Jump to content

Digitalisering och Rippning


Recommended Posts

Digitalisering & Rippning 

Falun maj 2024, @AlfaGTV


Det har ju beskrivits hur man kan spela upp och streama både sina egna filer och även musiktjänsternas media. Men hur gör man, rent praktiskt för att överföra sina CD, SACD och andra media till filer? Det är tyvärr inte bara att kopiera dem från CD-skivan till hårddisken och troligen vill du ändå placera dem på en bättre plats innan de är redo att serveras till din streamer. 

Och handlar det om att digitalisera analoga medier blir behoven lite annorlunda för då behöver vi givetvis även anpassa musiken till den digitala domänen.  

 

image.png


I denna artikel belyser vi de vanligaste metoderna och beskriver hur man bäst går tillväga.


Innehåll:

 

Link to comment
Share on other sites

CD-rippning 

 

Att "rippa" sina CD-skivor kan göras på ett flertal olika sätt, med hjälp av både hårdvaror & mjukvaror eller till och med dedikerade rippnings- och uppspelningsapparater. Man kan ju såklart börja fundera på vad ordet "rippa" kommer ifrån, och en rimlig förklaring är att man började digitalisera analoga rörliga bilder för att kunna överföra och arkivera dessa. Då använde man en Raster Image Processor för att anpassa formatet och troligen har det hängt med som begrepp och tillämpats på flera liknande processer. 

 

Till att börja med behöver vi en optisk läsare för att kunna förflytta bitströmmen från dess fysiska representation med "pits and lands" på CD-skivans välskyddade metallyta. Även om informationen på en CD redan befinner sig i den digitala domänen så är den inte "förpackad" på ett sådant sätt att det är lätt att lagra den och förse den med "metadata", alltså information om vad innehållet är. 

 

Så det första steget är att läsa ut bitströmmen i sitt pulskodsmodulerade format och placera den i filer som datorn förstår och kan hantera. Detta gäller även dedikerade rippare som Innuos Zenith, AVM, Bluesound Vault och allt vad de kan heta.  

 

Detta kan göras i en standard PC eller Mac också, ofta med mjukvaror som inte medför kostnader. Men, genom att sponsra ngn av de utvecklare som lagt massor med krut för att göra denna process så smidig och korrekt som möjligt kan resultatet bli ännu bättre, eller enklare. 

Jag tänker på dB PowerAmp, JRiver Media Center eller EZ CD Audio Converter som alla kostar ngn hundralapp, men är duktiga på att förse filerna med omslagsbilder, korrekt album, artist och spårtitlar. Dessutom erbjuder vissa en automatisk kontroll av checksummor mot en central databas där den absoluta majoriteten av alla rippbara CD kan hittas. De flesta jag känner till använder AccurateRip DB som verifikationsdatabas. Det ger en extra säkerhet om din checksumma överrensstämmer med ett flertal tidigare rippar. Du kan med andra ord vara trygg med att din filbaserade kopia av spåren är "BitPerfekt", dvs den är identisk med den binära informationen på CD-skivan 

 

Syftet är helt enkelt att förflytta den digitala informationen från sin fysiska bärare CD-skivan till en fil, en virtuell samling av binär information som representerar samma innehåll som CD’n därifrån den hämtades. 

 

 

Några praktiska tips och exempel

 

Har du en PC kan du hänga med i kapitlet om Exact Audio Copy, en gratis produkt som gör grunderna utmärkt. Föredrar du Mac så tar du del av kapitlet om XLD, även den kostnadsfri. 

 

Båda dessa är exempel på utmärkta rippare, av CD-formatet. Det innebär inte att de är optimala för dig, eller att all metadata och alla omslagsbilder blir korrekta för alla dina album. 

Du MÅSTE vara beredd att skjuta till lite handarbete om förväntansnivån eller kvalitetskraven är höga, tyvärr. Och det gäller även andra lösningar som möjligen upplevs mer eller mindre automatiserade. 

 

Det som skrivs här gäller i princip även för den som vill rippa sina SACD till filer. Det finns några skillnader dock, som man behöver ta hänsyn till. SACD-skivor rippades ursprungligen till ISO-filer, alltså avbildningar av hela skivan. Dessa hanteras av några få mediaspelare, men långt ifrån alla, och för att vara säker på utkomsten bör man vara beredd att utföra ett ytterligare steg, nämligen att extrahera ljudspåren från den ISO man rippat. Detta beskrivs närmare i kapitlet om SACD-rippning.

 

 

Att tänka på, innan du rippat dina första 1000 CD/SACD

 

Oavsett vilken mjuk- och hårdvara du använder så finns ett antal steg som bör vara genomförda eller genomtänkta. För tydlighetens skull är det värt att nämna att rippning bör alltid ske utan manipulation av informationen. Det som hamnar på hårddisken skall vara 100% identiskt med den bitström som ligger på CD'n. Det ger dig möjligheter att migrera dina rippar förlustfritt och om du skulle vilja experimentera med format, uppsampling och avancerad filtrering så bör dina rippar behållas som opåverkade och säkerhetskopierade original.

 

  • Installera och ställ in din optiska läsare. Med det menar jag att den skall vara ansluten och konfigurerad för att erbjuda den mest korrekta rippningen.  Detta omnämns nedan i respektive kapitel, men punkten är viktig oavsett metodik.
     

 

  • Bestäm var du vill placera och hur du vill namnsätta dina rippade filer. Detta görs genom att skapa mappar som medger en lätt åtkomst och hantering ur operativsystemets perspektiv. Att ange metadata-taggar i kombination med operativsystemets styrtecken kan hjälpa till att automatisera detta. Det hela förklaras tydligare i exemplen som följer. Det finns goda anledningar att välja formatet FLAC för filerna i de flesta situationer, men det KAN vara relevant att värdera andra format i vissa situationer.

