Vinyla klassiker!

[Gigas]

Kan någon berätta vad och vilken markering på vinylskivor, man bör leta efter för att om möjligt plocka ut bästa kvalite. Jag har just köpt ett antal klassiska skivor från olika skivbolag typ Musical Masterpiece Society, Deutche Grammophone, Concert Hall, Cantate, Telefunken, Archiv Produktion, Swedish Society Discofil för att nämna några. På den sistnämda står det ingraverat på skivan DF 70363, vad står dessa siffror för, någon som vet? Några ex. känns tyngre och stadigare än andra. Är i gång med att återuppleva musik från vinyl och söker efter råd och tips för framtida inköp.

[eliot]

Detta är ett stort ämne som jag kommer att berätta ingående om till hösten. De märken Du anger tillhör inte de som får vinylsamlares puls att stiga

MMS har jag aldrig köpt då det enligt vad jag förstått var en musikklubb och materialet inte tilltalat mig. Det finns andra sådana skivklubbar som ExLibris i Schweiz och i det fallet har jag gjort jämförelse och de når aldrig upp till originalet utom i de fall då de är pressade på samma ställen som originalet och man bara klistrat på en ny etikett - det kan man se på ingraveringen i vinylen....

Deutsche Grammophone (och Archiv) har med få undantag inte mycket samlarvärde och de mest eftersökta är de med tulpanetiketten. Det finns emellerid intressanta inspelningar/tolkningar på DG....Swedish Society Discofil är det intressantaste märket och där finns inspelningar som är intressanta för en svensk - och ljudet är överlag mycket bra

De tidigaste Swedish Society Discofil skivorna har - liksom de från Telefunken och Philips - STEREO skrivet i en svängd form (S och O större än ER som är i mitten!).

Philips är överlag mycket bra (Holländsk pressning) och har intressanta artister, Decca (engelsk pressning, ej tysk!!!) är samlarobjekt, liksom EMI (engelsk, ej tysk!!!), RCA (amerikansk pressning) och Mercury Living Presence (sällsynt - finns även som bra Philips pressning).

En tung, tjock skiva tyder på att den är från början på 60-talet och då att det är ett tidigt original....

- Jag har köpt Eurodisc skivor som vid närmare betraktelse var mycket eftersökta Decca utgåvor, dvs pressade av engelska Decca med exakt samma information pressad in i vinylen som en original Decca så det lönar sig att kunna läsa presskoden

För någon månad sedan köpte jag RCA Living Stereo i Bryssel med allt på franska men jag såg att den var pressad i England och då inspelningen var gjord i England (av Decca) så visste jag att den var mycket mer värd än de 10 kr jag köpte den för

Mvh,

Eliot

[eliot]

Jag skall kanske tillägga att den store experten på detta område är egentligen Rutger....

[Gigas]

Jag skall kanske tillägga att den store experten på detta område är egentligen Rutger....

<{POST_SNAPBACK}>

Man tackar för ett uttömmande svar. Jag fick visst med någon DECCA och RCA också. En femma styck och jag kan fortfarande sova gott även om jag tydligen i min iver gjorde en hel del felköp. Å andra sidan gick det till ett behjärtansvärt ändamål. Jag ser med glädje emot någon form av tråd i ämnet: vinylskivor, kvalite,värde,inköpsställen, tips och framförallt det som ger en lyssningsupplevelse.

[gcs]

Jag vill bara skjuta in att skivorna från Swedish Society Discofil var i allmänhet pressade i Tyskland. Man kan se det på att skivorna är BIEM märkta samt att det står stämplat i vinylen Manufactured in Germany. Jag förstår inte varför gamla pressningar från 50 & 60 talet är mer värda än senare pressningar för faktum är att så pass tidiga skivor i vart fall om dom är stereograverade så är dom frekvensbegränsade. Frekvensen faller redan efter 10KHz och mono skivor något högre. Graverteknikens höjdpukt kom i samband med fyrkanaltekniken och JVC´s CD-4 och till slut när Neumann kom med DMM tekniken, alltså Direct to Metal Master. Man graverar direkt på en stålskiva överdragen med ett tunnt skikt av koppar och det gör man med kall nål.(diamant till skillnad mot lackgravering där nålen är en safir) Till sist vill jag bara säga det att det här med gravering av skivor är ganska intressant och där var Neumann ledande med sina gravermaskiner...åtminstone i Europa men när det gäller maskiner för matrissering och pressning av skivor så är det faktiskt Sverige som var ledande. Galvanon konstruerades och tillverkades av Europa Film AB och skivpressar tillverkades av Alfa Tolex (Ulvex)AB och båda låg i Sundbyberg.

