Jump to content

Recommended Posts

Posted

Här fortsätter jag att vandra vidare på minnenas allé och musik som har betytt lite extra mycket för mig. Inte bara för att musiken var bra utan även för de minnen och livshändelser som den hör ihop med. Musiken har ju alltid varit en viktig del i mitt liv och därmed också närvarande under uppväxten och har bidragit till att utvecklas till den man är. Åren går som sagt allt för fort och att lyssna på dessa fina låtar får verkligen minnena och stunderna att komma tillbaka. Ibland med vedmod och sorg men oftast med glädje, kärlek och allt fint man ändå har upplevt och fått vara med om. Flickvännen vid 16 års ålder som blev min fru och är så fortfarande. Olika äventyr, övernattningar i skärgården, mor, far och bror som inte finns med mig längre. Barn och barnbarn och mycket annat.
 

Tänk vilken underbar naturkraft musiken innebär!

 

10cc gillade jag. Upptäckte dem redan med deras andra album Sheet Music med låten Wallstreet Shuffle. Tyvärr var både det och det efterföljande albumen ojämna men Deceptive Bends var riktigt bra. Graham Gouldman turnerar fortfarande med de gamla låtarna och kommer till Sverige senare i år. Eric Stewart lämnade mer eller mindre musiken efter en svår bilolycka. Lol Creme och Kevin Godley lämnade ju gruppen inför detta album och blev bl.a. tidiga föregångare inom musikvideoindustrin.
 

hvW0j8O.png 

Posted

Ett mer otippad bidrag men detta album betydde mycket. Uggla var verkligen något nytt då när detta album släpptes. Uggla var ju då influerad av både punk och glamrock och just detta album skrev han efter att ha lyssnat på The Clash på Grönan. Kaj Kindvall kallade honom för Sveriges första punkare vilket Uggla själv inte gillade. Han fortsatte dock inte med rock utan han gick sedan mer mot trallvänlig pop och humoristiska och texter. Dock har han massor av hits under åren. Men texter kunde han ju skriva redan då fast mina småborgerliga föräldrar tyckte att texterna var hemska. Vad ska det bli av den pojken?
 

...å jag vaknar på morrn å liket e kvar, hon ligger breve

...att ragga brudar har för oss blitt en sport
 

QlDBkek.png

Posted

Ska man ha med musik som har betytt lite extra så går det inte att hoppa över Abba! Waterloo 1974. Det självbetitlade albumet året efter med bl.a, superhiten Mamma Mia. Det finns ju hur många bra låtar som helst med Abba men för mig är det ett album som sticket ut lite extra. Det innejåller bl.a. Gimme, gimme, gimme.
 

7rjycaL.png

Posted

Självklart finns Queen med bland musiken som präglade min uppväxt. Upptäckte dem tack vare min tjejkompis, samma som drog med mig på bio och Saturday Night Fever. Hon hade köpte en LP med grupp som hennes storasyster tipsade om. Låten som knockade mig då var Killer Queen!

 

Queen behöver ju ingen presentation. Massor av hits. Ikväll väljer jag detta album som är en riktigt favorit.
 

HR3sert.png

Posted

Det finns hur mycket som helst av bra musik som har betytt mycket så det är svårt att välja ut några album men jag försöker ändå. Manfred Mann hade jag ju hört talas om tidigare men det var inget som fastnade förrän jag hörde Mighty Quinn från albumet Watch som kom 1978. Nu hade även Chris Thompson kommit med i bandet på sång och gitarr.Hela albumet är bra. Jag har förövrigt gillat Bob Dylan´s låtar bäst när någon annan gör dem. De två albumen efter är minst lika bra. Watch fick ingen jättebra kritik men blev ändå en succé för bandet.
 

Här får det räcka för ikväll. Vi ska upp tidigt i morgon. 

 

gntLw6h.png

 

 
 

 

Posted
14 minutes ago, AlfaGTV said:

För övrigt, du radar upp rariteter Lasse!

Jag håller med och minnenas allé blir längre och längre bort från när man lyssnade på dessa när de kom ut. @AlfaGTV du måste hittat dessa i någon back någonstans med en skylt ”gammal pop/rariteter”, du är ju så ung:winking:

Posted

Det hör påsken till att om möjligt få lyssna på en Bach-passion gärna live eftersom det är en så mäktig upplevelse med fulla körverk. Tyvärr var jag förhindrad i år att bevista någon konsert så det fick bli näst bäst, dvs skiva eller som i mitt fall över streamingen:

 

Lyssnade först på denna Matteuspassion under David Åhlen från 2000, men den var undermåligt inspelad so det fick bli Johannes istället.

 

 

RoonShareImage-639109876538880340.png.a7552246e25bf67cc77c9e0c2b61eae9.png

 

 

Här fick jag dock lite bättre körklang och kunde njuta bättre. Dessutom på originalspråk och inte svenska.

 

RoonShareImage-639109881810488080.png.0402e656e4a0833130cdb1d606c4bc4f.png

Posted

Ibland får man sug att lyssna på sina ungdoms gitarrhjältar och gillade man  den tidiga engelska bluesen så fanns egentligen bara

en framstående planskola för alla som skulle gå vidare. Det var naturligtvis John Mayall och hans Bluesbrakers, där många framstående gitarrister passerat som Eric Clapton, Peter Green, Mick Taylor. Harvey Mandel och Mick Romson mfl. 

