Jump to content

Marten spelar in med Jazzlegender.


Recommended Posts

Jag fick möjlighet att vara med 2 dagar när Marten spelade in musik. 

 

Det rörde sig om två första klassens jazzmusiker från den gamla goda tiden. En hade med en skönsjungande dotter. Det var också en svensk ung stråkkvartett och en gediget kunnig och erfaren svensk pianist med fingra snabba som Oscar Petersens... och en basviolinist och tillika studiotekniker och microfonkonstruktör.

 

image.jpeg.f04bb346fd01b15bbdd4049ae7afb95a.jpeg

 

 

De numera gamla, urgamla, men mycket spänstiga och vitala musikerna Chuck Israels på ståbas och trummisen Jimmy Madison glänste ikapp i studion. Ingen gammal såsighet så långt ögat nådde. Lite rynkor kanske men det var allt.

 

Jimmy

image.jpeg.2e1dfc8d3e488f8ddd65f2ebece9e0b1.jpeg

 

image.jpeg.ed585b2a43ce15254f8238ecdbe06558.jpeg

 

Chuck

 

image.jpeg.66f591cc9ec8f7fcb2f1bfa8e8d5dc7b.jpeg

 

image.jpeg.6f4dfacb079b7a0bd95d052e75af509b.jpeg

 

 

 

 

Chuck stod för arrangemanget och han hade med sin dotter som är sångerska och hon arrangerar och undervisar i musik. Samspelet och samarbetet mellan ffa Chuck och Jimmy var nästan telepatisk. De kunde varandra så bra att ord var överflödiga. Makalöst att se på hur de skapade musiken när de repade och spelade in. Minsta vink eller uttryck snappades upp av Jimmy som levererade 100%.

 

image.jpeg.e872adc4009cabf28aac21a5bd96ad61.jpeg

 

image.jpeg.620c4cd8d195471f7c9083cb72ca62b7.jpeg

 

 

Chuck hade en vision om spela jazz med en stråkkvartett. Det kan vara svårt erftersom stråkkvartetter mest kan klassisk musik. Chuck fick verkligen trimma in nyanser och betoningen i deras spel för att det skulle svänga som han ville. Det var imponerande att se och höra hur han gick tillväga för att de skulle förstå hans intensioner. När de repade vissa avsnitt med små nyansskillnader i anslag och avslut av tonern blev upplevelsen helt olika trots dessa små små skillnader. Chucks ideer funkade och det svängde som tusan där inne i studion. Jag fick tillfälle att hör hela processen i repandet och alla de tagningar som gjordes på flera låtar.

Det var mycket intressant och lärorikt att se dessa mästare jobba. Inte minst var det en stor musikupplevelse. Att få tillfälle att prata och umgås med dem var också mycket roligt.

 

image.jpeg.99149f60f0ebd5e95d0359fc094f153b.jpeg

 

Chuck Israels är en vig, kvick och sylvass 85 åring och Jimmy Madison en smidig bergsklättrande och skidåkande 75 åring. Nämn några dessa båda inte spelat med... 

Jimmy Madison ansågs vara ett musikaliskt underbarn när han växte upp han har spelat med James Brown, Chet Baker, Nina Simone och många fler. Chuck Israels fick väl sitt stora genomslag i Bill Evans Trio på 60 talet, men spelade med Billie Holiday, Benny Goodman, Coleman Hawkins, John Coltrane, Stan Getz och Herbie Hancock mfl.  Så man fick lite sköna vibbar och kände historiens vingslag i studion. Chuck drog till med lite referenser under inspelningen för att belysa något han ville uppnå. Att pianisten Tommy Kotter inte hade en spelstil som Bill Evans blev tydligt.

 

image.jpeg.d73fa549b1883f2ac53c9fe7d06f6937.jpeg

 

image.jpeg.614ce3206772b7052d9051b4b993ecdb.jpeg

 

Chucks sjungande dotter Jessica Israels var med och stöttade pappas ideer och formade också resultatet med diverse instick och goda ideer, förutom sin egen sång på vissa låtar.  

