Angel Records

[se18658]

Är det nån som vet nåt om skivorna från Angel Records.

Alla omslag ser likadana ut (utom etiketten då )

När kan dom vara inspelade?

[eliot]

EMI gav ut sina skivor på den amerikanska marknaden under märket Angel och den rödvita etiketten fanns vid övergången mellan mono till stereo och det finns ett antal stereoskivor som gavs ut med denna etikett som första etikett (innan den blå). Den är nog från 1958-1962....

Dessa skivor finns som amerikanska (made by Capitol) och engelska pressningar men de låter mycket lika och har en lite annan klangkaraktär än EMI - de påminner lite om Philips.

- Detta omslaget har jag också på många skivor och det ser ju onekligen tråkigt ut.

Den skivan Du har där är mest eftersökt som fransk utgåva....

Mvh,

Eliot

Tillägg: The Gramophone Company Ltd hade sedan 1900-talets första år två "trademarks": the Nipper (HMV) och Angel....

Skivmärket finns fortfarande kvar som en del av EMI: http://www.angelrecords.com

När jag kommer hem kan jag nog ge Dig bättre information om när just den inspelningen är gjord.....

[eliot]

I nostalgitråden Från vaxrulle till LP berättar jag om de olika skivmärkena och där visar jag bl.a. bilder på några stenkakor där vi kan se både hunden "Nipper" och ängeln (längst ner) på en och samma etikett.

Ännu en skatt - nu tre stycken stenkakor 

Brahms konsert för Violin och Cello, op. 102, med Jascha Heifetz, violin, och Emanuel Feuermann, cello.

//Eliot

[Rutger]

Får jag innan nattsömnen komplettera eliots utmärkta introduktion till Angel. För att göra det måste jag gräva lite i hyllan.

Fann ett katalogblad från oktober 1955:

Det visar att din Angel 35102 är från före 1955. Din röda etikett med silvertryck (ej vitt) och "Made in England" är ju den riktiga, första monolabeln på Angel. Så tidigare pressning finns inte. Det visar sig ävenså att inspelningarna på din skiva är gjorda 1953 och 1954. Alltså är din skiva från ca 1954. För att avgöra om den är *pressad* senare, säg, 1956, så måste man granska matrisdetaljerna (men det orkar ingen). Men du har alltså en tidig grej. Det innebär bland annat du bör avspela den med en 25-mikrometers nål för bästa ljud och minsta oljud! En stereopickup har ca 17 my, 32% tunnare.

För sifferbitaren: Högsta Angel-nummer i 35000-serien i oktober 1955 var 35248. Så tidiga är alltså Angel i 35000-serien. Såvitt jag kan se finns inga Angel < 35248 i stereoutgåva.

Det är inte lätt att säga så mycket om Angel. Kunskapen samlas inte på hög då flesta samlare tar lätt på denna etikett... Beroende på att det ofta finns andra (påstått bättre) utgåvor av samma inspelning. Det i sin tur gör ju Angel-utgåvan ofta till ett fynd. Cluytens är en legend i Ravel så din skiva - värderad till bara $6 i Canfield Guide to Classical Recordings - är en keeper! En äkta mono från 50-talets mitt. Det viktiga är bara att kolla att ängeln är Made in England - och det är den ju här. Senare Angel-pressningar gjorda i USA har en mkt låg status bland samlare.

Låt oss klara av det här med utgåvor på en gång (så kan jag lägga undan fuskpapprena sen). Franska originalen är Columbia FCX 213 (Bolero + Tombeau, troligen en 10") samt FCX 706 (Pavane; samt Bolero (repris), La valse, Alborada, Rhaps. espagnole). Brittiska originalet är UK Columbia 33C 1034 (Bolero, Tombeau; ej Pavane; 10"). Denna Pavane gavs ej ut på UK Columbia. För den amerikanska marknaden pressades alltså din Angel med alla tre verken. Bolero och Tombeau spelades in 1953, Pavane gjordes 1954. Jag tror att alla tre editionerna (franska, brittiska, samt brittiskpressade Angel för USA) gavs ut ungefär vid samma tid, inom loppet av ett år.

