Jump to content

Från kablar till musikalitet


Anders65

Recommended Posts

3 minutes ago, ulfsan said:

Innebär Nordosts s k monofilamentlösning att man lyckas få luft närmast ledaren och därmed slipper (mycket av) problemet med isolationmaterialet?

Precis, det är ett bra tänk och visar att de på Nordost förstår problemet och inte håller på med "ormolja". Man kan minska problemet avsevärt med den typen av lösning.

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, Anders65 said:

En atom med svagare koppling till elektronmolnet påverkas mer och kan lagra mer energi

Hur lagras energin i atomen?

4 hours ago, Anders65 said:

Den elektriska polarisationen sker mycket snabbt och ger därför ingen absorbtion i närheten av audioområdet. Atompolarisation sker långsammare, men ger troligen liten eller ingen påverkan för det som är intressant för oss. 

Men om nu detta inte inverkar på återgivningen (i audiobandet) så har väl materialvalet inte så stor betydelse förutsatt att de elektriska egenskaperna, resistans, impedans och "summan" av dessa reaktansen (i en växelströmskrets) håller sig inom rimliga nivåer. Så koppar alt. silver som ledare och PTFE som isolation borde uppfylla alla krav som man kan ställa på en högtalarkabel/sladd. Eller?

 

En tanke, då luft är en så bra isolator, är det möjligt att gjuta in ledaren i typ frigolit som består mest av en massa innesluten luft? Eller är det praktiskt omöjligt?

 

I vilket fall så all heder till Anders65, bra jobbat! Ser fram emot fortsättningen :D  

Link to comment
Share on other sites

40 minutes ago, Amatören said:

Hur lagras energin i atomen?

Det liknar en kondensator. Ju högre dielektricitetskonstant desto mer energi lagras. Den tillsammans med kabelns konstruktion resulterar i den kapacitans vi mäter mellan ledarna eller till skärmen på en kabel. Så länge förstäraren, DACen eller vad man driver signalen med har tillräckligt låg utimpedans är det vanligen inga problem med denna kapacitans. Däremot när det uppstår absorbtion på grund av polarisering så kan vi inte göra någon åt det utanför kabeln. 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Amatören said:

Men om nu detta inte inverkar på återgivningen (i audiobandet) så har väl materialvalet inte så stor betydelse förutsatt att de elektriska egenskaperna, resistans, impedans och "summan" av dessa reaktansen (i en växelströmskrets) håller sig inom rimliga nivåer. Så koppar alt. silver som ledare och PTFE som isolation borde uppfylla alla krav som man kan ställa på en högtalarkabel/sladd. Eller?

 

En tanke, då luft är en så bra isolator, är det möjligt att gjuta in ledaren i typ frigolit som består mest av en massa innesluten luft? Eller är det praktiskt omöjligt?

Idealt sätt så kan man tycka att icke polära material inte borde påverka ljudet om vi antar att de förutsättningar du beskriver (RLC) inte påverkar ljudet i systemet. Ett problem är att PTFE och andra icke polära material trots allt påvisar egenskaper som inspelning. Med den kunskap jag har idag så ser jag inget annat alternativ än att det handlar om egenskaper kring polarisering som inte kommit upp till ytan än. Att man inte sett detta i den generella forskning som gjorts är inte så konstigt. Jag känner inte till någon forskningsrapport som grävt efter det vi söker.

 

Luft är en mycket bra isolator. Det finns ett antal tillverkare som har mer eller mindre luft i isolatorn. Jag är dock rätt okunnig i hur de olika lösningarna ser ut. En del använder någon typ av foam/skum tror jag.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Double A said:

Mycket intressant ämne detta, och jag försöker hänga med så gott de går😊

Har ni sett denna film? 
 