    Fundera en stund över om du vill ha dina digitala album organiserade efter Genre, Artist eller Format som exempel.  Räknar du med att mediabiblioteket kommer innehålla över 500 album rekommenderar jag starkt att införa någon typ av grovsortering/gruppering av strukturen, för lättare bläddring och hantering. Som exempel sorterar jag in mina album baserade på Artistnamn i mappar som grupperar dem efter begynnelsebokstav, med ABC, DEF som katalognamn:
    image.png
    Bilden visar digitala inköp, därav andra format som anges inom hakparenteser i mappnamnen.

    Ett exempel skulle kunna vara hur man hanterar två olika typer av rippar, de med en AlbumArtist och de som är Samlingsalbum. Den första typen namnsätts enligt följande metod.
    <AlbumArtist>\<Album> [<År>]\<SpårNummer> - <SpårTitel>
      Miles Davis\Kind Of Blue [1959]\01 - So What.flac

    Den andra, för album med flera artister har ett litet tillägg:
    <AlbumArtist>\<Album> [<År>]\<SpårNummer> <SpårArtist> - <SpårTitel>
      Various Artists\The Dali CD Vol.2 [2009]\02 Josefine Cronholm & Ibis - In Your Wild Garden.flac

     

 

  • Som komplement till förra punkten, skapa en strategi för inbäddad information, metadata som titel, artist & omslagsbilder som exempel. Detta avser alltså hur du vill att information om innehållet skall bäddas in i dina mediafiler. Detta avser flera saker, om du vill att omslag ska bäddas in eller t.ex. läggas som folder.jpg i samma mapp som ljudfilerna, hur du hantera olika typer av album, om du är noga eller flexibel med Genrer etc.
    Detta är den information som kommer presenteras för dig, i ditt val av uppspelningsmjukvara eller app. 

    Det finns en tagg för att identifiera "samlingsalbum" men den särskiljer inte en "antologi" eller "best of..." av en och samma  artist ifrån de samlingsalbum som utgörs av bidrag från flera olika artister. Därför har jag t.ex. valt att alltid ange AlbumArtist för den senare typen till "Various Artists" medan respektive spår utrustas med korrekt Artist/TrackArtist.
     
  • Skapa en strategi för säkerhetskopiering av dina mediafiler, oavsett om de skapas av dig eller köps via Bandcamp, HDTracks eller Qobuz. Du kommer vara otröstlig när din disk med hundratals timmar av nedlagt arbete krashar (för det gör den..) och du har inte säkerhetskopierat. 

 

Link to comment
Share on other sites


Rippning med EAC (Windows) 

Exact Audio Copy - https://www.exactaudiocopy.de/  

 

Vad krävs? 
En Windows-baserad PC av hyfsat modernt snitt, samt en optisk läsare. Har du en lite äldre hårdvara har den antagligen en inbyggd sådan, medan de nyare oftast saknar dessa. På bilden visas den “några hundra-kronors"-version jag använt för att fräscha upp dessa guider. 
IMG_3862.jpeg

Ladda ned mjukvaran från adressen ovan, men var vaksam, dessa jädra nedladdningssidor är besudlade med orden “Download” i alla reklambanners. Om du (utan att klicka) hovrar med musen ovanför den text som känns rätt, så ser du en liten “hint” nere till vänster i Edge; 

 

image.png

(Ladda ned aktuell version genom att klicka på denna text)
 


Installera mjukvaran och det finns få anledningar att ändra på standardvärdena.

Du behöver evt installera Dot Net Framework 3.5 men det är OK, det är en Microsoft-produkt och den är inte nämnvärt skadlig. 

 

Sedan är det dags att konfigurera EAC, förbered genom att peta in en Audio CD i din optiska läsare

 

Första gången du startar EAC kommer den automatiskt att dra igång sin "Konfigurerings-Wizard". Missar du den eller behöver starta om datorn, byta optisk läsare eller så, kan du initiera den från aktivitetslisten under EAC, uppe till vänster.

Följa anvisningarna och låt EAC göra sin grej, och även AccurateRip-konfigurering är självgående, mer eller mindre.

 

Rippning EAC 01.png

 

 

Ange att rippa till arkiveringsformatet FLAC, det finns ingen anledning att krångla med annat.

 

Rippning EAC 02.1.png


För konfigurering av FreeDB (en kostnadsfri metadata-försörjare via Internet) kan du ange en opersonlig epost, bara den ser ut som en sådan:

 

Rippning EAC 02.png


Sedan kommer vi in på valet av namngivning av de filer som skapas av din musik-CD, och jag rekommenderar starkt att du är ambitiös här. Låt EAC skapa Artist och Album-mappar automatiskt, det är aldrig fel. Har du egna önskemål kommer de antagligen inte att innebära något motstridigt för denna standard.

 

Rippning EAC 03.png

 


Din test-CD sitter antagligen fortfarande i läsaren så det borde se ut ungefär såhär:

 

Rippning EAC 04.png

 


Innan du börjar rippa, ska vi göra en liten justering till, nämligen att välja ett bättre format på föreslagna omslagsbilder.

 

Gå till EAC-menyn, välj "Metadatainställningar.."

 

Rippning EAC 06.png


Ändra till "Covers search mode: Large", klicka sedan OK.

 

Nu, kan du klicka på "Hämta metadata":

 

image.png

 


Välj den utgåva som bäst matchar din CD, i detta fall en Legacy utgåva fr Sony/Columbia med ref.nr. 88697439232

Och, välj ett omslag som är tillräckligt stort utan att vara slöseri på plats, jag rekommenderar 600px till 1000px, det är fullt tillräckligt. Men hellre för stort än för litet.

 

Rippning EAC 05.png

 


När du OK'at dina val borde rätt information fyllts i i de flesta fält:

 

Rippning EAC 07.png

 


Sådär då, dags att initiera den första rippen. Klicka på knappen "CMP, Kopiera valda spår komprimerat" och hämta dig en kopp kaffe e.d.:

 

Rippning EAC 08.png

 


När alla spår är färdiga, för man upp en logg, det intressanta är slutklämmen, "Alla spår korrekt kopierade.".

