Realistisk ljudåtergivning av trummor och bas

[parsifal]

I sommar så har jag för ovanlighetens skull kunnat gå på några konserter. Och det som slagit mig mest med hur det låtit live är närvaron av trummor och bas på konserterna. 
 

Det har inte varit några rockigare tillställningar utan enbart lugnare folk/ country musik. Men ändå så har det skiljt sig väldigt mot hur det låter hemmavid.

 

Hemma är det, oavsett anläggningar som jag haft som om bas och trummor blivit bortmixade - att de liksom saknar tyngd/ försvinner bort i bakgrunden och att stort fokus hamnar på röster. Det finns såklart undantag beroende på inspelning men tycker att det övervägande är så.

 

Hur är det hemma hos er vs upplevd konsert? 

[parsifal]

I hiphop eller techno så är basen närvarande hela tiden och inte ”bortfiltrerad”

[HansW]

Den största skillnaden jag upplever mellan konsert och hemmalyssning är den enorma energin som finns, framförallt i basområdet vid koncerten. På en rockkoncert blir upplevelsen väldigt fysisk, man känner vibrationerna i hela kroppen. Att få till detta hemma är svårt. Det är svårt och dyrt att hitta förstärkare och högtalare som kan reproducera de lägsta oktaverna på ett trovärdigt sätt, att få till både upplösningen och volymen och få det att hänga ihop med resten av spektrat. Det är svårt och dyrt att få det att funka i ett rum som är så mycket mindre än en typisk koncertlokal.

 

Hans

[parsifal]

Jag håller med @HansW, men jag undrar samtidigt om det ens finns där i källmaterialet eller om det blivit bortmixat av någon anledning som jag inte kan förstå…

[calle_jr]

 

Det är skillnad mellan olika spelställen, speciellt utomhus kontra inomhus, men man kan ju få en liknande upplevelse på ett diskotek eller dj-konsert som vid en live-spelning.

 

Jag skulle säga att den stora skillnaden handlar om skala - volym och effekt.

Man märker även en klar skillnad om det är en gles solomusiker som är uppmickad, tex en solo gitarr eller flöjt för den delen. Stor volym och mycket effekt ger en makrodynamik som man inte kan åstadkomma i ett lyssningsrum.

 

[HansW]

26 minutes ago, parsifal said:

Jag håller med @HansW, men jag undrar samtidigt om det ens finns där i källmaterialet eller om det blivit bortmixat av någon anledning som jag inte kan förstå…

Det är möjligt att en del inspelningar mixas för att låta bra på genomsnittliga system och man därför inte vill överbelasta basområdet. Jag har läst att Phil Spector och Motown mixade för att det skulle låta bra på en transistorradio; att de även hade en transistorradio i studion för att höra hur det lät genom den. En massa energi i basområdet hjälpte antagligen inte. 

 

Samtidigt kan man komma ihåg att när en högtalare sägs nå ner till 40 Hz, eller någon annan nivå, menas att den är 3 dB eller 6 dB lägre i nivå där än i mellanregistret. Det betyder att volymen upplevs som hälften så hög eller mindre. Väldigt få system når hela vägen ner till 20 Hz med full volym och om de gör det blir det väldigt svårt att få dem att funka i ett normalt rum (tror jag).

 

Hans

[Amatören]

On 2022-08-20 at 21:01, calle_jr said:

Jag skulle säga att den stora skillnaden handlar om skala - volym och effekt.

Håller med Calle!

Stora element och massor med effekt sätter fart (ger energi!) till basen! 15"-18"-21" med sisådär 1kW eller mer ger slagkraft och kontroll.

Lägg till ett väl akustikreglerat rum och en aktiv EQ så kan man komma ner under 30Hz med full output utan att slå an för många rumsnoder (bummel-bas) även i relativt små rum.

Men sen att få till ett "live"-ljud hänger, påstår jag, oerhört mycket på hur det är inspelat.