Precis som eliot säger så är den franska Columbiautgåvan mest attraktiv, "mest original" så att säga. Jag tror att den låter lite bättre också, men det kan ju inte bevisas utan tillgång till skivorna.

Angående konvoluten. Omslagen är inte "alltid likadana". Den 35102 du har är iklädd ett konvolut som kallas "thrift edition": ett enklare standardomslag utan text till ett lägre pris. Många inspelningar fanns även i en "deluxe edition": samma skiva och skivnummer men med ett mer påkostat omslag, ofta också med en "dowel rod" (träpinne!) på innerpåsen. På träpinnens klädsel är skivans rygg tryckt. Här två utgåvor av min Angel 35238:

Beklagar fotona, använder scanner. De båda vinylskivorna ser precis likadana ut, de har även samma matrisnummer/gravering (men stamper skiljer några steg på mina kopior).

Äsch, när vi ändå är i farten: Denna Angel 35238, med den mustiga och allmänt suveräna Komitas-kvartetten, gavs ut som Columbia 33CX 1279 (12") i Europa. Columbia-skivan räknas förstås som originalet... Trevligt nog har min Columbia samma lacquer/gravyr och moder som Angeln - de är ju gjorda på samma fabrik vid samma tid! (Som eliot redan rett ut i annan tråd: skivhistorien är synnerligen komplicerad.) Stampers skiljer sig några bokstäver. Givetvis skulle det vara roligt att jämföra ljudet. Vid tillfälle.

På sista etiketten ser vi också det formella namnet på ängeln: "The Recording Angel."

PS. Någon som vet om det är accepterat att använda knaak-servern även för bilder som läggs ut på Euphonia? Rutger är neutral mellan olika fora.

[eliot]

Fantastiskt bra genomgång

- Det är bra med katalogblad

Jag har 35092 Mozart Horn Concertos med Dennis Brain som tragiskt förolyckades i en trafikolycka 1957 i tre versioner: två Angel och en Columbia 33CX1140. Båda Angel har röd/silver etikett varav den ena ser ut exakt så som på Bolero-skivan (se18658) med texten Electric & Musical Industries (U.S.) Ltd. längst ner på etiketten men utan "Recording Angel" och med en "dowel rod" (träpinne!) på innerpåsen - på baksidan av denna skiva står inget om att Dennis Brain avlidit.

Den senare utgåvan nämner olyckan och det finns ett antal skivinspelningar med Dennis Brain på baksidan, varav den senaste är 35496 (33CX1491): Strauss: 4 Horn Concertos samt 35491 (to be released): Hindemith Horn Concertos. Denna etikett har ingen text längst ner och inte heller "recording angel" och det står Manufactured in England istället för Made in England. Den har ingen "dowel rod".

Jag har flera "billighetsutgåvor", däribland bl.a. en med svensk anknytning: Ang. 35315, Sibelius Violinkonsert, David Oistrakh, Stockholm Festival Orchestra, Sixten Ehrling. Vid samma tid fanns det många Columbia 33CX som hade ett skivomslag med ett rött snöre som på omslaget till Tjajkovsky stråkkvartetten.

Sedan skall jag tillägga att Rutgers bild på 33CX-etiketten har fått fel färg - etiketten har inte den blåa färg som visas på bilden utan är mörkblå, nära lila....och texten är guld. I varjefall på mina skivor

[eliot]

Jag har en senare inspelning av Ravels Bolero med Cluytens på Angel S36108 (engelska SAX2477) och den verkar vara från 1963 och har blå/silver etikett. När jag nu snabbt letade bland mina skivor så visade det sig att den tidigaste Angel Stereoutgåvan som jag fann hade nummer S35407....

