calle_jr Posted August 3, 2024 Posted August 3, 2024 Att få ut det mesta av sin vinylavspelning handlar mycket om teknik och mekanik. Hur mycket man vill ta till sig av detta ligger i betraktarens avgörande. Den bästa referens vi kan ge är våra egna erfarenheter och de kunskaper vi skaffat från vinylspelande sedan 70-talet och framåt samt de resultat vi uppnått under denna resa. En del av förståelsen ligger också i att känna till några drag från historien bakom, om rötterna till vårt njutningsmedel. Vi har samlat ett urval av viktiga händelser och uppfinningar som lett fram till dagens vinylskiva och avspelning av den. I detta kapitel går vi inte på djupet om teknik och funktion. Det blir desto mer av det i följande kapitel, både teknik och applikation, tips & råd. 78-VARVAREN LP-skivan föregicks av 78-varvsskivan, populärt kallad stenkakan som var en skiva i shellack med ca 3 minuters speltid i 78 varv/min. Det var i stort sett den uppfinning som Edison lanserade där man både spelade in och av via en tratt vars ljudvågor etsades på en lackskiva som man sedan gjorde matriser av och därefter pressade. Den uppfanns av tysk-amerikanen Emile Berliner som fick patent på idén med en horisontell skiva till skillnad från Edisons vertikala avspelning från cylindrar. Därmed har vi ringat in ursprunget till varför skivan ser ut som den gör med ingraverade spår från ytterkant mot mitten i rotationsriktning med solen. Trattgrammofon från början av 1900-talet. Källa: Google search Frekvensomfånget och dynamiken begränsades av tekniken som medgav ett frekvensomfång upp till ungefär 5,000 Hz. 78-varvaren dominerade musikmarknaden från 1920- till omkring 1950 och sålde i för tiden enorma volymer. Det gav också musikerna en ny plattform att komma ut vilket genererade konserter och idoler på ett sätt som tidigare varit okänt. Det lockade också fler låtskrivare. Det var en stor revolution som vi fortfarande rider på. ORTOFON GÖR EPOKGÖRANDE INNOVATIONER FÖR LP-SKIVAN Under 40-talet arbetade ingenjörer i framför allt USA med ny teknik för att höja återgivningskvaliteten. Men helt ensamma var de inte. Columbia introducerade LPn 1948 och ett viktigt bidrag till detta kom från danska Phono Film Industry A/S som 1945 lanserade ett elektriskt styrt graveringshuvud som möjliggjorde gravering av en monosignal med frekvensomfång upp till 14 kHz, en höjning från 78-varvarens 5 kHz. Företaget bytte namn 1951 till Ortofon A/S och är en dansk raritet i sammanhanget. Bilden visar deras stereohuvud som kom några år senare. Kopia från gammalt kommunikationsmaterial om graverhuvud från Ortofon Ett graverhuvud är i stort sett en pickup som tar emot musiksignalen som skapar ett rörelsemönster för nålen som graverar dessa som spår på en lackskiva som det sedan görs matriser från som används för att pressa vinylskivor. För att återge det förbättrade frekvensomfånget och dynamiken krävdes också ny teknik för avspelning. Även denna utveckling leddes av Ortofon som 1948 lanserade en monopickup enlingt principen Moving Coil, det vi idag kallar MC-pickup. En av Ortofons tidigaste MC-modeller kring 1950. Källa: Google search Samtidigt arbetade industrin med att utveckla teknik för stereoplattor. Ortofon hängde på och lanserade sin första gravernål för stereo 1957 (se bild ovan) och ett år senare en ny MC-pickup för stereoåtergivning som fick namnet SPU. Det är en modell som fortfarande finns kvar och som har en stor beundrarskara världen runt. Naturligtvis har den utvecklats under åren men grunden är densamma. Här i en av de senaste tappningarna. Ortofons MC-pickup SPU A95 från våra dagar. Källa: Ortofon SHURE TAR PLATS PÅ SCENEN I USA hände det också saker vid denna tid. The Shure Radio Company (senare Shure Inc.) hade sin bakgrund och framgångar från radiomottagarna som också växte kraftigt. Shure var också viktiga för välljudet genom all teknik runt om och inte minst då mikrofoner med tillhörande utrustning. De var också en av de ledande tillverkarna av föregångarna till de moderna pickuperna. 