Yello och infekterade svamparna är några som jag tycker är kul att "dra på" med! Nästan live......110-120dBA och foten stampar fortfarande! 

[parsifal]

21 hours ago, Amatören said:

Stora element och massor med effekt sätter fart (ger energi!) till basen! 15"-18"-21" med sisådär 1kW eller mer ger slagkraft och kontroll.

Ja, men…det är ändå något jag inte får att stämma i ekvationen av återgivningen.

 

Ta tillexempel en gitarrförstärkare(vet att det är lite som att jämföra blåbär och bananer.) men med ett 12tums element och 10 watt så kan jag få det att blåsa härinne och skaka fönsterna utan problem och då snackar vi från gitarr, inte basgitarr. Tillochmed på modesta volymer finns det en annan slags kropp i musiken.

 

Även en akustisk dreadnaughtgitarr ger en annan slags bas här i rummet än det som ofta återges på skivorna. Jag förstår inte varför detta skalas bort i mixningen eller vad för slags problematik som det skapar…

 

Och till att digitalmusik(hiphop,techno, pop osv) verkar ha lättare att återge bas och trummor - har det något med signalen att göra? Att den är lättare att hantera?

och att det svårare att micka en riktig gitarr/bas/trumma? 
 

Och speciellt när det är många instrument samtidigt så verkar det vara väldigt svårt… finns många exempel på ”trumspår” eller ”gitarrspår” där det enskilda instrumentet låter väldigt bra

men så fort det är många samtidigt verkar det bli svårt. 
 

Och att det är lättare live att få till? 

[Daniel]

Jag tycker att den aspekt av "live ljud" som ofta saknas mest är energi och acceleration. Hur hårt och snabbt ett trumljud faktiskt är. Djupet kan man ofta lösa med stora element men den där spruttande hastigheten som ger en känsla av äkthet och driv är svår. Det kräver mycket av systemet. Ofta blir det bara bumligt. 

[Double A]

En tanke. 
PA högtalare brukar inte spela så djupt som många av våra hemmasystem, ett Pa sub element brukar inte ha ett fs under 30hz, och spelar det inte så djupt så sätter det inte igång så mycket av rumsproblemen. 
Och utan den ”grumligheten” (som kan maskera övriga register) så kan det nog bli den effekten. 
 

I övrigt så upplever jag den snyggaste / rappaste / mest detaljerade hifi basen från ett bra dipol-bas system. 😊👍

[Harryup]

Ja, en stor del av problemet är att HiFi-ägare vill ha ljud ner till 20Hz eller strax under och på konserter är det ganska lite så långt ner förvisso beroende av musiktyp. Däremot så blir rumsresonanser i liten lokal ganska påtagliga eftersom man för att känna basen vill dra på lite extra och då blir det för många studsar av gammalt ljud i rummet. Har bara hört riktigt trovädig lågbas en gång i hemmiljö hemma hos Bosse Hansson. I regel måste man spela för högt för rummet så att det blir ingen riktigt riktig känsla. Nära kan det bli men inte som i en stor lokal.

[Adagio]

För att få livekänsla krävs det dels att systemet kan spela riktigt högt utan distortion. Men nu kan man ju inte av hänsyn till sin egen hörsel, sina familjemedlemmar och ev grannar spela så hela tiden. Men visst är det kul att gasa ur systemet ibland. Då krävs lättdrivna högtalare eller extrema slutsteg. 

Själv har jag valt vägen med extremt lättdrivna horn, detta skapar i mina öron en mycket liveliknande återgivning utan bromsar.

En annan sak jag på senare tid erfarit är att man om man som jag har möjlighet till parametrisk EQ eftersträvar en så rak kurva som möjligt är ute på fel spår eller iaf ett stickspår.

när jag var hemma med covid och ganska uttråkad i allmänhet bestämde jag mig för att utforska Avantgardes alla fabriksinställningar, dessa är inte rumsanpassade utan endast tonalt klanganpassade. Det finns ett 20 tal om jag minns rätt, de följer ett rätt logiskt mönster där man labbar med olika delningsfrekvenser, avrullningsfrekvenser samt höjningar resp sänkningar i vissa breda områden. 

