Jump to content

Min anläggning - beskrivning och tankar


MatsT
 Share

Recommended Posts

Det går inte börja beskrivningen utan att ge lite historik. :smile:

 

Det började med en Tandberg-bandspelare.

 

tandberg1.jpg.71ef20780b753487f6c06c93e8420187.jpg

 

tandberg2.jpg.3a4029860b87bf2ab987e2295b38b8f2.jpg

 

Bilderna är hämtade från en auktions-site på nätet och jag förmodar att de försvinner snart så jag valde att "låna" bilderna som kopior.

 

Det är en 4-spårs mono-bandspelare med rör och inbyggd förstärkare och högtalare. Vi hade en Philips rörradio med grammofon och mestadels utnyttjades radio men de vanligaste klassiska verken fanns på skiva så jag fick tidigt favoriter som Ravels Bolero och Tjajkovskijs Svansjön. Från radion spelade jag in mestadels 60-talspop och det gjordes till en början med mikrofon nära radions högtalare. På den tiden fanns inga mobiltelefoner och faktiskt inga datorer ens så vi hade tid för annat. :winking:

 

Några skivor med Lennart Hellsing hade vi också och jag har dem kvar så jag ska kolla upp dem tror jag. En annan skiva med texter av Lennart Hellsing köpte jag senare och den är inte så dum. :thumbsup:

 

NC0zNzA2LmpwZWc.jpeg

 

Fred Åkerström & Gösta Linderholm – Bananskiva (1976, Vinyl) - Discogs

 

Link to comment
Share on other sites

Nästa steg blev en förstärkare och skivspelare (BSR) från Ferguson tillsammans med ett par högtalare från ITT.

 

59b50b15c41e3_253202780_d4bb828f-a501-429a-b15a-c703375d28ae1.thumb.jpg.4970e84a9b01ade3e80126c582fd76be.jpg

 

Då hade jag uppnått HiFi enligt DIN-normen. Det var också transistorer inblandade nu och runt 1970 började de dominera i HiFi-anläggningarna.

 

Hur det lät? Jag var rätt nöjd ett tag. :smile:

 

Link to comment
Share on other sites

Uppgraderingar som följde:

 

Skivspelaren byttes mot ERA 444 med en ADC 25.

 

era444.jpg.fbfba8c5d534576e591642eb9da30e3f.jpg

 

luxman vintage website (hilberink.nl)

ERA 444 2-Speed Belt-Drive Record Player Manual | Vinyl Engine

 

Förstärkaren byttes mot Semicon SE77 och PA77 och efter ett litet tag kompletterades de med Sentec TU77.

 

2109-stereo-semicon-tu77-se77-_600.jpg.5cace8f303fe5588044f701672264c01.jpg

 

Semicon bytte namn till Sentec eftersom någon ansåg sig ha rättigheterna till namnet Semicon.

 

Jag byggde ihop dem själv och på den tiden var uppmätt data viktigt för mig och dessa mätte riktigt fint.

Sentec_PA77.pdf (hifigoteborg.se)

 

Även ERA 444 mätte väldigt bra men senare visade den sig vara känslig för akustisk återkoppling men inte så farligt mycket i mitt pojkrum.

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, MatsT said:

Även ERA 444 mätte väldigt bra

Den hörde jag första gången i Bromsten (Sthlm) 1971 där jag satt barnvakt hos min hyresvärd. Der var min första riktiga hifidröm när det gällde skivspelare. Finns det någon senare koppling till Unamco? Tänker framför allt på armen som har en del visuella likheter.

 

Även jag har haft en Sentec förförstärkare i den serien. Jag byggde ett 75 W slutsteg inspirerad av Ottala som Radio & Television sålde ca 1978. Då hittade jag ett begagnat Sentec försteg som jag vill minnas jag gav 500:- för då som spelade med bra.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Bebop said:

Finns det någon senare koppling till Unamco?

ERA-skivspelarna var åtminstone en inspirationskälla för Unamco och jag har för mig att de som startade Unamco också var inblandade i distributionen av ERA i Sverige men jag kan ha fel om det?

