Jump to content

A Sunday with Chet


Daniel

Recommended Posts

Nu på söndag kör vi ett musiktema. Det blir bara musik med Chet Baker, på vinyl, dsd, streamat och kanske framfört som en spontandans från @Josaasom har en enorm Chet Baker samling på vinyl. Vi tar med lite olika pressningar och filer.

 

 

Vi kommer även att köra en aktiv demo av Nordost QNet high-end switch och lite olika digitalkablar

 

Hoppas vi ses! 

 

 

image.jpeg.bdac2ca0e540de99bc2afc30d24b87c9.jpeg

 

Link to comment
Share on other sites

När @Daniel bad mig ta med några Chet Baker skivor och ”diskjocka” lite på söndagens event blev jag direkt nervös. Inte är jag nån Chet-expert! Andra kan så otroligt mycket mer. Tänk om det blir svåra frågor? Vilka skivor skall jag ta med? Vilka skivor ”låter bäst” etc
 

Jag hade inte behövt oro mig. Alla var trevliga och fokus låg på musiken och spelandet kom att fokusera på de skivor jag gillar mest och de låtar som berör. Min relation till Chet Baker är livslångt. Farfar kom från Estland under kriget och han försörjde sig som cirkustrumpetare innan han fick ett riktigt jobb. Pappa spelade mycket trumpet och hans favorittrumpetare var Chet tillsammans med Jan Allan. Speciellt när han var på dåligt humör gick pappa ner i källaren och spelande ”Look for the silver lining”. Min pappa gick hastigt bort i en flygolycka för flera år sedan och jag fick ta över hans skivsamling och sedan har jag byggt på samlingen med de skivor jag hittat.

 

Det finns otroligt många skivor med Chet och trots att jag har ca 100 st så finns det många kvar att samla. Chets bidrag till jazzen var gigantiskt. Han kom att i princip definiera ”West coast cool” tillsammans med Stan Getz, Gerry Mulligan och Russ Freeman mfl. Baker och Mulligan utvecklade ett sätt att spela där de inte spelar exakt samma melodi utan tar sig friheter och gissar vad som skall komma härnäst och bygger på varandra. Chet blandade även sitt spel med sång vilket han fick kritik för men struntade i. han visste inte om han var en trumpetare som kunde sjunga eller en sångare som kunde spela trumpet. Oavsett vilket så spelare han som han sjunger: coolt, snyggt, inom ett visst register och men en melankolisk känsla. 
 

Hans drogmissbruk kom att påverka hans liv och musikkarriär. Jag kommer med några skivtips i nästa post.

Link to comment
Share on other sites

Tack för en fin presentation och en mycket bra genomgång av din Chet-samling samt relation till musiken @Josaa. För mig är Chet mästaren av melankoli. Allt han gjorde var så obotligt romantiskt och skört. Han var helt unik på det sättet tycker jag.

 

Jag vet att din presentation uppskattades för det är många som hört av sig och sagt just det. 😀 Jag tror att just bredden av Chets skapande som du visar på är rätt förvånade för många. Inklusive mig själv. Kanske fick jag för mycket av det goda, för jag går runt och nynnar på "Everything happens to me" hela dagarna. 

 

image.thumb.jpeg.638a4c2ac19f3311454c42044ef24f87.jpeg

 

Vi spelade på ett system bestående av:

 

Brinkmann Taurus med 12.1 armen och RöNt 3 PSU

Pickup och riaa är Soundsmiths helt fenomenala Strain Gauge. Kanske det öppnaste, snabbaste och mest informationsrika vinylavläsningsutrustning som vi hört. Och tro för den delen INTE att det är musikaliskt. Tvärtom. Det svänger som tusan och suger en in i musiken. Det där om att hög upplösning och musikalitet är varandras motpoler är bara trams. Ju närmare man kommer inspelningen desto bättre. Så måste det vara om man är ute efter High Fidelity. 😀