 

Den svenska pianisten Tommy Kotter fick kämpa hårt med Chucks mycket precisa instruktioner. Spelstilen passade inte det Chuck ville åstadkomma. Massa Anekdoter om pianister i New York som spelar på samma sätt och Chuck fattar inte varför. Men till slut fick Kotter till det och Chuck blev nöjd. 

 

image.jpeg.64bb2b7121be3fcd00bf39af89a4e4fd.jpeg

 

Stråkvartetten som kallar sig Stråkkvarteret fick enormt mycket beröm av Chuck. Han berättade för mig hur svårt det är för stråkkvartetter att spela som han vill och att Stråkkvarteret var bland de bästa han jobbat med. Han bestämde efter inspelningen att han skulle komma tillbaka och göra mer musik med denna stråkkvartett. Han var nöjd. 

I kvartetten ingår Amelie Evmark Violin 1, Emelie Molander violin 2, Alma Möller Viola och Maja Molander Cello. De var som en enda varelse när de spelade. Mycket duktiga. När vi snackade lite musik och jag nämnde Shostakovich 2a Cellokonsert som en av mina favoriter fick jag medhåll och vipps fick jag höra en bit på den... så grymt kul att kunna spela så. Jag var impad och knäsvag. 

 

image.jpeg.ec259d26580d19a344ef09431f864e4b.jpeg

image.jpeg.6a7fc68c3bf455055c2a38e32d1cda2b.jpeg

 

image.jpeg.43312abfce76ee2dea0225720953211f.jpeg

 

image.jpeg.234c778c18b6c75027f6c907ef436a95.jpeg

 

 

image.jpeg.f6f34d1e9fc13aa989e6c174d1cdda70.jpeg

 

Chuck hade hört talas om en svensk kvinna, Elinore Morris, som är instrumentmakare som lyckats bygga några extremt bra ståbasar. Han fick låna en till denna inspelning och blev överlycklig. Han beskrev det nästa som att han blev kär. Han hade nästan aldrig spelat på en som gav sådan bra klang sa han. Han har två ståbasar hemma och tänkte försöka få tag i en som denna. Snacka om framtidsvisioner hos en 85 åring. Fantastiskt. 

 

image.jpeg.150c023f55458547c5f2de8a1c3f9779.jpeg

 

Jimmy Madison var mycket social och ville gärna berätta om allt möjligt. Ffa snackade vi om skidåkning och lockade varandra med olika bra platser att åka till. Det blev också en del dramatisk berättelser om hans ibland ganska farliga äventyr till världens högsta bergstoppar. Det var frostskador och andra händelser som en mamma inte vill veta om. 

Jimmy var den mer yvige och coola killen och Chuck ordningsmannen verkade det som. 

 

Jimmy's mycket väl reparerade cymbalfodral är sedan 1973!!!

 

image.jpeg.388b818b2441e7460aba8090b095b858.jpeg

 

Cool gubbe!

image.jpeg.ba30d855098aa533fdd0f274919decbe.jpeg

 

Mellan tagningarna var det en tur ut till kontrollrummet för att höra på resultatet. Sedan eventuella justeringar av mikrofoner eller nivåer och konstruktivt gnäll på hur man själv och andra presterat.

Kaffe och bulle blev det när folk började bli ofokuserade, men det gällde inte Chuck. Han hade en örns fokus hela tiden. 100% närvarande tills han somnade vid bordet på Jazzklubben på kvällen när allt var klart.

 

Stråkkvarteret var tagna och lite stela av Chuck och Jimmy's närvaro i början, men lyckades efter hand ta sig ton på mer än ett sätt för att förbättra resultatet.

Särskilt när de märkte att Chuck responderade positivt på deras synpunkter, såg jag hur de växte och slappnade av. De är begåvade heltidsmusiker, men att prestera på hög nivå med världsartister pirrar lite så klart. Något jag såg och pratade med dem om var att de från början satt stilla när de spelade, men i slutet jazzade de med i hela kroppsspråket under inspelningen. Chuck lämnade ofta sin ståbas för att med olika fysiska uttryck beskriva den känsla han ville att det skulle spela med. Det lättade nog på pressen och stämningen eller så var det bara det att de tillslut fick rätt känsla för jazzens gung. Det var en tydlig utveckling hos dem som jag såg och hörde. Chuck berömde dem ju seden och det var inte av artighet. Det skall bli en skiva till pga av att de funkade så bra ihop. 