Jag har tidigare fokuserat på rumsproblemen och med smala (högaQ) dippar för att komma åt basförstärkningar och sedan försökt tuna in 20-300hz med mastervolymen. På högtalarna är stegen 0,5db men via datorn kan man tuna 0,01db om man känner för det. 

Problemet är att jag hur jag än burit mig åt vid en viss volym ”överladdat” rummet med energi främst i midbas och mid. Resultatet har varit ett ganska slankt ljud med väldigt fina nyanser men systemet har trott utsträckning ner till 27hz låtit midorienterat. 

Hursomhelst, när jag lyssnade systematiskt på Avantgardes egna kurvor och analyserade deras inställningar konstaterade jag att jag (i mitt rum) gillade en höjning vid 40hz med Q 1 +6 db, dvs en puckel med emax på 40hz som sträcker sig till 100hz där den är på 0db. 

Vissa rumförstärkningar blev såklart värre utan övrig EQ. Så nästa steg blev att mäta rumsmoderna och bekämpa dessa ganska smalbandigt, Q 20 och -12db. 

Nu hade jag ett ljud som inte var midorienterat utan subjektivt neutralt med bra kropp och botten, nyanseringen fanns kvar men storleken och känslan av fysik lät mer naturlig i tex piano och bas. 

Sen följde någon vecka av exakt intrimning med Hz peak och volym på alla EQ.

Men ganska få aktiverade EQ punkter, först o främst en Q 1,9 på 43hz med +7db sen två rejäla dippar på rumsmoderna 32hz, 65hz på Q20-12db på höger och 35hz, 65hz Q20-12db på vänster. Det som skiljer högtalarna åt är en Q10 +10db i 80hz resp 75Hz Q10 beroende på aningens olika förhållanden vid mätningar på hö resp vänster. 

Jag har bara arbetat med EQ under 100hz där vi inte är så känsliga för fasfel. 

Jag har testat med mer avancerade EQ inställningar producerade av REW och högre i frekvens men jag tycker man tappar något väldigt viktigt och fundamentalt om man EQar för mycket och framför allt för högt i frekvens. 

Vad skulle jag komma till? 

Jo! Att höja hela basområdet med några db ger faktiskt en riktigt bra livekänsla även vid lägre volymer. I mina öron är det också viktigt att jobba ner moderna i rummet, kurvan behöver inte alls bli rak, bara en sänkning så det inte blir förtjockningar och utsläckningar av andra frekvenser. 

Så så få bromsar så möjligt och lite hissad bas är mitt recept till live-känsla.

jag har 107db känslighet i mina horn btw. Så jag behöver bara mellan 9-20W för att spela riktigt högt och rent.

 

 

 

 

[Adagio]

Om någon är intresserad av en liten bild….. kanske det förklarar mitt resonemang ovan.

[thli72]

Tycker personligen att liveinspelningar och konserter funkar klart bättre i mitt biosystem, blir en helt annan "rymd" o sen hjälper det att jag har mer basar, en massa effekt och ett väldigt bra försteg i det systemet.

[calle_jr]

12 hours ago, thli72 said:

Tycker personligen att liveinspelningar och konserter funkar klart bättre i mitt biosystem, blir en helt annan "rymd" o sen hjälper det att jag har mer basar, en massa effekt och ett väldigt bra försteg i det systemet.

Bra aspekt. 
Och om det är konserter som dessutom filmats får man ytterligare en känsla av att ”vara där”.

 

Annars är live ganska sällan referensen tycker jag. Basåtergivningen på Ullevi eller Hyllie Arena är inte så jag tänker mig en referens. Många band eftersträvar tvärtom att deras livekonserter ska låta som deras studioinspelningar.