 

Link to comment
Share on other sites

 

Kul att se!

 

 

On 2023-01-08 at 18:09, MatsT said:

Det är en 4-spårs mono-bandspelare med rör och inbyggd förstärkare och högtalare

Hur spelade man 4-spårs monoband?

Fick man skifta kanal efter 2 spårs avspelning?

 

23 hours ago, MatsT said:

Då hade jag uppnått HiFi enligt DIN-normen

:grin:
Skönt med en objektiv dom.

 

Link to comment
Share on other sites

På Tandberg-bandaren kunde man välja mellan 2 spår på varje sida så det var ett spår i taget. Det är möjligt att det fanns möjlighet att köra 2 spår samtidigt men det är länge sedan så minnet har suddats ut en del men det var strikt mono på den modellen. Mina kusiner hade en stereoversion som såg snarlik ut. 2 spårs band fungerar inte med 4 spårs bandare eftersom spåren som utnyttjas är organiserade annorlunda.

 

Jag var mer objektivistisk på den tiden och då var det förstås bra att det fanns en DIN-norm som var allmänt accepterad. Undrar varför den inte används längre? :think:

 

Link to comment
Share on other sites

Även högtalarna blev ersatta och efter att ha lyssnat runt en del hade jag blivit förtjust i ljudet från KEF. Helst hade jag velat ha ett par KEF Concerto.

 

Classic-HiFi-Kef-Concerto.jpg

KEF - Concerto 3 Ways 1969 -77 International | Vintage Vinyl/CD & Stereo/Mono (vintagevinylstereo.blogspot.com)

stereonomono - Hi Fi Compendium - 13 years on-line: KEF Concerto

 

Jag var 16-17 år vid tiden och budgeten var begränsad så det fick bli eget bygge istället. Lyckligtvis sålde KEF en DIY-version som hette KEF Kit 3 och jag beställde ett par sådana och det var väldigt lång väntetid men till slut dök de upp. 

 

KEF-Kefkit-3-44178.JPG

 

kefkit3.thumb.JPG.ba76c5e3aec3aab17e332fb20234ffe6.JPG

 

Link to comment
Share on other sites

Kul @MatsT!

 

Din hifiresa liknar mycket min egen. Var också ägare både till Sentec, ERA och sedermera Unamco. Det blev Shurepickuper och någon Ortofon.

KEF blev sedermera också mitt högtalarval. Men det är långt senare.

Ferguson var också förstärkaren som en del kompisar köpte.

Skall bli kul att följa din fortsatta resa!

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, MatsT said:

Det är möjligt att det fanns möjlighet att köra 2 spår samtidigt men det är länge sedan så minnet har suddats ut en del

Så här fungerade det…

 

Jag illustrerar med en gansk typisk Philipsbandare från 60-talet:

CBC9770E-1E40-4C67-820A-C99ECD5E7AFF.jpeg

Det var en 4-kanals monobandspelare där jag ringat in kanalväljaren med kanalvalen ”1-4”, ”3-2” respektive ”PAR”.

  • När man valde ”1-4” spelade man in/av på kanal 1 i ena riktningen. Därefter vände man bandet och fortsatte på kanal 4; alltså kanalväljaren i samma läge.
  • Därefter satte man väljaren i ”3-2” och började om med musik på kanal 3 och när man vänt på bandet ytterligare en omgång på kanal 2
  • Ett band som varade 45 minuter i en riktning kunde alltså innehålla musik 4x45 minuter (= 3 timmar). Vanligast hastighet var 9,5 cm/sek för musik. Ofta fanns också halva hastigheten också som rekommenderades för tal.
  • Det innebar att i ena riktningen fanns kanal 1 och 3 och i andra 2 och 4.
  • PAR-läget betydde ”parallel tracking” som enbart fungerade vid avspelning. Det användes t ex då man spelade in tal på kanal 1 och bakgrundsmusik på kanal 3. Vid inspelning gjorde man talet först på kanal 1 och sedan fick man backa tillbaka och synka musik med hjälp av räkneverket. Pilligt men det var den teknik som erbjöds för amatörerna då. 
     