 

 

Det var den filmen jag tänkte på när jag gjorde mitt inlägg ovan. Jag förstår nog inte allt och den är kanske inte helt uttömmande för ämnet musiköverföring av hög kvalitet. Men jag har tidigare mest tänkt på elektricitet som en vattenslang. In med en vattendroppe (elektron) i ena änden och ut med en i andra. Helt fel mao.

Link to comment
Share on other sites

Vad gäller inspelning och dess förekomst, har jag av en brittisk gentleman och tillika fysiker fått en intressant förklaring på inspelningseffekt. När man bearbetar ledarmaterial skapar man oreda i materialets metalliska gitter och därmed den lätthet elektroner byter plats mellan kärnorna. Han gjorde jämförelsen med stål som efter en bearbetning normaliseringsglödgas för att stålets normala styrka (atombindningar) ska återställas. Denna glödning skulle vara kanske skapa en del besvär, koppar som exempel, då kopparn är i majoritet av material, ändrar sin konsistens efter glödning, blir mer mer plastisk och tappar mekaniskt e-modul. Det gör efterföljande moment svårare, eftersom den blir lite spagetti-lik. Att glödga den efter tvinning och extrudering av diverse fillers, isolering, mantel, skärm, och dylikt, skulle vara ännu mer opraktiskt och ge en ... intressant ... produkt att sälja... Enligt denna brittiska mans teorier, hjälper en påtvingad ström till att normalisera materialet, men långsammare eftersom det knappt går att tala om värme utan om att få ordning på metalliska kristallgittret med spänning och resulterande ström. Jag kan inte hjälpa att tycka att denna förklaring har något logiskt över sig. Det räcker faktiskt att böja en lite tjockare ledare och man har dragit ut materialet avsevärt i kurvans ytterskikt och därmed får man en deformation som går ner på atomnivå.

Jag tillhör dem som känner in att en kabel spelar in sig, men det är inte ett konsekvent beteende, för alla kablar har haft olika förlopp i både längd och effekter under inspelningen. Att kunna mäta detta vore ju särdeles intressant, men jag saknar fullständigt tips om hur det ska kunna ske.

Vidare tror jag också på att de olika plastmaterial har olika inspelningsförlopp. Att de låter olika mellan Teflon, PE och PVC, har jag och några stycken, bland annat en känd högtalarbyggare; Mats Andersen, kunnat var för sig, vid olika tillfällen, olika riggar, helt skilda förutsättningar på det hela taget och trots detta satte vi rätt följd på 4 stycken kablar, utan någon som helst visuell skillnad annat än bokstaven A, B, C och D printat på manteln. Vi var tre som gjorde experimentet, allihop satte alla fyra kablarna på samma inbördes ranking. Visst, en del har spikat 13 rätt på stryktipset, jag har aldrig gjort det.

Så isolering, ledarmaterial, inspelning har vardera påverkan, det har vi kunnat blint validera. Men tusan om jag vet att det går att mäta? Låter det olika, borde det gå att mäta?

Att foama isolationsmaterialen gör mycket stor nytta. Luft är ett betydligt mer idealt dielektrikum än någon plast. Själv måste jag medge mig vara återkommande nöjd med blåst PE. Med detta menas en plast som extrudering på ledaren får blåsor inblåsta, så materialet ser ut som en tvättsvamp i tvärsnitt. Fördelen är då, att den sämre plasten blir bara bråkdelen av volymen och merparten den överlägsna luften. Man måste dock ha klart för sig att en kabel byggd så här, är mycket känslig för "räserböjar". Man får inte böja kabeln i liten radie, då man komprimerar luften, får mycket mindre avstånd mellan ledarna och det kapacitiva läckaget ökar så mycket att en HDMI som klarar 4K, efter förläggning inte längre förmår hålla specen.