1958 tog de ett rejält kliv framåt. MC-pickuperna som Ortofon utvecklat hade väldigt låg utsignal och ställde stora krav på förförstärkning. De var också dyra. Det var här Shure gjorde sin inbrytning med att lansera den första pickupen av Moving Magnet-typ, alltså det vi kallar MM-pickup. Modellen hette Shure M3D och blev en viktig milstolpe för spridning av skivspelare och LP-skivan (samt singlar/EP). Shures första mm-pickup. Källa: Google search Den spårade väl, hade lågt bakgrundsbrus, bra ljud och var ekonomiskt tillgänglig för massorna vilket även lockade tillverkare av skivspelare. Den följdes av en lång rad klassiker från Shure och fler tillverkare hakade på tåget; namn som Pickering, Stanton, Ortofon, Audio Technica, ADC, Philips med flera. Fler japaner kom lite senare med modeller från bl a Technics (National/Panasonics), Sony, JVC och Hitatchi Shures V15-modeller vars första generation lanserades 1964 ansågs vara den förnämsta MM-pickupen under i stort sett hela sin levnad. Tillverkningen lades ner 2005 och saknas av många vinylvänner. Det tisslas om att ett gäng ingenjörer försöker få liv i den igen... Shures klassiska mm-pickup V15 Type IV. Källa: Google search MM-pickuperna blev oerhört framgångsrika. T o m Ortofon övergav nyuteckling av MC-pickuper och hängde på MM-tåget. Vi har alltså redan 1958 den moderna LP-skivan i stereo och pickuper för avspelning. Det som hänt sedan dess är förfiningar av produkter men ingen revolutionerande teknikutveckling av mediet och pickupen. Men än är det ändå inte slut på landvinningar Det krävdes också skivspelare och tonarmar av modernt snitt. DEN MODERNA SKIVSPELAREN Fortfarande byggde skivspelarna på gammal teknik, dvs chassi, upphängning och drivning där mellanhjul på tallrikens undersida eller insida var vanliga. Den kanske mest kända och betydelsefulla klivet framåt togs av Thorens och deras TD124 HiFi Record Player som lanserades som ett rent däck utan tonarm 1957. Det var en förfining av befintlig teknik som blev väldigt lyckad. Thorens är ett schweiziskt företag med rötter i finmekanik. Samtidigt i England experimenterade företagaren Alastair Robertson-Aikman med en egentillverkad tonarm till sin privata skivspelare. Den blev så lyckosam att han över tid transformerade sitt maskininriktade företag The Scale Model Equipment Company Limited till att bli tonarmstillverkare. Företaget är känt som SME och tonarmen fick beteckningen SME 3012 och lanserades 1959. TD124 och SME 3012 är veritabla klassiker och de är fortfarande eftersökta. Tonarmen var 12 tum och följdes senare av en 9-tumssvariant som följaktligen heter SME 3009. Här en bild på TD124 med SME 3012 tillverkad för Ortofon (se logotype på chassit) . Thorens TD124 tillverkad för Ortofon. Källa: Google search En tillverkare som inspirerades av just TD124 var Lenco (också från Schweiz) som hade enorma framgångar med sina modeller från mitten av 60-talet och 10-15 år framåt. De byggde på i stort sett samma teknik som Thoréns TD124 med bl a mellanhjul. Här en L75 från början av 70-talet. Lenco L75. Källa: Google search De nya pickuperna hade större potential än vad de flesta skivspelare kunde återge i slutet av 50-talet, om ens någon. En som insett detta var den amerikanska skribenten, uppfinnaren, forskaren och läraren Edgar Villchur som är mer känd för sina otroligt framgångsrika högtalare AR. Men det är en annan historia. Edgar hade funderingar på hur man kunde maximera specifikationerna för en skivspelare som kunde ge de nya MM-pickuperna rättvisa. Han satte upp en kravlista som hade lite andra idéer och prioriteringar än vad TD124 hade, bl a: No-nonsens - så enkelt som möjligt Lätt tonarm för optimering av tonarmsresonans med de nya MM-pickuperna 24-polig motor för jämnare gång Frikoppling av skivtallrik och tonarm från chassit i en justerbar fjäderupphängning Ökad massa i skivtallrik för jämnare gång Remdrift för isolering av motorvibrationer till skivtallriken Armgeometri för minimalt vinkelfel under avspelning Nyutvecklade lager och nytänk kring isolering och stabilisering av skivtallriken Som ni kommer att se i artikelserien är detta områden som fortfarande är högst aktuella. Första släppet av denna epokgörande skivspelare som hette AR X/A gjordes 1961. Den kom att stå modell för en hel rad av skivspelare och dess specifikation blev lite av en utvecklingsmall för vilka områden som hade betydelse för återgivningen. Företaget var amerikanskt och hette Acousic Research. Många av de innovationer som Villchur lanserade är fortfarande i högsta grad giltiga. AR's skivspelare är även idag eftersökta spelare, inte minst bland DIY'are. Annonskopia för AR's skivspelare AR's banbrytande skivspelare. Källa: Google search Även Thorens tog till sig innovationerna från AR och en av de främsta och mest sålda skivspelarna under 70-talet