Jump to content

Att tränga igenom anläggningskaraktären och bara höra musiken


Strmbrg

Recommended Posts

Inte helt lätt, vare sig att formulera rubriken eller att ens själv förstå vad (fan) jag yrar om. :grinsmilingeyes:

 

Vad det handlar om denna gång - från "filosofiska hörnet" - är en reflexion kring förhållningssättet till sitt lyssnande. Eller möjligen till sin anläggning.

Vissa av oss fokuserar på och målar upp beskrivningar av det som hörs, i termer - som jag förstår det - syftar till att beskriva anläggningens ljudliga karaktär.

Taget helt ur luften och utan källhänvisning så kan uttryck som "mer kropp i övre basen", "en lätt romantisk klang", "blommar ut", "värme i övre mellanregistet", "taktfast", "kyligt skimmer", "snabbhet i basen", "härligt musikaliskt" och liknande förekomma. Just dessa formuleringar kanske aldrig har förekommit, men jag hoppas att ni förstår vad jag syftar på ändå.

Det kan vara ett missförstånd från min sida, men min tolkning är alltså att slika beskrivningar inte syftar på den musik som spelas utan på anläggningens karaktär.  

Dels fascineras jag av att överhuvudtaget klara av att höra sådant. Dels av slika målande beskrivningar. Dels av att ha det sättet att lyssna på.

 

Nej, tolka mig nu inte som att jag insinuerar att det skulle vara "fel" eller dumt. Om så vore skulle det vara enklare att bara skriva att jag tycker det.

Däremot förstår jag mig inte på det. Vilket är en helt annan sak. Samtidigt vore det intressant att få mer inblick i det sättet att lyssna på och hur olika lyssnare "funkar".

 

Nå, själv då.

Jag vill lyssna "rakt igenom" anläggningen och därmed att den skall "hålla sig på mattan".

Den skall vara transparent, skulle väl en del säga.

Ju mer klarhet anläggningen besitter, desto lättare är det att bortse från den. Nu kanske det inte alls krävs att man har den där ytterligt transparenta anläggningen (rummet är såklart även det inkluderat i transparentaspekten). Det som krävs för min del är att jag slipper distraktionen av en anläggningskaraktär som står ivägen för musiken. Det är ju på musiken, inte alls på anläggningen jag vill lyssna!
Ibland undrar jag om jag utvecklat detta förhållningssätt på grund av den musik jag lyssnar på. Den "klassiska" eller snarare den hyfsat rent akustiska och verklighetsexisterande musiken i stort, kanske - säger KANSKE - leder till ett annat synsätt på - eller förhållningssätt till - anläggningen än "artificiell musik" gör.

 

Som vanligt: Ingen aning. Men en VISS aning har jag nog.

Även om den aningen kan vara fel...

 

Link to comment
Share on other sites

Tänker sällan på själva anläggningen, men jag tänker ofta på rummet (mitt och andras). Men jag känner ibland igen mig hur du beskriver dig själv som okänslig för de små hifiparametrarnas adjektiv. Däremot blir jag störd av elaka reflektioner, efterklang, efterhängsen bas som tjockar till det, distorsion från högtalare osv. nästan överallt där jag är och lyssnar.

 

Tack och lov känns det som jag lyssnar mindre kritiskt hemma (så länge ingen hifikompis är där – då lyssnar jag alltför kritiskt och lyckas aldrig riktigt få den njutning jag får av att lyssna i ensamhet) och kan lyckas ignorera de svagheter som jag vet finns där. Det är ju en anläggning under mer eller mindre konstant utbyggnad/förfining.

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, shifts said:

...så länge ingen hifikompis är där – då lyssnar jag alltför kritiskt och lyckas aldrig riktigt få den njutning jag får av att lyssna i ensamhet...

Det där känner jag väl igen! Du påminde mig. Jag har inga hifi-intresserade bekanta numera, så det är ett passerat kapitel. :smile:

Men jisses! Det lät ju ALLTID sämre när man lyssnade tillsammans.

Delvis på grund av att det aldrig bara kunde sittas och lyssnas. Det skulle snackas "hela tiden" också. Inte om det man lyssnade på men diverse namedroppning om apparater, andras anläggningar, anekdoter mm... Det gjorde mig både irriterad, ofokuserad och på spänn.