En jazztrio, en kammarorkester eller ett rockband som spelar ”live” innebär att de sitter ihop, men en inspelningstekniker eftersträvar sällan hur det låter på rad 7 i en salong eller på ett spelställe. Realistisk uppmickning bygger i grunden på att skapa en balans i nivå, tid och register.

Akustisk återgivning är beroende av rumsklang för att låta realistiskt, men det innebär ju inte att det är live.

 

Det finns en aspekt med en känsla av ”in the moment”, där ett band har kul, slappnar av, återkopplar med publiken och improviserar. Det kan man aldrig riktigt återskapa hemma. Men det är väl en annan sak än realistisk återgivning.

 

[Adagio]

Jag måste delvis ”pudla” en smula.

enl mitt inlägg ovan skrev jag bla om att inte EQa över 100hz...... en kompis med svart bälte i rew fick tid att komma över till mig och göra nya individuella mätningar samt få den stora äran att sätta sin egen kurva som fick hans namn ”Danne”

Hans approach var diametralt annorlunda mot min. 

Han mätte högtalarna individuellt, tog fram verktyget i REW som jag bara sniffat lite på som anger REWs förslag med exakta Q-värden Hz och db. Vad han gjorde som jag inte gjort var att höja REWs målkurva så minimalt med ”toppar” stack upp.

dessa visade sig vara i området melllan 100 och 200 Hz. Ett område jag aldrig skulle EQa i på förekommen anledning.

Danne har alltid upplevt en viss mid-koncentrering och antydan till aggressivitet just där. Jag som är van vid mitt ljud har inte tyckt detsamma såklart.

Det som var intressant var att han helt lämnade basområdet under 100 Hz som det var. Hans åsikt var att dipparna och topparna var så smala att man inte skulle bli särskilt framträdande eftersom musik sällan består av endast en frekvens.

Istället hav han sig på två ganska breda knölar i 100-200 Hz-spannet som stack upp huvudet över målkurvan. 

Måste säga att jag var skeptisk. Inte alls vad jag fått till mig tidigare eller jag själv experimenterat med.

Dannes argument var att området 100-300 utgjorde en del av vår hörsel där bla tal och annan viktig information finns. 

Att vi därför genom årtusenden utvecklat extrem känslighet där för att kunna utläsa små nyanser som var extremt viktiga för vår överlevnad och status i en social värld som vi människor lever i.

Jag var chockad över resultatet!

Första intrycket var att allt lät så mycket mer levande, så mycket mer homogent och rätt. Jag tänkte att nu är väl basen bumlig i vissa frekvenser, men icke alls. Däremot upplever sig en spatial mycket exakt ljudbild med massor av luft. Ljudet har inga tendenser till aggressivitet oavsett hur högt jag spelar. 

Tänk att ”felet” låg i ett område jag inte alls fokuserat på och att det område jag hållit på och trixat med inte behövde något fix alls.......... låter det live om trummor o bas? Ja väldigt nära nu faktiskt, men man måste ju dra upp rejält annars låter det aldrig live, gå till en replokal och lyssna på när trummisarna övar. 

Det finns såklart många vägar till väljud men denna vändning var för mig en rejäl öronöppnare.

 

 

[Harryup]

MIn åsikt är att horn ju har en ganska bra attack som om dom inte låter honkigt så blir lite extra livekänsla. Men det krävs en hel del eq och särskilt timingen mellan hornen är jätteviktig. Skulle inte säga att något är på ett visst sätt utan att mäta. Och man kan absolut tåla lite dippar och höjningar här och där, och psykoakustisk så bör man ha en höjning av basen ifrån 80-100Hz och neråt men några 3-6dB. Men alla saker man gör i filtren tar tid, så man måste itterera mäta justera och mäta timingen igen och igen och igen. Med korrekt timing kommer också rätt frekvensgång, bara att prova att försena ett register så försvinner attack och tydlighet och det blir slätstrucket. I regel är det basen som är långsammast att starta och den ställer man gärna bakom högtalarna när det kanske borde stå 1-1,5m framför högtalarna. Om man nu inte kan försena topparna en hel del. Eller så kan man jobba med väldiigt flacka filter och inte ha så mycket problem men då är risken att man får breda områden då ljudet kommer ifrån flera element samtidigt vilket då återigen påverkar spridningen och timingen. Men frekvensgång kan bli rak och fin. Är man riktigt skicklig så kan man hantera detta förstås men det är väldigt svårt med fasta filter när basarna/subwoofrarna kanske kommer ifrån en helt annan leverantör.