Häri vill jag påstå, utan att åberopa mätning, men bara genom ett fysikaliskt resonemang, att kabellyftare har sin förklaring. Golvet kabeln ligger på är jord. Självklart finns det stora impedanser, men de är ojämna över kabelns omkrets och om någon tvivlar på att golv är jord, så ta bara fasen i handen när du står barfota på golvet... Så fysikaliskt har en kabel en kapacitiv relation till jord, s.k. strökapacitans, f.ö. en av de riktigt stora smittohärdarna inuti att hifi-maskin.

Magnetverkan kan man överväga från strömbärande ledare såsom nätkabel och högtalarkabel (dynamiska högtalare med låg impedans, sällan horn-dito), har själv hört 50Hz-smitta mellan nätkabel och lågnivå sub-kabel. Tyvärr är skärmarna i signalkablar inte speciellt bra på att dämpa magnetfält, så avstånd är det enda jag kommit fram till, då jag vill minnas att magnetfältet avtar med roten ur tre på radien.

Innan jag får börja kapitelindela min novell ... :rollingeyes: ... så finns det mycket mer saker i vår värld som påverkar ljudet, inklusive rum, temperatur och sinnesstämning, för att man kategoriskt ska förkasta någon teori. De två viktigast intrumenten brittiska DECCA använda i inspelningsrummet mellan inspelningsdagar, var att temperatur och luftfuktighet var inom intervallet. Precis som en (1) dB ljudtrycksskillnad gör vid jämförelsetest, måste man också behandla temperaturen (= luftens densitet) enligt allmänna gaslagen och luftfuktighetens förbättrade transmission i synnerhet i diskanten.

Over & Out

Link to comment
Share on other sites

40 minutes ago, 24U said:

Jag tillhör dem som känner in att en kabel spelar in sig, men det är inte ett konsekvent beteende, för alla kablar har haft olika förlopp i både längd och effekter under inspelningen. Att kunna mäta detta vore ju särdeles intressant, men jag saknar fullständigt tips om hur det ska kunna ske.

Vidare tror jag också på att de olika plastmaterial har olika inspelningsförlopp. Att de låter olika mellan Teflon, PE och PVC, har jag och några stycken, bland annat en känd högtalarbyggare; Mats Andersen, kunnat var för sig, vid olika tillfällen, olika riggar, helt skilda förutsättningar på det hela taget och trots detta satte vi rätt följd på 4 stycken kablar, utan någon som helst visuell skillnad annat än bokstaven A, B, C och D printat på manteln.

Tackar för att du delar dina erfarenheter här. Mycket värdefullt!

 

Delar helt dina erfarenheter att inspelningseffekten varierar mellan olika kablar och att åtminstonne en del av detta har att göra med olika dielektrika. 

 

Hur skulle du beskriva skillnader i inspelning och ljud mellan Teflon och PE?

Link to comment
Share on other sites

Quote

@steelberry, ja håller med dig. Har den filmen något med sanningen att göra så ställer det till rätt mycket🤔

Ta den här filmen med en jättestor nypa salt, Ohms lag gäller fortfarande. Möjligen kan det föreligga någon slags dualism, jämför våg- partikeldualiteten för ljus. Radarvågor flyttar energi i vågledare och radiofrekvensenergi leds med små förluster på transmissionsledningar med elektromagnetiska fält, men närmar vi oss likström är filmens synsätt helt oanvändbart. Det påminner om en tentauppgift på Chalmers på våg-partikeldualiteten där vi skulle beräkna frekvensen hos ett 300 ton tungt snälltåg som gick i 130 km/timmen. 

Link to comment
Share on other sites

Jag går vidare med hypotesen att materialet som används för isolering av ledare i kablar både har betydelse för ljudet och att det finns en hörbar effekt av inspelning. Hypotesen kan självklart vara fel, men vi får se om den går att verifiera. Det betyder att jag går vidare mot mätningar så småningom. Men först behöver lite mera teori.

Nedanstående diagram tycker jag hjälper till att förklara det jag började skriva om senast. Det är ett generellt diagram för polära dielektrika.