 

image.jpeg.da795fce432c7bb96e62029d54e4a025.jpeg

 

image.jpeg.dcaad4eb52795c41a8f54df48800fbb2.jpeg

 

 

Jimmy tyckte inte han fick tillräckligt mycket utrymme i ljudbilden och sa surt till Chuck: " Chuck! Have I travelled all the way to Sweden for this? You can't hear me in the recording!!!"

Jimmy fick rätt. Han fick höras mer. De vred upp hans kanal.

 

image.jpeg.b49abf9ccf29c294edd46f30e70aaa5a.jpeg

 

image.jpeg.5f11208adda5aad9898912fdc122b521.jpeg

 

image.jpeg.b580fa5caca3be22e80578ff6e9985b9.jpeg

 

Något som diskuterades mycket var de komplexa partierna där det var svårt för ffa stråkkvartetten och pianisten att hitta samma tajming och rätt rytm. Det blev nästan alltid så att rytmikens mästare Jimmy fick underlätta detta genom delikata inspel och tappanden på sitt trumset. Små skillnader i hur han hanterade detta gjorde underverk och även som åhörare föll allt på plats. Det lät bättre och mer medryckande. 

Det är svårt som amatör att ens inse vidden av deras förmågor. Jag kan höra när det stämmer och blir rätt, men att använda den musikaliska verktygslådan som dessa båda herrar gjorde var ren magi faktiskt. Det var oerhört lärorikt, intressant och fantastiskt att få denna inblick när det skapas musik på detta sätt. Det är en synnerligen välplanerad process, men då med ett stort kreativt och skapande utrymme för att nå dit. Chuck har sin vision, men han kan bara skapa den med andra och får då ge allt för att de skall förstå och han får ibland anpassa sig och sin ide för att nå dit. Resultatet är hela gruppens. 

 

 

 

 

Peter Axelsson ansvarade för inspelningen. Han har konstruerat en mycket bra mikrofon för just ståbasar. Chuck har fått denna modell namngiven efter sig och spelar så klart med den, Den är uppskattad bland musiker på ståbas. 

 

image.jpeg.486882a400098550ef05339e9025efcd.jpeg

 

image.jpeg.304b5b0eb4b278db12813f05ed4ea316.jpeg

image.jpeg.6a71cb5304c0f3f8ac4c1b71879ab32c.jpeg

 

 

 

Att gå ut med dess gubbar på Jazzklubb när allt var klart var också rätt coolt. 

Där spelades det många låtar av Coltrane. Gissa om Chuck och Jimmy hade synpunkter. Subtila men tydliga. De har ju spelat med John Coltrane... De flyttade sig längre bort i lokalen efter ett tag. Det saknades känsla och finess var nog omdömet. De rev bara av det för lätt hörde jag Chuck säga... Jag förstår vad de menade, men tyckte ändå det var bra, det tyckte inte Jimmy och Chuck om man får tro ansiktsuttrycken. Men de hade ju också varit igång i 18 timmar vid det laget... och vid den åldern...   lite trött blick är nog helt ok då. De gick innan det var klart. 

image.jpeg.756fee0b83d623473dce2cce8e7b6892.jpeg

 

image.jpeg.2ef13bf44a87cce17fce5a807c889bda.jpeg

 

 

Dagen efter satte Chuck sig på ett plan till Sibeliusakademin i Helsingfors för att undervisa några dagar. Han hade också tankarna på en ny ståbas.

 

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Bara "sådär" slinker du med på en liten inspelning för att sen gå på jazz-klubb med detta sällskap :shocked:

Jag vet fasen inte vad jag ska skriva här men ett är säkert... jag är väldigt avundsjuk.

Men jäklar vad kul för dig att ha fått vara med om detta, helt otroligt :64:

Link to comment
Share on other sites

5 minutes ago, calle_jr said:

 

Tack för detta Apex! :foldedhands:

Du har verkligen fångat ögonblicken och man kan riktigt ana känslan i rummet.

 

Å vilken trevlig session med denna sättning!

Finns det någon plan för utgivning?