Dennis Brains tolkning av Mozarts hornkonserter var en upplevelse när jag hörde dom den första gången. Alla hade skrivit så mycket om Barry Tuckwell och det verkade vara referensen men det var helt annan musik jag lyssnade på när jag hörde Dennis Brain. Så mycket finlir, detaljer som inte hade kommit fram i andra tolkningar - rekommenderas varm

[eliot]

Här kan man läsa om Dennis Brain: http://www.dennisbrain.com/

Dennis Brain (1921-1957)

The horn players who picked up where Giovanni Punto left off 150 years previously, restored the four Mozart and two Strauss concertos to the repertory, inspired Hindemith, Britten, and others to write for his instrument, and set the standard for twentieth-century horn soloists accomplished his life work by age thirty-six. We can only speculate about what Dennis Brain might have accomplished had he lived the Biblical allotment of four score and ten years. However, his sterling example is immortal, and a look at this legacy is most appropriate in what would have been the 70th year of his life.

Tillägg: Enligt diskografin är inspelningen till Angel 35092 från november 1953 och det stämmer bra överens med att Rutger skrev att Angel 35102 är inspelad 1953/1954

[se18658]

Fantastiskt va´ mycke´kunskap det finns bara en knapptryckning bort

Tack för alla upplysningar.

[Rutger]

Also sprach eliot:

>Vid samma tid fanns det många Columbia 33CX som hade ett skivomslag med

>ett rött snöre

Eller grönt snöre... Eller blått snöre. (Ska föreställa blått.)

För att ingen skall sväva i tvivelsmål: snöret är alltså tryckt på fronten med viss 3D-känsla. På 50-talet fanns det ju konvolut och boxar som faktiskt hade riktiga snören/tofsar hängande.

>Sedan skall jag tillägga att Rutgers bild på 33CX-etiketten har fått fel färg -

>etiketten har inte den blåa färg som visas på bilden utan är mörkblå, nära

>lila....och texten är guld. I varjefall på mina skivor

Ha! Lila... Ångerveckan gick ut 4 april 1954. Vad ska du göra nu då. :cool:

OK. Du har rätt. 1-1 i färgligan! Dvs, den blå 33CX är rejält fel ovan. Men den färgen är himla svår att få rätt. Här är en bild tagen med kamera, digital Minolta:

Fel blå den också. Ska vara mörkare med en klick purpur. Men seså, prestera en bild med rätt nyans nu då. Att bara göra bilden mörk är fusssssk.

>Ravels Bolero med Cluytens på Angel S36108 (engelska SAX2477) och den

>verkar vara från 1963 och har blå/silver etikett

Kan nog vara - inspelad i stereo 27 november 1961. Jag har en SAX 2477 stående här intill. Ska vi unna oss en bild, kanske! Frossa, frossa - snart är vi alla mossa. Råkar ha en med lätt vinylromantiskt anslag:

>Enligt diskografin är inspelningen till Angel 35092 från november 1953 och det

>stämmer bra överens med att Rutger skrev att Angel 35102 är inspelad

>1953/1954

Knappologisk exkursion: Spåren på Angel 35092 lär stamma ifrån, närmare bestämt:

31 mars+3 april+25 juni+12 aug (sic!) 1953 (Bolero, Tombeau)

11&14 maj+24 juni 1954 (Pavane)

Då vet vi mer än vi visste att vi ville veta, sa Hans [Hotter] till lilla Greta.

[eliot]

Also sprach eliot:

>Vid samma tid fanns det många Columbia 33CX som hade ett skivomslag med

>ett rött snöre

Eller grönt snöre... Eller blått snöre. (Ska föreställa blått.)

För att ingen skall sväva i tvivelsmål: snöret är alltså tryckt på fronten med viss 3D-känsla. På 50-talet fanns det ju konvolut och boxar som faktiskt hade riktiga snören/tofsar hängande.

- Jag tror faktiskt aldrig att jag sett ett sådant omslag på nära håll men jag vet att de eftersökta skivorna med Johanna Martzy hade snören av olika färg. Jag har alla 6 Violinsonaterna av Bach på Japansk CD och de har bilder av original skivomslaget - jag ser att den gröna tofsen på Din bild tillhör en inspelning med Johanna Martzy

- Jag finner inget system i färggivningen på tofsarna då Partita No. 1 och 2 (sonaterna 1-4) har blå tofs medan Partita no. 3 har röd tofs....

