Jump to content

Peps Persson har gått ur tiden


parsifal
 Share

Recommended Posts

Det känns lite som en nära farbror har gått bort för mig, Peps musik och livsåskådning har varit en del av mitt liv sedan modersmjölken och kommer fortsätta att vara en del av mig sålänge jag finns till. Redan som liten bebis var jag på min första Peps och blodsbandkonsert och min far har berättat att jag kröp runt på scenen medan de dansade.

 

Skivorna: Blodsband (1974), Hög Standard (1975) och  Spår (1978) har spelats väldigt flitigt här hemma genom åren.

 

På senare tid så har min svärfar gjort så att jag fått upp ögonen för Peps tidiga år som bluesmusikant där skivan The Week Peps came to Chicago varit en fantastisk ingång.

 

Min egna Pepssamling är långt ifrån komplett och jag ser fram emot att införskaffa de alster som jag saknar, här är en bild på de skivor jag har:

 

51276056241_53677952bd_b.jpg

 

 

 

En fin intervju av Patrik Svensson med Peps Persson från 2017 i Sydsvenskan:

https://www.sydsvenskan.se/2021-06-27/uddlingen-och-varlden

 

 

Utdrag ur intervjun:

 

- Jag ville inte spela Beatlespop som alla andra. Jag kände reggaen så starkt så jag var tvungen att försöka själv.

Vad var det som kändes så starkt? 

– Framförallt rytmen. Rytmen har alltid varit central för mig. Redan när jag var i femårs­åldern fick jag en leksakstrumma i plåt. Den gick jag runt och bankade på, till grannarnas stora förtvivlan. Jag bankade och slog på allt jag kom över. Rytm grep mig väldigt tidigt. Och det är väl inte så konstigt. Rytm är något väldigt grundläggande för människan. Rytm och dans har evolutionärt haft den funktionen att föra oss samman, att tvinga bort ensamheten och isoleringen.

Peps petar i sin pipa, rotar ut aska, fyller på lite Greve Hamilton, pressar ihop den och tänder och puffar. En puff, två puffar, och så petar han i pipan igen. Han säger att den här fascinationen för rytm kanske har att göra med att han aldrig fick någon musikteoretisk skolning. Att den fick förbli oförstörd hos honom.

– Västerländsk musikteori har ju övergett rytmen till förmån för melodi. Pythagoras snöade in på det här med strängen (mäter upp ett avstånd på bordet med händerna) och upptäckte att när man delar in strängen så får man tonsteg (karatebankar med handen i bordet) och vår mänskliga hjärna är konstruerad så att den bara accepterar vissa förhållanden mellan tonerna. Musik är matematik för oss. Men rytm, det är biologi. Hela universum är rytm. Kvantfysiken, atomernas uppbyggnad och allting, det bygger på rytm. Rytmiska förhållanden mellan svängningar i materian. Rytm är allt. Man kan inte förklara det på annat sätt.

Men vad är det som gör att något svänger? 

– Det är återigen det här med universum. Rum och tid, som man ofta brukar beskriva som en väv. Det är spänningar i den väven det handlar om. Små förskjutningar i beståndsdelarna. Jag brukar säga att det som händer är att gravitationen minskar. Det blir plötsligt jättelätt att röra sig om man har en rytm.

Ja, du känner när det svänger, men vet du vad du ska göra för att få det att svänga? 

– Nej, jag vet inte det. Men min kropp vet det. Mitt medvetande kan inte förklara det men min kropp vet precis vad det handlar om. Vi tror att allt bestäms av medvetandet men så är det inte alls. Kroppen bestämmer precis lika mycket om inte mer. Man brukar kalla det för magkänsla, men vad det handlar om är att magen har sitt eget beslutssystem. Den går inte upp och frågar hjärnan om den ska röra på tarmarna.

Som bläckfiskar som har separata nervsystem ute i armarna? 

– Exakt, det har vi också, framförallt i magen då.

 

Med Peps Persson är det lite som med rytm. Vi kan berätta vad han har gjort, men vi kan inte riktigt förklara det. Vi kan inte förklara varför just han av alla blev bonnläppen som upptäckte hela världen, som öppnade sig för allt som var främmande och på så sätt också öppnade sin publik för det.

Var kommer den där nyfikenheten ifrån? 

– Ja, men nyfikenhet har väl alla människor …

Jo, men det är inte alla som följer den … 

– Nej, det är sant. Jag kan nog inte förklara varför jag har snöat in på svart musik, förutom att det handlar om rytm. Och om sättet att se på musik. Det där att skilja en musiker från en ickemusiker, det finns inte i de traditionella afrikanska kulturerna. Musik är något självklart, något i vardagen som alla sysslar med och som ingår i allt du gör. Det är en kollektiv grej och det är en kroppslig grej.

Skånska landsbygden är annars kanske inte så känd för sin öppenhet mot världen. Var kommer det ifrån hos dig tror du? 

– Det kan nog bero på att jag läste mycket rese­skildringar som barn. Farsan var intresserad av det och drog med mig till biblioteket. Det kan ha en botten där, att jag fick en nyfikenhet för resten av världen. Och när man växer upp i en liten by i Skåne … då längtar man bort alltså. Det är ju ofrånkomligt."

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...