Jump to content

1974 - 2024. 50 årskalas Soul o Funk


lindome

Recommended Posts

Som många vet så vurmar jag extra för soul och funkmusik. Nära detta ligger naturligtvis jazz och i viss mån reggae.

Jag vill med denna tråd sprida evangeliet så att alla kan känna "groovet" och inspireras till att upptäcka mer.

 

För ett antal år sen gjorde jag en liknande tråd på Hififorum.

Denna gången blev jag inspirerad av ett youtube klipp med 10 plattor som fyller 50 år 2024. Jag hade alla utom 1.... Den va afrobeat från Nigeria och antagligen kommer den snart finnas i hyllan:sunglasses:

Min tanke är att det kom väldigt många fler bra plattor 1974 än de 10 som fanns på klippet. Det kommer inte vara i någon specifik ordning vare sig avseende kronologisk, alfabetisk sådan eller bäst vs mindre bra. Gemensamt är 50 år och 1974.

 

Då åker vi:grin:

Likheten med min gamla tråd börjar med "The Hardest Working Man In Showbusiness"

Mellan 1968 och 1974 släpper James Brown i runda slängar 20 titlar i eget namn, utöver det producerar han nästan lika många andra plattor. Allt är naturligtvis inte top notch...

James Browns bästa platta är en dubbel LP från 73 som heter The Payback, samma år släpper han 2 soundtracks dessutom.

1974 kommer två skivor:

Reality med den fantastiska Funky President.

 

Senare på året kommer ytterligare en dubbel LP som heter Hell. Vi släpper ner nålen på inledningsspåret Coldblooded:horns:

Coldblooded (youtube.com)

 

Original USLP från 74

JB.jpg

Link to comment
Share on other sites

Cymande är/var en engelsk grupp bestående av medlemmar med olika nationaliteter och rötter i karibien. London var en smältdegel på 70-talet liksom staden är även idag.

Jag var själv och såg bandet för några år sen på Ronnie Scott's i Soho - det var mycket bra!!

 

De släppte 3 plattor i början av 70-talet på Janus Records och de är alla en skön blandning av soul, funk, afro o lite karibiska rytmer.

 

1974 kommer den sista plattan betitlad Promised Heights. Inte lika bra som debutplattan men här finns en fantastisk låt och då räcker det:tongue:

Här live i studio 2016 - Brothers On The Slide

 

Cymande - KCRW session - Brothers On The Slide (youtube.com)

 

LP:n

Cymande.jpg

Link to comment
Share on other sites

Ivrigt påhejad i andra kanaler så fortsätter FUNKEN sprida sig:grin:

 

The Fatback Band från New York är nog mest kända för att ha släppt en av de första hip hop singlarna 1979 med King Tim III, men vi dyker naturligtvis ner i katalogen 1974 och den fantasiska plattan Keep On Steppin' - jag har visst den på band oxå.....

 

Ledda av Bill Curtis bakom trummorna skapade de allt från soul till disco men det är såklart funken som står i främsta ledet på denna plattan.

Skickar med inledningsspåret Mister Bass Man:horns:

Mister Bass Man (youtube.com)

 

Fatback.jpg

Link to comment
Share on other sites

Även några av de riktigt stora artisterna släppte ny musik detta året.

Stevie Wonder ger oss Fulfillingness' First Finale - inte ett av hans bättre album enligt mig, dock håller han alltid en väldigt hög lägstanivå.

Två år senare släpps hans mästerverk Songs In The Key Of Life som bör finnas i allas skivsamling:foldedhands:

 

Men vafan - Boogie On Reggae Woman är ju hur bra som helst:cool:

Boogie On Reggae Woman (youtube.com)

 

Här dök det minsann upp en katt bland hermelinerna i samlingen..... MoFi....

Stevie.jpg

Link to comment
Share on other sites

Jag skrev ju i första inlägget att det kan bli lite jazz i denna tråden också! Bäst att hålla vad man lovar.

The Crusaders eller The Jazz Crusaders har funnits som band i 5 decennier från 1960 och framåt.

Joe Sample, Stix Hooper, Wilton Felder och Wayne Henderson gick från traditionell jazz på 60-talet till att mixa upp grytan med soul och funk'.

Detta skedde nånstans i krokarna av 1970 års Old Socks, New Shoes...New Socks, Old Shoes.

