I tystnaden finns svaren.

[Old Sven]

Hejsan!

Jag öppnar luckan till Euphonias kalender och kliver in. Jag har stått länge utanför och kikat in genom fönstren. Förundrats, fascinerats och längtat. Nu är jag här.

 

Det finns går skiljelinje någon gång i början på 90-talet och den kännetecknas av en signalkabel men den återkommer jag till.

I begynnelsen var musiken och mitt inre. Ur radioapparaten, melodiradion och svensktoppen som jag minns det. Senare tio i topp och kvällstoppen. Pop 74 med Kjell Alinge. Ungdomsradion. Jag sjöng som barn, trallade och lät men spelade aldrig något instrument. Svensktoppen tyckte jag om. Tio i topp härmade jag framför spegeln. Men det som jag fascinerades av och tyckte om var det vemodiga, som ofta fanns i visorna. I orden och i musiken. Det fick resonans i mig. Detta har följt med mig genom alla år trots ålder och olika stigar in i pop, rock och listmusik. Det som larmade och slamrade kunde i en viss period i livet ta tag i mig men mer som ett tillfälligt rus och det gick över. Ännu senare kom jazzen. 

 

Jag kan än idag spela lufttrummor när Dr Feelgood spelar "Roxette" från deras underbara liveplatta, "Stupidity". Eller göra några sköna moves när Rockpile går loss i "Oh what a thrill". Men alltmer sällan. I takt med åldern tycks det som om en viss sorts musik med en viss sorts atmosfär är viktigare och berör mig på ett djupare plan. Men samtidigt har den alltid funnits där och erbjudit en inåtvänd och kontemplativ vila. Jag vilar i musiken. Resonansen i mitt inre leder mig.

 

Jag minns Jan Johanssons folkvisejazz, Thorstein Bergmans Dan Andersson tolkningar, Barbro Hörbergs "Med ögon känsliga för grönt", Anna-Lena Löfgrens "Lyckliga gatan", Fred Åkerströms "Två tungor" och senare Gösta Linderholm, John Holm, Ola Magnell och konstellationen Nyman, Andersson och Egerbladh som gjorde fantastiskt fina tolkningar av kärlekspoesi. Ja, åt det håller lutade jag och lutar fortfarande även om skivsamlingen är så mycket bredare idag. Men den akustiska, känsliga och lyriska tonen är min vän. Och idag utgör också jazz en stor och viktig del av vad jag lyssnar på men likadant där, det är mycket med s.k. kammarjazz, lyriskt, drömskt och känsligt. Piano och gitarr är en slags bas för mig när det vilken typ av jazz jag tycker om att lyssna på. Med jazzen följde också en större medvetenhet om återgivningen och vilken roll tystnaden spelar i återgivningen.

 

Ja, så var det här med signalkabeln. Den återkommer jag med nästa gång. Nu står Julen för dörren. Granen ska kläs. Skinkan griljeras. Ja, ni vet.

 

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

 

[lindvall]

Trevlig presentation @Old Sven! 

 

Ska bli spännande att höra om din vidare resa! God Jul!

[P-pan]

Wov, vilken inledning. 

Känner igen mig i mycket av det du skriver.

 

Varmt välkommen till Euphonia @Old Sven

och God Jul till dig också.

[AlfaGTV]

Hjärtligt välkommen! Jag tror många av oss känner igen oss, även om jag troligen ligger några år "efter" i musik-resan så är vi nog alla lite old skool iaf, även om födelsebeviset säger ngt annat!

Kul att få följa med på en resa såklart! 🙏🏻😊

[Old Sven]

5 hours ago, lindvall said:

Trevlig presentation @Old Sven! 

 

Ska bli spännande att höra om din vidare resa! God Jul!

Tack!

[Old Sven]

5 hours ago, P-pan said:

Wov, vilken inledning. 

Känner igen mig i mycket av det du skriver.

 

Varmt välkommen till Euphonia @Old Sven

och God Jul till dig också.