 

Rippning EAC 09.png

 


Spårkvalité är ett felaktigt översatt ord, det avser egentligen hur hur stor del av spåret som kunde extraheras utan behov av omläsning, inte att kvalitén är 99.9%. Omläsning säkerställer 100% bitkorrekta rippar, och du ser detta även på siffran vid "Konfidens" i loggen, alltså att minst 200 andra har rippat denna utgåva och erhållit samma checksumma (en matematisk funktion som skapar en kontrollsiffra, för den rippade informationen).

Glöm inte att spara loggen genom "Skapa logg" i samma mapp som dina ljudfiler.

 

Sådär, klart, en veriferat korrekt ripp ligger nu på din hårddisk, redo att putsas ytterligare eller kanske bara flyttas till ditt mediabibliotek!

 

Rippning EAC 10.png

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites


Rippning med XLD (Mac) 

XLD download | SourceForge.net - https://sourceforge.net/projects/xld/


 

Vad krävs? Samma sak som för PC-varianten, en optisk läsare och X Lossless Decoder nedladdat.

Installation genom att dubbelklicka på xld-20240310.dmg, kopiera XLD-symbolen och klistra in i din App-mapp.

 

Du kan behöva Skift-Öppna första gången på modernare MacOS.
XLD startar diskret genom att bara erbjuda en meny, gå till Preferences:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 17.56.34.png

 

Vi ska göra några inställningar som underlättar, och vi börjar med första ytan, General:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 19.08.52.png


Rekommenderar FLAC, om du inte fortfarande envisas med Apple Music/iTunes. I det fallet skulle jag välja AIFF.

Tycker också det är god kutym att ha en "karantän-mapp", såsom den jag valt här, som heter Rippar. Då kan man säkerställa att allt är korrekt innan man är nöjd med sitt arbete och lämnar över mappen till sin musikspelare.

 

File Naming är nästa sektion och den är viktig:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 19.09.19.png

 

Här anger du hur filerna och mapparna skall döpas och placeras. Det här precis samma sak som inställningarna i EAC för Windows eller andra rippare, det är bara andra variabler.

 

image.png

 

Japp, här skapas en mapp som namnges med  Artist och Album och Inspelningsår, och i denna  mapp placeras filerna.

 

Nästa sektion avser vilken metadataförsörjare du vill nyttja:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 17.58.47.png


FreeDB är förvald, men förslag från båda ges.

 

Sektionen Metadata medger anpassning av metadatat och har t.ex. en automatisk nedskalning av bilder till max 1024px

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 17.59.29.png

 

 

Nästa avdelning CD Rip är viktig:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.00.31.png

 


XLD Secure Ripper är tillräckligt bra, och det är först om ngt går på tok som det kan finnas anledning att prova ngn annan metodik som t.ex. CD Paranoia III.
Men vi kan vara nöjda så här långt, du kan kryssa bort inställningarna.

 

Tillbaka till menyn och be XLD läsa in den CD som du redan försett läsaren med:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.00.47.png

 


Här kan du bli ombedd att tillåta åtkomst till hårdvaran, och när denna getts kommer Pregap-detektering ske. Detta bestämmer exakta spår-placeringar på skivan, utan att lita på "innehållsförteckningen". 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.01.26.png

 

Skivan kommer identifieras och förhoppningsvis kan du välja ett metadata-set som matchar just din utgåva:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.02.05.png

 


Så, kontrollera att du har rätt version vald, en okej omslagsbild (600px eller något mer).

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.02.42.png

 


Är det nåt trassel så klickar du på "Get Metadata" i verktygslisten, och väljer ett annat förslag.

Sedan klickar du på Extract och rippningen startar:

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.03.14.png

 

 

När allt är klart presenteras du med en logg, som jämfört checksummor med andra rippar och avslöjar händelser, som t.ex. om det var svårigheter att utföra en korrekt extrahering av vissa spår. 

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 18.12.19.png

 

 

Det väsentliga hittas längst ned, "No errors occured" = Finemang!

 

Resultet i Finder visar resultatet (jag rippade denna med AIFF som format, oavsiktligt)

 

Skärmavbild 2024-03-17 kl. 19.34.44.png

 

 

Nu kan du flytta mappen till din musikspelare!

 

Link to comment
Share on other sites

Rippning av SACD (kräver speciell hårdvara) 

Sonore - ISO2DSD - converts ISO files to DSD - https://www.sonore.us/iso2dsd.html

 

Jag valde att genomföra detta på Mac’en, men det går lika bra på en PC. Jag vill härmed också utfärda en begäran om tålamod och entusiasm, för det är inte alltid solklart vilka exakta steg som krävs, och det finns ingen felhantering. 

Jag trivs med ISO2DSD som hänvisas till ovan, det är en Java-applikation vilket betyder att du måste ha Java Runtime installerat först, om du inte redan har det installerat (oavsett Mac/Win): 
http://java.com

Välj Ladda ned Java och installera det sedan. 

Skärmavbild 2024-03-18 kl. 18.39.27.png

 

Du behöver ladda hem .jar-filen för ISO2DSD samt en tilläggsprogramvara, en extraherare, “sacd_extract”, den senare från GitHub.
(Ett tips är att “Assets” hittas längst ned på sidan man länkas till

 

Jag använder mig av en simpel BluRay från Sony för detta, min modell heter BDP-S6200 och köptes för ngn hundralapp via blocket.se Poängen är, att den universalspelare som krävs, måste ha ett specifikt chipset (MediaTek MT85xx) som tillåter dessa övningar. Jag har två faktiskt, en Oppo BDP-103EU och denna Sony. Jag har även en gammal Sony Playstation 3 med original-firmware och SACD Extract-mjukvara, som var den första som tillät SACD-rippning. Den sista kan även rippa hela skivan till en ISO-fil, och lägga på minneskort lokalt. Det är den enklaste metoden, men också den mest svåråtkomliga. Vi fokuserar på den mest tillgängliga helt enkelt. 

