Lou Donaldson R.I.P.

[Bebop]

Ännu en legendar inom jazzen har lämnat oss. Denna gång var det altsaxofonisten Lou Donaldson som lämnade in 98 år gammal 9 november.

 

 

Lou Donaldson var med från början av skivbolaget Blue Notes succé. Han fick inte samma legendarstatus som framför allt många kollegor på tenorsax skulle få men hans avtryck är ändå tillräckligt stora för att uppmärksammas, tycker jag. Mest känt är nog hans bekantskap med Horace Silver, Clifford Brown, Milt Jackson och Art Blakey i början av 50-talet. De gav ut ett antal 78:or under Blakeys namn som gick under namnet A Night at Birdland. Dessa inspelningar la grunden till det som senare blev Art Blakey & Jazz Messengers. Lou var dock aldrig med där. 
 

Lou Donaldson blev sin egen och har gett mängder av album på Blue Note med sitt bluesmättade spel med rötter i bebopen. Jag har hört långt ifrån allt han har gjort och kan inte uttala mig om senare album. De har dock inte några klassikerstämplar. Det finns en del av hans 50-/60-talsalbum som jag tycker är utmärkta och som jag gärna spelar. Här är några exempel (Blue Note):

 

    

 

  

Det är inte många kvar längre av jazzlegendarerna som skapade de stora rubrikerna och albumen från 50-talet fram till bara för ett tio-tal år sedan.

 

[lindome]

Jag var på väg att göra ett inlägg förra veckan, men det blev inte av...

Misstänkte att @Bebop kanske skulle uppmärksamma detta

 

Jag gillar den rena jazzen från sent 50-tal till mitten av 60-talet, men hjärtat klappar hårdare för musiken utgiven mellan säg 67 till 75. När jazzen blandades upp med soul och lite funk influenser.

 

Letade lite i hyllan och det finns LP från bägge genrer ovan nämnda. Samtidigt saknas plattor som Blues Walk, Gravy Train och Natural Soul.... Får justeras 

 

 

 

[shaft]

Hmm "Blues Walk" tyckte Lou själv i någon intervju att det var hans mest lyckade platta. Jag kan nog hålla med - den funkar för det mesta.

[Bebop]

17 hours ago, lindome said:

Jag gillar den rena jazzen från sent 50-tal till mitten av 60-talet, men hjärtat klappar hårdare för musiken utgiven mellan säg 67 till 75.

Det kan vara knivigt att välja om någon måste utses till vinnare. Jag har problem med det. Ungefär som att utse vinnare kött eller fisk. Och om vi lägger -76 till , säg -05, med Brecker, Lovano, Scofield, Metheny, Redman, Mehldau... så får väl det blir pastan. Det vill jag också ha på menyn.

 

Mina favoriter; John Coltrane, Joe Henderson, Sonny Rollins, Stan Getz, Wayne Shorter, Freddie Hubbard, Donald Byrd, Horace Silver, Herbie Hancock m fl fram till mitten av 60-talet vill jag inte vara utan. Men heller inte det de gjorde senare. Jag gillar både kött, fisk och pasta...

 

Tillbaka till Lou Donaldson. Jag har lyssnat en del på hans mer på hans soulorienterade album, men det har inte klickat riktigt (ännu). Tips mottages gärna.

[lindome]

Håller med om att det är svårt att utse en vinnare, o det behöver vi inte göra heller. Allt är personlig smak.

 

Skall jag ge tips utifrån plattorna ovan så hamnar jag på dessa:

Midnight Creeper, Mr Shing-A-Ling, Hot Dog och Everything I Play Is Funky.

Några gemensamma punkter är Idris Muhammad på trummor o den gode doktorn på hammond Lonnie Smith. Dessa två bidrar till ett grymt sväng tycker iaf jag. George Benson gitarr på någon och Melvin Sparks på nån annan bidrar också

 

Gillar man inte Hammond B3 så får man läsa vidare på annan plats

[shaft]

Jag har lyssnat mycket både på mer traditionell 50-60 talsjazz och soul jazz. Älskar Crusaders, Ramsey Lewis, Les McCann, Stanley Turrentine, Jimmy Smith, Richard Groove Holmes, Lonnie Smith etc. Så jag står med ena benet i varje läger. Soul jazzen har sitt existensberättigande helt klart och den nådde ut till större lyssningsgrupper (tror jag) än den renodlade bebop/hardbop/modala jazzen. Den är ofta mer lättlyssnad, svängig och dansant - utan att tappa kvalitet. Så jag fattar grejen helt klart. Sen ha det blivit så att en skiljelinje för mig är när pianot ersätts av orgeln då sounded blir annorlunda. Då blir steget inte långt till "orgel-jazz" och tyvärr så tröttnar jag lättare på orgel-jazz än den mer traditionella jazzen som i min ödmjuka åsikt låter mer tidlös och håller bättre i längden för mig.

 

lindomes tips på Lous bästa soul-jazz skivor är spot on. Mycket bra. Skulle gärna lägga till "Alligator Bogaloo". Lous bästa soullåt är "Turtle Walk" från Hot Dog. Den har vi lyssnat mycket på i familjen. Rejält svängig!