Mickrofontester...

[Engelholm Audio]

Tidningen Studio testades i senaste nummret (nr 5) många olika märken mickrofoner för < 1500kr. Testet gjordes med mina ögon på ett bra och seriöst sätt. En del av mitt positiva beröm ligger på följande sida: LÄNK[]

Här kan man ladda ner exempelfiler (i olika format, bland annat MP3) för att ev bränna och lyssna själv. Dessutom finns två referensmickrofoner med.

Mest ger självklart att samtidigt ha läst testet, men det är rätt givande att bara lyssna på de olika ljudspåren.

Jag tycker det är spännanade att kunna ta del av denna sidan av hifi'andet - själva inspelningstekniken! Kul att höra och lyssna på olika mickar och märka att man kan höra liknanade skillnader mellan olika högtalare (om än att jag fann skillnaderna mindre mellan olika mickar än högtalare [:I]).

Härligt att se en tidning som anammat den nya tekniken (nedladdning) tillsammans med internet, ett eget fora och aktiv redaktör.

Hatten av!

[Timbre™]

Ganska intressant egentligen. Vi diskuterar signalens väg ända ut i högtalarmembranen men den första omvandlaren hamnar ofta vid sidan av. Förmodligen en högfrekvent diskussionsfråga bland studiofolk men mikrofonen kommer vi ju inte runt...

[Engelholm Audio]

Ganska intressant egentligen. Vi diskuterar signalens väg ända ut i högtalarmembranen men den första omvandlaren hamnar ofta vid sidan av. Förmodligen en högfrekvent diskussionsfråga bland studiofolk men mikrofonen kommer vi ju inte runt...

<{POST_SNAPBACK}>

Exakt! Det är ju här allt händer och grunden läggs. "Signalen först" eller vad heter det, Ivor/Linnister!??

Här får man faktiskt en möjlighet att lyssna på olika mickar som i mina öron ger lite olika klang och tycke och smak kommer självklart fälla sin dom här. Samma sak som med mycket hifiutrustning.

Jag tände rejält igår på detta. Laddade ner och brände en skiva (med 62 spår...) och lyssnade lite. Ludwig från Audio Nord kommer ikväll och Björn från NordOst likaså. Tänkte terrorisera dessa båda herrar med ett par olika spår.

Mest intressant fann jag dock att nästan alla exempelspår låter mycket bra. Ändå är det många skivor som låter direkt apa. Någonstans går det fel, mycket fel! Och det beror inte på mickrofonerna!

[Engelholm Audio]

Nån som laddat ner och testat?

[plundin™]

Nån som laddat ner och testat?

<{POST_SNAPBACK}>

Jajje mensan, både nu och förra gången dom testade mikkar. För mej som mikrofonerar en hel del så är det test utan större värde (intresse). 4 eller kanske 5 av mikarna dom testade är i stort sett samma mikk (Olika loggor fast tillverkade samma kinesiska fabrik). Jag har inte läst testet, men rent praktiskt är det för lite skilland mellan mikarna för att man skall kunna avgöra vilken som är bäst, mycket hänger på rösten och lika viktig är den följande kedjan.

SM58'n är knappast någon refferensmik i detta sammanhang (ie röst i studio). TLM 103'n (den andra ref-miken) är en mikrofon jag använt ganska mycket (framförallt som spotmik till större ensembler), skall man få den och funka bra på röst måste man eq'a ganska mycket.

De flesta av dessa inspelningar låter "okej" (Bortsett från SM58an) - Tills man sätter dom samman med musik och det skall bli en hel låt... Nu är visserligen tidningen Studio och detta test riktat mot projekt/hemmastudiopularen (med en stram budget) men det skulle ha varit intressantare om dom hade haft en riktig "proffsmikk" eller tre som refferens!

Tyvärr så hade jag lite svårt att lyssna till den mediokra Tommy Nilsson kopian...

/ptr

[Engelholm Audio]

plundin: ord och inga visor, minsann!

Läser man testet ger det självklart ytterligare en hel del och man berättar bland annat om det du pratar om - mickarna är till viss del same-same but different logo. Dock är det lite skillnader mickarna är emellan (dock mindre mellan vissa).