 

Referenser
sacd_ripping_guide.md  på GitHub 

Lista över funktionella Bluray-spelare: 
https://hifihaven.org/index.php?threads/rip-sacd-with-a-blu-ray-player.3652/#post-69000

 

Du behöver skapa en USB-sticka med ett “boot-script” på, och ibland är det inte solklart hur man behöver agera för att få det att fungera. Jag ägnade i alla fall 20minuter åt frustrerad felsökning innan jag fick till det denna gång, det var iaf över ett år sedan jag gjorde detta sist. 

 

Så, du behöver: 

  • En universalspelare med rätt chipset (se listan ovan) 
  • En boot-sticka till din universalspelare med rätt script 
  • En dator ansluten till samma nätverk som spelaren 
  • Mjukvarorna ISO2DSD samt sacd_extract installerade och redo att använda 
  • En SACD-skiva! 

IMG_3868.jpeg

 

Jag hade trassel med min spelare för den anslöt sig inte till nätverket, jag var tvungen att via menyerna (ansluten skärm/TV) tala om att den skulle ansluta sig till trådat nätverk. Du måste även i inställningar tala om att nätverket på universalspelaren skall vara aktivt även när spelaren i sin helhet befinner sig i StdBy. Läs på om just din BluRay, det finns gott om info i t.ex. länken till hifihaven ovan.

 

Efter dessa initala trösklar hittade jag inte rätt process för att få BluRay-spelaren att identifiera SACD’n OCH samtidigt starta den tjänst som boot-stickan initerar! 

I mitt fall: 

  • Anslut nätverk, skärm och ström till spelaren 
  • Slå på spelaren, låt den starta till sin hemskärm 
  • Peta in USB-stickan, den mesta tiden gick åt att hittade USB-porten första gången! 
  • Ha tålamod, det tar några sekunder innan den identifieras och scripten startar. Min gamla sticka har en aktivitets-LED som avslöjar att scripten läses in och att nätverkstjänsten startar. 
  • När läsaren matas ut, lägg i en disk och tryck på eject-knappen för att mata in den igen. 
  • Vänta tills skivan identifierats som SACD, slå sedan av spelaren (detta är ologiskt, men det är det nödvändiga tillstånd som gör att tjänsten tillgängliggörs på nätverket och att den får tillgång till skivan) 
  • Starta ISO2DSD på din dator, välj "Server input" uppe till vänster. Ange IP-Adressen till din BluRay-spelare (Din router har lånat ut en adress och vet vilken, men den är ännu lättare att hitta i din Bluray-spelares Setup-meny) 
  • I utdata sektionen till höger välj Stereo eller Multikanal, välj format Sony DSF (stödjer metadata) och klicka i “Convert DST to DSD“ och “Print” (skriver vad den gör) 
  • Klicka sedan på Extract och ge inläsningen några sekunder, det borde börja rulla text ganska omgående i nedre delen av fönstret. 
    Skärmavbild 2024-03-18 kl. 19.17.09.png
  • Nu borde en mappstruktur börja skapas i samma mapp där du lagt ISO2DSD med titel, och filerna skapas upp vartefter. 

 

Som du ser, det här är lite omständigt, men när man identifierat en process är enkelt, men tidskrävande. 

Filerna blir stora, utan tvekan. Beroende på avsedd användning så kan man välja flerkanal eller stereo. Jag har tidigare bara intresserat mig för tvåkanal, och det är mitt huvudmål men jag rippade även en 5-kanals version av min Kind of Blue för att prova idag. Det tog ca 1timme att rippa hela Kind Of Blue i 5ch DSD och mappen vägde in på nära 6Gb. Att rippa 2ch-varianten tog ca 15 minuter och den vägde in på 2.5Gb. Det går säkert lite fortare med en kabelansluten Mac/PC och min gamla iMac är inte så pigg längre. 

 

 Resultatet tillför inget i min setup men det är ju ett relevant ämne för de som lyssnar till musik i flerkanalsanläggningar, även om jag inte spontant känner till några DAC’ar som avkodar DSD i 5-kanal. Och, värt att nämna kan vara att nedkonvertera 5-kanals DSD64 till något användbart för ett par blåtandslurar anslutna till din mobil, är ett hästjobb för din server. Min mycket kraftfulla Roon Core lägger mer energi på denna nedsampling än att uppsampla RedBook till DSD512. 

 

Värt att nämna angående SACD och DSD-filer är att de generellt ligger ca 5-6dB lägre i ljudnivå än motsvarande multibit-versioner. Detta för att DSD-formatet bygger på relativa värden, inte absoluta och effekterna av överstyrning är inte önskvärda. Om man väljer att konvertera DSD-material till PCM-versioner för att kunna spela dem i bilen eller vad det nu kan vara, så erbjuder de flesta konverterare en generell volymanpassning eller en normalisering som lägger ljudnivån på en nivå som passar materialet bäst. För den senare versionen använder jag ett utmärkt program för Mac som heter DSD Master.

 

Skärmavbild 2024-03-25 kl. 09.30.55.png

Man drar sina filer från ett DSD-album till ikonen efter att man pekat ut sina inställningar, och den normaliserar/konverterar materialet till det format du önskar, t.ex. FLAC:
Skärmavbild 2024-03-25 kl. 09.33.04.png

Här ser man också vilken nivåanpassning som filerna erhåller. Resultatet är mycket gott, och för de uppspelare (Sonos/Bluesound m.fl.) som inte har stöd för DSD kan detta vara ett gott alternativ för kompatibilitet med "tillräcklig" ljudkvalitet.

 

Link to comment
Share on other sites

Rippning med HiFi-komponenter &
Hantering av ett Mediabibliotek

 

Att rippa stöds ju av alla möjliga enheter, både mjuk- och hårdvarubaserade. 

Några exempel som jag drar ur minnet är Innuos Zen*-serie, Bluesound Vault, Naim Uniti Core/Serve och inte att förglömma, Bladelius Embla och många fler.  