Det fanns även 2-kanals monomaskiner som använde dubbel bandyta. Halva på ena hållet och andra halvan när man vänt på bandet. En sådan maskin började jag med som farsan köpte begagnad till mig 1964 när jag fyllde 12 år. Den tog max 5”-band. Den hängde med ett tag där jag spelade in från ”tio-i-topp” och från ”Kvällstoppen”.

 

71D4FA44-37D5-44C8-81D6-AA0FCE3CDDC0.jpeg

 

 

Link to comment
Share on other sites

Anläggningen med ERA, Semicon (Sentec) och KEF hängde med ett tag tills jag flyttade till Göteborg och hittade en del intressant i HiFi-butikerna.

 

Första köpet blev en Luxman SQ-507x som jag köpte som demo-ex för 2700:- om jag kommer ihåg rätt.

 

sq507x3.jpg

 

https://www.hilberink.nl/codehans/luxman3.htm

 

En mycket trevlig förstärkare som jag fortfarande har kvar. På den tiden hade jag uppfattningen att förstärkare inte gjorde någon större skillnad och det baserade jag på insikter jag fått efter läsning av tidningsartiklar och också utifrån "vetskapen" att skillnaderna i mätvärden mellan förstärkare var försumbara jämfört med högtalarnas mätvärden. Efter att ha levt med den här förstärkaren ett tag började jag sakta men säkert revidera min åsikt. Jag lånade även ut den till kompisar emellanåt och talade om att de säkert inte skulle höra så stor skillnad men i samtliga fall blev det smått lyriska rapporter om hur bra förstärkaren lät! :grin:

 

Det var inte High End vi jämförde med men en del hyfsade förstärkare fick se sig slagna ändå. Luxman var berömda för sitt "musikaliska" ljud och förstärkaren har en klang som påminner mycket om rörförstärkare och det är kanske inte så konstigt eftersom Luxman ganska nyligen börjat göra transistorförstärkare men även höll fast vid rörförstärkare in på 80-talet när få andra gjorde det. Vad jag ansåg om rörförstärkare då behöver jag kanske inte skriva men jag ansåg att det förstås är klart att de bara kan bidra genom att "färga ljudet" snyggt. Dyra var de också och mindre praktiska än de fina moderna transistorförstärkarna. :sunglasses:

 

Jag hade förstås hört rörförstärkare hos kompisar och förvånats över hur bra de trots allt lät men jag förträngde det i några år. :smile:

 

Link to comment
Share on other sites

Jag var rätt nöjd med mina KEF Kit 3 men i Göteborg ramlade jag in i butiken Stridbecks HiFi och fick lyssna på en högtalare med liknande bestyckning som KEF Concerto. Den gav lite djupare bas med bra kontroll och överlag lite renare ljud. Jag fick också läsa Sven Tyrlands avhandling (examensarbete) och köpte ett exemplar. Den har jag lusläst framåt och bakåt och blivit mycket inspirerad av.

 

Det blev en artikel i Radio & Television också:

 

tyrland_clip.JPG.155b5f0560064879d829f8ed4edbebe7.JPG

 

Tidningen finns att läsa här (börjar på sidan 10):

https://www.aef.se/Amatortidningar/Radio_och_Television/Radio_Television_1975-12.pdf

 

Lite uppföljning (börjar på sidan 98):

https://www.aef.se/Amatortidningar/Radio_och_Television/Radio_Television_1976-4.pdf

 

 

Link to comment
Share on other sites

Kul att se gamla R&T! Det var definitivt mitt husorgan när det begav sig. 

 Minns att mina första högtalare var efter ritning från R&T. Framförallt var det dimensioneringen av basreflexöppningen som jag hittade där.

Tyvärr har jag slängt alla mina gamla tidningar.

 

P1150893.jpeg.a5de2542f502ba81863a1def83ed712e.jpeg

 

Och dessa tre böcker som ännu finns kvar i bokhyllan.

Antar dock att R&T finns kvar på nätet for ever.