 

 

Ja det blir ett album. 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Apexorca said:

Chuck Israels

Grattis! Chuck Israels är en legendar som det måste varit kul att uppleva. Han spelar med på några av Bill Evans bästa album. Vi som inte var där kan njuta av honom bl a på dessa:

 

285FAEA3-2980-4270-AFD1-F62A5D1F7EC9.jpeg

 

9DD7EE78-F283-4D9C-9918-8D36B89527EB.jpeg

 

FB393D80-E246-4C55-9EE9-7F92851EB6B9.jpeg

 

DB25C663-7DD4-432A-89D1-E10F90CE585D.jpeg

 

B78A1F3A-13DA-4599-BE54-0F25EF78419B.jpeg

Link to comment
Share on other sites

34 minutes ago, Bebop said:

Grattis! Chuck Israels är en legendar som det måste varit kul att uppleva. Han spelar med på några av Bill Evans bästa album. Vi som inte var där kan njuta av honom bl a på dessa:

 

Tack. Ja det är coolt.  Det var en stor upplevelse. På ett helt annat sätt än en bra konsert. Att höra hur de skapar klanger temp sound mm och få det att växa fram och förfinas flyttade mig än mer in i musikens upplevelse på ett mycket positivt sätt. Han var verkligen superproffsig ut i fingerspetsarna.

 

 

 

 

 

Samtidigt som han själv spelade i låtarna hade han örnkoll på hur det gick för alla andra. Han kunde avbryta när som helst för att kommentera något som någon gjorde eller missade och komma med en lösning för satt underlätta eller förtydliga ett musikaliskt uttryck. Inte sällan fick då Jimmy Madison en uppgift att hjälpa till med någonting på trummorna för att övriga skulle hänga med. Ett tag provade de med att Dotter Jessica Israels dirigera några tagningar, men det hjälpte inte. Jag kan säga att det var inte en lätt tolkning Chuck hade satt ihop på de låtar som skulle spelas in. Det spännande var att höra hur de tragglade de knepiga partierna, hur de formade dem om och om igen tills det verkligen lät bra. Jag kommer särskilt ihåg när Chuck lade ner sin lånade basfiol och gick eftertänksamt fram till kvartetten och bad dem vara lika noga i tajmingen hur de avslutar en not som när de börjar den. Han ville också att den skulle avslutas uppåt positivt i rätt tajming istället för rakt eller neråt lite slött om ni förstår hur jag menar. Denna manöver hos kvartetten gjorden en fundamental skillnad i hur det svängde. Man blev medryckt av spelandet på ett helt annat sätt. Att döma av uppsynen och ögonkantakten mellan kvartettens medlemmar var detta även för dem en haha upplevelse. Chuck var inte impad av de som hamrar sönder sina instrument, mer som Bill Evans hanterar sitt piano med elegans, finess och innerlig känsla. Alltså inte Oscar Petersen stilen. Jag bedömer inte dessa giganters spelstil mot varandra, det är bara olika spelstilar.  Chuck gillar finess tror jag.

 

image.jpeg.05c4b83fb4e0e658e4168d2fcf518df1.jpeg

 

Chuck spelade i Bill Evans Trio -62-66 tror jag det var.  Som Jazzintrersserad måste jag säga att få träffa dessa musiker som spelat med så många av jazzens storheter som jag gillar är en viss känsla. Jag börja bli nostalgisk på äldre dagar tror jag.

 

 

image.jpeg

Link to comment
Share on other sites

On 2022-05-09 at 21:56, calle_jr said:

 

Tack för detta Apex! :foldedhands:

Du har verkligen fångat ögonblicken och man kan riktigt ana känslan i rummet.

 

Å vilken trevlig session med denna sättning!

Finns det någon plan för utgivning?

 

Hej,

det kommer en ny "Supreme Sessions 3" till hösten med ett par spår med Chuck Israels på samt naturligtvis andra intressanta artister/musiker. Vi pratar om att eventuellt göra ett fullängds album med Chuck också, men det blir förmodligen nästa år i så fall.

 

Tack Calle för ett väldigt fint och välskrivet reportage.

 

Med vänlig hälsning,

 

Marten gänget

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...