 

Det finns även de som drar nytt av en ansluten USB CD/DVD-ROM och erbjuder ripp och eller uppspelning som t.ex. Melco, Auralic Aries och även Roon, om du kör ROCK/Nucleus. Ett villkor för  de båda senare är att de behöver ha en lagring konfigurerad. 

 

Har du ett behov av att rippa många CD så rekommenderar jag starkt en lösning som t.ex. Vortexbox.

Det är i huvudsak en Logitech Squeezebox Server-baserad Linux-distribution, men den har automatiserad rippning och metadata-tilldelning som gör den lämplig för en rippningsstation som endast kräver inmatning och byte av CD-platta när de lästs in. Detta kan vara värt ett eget avsnitt senare.

 

Alla de som är kommersiellt tillgängliga bygger på liknande metoder som XLD och EAC, dvs läs in skivan så korrekt som möjligt och lagra den i ett (för enheten) lämpligt filformat.  

Detta betyder inte att formatet eller integritetskontrollen är optimal eller ens användbar för andra uppspelare. Och, för egen del vill jag inte lägga alla ägg i samma korg.  

 

Ett praktiskt exempel kan ges med Roon, som rippar utan att namnsätta eller knyta metadata till själva filerna. Processen kan tyckas enkel, anslut en USB-baserad CD-enhet till din Rock/Nucleus och stoppa in en skiva, den rippas automatiskt och matas ut när det är klart. 

 

roonRip.png

 

I Roon är detta inget bekymmer, för albumet kommer identifieras korrekt och presenteras med omslagsbilder och andra metadata, men denna information kommer inte följa med vid säkerhetskopiering, eller kunna tillgängliggöras för din Bluesound app eller Lumïn. 

 

roonRip2.png

 

Det finns några andra system som lagrar metadata i en separat databas och inte “bäddar in” informationen i filerna som metadata. Poängen med att arbeta med detta är att inte låsa in sig vid en specifik tillverkare eller mjukvara, utan att man med ganska lite merarbete kan ha ett portabelt och välorganiserat bibliotek som stöds av många olika uppspelare och hårdvaror. Inte alla ägg i samma korg alltså! 

 

 

Hantering av ett mediabibliotek 

 

Har du någon musik lagrad som filer överhuvudtaget, så har du ett mediabibliotek. Oavsett var det befinner sig, oavsett format eller nyttjande. Detta avsnitt handlar om hur du kan skapa ett portabelt, flexibelt bibliotek som är lätt att hitta i, erbjuder en god lägsta nivå avseende inbädda information och som presenteras prydligt i vilken mjuk- eller hårdvara du än väljer för uppspelning. 

 

Som en bonus kommer du se möjligheterna att regelbundet säkerhetskopiera ditt media till löstagbara enheter, som kan placeras hos mamsen, grannen eller på landet. Det kan givetvis inkludera dina foton, dokument och liknande. 

 

Oavsett om du tänker dig att underhålla ditt media på samma enhet det skapats, eller en annan dator så kan du räkna med att alla streamers och diskspelare har möjlighet att exponera sitt media, antingen via nätverket eller via säkerhetskopior till anslutna USB-enheter.   

 

 

"Putsning" och Metadata

 

I exemplet ovan, när vi rippat en CD med Roon så är alltså filerna bara namngivna efter rippningstillfället och vilket spårnummer dessa hade. Att bara lyfta över detta till en backup tillsammans med några hundra andra mappar kommer bli en redig röra. Därför är det en fördel att anpassa namnsättning och övriga metadata efter en enhetlig struktur och strategi. 

 

Om vi tittar lite närmare på vad man kan göra för att förädla de rippar som inte är namnsatta eller försedda med rätt och rimligt metadata, så bör vi investera i en mjukvara för metadata-redigering. Det finns ett flertal och de brukar kosta någon hundralapp. Man kan göra detta med vissa gratis- eller sharewareprogramvaror också, men dBpowerAmp, JRiver Media Center och EZ CD Audio Converter är väl värda inträdespengen.

 

Jag har valt den senare sedan många år, EZ CD Audio Converter, från Poikosoft:

 

image.png

 

Som synes är dessa filer helt utan förklarande data om vilken artist eller album de tillhör.

 

 

Automatisk identifiering

 

Programmen som har förmågan att identifiera album, som det ovan, gör det genom att titta på olika saker:

  • Antal spår, detta utläses genom att granska antal filer av samma typ i mappen. 
  • De individuella spårens längd.
  • Mappens och filernas namn, i filsystemet.
  • Om det finns någon inbäddad information, metadata, används detta för att avgränsa sökningen.

 

Låt oss gå vidare och försöka identifiera albumet:

 

EZ_00.png

 

I detta fall markerar jag mappen, högerklickar och väljer "Sök efter CD-metadata".

 

 

EZ_01.png

 

EZ CD har anslutning till 5 leverantörer av CD-metadata, som synes:
GD3, WMP, MusicBrainz, Discogs och FreeDB.

Dessa kallas metadata-försörjare, eller "providers" på modern Swenglish.

 

 

När sökningen är klar får du möjlighet att välja den som bäst överensstämmer med albumet och i ngn mån dina principer och strategier:

 

EZ_02.png

 

Jag väljer nästan uteslutande resultaten från GD3, då de (empiriskt) upplevs vara korrekta och bilderna brukar hålla en god kvalitet och bra upplösning, 1000px.  När jag klickat [Använd] i dialogen tillämpas metadatat på samtliga filer i mappen:

EZ_021.png

 

Låt oss vidta ytterligare en åtgärd när vi är inne på området, nämligen att sätta filernas namn till något mera begripligt. Klicka på "Byt namn på filer" i överst i fönstret.

EZ_022.png

När du klickar på byt namn, så kommer filerna som markerats att få nya namn, baserade på deras spårnummer och titel. Detta sker med omedelbar verkan, du behöver inte spara eller så.

 

Att förhålla sig till sin metadatastrategi

 

Här har jag markerat första spåret, för att tydliggöra ett par saker. Man kan betrakta listan i övre halvan av fönstret som Utforskaren, en återspegling av hur det ser ut på lagringsytan. Den nedre halvan, till vänster, är redigeringsdelen.