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

Mina Stridbeck TL6 var bestyckade med KEF B110 i mellanregistret. Senare ersattes B110 i TL6 med ett 6.5"-element från Audax som jag också använt i ett av mina hembyggen senare men mina TL6 bytte jag aldrig element i. Jag öppnade upp röret för B110 bakåt i mina TL6 och det gav ett lite luftigare och subjektivt renare ljud. Det gick att reglera klangen en aning med dämpmaterial och packning av detta bakom elementet. Delningsfiltren uppgraderades med bättre filmkondensatorer och konjugatlänkar som Sven Tyrland hade kommit med en beskriving på. Det var en förbättring.

 

Sven Tyrlands exjobbs-högtalare hade en 5-tummare från Celestion och jag har faktiskt hört dessa högtalare som stod i reflexfria rummet på Chalmers när jag och några kompisar fick en demo av "konsthuvudstereo via högtalare" där. Det var både intressant och imponerande att höra vad man kunde göra med elektroniska justeringar och reflexfritt rum där ett av huvudena togs bort med justering av frekvenskurva och fas. Detta var på den tiden då datorer fanns för att göra enkla delningsfilterberäkningar ungefär och DSP var ett okänt begrepp. Att lyssna på musik via högtalare i reflexfritt rum är inte så njutbart och den upplevelsen har jag burit med mig sedan den gången och jag återkommer med akustikbehandling av lyssningsrum som till stor del är grundad i funderingar efter den här demon. Några år senare kom Roger Waters "Amused To Death" med Q-sound som gav effekter som jag hade hört tidigare, jag var lite förvånad över hur pass väl det kunde fungera i mitt vardagsrum men då hade jag andra högtalare som ger bra förutsättningar för Q-sound.

 

På apparatsidan blev det en T33 tuner från Luxman.

 

frontset.jpg

 

luxman vintage website (hilberink.nl)

 

En bandspelare TC-377 från Sony hade jag också.

 

sony_tc-377.jpg

 

Sony TC-377 Stereo Open Reel Tape Recorder Manual | HiFi Engine

 

Lite senare kompletterade jag med ett kassettdäck A-400 från Teac.

 

teac_a-400.jpg

 

TEAC A-400 Stereo Cassette Deck Manual | HiFi Engine

 

Skivspelaren ERA 444 hade vid det här laget fått först en ADC XLM och efter det en XLM mkII.

 

Totalt sett var det en riktigt trevlig anläggning. :smile:

 

Link to comment
Share on other sites

Under andra halvan av 1970-talet hade anläggningen byggts upp till en rätt bra nivå och jag hade hittat den inriktning ljudmässigt som jag följt sedan dess. Jag har bara hamnat vid sidan om den utstakade vägen någon enstaka gång. Genom att återgivningsidealet är hittat så finns det ingen anledning att redovisa så många apparater framöver i tråden så jag kommer att gå över till att gå igenom de olika delarna och ge lite förklaringar och tillbakablickar för att förklara hur jag hamnat där jag är nu.

 

Först är en kortfattad beskrivning av återgivningsidealet som jag legat kvar i under de 45 år som gått sedan jag fann det.

 

Det nämns ofta återgivning som är liknande BBC-monitor-ljudet och det är i de trakterna jag ligger. Jag brukar gilla högtalarna som har sin grund där och så är det fortfarande. Senast på HiFi-mässan i Göteborg 2022 tyckte jag att de stora Harbeth-högtalarna hörde till de allra bästa. Stridbeck TL6 har sin grund i IMF's monitorer och klangen är lik den som fanns hos KEF och Spendor på den tiden. Quad gillade jag också men hade inte möjlighet att köra sådana då.

 

Skivspelare och PU'er liksom förstärkare valdes bland dem som gav ett "neutralt" och hellre tillbakalutat än framåtlutat ljud. Neutralt betyder i det här fallet inte tråkigt utan att de hade lite "egenljud", de förmedlar snarare än tolkar. Jag hade vid det här laget funnit att subjektiv bedömning var det som fungerade. Att bara titta på mätvärden eller jämföra allt sida vid sida gav inte utveckling på det sättet jag önskade. Med det sagt så accepterade jag inte hur dåliga mätningar som helst och det gör jag fortfarande inte men de fel som mäts upp ska snarare bedömas utifrån hur störande de är för musikupplevelsen snarare än om de är hörbara i absoluta termer.

