Klassiskmusik på annorlundavis

[gcs]

Leopold Stolowski är namnet på en ljud och hifinörd som levde mellan åren 1882-1977. Stokowski var inte bara ljudnörd utan han var också dirigent och blev på 30-talet kände för sitt Stockowski Sound som kanske inte gillades av alla. L.S. är också känd för att ha dirigerat vid världens första stereo inspelning 1931 för Bell laboratoriet, Blumlein hade just utvecklat en stereograveringsteknik men man kunde ännu inte spela av stereoskivorna, inte förrän nästan 30år senare alltså mer än tio år efter Blumlein´s tragiska död vid en störtning i engelska kanalen. Det Stokowski var bra på var att göra nya orkestreringar av gamla mästares verk aså som JS Bach och även andra. Det här gjorde att finare folk med dom färnäma musikvanorna rynkade på näsan eftersom det lät helt annorlunda mot vad man var van vid.(j.fr. Waldo de los Rios på 60&70 talet) I slutet av 30-talet fick Disney idén att göra en animerad film där L.S engagerades till att orkestrera och dirigera musiken som spelades in på 3-kanaler och på optisktljudspår. Filmen som jag talar om heter "Fantasia" och finns att köpa på DVD. Nu har det också kommit en heldel nya inspelningar med olika Stokowski arrangemang och jag har just lyssnat på två skivor från Chandos "Stokowski Encores" och "Stokowski´s Symphonic Bach" Vol 1+2. Det här är arrangemang som låter helt annorlund mot vad vi är vana vid. Jag tror att många kommer att gilla dom här inspelningarna och dom är väl värda att ha sin plats i skivhyllan. Chandos har släppt sex skivor med Stokowski arrangemang Chan 9259, 9349, 9445, 9686, 9930 och 10282. Det finns också något utgivet av RCA/BMG som dessutom har släppt en CD/SACD med Stokowski själv som dirigent i äkta 3-channel "Living Stereo" inspelat 1960 & 61.

[Björn-Ola]

Gillar man Mussorgskys "Tavlor på en utställning" så skall man kolla in skivan med Stokowskis svit med musik ur operan Boris Godunov och hans egen orkestrering av Tavlor...

Eftersom det finns så lite orkestermusik av Mussorgsky så tar jag tacksamt emot alla arrangemang av Mussorgskys pianoverk och operamusik.

[plundin™]

Jo du gcs, Leo Stokes har varit på tapeten här ett par gånger förut, därmed inte sagt att han inte skulle kvalificera sig för återupprepade rekomendationer!

Jag är väll ingen helt 100-procentigt övertygad fan, men där finns massor av guldkorn att vaska fram ur hans långa diskografi. En av de mest omfattande sådana hittar man här : "Complete Stokowski Compact Discography" - Sammanställd av the Leopold Stokowski Club of America... Även The Leopold Stokowski Society har en del att erbjuda när det gäller information om hans hantverk.

Tyvärr är jag inte alls förtjust i Matthias Bamerts (som var Stokowskis assistent nån gång på sextio och sjuttiotalet) inspelningar på Chandos, jag lever gärna med den gammaldags airen från Stokowskis egna inspelningar, men med en modern radioorkester och dagens avslöjande teknik låter det bara pompöst i mina orginalinstrumenttillvänjda öron.

för övrigt, är Alan Dower Blumlein en av mina stora hjältar, tänk att ha fått vara begåvad ens med bråkdelen av hans geni, hur mycket lättare hade inte livet varit då!

/ptr

[wintermute]

Esa-Pekka har spelat in kända transkriptioner av olika Bach-stycken.

På skivan finns bl a Tocata och Fuga i d-moll transkriberad av Stokowski.

Skivan äör ganska underhållande, men, som plundin skrev, så

tenderar det stundom till att bara vara pompöst. Delar av genialiteten

har lixåm gått förlorad.

Även Mahler roade sig med att transkribera de stora klassikernas verk.

Han blev hatad och dragen i smutsen för det. Men bra blev det!

/W

[Björn-Ola]

Det var ju lite på modet att göra om äldre musik ett tag i början av 90-talet.

Stravinskys "Pulcinella" och Respighis "Fåglarna" är roliga exempel på där man använt melodier från tidigt 1700-tal och skrivit nya verk baserade på dessa melodier. Det är ju att gå ett steg ytterligare än att bara klä gamla verk i en ny dräkt.

[plundin™]

Det var ju lite på modet att göra om äldre musik ett tag i början av 90-talet.

Stravinskys "Pulcinella" och Respighis "Fåglarna" är roliga exempel på där man använt melodier från tidigt 1700-tal och skrivit nya verk baserade på dessa melodier. Det är ju att gå ett steg ytterligare än att bara klä gamla verk i en ny dräkt.

<{POST_SNAPBACK}>

Jag antar att du menar 1900talet B-O, det har faktiskt varit populärt sedan Felix Medelssohn återupptäckte JS Bach på 1820-talet...

Det har ju funnits neo-klassiska, neo-barocka tendenser och strömningar under hela 1900-talet. För mej är det mycket mer intressant när man tar upp något som tex Stravinskij och Respighi och gör det till något eget med hjälp av den moderna paletten man redan skaffat sig (Kanske inte Respighi då, såm jag tycker är lite för romantiskt konservativ..)..

Har inte hört EPS inspelning av Bachtranskiptioner, däremot det Mahler gjorde var ju framförallt att omorkestrera och orkesterra verk av sina samtida, eller nära samtida, som Brahms och Schumann (Schumanns symfoner hade då på den tiden ryckte om sig att vara illa orkesterade, något som senare inspelningar och forskning visat var helt fel..)