-Hur många sekunder kommer det vara snackfritt nu då?..

:grinsmilingeyes:

Delvis på grund av att jag alltid blev mer tvivlande på det egna välljudet när någon var inbjuden.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror vi är inne i denna hobby på olika vis, olika intressen och kommit dit från olika håll. 

 

För mig är grejen upplevelsen av musiken. Jag lyssnar på musik för att få en go känsla i kroppen, må bra, bli inspirerad och berikad. Mitt enda syfte med att förbättra mitt system är just detta. Vägen dit kan behöva intellektuella inslag , teknik, beskrivningar/vokabulär för sig själv och andra för att ta sig framåt, lyssningsövningar så man vet vad som gör vad. Att ha ett mål med hur det låter är nödvändigt för att komma dit. På vägen dit kan man få bolla liknelser i språklig form som får representera upplevelser av ljud för att värdera och välja väg framåt. Utan detta blir det svårt tror jag.

Jag väljer sättet jag lyssnar, när jag lyssnar, hur det låter för att få en musikalisk upplevelse. Jag har nog lätt för att triggas positivt av musik och bli berörd av det. Ideen med min anläggning är precis det du beskriver. Att inte höra anläggningen. Den skall inte finnas i upplevelsen, det skall bara vara musik. Då blir det som bäst tycker jag.

 

Anläggningar i olika nivåer kan klara detta, men bara de bästa systemen klarar det inom alla genrer, olika bra inspelningar mm. Dit vill jag nå. Jag lyssnar på många olika genrer och vill att alla skall kunna presenteras utan att jag hör systemet. Det är kanske omöjligt, men jag tycker jag är på god väg (med min smak).

Jag kan tex uppskatta hörlurslyssning men kan sällan få bort hörlurarna ur min koncentration som jag kan med min stora anläggning ideligen. Med lurar blir upplevelsen mer intellektuell än upplevelsen och  känslan. Visst kan det intellektuella berika men om inte känslan finns där spelar det mindre roll för mig. 

 

Vartenda litet test jag gör har detta syfte. Det är att ge mitt system förbättringar i att ge mig en musikalisk känslomässig upplevelse utan att systemet står i vägen.

Det gör att mer musik, fler genrer kan visa vad de går för och jag kan upptäcka musik jag inte förstått mig på innan.  Där kan det bli en intressant intellektuell resa för att få och nå det känslomässiga till slut. 

 

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Strmbrg said:

Jag vill lyssna "rakt igenom" anläggningen och därmed att den skall "hålla sig på mattan".

För egen del lyssnar jag inte på anläggningen utom när jag gjort någon förändring eller känner behov av det. Därimellan lyssnar jag enbart på musik. Jag tror det var Gram Parson som citerades i en tråd för lite sedan som sagt något i stil med:

 

”Musikälskarna har en anläggning för att lyssna och njuta av musik. Audiofiler har musik så de kan lyssna och njuta av anläggningen”  

 

Jag hoppas innerligt att jag i huvudsak är en musikälskare. För en sådan faller det sig naturligt att förmedla den upplevelsen. Mitt intresse för ”burkarna” är betydligt mindre men samtidigt vill jag förstå lite vad de gör, varför och logik. Bl a för att gaffla in vad som kan vara intressant och värt att kika lite närmre på och inte behöva vända på alla stenar eller vad som skrivs och sägs mest om. Men så länge det låter som jag vill är intresset för själva anläggningen svagt och står i bakgrunden för musiken.

 

Att försöka beskriva sin musikupplevelse för intresserade är väl inte mer annorlunda än att beskriva intryck från vad man sett, hört eller upplevt från en bok, en film, ett läkarbesök eller en middag. Varje upplevelseområde har sitt fikonspråk.