 

 image.png.24d2478d8326edaa633574cf374a7dcb.png

 

Vi ser de tre olika typerna av polarisation, eletronisk, atom och organisatorisk polarisation. Dessa bygger tillsammans upp dielektricitetskonstansen för materialet. Gränsfrekvensen för hur snabbt respektive typ av polarisation "hänger med" det pålagda elektriska fältets frekvens ses i bilden. Man ser även toppar i förlusterna (blå kurva) när respektive polarisation inte hinner med frekvensen hos det elektriska fältet.

 

Materialets relativa permeabilitet ges av dielektricitetskonstanten (realdelen) och dielektrikumets förluster (imaginärdelen) enligt formeln nedan.

 

\(\epsilon = \epsilon´ -\epsilon´´\)

 

Förhållandet mellan dessa två är detsamma som förlustfaktorn DF.

 

\(DF = tan \delta = \frac{\epsilon´´}{´\epsilon}\)

 

Förlustfaktorn, DF, för bra dielektrika med låga förluster som PE eller PTFE ligger i storleksordningen:

 

\( 10^{-4}\)

 

Vi som tänker ljud är ju vana med decibel. Detta borde betyda att förlusterna ligger på -75dB med PTFE eller PE (med de värden jag hittat) när det gäller absorbtion av energin som transporteras via det elektriska fältet. Lite osäker om jag tänker rätt dock. Men man kan ju fundera på detta... (PVC skulle ligga på -35dB...)

 

Det finns en del LCR-instrument som mäter just förlustfaktorn med hög upplösning. Förutom att hög upplösning krävs så vill jag kunna mäta förlustfaktorn på flera frekvenser, helst upp till 100kHz i alla fall. Kollar just nu på om jag borde komplettera mina mätmöjligheter med ett sådant instrument. Om ett sådan instrument kan mäta tillräckligt noggrannt borde man även kunna se om denna typ av förluster påverkas av om kabeln ligger på golvet eller är upplyft lite.

 

 

Link to comment
Share on other sites

 

7 hours ago, Anders65 said:

Materialets relativa permeabilitet ges av dielektricitetskonstanten (realdelen) och dielektrikumets förluster (imaginärdelen)

:thumbsup:

 

Så, polarisering påverkar signalen inom audiobandet. När kabeln är ny är denna effekt stor, och i takt med att den används så avtar polariseringen och planar ut till en lägre påverkan.

Är det rätt uppfattat?

Jag trodde att det för aktuella material handlade om sekunder och kanske minuter, snarare än timmar och veckor.

 

Har du några funderingar på vilket sätt det påverkar signalen?

Ska man inte betrakta det som en form av hysteres?

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Jamo said:

Ta den här filmen med en jättestor nypa salt, Ohms lag gäller fortfarande.

 

Filmens budskap är korrekt men Ohms lag och Kirchhoffs lagar gäller fortfarande.

 

Att energiöverföringen inte sker riktigt som man tror är bra att känna till och förklarar varför trådarnas omgivning är en del av kretslösningen men allt ryms egentligen i mätningar av L, C och R. Det kan dock vara intressant att göra mätningar av kablar i olika omgivningar.

 

Om man vill veta hur mycket en kabel kan påverka resultatet borde en uppskattning av energiförlusten genom den vara ett bra sätt att få lite känsla för magnituden.

 

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, calle_jr said:

Så, polarisering påverkar signalen inom audiobandet. När kabeln är ny är denna effekt stor, och i takt med att den används så avtar polariseringen och planar ut till en lägre påverkan.

Är det rätt uppfattat?

Jag trodde att det för aktuella material handlade om sekunder och kanske minuter, snarare än timmar och veckor.

