Här tror jag inte "realism-processorn" behöver jobba så hårt

[Strmbrg]

Antingen är detta ett riktigt välinspelat "vax" eller så är min "realism-processor" vid extra god vigör just nu.

Eller så är det en kombination av båda faktorerna.

 

Stråkkvartetter kanske inte är det "häftigaste" man kan slussa igenom sin anläggning. Inga mäktiga basexcesser, trumslagsattacker eller slikt brukar ju förekomma i den här genren. Inga "hifi-mässiga" och uppförstorade närmickningar av subtila instrument-ljud heller. 

 

Men, jag förnimmer emellertid en mycket snygg rumslighet och en på alla andra sätt illusorisk musikupplevelse. Det är nog betydligt lättare att urskilja de olika instrumenten via "vaxet" än om man satt och lyssnade på plats. Men det är ju bara en fördel, som förvisso kan ses som en avvikelse ur realism-synpunkt.

Men å andra sidan så tycks dylika avvikelser inte påverka realism-upplevelsen negativt.

 

http://open.qobuz.com/album/0095115974124

 

 

 

 

[Jamo]

Jag instämmer helt, allt som förhöjer musikupplevelsen är välkommet. Producenterna skickar gärna med lite över-realism då och då, för min del är det bara bra så länge det låter trovärdigt och inte ”tippar över” i något absurt. Typiskt exempel på över-realism är när man kan pricka exakta läget hos en solist eller ett instrument när man lyssnar på inspelad musik. Det är omöjligt i en konsertsal, men där har man hjälp av synsinnet, så över-realismen är ett gott substitut för ett uteblivet sinnesintryck. Exempel på när det ”tippar över” kan till exempel vara släggan i Mahlers 6:a, som ofta återges väldigt spektakulärt på inspelningar, men som uppenbarligen låter tämligen måttfullt i konserthusmiljö (har ej hört Mahlers 6:a live själv).

 

[Strmbrg]

Ja, den där geometriska precisionen kan vara hög, men den är inte alls så påtaglig "live". Själv kan jag tycka att den kan vara fascinerande (ur ett teknik- och imponatorperspektiv). Men om man som jag, vill arbeta bort alla teknik-aspekter när jag lysssnar på musik, så är den där "pinpointprecisionen" mest bara ett hinder.

Det talas ju emellanåt om realism-aspekten högt ljudtryck också. Dvs det ljudtryck som föreligger som max i konsertsalen måste åstadkommas hemma också, för att realism skall upplevas. Nu har jag aldrig besökt ett konserthus med en dB-mätare med mig, men inte fasen är det några jätte-ljudtryck där ute i åhörardelen av salen. Men det kan nog någon annan svara på hur det ligger till med.

 

Den här plattan luktar ju inte skit den heller.

http://open.qobuz.com/album/5028421941769

 

 

[Hasse]

Hur ljudtryck och ”släggorna” upplevs i ett konserthus beror nog till stor del på var man sitter.

Vid ett tillfälle hade vi platser i Stockholms konserthus nära scenen till höger. ”Släggorna” i Våroffer lät både högt och spektakulärt. Har vid andra tillfällen haft platser mer mitt på parkett där ljudet återges lite mer ”laid back”. 

[Strmbrg]

Har försökt söka på neetet för att få svar på vilka ljudtryck det kan handla om - på lyssningsplatser - när en symfoniorkester brakar loss.

Rimligtvis varierar ljudtrycket stort beroende bland annat på avståndet lyssnare - orkester, och avståndet lyssnare - "lossbrakande" instrument, i de fall det är något enskilt instrument det gäller.

Men jag hittar bara omfattande utläggningar om reflexioner, efterklangstider och annat. Just min fråga har jag inte funnit svaret på.

De uppåt 110 dB som emellanåt nämns gäller ju rimligen i ifrågavarande instruments omedelbara närhet, vilket då blir ett avsevärt lägre värde på en faktisk lyssningsplats.

 

PS

Neetet är stort, textmassorna enorma, ofta står ungefär samma saker på ett otal ställen. Men det specifika man söker brukar tråkigt nog inte stå att finna alls...