Link to comment
Share on other sites

För egen del handlar det om olika faser i ett systems tillblivelse och utveckling. Slutmålet eller för den delen också delmålet är att musiken skall "flöda fritt" genom systemet utan att egentligen påverkas i någon utsträckning. Det är ju naturligtvis en utopi att tro att detta skulle vara möjligt. Därför har t.ex. musikvetenskapen formulerat begreppet fonografiskt verk som utgår från framförandet i ett nytt medium frikopplat från det ursprungliga framförandet i studion. En del menar att "jag vill höra musiken som den framfördes i studion" och strävar efter något som egentligen är omöjligt att veta hur det egentligen lät. Mitt eget ljudideal eftersträvar mitt eget "ljudminne eller musikaliska upplevelse" av ett liveframträdande såsom jag hört det i otaliga sammanhang. Mitt favoritinstrument är pianot eller för den delen en flygel. Det vet jag ganska väl hur det skall låta, men är oerhört svårt att efterlikna i ett hifi-system. Det handlar för mig mycket om en klangvärld som är oefterhärmlig i "kondenserad form" i en återgivning via högtalare. Många har försökt i megabuck-system där inga medel sparats i att uppnå det som skulle kallas det "verkliga" ljudet, fritt från påverkan i transporten mellan musikern i studion eller i konsertsalen och lyssnaren i sweetspot. Som sagt en utopi.

 

Jag sa, att jag ser det som olika faser i fråga om ett systems uppbyggnad och förändring under resan mot målet att egentligen bara förmedla musikaliska upplevelser utan fokus på systemet i sig.  Befinner mig precis i en sådan fas när streaming introduceras i systemet. Syftet är att se till, om möjligt, att streaming skall bli en ytterligare signalkälla som skall kunna fungera helt fritt eller minimerad från artefakter eller fel och hangups som stör den musikaliska upplevelsen och slutmålet om ett fritt musikutbyte, dvs lyssna på musiken och inte på systemet. Men det tarvar en del pyssel och anpassningar som kräver analys och förmåga att detektera fel men också veta hur man kan åtgärda fel för att eliminera dessa. I denna analysfas krävs någon form av beskrivning om vad man hör och i det sammanhanget blir det också  försök till målande beskrivning av intrycken. Men det är som sagt aldrig något mål i sig utan mer ett medel att uppnå just en musikalisk upplevelse. När den fasen är avklarad skall man kunna försjunka i musiken och låta sig hänföras och ryckas med.

För mig utgör musik en känslomässig upplevelse och inte en ytterligare intellektuell analys av verkets uppbyggnad, takter, instrumentering, harmoni och komposition in i minsta detalj, utan bara en helhet och någon form av övergripande förståelse av musikens budskap. Det räcker för mig. Jag sitter inte med partituret i knät och räknar takter eller analyserar stämmor. Jag vill i all blygsamhet hänryckas av musikaliskt konstnärskap när det är som bäst och utan yttre störningar. Därför är jag ganska ointresserad av fördjupad teknisk analys om ett systems  teknikuppbyggnad och beståndsdelar. 

Musiken är målet, hifi är bara ett medel att nå dit.:smile:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Några kvinnliga bekanta till mig som har musik som heltidsyrke i Kungliga Filharmonin och Operakapellet, har inte speciellt avancerade musikanläggningar hemma.

Musikerna har ett slitsamt yrke med övningar på dagarna och konserter på kvällar och helger. Inför konserter är det en mental anspänning kopplat till fysisk statiskt enformiga rörelser som sliter på kroppen. Det är inte särskilt välbetalt. Dom har typ enkel mid-hifi med CD och vinyl. Dom använder anläggningen dels som verktyg för att studera in musikaliska verk och öva inför konserter. Och dels för att uppleva och njuta av musiken på fritid. En halvbra anläggning med dåligt placerade högtalare etc, är dock inget hinder för att lyssna förbi anläggningens svagheter och ändå kunna fokusera och njuta helt av musiken som förmedlas ur anläggningen.

En jämförelse är våra ögon som ser en upp och nedvänd bild på näthinnan men att hjärnan kan omtolka bilden rättvänt. Musikerna hör musikens innehåll som den verkligen låter live och kan se igenom anläggningens tillkortakommanden. 

För egen del kan jag växla medvetet mellan att lyssna på själva anläggningen respektive musiken. Jag bestämmer själv vilket mentalt fokus jag vill ha för stunden. Har jag bytt en kabel eller flyttat lite på högtalarna lyssnar jag på anläggningen för en stund. Mesta av tiden vid anläggningen lyssnar jag fokuserat på musiken.