 

EZ_03.png

 

Om man klickar i något av fälten, t.ex. Album, så påverkar man metadatat för taggen Album, för den eller de spår som markerats ovan. Genom att markera alla spår uppe ([Skift]+klick för att markera hela sekvenser, eller [Ctrl]+[A] för att markera alla) så påverkas ALLA av dina redigeringar.

Det här är mycket effektivt men också kraftfullt, alla ändringar träder i kraft omedelbart. Men, du har inte sparat dem ännu, så stänger du utan att spara så kan du börja om.

 

Varför är detta viktigt att inse, då? Jo, för att alla musikspelare skapar grupper av spår i det som vi känner som Album genom att hitta gemensamma nämnare. Det kan vara vilka filer som ligger i en och samma mapp, men det kan även vara vilka filer som har ett identiskt Album-namn.

 

Låt mig visa, jag markerar dessa filer i den övre delen av fönstret:

 

EZ_031.png

 

I nedre vänstra redigeringsdelen ser man nu att viss text är svart, och viss text är grå.

Den svarta texten tydliggör att dessa metadata-taggar är identiska för alla markerade filer, medan de fält som har gråaktig text visar att de INTE är identiska för alla markerade filer, t.ex. Titel och Nummer.

 

I detta fall vill jag inte att Albumets titel skall innehålla ordet "[Remastered]"  då jag tycker den informationen hör hemma i Version-taggen istället. Inte heller anser jag att År-taggen skall innehålla "1997" för albumet gavs ut 1959. 

Klicka i markören i fältet för taggen Album, och ange den titel du anser albumet skall ha:


EZ_032.png

 

Här har jag justerat År redan innan.

 

Men, det är väl klart att albumet skall kunna identifieras som rätt utgåva, och då tycker jag i detta fall, det kan vara en god ide att lägga in den informationen i AlbumVersion-taggen.

 

Klicka på Metadata i övre kanten av fönstret, välj Redigera metadata, och du får fram denna dialog:

 

EZ_033.png

 

Jag skrev in namnet på en ny tagg i översta fältet (efter att ha säkerställt att alla filer i albumet markerats och inkluderats), och valde taggen "ALBUMVERSION". I fältet nederst anger jag vilket metadata denna tagg skall tilldelas för alla ingående spår i albumet, "1997 Remaster".

 

 

Att följa den vältrampade stigen eller skapa sin egen modell

 

Nu kan man argumentera för och emot mina val i detta fall, för AlbumVersion-taggen stöds inte av alla uppspelare, oavsett mjuk- eller hårdvarubaserade. Dessutom är År-taggen avsedd för release date/year (YEAR), och det finns en standard tagg som passar bättre för att ange inspelningsår, eller snarare det ursprungliga utgivningsåret, original release year, ORIGINALYEAR. 

Ja, så kan det vara men inte alla mina uppspelare särskiljer detta och om jag t.ex. vill visa mina album av Miles Davis baserat på utgivningsdatum för albumet, så blir resultatet oftast väldigt märkligt om man betraktar Kind Of Blue som utgiven 1997...

 

Nåväl, jag försöker att hålla mina metadata-ambitioner på en nivå som passar mig, det får inte kräva för mycket arbete, men grundläggande krav skall uppfyllas.

 

EZ_034.png

 

Här har jag valt att lägga in utgåveinfo i taggen Kommentarer. Det är också ett något kontroversiellt val, men ett jag använder relativt ofta.

Fördelen är att detta fält är synligt i alla uppspelare jag kan tänka mig, och det följer med filerna vid konverteringar etc. 

För den nyfikne så listar Poiko vilka metadata-fält man tar hänsyn till på denna sida.

 

 

Att bibehålla en konsistens mellan metadatat och filer och mappars namn och struktur

 

Slutligen, när vi återvänder till huvudfönstret, så kan jag välja att antingen spara metadata eller att "konvertera" filerna, vilket ger lite olika resultat.

I bilden ovan kan du ta en titt i nedre högra delen av fönstret, där har du konverteringsinställningar och även DSP.

 

Om man väljer den mildare "Spara metadata" så kommer varje fil som förändrats (dessa identifieras i fönstret ovan, genom att deras namn kursiveras) att tilldelas det metadata som förändrats, genom att man skapar och/eller ändrar i den delen av filen som kallas "ID3 Chunk".

Filerna kommer alltså att ändras, på den lagringsyta de befinner sig.

Detta är vanligtvis inte något bekymmer eller orosmoment, men man kan också använda sig av "Starta Convert", då man gör mer än en fluga på smällen, som det sägs.

 

Convert, eller konvertering innebär att man sparar om filerna i det valda formatet, med filnamn och en mappstruktur som är direkt kopplad till det metadata du tilldelat filerna. Detta är INTE destruktivt så länge du väljer ett filformat som inte förkastar information, som FLAC, ALAC, AIFF eller WAV.

Du kan också utföra en del underhåll i samma svep, som att automatiskt spara omslagsbilder i mappen, tilldela ReplayGain taggar genom analys av dynamiskt omfång och flera andra manövrer. 

 

Jag brukar personligen nöja mig med att strukturera upp namnsättningen och att spara en "folder.jpg" med omslaget i samma mapp.

 

EZ_04.png

 

 

Resultatet, betraktat i Utforskaren i Windows blir snyggt och prydligt:


Filhantering04.png

 

För att avsluta avsnittet om metadata, några tips på vägen. Försök hitta en lagom nivå på den information du vill att albumen skall förses med, blir det för övermäktigt så tappar man förmodligen farten och det resulterar i att man antingen struntar i det hela eller får ett inkonsekvent bibliotek. Man kan ju streama någon version man hittar på Qobuz/Tidal/Spotify istället. Och det är väl fint, ända tills det bolaget hamnar i en tvist och albumet blir otillgängligt på streamingtjänsten.