 

Det finns tydliga skillnader mellan fusion och jazz-funk där jag lite enkelt påstår att jazz-funk är lättare att ta till sig än fusion. Rätt eller fel, det är alltid upp till lyssnaren själv att avgöra

 

På 74 års Southern Comfort finns det hur mycket bra jazz-funk som helst, Stomp And Buck Dance, Greasy Spoon, Time Bomb osv.

Av någon anledning hamnar jag oftast på denna pärla skriven av Larry Carlton - klart FUNKY:grin:

 

The Crusaders - The Well's Gone Dry (1974) - HQ - YouTube

 

Blue Thumb original USLP

Crusaders.jpg

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, lindome said:

James Browns bästa platta är en dubbel LP från 73 som heter The Payback, samma år släpper han 2 soundtracks dessutom.

Jag hade för mig att Payback också var ett soundtrack :think:

 

 

1 hour ago, lindome said:

På 74 års Southern Comfort

:clapping:

 

Link to comment
Share on other sites

12 hours ago, lindome said:

På 74 års Southern Comfort

Den var mitt insteg till (Jazz) Crusaders. Jag har inte alla deras album men en hel del plus soloalbum med framför allt Joe Sample men även av Stix Hooper och Wilton Felder. Under en period var de lika självklara köp som nya album med Weather Report, Chick Corea, Freddie Hubbard m fl. Jag satt med i ledningen av Jazzfestivalen i Kristianstad/Åhus på 70/80-talet och att få dit Crusaders var högprioriterat. Det lyckades vi med sommaren 1982. Då var deras album Street Life (med Randy Crawford) och Rhapsody and Blues (med Bill Whiters) fortfarande heta och ett nytt där B.B. King gästspelar var på väg. De avslutade med enorm version av Street Life (deras största hit) som utvecklades till ett jam långt in på natten. De hade med sig en sångerska som hette René Scott som väl fyllde Randy Crawfords plats. Konserten började först 23:30. Ett härligt musikminne.


IMG_2096.jpeg  IMG_2097.jpeg  IMG_2098.jpeg

 

Allt med Crusaders är inte så spännande men många album är bra, både de mer rena jazzalbumen och deras mer soulinspirerade.. @lindome inspirerar mig att plocka fram lite Crusaders. 
 

För den som är intresserad att lyssna på deras mer rena jazzperiod som the Jazz Crusaders rekommenderas denna dubbel. Det finns gott om dem via Discogs inklusive något ex i Sverige.

 

IMG_2099.jpeg

Link to comment
Share on other sites

Kul o höra att jag kan locka  dig att rota fram lite Crusaders plattor @Bebop

Storyn kring spelningen i min gamla hemstad Kristianstad känner jag igen från tidigare, synd att man inte var på plats då!

 

Jag håller med dig angående både Street Life o Rhapsody In Blues - mycket välgjorda. Royal Jam har jag faktiskt inte....

För oss hifinördar kan det vara bra o veta att ljudkvaliteten på Crusaders plattor oftast är riktigt bra.

 

Nu rör vi oss västerut i Amerkas Förenta Stater, närmare bestämt till funkens huvudstad - Dayton, Ohio:foldedhands: Kanske skall säga att NY och L.A. säkert ligger i samma nivå. Dock kom det fram väldigt många band från Dayton under senare delen av 70-talet.

1959 bildas The Ohio Untouchables som harvar runt med doo-wop o sweet soul music. 1965 byter man namn till The Ohio Players och i början av 70-talet släpps 3 plattor på Westbound Records med tung skitig funk och influerat av lite rock.

1974 signar bandet med Mercury Records och nu börjar det släppa. Singeln Fire ligger 1:a på Billboardlistan (både R&B o Pop) Ohio Players - Fire • TopPop (youtube.com) Plattan heter också Fire och åtnjuter samma platser på Billboard:thumbsup:

 

Ohio Players släpper ytterligare en 33:a detta året och i mina öron är detta deras mästerverk:horns: Skin Tight.

Ohio Players - Skin Tight (youtube.com)

 

 

Bandet blev - förutom sin musik - väldigt kända eller ökända om man hellre vill kalla det så för sina skivomslag. Alltid mer eller mindre halvnakna tjejer. Detta hade naturligtvis inte fungerat i dagens samhälle.....