[calle_jr]

On 2022-10-21 at 20:18, Harryup said:

Eller så kan man jobba med väldiigt flacka filter och inte ha så mycket problem men då är risken att man får breda områden då ljudet kommer ifrån flera element samtidigt vilket då återigen påverkar spridningen och timingen.

Jag kan möjligen höra det om jag tex spelar en baston i vänster kanal.

Men i praktiken är det ett soundstage där alla element tillsammans ska återskapa en scen, och då kickar rumsakustiken också in.

Under mellanregistret är den upplevda positionen av toner inte så avgörande för realism som tur är.

Jag tycker det är viktigare att registren låter homogent, sammansatt och sömlöst. Där spelar timing en viktig roll, och hur man upplever sömmen beror på timing, klangfärg och hur sömmen ser ut.

En bredare söm är mer förlåtande i de lägre registren anser jag, men det är många (de flesta?) som inte håller med.

 

[Steelberry]

On 2022-08-22 at 20:08, parsifal said:

 

 

Ta tillexempel en gitarrförstärkare(vet att det är lite som att jämföra blåbär och bananer.) men med ett 12tums element och 10 watt så kan jag få det att blåsa härinne och skaka fönsterna utan problem och då snackar vi från gitarr, inte basgitarr. Tillochmed på modesta volymer finns det en annan slags kropp i musiken.

 

 

Jo även relativt små gitarrförstärkare kan ju låta riktigt högt, men inte är det rent, balanserat eller utan distorsion. Även om man spelar en "clean sound" så är det inte ett balanserat ljud. Distorsion i sig gör att vi uppfattar det som högre även vid samma dB. Och sedan är det ett instrument (visserligen med 6 strängar) inte en mix med allt möjligt. Kör du hela mixen genom gitarrförstärkaren så hör du hur illa/obalanserat det låter. Så bananer och blåbär är det nog allt och svårt att dra några slutsatser.

[parsifal]

48 minutes ago, Steelberry said:

Jo även relativt små gitarrförstärkare kan ju låta riktigt högt, men inte är det rent, balanserat eller utan distorsion. Även om man spelar en "clean sound" så är det inte ett balanserat ljud. Distorsion i sig gör att vi uppfattar det som högre även vid samma dB. Och sedan är det ett instrument (visserligen med 6 strängar) inte en mix med allt möjligt. Kör du hela mixen genom gitarrförstärkaren så hör du hur illa/obalanserat det låter. Så bananer och blåbär är det nog allt och svårt att dra några slutsatser.

Det var inte bara ljudet utan även förmågan att "flytta" luft härinne. Ett ensamt 12tums element kunde med så få watt få det att blåsa om byxbenen och trycka i bröstet väldigt lätt. Jag säger inte att det är det jag eftersträvar i min hifianläggning här hemma men det är något med den känslan av "direkthet" som får ljudet att upplevas "ofiltrerat" och det är det ju på sätt och vis då det inte har gått genom någon mixning eller producering. 

 

 

[calle_jr]

Det är en intressant frågeställning @parsifal.

Om du skulle spela in din gitarr och sedan spela upp inspelningen i gitarrförstärkaren, skulle du höra skillnad?
 

Det har ju gjorts sådana jämförelser tidigare.

Jag har inte själv deltagit, men vet att några här har varit med.