Tommy Nilsson-kopian känner jag inte så starkt för jag heller. Blev lite jobbigt i längden...Jamsessionerna och tjejen Anna Karin var lite kul att höra.

Ang Referensmickarna så vet jag inget mer om dom än så. Finns som vanligt mer detaljer och information bakom alla specifika fall. Så brukar det vara...

Hur som helst tycker jag detta var intressant liten inblick inspelningsteknik.

[Marcus]

Det här är något jag fiskat efter länge så det var RIKTIGT kul! Själv har jag en projektstudio och spelar in på en TSM MT87 stormembran mik.

SM58 är ganska läskig i studio men bra vid scenbruk / liveframträdanden då den tål mycket stryk. Har tidigare provat med en Shure SM57 men den gav ett platt oengagerande ljud och sålde den ganska snart. Hör heller inte hemma i en studio! Blir helt annan dynamik och klarhet med en riktig kondensatormikrofon. Är det inte lustigt att dynamiska mikrofoner inte alls är vad de heter? De reagerar bara på dynamik, men inte särskilt bra.

Personlig favorit är annars Didrik de Geers kopparklädda monstermickar "DIDRIK". Maken till ljud vid liveupptagningar har sällan eller aldrig hörts! Jag har skrivit om dessa på ett annat ställe på ett forum nära dig...

/Marcus

[Engelholm Audio]

Det här är något jag fiskat efter länge så det var RIKTIGT kul! Själv har jag en projektstudio och spelar in på en TSM MT87 stormembran mik.

/Marcus

<{POST_SNAPBACK}>

Hej och tack! Kul att du fan det intressant! Jag tycker fortfarande att det är kul och spännande!

[plundin™]

Personlig favorit är annars Didrik de Geers kopparklädda monstermickar "DIDRIK". Maken till ljud vid liveupptagningar har sällan eller aldrig hörts!

/Marcus

<{POST_SNAPBACK}>

Fråga : Har du använt dom?

Och om så är fallet, till vad?

Hur kan dom annars vara dina favorit mikrofoner?

Jag frågar mest för att jag är intresserad att dela dina erfarenheter när det gäller dessa vidunder!

Jag har hört ett antal inspelningar gjorda med didrikar och Didirik de Geers mikrofon förstärkare.. De flesta av inspelningarna låter snyggt, men inte tillräkligt snyggt för priset dom kostar (+100KKr per styck). I min värld av rent akustisk musik så kan jag inte motivera för kunderna att jag måste höja mitt timarvode med 500% bara för att jag vill ha ett par fula kopparburkar (Hr de Geer är visserligen en mästare på det rent elektroniska hantverket, men på den mekaniska sidan/utformningen fallerar han!). Dessutom, baserat på dom rapporter jag läst om hur dessa mickar fungerar IRL, är dom för känsliga för oss som framförallt spelar in i varierande lokaler varje gång.

Personligen har jag inga favoritmikkar, jag anser däremot att man skall skall använda rätt sorts mikk på rätt plats.

FWIW, skulle jag säkert kunna göra en massa fina inspelningar med ett par "Didrik", men jag vet också att jag kommer lika långt med ett stereopar 25 år gamla Neumann KM 83:or som kostade mej 7000 riksdaler beganade på ebay. För säkerhets skull är det bäst att jag nämner att jag har liten studioerfarenhet vad det modern populärmusik, jag kan något lite när det gäller akustiska inspelningar och hur man anväder mikrofoner i sådana sammanhang.