 

 

Den "icke förhandlingsbara" stommen

 

Det du SKA ha med, är följande:

 

Albumtitel, ALBUM - Albumets titel är uppenbart, t.ex. "Kind Of Blue". Om din server/uppspelare är av enklare sort kan det finnas anledning att bädda in en "version" i albumnamnet, som t.ex. "[24-96]" för högupplöst, eller "[Remastered 2014]". Detta undviker att t.ex. Twonky Mediaserver blandar ihop alla album med identiska namn och du presenteras med dubletter på spåren från alla versioner. 
För klassiskt inleder jag "alltid" albumtiteln med huvudkompositörens namn, "Mozart: ..." Det ger möjlighet att sortera och hitta album som passar flera uppspelare. Det finns såklart en tagg för "kompositör" också, där jag försöker ange denne, men inte alla mjukvaror hanterar den snyggt.

 

Albumartist, ALBUMARTIST - Mitt eget val är att ange detta till "Bob Dylan", "Rolling Stones, The" och så vidare. Ditt val kan vara annorlunda, men jag har låtit enkelhet råda, och på detta sätt slipper jag skapa taggar för ALBUMARTISTSORT där man kan ange hur man vill att sorteringsordningen skall upplevas. Det finns motsvarande taggar för kompositörer, spårartister, spår etc.

 

Spårnummer, NUMBER - Anges med två siffror, för att sortering i bokstavsordning skall ge samma resultat som en alfanumerisk sortering. De flesta bra editorer sköter det snyggt.

 

Spårartist, ARTIST - Här är mitt val att ange framförarens namn såsom de anges, t.ex. "The Rolling Stones". De flesta uppspelare ger möjlighet att söka på både denna tagg och AlbumArtist så man hittar på båda varianterna.

 

Spårtitel , TITLE - Ja, titeln på spåret helt enkelt. 

 

År, YEAR - Är det något fält jag missköter så är det detta. Det kan anges som datum eller årtal, men metadata-försörjarna är inte konsekventa så det kan bli lite avvikelser. Detta fält avses utgåvans utgivningsår, som jag var inne på tidigare. Jag har dock valt att tillämpa detta fält som ORIGINALYEAR istället för att komplettera med detta.

 

Omslagsbild, ID3v2 03h - Jag väljer att "bädda in" omslagsbilderna i metadatataggen för detta, det är inte alls ett krav, men ger mig bäst totalupplevelse i kombination med en cover.jpg i albummappen.

Jag får snygga omslag i Roon, Bluesound, via Minim2 i UPnP och även i Auralics Lightning DS och Squeezebox Server.

 

Alla fält utöver detta är bonus, bra att nyttja om utgåvan är speciell av något skäl, t.ex. en Mobile Fidelity Sound Labs-utgåva av Megadeth - Countdown To Extinction:

 

IMG_1793.jpeg

 

Jag väljer att ange specialutgåvor i första hand i albumets mappnamn dock, det plockas upp av Roon och läggs till ALBUMVERSION-taggen och presenteras i gränssnittet som "Version".

 

IMG_1794.jpeg

 

Och jo, samlingsalbum ger jag namnet "Various Artists" eller "Various Composers" vilket ger mig en möjlighet att hitta dessa relativt enkelt.

 

 

Slutligen, att säkerhetskopiera, flytta och bibehålla sitt bibliotek.

 

Några få hårdvaror med rippningsmöjlighet saknar möjlighet till åtkomst via nätverket. Bladelius Embla torde vara ett exempel, men det finns flera. Jag tänker att dessa alla har en möjlighet att säkerhetskopiera innehållet till en extern USB-enhet, vilket bör vara beskrivet av tillverkaren.

Däremot kan det vara av intresse att ansluta den disken sedan till din PC och "styra upp" metadatat enligt din strategi, för att sedan säkerställa en backup av innehållet till ytterligare enheter.

 

De allra flesta lösningar erbjuder dock åtkomst till deras lagring via nätverket, såvida det inte är en PC eller Mac som tillhandahåller lösningen i sig.

Den här bilden visade jag tidigare och den illustrerar hur man kan nå den interna lagringen på en Roon ROCK:

 

roonRip.png

 

Det du ser är vyn från en PC med Windows 11 på samma nätverk.

 

Principen är densamma för alla dessa nätverksenheter, via en PC/Mac, anslut till dess inbyggda lagring via dess ip-adress eller nätverksnamn. Från denna sökväg kan man sedan "hämta" innehåll och placera en kopia på en ansluten USB-enhet eller kanske en NAS (Nätverksansluten lagring).

 

Det finns fina gränssnitt för detta, men både Mac och PC har utmärkta verktyg inbyggda, som gör detta utan kostnader, och särdeles effektivt.

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Digitalisering - "Rippning" av analoga medier och ljudkällor

 

Den här grenen skall jag villigt erkänna att jag bara har begränsad koll på. Men jag har nyttjat denna del också, i mindre omfattning och oftast för att kunna granska och dokumentera exempelvis inställningar på mina vinylspelare.

De som digitaliserar sina vinyler eller band för att få tillgång till dem som filer, i bilen eller i en bärbar musikspelare är en intressentgrupp, medan jag i första hand använder metodiken för att visualisera musiksignalen. Det ger mig möjlighet att granska inspelningar för att dra slutsatser om hur väl inställningarna gjorts på min skivspelare t.ex.

 

Jag har inte använt begreppet tidigare i artikeln men många av övningarna, inklusive denna, utförs på en DAW, Digital Audio Workstation. Begreppet kommer från studio/pro-världen där man använt ProTools och liknande i många, många år nu. Massor av musiker börjar planera och skapa sina alster på denna typ av arbetsstation. Numera behöver det inte vara en våldsamt kostsam PC eller Mac installerad i en studio med mixerbord och annat anslutet, det kan vara så enkelt som Appen Garage Band på din iPad!