 

[Harryup]

Gott om 70Hz-140Hz skulle jag säga och ett livigt lite lättdrivet element som inte saknar resonanser. Sen eftersom när man spelar instrument så vrider man på ganska mycket vilket gör att skall man spela hifi-anläggningar på den nivån så kommer det bli problem med effekttålighet etc. Inte sällan kan man se att studiogrunkor och livegrunkor inte har just så mycket bas under 35-40Hz. Många stora JBL monitorer är specade runt 40Hz -6dB.

[Time]

Lättdrivna element är nyckeln till realistiska trumljud, kör själv med Edgar 80Hz horn med en JBL K130, ca 105 dB känslighet,  små gummiupphängda element kan aldrig ge den putt i basen du antagligen är ute efter.  Det går att spela högt men det blir inte mycket till dynamik...

 

[Apexorca]

 

Tankar om bas och hur den ter sig i olika högtalare:

 

För en fullödig musikåtergivning behövs bas som gärna går ner runt 20Hz. Det är ingen lätt eller billig sak för det mesta, men inte mindre viktig för det om vi bara ser till återgivningens kvalitet. Det kan vara kul ändå, jag gillar fina små stativhögtalarsystem, men det är något annat när återgivningen spelar ut även neråt i frekvens.

 

Det är som vanligt när vi diskuterar vad som är bäst i HiFi. Det går inte. Allt är så personligt, men man kan ju inte utgå från annat än vad man personligen tycker låter bra eller mindre bra.

Jag tycker ofta det blir mycket olika typ av bas från stora element eller från små. Även om det är flera små. Det sägs att man kan räkna ut att de får samma effekt (självklart) , men det låter ofta olika ändå. De har olika karaktär på något vis.

På olika mässor tex i München blir detta ofta tydligt när man kan gå från rum till rum och jämföra just detta. Ofta har de system som haft stora element i basen tilltalat mig mer än de med flera små. 

 

Lättdrivna element är bra och en sida av myntet, men mycket kraft (för mycket kraft) är också bra. Det har jag testat själv och hört tex  med stora Focal. Men kör man på hornspåret blir ju det inte lika kritiskt med att ha kraft.

 

Kort slaglängd på lätta stora element får en både större lättare/snabbare och mer luftig bas tycker jag. Basen låter mer självklar och oansträngd. Flera små element kan ha en imponerande kärna i anslaget, en slags dynsmisk knuff som ger en bra rytm, men den blir lite kvävd och klingar inte ut och kliver inte fram och sluter om dig. Jag tycker den i jämförelse låter lite artificiell och pressad. Basen tappar i storlek och har svårare att mätta rummet med samma fysik även om anslaget är hårt och starkt så fyller det inte ut i den stora varma björnkram jag vill att basen skall ha. Det låter mer som om ljudet kommer från membranen än från musiken tycker jag ofta. 

Med stora element måste man så klart ha ett rum som kan hantera basen annars försvinner nyttan. Rummet är så klart mycket viktigt för hur basen beter sig. 

 

Jag gillar generellt stora membran till bas om jag får välja. Man kan inte generalisera, men oftast har högtalare med i storleksordningen 15 tummare gjort något extra bra tycker jag. 

Några exempel som imponerat på mig.

1-  Rockports bästa demo jag hört var med Altair som hade en 15 tummare på sidan. Bättre än de andra Rockport som de demat i München. 

2-  Fink Teams stora modell  VM-4 som många älskar har så klart en 15 tummare.

3-  Kaiser Kawero Grande med en 15 tummare låter grymt bra.

4-  Wilson Alexx har en 12.5 tummare lite klent men det funkar. Därför behöver man komplettera med en Thors Hammer som är bestyckad med 2 st 15 tummare också.   

5-  Living Voice som låter bland de bästa jag hört kör med 18 tummare.

6-  Focal grande Utopia som jag hört kan spela grymt fin bas har en 16 tummare. 

7-  Verity Audio Lohengrin med 15 tummare i basen spelade otvunget lätt och stort och kraftfullt. 

