är mumma både musikaliskt och ljudtekniskt. Din beskrivning, "fibrer och mineraler", passar så bra även här: en riktig cello, mustigt närvarande, med hästhår som river i strängarna. The real thing.

Brahms' dubbelkonsert är så himla skön, Gigas! Har också turen att ha flera inspelningar. Jag gillar flera, gärna Suk/Navarra (Supraphon) och Francescatti/Fournier (Columbia, CBS eller Sony, eller vad det kan heta idag). Historiskt intressant, fast knappast med fler kanaler än just en, är kanske Heifetz/Feuermann (lättillgänglig via Naxos), men tempi är närmast komiska och även fraseringarna bär en hetsighet eller heifetzsk flyktighet som gör att man inte återvänder ofta. Men intressant, som sagt.

/.../ och man fick gissa på vilket instrument som spelades?

<{POST_SNAPBACK}>

Gissa om det var trumpet eller cello?? Typisk svensk hifi-mässa. :clown: Aha - om det var en Strad eller Amati-cello. Yo-Yo Ma spelar väl förresten på du Prés gamla Davidoff-Strad. Är det den som används på Mas Inspired-inspelningar?

Mattias och Bravo:

Tyvärr måste jag anmäla diametralt motsatt mening när det gäller Rostropovitjs Bach-låda. Jag tål den inte. En stor besvikelse. Och jag har även lyssnat på den eftersom jag äger den. Det är svårt att välja Bach-sviter, säger den som äger ca 18 kompletta inspelningar, men just Rostropovitj vill jag inte rekommendera till någon. Fast DVD:n är rolig att se, just för att det ändå är den levande legenden Rostropovitj.

Min personliga mening är att gubben är för gammal. Spelet är tråkigt, kalkylerat och utan inre liv (oj). Musiken passar heller inte för en stoooor musiker som Rostropovitj. Tillkommer att jag finner ljudet meningslöst (vilket inte hjälper tolkningen). Hårda bud, men jag kan bara förmedla min upplevelse. Om du inte svimmat redan, Bravo, så skyndar jag mig att lägga till att musiken i sig ju är så oerhörd att man utan alternativ skulle bli glad åt även denna box.

Många anser nog att det är omöjligt att kritisera ikonen Slava, den enda förklaring jag ser till de positiva recensionerna. Det smärtar mig också lite att behöva göra det. När han dessutom mot slutet av sin bana äntligen kommer sig för att göra en komplett Bach så stiger förstås det allmänna sorlet. Kom också ihåg att exempelvis britter är experter på att skriva välvilligt på ytan och placera sin egentliga mening mellan raderna eller som "reviewer's codes". Eller så är de fega... Eller så har jag fel, helt enkelt. Var och en får lyssna och bedöma.

Jag placerar Rostropovitjs solo-Bach i samma kategori som den legendariska violinisten, med underbara inspelningar från guldåren och långt fram på 1970-talet, Ida Haendels sonater & partitor på Testament från 1995: "Legendarisk interpret långt bortom bäst före-datum" (fast där är ju ljudet bra i alla fall).

[Timbre™]

Timbre, det var nog Bachs första cellosvit i utgåvan enligt nedan som spelades om jag inte missminner mig. Hade för mig det var över Wilson Audio Maxx, men jag har nog blandat ihop det hela. Var det inte sladd som höll i demon och man fick gissa på vilket instrument som spelades?

Den skivan måste kollas upp! Helt säker kan man aldrig vara men jag vill minnas att det var Watt/Puppy och på söndagsmorgonen spelades även på ett par nyuppackade Audio Physic Caldera. Visst var det sladd som höll i demon och var inte detta före forumssvängen eller hade Hifimagasinet redan startat...

[Gigas]

Rutger: Angående Brahms op.102 så tycker jag nog att versionen med Anne-Sophie Mutter och någon med ett spansk klingande namn (minns ej) under ledning av Herbert K. på DGG, inte var så rolig. Dåligt tempo seg och oinspirerande , då gjorde Wolfgang Schneiderhan och Janos Starker klart bättre ifån sej under ledning av Ferenc Fricsay på samma bolag. Kan man inte få returnera alla dessa "snedköp" och få pengarna tillbaka även efter 30 år?

[plundin™]

Tyvärr måste jag anmäla diametralt motsatt mening när det gäller Rostropovitjs Bach-låda...

Vad härligt att hitta någon som har samma åsikt som en själv! Rostropvitj är släpig och trött i det mesta han åstadkommit de sista 15 åren..