Vad kul. Stort tack!

[Old Sven]

4 hours ago, AlfaGTV said:

Hjärtligt välkommen! Jag tror många av oss känner igen oss, även om jag troligen ligger några år "efter" i musik-resan så är vi nog alla lite old skool iaf, även om födelsebeviset säger ngt annat!

Kul att få följa med på en resa såklart! 🙏🏻😊

Stort tack!

[byZan]

Jag hakar på välkomsthälsningarna och känner oxå igen mig i det du skriver👍

 

Välkommen och God Jul!

[conan]

Välkommen och God Jul !

[calm]

Samma här, mycket igenkännande från din introduktion. Skall bli kul att följa din resa!

Välkommen och på återseende!

God Jul! 🎅🏻 🎄🧑🏻‍🎄

[Josaa]

8 hours ago, Old Sven said:

Hejsan!

Jag öppnar luckan till Euphonias kalender och kliver in. Jag har stått länge utanför och kikat in genom fönstren. Förundrats, fascinerats och längtat. Nu är jag här.

 

Det finns går skiljelinje någon gång i början på 90-talet och den kännetecknas av en signalkabel men den återkommer jag till.

I begynnelsen var musiken och mitt inre. Ur radioapparaten, melodiradion och svensktoppen som jag minns det. Senare tio i topp och kvällstoppen. Pop 74 med Kjell Alinge. Ungdomsradion. Jag sjöng som barn, trallade och lät men spelade aldrig något instrument. Svensktoppen tyckte jag om. Tio i topp härmade jag framför spegeln. Men det som jag fascinerades av och tyckte om var det vemodiga, som ofta fanns i visorna. I orden och i musiken. Det fick resonans i mig. Detta har följt med mig genom alla år trots ålder och olika stigar in i pop, rock och listmusik. Det som larmade och slamrade kunde i en viss period i livet ta tag i mig men mer som ett tillfälligt rus och det gick över. Ännu senare kom jazzen. 

 

Jag kan än idag spela lufttrummor när Dr Feelgood spelar "Roxette" från deras underbara liveplatta, "Stupidity". Eller göra några sköna moves när Rockpile går loss i "Oh what a thrill". Men alltmer sällan. I takt med åldern tycks det som om en viss sorts musik med en viss sorts atmosfär är viktigare och berör mig på ett djupare plan. Men samtidigt har den alltid funnits där och erbjudit en inåtvänd och kontemplativ vila. Jag vilar i musiken. Resonansen i mitt inre leder mig.

 

Jag minns Jan Johanssons folkvisejazz, Thorstein Bergmans Dan Andersson tolkningar, Barbro Hörbergs "Med ögon känsliga för grönt", Anna-Lena Löfgrens "Lyckliga gatan", Fred Åkerströms "Två tungor" och senare Gösta Linderholm, John Holm, Ola Magnell och konstellationen Nyman, Andersson och Egerbladh som gjorde fantastiskt fina tolkningar av kärlekspoesi. Ja, åt det håller lutade jag och lutar fortfarande även om skivsamlingen är så mycket bredare idag. Men den akustiska, känsliga och lyriska tonen är min vän. Och idag utgör också jazz en stor och viktig del av vad jag lyssnar på men likadant där, det är mycket med s.k. kammarjazz, lyriskt, drömskt och känsligt. Piano och gitarr är en slags bas för mig när det vilken typ av jazz jag tycker om att lyssna på. Med jazzen följde också en större medvetenhet om återgivningen och vilken roll tystnaden spelar i återgivningen.

 

Ja, så var det här med signalkabeln. Den återkommer jag med nästa gång. Nu står Julen för dörren. Granen ska kläs. Skinkan griljeras. Ja, ni vet.

 

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

 

Super intro!

 

Kjell Alinge! Husgud!

 

Ser fram mot fler ”sköna moves” här på Euphonia.