/ptr

[gcs]

Man måste skilja på hur man använder en mikrofon. Jag skulle aldrig använda en SM58/57:a som stereopar utan endast om jag är tvungen som punktmikrofon i ett trumset eller för sång men då endast för livebruk. Om vi nu talar om dynamiska mikrofoner så är en Sennheiser MD421 en betydligt bättre mikrofon. Didrik mikrofonen är ganska ovanlig och vad jag vet så är det bara Gert Palmkrantz som har två Didrik mikrofoner. EMI studion på sin tid hade också två Didrik. Jag var med och testade för nästan tio år sedan ett antal mikrofoner i EMI studion där vi spelade in en stråkkvartet och en jazz trio i en liten skog av olika stereo par och bl.a. Didrik. Vi spelade in allt sammans på en 32-kanals Mitsubichi digitalbandare och sedan gjordes det en CD-skiva för senare utvärdering. Tyvärr vet jag nu inte var skivan är och jag minns nu inte hur resultatet blev.

Jag tror faktiskt inte att Gert Palmkrantz hade någon Didrik mikrofon när han gjorde "Jazz at the Pawnshop" utan han hade Neumann U47 och han spelade in allt via en SAM mixer på sin Nagra IV-S och Dolby A. Dessutom tor jag inte att han spelade in musiken enbart med två mikrofoner utan han hade säkert några stödmikrofoner som han brukar ha. Om man nu vill göra en A/B inspelning så bör man ju helst använda sig av någon typ av konensatormikrofon med lågt brus och med ett snyggt polärdiagram och det blir inte så lätt att hitta en sådan mikrofon. Ialla fall inte om den ska vara njurformad eller en kula.

[Morello]

Jag och en kompis("Lazyworm" på faktiskt.se) gjorde en AB-upptagning av ett trumset med två Earthworks M550 - en lysande mikrofon. Brusnivån är inte superlåg, men trumset är starka instrument, varför det går fint ändå.

Inspelningen blev superren och med en makalös dynamik.

[gcs]

Jo men visst....men gör om den med akustiska musiker som står 1,5-2 m där ifrån. Naturligtvis ska ni micka upp för varje instrument och sångare. Gärna med kondingar.

[plundin™]

Man måste skilja på hur man använder en mikrofon. Jag skulle aldrig använda en SM58/57:a som stereopar utan endast om jag är  tvungen som punktmikrofon i ett trumset eller för sång men då endast för livebruk. Om vi nu talar om dynamiska mikrofoner så är en Sennheiser MD421 en betydligt bättre mikrofon.

MD421 är ju en av de få riktigt bra dynamiskamikkarna som faktiskt funkar både live och i studio. I en av de första och fåtaliga Studio inspelningarna jag gjort (en Jazz demo) använde jag 421'or på sång och det lät riktigt bra..

Didrik mikrofonen är ganska ovanlig och vad jag vet så är det bara Gert Palmkrantz som har två Didrik mikrofoner. EMI studion på sin tid hade också två Didrik. Jag var med och testade  för nästan tio år sedan ett antal mikrofoner i EMI studion där vi spelade in en stråkkvartet och en jazz trio i en liten skog av olika stereo par och bl.a. Didrik. Vi spelade in allt sammans på en 32-kanals Mitsubichi digitalbandare och sedan gjordes det en CD-skiva för senare utvärdering. Tyvärr vet jag nu inte var skivan är och jag minns nu inte hur resultatet blev.

Det hade varit intressant att få lyssna på denna inspelning, inte minst för att det alldeles för sällan ges tid till experiment i skarpa sammanhang, så man får oftast lita på sin egen erfarenhet och vad ens öron skvallrar om.. Orsaken till at jag frågade on marcus om hans Didrikerfarenhet ovan var just detta att dom är ganska ovanliga och det är intressant att få vidga sina kunskaper om dessa.

Jag tror faktiskt inte att Gert Palmkrantz hade någon Didrik mikrofon när han gjorde "Jazz at the Pawnshop" utan han hade Neumann U47 och han spelade in allt via en SAM mixer på sin Nagra IV-S och Dolby A.

Låter väldigt troligt med tanke på att JatP är inspelad 1976 och Didrikarna såg dagens ljus i början av nittiotalet!

Dessutom tor jag inte att han spelade in musiken enbart med två mikrofoner utan han hade säkert några stödmikrofoner som han brukar ha.

Jag var på studiebesök när Hr Palmqrantz spelade in Visby Storband och Putte Wickman i mitten/slutet av åttiotalet och då använde han i stort sett samma uppställning fast Nagran var utbytt mot den legendariska PCME-7700 datredigeraren..