John turnerade långt upp i åren och tyvärr missade jag en spelning som han hade på Debaser i Stockholm för mellan 5 och 10 år sedan. Det hade varit kul att se honom.

 

Här en platta som gick varm då det begav sig på slutet av 60-talet, och den håller än idag för en omlyssning. Detta ledde så småningom att jag kom in på Chicago-bluesen och sedermera jazzen vid en närmast chockartad lyssning på Bitches Brew med Miles Davis. Satte allt vad jag tidigare lyssnat på ända.

Det var tider det...........

 

 

RoonShareImage-639109959137145180.png.99b8b2f3a213954561a732d7eee0c437.png

 

Posted

Alltid kul om man inte följt en artist på många år att höra hur deras vidareutveckling fört dem på nya spår. Till John Mayalls 70-årsdag återsamlades delar av Bluesbrakers till en gemensam hyllningskonsert med jubilaren och Eric Clapton och Mick Taylor mfl. Jag kan konstatera att mycket vatten runnit under broarna sedan dess, men rötterna sitter definitivt kvar i den ursprungliga bluesen. Klart lyssningsbara och ursprungligt musikalisk grund i botten med rätta blueskänslan. Det svänger tungt!!!!

 

RoonShareImage-639109983117321170.png.30c082b1286158908c49097fa8098569.png

 

John han fylla 90 innan han gick bort så skivan har en del år på nacken. Inspelad 2003.

 

 

 

Posted

Det blev Leonard Cohen igår. Genom andras tolkningar. För Ebba Forsbergs nya skiva, Amen, amen, amen och sedan en överraskning som hittade begagnad och inte visste fanns.

Mats Klingström, Jag är din man.

Bra båda två. Klingström överraskade.

Posted

Bob Martin - Next to Nothin'

 

20260406_184836_copy_2227x1910.thumb.jpg.9273873cccb43b209cc13e0c7e5c15f9.jpg

 

Låter riktigt bra! Trummor, bas, gitarr, fiol, sång - hela arrangemanget samt varsamt mastrad. Americana-country av hög klass.

Posted
15 hours ago, mabron said:

Hade nästa glömt jag köpt 

Gammalt i ny förpackning

Häpp!

Lyssnade mycket på Hold On To Me från ’88, men ingenting varken före eller efter det.

Australiensisk r&b, soul, folk, pop.

 

Posted
26 minutes ago, calle_jr said:

Häpp!

Lyssnade mycket på Hold On To Me från ’88, men ingenting varken före eller efter det.

Australiensisk r&b, soul, folk, pop.

 

Såg / lyssnade på dom ( ny konstellation) för 2 år sedan . Var riktigt bra.  Annars går nog denna lite oftare än ”Hold on to me”

 

Posted

Boulou Ferré spelar jazz men kanske inte direkt Manouche, eller Djangojazz. Släkten Ferré har också spelat tillsammans med Django, och Boulou själv har spelat med flertalet stora namn som John Coltrane, Chet Baker och Svend Asmussen.

 

20260407_193524_copy_2802x1890.thumb.jpg.b925b53d1df87f0376fefab1527cae3e.jpg

Posted

Mesh spelar på i samma fåra de plöjt ända sen 90-talet, industrisynth alternative. Bandet som Depeche alltid velat kopiera (hehe) men det är ju lite samma samma på albumen om man nu ska vara lite kritisk. Lite analogt med Italo Disco, stilen känns igen och överlever alla tider.

 

20260409_211933_copy_2555x1917.thumb.jpg.501348edaab6655a8c4c5925406b16ea.jpg

Posted

Äntligen fredag….  Är det vinet eller senaste inköpet som snurrar på Hackspetten som genererar välbefinnandet?

Det är nog kanske båda!
Hur som helst -The third mind mitt nya favvo-band. Ett band som seglat under radarn för mig. Är väl lite av ett sidoprojekt för respektive bandmedlem.

Så som jag fattat så är det Dave Alvin som startad bandet tillsammans med Victor Krummenacher (Camper van Bethoven kommer nån ihåg dem?). De spelar någon sorts psykedisk rock med lite drag av blues (Dave Alvins gitarr) americana. Mest covers men inte allt. Övriga bandmedlemmar är Jesse Sykes, David Immerglūck,  Michael Jerome. Detta är väl fjärde albumet.

Har de flesta av Dave Alvins plattor men detta är mycket annorlunda mot hur han brukar låta. Jesse Sykes först platta har jag också och den ska jag spela imorgon. Hon har en väldigt behaglig röst.

Michael Jerome har jag nog hört trumma förr då han spelat med både John Cale och Richard Thompson. Kommer skaffa alla deras skivor!

BTW, lite annorlunda att ett rockband gör en cover på Pharoah Sanders låt.

 

 

IMG_0459.thumb.jpeg.5afe38237fe5d27f6a2b9145d0dd7c98.jpegIMG_0460.thumb.jpeg.fcd90573277a289eef1fa13ccac36605.jpeg
 

Första live framträdandet

 

 

 

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...