 

God Jul, Johan

[Richard]

Mycket välkommen hit  

[Old Sven]

3 hours ago, Josaa said:

Super intro!

 

Kjell Alinge! Husgud!

 

Ser fram mot fler ”sköna moves” här på Euphonia.

 

God Jul, Johan

Stort tack! 

[Old Sven]

31 minutes ago, Richard said:

Mycket välkommen hit  

Stort tack! Kul att vara här!

[ulfsan]

John Holm - jo jag tackar!! Några finns ju kvar även om det sinar. Tänker på Chris Rea och John Prine…/ Ulf

 

Välkommen och God Jul förresten!

 

 

[calle_jr]

Välkommen @Old Sven!

 

Gösta Linderholm spelas för sällan numera.

Han var en stor konstnär.

 

 

 

[Double A]

19 hours ago, Josaa said:

Kjell Alinge! Husgud!

+1 på den!😊👌

[Josaa]

4 hours ago, Double A said:

+1 på den!😊👌

En av de första skivorna jag köpte var ”Waving not drowning” av Rupert Hine, på baksidan stod ”a special thanks to Kjell Alinge for bringing ”Immunity” to Eldorado”…  

[Double A]

12 hours ago, Josaa said:

Rupert Hine

Nu väcker du upp gamla minnen från förr❤️😊

Det va länge sedan jag lyssnade på honom, måste göras!🙏

[Old Sven]

"Du borde prova en sån här."

"Jaha? E det nåt bra?"

"Jag lovar. Du kommer märka en stor skillnad jämfört med vad du har idag. Klart bättre ljud."

 

Jag tror den kostade runt 500 kronor. Tjockare och tyngre särskilt kontakterna. Väl hemma igen så bytte jag ut mina något tunnare kablar mot denna och lyssnade. Hopp i helvete! Vilken skillnad! 

Jag minns inte namnet på den men den förändrade mitt hifi-liv. Jag hade på den tiden en NAD förstärkare som jag kommit över begagnad. Annars enklare prylar från Sagners och SIBA. Skivspelare, cd-spelare, kassettdäck, tuner och högtalare. En salig blandning utan någon som helst tanke annat än att jag hört eller läst att NAD gjorde fina förstärkare.

Jag levde rätt länge på den där skillnaden som signalkabeln innebar ovetandes om hur mycket mer som kunde och borde förbättras i min anläggning och så är det på sätt och vis fortfarande. Det går långsamt. Förnöjsamhet är mitt mellannamn. Dessutom är jag dålig på teknik och elektronik. Kan för lite. Vet knappt hur saker och ting är byggda eller hur man ska tänka. Det är bara mina högst subjektiva upplevelser som styr även om jag idag har läst åtskilligt och följt andras erfarenheter och sakta men säkert genom musiken jag tycker om, hittat fram till någon form av ljudbild som jag märkt att jag uppskattar. Och jag är evigt tacksam för att jag lät mig övertygas om att den där signalkabeln var värd att investera i.

 

I grunden lugnet i ljudbilden.

Sedan värmen, kroppen och känslan av naturlighet eller organiskt eller närhet.

Sist klarheten, tystnaden och djupet.

 

Men först måste vi tala om begränsningar. Eller utmaningar som de lösningsfokuserade säger. Och de hänger ihop såklart. Liksom drömmar och realitet. Det är väl så här livet är, en motsättning som skapar rörelse och ger upphov till nya stigar att beträda, nya upplevelser att sortera in i erfarenheten vilket kan leda till utveckling. Som med den där signalkabeln i början av 90-talet.

Hemma hos mig finns inget hifi-rum. Det finns ett vardagsrum och jag lever i kärlek till min hustru. Kompromisser. Men nya kablar kan man alltid smyga in! Vi tycker båda om musik och har ungefär liknande smak och det är ju tur. Ja, jag kan drömma och det är ju kul det med men summan av förutsättningarna skapar också en begräsning i hur långt jag vill gå i undersökandet av hur olika kvalitetsnivåer i hifi-världen bär musiken jag tycker om. Jag kan leva med det. Men drömmar finns hela tiden och jag fortsätter läsa och tar del av andras erfarenheter och smider kanske planer?