Pierre Fournier's gamla DG inspelning däremot är smaskens, för att inte tala om Pablo Casals antika HMV/EMI inspelning som finns överförd av en mängd olika bolag (tex. Naxos). Har lite svårt för Janos Starker (Mercury) och Yo Yo Ma (Sony), den senare är bara teknik och ingen själ..

Tycker även att holländaren Peter Wispelway's andra inspelning på Channels Classics är jäsikens fin (1998). Även Paolo Pandolfos (Glossa) är musikaliskt stark om man gillar Barock spelat tidstypiskt..

Brahms har jag inget som helst förhållande till annat än jag tycker att det mesta av hans musik är förbannat trist... Fast det är väll bara för att jag är en sån otroligt omogen förtioåring :clown: :clown:

/ptr

[Gigas]

plundin: Sätt dej tillrätta i fåtöljen och låt sedan Brahms stimulera dej i ovan nämda stycke (op.102) sen får du chansen att revidera din uppfattning. "Förbannat trist" eller inte, ge honom ett försök till. Spelade stycket igen, nu i mono med Isaac Stern violin och Leonard Rose cello, dir. Bruno Walter, New York Philharmonic Philips G05628R. Gammal fin årgång och medryckande!

[plundin™]

Jag är ledsen men, jag har nog en halv hyllmeter med Brahmsinspelningar som jag skaffat för att övertyga mej själv (eller fått av andra som försökt övertyga mej..). Men icke, sömnpiller, tråkmåns, tvesjärt är vad Johannes Brahms är..

You cant love them all, you have to love the one's that get to You!

Arnold Schönberg (en mycket begåvad Wiensk sekelskifteskompositör, förra sekelskiftet alltså..) menade att Brahms var den störste kompositören under 1800-talet.. Det är synd att så begåvade människor skall ha fel i så viktiga ämnen...

/ptr

[Bravo]

Om du inte svimmat redan, Bravo, så skyndar jag mig att lägga till att musiken i sig ju är så oerhörd att man utan alternativ skulle bli glad åt även denna box

Puhhh, min fru fick springa efter luktsaltet och rosenvattnet, vanvördigt, vanvördigt.

Jag har den även med Andre Navarra, Heinrich Schiff och Casals.

Casals tyvärr bara på LP då vinylsvarvandet ligger nere p.g.a. platsbrist.

Jag skulle även vilja höra den med Anner Bylsma och Peter Wispelway.

Paolo Pandolfo måste jag erkänna har undgått mig helt men låter intressant.

[klas]

En god inspelning att lyssna på är vår svenske cellist Thorleif Theden.

[Rutger]

Bravo: Navarra på Calliope? Here we go again (tack för utelämnat omdöme). Den trodde jag skulle vara toppen, fina gamla Navarra och Calliopes drömljud, men ack. Jag är fortfarande förbryllad. Hur jag än betedde mig så lät den så konstigt att jag fick krupp. Ljudet eller gubben, jag vet inte. Beter sig skivan normalt hos dig? Om jag minns rätt, fick jag slänga ut den för att återfå jämvikten. :clown:

Schiff är bra! Han har ett härligt grepp om musiken, självständig men svår att säga emot. Tog sig väldiga friheter på de båda konserterna... ca 1987 i Berwaldhallen. Gjorde ett par icke noterade pizzicati på nåt ställe, med magisk verkan. Han är himla musikalisk. EMI-inspelningen är bra även om det finns lite studiolamhet när man har konserterna i minnet (plus digitalt från 1984).

klas: Thedéen hade jag glömt! Läste ju att han spelat in. Jättetack för påminnelsen. Jag ska kila direkt till BIS och lyssna...: Bach Cellosviter Thedéen BIS CD-803/4

Förresten, hallå alla. Viktigt. Alla BIS-skivor finns att lyssna på, från den första: BIS CD-1, till - ja, vilket nummer nu den senaste kan ha - via BIS' hemsida. Generösa smakprov i gott ljud, det är himla kul. Jag har lyssnat på alla från CD-1 till CD-300 men även några senare. Det är slående hur bra BIS var... fram till cirka CD-50!! Min uppriktiga mening är att BIS har urartat. Prova CD 13, 16, 26, 41, 81... Jämför sen med nyare BIS, välj nåt (1123, vad som helst). Hur som: BIS är en kulturskatt. Tack, Robban.