Om man nu vill göra en A/B inspelning så bör man ju helst använda sig av någon typ av konensatormikrofon med lågt brus och med ett snyggt polärdiagram och det blir inte så lätt att hitta en sådan mikrofon. Ialla fall inte om den ska vara njurformad eller en kula.

Jag är inte riktigt med på vad du vill säga här, kan du vara snäll och utveckla?

/ptr

[plundin™]

Jag och en kompis("Lazyworm" på faktiskt.se) gjorde en AB-upptagning av ett trumset med två Earthworks M550 - en lysande mikrofon. Brusnivån är inte superlåg, men trumset är starka instrument, varför det går fint ändå.

Brusighet är ju tyvärr en av baksidorna med en mätmikrofon dom M550, mina egna första försök i ineplningsbranchem gjordes tillika med ett par Earthworks, modellen QTC1. Fördelen med Earthworks mikkar är just den fenomenala bandbredden 4hz till 40kHz +/- 1 db (M550 5Hz till 50kHz +1/-3db) - Dessa är i princip samma mick, bara med den skillanden att man lagt ner större kraft på att släcka ut QTC'ornas egenbrus, vilket man inte behöver på en mätmikrofon. ~ibland ångrar jag att jag gjorde mej av med QTC1'orna, men det blir ju så när man vandrar vidare i ljuddjungeln..

Inspelningen blev superren och med en makalös dynamik.

<{POST_SNAPBACK}>

Ni har inte postat nått prov nån stans på nätet så att man skulle kunna får provlyssna?

Min egen senaste färdiga inspelning kommer ut om cirkus två veckor; Rachmaninovs 24 preludier med en ung Japansk pianist. Ni kan provlyssna här : Sergei Rachmaninov - Prelude in C major op 32:1 (Filen är ca. 1.5mb och mp3 komressionen är inte helt transparant.. Men den ger ändå en hyffsad bild..)

Instrumenet är en Steinway D-flygel inspelad i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus.

Mickarna är ett par

Neumann TLM 50..

Här kan ni se lite av konstruktionen :

Man kan säga att dessa är en "modern" uppföljare till den klassiska M 50 modellen som användes i det så kallade "Decca-trädet" - Uppföljare, med viss tveksamghet eftersom det enda dessa två mickar har gemensamt är den lilla plexiplastkulan vari membranet är monterat. Konstruktionen är "Rundtagande" och fungerar väldigt bra när man skall porträttera ett instrument i en akustisk miljö.

/ptr

[eliot]

Min egen senaste färdiga inspelning kommer ut om cirkus två veckor; Rachmaninovs 24 preludier med en ung Japansk pianist. Ni kan provlyssna här : Sergei Rachmaninov - Prelude in C major op 32:1 (Filen är ca. 1.5mb och mp3 komressionen är inte helt transparant..    Men den ger ändå en hyffsad bild..)

Instrumenet är en Steinway D-flygel inspelad i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus.

Vilket skivbolag

[plundin™]

Vilket skivbolag 

Intim Musik.. Om det finns intresserade kan jag säkert ordna kopior till ett bra pris (Denna platta blir 81.54 lång och producenten som är pianist och Rachmaninovfreak påstår att den är riktigt bra..)

Är ni intresserade kan ni väll PM:a mej...

(Detta är ju inte riktigt rätt forum för för självbelåten reklam, så jag hoppas att Herrar "Admin & co", har överseende...)

/ptr

[gcs]

Jo det är så här att om man tittar på polärdiagrammen för en mikrofon t.ex. en kula så kan man se att kulformen ändrar karaktär och blir mer njurformad ju högre upp i frekvens man går och tappar känslighet på mickens baksida. Dessutom blir formen smalare, det här gäller också njurformade mikrofoner där det också händer att mikrofonen under 500Hz ändrar njurformen till en kula. Så vitt jag har sett är det endast åttor som kan uppvisa ett samlat polärdiagram. Det här att mikrofonerna ändrar karaktär påverkar ju ljudet och då speciellt när man har flera mikrofoner uppe samtidigt som då kan ge upphov till kamfiltereffekt och fasproblem.