var utan tvekan Thorens TD166 med deras egen arm. Denna skivspelare byggde på samma grundfilosofi som ARs. Den fanns även utan arm och hette då TD160. Dessa och kommande modeller bidrog till att tränga ut Lenco från marknaden vars mellanhjulsdrivning hade gjort sitt. Deras armar var inte heller lämpad till de allt mer lågkomplianta pickuperna på marknaden. Från mitten av 70-talet var Lenco i stort sett borta från hifi-butikerna. Thorens TD166. Källa: Google search Till AR-skolan hör också Linn Sondek LP12 hemma. Vi återkommer till den. Japanerna hade också fått eld under sulorna och den främsta banbrytaren för detta var utan tvekan Technics oerhört framgångsrika SL 1200 som hade s k direktdrift vilket innebär att skivtallriken är en del av motorn, alltså inga remmar eller mellanhjul för drift av skivtallriken. De argumenterade jämn drift med siffror på svaj och rumble ingen dittills varit i närheten av. En annan nyhet var den S-formade armen som sas vara betydligt bättre än de äldre typerna på marknaden. Om detta tvistas det än idag. SL 1200 fick bokstavligt en hel armada av efterföljare från Japan att invadera Europa och USA med direktdrift och S-arm. Technics storsäljande direktdrivna SL-1200. Källa: Google search Alla de stora japanerna lanserade direktdrivna verk med S-arm, t ex Kenwood, Marantz, JVC, Sony, Pioneer, Akai och Yamaha. Detta var under 70-talet när "alla" skulle ha ett stereorack hemma jämte soffgruppen med åtminstone en skivspelare, receiver och kassettdäck. Fantasterna hade integrerad förstärkare och separat radiodel. FM började sända i stereo. Vi gissar att 60-70 % av dessa rack hade elektronik och skivspelare från Japan och resten från Philips/Dux eller svenska Luxor samt någon släng från sleven till engelsmännen (t ex Ferguson), danskar (B&O) och norrmän (Tandberg). Det var en guldålder för hifi och det var också guldåldern för LP-skivan. Den enda (?) europeiska tillverkaren som försökte hänga på direktdriften var tyska Dual som tillverkade ett antal direktdrivna verk med hygglig framgång inledningsvis. Mitt i allt detta kom en uppstickare från Skottland, Linn Sondek med sin nu klassiska och legendariska LP12. Om man är lite elak (mot Linn) skulle man kunna säga att det är en förfinad modell enligt samma grundprinciper som AR X/A från 1961. Linn håller säkert inte med. Men Linn gjorde också ett par andra genialiska drag som var nytt för tiden. För det första var det i grunden en bra skivspelare. Hur bra visavi de bästa direktdrivna verken kan diskuteras och det görs också. Men den kanske viktigaste innovationen hittar vi från den marknadsföring och kommunikation Linn Sondek presenterade. De pratade inte om svaj eller rundgång utan om musikalitet for the sheer love of musik. De införde känslor i argumentationen och vädjade till sinnen om rytm, sväng och upplevelser som japanerna missat i sin kommunikation, typ vad hjälper lågt svaj och rumble om det inte svänger. Man hade också en slogan om att skivspelaren var viktigast i hela kedjan eftersom det som inte tas upp korrekt av skivspelaren är sedan förlorat. Underförstått så skulle LP12:an göra detta bättre än någon annan. Linn LP12 som blev ny referens för remdrift under 70-talet. Källa: Google search Skivspelaren ovan är en LP12 av senare datum men i stort ser den idag ut som den gjorde då. Den tillverkas fortfarande. LP12:an lanserades 1972 och blev en formidabel succé. HiFi-pressen instämde i Linn Sondeks pressreleaser. Direktdrivna verk fick dåligt rykte som goda ljudförmedlare. Några nya innovationer av format på skivspelarfronten (inklusive armar och pickuper) upphörde i stort under 70-talets andra hälft. Nya produkter kom men utan direkta nyheter annat än i marknadsföringen. Det var inte Linn Sondek som satte stopp för det utan snarare ett par nya tekniker som var på ingång som lockade framför allt japaner samt Philips att titta åt ett annat håll. Compact Disk (CDn) stod för dörren plus videospelaren där till slut VHS-spelaren segrade i formatkampen trots att det gav sämre bild än Sonys Betamax och Philips 2000-system ORTOFON EN GÅNG TILL Andra halvan av 70-talet såg ytterligare en milstolpe. Ortofon, uppfinnaren av MC-pickupen lanserade på nytt en MC-pickup som slog marknaden med häpnad. Den hette MC20 och den blev inledning till en utveckling av helt nya och bättre pickuper från flera håll. Många lämnade marknaden helt (pga CD-hotet) men nya kom till. Om du var