[eliot]

Jag förstår inte varför gamla pressningar från 50 & 60 talet är mer värda än senare pressningar för faktum är att så pass tidiga skivor i vart fall om dom är stereograverade så är dom frekvensbegränsade. Frekvensen faller redan efter 10KHz och mono skivor något högre. Graverteknikens höjdpukt kom i samband med fyrkanaltekniken och JVC´s CD-4 och till slut när Neumann kom med DMM tekniken, alltså Direct to Metal Master. Man graverar direkt på en stålskiva överdragen med ett tunnt skikt av koppar och det gör man med kall nål.(diamant till skillnad mot lackgravering där nålen är en safir) Till sist vill jag bara säga det att det här med gravering av skivor är ganska intressant och där var Neumann ledande med sina gravermaskiner...åtminstone i Europa men när det gäller maskiner för matrissering och pressning av skivor så är det faktiskt Sverige som var ledande. Galvanon konstruerades och tillverkades av Europa Film AB och skivpressar tillverkades av Alfa Tolex (Ulvex)AB och båda låg i Sundbyberg.

Enligt vad jag förstått anses DMM utgöra en försämring och bör undvikas - jag har inte själv jämfört men detta rådet var utbrett vid den tidpunkten då det dök upp skivor med en DMM-klisterlapp

- Jag har någon DMM-skiva och jag upplever inte att den skulle vara sämre än andra

Det är två tidsberoende faktorer som spelar en roll för slutresultatet - hur bandet åldrats och hur mycket bättre graveringen blivit med tiden. Antar man att bandet inte åldrats nämnvärt och man kan spela av det med en utrustning som får ut det mesta från bandet så har gcs helt rätt - då borde en senare utgåva vara bättre. Nu är det så att många tror oerhört mycket på utvecklingen så att när de fick ett gammalt band och det lät dåligt så var nog ofta tanken att det att det var ju gammalt så det var nog inte mycket att göra åt saken varför överföringen blev lidande. Detta märks naturligtvis mer i ett "slit-och-släng" samhälle som USA där också de senare utgåvorna är mycket sämre än de tidigare. När det gäller DECCA så är skillnaden minimal mellan förstautgåvorna och t.ex. Ace of Diamonds. Återutgåvorna (Speakers Corner) från 90-talet håller mycket hög klass och är mer homogena med bättre basåtergåva än originalen medan originalen kan ha lite mer luft och finupplösning i diskanten.....

Jag hade nyligen besök och vi jämförde då originalet av Reiner: Bilder på en Utställning (RCA Living Stereo) med 45-varvsutgåvan (4 skivor med blank baksida!) och jag hade ju köpt den för att jag trodde den skulle vara bättre än mitt original - men vi båda föredrog originalet om än knappt

- Jag var besviken för när det gäller andra utgåvor så har 45-varvsutgåvan varit klart bättre (t.ex. Harry Belafonte och Gibson: Carmen Suite) medan när det varit 33 varv så har fortfarande originalet varit bättre än Classic Records återutgåva.

gcs> Jag kommer att bjuda in Dig till hösten så får vi göra en jämförelse och då skall Du också få mäta frekvensgång mm

[gcs]

DMM är överlägsen vanlig gravering och en annan sak är att man kan pressa skivor redan från första generationes matris. Saken är den att när man utvecklar en pressmatris från ett lack då förstörs lacket....man måste nämligen slåsönder lacket för att få loss matrisen sedan är ju den vanliga gången att man gör flera matriser innan man börjar att pressa(tre generationer). Med DMM är det annorlunda där har man alltid metallmastern kvar och man kan alltså redan börja pressa skivor från den första negativa matrisen, därmed har man vunnit en generation eller två hur man nu vill se det. Det finns andra fördela också med DMM....man får lägre distorsion.