Begränsningar gissar jag att vi alla lever med i olika omfattning. Inre och yttre.

Den ljudbild jag försökte beskriva ovan är inte en ljudbild jag tänkt fram eller haft som mål. Den presenterade  sig själv efter en lång tid av omvägar med olika hifi-ingredienser och förstås olika tonvikt på musikalisk inriktning. Som så mycket annat vi utvecklar under våra år och som verkar bottna i något högst personligt, vem vi är och det kan ju ta tid att begripa sig på. Och lär inte möjliggöras utan motgångar och sökande. 

 

Det står ett matbord och stolar 1 meter framför hifibänken som verkligen inte är någon hifimöbel men ett snyggt sideboard. Högtalarna landar precis sidan om detta möblemang eftersom matbordet står s a s på längden, inte på bredden. Det är inte optimalt på något sätt men rummet blir fint. Rummet är ca 35-40 kvm. Tre dörrar till angränsande rum. Huset är från 30-talet. Trägolv med källare under. Resonans. Murade väggar.  

Det fanns en tid när bokhyllor upptog en kortsida där sideboardet står idag och på den tiden stod högtalarna som då var s.k. stativhögtalare i denna bokhylla. Det har varit Bowers and Wilkins, KEF och Avance. Nu är bokhyllorna borta liksom stativhögtalarna.

 

God fortsättning!

[Old Sven]

Oisin Leech, singer-songwriter från Irland har gjort ett fint album, "Cold Sea". Det är nära. Sången närmast stiger ut ur högtalarna men lågmält och med vackert gitarrspel. Det finns kropp i produktionen och som han själv säger så sluter man ögonen när man lyssnar. Vemod i rösten. 

 

Summan av ens anläggning ska bära det här på ett sätt som framkallar leende, njutning och förnöjsamhet. 

 

Jag har som så många andra här på forumet nyfiket träffat några olika hifi-komponenter. Bjudit in dem och lärt känna dem. Umgåtts med dem tillsammans med min musik. Ofta har jag gillat dem. Kan inte minnas att jag tyckt illa om någon men å andra sidan har jag inte varit klar över vem jag själv är och då håller det inte i längden. Något saknas efter en tid. 

 

Egentligen ska man väl börja med högtalarna? Jag har ofta börjat med förstärkaren. Trott att där finns nyckeln. Så från NAD har det varit HK, Primare x 2, Prima Luna och nu den italienska skönheten, Norma Revo IPA 140. Det finns mycket kärlek i vår relation. Den är som en fast hand oavsett vilken typ av musik den ska hålla om. Både dynamisk och varm. Den känns solid och stabil. Väldigt bra på att förmedla sång men även piano och gitarr. Men har behövt sina kompletterande komponenter för att göra sig själv rättvisa. Den har en vacker och gedigen fjärrkontroll men jag använder den endast till att slå på respektive stänga av maskinerna.

Jag har levt med den sedan 2018 och sen dess ägnat både tid, pengar och tålamod för att finna komponenter som den trivs ihop med. Eller mer som jag tycker den behöver ha för att mitt ljudkänslighet, alltså det som ryms inom mig utan att jag är helt medveten om vad den innehåller. Det uppstår plötsligt när komponenter samverkar i förmedlandet av musiken.

 

Norma Revo Cdp-2 blev till slut svår att avstå ifrån och den trivs bra ihop med sitt syskon. Djup och organisk i sin karaktär. Med lika fin fjärrkontroll som IPA 140 och lika lite använd av mig. 

Det har funnits föregångare så som HK, Primare och Canor. Dessa var riktigt bra särskilt Canors cd-spelare men inte alls i närheten av vad som sker när syskonen Norma spelar ihop.