Bara därför bjuder jag på två bilder från detta grymma album:cool:

 

Ohio 1.jpg

Ohio 2.jpg

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, lindome said:

Jag håller med dig angående både Street Life o Rhapsody In Blues - mycket välgjorda. Royal Jam har jag faktiskt inte....

För oss hifinördar kan det vara bra o veta att ljudkvaliteten på Crusaders plattor oftast är riktigt bra.

Instämmer. För Street Life gjorde de dessutom en half speed master-utgåva bara ett par år senare.

Detta stämmer ju mestadels också för både Joe Samples och Randy Crawfords egna släpp.

 

Link to comment
Share on other sites

Åter till Gudfadern - James Brown. Mr Dynamite, Soul Brother No 1. Som jag nämnde så producerade han många plattor för många andra artister men främst för de som redan ingick i hans egna band. Bästa exemplet är The JB Horns som bestod av Fred Wesley, Maceo Parker, Alfred "Pee-Wee" Ellis och St. Clair Pickney.

 

Många låtar är skrivna av James, ibland sjunger han, ibland spelar han piano och vissa tillfällen ser han nog mest till att allt funkar i studion! Kaffet klart osv:cool:

 

Maceo & The Macks: 1970's old school funk: Maceo & The Macks "Soul Power 74" (youtube.com)

 

Fred Wesley & The JB's: Fred Wesley & The J.B.'s - Blow Your Head (Slayd5000) (youtube.com)

Fred Wesley & The New JB's: FRED WESLEY - BREAKING BREAD - STUDIO LIVE SESSION - LITTLE BIG BEAT STUDIOS - YouTube Detta är en live i studioversion som faktiskt finns utgiven på mastertape:horns:

 

Gissningsvis spelades alla albumen in vid samma session tillsammans med de plattorna som gavs ut av James Brown själv 73-74, mao runt 8-10 LP skivor över två års tid varav några dubbelalbum.

Namnet Hardest working man in showbusiness är inget skämt. Var de inte i studion så var de på turné. Brown var ökänd för att straffa/bötfälla musiker som spelade fel eller kom försent till gig. Men några år senare hittade många av dem ny arbetsgivare som inte va så noga med regler... Mer om det i senare inlägg.

 

Original USLP på People Records.

 

 

 

Maceo.jpg

Damn right.jpg

Fred.jpg

Link to comment
Share on other sites

Efter att avverkat två av de så kallade stora svarta artisterna, så bör nästa artist bli Sly & The Family Stone....

Tyvärr så är hans release från detta år - Small Talk - inte så mycket att skriva om. Slys bästa år var redan förbi 1974.

 

Sly Stone's ande vilar dock tungt på nästa artist. Larry Graham sägs vara den som uppfann slaptekniken på elbas och han var med i The Family Stone mellan 67-72 då spänningen mellan Sly o Larry blev alltför stor. Det påstås att det var nära att någon av dem skulle dö.

Larry tog beslutet att lämna med omedelbar verkan och ett par år senare har han sitt eget band - Graham Central Station:foldedhands: 

Den första självbetitlade LP:n är tung, skitig funk med basgångar som alla från Marcus Miller till Mark King o Victor Wooten hämtat inspiration ifrån.

 

Efter två tunga inledningsspår kommer så mästerverket Hair som tredje låt: Graham Central Station - Hair - YouTube

 

 

 

Graham.jpg

Link to comment
Share on other sites

Tillbaka igen, åter till Ohio och The Isley Brothers som kommer från Cincinatti,. Bildades redan på 50-talet och spelar än idag även om det numera bara är Ronald och Ernie kvar i gruppen.

Hela 70-talet släpper Isley Brothers en hel rad av klassiska plattor. Oftast med en "Dancin side" och en "Romancin side" på LP:n.

 

Titelspåret från Live it up med Ernies klassiska elgitarr:

The Isley Brothers - Live It Up (youtube.com)

 

 

USLP 

Isley Bro.jpg

Link to comment
Share on other sites

On 2024-01-31 at 07:40, Bebop said:

Den var mitt insteg till (Jazz) Crusaders. Jag har inte alla deras album men en hel del plus soloalbum med framför allt Joe Sample men även av Stix Hooper och Wilton Felder. Under en period var de lika självklara köp som nya album med Weather Report, Chick Corea, Freddie Hubbard m fl. Jag satt med i ledningen av Jazzfestivalen i Kristianstad/Åhus på 70/80-talet och att få dit Crusaders var högprioriterat. Det lyckades vi med sommaren 1982. Då var deras album Street Life (med Randy Crawford) och Rhapsody and Blues (med Bill Whiters) fortfarande heta och ett nytt där B.B. King gästspelar var på väg. De avslutade med enorm version av Street Life (deras största hit) som utvecklades till ett jam långt in på natten. De hade med sig en sångerska som hette René Scott som väl fyllde Randy Crawfords plats. Konserten började först 23:30. Ett härligt musikminne.