[Engelholm Audio]

Tråd om inspelning!

Rekommenderas för läsning för vad t.ex. studiofolket anser om vad en "bra inspelning" är. Jag blir lite chockad av den slentrian som jag möts av.

[Terminator]

EA, tack för tipset om en också i mina ögon mycket intressant tråd.

Jag blir också chockad över den inställning som råder men ändå inte förvånad då alla de dåliga inspelningar som släpps ut ändå måste bero på något.

Edit: Kom att tänka på en sak i trappen ner till tvättstugan. Det kanske är uppenbart för alla men det som slog mig efter några minuters eftertanke var att ljudteknikerna sätter den musikaliska kvaliteten för ljudkvalitet och ser inte att de båda går att kombinera. För mig är det optimala en perfekt "tagning" (eng. take) i kombination med perfekt ljud. Det är inte förrän även ljudkvaliteten är maximal som man som konsument/lyssnare kan maximalt njuta av den perfekta tagningen som musikerna lyckades prestera. När dessa parametrar är maximerade är lyckan total.

[Engelholm Audio]

Hej,

Vassego!

Jag tycker vi borde visa vad vi audioter vill ha för några inspelningar. Annars kommer vi aldrig få det. Trenden är ju uppenbar (nedåtgående).

Det verkar som att "allt" är tillåtet, det får låta precis hur som helst och allt är rätt. Tråkigt då jag anser skivan vara det mest oskyldiga och ofärgade medan varje person får sätta sen egna prägel på ljudet (alternativt inte sätta nån prägel alls).

Jag förvånas också över att man förväntas välja: musik eller ljudkvalite. Jag blir skitsur - varför kan jag inte få bådeoch? Det finns ju ett antal superba inspelningar som nästan överbevisar att det går att kombinera de två!

EA, tack för tipset om en också i mina ögon mycket intressant tråd.

Jag blir också chockad över den inställning som råder men ändå inte förvånad då alla de dåliga inspelningar som släpps ut ändå måste bero på något.

Edit: Kom att tänka på en sak i trappen ner till tvättstugan. Det kanske är uppenbart för alla men det som slog mig efter några minuters eftertanke var att ljudteknikerna sätter den musikaliska kvaliteten för ljudkvalitet och ser inte att de båda går att kombinera. För mig är det optimala en perfekt "tagning" (eng. take) i kombination med perfekt ljud. Det är inte förrän även ljudkvaliteten är maximal som man som konsument/lyssnare kan maximalt njuta av den perfekta tagningen som musikerna lyckades prestera. När dessa parametrar är maximerade är lyckan total.

<{POST_SNAPBACK}>

[plundin™]

...Det verkar som att "allt" är tillåtet, det får låta precis hur som helst och allt är rätt. Tråkigt då jag anser skivan vara det mest oskyldiga och ofärgade medan varje person får sätta sen egna prägel på ljudet (alternativt inte sätta nån prägel alls)...

Det här förstår jag inte alls, du menar att lyssnaren skall prägla ljudet?

För mej förefaller fullständigt naturligt att allt är tillåtet! Hur skall det annars bli nån utveckling, i det konstnärliga har artisten alltid att uttrycka sig precis hur dom vill, att det i våra och dina öron låter piss (ursäkta!) om en del inspelningar är en del av denna process.

Att det sedan låter olika (ie. olika bra) om olika återutgivningar av gammalt material beror på flera olika parametrar, viktigast där är kanske, vilken generation av produktionsmaster remastaren haft tillgång till : allt från orginalstudioinspelningen till den RIIA korigerade LP mastern - dets enare är en av dom tunga orsakerna till varför man klagade på CDn i början av åttiotalet, man använde rena RIIA masters som underlag för fdom första kommersiella utgivningarna, det lät kajko eftersom CD inte hade någon RIIA kompensation inbyggt. (fast detta är gammal nyheter som alla kännertill, eller?)