intresserad av high-end så var det MC-pickuper som gällde. Förstärkare fick inbyggda MC-steg och tonarmarna fick mer massa för att bättre passa MC-pickupernas lägre fjädringsmjukhet. Man kan säga att detta var vinylerans sista försök att värja sig för det som skulle komma. Trots försöken att fånga nytt intresse så gav många upp. Vinylskivans tid var över... Ortofons banbrytande MC-pickup MC20 från 70-talet. Källa: Google search ...dvs så trodde de flesta. Ortofon gick faktiskt bättre än väntat. Dels tack vare succen med sina nya MC-pickuper men även pga deras OM-serie som lanserades under 80-talet. Ortofon myntade en ny företagsslogan:Ortofon - the last cartridge producer in the world. Med det ville de också ge en signal till all vinylvänner att de inte ger upp det svarta guldet. Det fanns fler som inte gav upp och framför allt såg nya entreprenörer en möjlighet och deras inbrott har också varit viktiga för att inte vinylen hamnade på sophögen. Märken som t ex Rega, Project, Clearaudio, Nottingham Analogue, Lyra och Benz hängde i eller etablerades efter att den stora boomen ebbat ut under 70-talet. Allt eftersom internethandel och streaming vuxit så försvann den skivhandel vi varit vana vid. Istället kom nya aktörer som sålde begagnad vinyl. Några entreprenörer satte igång nytillverkning i små serier och de köpte också rättigheter att återutge gamla inspelningar på vinyl. Sakta men säkert började intresset växa igen och som ett trollslag håller vinylen på att åter få fast mark under fötterna och den utvecklingen accelererar kraftigt. Under faktasökning till detta avsnitt har vi hittar nya firmor som utvecklar nya graverhuvud och skivpressar där man introducerar ny teknik med hjälp av den mekaniska utvecklingen som varit sedan den senaste utvecklingen från 70-talet och inte minst it-utveckling för t ex styr och reglering av maskiner som skett under den period LP'n tog en ofrivillig time out. Det har lett till både bättre och jämnare kvalitet och högre effektivitet. Det har även skett utveckling av själva "vinylen" som idag kan generera tystare bakgrundssus från skivor än på 70-talet. Till detta bidrar även dagens nålslipningar. Trots nyetablering och nya maskiner råder idag brist på presskapacitet. Vinylen har klarat hotet inte enbart från CD-skivan utan från alla möjliga inkarnationer av det digitala formatet oavsett om det levereras över CD-skivor, eller strömmas via iPoddar, datorer eller datorer inbyggda i förföriska hifi-skal mm. Dessutom, skivbolagen tjänar åter pengar på vinyl vilket är en viktig förutsättning för fortsatta investeringar och tillväxt. Spelare och pickuper är bättre än någonsin. Även rullbandspelaren ser ut att få en ny chans. Revox lanserar åter en bandare under 2017... Alla argument kring bekvämlighet med att strömma musik från cyber space går inte hem i alla stugor. Musik- och hifi-intresse är mer än enbart logistik. Det är kul med mekanik och album. I längden tror vi också att ljudkvalitet alltid vinner över den utveckling de digitala medierna gett sig in på. Det är ju inget fel i sig på det digitala mediet, men istället för att utnyttjat den kvalitativa potentialen gör man precis tvärtom, dvs ägnar sig mer åt distributionsfrågor och komprimering, både av dynamik och upplösning. Dessutom en uppsjö av nya standarder och format. Drivkraften bakom är sällan bättre ljud utan mer en fråga om distribution. Det känns skönt att luta sig tillbaka och leva bland dåtidens vänner här och nu - sätta på en LP-skiva och bara njuta. Högtidsstund med Nottingham Analogue, SME309, Benz Ruby, VTL, Audio Research och Dynaudio på scenen Urvalet av milstolpar ovan är vår subjektiva värdering av några av de viktigaste händelserna, inte alla, men några som dagens teknikutveckling tagit sitt avstamp från till vår mycket stora lättnad, glädje och förtjusning. INTRODUKTION TILL FÖLJANDE KAPITEL Följande illustration visar de komponenter som vi behandlar i denna artikelserie. Ett antal mekaniska och elektriska komponenter förbundna med varandra. Skall det vara så knepigt att få det att låta? Svaret på den frågan är; nej, det är inte svårt. Men som ni kommer att se så är det lite större utmaningar att få det att låta riktigt, riktigt bra. Ambitionen med artikelserien är att ge goda råd men också insikter och förståelse för tekniken bakom. Ju mer man förstår, desto lättare är det att gå vidare på egen hand och fokusera på "rätt" saker.
Recommended Posts