 

Vassilis Tsabropoulos tillsammans med John Marshall och en av mina favoritbasister, Arild Andersen har gjort en skiva 1999 som heter "Achirana". Inspelad i Rainbow av framlidne Jan Erik Kongshaug. Den är stundtals stilla och suggestiv med ett fantastiskt samspel mellan musikerna och jag sluter åter mina ögonlock medan världar frigör sig. Andersens basspel är tungt.

 

Signalkällan är min cd-spelare. Jag streamar inte musik. Min vinylsamling sålde jag i början av 00-talet. Jag har inte ångrat det. Jag har ännu inte funnit någon anledning att streama musik. Jag har en förstärkare och en cd-spelare. 

 

Golvhögtalare. Mina första var Gamut phi 5 III men jag blev aldrig vän med dem. Men hade dem 5-6 år. Jag hade ju köpt dem så... Sedan dök det upp en möjlighet att lämna in dem och få mer betalt för dem än jag hade gett mot att jag köpte ett par SA Pandion 30 och det gjorde jag. Dessa trivs jag bra med även om jag inte är helt säker på att de är helt rätt för mig och kanske är det där jag så småningom behöver justera? Men jag tycker om dem och hur de förmedlar musiken ihop med Norma och dessutom tycker jag om designen vilket även min hustru gör. Men som jag skrev ovan så skulle jag nog börjat där och mer noga övervägt vilken typ av högtalare som skulle passa mig och sedan byggt vidare. Men jag är väldigt tillfreds med hur min anläggning tar hand om och levererar musiken. Ljudbilden jag beskrev i ett tidigare inlägg finns där och ljudbilden idag ger mig njutning och en stark känsla av välbehag. Hur jag fick till det ska jag försöka berätta om i nästa inlägg.

 

 

 

 

 

[Perfect sense]

12 minutes ago, Old Sven said:

Oisin Leech, singer-songwriter från Irland har gjort ett fint album, "Cold Sea". Det är nära. Sången närmast stiger ut ur högtalarna men lågmält och med vackert gitarrspel. Det finns kropp i produktionen och som han själv säger så sluter man ögonen när man lyssnar. Vemod i rösten. 

 

Summan av ens anläggning ska bära det här på ett sätt som framkallar leende, njutning och förnöjsamhet. 

 

Jag har som så många andra här på forumet nyfiket träffat några olika hifi-komponenter. Bjudit in dem och lärt känna dem. Umgåtts med dem tillsammans med min musik. Ofta har jag gillat dem. Kan inte minnas att jag tyckt illa om någon men å andra sidan har jag inte varit klar över vem jag själv är och då håller det inte i längden. Något saknas efter en tid. 

 

Egentligen ska man väl börja med högtalarna? Jag har ofta börjat med förstärkaren. Trott att där finns nyckeln. Så från NAD har det varit HK, Primare x 2, Prima Luna och nu den italienska skönheten, Norma Revo IPA 140. Det finns mycket kärlek i vår relation. Den är som en fast hand oavsett vilken typ av musik den ska hålla om. Både dynamisk och varm. Den känns solid och stabil. Väldigt bra på att förmedla sång men även piano och gitarr. Men har behövt sina kompletterande komponenter för att göra sig själv rättvisa. Den har en vacker och gedigen fjärrkontroll men jag använder den endast till att slå på respektive stänga av maskinerna.

Jag har levt med den sedan 2018 och sen dess ägnat både tid, pengar och tålamod för att finna komponenter som den trivs ihop med. Eller mer som jag tycker den behöver ha för att mitt ljudkänslighet, alltså det som ryms inom mig utan att jag är helt medveten om vad den innehåller. Det uppstår plötsligt när komponenter samverkar i förmedlandet av musiken.

 

Norma Revo Cdp-2 blev till slut svår att avstå ifrån och den trivs bra ihop med sitt syskon. Djup och organisk i sin karaktär. Med lika fin fjärrkontroll som IPA 140 och lika lite använd av mig. 