 

image.thumb.jpeg.1d1501004ab3d3be8aeb39d4658bde37.jpeg

 

Aesthetix Saturn Eclipse serien står för förstärkningen och Spendor Classic 1/2 för att förvandla luften till musik. Spendor är tillverkaren som gjorde BBC-monitorerna till något stort i England. Vilket startade en trend i Hifi-världen. Det finns ett antal tillverkare som fortfarande bygger varianter av de klassika monitorerna. En rolig historia är att Dudley Harwood arbetade på BBC när Spendor levererade högtalare dit. Sen hoppade han av och startade Harbeth, med sin fru Elizabeth. Harwood + Elizabeth = Harbeth.

 

Spendor startades av Spencer och Dorothy Hughes. Ja, ni fattar kopplingen här. Man döper högtalarfabrikat så i England helt enkelt. 😉 Båda dessa märken, och några till representerar det Engelska BBC soundet på ett fantastiskt sätt. Vilken man gillar bäst är nog bara en smaksak. Men man bör höra dem båda, eller alla, för det är intressant. Vi gillar Spendor. För de spelar musik på ett fantastiskt vis. 

 

 

image.thumb.jpeg.2c2315ab5b5c713cfe2145323efcea5a.jpeg

 

Nordost står för kablar, ström och signalöverföring. Vi visade vad en riktigt bra switch kan göra för ljudet i sällskap av bra ethernet och USB-kablar. Nordost QNet är byggd från grunden upp. Det är alltså inte en pimpad standard-switch, som fött en bättre nätdel, klocka och fin låda, utan ett helt dedikerad produkt för musiklyssning. Blir det bättre. Ja, vi tycker det. För vissa, mig inkluderad, är det helt avgörande för att jag nu för tiden ska tycka att det digitala äntligen är tillräckligt nära det analoga på vissa (väldigt viktiga) saker. Kom in och lyssna om ni vill veta, eller besök någon av våra Nordost handlare. Det är kul!

 

image.thumb.jpeg.5685ca93fad554d7bdf49e69523ddc9c.jpeg

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

När det gäller Chet så har jag svårt att fokusera på annat än musiken och själva ljudkvaliteten betyder mindre. Här kommer 8 plattor som jag kan rekommendera:

 10C735AA-F35D-41C2-A22C-E6CC6A59A423.thumb.jpeg.62427b670325d273e0c806f6f956842f.jpeg

”Chet Baker Sings” får representera hans tidiga coola period på västkusten (1954) och inspelad på Pacific Jazz. Tror Jonathan Valin har använt den som referens inspelning på mässor. Skall vara Mono!

 

”Chet” (eller ”the lyrical trumpet of Chet Baker” som den ibland heter) är ett måste! Ingen sång men bra ljud trots bandbrus och överhörning. Bäst ljud har Analouge Productions HQ-180 men finns i massor av versioner. Inspelad på Riverside 1959.

 

Baker’s Holiday gillar jag skarpt för den innehåller massor av spår och är tight. Limelight 1965. En anekdot är att Chet hamnade i drogrelaterat slagsmål 1966 och miste sina framtänder. Han kunde inte spela och jobbade på bensinstation i 3 år innan han fann vägen tillbaka till musiken genom att fixa sina tänder. Efter detta undvek han de högsta tonerna.
 

Jag hoppet över 70-talet och landar på en mycket väljudande platta där Chet spelar Vladimir Cosma från 1985. Cosma var en fan av Chet och ville ha honom att spela filmmusiken till hans nya film plus 8 spår som skulle bli separat skiva. Chet dök upp sent om sider utan trumpet! Han hade varit tvungen att sälja den för att ha råd att laga bilen. Således Inspelad på hyrd trumpet och ned grym basist (Niels-Henning Örsted Pedersen).

 

Diane på Steeplechase gillar då den är så lugn och vacker. Finns flera bra skivor från Steeplechase denna är bara Chet och Paul Bley.