What Is DMM, and Is It Better? In DMM (direct metal mastering), instead of cutting a groove into a disc of lacquer, the plater cuts the groove directly into a 14-inch copper disc. This results in a brighter, more detailed record, with better transient response. The plater then plates the stampers directly from the DMM copper master, avoiding the two- or three-step process-but you'll run into several trade-offs. First, the groove on a DMM record is shallower than that on a record made from a lacquer master, so if you're pressing dance music with lots of low frequencies, the pressings could be prone to skipping. Some people don't like the sound of DMM because of the crisp high-end frequencies. DMM also costs a bit more. (DMM is a trademark of Teldec Schallplatten GMBH.)

I Sverige fanns det tidigare en gravering för DMM men Europa Film sålde den till Tyskland när dom gick i konkurs.

Jag har ju ett stort antal stereoskivor som jag köpt under hela 60-talet och vissa är pressade i slutet av 50-talet och jag har gjort ett otal mätningar på olika skivor där man klart kan se problemet med frekvensomfånget och dessutom en tämligen hög distorsion ju närmare centrum man kommer med pickupen. Eliot du skulle bara höra hur fint det låter om ett lack eller ännu bättre ett DMM original. Jag har ju ett antal sådana men lacken förstörs ju med tiden och DMM originalen ska förvaras i frysen för inte oxidera. En original master är så tyst(mellan låtarna) att det är förstärkaren som sätter gränsen. Man kan jämföra tystnaden med ett Dolby SR band eller en CD-skiva. Sedan det här med att band åldras.....jo det är sant men det kan man kompensera med en liten diskant förhöjning. Om man lagrar analoga band på ett riktigt sätt så bör man (förutom att arkivet ska ha jämn tempratur och fuktighet) spola om banden minst en gång per år. Jag tror inte att många gör det.

[eliot]

- Slutligen är det örat som får avgöra - och jag är spänd på vad Du kommer att tycka när Du lyssnar på original mot återutgåva

Det finns också återutgåvor som Japanska "THE SUPER ANALOG DISC" som tydligen använde Dolby även om originalet var före Dolby-tiden och de låter inte alls bra - tydligen kunde man inte koppla förbi dolby-kretsarna i mixpulten vid mastringen. Detta går tydligt att höra

Jag tänker till hösten ha lyssningar liknande de Richard S. Foster har i HiFi+ där vi jämför olika utgåvor och då är det bäst att inte ha några förutfattade meningar utan att låta hörseln avgöra

Mvh,

Eliot

[gcs]

Japanska "THE SUPER ANALOG DISC" som tydligen använde Dolby äföre Dolby-tiden och de låter inte alls bra - tydligen kunde man inte koppla förbi dolby-kretsarna i mixpulten vid mastringen. Detta går tydligt att höra ven om originalet var

Det är klart att det går att koppla förbi ett Dolby. Om det låter illa så beor det på något annat. Det är säkert så att man har fått en Dolby kopia för att eliminera kopieringsförlusterna som annars uppstår. Sedan är det ganska noga med nivåerna med Dolby typ A, man måste hålla sig inom +/-2dB för att det ska låta hyggligt bra. För att anknyta till tidigare inlägg så är det så att om man jämför en 12":s vinyl på 33 1/3 rpm med samma inspelning på 45 rpm då ligger det i sakens natur att det bör låta bättre under samma förutsättningar. Skivbrusets spektrum steppar ju upp en bit i frekvens med 45 rpm samtidigt som frekvensomfånget blir bättre närmare skivans centrum och att distorsionen inte ökar.

[eliot]

Det är lätt att teoretisera och i så fall borde nyare utgåvor vara bättre än förstautgåvorna om banden är i bra skick

- Att nu så inte är fallet i många fall går lätt att höra om man har bra utrustning. Lyssna är devicen

...och detta skall vi göra till hösten....

Det är väl ingen som hävdat att 45 rpm inte är bättre än 33 1/3 rpm på samma inspelning vilket lätt går att visa vid jämförelse av de nya 45 rpm utgåvorna med de något äldre nyutgåvorna på 33 1/3 rpm....om nu en nyare överföring är bättre än en gammal så borde därför definitivt en nyutgåva på 45 rpm vara mycket bättre än en 40 år gammal originalskiva på 33 1/3 rpm - vilket våra öron inte gick med på

[Gigas]

Jaha, då har jag tittat igenom men ej lyssnat igenom de 25 skivor jag hittade för en femma/st. De där Musical Masterpiece Society verkar vara franska förmodligen i MONO men inget uppgift på skiva eller fodral. Några ”tulpan DG” och en pressad i England. En DECCA från England som intygar att denna skiva är; true high fidelity, RCA red seal tyvärr pressad i Tyskland.