Det har funnits föregångare så som HK, Primare och Canor. Dessa var riktigt bra särskilt Canors cd-spelare men inte alls i närheten av vad som sker när syskonen Norma spelar ihop.

 

Vassilis Tsabropoulos tillsammans med John Marshall och en av mina favoritbasister, Arild Andersen har gjort en skiva 1999 som heter "Achirana". Inspelad i Rainbow av framlidne Jan Erik Kongshaug. Den är stundtals stilla och suggestiv med ett fantastiskt samspel mellan musikerna och jag sluter åter mina ögonlock medan världar frigör sig. Andersens basspel är tungt.

 

Signalkällan är min cd-spelare. Jag streamar inte musik. Min vinylsamling sålde jag i början av 00-talet. Jag har inte ångrat det. Jag har ännu inte funnit någon anledning att streama musik. Jag har en förstärkare och en cd-spelare. 

 

Golvhögtalare. Mina första var Gamut phi 5 III men jag blev aldrig vän med dem. Men hade dem 5-6 år. Jag hade ju köpt dem så... Sedan dök det upp en möjlighet att lämna in dem och få mer betalt för dem än jag hade gett mot att jag köpte ett par SA Pandion 30 och det gjorde jag. Dessa trivs jag bra med även om jag inte är helt säker på att de är helt rätt för mig och kanske är det där jag så småningom behöver justera? Men jag tycker om dem och hur de förmedlar musiken ihop med Norma och dessutom tycker jag om designen vilket även min hustru gör. Men som jag skrev ovan så skulle jag nog börjat där och mer noga övervägt vilken typ av högtalare som skulle passa mig och sedan byggt vidare. Men jag är väldigt tillfreds med hur min anläggning tar hand om och levererar musiken. Ljudbilden jag beskrev i ett tidigare inlägg finns där och ljudbilden idag ger mig njutning och en stark känsla av välbehag. Hur jag fick till det ska jag försöka berätta om i nästa inlägg.

 

 

 

 

 

 

Fint inlägg, välkommen i gemenskapen.

 

/ Marcus

 

[Old Sven]

1 hour ago, Perfect sense said:

 

Fint inlägg, välkommen i gemenskapen.

 

/ Marcus

 

Tack, Marcus!

[new order]

Oj! Ny medlem! Det har jag missat. Välkommen in i värmen! 🙂👍

[Old Sven]

Jag har läst åtskilliga trådar på forumet och lärt mig mycket, lärt mig tänka och undersöka. Blivit inspirerad och fått näring åt mina drömmar och mina idéer. Ni är många som indirekt fungerat som mentorer åt mig. En som jag inspirerats mycket av är @calmvars outsinliga undersökningar, tester och musikval hjälpt mig att tänka utanför min snäva box. Likaså @Apexorcasom har en fantastisk förmåga att förmedla sina tankar och handlingar när det gäller att skapa förutsättningar för musiken. @Peoför den fina artikeln om "det smutsiga nätet" och sedan min avundsjuka gentemot @P-panoch hans fina lyssningsrum. @Bebopför hans initierade musik-kunskap. Men det finns åtskilliga fler som starkt bidragit till att lyfta mina tankar. Tack till er alla!

 

Så småningom under min inte helt raka vandring mellan musiken och hifi:n närmade jag mig en ljudbild som jag kände att jag tyckte mycket om. Den är säkert inte speciell utan finns nog hos många av er andra och i ännu bättre kvalitet men såsom jag beskriver den är är en spegling av mig själv skulle jag vilja säga. 

 

I grunden lugnet i ljudbilden.

Sedan värmen, kroppen och känslan av naturlighet eller organiskt eller närhet.

Sist klarheten, tystnaden och djupet.

 

Det har ringlat många meter kabel under åren, alldeles för mycket men kanske det varit nödvändigt? 