IMG_2096.jpeg  IMG_2097.jpeg  IMG_2098.jpeg

 

Allt med Crusaders är inte så spännande men många album är bra, både de mer rena jazzalbumen och deras mer soulinspirerade.. @lindome inspirerar mig att plocka fram lite Crusaders. 
 

För den som är intresserad att lyssna på deras mer rena jazzperiod som the Jazz Crusaders rekommenderas denna dubbel. Det finns gott om dem via Discogs inklusive något ex i Sverige.

 

IMG_2099.jpeg

 

Ja Crusaders är (var - alla är borta nu förutom trummisen Stix!) mina hjältar. Jag har nog allt de gjort både på LP o CD. Och @Bebop jag var där i Kristianstad som 12-åring och lyssnade på deras "Jam". Tack i efterhand! Det finns en hel del i deras katalog som är lyssningsvärt. De tidiga grejerna är fantastiska. På live-albumen sträcker de ut lite mer, men i princip är det mesta kanon. Mitt intresse vaknade med Street Life - denna megahit som gick helt cross-over. Inte ofta det händer på riktigt för jazzkillar. Sen några år senare blev det i min åsikt lite mindre intressant. "Standing Tall" och "Rhapsody in Blues" är deras sista riktigt bra släpp. Ett tips på både grymt sväng o funk är albumet "Chain Reaction"  1975 som gavs ut även som Audiofil-LP av Mobile Fidelity. Mycket bra ljud på den fantastiska inspelningen!

Link to comment
Share on other sites

Ännu en artist med rötter i jazzen är Ramsey Lewis. 1974 släpps några plattor med Ramsey Lewis, den bästa och mest kända är Sun Goddess där bland annat Teo Macero producerade några låtar men framför allt är Earth Wind & Fire med och spelar på ett par spår och Maurice White från EW&F har varit delaktig i låtskrivandet.

 

Sun Goddess (youtube.com)

 

USLP

Ramsey Lewis.jpg

Link to comment
Share on other sites

Det finns ett antal fanbärare inom funken. James Brown och Sly Stone var tidigast. Prince är den senaste skulle jag vilja påstå.

Den jag sparat tills nu är den jag gillar bäst - George Clinton såklart:horns: I slutet av 50-talet bildade han The Parliaments i Plainfield New Jersey. 

Doo-Wop soul a´la Motown... Det släpper dock aldrig för dem förutom singeln (I wanna) Testify från 1967. 

 

När decenniet närmar sig sitt slut har Clinton omgrupperat sina styrkor och bildar Funkadelic som signar med Westbound Records. Samtidigt ändrar han namn på sin andra grupp till bara Parliament som i sin tur släpper sin första platta på skivbolaget Invictus.

Det är i princip samma musiker i de två banden. Dock en väsentlig skillnad där Funkadelic är mycket mer gitarrer, rock och improvisation medan Parliament är mer traditionellt R&B med tydligare melodier och försök till att slå igenom. Dessutom finns ett tydligare fokus med blås på Parliaments plattor.

 

George Clinton har definierat en egen musikstil kallad P-Funk, även kallad Pure Funk eller Psychadelic Funk:sunglasses:

 

Framme vid 1974 så är Funkadelic fortfarande väldigt rockiga och släpper en av sina bästa plattor - Standing On The Verge Of Getting It On.

Skön inledning på LP:n Funkadelic - Red Hot Mama (youtube.com)

Sedan naturligtvis titelspåret med liknande inledning Standing On The Verge Of Getting It On (youtube.com)

 

 

Parliament har 1974 bytt skivbolag till Casablanca och det är först 1975 som mästerverket kommer i form av Mothership Connection (för övrigt världens bästa platta) 

Up For The Downstroke heter debutplattan på Casablanca och vi landar genast på titelspåret Up For The Down Stroke (youtube.com)

 

Vid denna tiden har Clinton värvat över Maceo, Fred o Pee-Wee från James Brown då de antagligen tröttnat på JB:s böter o strikta ledande. Hos Clinton behöver ingen ha kostym utan snarare tvärtom - fria tyglar o gör som du vill. Från att ha hetat The JB Horns heter de numera The P-Funk Horns.