[plundin™]

Bravo: Navarra på Calliope? Here we go again  (tack för utelämnat omdöme). Den trodde jag skulle vara toppen, fina gamla Navarra och Calliopes drömljud, men ack. Jag är fortfarande förbryllad. Hur jag än betedde mig så lät den så konstigt att jag fick krupp. Ljudet eller gubben, jag vet inte. Beter sig skivan normalt hos dig? Om jag minns rätt, fick jag slänga ut den för att återfå jämvikten.  :clown:

Jag har alltid tyckt att Calliope har ett mysko ljud. Är det någon annan som har den erfarenheten, jag har några Annie Darcoplattor som helt enkelt är olyssningsbara (både LP och CD)...

Förresten, hallå alla. Viktigt. Alla BIS-skivor finns att lyssna på, från den första: BIS CD-1, till - ja, vilket nummer nu den senaste kan ha - via BIS' hemsida. Generösa smakprov i gott ljud, det är himla kul. Jag har lyssnat på alla från CD-1 till CD-300 men även några senare. Det är slående hur bra BIS var... fram till cirka CD-50!!     Min uppriktiga mening är att BIS har urartat. Prova CD 13, 16, 26, 41, 81... Jämför sen med nyare BIS, välj nåt (1123, vad som helst). Hur som: BIS är en kulturskatt.

Vi är ganska många som tycker att Bis ljudkvalitet blivit (mildt sagt) ojämn sedan man började att spela in med tyska tonmeisters i början av nittiotalet. Vet inte, men någon har sagt att sedan Robert von Bahr fick den digitala lidnerska knäppen så har det bara gått utför (ljudligt). Tyvärr innehåller Biskatalogen så mycket intressant musik att man är tvungen att bortse från ljudkvaliteten ibland. Tyvärr har RvB även en svaghet för flöjtister, och hans senaste fru, är en av dessa och blind av kärlek har han låtit henne spela in en massa flöjtmusik i tveksamma framföranden..

/ptr

[Bravo]

Inget omdöme - tack

Nåja, jag tycker inte heller att Calliopeskivan eller inspelningen låter så där väldigt övertygande, men ljudkvaliteten har jag inga problem med, det låter inte konstigt, möjligen gubben då.

Ljudet eller gubben

. Man sugs in i musikflödet efter ett tag dock.

Skulle man ge en karakteristik så låter den romantisk, Schiff kraftfull och slutligen Rostropovitj mer personlig och nyansrik.

Däremot kan man ju undra över hur barockmässiga tolkningarna är.

[eliot]

Det finns två Decca-skivor med Benjamin Britten som jag varmt kan rekommendera.

Decca SXL 2298

Britten: Sonata in C for Cello and Piano / Schumann: Fünf Stücke im Volkston / Debussy: Sonata for Cello and Piano - Mstislav Rostropovich and Benjamin Britten

Jag har den som "remake" av Speakerscorner och detta är saxat från deras webbsida:

In this recording, the cellist Mstislav Rostropovich, together with the great Benjamin Britten at the piano, have left the accustomed pathway to perform three less well-known – but nevertheless excellent – works from the 19th and 20th century.

Robert Schumann’s Fünf Stücke im Volkston allows the cellist to bring out the whole beauty of his instrument. Well-paced tempi, a crystal-clear tone, and an exquisitely precise piano part emphasize the unique character of this music – a work which points the way towards modern times.

The mysterious tonal and harmonic world of the Impressionists is evoked by Debussy’s Sonata for Piano and Cello. Written in the aftermath of the First World War, it reflects human tragedy and a feeling of oppression and anxiety.

Britten’s Cello Sonata was tailormade for Rostropovich and dedicated to the great cellist. The two musicians, both of them technical perfectionists, provide an inspired performance – beginning with the thrilling dialogue of the very first bars, via a lyrical elegy, right up to the gripping Finale in 6/8 time. To sum it up: top marks for music, tonal quality and choice of repertoire.

En senare Decca med Britten conducts Britten är SXL 6138 där Brittens Cello Symfoni paras med Haydn's Cellokonsert och det är återigen Rostropovich som spelar Cello.

Decca SXL 6138

Jag har skivorna som vinyl men det finns en kompilation med stycken från båda skivorna på denna CD....

- Är det någon som tror att jag gillar Britten

[Gigas]

Hittade en intressant skiva som beskrivs som "The holy grail of Cello Music Recital" DGG LPEM 19054 MAINARDI CELLO Recital Schumann Grazioli. Såg att en "bara mono" skiva just inbringade 500USD på e-bay. Det finns fynd även på DGG. Vad ska man ta sig till när den sista drickabacken innehåller mest äldre monoinspelningar som bara får stå där, då jag saknar rätta prylar för att avspela korrekt.