Ett ypperligt verk när det gäller lek och bus med gammalt och nytt är Luciano Berios Sinfonia från 1969. Jag brukar rekomendera Pierre Boulez inspelning på Erato (2292-45228-2), men nu när det är en ny inspelning på gång med min lokala stadsorkester, Göteborgs symfoniker på BIS så ska man kanske vänta... Info om Berio hos BBC

/ptr

[Björn-Ola]

Okej, jag skulle bara kolla om ni var vakna

Jag tycker Respighis små porträtt av olika fåglar är genialiska, men jag tycker sämre om hans övriga neoklassiska verk som mer påminner om Stokowskis transkriptioner. Det tillför liksom ingenting.

[gcs]

Jasså du Plundin du tillhör alltså de där finare människorna som rynkar på näsan åt nu t.ex. Stokowski. Du vet att jag med min enklare musik smak tycker att det låter väldigt fint. Är det något fel med musik som ibland kan bli pompös ex.v. John Williams eller Holst. Vem tycker inte om Bach´s Toccata och fuga i d-moll på orgel som den ursprungligen är skriven för, men jag gillar också Stokowski´s orkestring av densamma. När det gäller Respigi så kan jag till en början gilla hans musik men när man lyssnat på annat som han skrivit så tycker åtminstone jag att allt låter likartat så tillvida att man direkt kan höra att det är en Respigi. Jag föredrar olika arrangemang av ett verk framför femtioelva olika orkestertolkningar av samma sak....såvitt det inte handlar om en solists tolkning typ Glenn Gould-Joao Carlos Martins-Wanda Landowska-osv. Men det kan också vara en Heifetz-Shaham eller Oistrakh.

[plundin™]

Jo'ru, jag har ett svårt förhållande till Fader Bach, viserligen älskar jag Glenn Goulds tolkningar, men i allt väsentligt har jag annars svårt att stå ut med annat än "tolkningar" på orginalinstrument, det gäller det mesta av musiken från säj 1800 och tidigare.

Däremot rynkar jag inte på näsan åt nån sorts musik, sånna simpla klassificeringar försöker jag stå över! Jag lånar mitt öra till allt som kommer min väg, det betyder ju inte att jag gillar detta "allt.."

Och Leo Stokes håller jag skyhögt högre som dirigent och modernist än som arrangör! Gisses dom hårresningar jag får av hans live framförande av Sjostakovitjs 11:a med Moskvas Radio symfoniker 1958, sur ljudkvalitet, men vilket framförande! Oooooha!

Vad gäller olika tolkningar av samma verk så är jag både och, det finns verk som jag kan så väl efter att ha studerat partitur och lyssnat otaliga gånger att varje ny tolkning tillför en ny dimension men det finns också musik där detta slags kunskap inte tillför något. Jag kan inte avfärda nått förhållningsätt som mindre giltigt... Det enda jag måhända avfärdar är dom som inte orkar ta chansen till nya upplevelser!

/ptr

[wintermute]

Vad gäller mastodontarrangemang kontra mer anemiska arrangemeng

av verk tycker jag mig ha märkt följande:

Mastodont: Mer tryck, mäktigare, pampigare, möjligen mer insmickrande

Anemi: Mer utrymme för personlighet hos musikerna, lättare att analysera, möjligen mer genialt...

Exempel på mastodontarrangemang är Stokowskis arrangemeng av Bachs orgelstycken och Mahlers arrangemang av Shuberts stråkkvartett "Döden och Flickan".

Exempel på anemi är Liszts och Wagners arrangemang av Beethovens symfonier, tänkta att framföras på endast piano.

Men detta är endast min syn på verkligheten...

[Bravo]

I övrigt så har jag lite svårt att förstå mig på dessa transkriperingar och arrangemang av äldre verk. Begriper faktiskt inte riktigt nyttan med dessa.

[eliot]

Då jag varit bortrest ett tag så upptäckte jag precis denna intressanta tråd. Jag var naturligtvis tvungen att botanisera lite i mina gömmer och vad fann jag

- Jo en skiva med detta klistermärke

...och så här ser skivomslaget ut

och etiketten är snygg den också

Detta är en fin inspelning/tolkning som enligt Acoustic Sounds släpps som SACD den 26 Juli

Han spelade nästan samtidigt in på DECCA så om föregående inspelning är från 1960 så har han spelat in Rimsky-Korsakov: Scheherazade på Phase4 1965

där det står att läsa

På baksidan av skivomslaget står det

"SCHEHERAZADE IN PHASE 4 - The Story of a Historic Recording

och hela baksidan är fylld med en beskrivning av hur fantastisk denna inspelning är

And when the album was finished , it was - as he [stokowski]had predicted - an eloquent presentation of Rimsky-Korsakov's unique music. We think, one of the greatest achievements in all the fifty-year history of orchestral recordings.

We believe that the disc you are now holding is a landmark of the recording art. We believe that it will be cherished for years to come. Best of all, we believe that you will enjoy it immensely.

- Det är en fin tolkning

[Björn-Ola]

Naxos har kommit ut med en skiva med Stokokowski-transcriptioner av Mussorgsky-musik.

Innehåller Tavlorna, Boris Godunov-arrangemangen, A night on a Bald Mountain som redan finns utgivet, men även några ytterligare musikstycken som gör att jag kommer att köpa skivan.

Jag är ett stort fan av Mussorgsky och vill ha allt av honom.

Tyvärr skrev han ju inte mycket orkestermusik, så därför är dessa arrangemang av Stokowski välkomna.