En viss bassist vid namn William "Bootsy" Collins har även han anslutit till P-Funk gänget.

Aint nuthin but a party y'all:sunglasses::horns:

 

 

Funkadelic.jpg

Parliament.jpg

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, lindome said:

(för övrigt världens bästa platta)

Hmmm…. I’m not so sure… :39:

 

… men fantastiskt att följa. Vi var ett gäng som var lika tokiga i soul och funk under en period. Men av skäl jag inte kan redogöra för så gled det ur händerna på oss. Min gissning är att när disco-perioden var över för oss i samband med högre studier och familjebildning blev det inte så naturlig koppling till genren som tidigare. Så känns det lite för mig. Det var ju där vi fick mycket av nyheterna plus via Mats Nileskärs Soul Corner, så klart. Men från slutet av 70-talet blev det mest olika jazzgenrer för min del. Men minnena lever kvar och än finns det kvar lite i hyllorna.

 

 

Link to comment
Share on other sites

@Bebop Självklart utgår man från sig själv. Jag är ju lite yngre och var inte med riktigt när det begav sig på 70-talet. Min inskolning kom väl runt 79-80 med det klassiska Solar soundet från Lakeside, Shalamar o Dynasty. 

Gillar man funk så vill/ville man ha uptempo låtar o inga ballader. Mothership Connection innehåller inga ballader - gott så:grin:

Funken stod sig hyfsat fram till -83 kanske, sedan gick det utför snabbt och det är först med hjälp av raregroove scenen i England som den återhämtat sig hyfsat på 2000-talet.

 

Med en dåres envishet hävdar jag imho att den bästa musiken gjordes på 70-talet förutom klassiskt o jazz då......

Allt kom fram tydligt detta decennium

- Hårdrock

- Rock

- Soul

- Funk

- Reggae

- Fusion

- Punk/New Wave

- Disco

- Elektroniskt/Synt

Link to comment
Share on other sites

En av mina favoriter inom jazzen är Donald Byrd. Han har gjort allt från hard bop till disco.

1974 hamnar precis mellan Black Byrd (73) och Stepping Into Tomorrow (75), båda albumen producerade av Larry Mizell.

Detta vill jag benämna jazz-funk och albumen är riktigt bra.

 

Vad sysslade Donald Byrd med vårt jubileumsår då? Jo, han producerade ett album för bandet The Blackbyrds kallat Flying Start:foldedhands:

De får en hit med låten Walking In Rhythm, men det svänger klart mest om sista spåret på sid A...

The Blackbyrds - Blackbyrds Theme (1974) (youtube.com)

 

För övrigt är det kanonljud på denna plattan!!

 

USLP på Fantasy

Blackbyrds.jpg

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, lindome said:

En av mina favoriter inom jazzen är Donald Byrd. Han har gjort allt från hard bop till disco.

1974 hamnar precis mellan Black Byrd (73) och Stepping Into Tomorrow (75), båda albumen producerade av Larry Mizell.

Detta vill jag benämna jazz-funk och albumen är riktigt bra.

 

Vad sysslade Donald Byrd med vårt jubileumsår då? Jo, han producerade ett album för bandet The Blackbyrds kallat Flying Start:foldedhands:

De får en hit med låten Walking In Rhythm, men det svänger klart mest om sista spåret på sid A...

The Blackbyrds - Blackbyrds Theme (1974) (youtube.com)

 

För övrigt är det kanonljud på denna plattan!!

 

USLP på Fantasy

Blackbyrds.jpg

Helt ok platta. Däremot lyssnade jag igenom ”Black Byrd”som du rekommenderar, dock är den från 1973 - ja jag vet. Men den faller mig mycket mer i smaken. Riktigt bra! Tack för det tipset 👏🏻🏻

Link to comment
Share on other sites

20 hours ago, lindome said:

En av mina favoriter inom jazzen är Donald Byrd.

