BLUES

[akktustakki]

När man hör gemene man, jag och alla andra, prata om blues så dyker vissa namn upp.

Det finns alla anledningar till att beakta dessa. Nä, jag tänker inte räkna upp dem, eller ens försöka dela upp dem i kategorier.

Ett namn, dock, som sällan eller aldrig hörs är Jonny Winter.

Jag har en CD som är remastrad från originalutgåvan från 1969, och där spelas det blues om något.

Om man har, som t.ex. Clapton refererat till ex. Robert Johnson så känns det lite bortgömt att man aldrig hör namnet Winter nämnas.

Självklart så är dessa två polare.

Å de spelade med samma rötter och förmodligen med samma inspirationskällor.

Och att i detta fallet Clapton skulle referera till någon/något annat än rötterna är nog otänkbart. Och förståeligt. Han hämtar inte kraft från Jonny.

DE, Jonny och Eric, hämtar kraft från R. Johnson.

Slänger mig här med förnamn på legender som jag vore deras närmaste, men det förstår alla, att så är inte fallet och det är mest för att låta lite bra sådär, som jag gör det.

Nej, jag menar alls inte att det skulle vara bättre eller sämre än annat, men det är likförbannat ett bortglömt namn som, i mina öron, förtjänas att nämnas med stor respekt.

Jonny Winter är i mina öron en lika stor om inte större blues gitarrist/framförare som någon annan som har eller haft anspråk på en eventuell titel.

På denna platta som logiskt nog heter just vad det är : Jonny Winter, så är det inget annat än, såvitt jag kan bedöma, genuin blues som framförs.

Var han har hämtat sin inspiration vet jag inte, men inspirerat är det likfullt.

Mycket hårda strängar och flaskhals till slide blir det, och precis så vill jag ha det.

En raspig stämma och ett jäkla gung och detta är BRA.

Medmusikanter är :

Edgar Winter

Wiilie Dixon

Walter Horton

Tommy Shannon

John Turner

Bra musik och bra blues.

I all enkelhet.

Vet ej om den finns att få tag på längre, men den låg på Columbia/Sony.

01-471218-10, ser illa, och ser illa ut, men det torde vara skivnumret.

Saknar tyvärr möjlighet att läga ut bild på fordralet, men det kanske ni skall vara tacksamma för, eftersom den gode Mr Winter inte var en skönhet, ens i sina bästa stunder, med tanke på hans preferens för den oregelbundna livsföringen en del musiker har en tendens att utveckla.

Gack å köp!

[eliot]

Den vithårige har en egen webbsida: http://www.johnnywinter.net/ - och där heter han Johnny Winter

//Eliot

[akktustakki]

Den vithårige har en egen webbsida: http://www.johnnywinter.net/ - och där heter han Johnny Winter   

//Eliot

<{POST_SNAPBACK}>

Tack för tipset eliot.

Och om han inte bytt stavning sen sist så heter han Johnny Winter.

Inget annat.

Om jag stavat eller missat det någonstans så ber jag om förståelse.

[akktustakki]

En hel utläggning om mr Winter och inte ens kan stava hans förnamn rätt.

Pinsamt, är endast momsen.

Ledsen för detta. :clown:

[Mattias]

Bluestips trevligt , detta skall undesökas närmare. Tackar

/Mattias

[eliot]

1969 släppte han en skiva som helt sonika hette "Johnny Winter":

...är det den Du har

- eller efterföljaren "Second Winter"

Jag har själv annars gått till rötterna och lyssnar gärna på Lightnin' Hopkins

[Guest Bernt]

Jag har sett Johnny Winter live två gånger. Utan minsta tvekan den bäste gitarrist jag sett och båda konserterna var oförglömliga upplevelser. Rena orgier i spelglädje.

Min favoritplatta med JW är Live in NYC - 97.

[eliot]

Den får jag väl lägga ett öra till

[akktustakki]

[eliot: Det är den plattan, alltså "Johnny Winter" från -69 jag har.

[ISAK]

Hej alla blues vänner!

Kul att en gammal favorit dyker upp på forumet. Har haft Johnny Winter som stor blues idol i flera år. Enligt mig har han sin storhetstid från 1983-1992 då han under dessa år släpper fem mycket bra skivor.

Guitar slinger 1983

Serious buissnes 1984

Third Degree 1986

Let Me In 1991

Hey Where´s Your Brother? 1992

Dessa skivor innehåller enligt mig blues och blues rock när den är som bäst.

Vill bara nämna att Johnny släppte ett nytt album 2004 . I´m a bluesman vilket också kan rekomenderas

Johnny var även med och producerade samt spelade på Muddy Waters sista skivor där live skivan från 1979 mississippi live får en stark rekomendation.

Ett annat bluesskivtips är Stevie Ray Vaughan tillsammans med Albert King. Skivan heter In Session och är en studio live inspelad 1983 med härlig live känsla.

// Isak

[akktustakki]

[iSAK: Bra att jag får lite tips på plattor med denna hjälte.

Har haft en del av dem på vinyl i tidigare år, har jag för mig, men det har tydligen funnits andra som behövt de plattorna bättre genom årens lopp, om man säger så. :angry:

Här skall härjas med Johnny Winter en tid framöver, det är säkert.

Det är dags att mr Winter får en uppryckning i åtminstone min hylla.

Go get´em Johnny!

[tommypeters]

Hans skiva "Raised on Rock" är också trevlig...

[Guest pick-me-up]

Jag har hans Saints & Sinners, en trevlig album också, men som kanske inte platsar bland de bästa. Bör skaffa fler skivor av honom …

Glöm inte bort hans brorsa! Han är inte så oäven själv heller, Edgar Winter.

Världens mest kända albino bröder *s*

[eliot]

Det namnet förknippar jag med Edgar Winter Group

//Eliot

[Guest pick-me-up]

Det namnet förknippar jag med Edgar Winter Group

//Eliot

<{POST_SNAPBACK}>

Han har gjort dock betydligt fler skivor i egen regi! *s*

[Guest pick-me-up]

Det namnet förknippar jag med Edgar Winter Group

//Eliot

<{POST_SNAPBACK}>

Finns tydligen skivor också som är signerade Edgar Winter & White Trash *s*

Kära barn har många namn.