Ja ska sanningen fram så är jag som ni förstår totalt novis i detta ämne. Jag är intresserad i första hand av musikstycket och dess framförande och i andra hand att det låter bra i mitt system. Först därefter kommer jag, i vart fall nu jag att leta efter ev. sällsynta ex. Jag har noterat erbjudande om Living Stereo i SACD 10+10 st. för ca.200USD +frakt och moms. Totalt, låter väldigt prisvärt.

Det är dock trevligt att börja med lite vinyl nu när skivspelaren snart blir spelklar. Ser fram emot hösten då kanske en egen tråd kan skapas om skivor, musik och kvalité.

[gcs]

Gigas skriver:

Jag har noterat erbjudande om Living Stereo i SACD 10+10 st. för ca.200USD +frakt och moms. Totalt, låter väldigt prisvärt.

Många av dessa skivor är ganska intressanta speciellt dom som är inspelade 1958 och senare eftersom dom då är inspelade på tre kanaler. Har man då en AV-förstärkare så får man ljud i frontarna + centern och det låter mycket bättre än dom tidigare utgivna tvåkanals skivorna. Eliot tycker säkert att vinylen låter bättre förståss. Gigas jag tycker nog att du ska köpa skivorna(om du är intresserad) i Sverige, här kostar dom på CDon 79 spänn på cd.(och SACD 109:-) Man behöver ju inte heller köpa alla.

[eliot]

Eliot tycker säkert att vinylen låter bättre förståss. 

- Vilket som låter bäst beror till stor del på vilken avspelningsutrustning man har och i mitt fall borde då fallet vara givet medan för en person som har en riktigt bra cd-spelare (typ: dCS) och en enklare skivspelare kan nog resultatet vara det omvända

[gcs]

För en tid sedan tog jag två LP-skivor som var mastrade i mitten av 60-talet men inspelade slutet av 50-talet. Jag ville lägga ihop de här skivorna till en CDR och jag lyssnade på den första LP:n och tyckte att den behövde eq:as lite. Det var bl.a. diskanten som inte lät så klart och fint som jag gillar ....typiskt nog för lite äldre LP-skivor. Den andra skivan som jag ville föra över kollade jag aldrig men den innehöll bitvis samma inspelad musik som på den första LP:n och jag tänkte att den läter väl lika som den första LP:n. eftersom det var samma inspelning. Det fick bli samma eq på den som på den första. Men nej det blev helt fel någon hade varit inne och ändrat med sina på den tiden enkla filter vid graveringen. Jag borde alltså lyssnat och jämfört och inte tagit för givet att de här två skivorna skulle låta lika. Nu får jag göra om jobbet och se till att det låter lika innan jag bänner en ny skiva. Jag menar att det faktiskt inte är så lätt att få skivor med flera år mellan mastringarna att låta likadant. Det är ju känt att gamla (master)band tappar lite i framförallt diskanten ...ska man då låta det vara som det är eller ska man justera ljudet och då i så fall efter det egna örat? I går söndag lyssnade jag på en CD-skiva med flöjt och piano en s.k. polaroid inspelning som var gjord i en kyrka nära Stockholm. Balansen var helt okey men vad har hänt med luften i flöjten och hur låter gitarren. Jag gjorde några förändringar som både lät och såg bättre ut på min FFT-analysator och nu har jag lagt det i minnet på min förstärkare. När vi ses någon gång i höst så ska jag ta med mig och visa det här så får vi se vad ni tycker om detta. Vi skulle också kunna kika lite på någon kör-inspelning, där kan man också göra saker för att det ska låta bättre.

[Gigas]

Ursäkta så mycket! Men jag kan inte låta bli att fråga om vinyl. Skivspelaren är inte klar ännu, men skivköp pågår och nu undrar jag: Är holländska pressningar av DECCA, EMI m.m mindre lyckade jämfört med engelska? Har också sett skivmärke London och Saga, vad är detta, är det något att inhandla. Har hittat opera boxar DECCA och EMI både engelsk pressning såväl som holländsk, men man kan ju inget om pressningskvalite. Priset var dock löjligt billigt i nästan ospelade skick. Svar till otålig men lycklig!