Korrekt - polariseringen påverkar den delen av strömmen i kabel som har att göra med det elektriska fältet. Men polariseringen finns hela tiden och är beroende av materialets egenskaper i isoleringen, det elektriska fältets styrka och frekvensen. När det gäller inspelning så kan jag inom ramen för hypotesen bara spekulera än. Ett sätt att tänka framför allt när det gäller organisatorisk polarisering är att likna det med det som händer med mekanik - vilket en del faktiskt gör. Den påverkan som sker genom den typen av polarisering är att molekyler till viss del vrider in sig i linje med det elektriska fältet. Att skapa dessa vridningar går lite trögt vilket gör att energi som går åt för detta absorberas och omvandlas till lite värme. Det är inte alls omöjligt att dessa vridningar går lite lättare efter en tids vridningar fram och tillbaka i samma riktningar. Det är ju detta som ofta händer när vi vrider en sak som går lite trögt i början. Efter ett tag släpper det en del och går lite lättare :-) Detta skulle kunna förklara inspelning av kablar. Men det är bara byggt på en hypotes än.

 

Den elektriska strömmen i kabeln är summan av tre olika strömmar. Ledningsbundna strömmen (ohms lag) och två andra strömmar som har att göra med det elektriska fältet och det vi diskuterar här. 

 

4 hours ago, calle_jr said:

Har du några funderingar på vilket sätt det påverkar signalen?

Ska man inte betrakta det som en form av hysteres?

Jo, visst har jag funderat. Det blir så att absorbtionen minskar mängden mikrodetaljer i signalen. Bortsett från andra effekter orsakade av ohms lag, så tycker jag detta stämmer bra med vad jag hör gällande olika kablar.

 

Det är inte direkt en hysteres utan mer en kontinuerlig påverkan som kan ha visst plasticitet över tid (inspelning).

 

Link to comment
Share on other sites

Jag hänger inte med i detaljerna här, men en del tillverkare tar ju till metoder som avser minska påverkan av isoleringen:

Nordost-metoden, med sitt monofilament som minskar kontaktytan mot dielektrikumet, Audioquest-metoden, med deras DBS (Dielectric Bias System) och sedan ett antal tillverkare som skyr plaster som pesten när det gäller isolering.

 

Har du tittat på inverkan av naturmaterial, som bomull, när det gäller isolering?

 

En gång besökte jag en man i grannbyn som använde tunna kopparrör som interconnects, alltså dessutom utan jordanslutning, och helt utan isolering. (De var bockade på plats så att säga) Det lät trevligt hos honom men jag kan inte säga att det var något helt uppseendeväckande med ljudet som kunde kopplas till kablaget.

 

Link to comment
Share on other sites

53 minutes ago, AlfaGTV said:

Jag hänger inte med i detaljerna här, men en del tillverkare tar ju till metoder som avser minska påverkan av isoleringen:

Nordost-metoden, med sitt monofilament som minskar kontaktytan mot dielektrikumet, Audioquest-metoden, med deras DBS (Dielectric Bias System) och sedan ett antal tillverkare som skyr plaster som pesten när det gäller isolering.

 

Har du tittat på inverkan av naturmaterial, som bomull, när det gäller isolering?

Det finns ju goda skäl till att bry sig om dielektrikat då det har betydelse för ljudet. En hög andel luft nära ledaren är ett bra sätt att minska problemen förutsatt att man inte väljer fel material för den delen av isoleringen som trots allt ligger nära eller mot ledaren. Jo, jag känner till DBS-metoden. Det man gör är att lägga på ett statiskt elektriskt fält för att på så sätt minska problemen som beskrivs här. Man polariserar materialet helt enkelt med en förspänning. Men man kommer inte undan påverkan av växlande fält. Men med det sagt så är det sannolkt att problemen minskar lite. Så det är inte "ormolja" men min åtsikt är att det gör marginell nytta (teoretiskt i alla fall, då jag inte har något egen lyssningserfarenhet av denna lösning).

 

Har inte kollat på bomull för isolering, även om jag vet att många gillar det. Spontant borde det vara bra, men jag vet inte hur fibrerna i bomullen beter sig i elektriska fält.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Anders65 said:

Har du tittat på inverkan av naturmaterial, som bomull, när det gäller isolering?