Link to comment
Share on other sites

39 minutes ago, Muffin said:

...

För egen del kan jag växla medvetet mellan att lyssna på själva anläggningen respektive musiken. Jag bestämmer själv vilket mentalt fokus jag vill ha för stunden. Har jag bytt en kabel eller flyttat lite på högtalarna lyssnar jag på anläggningen för en stund. Mesta av tiden vid anläggningen lyssnar jag fokuserat på musiken.

Jag tror att jag förstår hur du menar.

Undviker väldigt gärna uttryck som "förstår PRECIS hur du menar!", eftersom man självklart inte kan veta om man gör det eller inte. :smile:

För egen del lyssnar jag på musiken även då jag gjort en högtalarflytt eller vadhelst annat. Ju mer jag tänker på det - just nu åtminstone -  så förstår jag inte ens hur man gör för att lyssna på anläggningen... :think:

Möjligen kan man säga att jag efter högtalarflytten lyssnar på hur musiken påverkades av flytten. Eller snarare, om flytten påverkade möjligheten att fokusera på musiken.

 

Åtminstone med min totala preferens för "klassisk musik" (akustisk musik) kan frågan lyda: Hur påverkades illusionen av realism?

 

Så, för min del så föranleder inte högtalarflytten - eller vadhelst det rör sig om - någon "teknisk lyssning" av typen hur påverkades tonkurvan? Vad hände i basen?

Dock så hände det sannolikt just saker med tonkurvan och kanske specifikt just i basen. Men jag saknar förmåga att "dissekera" musiken till ljud-detaljer, "plocka ut" det dissekerade och betrakta det enskilt.

Link to comment
Share on other sites

49 minutes ago, conan said:

Hur är det med att lyssna på enskilda instrument, särskilt när musiken blir intensiv med många instrument samtidigt?

 

Det är utan tvekan en egenskap hos en produkt/system som skiljer agnarna från vetet. Det testet ingår alltid när jag provar något i systemet. Funkar just det blir många andra egenskaper ofta också rätt. En bra bland flera andra är Youn Sun Nah - Same Girl - spår: Pancake som jag lyssnat på en del det senaste.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Muffin said:

Några kvinnliga bekanta till mig som har musik som heltidsyrke i Kungliga Filharmonin och Operakapellet, har inte speciellt avancerade musikanläggningar hemma.

Musikerna har ett slitsamt yrke med övningar på dagarna och konserter på kvällar och helger. Inför konserter är det en mental anspänning kopplat till fysisk statiskt enformiga rörelser som sliter på kroppen. Det är inte särskilt välbetalt. Dom har typ enkel mid-fifi med CD och vinyl. Dom använder anläggningen dels som verktyg för att studera in musikaliska verk och öva inför konserter. Och dels för att uppleva och njuta av musiken på fritid. En halvbra anläggning med dåligt placerade högtalare etc, är dock inget hinder för att lyssna förbi anläggningens svagheter och ändå kunna fokusera och njuta helt av musiken som förmedlas ur anläggningen.

En jämförelse är våra ögon som ser en upp och nedvänd bild på näthinnan men att hjärnan kan omtolka bilden rättvänt. Musikerna hör musikens innehåll som den verkligen låter live och kan se igenom anläggningens tillkortakommanden. 

För egen del kan jag växla medvetet mellan att lyssna på själva anläggningen respektive musiken. Jag bestämmer själv vilket mentalt fokus jag vill ha för stunden. Har jag bytt en kabel eller flyttat lite på högtalarna lyssnar jag på anläggningen för en stund. Mesta av tiden vid anläggningen lyssnar jag fokuserat på musiken.