 

I stort sett alla apparater jag använt har hamnat i gruppen "lämpliga för klassisk musik". Där är klangen och frånvaron av egenljud viktigare än "imponatorljud".  För mig fungerar detta med all sorts musik men nackdelen är att tråkiga pop/rock-inspelningar kan bli just lite tråkiga eftersom det inte läggs till något på "rätt sätt". 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag bygger mina anläggningar "bakifrån" eftersom jag tycker att det allra viktigaste är högtalarna som också ska fungera i rummet med den placering som är möjlig. Efter mina Stridbeck TL6 följde några egna byggen och det var kanske lika mycket sidledsförflyttning som framflyttning kvalitetsmässigt men jag lärde mig mycket. För att få fullregisterljud kompletterades de med en Audio Pro B2-50 som jag köpte i början av 80-talet. När jag tyckte att egenbyggen tog för mycket tid i anspråk för ändring/lyssning tyckte jag att det var dags att köpa ett par högtalare som var konstruerade på ett sätt som jag tyckte var både genialt och onåbart för mig som självbyggare. Det blev ett par Quad ESL-63 som jag då hade plats att ställa upp något sånär förnuftigt. Jag köpte dem 1986 och jag har fortfarande kvar det paret som dock står undanställda numera. Till en början stod högtalarna för nära vägg/hörn men trots det lät det bra! Jag hade inte köpt Quad om jag inte redan hade en SW eftersom fullregisterljud är viktigt för mig. Det blev några år med icke ideal uppställning innan jag flyttade till en lägenhet med större vardagsrum och där kunde jag ställa upp dem på ett bättre sätt. Jag hade redan provat en friare uppställning i den föregående lägenheten och konstaterat att det är så de bör ställas upp men av praktiska skäl gick det inte att ha den uppställningen permanent.

 

Jag har kört med ESL-63 ända fram till våren 2022 då jag köpte ett par ESL-2912. Resan med ESL-63 fram till dess hade fört med sig en del experimenterande och de lät avsevärt bättre än ett par i originalutförande. Ett par åtgärder som gör stor skillnad kan jag väl nämna. Skyddsgallren ger en tydlig färgning av ljudet och det blir en aning "burkigt" med dessa på plats och jag tog även bort dammskydden men det gör inte så stor skillnad. De flesta ESL-63'orna har också en mjukklippning som jag brukar kalla "distorsionsgenerator" eftersom den griper in och påverkar ljudet långt under de maxnivåer den är tänkt att fungera vid. Redan med dessa förändringar lyfter ljudet en hel del och sedan har jag gjort en hel del annat också som tills vidare är hemligt. I vissa avseenden är de bättre än ESL-2912 men vid en jämförelse mellan original 63'or och 2912'or låter de senare avsevärt renare. Gallren i 2912 är betydligt mer genomsläppliga och stadigare och mjukklippningen är gjord på ett annat sätt som inte träder in förrän den behövs så de har ett par av förbättringarna jag gjorde inbyggda från början.

 

Jag körde några år med ESL-63 och Audio Pro B2-50 men det är ingen perfekt kombination även om det fungerar hyggligt med en låg delningsfrekvens på basarna och bara ett passivt filter på slutstegets ingång för att skära av LF i elektrostaterna. Det inbyggda filtret i B2-50 har inte riktigt kvalitet tillräckligt i den miljön. Efter några år köpte jag ett par Gradient SW-63 och det var ett lyft, de integrerar på ett helt annat sätt med basen i ESL-63 och med ett brantare elektroniskt delningsfilter avlastas Quad'arna i basen och låter då påtagligt renare. Så körde jag några år men efter att ha mätt lite på högtalarna såg jag att det fanns förbättringspotential i delningen till basarna och då gjorde jag ett eget delningsfilter som gjorde en hel del i form av bättre integration och renare ljud.