Samma här. Den jazz han gjorde på 50- och 60-talen är fantastiska, både egna album och på andras. Vad jag har förstått var han också en ”besvärlig” jäkel på Blue Note. Han ville ju framåt och precis som Miles Davis experimenterade med andra klanger med stor påverkan av James Brown. Blue Note vägrade ge ut de inspelningarna då. Columbia var mer öppna och släppte Miles ”Bitches Brew” med känt resultat. Det finns de som hävdar att det skulle lika gärna kunna vara Donald Byrd men Blue Note ville gå varsammare fram för att inte störa sin image. Donald Byrd sa så här:

 

IMG_2134.jpeg

 

De inspelningar Donald Byrd hänvisade till gavs ut först 25 senare (1995) på albumet. ”Kofi”. Jag köpte en nyutgåva på vinyl som kom 2013. Den utgåvan innehöll också en 10-tummare. Jag får allt plocka fram albumet igen och uppdatera mig vad jag tyckte.

 

IMG_2136.jpeg

 

”Electric Byrd” som han hänvisar till släpptes 1970. Den visste jag inte ens fanns. Den skall jag lyssna in mig på.

 

IMG_2137.jpeg

20 hours ago, lindome said:

De får en hit med låten Walking In Rhythm

Jag hakade på där. En kompis hade med sig plattan och spelade den. Men de mötte hård konkurrens från jazzfusion som blev allt hetare då, typ Chick Corea, Weather Report, Herbie Hancock m fl. 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2024-02-03 at 11:19, lindome said:

Ännu en artist med rötter i jazzen är Ramsey Lewis. 1974 släpps några plattor med Ramsey Lewis, den bästa och mest kända är Sun Goddess där bland annat Teo Macero producerade några låtar men framför allt är Earth Wind & Fire med och spelar på ett par spår och Maurice White från EW&F har varit delaktig i låtskrivandet.

 

Sun Goddess (youtube.com)

 

USLP

Ramsey Lewis.jpg

 

Kopplingen till earth Wind & Fire är inte konstig alls då EWF's frontfigur Maurice White var trummis för Ramsey Lewis tidigt i sin karriär. Ramsey Lewis var en artist som hängde med sin tid och utvecklade sitt sound efterhand. Från ren jazz på 50-talet till Soul-Jazz på 60 talet för att glida in på Funk på 70-talet och mer potent Smooth JAzz på 80 och 90-talet. Allt gjorde han bra inom de olika genrerna. HAn har varit en favorit hos mig sedan mycket länge. 

Link to comment
Share on other sites

Mer jazz-funk och nu tydligare tendenser till fusion. Herbie Hancock hade spelat med flera av medlemmarna i Headhunters sedan ett par år tillbaka när de

1973 släpper plattan  Head Hunters som innehåller Harvey Mason trummor, Bill Summers percussion, Paul Jackson bas och Bennie Maupin på sax o klarinett.

En ikonisk platta med den fantastiska Chameleon, sägs ha sålts i mer än 1 miljon ex:thumbsup:

 

74 har Mason bytts ut mot Mike Clark på trummor. Annars är det samma uppställning tillsammans med Herbie Hancock.

Plattan heter Thrust och trummor, bas och percussion är nästan hårdare än förra plattan på inledande Palm Grease:grin:

Palm Grease (youtube.com)

 

Fantastiska musiker som får till en galet tight 33:a. Finns även så jag kan spela upp på Studer eller Telefunken här hemma:horns: 

Hancock Thrust.webp

Link to comment
Share on other sites

Yes!  Hancocks funkiga 33:or går inte av för hackor. Han gjorde ett par mästerverk och några mycket bra. "Head Hunters" (Chameleon), "Man-Child" och "Thrust" tillhör mästerverken. "Secrets", "Sunlight",  och den något jazzigare "Mr Hands" tillhör de mycket bra. Roligt med Hancock att hans plattor alltid har något lyssningsvärt samt att han experimenterat såpass mycket. Hans helelektroniska funk/hiphop "Rock-It" blev en världshit och ett par efterföljande plattor gick i samma stil. Några Disco-hittar gick faktiskt att lyssna på i "Light me up".  Ett par tips som inte kommer fram så ofta är Dis is da Drum från 1994. Riktigt kompetent funk med afrikainfluenser. Bra ljud med bombastisk bas. Hur kul som helst! Den andra är hans filmmusik till filmen Death Wish (Charles Bronson 1974) Ultracool funkig film noir i titellåten!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...