Jag har också träffat en hel del professionella musiker och sett att de många gånger är mer koncentrerade på detaljnivå hur musik är uppbyggd och speltekniker än just återgivning i en egen anläggning. De vet ju genom sitt jobb hur det skall låta och har det sannolikt i huvudet och kanske till och med kan låta sin hjärna fylla ut brister i återgivningen. Samtidigt så tror jag det är skillnad att sitta mitt i en orkester eller att faktiskt sitta på parkett i en konsertsal eller en lyssningsstol. Nu för en vecka sedan träffade jag en pianostämmare och pianotekniker och musiker som gjorde en intressant analys av Keith Jarretts "Kölnkonsert" utifrån en pianostämmares perspektiv. Så musik kan upplevas på så många olika sätt och utifrån så många olika perspektiv t.ex. hur själva inspelningen är gjord. Idag och egentligen redan från Les Pauls tid då dubbingstekniken kom in så är det mer sällsynt att musiker ens träffas tillsammans i studion. En grupp som jag gärna lyssnar på i olika sammanhang är Bobo Stensons Trio, med Anders Jormin och Jon Fält. De spelar alltid in tillsammans och gärna i någon mindre konsertsal. Många gånger för att improvisatorisk musik helt enkelt kräver någon form av visuell kontakt för att fungera. Många gånger baseras det på "call and respons" dvs att man för en musikalisk "konversation". Likaså en symfoniorkester kräver ett stort mått av samspel för att fungera och dirigentens roll som "instuderare", "ledare" och "uttolkare" kräver just denna absoluta närvaro i musiken. Det blir ett helt annat sätt att lyssna på musik, jämfört med att sitta på 12:e bänk i en konsertsal eller på en jazzklubb som många inspelningar i den genren skall försöka efterlikna.

 

Calm 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, conan said:

Hur är det med att lyssna på enskilda instrument, särskilt när musiken blir intensiv med många instrument samtidigt?

Det grötar väldigt ofta till sig i starka, ljudkomplexa partier. Det är nog vanligare att det gör det än att det inte gör det. Det är nästan lika vanligt vid hörlurs- som högtalarlyssning.

Nu var det nog säkert sju, åtta år sedan jag lyssnade på någon annan anläggning än min egen, men min minnesbild är att det var närmast hopplöst att avnjuta "stökiga symfonier" ens på moderata nivåer i de anläggningar jag då lyssnade på. *) Jag brukade försynt påpeka att det kunde vara svårt att ens särskilja stråk och blås, men reaktionen på min kommentar var ofta något i stil med "det har jag inte tänkt på..."

Kan väl tillägga att det där fick mig att tröttna lite på det "sociala hifi-livet". Vi var ofta så väldigt långt ifrån varandra när det gällde aspekterna på vad en anläggning skulle åstadkomma. Synd, men inget att bryta rygg för att förändra. 

 

*) Det har absolut varit samma enerverande tokigheter i de anläggningar jag själv ägt under årens lopp. Fel som jag främst tillskriver undermåliga högtalare, undermåliga högtalarprinciper, undermåliga rumsarrangemang och undermåliga slutsteg. "Det övriga" kan man engagera sig i när dessa stora felkällor är åtgärdade. Först då blir finliret väsentligt enligt min blygsamma men dock erfarenhet.

:smile:

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Apexorca said:

Det är utan tvekan en egenskap hos en produkt/system som skiljer agnarna från vetet. Det testet ingår alltid när jag provar något i systemet. Funkar just det blir många andra egenskaper ofta också rätt.

Det är nog ett av de viktigaste målen jag har och något som jag alltid jämför mellan olika produkter. En del av den musik jag lyssnar på blir lätt en grötig ljudmatta om anläggningen inte presterar på topp. Det gäller att i princip att alla komponenter, kablar m.m. bidrar för att resultatet ska bli bra. Det kan bli för mycket separation så att det går ut över känslan i musiken vilket jag upplevde då jag testade strömrenare, men oftast tycker jag att det mesta blir bättre om anläggningen kan hantera stökig musik.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker personligen att jag har lätt för att koncentrera mig på musiken och glömma anläggningen. Däremot reflekterar jag ganska ofta hur det låter - som i förbigående - ofta då beroende på inspelningen kvalitet/pressning/mastring etc. Tar det bort det musikaliska nöjet - nej egentligen inte - men det är en del av hobbyn tror jag. För mig är det kanske inte anläggningen i sig som "ligger i vägen" utan snarare kanske att jag känner min anläggning väl och att jag t.ex. blir positivt överraskad av att den nya Blue Note Tone Poet-releasen låter fantastiskt fint. 