 

Innan jag fortsätter med de senaste 20 åren lägger jag in en bild på hur det ser ut nu. Jag ska försöka ta bättre bilder framöver men som dokumentation får det duga.

 

P1020490s.JPG.954ed40bfba59b61f3111b35a36da42a.JPG

 

Högtalaren bredvid ESL-2912 är mina första byggen efter Stridbeck TL6 och även de som ersatte TL6'orna och då kompletterade med B2-50. Filtren är något förändrade sedan första versionen som kom till i slutet av 70-talet.

 

Link to comment
Share on other sites

On 2023-01-16 at 12:57, MatsT said:

Jag hade vid det här laget funnit att subjektiv bedömning var det som fungerade. Att bara titta på mätvärden eller jämföra allt sida vid sida gav inte utveckling på det sättet jag önskade. Med det sagt så accepterade jag inte hur dåliga mätningar som helst och det gör jag fortfarande inte men de fel som mäts upp ska snarare bedömas utifrån hur störande de är för musikupplevelsen snarare än om de är hörbara i absoluta termer.

 

Instämmer. Det är en sak att identifiera fel och brister, men att eliminera fel är ingen garanti för att helheten blir rätt.

 

BBC insåg ju att man måste ha en kvalitetsbaserad approach till hur deras verksamhet ska bedrivas.

Att man inte bara kan låta varje team ställa upp sin utrustning för broadcast helt godtyckligt.

Även om klangegenskaper i slutändan utvärderades genom lyssning, så fanns det vad jag vet alltid en koppling till forskning och försök i lab. Man hade en vetenskaplig metodik för att ta sig fram och göra förändringar och förbättringar.


Som exempel vet jag ett test där tre högtalare utvärderades. Vid opartisk nivåmatchning kunde lyssnaren inte särskilja högtalarna. När lyssnaren själv fick styra ljudnivån på respektive högtalare kunde han enkelt rangordna dem.

Även lyssningsrum i sig färgar klangen och vilken känsla för det har var och en av oss?

Det är lite vanskligt att enbart gå blint på lyssning.

 

 

On 2023-01-21 at 09:48, MatsT said:

distorsionsgenerator

:grin:

 

Link to comment
Share on other sites

Här blev det några dagars stopp i den här tråden och det är kanske symboliskt. När högtalarna väl är valda och uppställda något sånär vettigt i ett passande rum är det mesta gjort för en bra återgivning. Visst spelar annat roll också men det skulle låta bra med mina högtalare uppställda som jag har dem nu även med apparaterna jag hade på 70/80-talet. En ERA-444 stående på vägghylla med ADC XLM mkII, Luxman SQ-507x för elektrostaterna och Audio Pro B2-50 hade inte gjort bort sig. Inte för att jag skulle vilja backa tillbaka dit men det skadar inte att få en "ground check" ibland för att få en känsla för vad som spelar mest roll. Jag har min vintage-anläggning som jag använder rätt ofta när jag inte vill dra igång det stora systemet och det spelar förvånansvärt bra. :smile:

 

Jag har varit inne på vikten av att placera högtalarna på ett vettigt sätt för att få ut det ljud de är kapabla att ge. I lägenheten där jag för första gången kunde använda "fri uppställning" mitt i rummet såg det ut så här. Ber om ursäkt för bildkvaliteten men det här är de bilder jag har hittat. :blush:

 

Pb220001b.jpg.ba0f43643924683a70be5d4728f1ca9e.jpg

 

PB230003s.JPG.df867b99b17730c74d9848f5efdc883b.JPG

 

PB230002s.JPG.6dc1cd611e9792ac979cf737d63d7d85.JPG

 

I lokalen som jag och min kompis hade som lekstuga hade vi den bland annat den här uppställningen

 

listening_room.jpg.d888f3738863de2d450a3a91b59a3b44.jpg

 

Lyssningsrummet i lokalen såg ut så här innan vi satte upp en vägg med mycket dämpning. Utrymmet bakom användes för att stuva undan allt möjligt och det bidrog också akustiskt i någon mån.