>Ravels Bolero med Cluytens på Angel S36108 (engelska SAX2477) och den

>verkar vara från 1963 och har blå/silver etikett

Kan nog vara - inspelad i stereo 27 november 1961.

- Det står att texten på baksidan på min skiva är översatt från franskan 1963

Du verkar ha tillgång till mycket information om när skivorna är inspelade

- Jag har just nu problem med min dator där jag måste installera om systemet - det är det jag håller på med nu nattetid - och därför kan jag inte testa att skanna in etiketten....

[plundin™]

Min favoritinspelning med Cluytens och ONRF på Columbia är naturligtvis FCX758/9 (Vill inte lägga den på skannern, så det blir inga bilder, hittar inte nån på nätet hellre..) - inspelad i närvaro kompositören 1958!

bild av Testaments återutgåva!

en annan favorit i serien är med samma kompositör och då som solist!

Har dock aldrig hört vinylutgåvan av den senare..

på FCX758/9 ligger Shostakovich elfte symfoni över tre sidor, ettiketten är marinblå med silverfärgat tryck. Köpte den begagnad för 60 pix..

/ptr, som måste skaffa sig en digitalkamera..

[eliot]

Jag förstår att den ligger Dig varmt om hjärtat då Du ju är så förtjust i Shostakovich

- Det är något speciellt med skivor där det står Conducted by the Composer - eller något liknande

[eliot]

Nu har jag skannat in etiketten - den är riktigt mörkt blå och alltså mörkare än på bilden nedan

...och här har jag ändrat ljusstyrkan så att omslaget och etiketten ser ut som i verkligheten.

Som jag skrev tidigare så har den senare angel utgåvan som gavs ut 1957 eller senare en lite annorlunda etikett

där det saknas den understa texten: Electric & Musical Industries (U.S.) Ltd.

- och Made in England har ersatts med Manufactured in England.

Jag visar slutligen en billigutgåva av Brahms Violinkonsert med Johanna Martzy

Här finns en artikel om Johanna Martzy.

[Rutger]

se18658 har fått svar på sin fråga, fylligare än brukligt på svenska fora, så nu får det väl off-topicas lite!

eliot angående knätofsar:

>- Jag finner inget system i färggivningen på tofsarna då Partita No. 1 och 2

>(sonaterna 1-4) har blå tofs medan Partita no. 3 har röd tofs....

Öh... Nej, inget system i det bolaget. Men ingen av Martzys Sons&Parts har väl BLÅ tofs!!? CX1359=röd, CX1372=grön, CX1399=röd.

>Du verkar ha tillgång till mycket information om när skivorna är inspelade

*djupandning* Det gäller att lyssna med stor vakenhet för tidsandan.

plundin:

>Min favoritinspelning med Cluytens och ONRF på Columbia är naturligtvis

>FCX758/9 [shostakovich 11]

En tung grej! Är den verkligen i *stereo* på Testament? Tror aldrig den fanns på stereo på skiva. Borde upplevas nästan som två skilda inspelningar?

>på FCX758/9 ligger Shostakovich elfte symfoni över tre sidor,

Jag har den bara på Columbia 33CX 1604 & 33CXS 1605. Ett dramatiskt orange omslag (ganska ocolumbianskt) med fronttexten: "RECORDED IN THE PRESENCE OF THE COMPOSER". Vad blir det på franska?

Den där fjärde sidan är ju rolig. KGB varnar för att spela den! Tror jag.

eliot:

>Nu har jag skannat in etiketten

Sedan skall jag tillägga att eliots bild på 33CX-etiketten har fått fel färg - etiketten har inte den blåa färg som visas på bilden utan är mörkblå, nära lila....och texten är guld. I varjefall på mina skivor

>...och här har jag ändrat ljusstyrkan så att omslaget och etiketten ser ut

>som i verkligheten

Fel bild?