 

Jag använder oftast min gamla iMac som DAW men även min HP Windows laptop. Båda använder Audacity-mjukvara för att spela in, granska och bearbeta digitala ljud/filer. Audacity är kostnadsfritt och ett mycket användbart verktyg för analys o inspelning, men samtidigt är det just det, ett verktyg. Vad till eller hur man använder det är upp till nyttjaren och därmed finns det massor av andra verktyg som har inbyggda funktioner som kan "snygga till" både digitalisering av kassettband och vinylskivor, med en förhållandevis mindre insats.

IMG_3884.jpeg

 

Förutsättningarna är ganska lätta att uppnå, i sin enklaste form använder man mikrofonen som byggts in i datorn/paddan/telefonen och spelar in sina ljudklipp. Operativsystemen MacOS och Windows erbjuder enkla verktyg för detta men de är mycket begränsade i redigeringsmöjligheter.

Nu vill du väl antagligen digitalisera nåt annat än din ljuva stämma, och då är det lämpligt att hitta en möjlighet att "tappa av" musiksignalen någonstans på vägen till högtalarna. Mitt försteg har tre utgångar, dels de variabla RCA samt XLR men även en fast linje-nivåutgång i RCA-form.

Den använder jag för att leda signalen till min inspelningsutrustning, oavsett vilken denna är.

 

Bilden ovan togs för att illustrera mina två vanliga inspelningsmetoder. Jag använder oftast den lilla Olympus LS-12, "diktafonen" som ligger på det externa ljudkortet Apogee Duet. Den är lätt och smidig att hantera utan dator och det är bara att plugga in linjesignalen och trycka på Rec.

Det inspelade materialet hamnar på det interna minnet eller det SD-kort jag stoppat i den. När inspelningen är klar är det bara att antingen lyfta över minneskortet till datorns läsare eller att ansluta "diktafonen" med en USB-sladd. Den dyker upp som en USB-sticka och jag kan lyfta in inspelningarna till musik-mappen för att påbörja redigering eller granskning. Det är nästan givet att det är bättre att kopiera in materialet först, för SD-korten är ganska långsamma jämfört med dagens hårddiskar, och dessutom jobbar du i en kopia, om något skulle gå fel.

 

Det externa ljudkortet Apogee Duet (det finns massor av liknande alternativ) är egentligen bäst med Mac men fungerar okej med Windows också. De allra flesta externa ljudkort ger en kvalitetshöjning jämfört med om du skulle ansluta linjesignalen direkt till datorn, även om det också är möjligt.

Ni skymtar den lite småknöliga härvan av adaptrar som möjliggör linjesignal-inmatning till ljudkortet på golvet till höger.
Många av dessa semi-professionella kort använder sig av ngn form av "breakout box" som erbjuder lite olika typer av anslutningar som t.ex. SpeakOn, XLR, 6.35mm TRS och liknande som dominerar studiovärlden. I detta fall är det en liten smidig kontakt i själva manöverdosan, men sladden blir en 10-armad bläckfisk, typ.

 

Processen är relativt enkel att beskriva:

  • Anslut allt kablage
  • Öppna Audacity och bestäm i Inställningar vilken kvalitet du avser spela in med, jag rekommenderar 96Khz.
  • Säkerställ att In- och Utenheter är inställda enligft dina önskemål
  • Förbered musikkällan och tryck sedan på Rec i Audacity
  • Starta musikkällan

Du ser att "markören" rullar över skärmen samtidigt som signalen målas upp i form av en blå vågform eller spektrogram.

Se till att signalen inte överstyrs, men ändå är tillräckligt hög för att inte orsaka för höga brusnivåer.

 

Audacity.png

Bilden här visar hur det kan se ut i Audacity efter avslutad inspelning, av Pink Floyd - One Of These Days.

Notera att jag markerat ett stycke på ca 20 sek, där bakgrunden är lite ljusare. Detta kan man i sin arbetsstation behandla precis som de flesta andra informationsmängder i en dator, med klippa, klistra och markera.

Det innebär att du ganska enkelt kan klippa ur en sektion från din inspelning och klistra in i ett nytt fönster för att sedan kunna sparas i individuella spår, alltså låtar. Likaså är det lätt att granska var musiken inleds och avslutas, och därmed radera inledande och avslutande tystnad. 

 

I menyerna hittar du olika sätt att spara/exportera ditt arbete men även möjligheter att manipulera och bearbeta materialet. Det vanligaste torde vara att anpassa volymen för att inte klippa, men ändå upplevas kraftfull. Det finns även möjligheter att med "filter" reparera skavanker, knäppar och knaster. Beroende på syfte så kan det absolut vara på sin plats med lite putsning, men generellt lämnar jag det mesta orört utom den "normalisering" av volymen jag ofta gör.

 

Är du nyfiken, prova gärna att öppna någon av dina musikfiler, eller än hellre en kopia. Sedan lär man sig ganska snabbt att navigera och prova sig fram med olika aktiviteter.

 

Audacity jobbar med projekt, det betyder att man sparar sitt arbete i projektform normalt sett. När man däremot är färdig bör man "Exportera" sitt arbete som musikfiler. Där kan man välja de vanliga formaten men  som jag nämnt tidigare, det finns flest anledningar att välja FLAC. 
Och som en naturlig del av processen presenteras man med dialoger i samband med exporten där metadata kan anges. 
Gör du det rätt och snyggt redan här kommer du att underlätta för både dina musikspelare men även hanteringen av ditt media.

 

Jag vill också påpeka att det finns ett flertal programvaror som är "bättre", eller iaf mera automatiserade, än Audacity om syftet är att digitalisera skivor, band eller liknande. Dessa kan erbjuda t.ex. automatisk spåridentifiering och till och med metadata-tillämpning, men även "borttag" av brus, knaster och knäppar. För mig, tenderar de att vara destruktiva, och behållningen blir mindre än att lämna små skavanker obehandlade.

 

Jag hoppas du fann detta informativt och inspirerande, det är alltid roligt att prova saker vill jag påstå!

 

Link to comment
Share on other sites

Guest
This topic is now closed to further replies.
×
×
  • Create New...