Kollade lite snabbt nu. Vad jag ser har bomull en dielektricitetskonstant på 1,3-1,4 att jämföra med PTFE på 2,1. Så bomull ser ut att vara mycket bra som isolatormaterial. Den låga dielektricitetskonstanten tyder på att bomull kan ses som ett icke polärt material, vilket är bra.

Link to comment
Share on other sites

24U, ett i mitt tycke otroligt intressant inlägg med logiska slutsatser. Tack!

Om du inte misstycker så vill jag gärna kommentera och kanske komplettera några punkter ur lågfrekvens (högtalarkablar) synvinkel.

 

För tydlighetens skull så vill jag påpeka att det är mina synpunkter och erfarenheter från högtalarbyggande och yrkesliv. Jag har under 30 år arbetat med konstruktion av punktsvetstänger till företrädesvis bilindustrin både i Sverige och utomlands. Punktsvetsning, då pratar vi låga sekundärspänningar, ca. 5-50V, och enorma strömmar, upp till 50kA vid aluminiumsvetsning.

 

On 2022-01-06 at 18:18, 24U said:

När man bearbetar ledarmaterial skapar man oreda i materialets metalliska gitter och därmed den lätthet elektroner byter plats mellan kärnorna.

Jämför med gärna med rosttrögt stål som kan bli magnetiskt vid bearbetning då kornen ”dras ut” i en riktning.

On 2022-01-06 at 18:18, 24U said:

Det räcker faktiskt att böja en lite tjockare ledare och man har dragit ut materialet avsevärt i kurvans ytterskikt och därmed får man en deformation som går ner på atomnivå.

Se till att undvika skarpa radier! Alltid en bra regel vid förläggande av ledare.

On 2022-01-06 at 18:18, 24U said:

Tyvärr är skärmarna i signalkablar inte speciellt bra på att dämpa magnetfält,

Man kan inte dämpa magnetfält, bara leda om. Dämpning åstadkoms med avstånd som du själv påpekar! Tyvärr är inte avstånd bra ur reaktanssynpunkt (växelström).

On 2022-01-06 at 18:18, 24U said:

 ... så finns det mycket mer saker i vår värld som påverkar ljudet, inklusive rum, temperatur och sinnesstämning, för att man kategoriskt ska förkasta någon teori.

Yepp, håller med fullständigt!

 

När vi pratar kablar så är arean mest avgörande på högtalarkablar och skärmningen helt avgörande på signalkablar.

 

På tal om areor och materialval så drar jag lite fakta om koppar om någon är intresserad:

Det diskuteras en hel del runt renhet på koppar, 99,999% syrefri koppar ser man ibland på kablar. I moderna raffineringsprocesser nås en renhet på 99,95-99,99 procent. Man kan säga att all koppar som används för kablar idag är syrefri. Så hur många decimaler som kommer efter ,99 är inte av någon större vikt.

 

För att åstadkomma olika egenskaper hos hos koppar så legerar man den. Ur elektrisk synpunkt så ger en legering alltid högre resistans än den ”rena” kopparn. Mer legering, mer resistans. Ett svårt vägval när man konstruerar svetsutrustning då man ofta använder kopparen till tungt mekaniskt arbete.

Vanliga legeringsämnen i koppar är beryllium (Be), kobolt (Co), nickel (Ni), kisel (Si), krom (Cr), zirkonium (Zr), kadmium (Cd) m.fl. Man bör undvika beryllium då detta är giftigt vid ex. bearbetning och beröring.

Vanliga föroreningar i koppar, som man vill undvika, är Fosfor (P), Syre (O).

 

De material som är vanligast idag vid tillverkning av olika kablar för överföring av högfrekventa signaler är koppar, aluminium och kopparbelagt stål, kallas ”copper clad steel”, i vissa fall förekommer även kopparklädd aluminium.