8- Min polares musikanläggningen... eller mer rätt benämnt musikhus... har specialbyggda bashorn av modell STÖRRE under golvet... så klart med 15 tummare.

9- QRS Jupiter 2 som imponerade på en demo på Arkenmässan för säkert +20 år sedan hade 15 tummare

 

 

Så med min smak ser jag ett tydligt samband med stora element och det jag tycker blir bra basljud. 

 

 

 

 

[Time]

Håller med men det är inte bara att det är en 15",  långslagiga med tung kon går ju bort om man vill ha trumljud, mina bashorn går till 28Hz och det är fullt tillräckligt, sen får man bara bekymmer med rummet och annat.  Tror man ska sikta på 30 Hz ?  Ett par Altec 817 kanske ?  

[Amatören]

2 hours ago, Time said:

Ett par Altec 817 kanske ? 

Eller ett par Fjorgyn, kanske?

[calle_jr]

6 hours ago, Amatören said:

Eller ett par Fjorgyn, kanske?

Ja, men det var nog precis den typ som @Time inte menade.

 

[Double A]

13 hours ago, Time said:

mina bashorn går till 28Hz och det är fullt tillräckligt

Men det måste väll vara väldigt individuellt. 😊

Jag förstår din inställning, och ett par bashorn levererar säkert en härlig dynamik👌 men att få uppleva vad ett par bra 15-18”are (som spelar ner till 20hz) kan plocka fram för information från inspelningen är en fantastisk upplevelse. Dessutom upplever jag att med så stora element behöver man inte spela högt för att få uppleva en natuligtvis basåtergivning. 

[Harryup]

Beror ju också på vad det är för musik. De studiomänniskor som jag pratat med tyckte det bara var ett elände med att försöka använda högtalare i små rum som går ner till 20Hz. Typiskt HiFi människor var det dom tyckte. Och jag kan hålla med, har själv 15" servo-subbar som är specade ner till 17Hz men jag försöker inte spela dom utan eq. Då blir basen bara seg av för mycket gammalt ljud. Och små rum har ofta en gräns i ljudtryck som blir för resonant beroende på för lång efterklang även högre upp i frekvens. Den bästa bas jag har hört är hos Bosse Hansson med 15" Simens Klangfilm basar i horn. Om det var den riktigaste basen? Helt säkert inte men den bas som jag skulle svälja som mest riktig om man jämför med att stå nära en vaktparad som jämförelse. Men det räcker inte med att det är horn då de flesta horn låter ganska uselt i hemmiljö eftersom dom inte är gjorda för det många ggr. 

Men oavsett vilket system man har så är delningsfiltren centrala. Jag föredrar helt klart digitala peq så att man kan trolla med vilken högtalare man än väljer på just den plats den står på. 

[Apexorca]

 

 

Man kan få bashorn att gå ner en bra bit till. Min polare har ett par som kommer ner till 16hz. De blir rätt stora. Där är det extremt bra bas med så mycket fysik att man kan tappa andan.

 

Man kan hårklyva detta en hel del. Så då gör jag det. 

Men jag tycker inte det går att snacka bort effekten av att ha med de låga frekvenserna med hög kvalitet. 

Angående 28Hz så är det upp till var och en om det är tillräckligt. Visst är det djup basmed 28hz, men mellan tex 20-28hz finns det en del att hämta som är positivt tycker jag. 

När jag spelar på mina stativare som går ner till 35hz så kan det låte jättebra och man får känsla av botten och tyng. När jag testar samma låt på mitt stora system som går ner till 18Hz så blir det något helt annat. Jag har vant mig vid att få med mer av låga frekvenser och utan det blir det något som saknas på väldigt mycket olika musik. Även på sådan musik som man först inte tror det händer något under 30 hz. Om den djupaste basen är med så gör den så många olika saker med en inspelning. Den återger rymd och resonanser i instrument man inte annars tänker på. Akustiska fenomen i inspelningsrummet kan ligga i mycket låga frekvenser. Är dessa med får man en bättre känsla för orkestern och där den spelade in. Det låter mer som om man var där. Dessutom tycker jag det verkar som att klanger från instrument i register över den lägsta basen också får en annan rymd, textur och känns mer organisk och rätt på något sätt. Det är som att basen bär de övriga frekvenserna och serverar dem snyggare. Allt så klart under förutsättning att det är ordning på basen. Är det inte det serveras det i knät och det blir kladdigt. Då är det bättre utan tycker jag. 