Du skall veta att det inte alls är sällan man även från artister innom klassisk musik får begäran om att bumpa upp volymen, tajta till det med en aning kompression och sånnt. Själv har jag har en genomgående princip; att det skall låta snyggt, oavsett hur det lät vid inspelningstillfället, så skall det låta snyggt när man spelar upp det i stereon där hemma. -- att sen "snyggt" varierar i olika situationer och med olika lyssnare/ljudskapare, det får vi leva med..

Jag har försökt att följa er diskusion på Studios Inspelnings Forum, men ärligt talat så liknar det mest polskt pajkastningskrig (ref: Polsk riksdag!) som är svårt att hänga med på. Dock förstår jag många av dom kreativa poängerna som görs av din moståndarsida. Dock känns det som relevansen på bägge sidors argumantation är ganska svag. Dessutom (utan att jag räknar in mej i på skalan) måste du vara medvetan om att dom flesta som rör sig på studios fora är hemmapulare med låg padawan grad (ref: Star Wars), dom talar knappast (inte jag heller) för någon stor del av industrin! Jag låter det vara osagt i vilken grad dom talar för den genomsnittlige musikkonsumenten, det får du ge SCB i uppdrag att ta reda på!

Nu biter jag mej nästan i svansen..

/ptr

[gcs]

orginalstudioinspelningen till den RIIA korigerade LP mastern - dets enare är en av dom tunga orsakerna till varför man klagade på CDn i början av åttiotalet, man använde rena RIIA masters som underlag för fdom första kommersiella utgivningarna, det lät kajko eftersom CD inte hade någon RIIA kompensation inbyggt. (fast detta är gammal nyheter som alla kännertill, eller?)

Nu måste jag blanda mig in i debatten. Det har aldrig funnits några speciella mastrar med RIAA kompensation utöver att man lägger basen i mitten för kunna gravera mono kompatibla vinylskivor. Det man kunde se på en analog bandmaster när den var färdigmastrad var små noteringar för nivå förändringar av dom olika låtarna och även eventuell equalisation. Att CD-skivor kunde låta lite sämre i början av den digitala eran berodde nog mer på att man ännu inte lyckats att få fram tillräckligt bra AD/DA omvandlare.

[Engelholm Audio]

Det här förstår jag inte alls, du menar att lyssnaren skall prägla ljudet?

För mej förefaller fullständigt naturligt att allt är tillåtet! Hur skall det annars bli nån utveckling, i det konstnärliga har artisten alltid att uttrycka sig precis hur dom vill, att det i våra och dina öron låter piss (ursäkta!) om en del inspelningar är en del av denna process.

Du skall veta att det inte alls är sällan man även från artister innom klassisk musik får begäran om att bumpa upp volymen, tajta till det med en aning kompression och sånnt. Själv har jag har en genomgående princip; att det skall låta snyggt, oavsett hur det lät vid inspelningstillfället, så skall det låta snyggt när man spelar upp det i stereon där hemma. -- att sen "snyggt" varierar i olika situationer och med olika lyssnare/ljudskapare, det får vi leva med..

Jag har försökt att följa er diskusion på Studios Inspelnings Forum, men ärligt talat så liknar det mest polskt pajkastningskrig (ref: Polsk riksdag!) som är svårt att hänga med på. Dock förstår jag många av dom kreativa poängerna som görs av din moståndarsida. Dock känns det som relevansen på bägge sidors argumantation är ganska svag. Dessutom (utan att jag räknar in mej i på skalan) måste du vara medvetan om att dom flesta som rör sig på studios fora är hemmapulare med låg padawan grad (ref: Star Wars), dom talar knappast (inte jag heller) för någon stor del av industrin! Jag låter det vara osagt i vilken grad dom talar för den genomsnittlige musikkonsumenten, det får du ge SCB i uppdrag att ta reda på! 

Nu biter jag mej nästan i svansen..

/ptr

<{POST_SNAPBACK}>

Tråkigt du tycker diskussionen liknar ett polskt pajkastningskrig.

Jag tycker det är otroligt viktigt att våra CD's är välinspelade och bra mixade...