Av dessa är det bara en som är riktigt bra lämpad för ändamålet, det är ren koppar.

 

Eftersom majoriteten av elektronernas rörelser påstås ske i ytskiktet på ledaren, så är min undran om det finns ett tillräckligt litet och mjukt kopparrör som kunde tjäna som ledare i en högtalar- och strömkabel…

 

Ok, slut på Amatörens svammel!

 

Link to comment
Share on other sites

Hittade ett intressant mätprogram igår. Daqarta - Data AcQuisition And Real-Time Analysis. Det finns ett macro till programmet för LCR-mätningar med option att mäta förlustfaktorn, DF, som jag är så intresserad av gällande kablar. Förlustfaktorn påverkas ju direkt av materialet i isoleringen och ju längre desto bättre helt enkelt. Ett första steg blir att mäta upp kablarna jag har. Ett andra steg om jag kan få förlustfaktorn att blir bättre på en kabel med höga förluster genom till exempel fyrkantvåg med mycket snabba flanker.

 

Det fina är att man använder sitt ljudkort via USB eller det man har inbyggt i PCn. Jag tänker använda mitt Lynx L22-kort. De första testerna med programmet ser riktigt lovande ut. Återkommer med uppkoppling, erfarenheter och mätresultat förstås.

Link to comment
Share on other sites

Mätuppkopplingen jag använder ser ut som nedan. Använder Lynx L22 ljudkort i min mät-PC. Rref som jag använder är ett trådlindat 470ohm och är uppmätt till 470,2ohm. Har provat med olika resistanser från 10k till 470ohm. Och med mitt ljudkort och för att mäta relativt små kapacitanser verkar 470 ohm vara ett bra val. Det finns inbyggda funktioner i Daqarta för kalibrering. Viktigt att kalibrering görs för den exakta uppkopplingen och mätfrekvensnen för att mätningarna ska stämma. Den kortslutningstråd som används i två steg under kalibrering bör vara så kort som möjlig. Det bästa är att bygga uppkopplingen på en fixtur för stabila mätningar efter kalibrering. Men när allt är fixat så ger Daqarta stabila och repetitiva mätvärden med hög upplösning (även om jag hade önskat ännu högre upplösning för förlustfaktorn).

image.png.04080e6b63bec4d64f6498fc85751153.png

Link to comment
Share on other sites

Så nu är man förstås nyfiken på lite mätresultat...

 

Kommer här!

 

Not: Jag dubbelkollade värdena avseende förlustfaktorerna för Excalibur. Det stämmer att den sjunker vid högre frekvens till skillnad mot övriga kablar. När det gäller Kimber så är förlusterna så små att jag skulle behöva bättre mätutrustning. På G...

 

Förlusterna beror på polarisering enligt tidigare beskrivningar och ju lägre förluster desto mindre påverkar isoleringen i kabeln ljudet. Man bör sträva efter låga förluster förstås.

 

image.png.a0ebfbd84268420fce9b800fe7f3c142.png

Link to comment
Share on other sites

Intressant!

Hur ska man tolka dessa mätningar?

Mindre förlustfaktor mer kapacitans? 

Ökad kapacitans mer filterverkan (kondensatorverkan)?

 

Vad har du som referenskabel?

Har du testat en vanlig Kjell/Biltema kabel?

 

Bra jobbat! Ser fram emot fortsättningen...

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Amatören said:

Hur ska man tolka dessa mätningar?

Mindre förlustfaktor mer kapacitans? 

Ökad kapacitans mer filterverkan (kondensatorverkan)?

Tackar för bra frågor!

 

Mätningen överst visar förlusterna för den del av energin som transporteras via det elektriska fältet längs kabeln. Jag skulle kunna säga att mätningen visar hur bra kabelns isolering är med tanke på användning för analoga audiosignaler. Är det hörbara effekter? Jo, det är lätt att höra om man har ett högupplösande system och hyfsat bra inspelningar. Har man väl hört skillnaden är det svårt att gå tillbaka. Enkelt uttryckt försvinner en del av den inspelade informationen genom denna typ av kabelförluster. Därför vill vi förstås minimera dem.