[Adagio]

Jag anser mig också vara novis i ämnet, men har köpt ett hundratal klassiska skivor under några månader. Det verkar som det finns lite "snobbism" innom vinylvärden men det är helt OK för mig, hursomhelst blir man förvånad över kvaliteten hos "fulmärken" som nyare DG, DMMpressade EMI, BIS mm, sanningen för mig iaf är att dessa ger ett i mina öron mer övertygande resultat än tex de sk tulpanetiketterna från DG. Jag hade stora förväntningar när jag till slut fann en tulipanare, blev dock en smula besviken. Decca låter överlag bra tycker jag, köper man för priser mellan 5-20kr st är det ju helt OK att man går på en och annan nit. Jag köpte en påse blandat för 500kr det var en nit på så sätt att jag tidigare köpt enskilt utvalda skivor för 10 spänn och varit nöjd för det mesta, 500kr kändes konstigt nog som mycket pengar (när man köpte CD fick man ju tre st för den pengen) nu fick jag ca 25 skivor varav jag gillade 10-15st.

Vad är Cocerthall för märke? Jag har några st, spelandet är OK men mono är inte för kul direkt. I extremt fint skick och gedigen känsla i själva matrialet.

Jag har några gamla polydor, telefunken och även några konstiga halvlängdsskivor och "singlar" från hedenhöstiden, jag gillar inte spelstilen från den tiden det känns lite som svensk filmmusik från krigstiden, "stressigt", sirligt och lite sliskigt.

(Är det någon som ev vill ha så skicka PM)

Jag håller med om att det är en djungel.

En sak är däremot säker, pga de låga priserna så kan jag iaf bekanta mig med olika verk och dirigenter på ett mer frikostigt sätt, på CD köper man ju ett verk med en dirigent och sen får det oftast vara bra så. Nu har man ekonomisk möjlighet att köpa samma verk i olika tolkningar, det är kul tycker jag.

[Guest Peo]

..på CD köper man ju ett verk med en dirigent och sen får det oftast vara bra så. Nu har man ekonomisk möjlighet att köpa samma verk i olika tolkningar, det är kul tycker jag.

Det är ju därför man köper begagnat. Jag vet inte om jag har tur eller inte men jag har hittat massor med skoj i prisklassen 10-50kr/st, och då främst på diverse auktionssajter typ eBay.

[iroise]

Det är ju därför man köper begagnat. Jag vet inte om jag har tur eller inte men jag har hittat massor med skoj i prisklassen 10-50kr/st, och då främst på diverse auktionssajter typ eBay.

är

Finns massor att hämta i den prisklassen. Bra skivor till bra pris. Sedan finns det ett annat segment av udda/bra inspelningar på "rätt" bolag dessa tenderar att stiga i pris. Så har iaf jag uppfattat det det hela!

[iroise]

Det är ju därför man köper begagnat. Jag vet inte om jag har tur eller inte men jag har hittat massor med skoj i prisklassen 10-50kr/st, och då främst på diverse auktionssajter typ eBay.

är

Finns massor att hämta i den prisklassen. Bra skivor till bra pris. Sedan finns det ett annat segment av udda/bra inspelningar på "rätt" bolag dessa tenderar att stiga i pris. Så har iaf jag uppfattat det det hela!

[eliot]

Det verkar som det finns lite "snobbism" innom vinylvärden men det är helt OK för mig, hursomhelst blir man förvånad över kvaliteten hos "fulmärken" som nyare DG, DMMpressade EMI, BIS mm, sanningen för mig iaf är att dessa ger ett i mina öron mer övertygande resultat än tex de sk tulpanetiketterna från DG. Jag hade stora förväntningar när jag till slut fann en tulipanare, blev dock en smula besviken. Decca låter överlag bra tycker jag,...

Det är väl ingen som sagt att DGG (Deutsche Grammophon Gesellschaft) och då speciellt med tulpanetiketterna skulle vara ett audiofilmärke

- Det är tvärtom skivor man köper för att de rent konstnärligt/tolkningsmässigt är högtstående. På 50-60-talen spelade DGG in några mycket erkända artister som t.ex. Enrico Mainardi (Cello), Johanna Martzy (violin), Fritz Wunderlich (sång) m.fl. och dessa skivor är eftersökta och betingar höga priser som förstautgåvor som då är med tulpanetiketten....