Vad jag har lärt mig från Studio är att det finns två aspekter:

1) Det artistiska, det konstnärliga och det kreativa. Detta är otroligt viktigt för att utvecklas musikaliskt/artistiskt.

2) Det tekniska map statiska knäppar, dist, bandbredsbegränsning, etc. Det är viktigt för kvaliten och bevarandet av den musikaliska händelsen.

Jag ämnar inte för fem öre dämpa nr 1. Men ställer mig tveksam till att Kent's senaste platta låter så komprimerat och grötigt för att det är det "artistiska" som fått skina igenom. Men det är en gissning...

Vidare kan #1 i andra delar av konstärsspektrat handla om att göra det provocerande: hälla blod på en nazist eller ta bilder på homosexuella och visa upp på konstmuset. Det kanske kan jämställas till att på en CD dista rösten, spela baklänges på gitarren eller spela "off key".

Jag anser att det är en stor skillnad mellan #1 och #2. Det handlar om medvetna val, att medvetet dista rösten eller att medvetet komprimera för att nå en viss effekt. Men att det av andra orsaker som #2 blir fel. Kompetens i sakfrågorna samt kanske även att vi audioter inte gör vår röst hörda. Således: marknadens krav är otyldiga.

Med att låta användaren själv justera ljudet är det för mig självklart. Frihet under ansvar. Stereosystem med bassvaga högtalare skall kunna välja att skära bort basljud som system ändå inte klarar. Samma sak gäller dynamikomfång: om en inspelning har verkligt stort omfång då måste stereon ha goda effektreserver och klara av allt från tyst till brutalt högt. Små system som inte klarar det bör således ha en komprimeringsknapp för att möjliggöra lyssnande via enklare anläggningar.

Hoppas jag förtydligat lite...

[plundin™]

Nu måste jag blanda mig in i debatten. Det har aldrig funnits några speciella mastrar med RIAA kompensation utöver att man lägger basen i mitten för kunna gravera mono kompatibla vinylskivor. Det man kunde se på en analog bandmaster när den var färdigmastrad var små noteringar för nivå förändringar av dom olika låtarna och även eventuell equalisation. Att CD-skivor kunde låta lite sämre i början av den digitala eran berodde nog mer på att man ännu inte lyckats att få fram tillräckligt bra AD/DA omvandlare.

<{POST_SNAPBACK}>

Okej, därom har vi delad mening, och vad det gäller ADDA omvandlare så hade både Decca och Soundstream utmärkt välklingande sådana redan på sjuttiotalet (så välklinande att i vissa läger kom dom inte att ersättas förren i mitten av 90-talet när dCS och PrismSound började röra sig).

Vad vi kanske kan vara överrens om är att det tog gott och väl tio år innan det akumulerats tillräcklig kunskap för att mainstream inspeningarna började låta okej.. Sen om det berodde på teknikutvecklingen eller kunskapen om mediet (Vilket kasnke är samma sak?) låter jag vara osagt..

/ptr

[plundin™]

Jag ämnar inte för fem öre dämpa nr 1. Men ställer mig tveksam till att Kent's senaste platta låter så komprimerat och grötigt för att det är det "artistiska" som fått skina igenom. Men det är en gissning...

Men Pär, problemet är att Kent och 90% av all skivutgivning idag inte riktar sig till oss med antika lyssningsvanor! Dom (Kenta) mastrar sina plattor, precis som varenda rappklan jorden över för att det skall låta häftigt (tungt) i bilen, på boomboxen och i den mobila spelaren.. Och eftersom du och jag och dom flesta som trafikerar ställen som Euphonia är en av de stora skivbolagen marginaliserad kundgrupp så är det hos dom du bör klaga!

Jag är rädd at Vi får vara tacksamma att det finns små entusiastbolag som fattat det där med ljudkvalitet...

/ptr

p/s : som tur är tycker jag att kent är en högst övervärderad orkester!