>Jag visar slutligen en billigutgåva av Brahms Violinkonsert med Johanna Martzy

Lagom billig, den du. Guldetiketten är nog äkta på just den.

Sammanfattningsvis så tror jag att alla skivor som nämns i denna tråd, både LP och CD, är värda en rekommendation.

[eliot]

eliot angående knätofsar:

>- Jag finner inget system i färggivningen på tofsarna då Partita No. 1 och 2

>(sonaterna 1-4) har blå tofs medan Partita no. 3 har röd tofs....

Öh...  Nej, inget system i det bolaget. Men ingen av Martzys Sons&Parts har väl BLÅ tofs!!? CX1359=röd, CX1372=grön, CX1399=röd.

- Det är mina japanska CD ("Lexington Classic Selection", se här) som har de färgerna på omslaget. De är verkligen avsedda för den japanska marknaden då all text är på japanska utom originaltexten på framsidan ... och siffrorna är ju samma så jag kan utläsa när inspelningarna gjordes :cool:

Är baksidan på skivan blank som den är på 45varvs återutgivningarna från Classic Records kan man använda den sidan för att ställa in tonarmens antiskating

Det har varit en kul undersökning/genomgång och man har lärt sig en hel del nytt

//Eliot

[Rutger]

Fel, fel, fel. =Jag!

>CX1359=röd, CX1372=grön, CX1399=röd.

Förvisso sant. Men det är ju Martzys SCHUBERT jag där pratar om. Dumt att göra det, när vi pratar om hennes BACH.

Tack för dina Lexington, eliot. När jag med möda letat fram mina återutgivningar på Lexington - LEXC-1005/7, tre vinyler av samma som dina CD; tack, Kinoshita-san, som ordnade dessa åt mig fastän de var slutsålda - så insåg jag misstaget. Japaner gör inte fel. Eller hur? Hmm. Vi får se. De två första har blå tofs, den tredje röd, precis som du sa. Står det förresten ¥2,000 på din CD? LP:na kostade ¥3,500.

Låt oss avrunda detta med att visa originalen. Det här är tre av de viktigaste LP-skivorna inom det klassiska samlandet, hett åtrådda världen över. Jag äger inte några original. (Eller, ja. Hade 1287 en gång, snygg utanpå men knappt spelbar pga slitage. Hörde ändå att den var överlägsen Lexingtons försök, en helt annan ton och pregnans. Den fick gå till Japan eftersom någon ville ha den som prydnad.)

Alla bilder nedan är alltså på original.

Ja du, eliot. Då är det utrett, då. Två blå och en röd på slutet. Tillvaron kan vara enkel ibland. :evil:

Men vänta. Vad är det där... det där blåa som faller ned från himlen:

Jösses - den tredje skivan fanns, trots sin sällsynthet, i en variant (dvs, det är nog den röda som är en variant). Undrar om Lexington kände till det. Johanna Martzys berömda Bach 6 Sonater & Partitor fanns i en helblå svit.

Det här börjar nog te sig lätt löjeväckande för utomstående... Men kom då ihåg att originalen kan bytas mot en rejäl jordenruntresa. Vi talar om några av de mest sällsynta och eftersökta vinyler som existerar. De flesta av oss får bara se dem i denna tråd. Glöm inte heller anledningen till att de är eftersökta: Martzys Bach-spel är ren uppenbarelse. Den nyfikne får finna sig en CD. (Tips: glöm den lokala skivbutiken.)

[BjörnJ]

Mycket intressant om Angel Records.

Logotypen "The Recording Angel" måste väl vara den allra äldsta skivbolagsloggan? Den är ju några år äldre än HMV, och jag kan inte just nu komma på någon annan som skulle kunna vara äldre . På de etikettlösa Berliner-skivorna från slutet av 1800-talet återfanns ju inspelningsängeln - åtminstone på de äldsta svenska utgåvorna, men jag antar att det var likadant utomlands.

MVH Björn J.