Decca är överlag mycket bra och då även senare holländska Philips pressningar och när det gäller detta skivmärke så är skillnaden mellan tidiga utgåvor inte på långa vägar så stor som när det gäller t.ex. RCA eller Mercury och du har helt rätt att det är lite av en snobbism när man hävdar att det bara är tidiga utgåvor som gäller

BIS är ett bra märke - vem har sagt något annat

//Eliot

[Gigas]

Att förkasta mono inspelningar tycker jag är lite dumdristigt med tanke på att det finns en hel del intressant som aldrig utgivits på stereo.

Det finns för övrigt många mindre kända skivmärken, ex.vis svenska: Proprius, Caprice Discofil och Sveriges Radio som gett ut mycket bra musik och då naturligtvis mest svensk sådan.

Vissa Proprius utgåvor håller världsklass vill jag påstå, trots att dom inte har rätt tjocklek utan är tämligen tunna.

Det är lätt att rata beg. skivor p.gr.a. utseende och en mindre känd etikett, men många håller god klass både på artist och ljudkvalité. Ett sådant typexempel är Supraphon som med sina tidigaste stereoinspelningar ger hög valuta för ett modest pris.

Nedan följer några förslag på svenska bolag och skivor som håller måttet för en kritisk lyssningsstund.

PROPRIUS

PALESTRINA-MISSA BREVIS-CANDOMINO CHOIR-FG FGLP-1028,

populärt kallad finngospel som Proprius distributerade.

JEFTA/PSALTARPSALMER-ANGBY KAMMARKOR/COLLDEN-PROPRIUS 7840

CANTIGAS DE SANTA MARIA/PIAE CANTIONES-JOCULATORES UPSALIENSES-BIS LP-225

JOHNSEN-KANTAT, SONAT & ODER-LJUNGGREN-PROPRIUS PROP 7805

CANTATE DOMINO-MELLNAS/LINDER/NILSSON-PROPRIUS 7762/ATR 002

THE GREAT ORGAN WORKS-DURUFLE/DUPRE-TOREN-PROPRIUS 7854 & 785

MOZART-REQUIEM-SKOLD/CHOIR OF ST. JACOB-PROPRIUS 7815

JAZZ AT THE PAWNSHOP-PROPRIUS 7778/9 AND ATR 003

CAN DOMINO-SATOMAA-PROPRIUS 7866/FINNGOSPEL FGLP-1016

JUBILATE-PROPRIUS 7851/FINNGOSPEL FGLP-1014*

LAUDATE!-EBY-PROPRIUS PROP 7800

LAUDATE II-EBY-PROPRIUS PROP 7860

VAAN RAUHAA-KONTULAN LAPSIKUORO/LEPISTO-PROPRIUS 7865/FINNGOSPEL FGLP-1019

CAPRICE

STENHAMMAR-SYMFONI NR 2-WESTERBERG-CAPRICE CAP 1151

BIS

EARLY MUSIC AT WIK-SENFL/HEINTZ/MUSET-JOCULATORES UPSALIENSES-BIS LP-3

THE FOUR SEASONS-JOCULATORES UPSALIENSES-BIS LP-75*

SKOGEN, FLICKAN OCH FLASKAN-JOCULATORES UPSALIENSES-BIS LP-120

LA SPAGNA- ATRIVM MVSICAE DE MADRID/GREGORIO PANIAGUA- BIS LP-163/64

OPUS 3

BLUE FIVE-TOMAS ORNBERG/DAVERN-OPUS 3 8003

BUDDY BOLDEN STOMP-OPUS 3 7910

PIPOR OCH STRANGAR-PRO MUSICA INSTRUMENTALI-OPUS 3 7906

TEST RECORD 1 (DEPTH OF IMAGE)-VARIOUS ARTISTS-OPUS 3 79-00

[Timbre™]

Det här är en intressant tråd. Flyttar över den till Musikforum så att den inte försvinner bland alla hifiapparater...

[Adagio]

Skivsamlingen bara växer och växer, både klassisk musik men även andra musikstilar. Vinyl är verkligen kul och därtill ofta billigt. Senaste inköpet var 15st klassiska skivor i absölut mint för bara 100 spänn, sjukt kul! Nu börjar jag lära mig vad man ska leta efter och vad man ska akta sig för, en sak som slagit mig är hur offantligt bra DGs resonans-serie, det verkade som en billigare serie men den består av bra äldre inspelningar(60tal) pressade någongång i slutet på 70 och början av 80-talet.

Vissa sk tullipaner är mycket bra, däremot nyare inspelningar och pressningar varierar stark i kvalitet.