 

Resonanser och vibrationer kan göra en smått galen. Särskilt om man som jag inte har en adekvat hifi-möbel eller ett rum som bjuder på begränsningar i olika omfattning. Det finns professionell hjälp att få till mycket men inte till hifi-sjukan. Tyvärr kan jag inte tillföra någon akustikbehandling av rummet typ vingar, dämpning av tak eller vad det nu kan vara. Jag kan bara försöka bemästra det ovälkomna med små doser av behandling. Jag syftar på dämpning av elektronik och högtalare. Det har jag gjort. Tweakat med Iso Aucoustics under förstärkaren och Cerapucs under cd-spelaren och dessa har hjälpt. Påtagligt vill jag säga. Vad som kontrollerade hur högtalarna samspelar med golvet och rummet visade sig vara Soundcare superspikes. De fick tag i det mesta som var för mycket när det gäller basåtergivning. Nu klarar rummet t o m Arild Andersens djupa, tunga basspel.

 

Nu till vad som verkligen tillfört och utvecklat den ljudbild jag tycker om nämligen kablar. Från vägguttaget löper Regals utomordentliga referencenivå-kabel. Den är en anmärkningsvärd strömkabel som öppnar upp alla register men framför allt skapar ett lugn i återgivningen d v s grunden i min ljudbild. Den ansluter till ett nätfilter från franska Esprit och jag har provat olika nätfilter men vad detta filter gör eller förmedlar är en dos av silkeslen värme.

Från nätfiltret till förstärkaren löper Esprit Eterna nätkabel och den ger värme, kropp och den där känslan av organiskhet och närhet i presentationen. Så långt är det lugnt, djupt och en smula organiskt. Från nätfiltret till cd-spelaren har jag valt en Anzus maintz A 2 för dess klarhet, djup och framförallt för att klarheten och djupet ökar känslan av tystnad. 

Jag reserverar mig för med vilka ord jag försöker beskriva en ljudbild. Det är ju svårt att fånga en inre upplevelse med ord som är allmängiltiga. Det är ju så subjektivt men ett försök att förmedla hur jag uppfattar att musiken presenteras på. Ljudbilden har aldrig varit bättre hos mig. Musiken har hjälpt mig att fånga den. Jag varken visste eller sökte just den här typen av ljudbild men nu bär den både mig och min musik.

 

Franskt även till högtalarna, Esprit Celesta och signalkabeln likaså, Esprit eterna rca. 

 

Jag gillar Frankrike i allmänhet och Paris i synnerhet och lyssnar gärna på fransk musik t ex Francis Cabrel. En skiva jag verkligen kan rekommendera är "Des roses & des orties". 

 

Väntar det något nytt? Ja, jag är lite fundersam på om högtalarna skulle behöva bytas ut. 

 

Gott Nytt År!

 

 

 

 

 

 

[Old Sven]

19 hours ago, new order said:

Oj! Ny medlem! Det har jag missat. Välkommen in i värmen! 🙂👍

Tack så mycket!

[Shamrock]

16 minutes ago, Old Sven said:

I grunden lugnet i ljudbilden.

Sedan värmen, kroppen och känslan av naturlighet eller organiskt eller närhet.

Sist klarheten, tystnaden och djupet.

Välkommen @Old Sven! Jag kan bara instämma i vad du beskriver 😊

[Sammy]

Välkommen till gemenskapen @Old Sven  finner det riktigt trevligt hur du skriver så berättande på ett intressant sätt nästan lite poetiskt. 

[Old Sven]

32 minutes ago, Shamrock said:

Välkommen @Old Sven! Jag kan bara instämma i vad du beskriver 😊

Tack, @Shamrock!

[Old Sven]

5 minutes ago, Sammy said:

Välkommen till gemenskapen @Old Sven  finner det riktigt trevligt hur du skriver så berättande på ett intressant sätt nästan lite poetiskt. 

Tack för den fina responsen, @Sammy. Det är kul att vara här🙂