 

Jag tänker lite så här kring bas och allmänt kring musikåtergivning. Vi lever i an analog ljudvärld med alla frekvenser vi kan tänka oss. Vi upplever vibrationer från omgivningen med allt från tex inre organ till huden, hudens behåring, händerna och själva det vi kallar hörselorganet. Ljud fortplantas via vibrationer i marken, golvet, möbler etc och bidrager till dessa upplevelser och så klart via ljudvågor i luften. Det är ett komplext sammelsurium av upplevelser vi tar till oss från vardagliga ljud och från instrument live i ett rum. Detta är vår referens live inte bara i musiken utan i hela vår ljudmiljö som vi har i skallen när vi sedan lyssnar på reproducerad musik och omedvetet bedömer röster, instrument, akustik eller knirk och knark från en pianostol.

Om vi tar liveupplevelsen så kommer den inte att ha några filter och alla vibrationer vad de nu än kommer ifrån och vilka frekvenser de än har når oss. Där blandas frekvenser som örat kan höra med de örat inte kan höra. Denna blandning frekvenser skapar interferenser i det hörbara området och är ett fingeravtryck på ljudet. Kapar man frekvenser även utanför det hörbara får det konsekvenser i det hörbara också. Detta tror jag vi upplever. Att det är något som inte stämmer jämfört med hur det låter live kan nog alla höra. Även de ljud som fortplantar sig i huset, möbler, kläder ,hår mm bidrager till upplevelsen av realism. Då borde det väl vara bra att ha med så mycket av detta som möjligt?  Det tror jag.

Eftersom ingen van musiklyssnare någonsin skulle missta ett piano spelat live mot samma spelat från världens bästa stereo så är det ju alltså något vi inte fått med.

Jag tror att vi har nytta av frekvenser långt över och under det vi kan höra för en realistisk musikupplevelse. Snabbhet, dynamik, storlek och kraft måste rimligt kunna efterliknas för att vi skall känn igen oss och för att skapa den kraft i ljudet riktiga instrument har. Först då kan de starta dem kedja av vibrationer i hela vår omgivning, i golv kläder luft och olika sorters feed back tillbaka mm som skapar det vi har i verkligeheten. Då kan vi kanske närma oss och få till de där andra vibrationerna i byxorna och möblerna osv. Kanske också få med de positive egenskaperna i interferenser i ljudet som finns live. 

Jag tror vi stirras oss blinda på upplösning och icke färgad återgivning. Min uppfattning är att vi i det stora hela taget är klara där. Det är inte där skon klämmer när vi återger musik. Gamla analoga inspelningar från 50-talet har alt som krävs med råge. Visst kan väl det vara bra på marginalen med mer upplösning, men den kurvan har planat ut. Jag tror inte det är där vi har lika mycket att hämta ur ett musikupplevelseperspektiv.

I min värld så är inga etablerade märken för lågupplösta eller för färgade så att det förstör musiken. De flesta gör produkter som inte färgar sönder upplevelsen.

Det är de egenskaper jag beskriver ovan där de kommer till korta. Allihop. Vissa är dock bättre än andra och stora element med bra output gärna under 20 hz hjälper i min värld. Gärna supertweeter också för den delen. Stoppa för guds skull inte vid 20.000hz... 

Jag tror nog aldrig vi kommer hela vägen fram så att man kommer missta en stor konsertflygel för att vara en stereo. Upplevelsen av musiken kan bli stor på båda sätt.

 

Att lyssna via HiFi är en egen sport på något sätt.