 

listening_room_empty.jpg.4822bc982958cd6848ecdb06e60c265b.jpg

 

De olika uppställningarna lät lite olika och gav mig erfarenheter att bygga vidare på och mina funderingar på "optimal" utformning av lyssningsrum tog form.

 

Link to comment
Share on other sites

Jätteintressant att följa. Jag har märkt på mig själv att jag blivit allt mer nostalgisk och kan sitta och minnas tillbaka med Stereo-handböckerna från 70/80-tal i famnen. Lite hifi-gubbnoja antar jag. Prylarna du nämner är välbekanta från den tiden och snurrade även i min skalle.

Link to comment
Share on other sites

Jag ska försöka göra en kortare sammanfattning av hur jag ser på akustiken ihop med högtalarna men jag har redan gjort en bra beskrivning i min andra medlemstråd.

 

Musikhörna och experimentverkstad - Page 7 - Euphonia Hififorum - Euphonia Audioforum (euphonia-audioforum.se)

 

Det var 5 år sedan jag skrev det och kan konstatera att jag inte ändrat uppfattning sedan dess. 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag kopierar in de 2 viktigaste styckena ur beskrivningen i min andra medlemstråd.

 

Först hur jag har definierat mitt mål

 

Jag har genom åren provat en hel del och är numera helt säker på hur jag  vill ha det. Grundreceptet är enkelt - direktljud utan störande reflexer och homogen efterklang.

 

Sedan till orsaken att jag formulerat just det målet

 

Nu kommer själva repet som ska knyta till säcken. :D

 

Hjärnan tolkar olika typer av ljud på olika sätt och dessa jämförs med tidigare erfarenheter. Vi (eller åtminstone några av oss) vet hur det låter i en konsertlokal och vill gärna tolka en konsertupptagning som om det vore i en kosertlokal, vi har fantasin på vår sida alltså! Om vi tänker oss att vi sitter på den platsen där mikrofonerna är uppställda så uppfattar vi direktljuden och dessutom hör vi efterklang som kommer från alla håll. Detta är vad som skiljer verkligheten från det uppspelade fallet när vi spelar upp en stereoupptagning i någon annan miljö, då kommer efterklangen från högtalarna. Nu verkar det vara så fiffigt ordnat att hjärnan lättare luras till att uppfatta det som verkligheten om det egna rummet distribuerar en efterklang som liknar den i konsertlokalen i mikrofonpositionen. Inbillning, placebo eller påförd färgning? Kanske det men jag gillar att få en upplevelse lik den som var vid inspelningstillfället.

 

Vad krävs av rummet då? Egentligen bara det jag satte som mål för mitt rum - direktljud utan störande reflexer och homogen efterklang. Med homogen efterklang menar jag en som kommer från alla håll och är någorlunda jämn frekvenskurvemässigt. Man får inte dämpa väggarna mellan högtalare och lyssningsplats t.ex, då får man känslan av att man hör konsertlokalen via en tunnel eller en korridor. Det är också viktigt att det är just sena reflexer som når en via väggarna för att hjärnan ska kunna tolka ljudet som efterklang. Om nivån är precis lagom så att det låter som den inspelade efterklangen från de egna väggarna luras vi att tro att inspelningsrummet flyttat med inspelningen hem till oss. När jag sitter i min loge hör jag att jag sitter vid en vägg men det är inget som stör, det blir bara som att jag sitter vid en vägg i konsertlokalen och det fungerar för mig. Resonemangen är lite förenklade och bygger på mina upplevelser så andra kan säkert uppfatta det på annat sätt. Det ligger helt i linje med mitt resonemang för övrigt -  Det är hjärnans tolkning av intryck som formas av sensorerna (ögon och öron t.ex) och tidigare erfarenheter.