[gcs]

Okej, därom har vi delad mening, och vad det gäller ADDA omvandlare så hade både Decca och Soundstream utmärkt välklingande sådana redan på sjuttiotalet

Nu är det inte så att det bara finns DECCA eller Soundstream så det jag säger stämmer nog ganska väl med hur det var. Min äldsta digitalt inspelade skiva är från Denon och året var 1975 och på den tiden hade man endast 14 bitar. DECCA började med sina digtala inspelningar i slutet av 70-talet ....1978 eller 1979 med en ombyggd U-matic. Sedan det andra som jag vill säga är att jag tycker att Engholm Audio är fel ute när han ställer sin fråga till Studio forum. På Studio forum sitter det ju bara hemfixare utan någon större erfarenhet förutom sitt eget fixande med sina syntar och datorer. Frågan skall ställas till sådana som ex.v. Alar S. Anders H. Bernard L. Jan U. Ian C. Rune P. Claes P. Rune A. Erik O. m.fl, m.fl. Det är dom personerna som har kunnandet och inte Nisse N som sitter hemma eller i en källare och drömmer om att bli demonproducent och stjärntekniker. Jag tycker att det sitter väldigt många dilletanter på detta och andra fora och tycker utan sakkunskaper om t.ex. skillnaden mellan en kompressor och en limiter.

[Engelholm Audio]

Men Pär, problemet är att Kent och 90% av all skivutgivning idag inte riktar sig till oss med antika lyssningsvanor! Dom (Kenta) mastrar sina plattor, precis som varenda rappklan jorden över för att det skall låta häftigt (tungt) i bilen, på boomboxen och i den mobila spelaren.. Och eftersom du och jag och dom flesta som trafikerar ställen som Euphonia är en av de stora skivbolagen marginaliserad kundgrupp så är det hos dom du bör klaga!

Jag är rädd at Vi får vara tacksamma att det finns små entusiastbolag som fattat det där med ljudkvalitet...

/ptr

p/s : som tur är tycker jag att kent är en högst övervärderad orkester!

<{POST_SNAPBACK}>

Kent ligger mig endast svalt om hjärtat.

Å andra sidan är vi audioter köpstarka och faktiskt beredda att betala för bra mucik som är bra inspelad. Måhända vi inte är såååå många, men bättre än dom otrogna MP3-lyssnarna! :evil:

[plundin™]

Nu är det inte så att det bara finns DECCA eller Soundstream så det jag säger stämmer nog ganska väl med hur det var. Min äldsta digitalt inspelade skiva är från Denon och året var 1975 och på den tiden hade man endast 14 bitar. DECCA började med sina digtala inspelningar i slutet av 70-talet ....1978 eller 1979 med en ombyggd U-matic.

Minns jag rätt så kom Denon med sin första 14bitars PCM maskin 1972, den första kommersiella inspelningen dom gjorde var med en Tjeckisk stråkkvartett (Smetanakvartetten?, minns inte riktigt) samma år - tyvärr är inte Denon Classics vad dom en gång var så det är omöjligt att se om den inseplningen fortfarande finns i katalogen..

Sedan det andra som jag vill säga är att jag tycker att Engholm Audio är fel ute när han ställer sin fråga till Studio forum. På Studio forum sitter det ju bara hemfixare utan någon större erfarenhet förutom sitt eget fixande med sina syntar och datorer. Frågan skall ställas till sådana som ex.v. Alar S. Anders H. Bernard L. Jan U. Ian C. Rune P. Claes P. Rune A. Erik O. m.fl, m.fl.

Nästan precis vad jag försökt att säga, fast jag tycker kanske ändå att man borde inrikta sig på beslutsfattarna på skivbolagen. Ingen av dom du räknar upp sätter jag särskillt samman med inspelningar som låter illa eller är "överkomprimerade" - det är ju snarast hos fame-factory generationen komprimeringsfenomenet finns. Så nån borde kanske röja till hos Bert C?

/ptr

[gcs]

det är ju snarast hos fame-factory generationen komprimeringsfenomenet finns.

Okey då snackar vi inte mer om den saken. Jag säger som min son sade till sin lilla mamma på den tiden när han gillade Kizz. "Mamma det går över"....och det gjorde det också.