 

Lets Get Lost är musiken till filmen med samma namn med Chet. Kom ut efter hans död 1989. Hela skivan är grym!

 

Silence med Charlie Haden (också grym basist) innehåller min favorit version av my funny valentine med ett fantastiskt trumpetsolo efter sången. Haden bidrar med driv och sväng. Från 1989 på Soul Note.

 

Slutligen My favorite songs - the last great concert. Hans sista inspelning av My Funny Valentine och hela skiva är inspelad 2 veckor innan han föll från andra våningen på Hotell Prins Hendrik i Amsterdam och omkom. 
 

Chet kunde inte läsa noter och var under sina sista 10 år i dåligt skick. Han hade en person som hjälpte honom med hygien och praktikaliteter. Jag tror han var en snäll person som aldrig kom över sin bandmedlem, Dick Twardzik, död av överdos under deras första Europaturne 1955. 
 

Men när han väl satt där med en trumpet skapade han fantastisk musik. Just den melankoliska tonen, avslappnade flytet och  perfekta timing gör att det går rätt in i mig.

Link to comment
Share on other sites

Tack för info @Josaa

 

Jag kan tillägga att vi även körde Chet (Chet) på DSD och högupplöst PCM 24/192. DSD kom närmast vinylen. I vissa fall precis lika bra, men olika för olika öron. PCM var rivigare och mer oborstad. Men fortfarande kul och njutbar. Bra hantverk från masteringmästaren i alla fall alltså. 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Daniel said:

Tack för info @Josaa

 

Jag kan tillägga att vi även körde Chet (Chet) på DSD och högupplöst PCM 24/192. DSD kom närmast vinylen. I vissa fall precis lika bra, men olika för olika öron. PCM var rivigare och mer oborstad. Men fortfarande kul och njutbar. Bra hantverk från masteringmästaren i alla fall alltså. 

Vad kostade vinyl- respektive digitaldelen? (Om det går att separera dac, streamer etc från vinylkomponenterna)

Link to comment
Share on other sites

3 minutes ago, Terminator said:

Vad kostade vinyl- respektive digitaldelen? (Om det går att separera dac, streamer etc från vinylkomponenterna)

 

Vinylen blir något dyrare, men inte mycket. Vi hade optimerat digitalsidan med Nordost QNet plus Nordost V2 Ethernetkabel och QSource strömförsörjning till ROON ROCK server och QNet. Utan de grejerna är Vinylen klart överlägsen. Vilket vi också demade. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-29 at 13:30, Daniel said:

Det blir bara musik med Chet Baker

Inte så bara!:winking:

14 hours ago, Josaa said:

När det gäller Chet så har jag svårt att fokusera på annat än musiken och själva ljudkvaliteten betyder mindre. Här kommer 8 plattor som jag kan rekommendera

Då är det som allra bäst, när man bara njuter till det man lyssnar:satisfied: 

Kul med trådar där utökad kunskap om artister, inspelningar, verk o s v skrivs med personligt tyckande:sunglasses:

Har lyssnat mycket På Chet men nu med lite mer kunskap om honom och hans inspelningar, kul som f*n:thumbsup: Undrar om inte Bakers Holiday är den som jag gillar allra bäst? Just nu iaf!

 

/byZan 

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, Josaa said:

Baker’s Holiday gillar jag skarpt för den innehåller massor av spår och är tight. Limelight 1965. En anekdot är att Chet hamnade i drogrelaterat slagsmål 1966 och miste sina framtänder. Han kunde inte spela och jobbade på bensinstation i 3 år innan han fann vägen tillbaka till musiken genom att fixa sina tänder. Efter detta undvek han de högsta tonerna.

Intressanta historier, men samtidigt oerhört tragiskt. Många tar ställning mot cancer och andra viktiga områden men jag säger lika starkt "Fuck drugs!"

 

Just denna del av historierna kring Chet finns det flera tolkningar av och sanningen kanske är svår att klarlägga. Det skall inte förta hans musicerande.

Säger bara September song...

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...