Link to comment
Share on other sites

Hur har jag format mitt mål enligt ovan? Det är förstås erfarenheter dragna under lång tid och även studier i akustik och stort intresse för hjärnans funktionssätt och rätt mycket funderingar kring just det senare. Egna prov har gett pusselbitar på vägen och sedan måste man komma ihåg att allt är kompromisser i någon mån och att dessa styrs av musiksmak och valet av hur musiken ska spelas upp. Mitt ideal är återgivning av en akustisk händelse i ett rum som ska transporteras in i mitt rum och få det att låta realistiskt och med rumsklanger från inspelningen återgivna så att det i möjligaste mån låter som att inspelningsrummet flyttats hem till mig. Det finns andra ideal som t.ex handlar om att höra det som inspelningsteknikern hörde det i sina monitorer (studio) eller som om ett fönster öppnas mot inspelningen mellan högtalarna. De här 2 varianterna inkluderar det egna rummet mindre vid återgivningen och det blir rätt olika resultat. Vi har rätt att ha vår egen smak i det avseendet och jag tycker att det blir ett tråkigt ljud om inte det egna rummet är med i beräkningen. Det betyder inte att man behöver offra särskilt mycket när det gäller detaljåtergivning eller exakt placering av delar i ljudbilden och det är därför som mitt mål innehåller 2 delar. Genom att ta bort alla tidiga reflexer fås en exakt ljudbild och genom att tillåta (en homogen) efterklang i hela rummet gifts inspelningsrum och avspelningsrum ihop och det blir i bästa fall en helt fritt svävande ljudbild i rummet som låter som om man vore på plats vid inspelningen. Några erfarenheter på vägen ska jag redogöra för.

 

Uppspelning via högtalare i reflexfritt rum (CTH akustiksektion)

Låter "dött" och framstår som en orealistisk händelse som i och för sig innehåller mycket detaljer och avkodning av positioner i inspelat rum är mycket bra. Till en början är det rent av obehagligt att lyssna men man vänjer sig lite efter en stund.

 

Uppspelning via högtalare utomhus

Detta låter i motsats till det reflexfria rummet realistiskt! Det här är ekvationen som jag hade störst problem att "lösa". Det är fritt från störande reflexer och basresonanser i båda fallen och utomhus finns förstås inget rum som "hjälper till" heller. Det jag till slut kom fram till som den viktiga skillnaden som gör det ena obehagligt och det andra njutbart är att utomhus är det inte tyst utan det kommer ljud från alla håll på mer eller mindre störande nivå. Omgivningsljudet påverkar förstås detaljupplösningen negativt och även om det inte är positivt i sig gör det att biljud i högtalarna blir mindre framträdande och det viktigaste är att hjärnan inte sätts i "varningsläge". När det inte finns omgivningsljud verkar det onormalt och hjärnan anstränger sig för att få omgivningen förståelig. Att det efter en stunds avslappad lyssning lugnar ned sig så att det faktiskt kan kännas ganska OK med bara ljud från högtalare förklarar att man vänjer sig lite efter en stund i reflexfritt rum.

 

Avlyssning av ljudanläggning utanför rummet

Jag har aldrig upplevt en ljudanläggning låta bra i rummet om den inte gör det utanför rummet också. Det går att "skruva till" ljudet i lyssningsposition i rummet hyggligt men det är något som inte stämmer ändå (för mig). Står man utanför rummet är det "rumsklangen" som hörs, det är bara reflekterat ljud! Det talas ofta om "effektrespons" från högtalare och det är en summering av allt ljud som utstrålas i alla riktningar och det ger en stor del av förklaringen till varför direktljud och rumsklang kan skilja sig åt en hel del. I artikeln nedan av Peter Walker finns lite nycklar till rumsklang och utstrålningskarakteristik. Ibland används termen "direktivitetsindex" och det är skillnaden mellan direktljud och effektrespons. Jag klipper ut en figur från artikeln som är ett exempel på en "normal" tvåvägskonstruktion av monopoltyp.

 

di_2way.JPG.16c62fe1f4a4c52326769b2a7b0fe8fd.JPG

 

The sound of the room-2_230103_004726.pdf

 

Nästa inlägg kommer att handla om vad man kan göra i lyssningsrummet och hur olika högtalartyper samverkar med rummet.

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...