 

Men när det gäller anläggningar av en viss klass så kanske det är lättare att man lyssnar kritiskt just eftersom det ställer högre krav om man nu lagt 200'+ på ljudet. Då borde det ju rimligtvis låta kanon och släppa igenom vaxets karaktär på gott och ont på ett tillfredsställande sätt. Många här har verkligen fina riggar av hög klass, men i ärlighetens namn så behövs det kanske inte den sista strömrenaren eller den svindyra USB-kabeln för att man borde kunna njuta av musiken. Men det är ju kul och en utmaning och för många ett mål att det skall låta så bra som det kan enligt den egna ljudidealet. För mig så måste det inte låta 100% för att det skall fungera. Då skulle jag aldrig kunna lyssna på Charlie Parker som aldrig blev bra inspelad t.ex. Men med det sagt så njuter jag ju verkligen av Donald Fagen's MoFi Step-One 45rpm press som tillsammans med min anläggning ger en strålande återgivning.

 

När man byter en komponent så låter det ju ofta annorlunda och man behöver en tillvänjningsperiod innan man kan slappna av 100% igen. Ni förstår säkert hur jag menar. Själv så bytte jag skivspelare för första gången på drygt 25 år och har en väsentligt mer detaljerad återgivning nu. Den nya är av en helt annan kaliber och verkligen drar till sig öronen och uppmärksamheten på ett positivt sätt. Familjemedlemmar som egentligen inte bryr som om apparater börjar spontandansa eller sjunga med i låttexter etc. Musiken är tydlig och det svänger grymt! Så visst påverkar ljudet på en viss nivå. Å andra sidan har man ju fått några av de finaste musikupplevelserna på bilradios eller Walkmans - kanske för att det passade så perfekt i stunden och sinnesstämningen. Man kompenserar för det som inte hörs/känns, men det musikaliska uttrycket kommer fram ändå - ungefär som för musikerpersonerna beskrivet ovan. 

Link to comment
Share on other sites

Jag roade mig med att mixa ihop en NIN låt för en massa år sedan, bara för att "instrumenten" fanns separat tillgängliga från Trent samt inlagda i en opåverkad grundmix. Det var en intressant upplevelse med, om jag minns rätt, en mängd monoljudkällor som spelade för sig själva på estraden (i ljudbilden). Det lät bra men ganska tråkigt. För den sortens musik behövs en behandling av varje instrument så att ljudbilden blir sammanhängande och ger en behållning av musiken totalt sett.

 

Man gör ju avkall på separationen av instrument men vinner sammanhållning i musiken.

 

Det är inte alls viktigt att separera instrumenten så det hörs i ljudbilden. Det viktiga är att instrumenten går att lyssna på individuellt genom hjärnans utmärkta förmåga att fokusera på en ljudkälla och undertrycka andra i en komplex ljudbild.

 

Link to comment
Share on other sites

Tänkte lite på det där om möjligheten att lätt urskilja olika instrument:

Vet (fan) inte hur jag ska förhålla mig till det egentligen.

Drar en parallell till mat: Där upplever jag bara helheten och sitter aldrig och känner efter vilka ingredienser som ingår i en sås eller en gryta. De finns ju där för att ge ett samlat resultat, inte för att sticka ut var och en för sig.

Samtidigt vill jag ju inte att musik ska vara en ”ljudgröt”, men jag brukar nog aldrig sitta och lyssna efter de enskilda instrumenten utan lyssnar snarare på helheten. Att fokusera på de enskilda instrumenten är mig lika främmande som  att lyssna på isolerade aspekter på ljudet. Det blir bara ”prestanda-fokuserat” tycker jag.

Link to comment
Share on other sites

Om jag går och lyssnar på en symfoni så inte tusan kan jag höra varje instrument för sig. Det gör jag inte hemma heller. Det är ju en helhet som spelar unisont. Om någon spelar falskt så kan man säkert separera ut detta. Däremot uppfattar jag bredd, djup , panorama och dynamik som påminner om verkligheten i ett mindre format. Klangen skall också kännas ren och naturlig utan att spreta åt något oangenämt håll. Det får heller låta ansträngt så att jag behöver ”kisa” med öronen. 
 