 

Men observera att vad som är en bra isolering för ex. strömkablar är en helt annan sak - men jag undviker helst detta ämne i denna tråd. Det blir så rörigt tror jag.

 

Relationen mellan förluster och kapacitans är betydligt mera komplex än ett direkt beroende. Att Kimber har så hög kapacitans beror mer på kabelns konstruktion som man optimerar för att minimera dess induktans. Bieffekten av det blir vanligen en högre kapacitans.

 

Ökad kapacitans får helt rätt en filterverkan. Observera att filterverkan alltid handlar om både fas och nivå. Om vi pratar högtalarkablar blir det förstärkarens utimpedans tillsammans med kabelns kapacitans som bestämmer filtrets karaktäristisk och brytfrekvens. Det är därför jag till exempel inte skulle rekommendera 12TC till rörsteg som ofta har lite högre utimpedans. Om man vill nyttja hela potentialen som 12TC har är min lyssningserfarenhet att förstärkaren bör ha en dämpfaktor på minst 100-200. 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Amatören said:

Vad har du som referenskabel?

Har du testat en vanlig Kjell/Biltema kabel?

Jag kör med Kimber 12TC numera. 

Nej, jag har inte testat med vanlig Kjell/Biltema-kabel. Skulle kanske ta 2 meter lampsladd om mäta på... vore lite kul :smile:

Link to comment
Share on other sites

Ja, då kommer resultaten - nu även med Ikea lampsladd. Intressant resultat förstås, men kom ihåg att detta är bara två av många aspekter hos en kabel som är relevanta för ljudet. Jag misstänker att de fyra med högst förlustfaktor har PVC som isoleringaterial. Någon som i så fall är en riktigt besvikelse avseende Zavfino*.

 

image.png.f833c8e9ac1b695e22cd3298153c9878.png

* Enligt Zavfino hemsida ska det vara LDPE närmast ledaren, men sen är det PVC som ledarisolering och PVC som mantel. Tydligen är det för tunnt lager på LDPE... Så det är PVC som orsakar förlusterna även i denna kabel. Dåligt tycker jag.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Anders65 said:

Ja, då kommer resultaten - nu även med Ikea lampsladd. Intressant resultat förstås, men kom ihåg att detta är bara två av många aspekter hos en kabel som är relevanta för ljudet. Jag misstänker att de fyra med högst förlustfaktor har PVC som isoleringaterial. Någon som i så fall är en riktigt besvikelse avseende Zavfino*.

En så enkel sak som resistansen i lampsladden borde göra att den halkar ner i botten bland dessa kablar:) 

 

Riktigt intressanta mätningar av förlustfaktorn, är det bara isoleringen som påverkar denna mätning?

Går det att säga hur förlustfaktorn förhåller sig till andra parametrar som t.ex. velocity of propagation eller settle time som du mätt tidigare?

 

Det är nu det skulle börja vara intressant att se jämförelser mellan andra vanligt förekommande högtalarkablar.

Link to comment
Share on other sites

Jätteintressant. Det brukar sägas att det svårt att mäta hur en kabel låter och det är ju inte heller det du gjort. Men det är ändå intressant. Några ljudliga samband borde man ändå kunna korrelera till. Antingen direkta eller indirekta typ att de påverkar parametrar/specifikationer i förstärkaren som skulle kunna resultera i någon icke önskvärd effekt. Du är själv inne på dämpfaktor och utgångsimpedans som inte gifter sig så bra med kablar med kapacitans, som ett exempel.

 

Hur är det med resistans och isolering (typ folie mot RFI) och om den är ansluten till jord eller inte (i ena eller båda ändar) i sammanhanget

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...