Det är en helhetsbedömning. Just nu spelar jag detta album och känslan är som om de stodo, rummet som en annons för en radiogrammofon uttryckte det på 30-talet. Då mår jag bra.

 

0F81C9C4-063C-4574-B430-602BAC0D8445.png

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag tror jag också kan växla mellan hifi (hur det låter) och musiken (vad jag känner). Man vill bli “imponerad” av hur det låter men man blir ”berörd” av musiken. Drömmen är väl att alltid bara bli berörd men det beror mycket på ens sinnesstämning-ibland har man det inte i sig helt enkelt. En bra anläggning gör det lätt för en att fokusera på musiken och bli berörd-man behöver inte anstränga sig.  

Link to comment
Share on other sites

12 hours ago, Strmbrg said:

Möjligen kan man säga att jag efter högtalarflytten lyssnar på hur musiken påverkades av flytten. Eller snarare, om flytten påverkade möjligheten att fokusera på musiken

 

Det låte ju som jag uppfattar de flesta av oss på detta forum.

Jag tror de som genuint är intresserade av musik är ganska lika i hur vi förhåller oss till det. De flesta jag känner inklusive mig själv har fokus på upplevelsen av musiken. Prylarna är dessvärre det vi behöver för att ta oss dit eftersom jag saknar en orkester i mitt hem.

 

12 hours ago, Strmbrg said:

Så, för min del så föranleder inte högtalarflytten - eller vadhelst det rör sig om - någon "teknisk lyssning" av typen hur påverkades tonkurvan? Vad hände i basen?

Dock så hände det sannolikt just saker med tonkurvan och kanske specifikt just i basen. Men jag saknar förmåga att "dissekera" musiken till ljud-detaljer, "plocka ut" det dissekerade och betrakta det enskilt.

 

Jag håller verkligen med dig. Det är den musikaliska upplevelsen som spelar roll och det första jag upplever skillnader på när något ändras. Men har man förmågan att lyssna in i musiken och hitta vad som är orsaken till den skillnad man upplever så är det en bra faktor att ha med sig om man vill försrtå hur man skall förbättra sitt system. Men så klart har vi olika förmågor till detta som i allt annat vi tar oss så har vissa lätt och andra har svårt.

 

 

Link to comment
Share on other sites

När det gäller sådan musik som man kan ha en verklighetsreferens till, så tror jag att klarhet är det enda saliggörande egentligen.

Klarhet, transparens, ofärgat, neutralt, är ord för ungefär en och samma egenskap. 
Lyssnar jag på en god inspelning av exempelvis en knippe pianosonater så vill jag att illusionen jag får skall vara av just ett piano som spelas i en lokal. Det skall låta realistiskt.

Åtminstone såpass realistiskt att jag inte distraheras av tillkortakommanden i presentationen. 

 

Lyssnar jag på "Atomic Dog" av George Clinton (en gammal favorit för övrigt), så lägger jag inga realism-aspekter på det jag hör. Det är inte görligt. Här kan jag bara bedöma presentationen ur ett rent estetiskt perspektiv. Låter det häftigt, ballt, groovy, basfett?.. Tilltalande, helt enkelt? Med den musiken så kan en anläggning med vissa typer av egenkaraktär förhöja upplevelsen av häftighet eller vad jag nu gillar att det skall vara lite extra av. 

 

Som jag ser det så kan därför en icke-neutral anläggning, såklart inkluderat rummet, i vissa fall gynna viss typ av musik. Förutsatt att det icke-neutrala påverkar i önskad riktning och inte missgynnar musikstycket.

Men när det kommer till solopianot så är min inställning att det skall återges karaktärslöst.

 

PS

En parallell kan dras till exempelvis just "klassiska pianister".

Vissa pianister vinnlägger sig om att försöka spela verket så som de tror att kompositoren menar att det skall låta.

Andra pianister framför verket med mer betoning på hur de själva vill att det skall låta.

Hur de förra lyckas är såklart omöjligt att veta säkert, men de två angreppssätten renderar hursom i mer eller mindre skilda resultat.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...