Jump to content

Instrumentet "högtalaren"


conan

Recommended Posts

Det slog mig häromdagen att plast låter som plast, aluminium som aluminium, stål som stål och MDF som MDF.

 

Men låter långsamväxt gran som just det?

 

Kan man inte göra en högtalare i långsamväxt gran och låta den resonera med som vilken granbyggd gitarr som helst?

 

Är det så viktigt att högtalaren ska vara stum som en gångvägssugga? Att elementkonerna är gjorda i titanbelagd kolfiber eller ren diamant?

 

Det kanske bara är bra med lite träiga resonanser om man lyssnar på i huvudsak träiga stränginstrument?

 

Eller papper för den delen. Eller plastfilm som membran om man lyssnar på klassisk nylonsträngad gitarr.

 

Förutsatt att stereobilden vidmakthålls förstås.

 

Link to comment
Share on other sites

det finns en del högtalare som bygger på den tanken. en som jag känner till är Living Voice. Men där är det inte långsam gran.

 

Jag har haft living voice och dom har fantastiska fördelar men jag är ändå tveksam till principen. Ett instrument har väl en låda för att förstärka och utveckla ljudet. Jag ser inte en högtalare som ett instrument. Jag trivs bäst med högtalare som har tysta lådor som inte fungerar som membran.

 

Men Living Voice är supercharmiga och enkla att leva med, så det finns en poäng. Det jag uppskattade med living voice var makrodynamiken, kombinerat med ganska god mikrodynamik. Det fanns en patos och rörlighet  i högtalarna som berörde. Dessutom hade dom jämn impedans och var enormt lättdrivna. Så många fördelar men den högtalaren, men i slutändan gick jag åt ett annat håll.

Link to comment
Share on other sites

Finns som vanligt olika meningar om det. En del tillverkare gör kabinettet som en del av ljudalstraren, t ex Harbeth med sin plywood. De gamla legendariska Spendor BC1 gjorde på samma sätt. De var en av mina favoriter på 70/80-talet. Det var Dessutom BBC’s studiohögtalare som var en föregångare till Harbeth.

 

A202874C-4707-461A-9E8D-12F832056CCD.jpeg

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Man kan ju fimpa kabinettet. :smile: 

Fast, beträffande lådhögisar, så oavsett materialval för lådan, så utgör ju membranet en ytterst svag del av kabinettet som helhet. I jämförelse med det man normalt menar med låda så formligen forsar det ju ut ljud genom membranet.

Link to comment
Share on other sites

Jo, intressant det med lådan, men membranet eller kan vi säga anordningen som aktiverar luften ... om den är gjord i alu, stål, keramik, glasfiber, papper, kolfiber eller trä? Finns inte alltid en ljudsignatur i materialet?

 

Kanske vill man ha papper eller trä i högtalarkonen när man gillar träblås, akustisk gitarr eller harpa?

 

Link to comment
Share on other sites

Gamla Sonus Faber med Franco i spetsen hade detta ideal. För min del så är det något jag kan sympatisera med och uppskatta. Jag måste säga att alla konstruktioner signerade av honom har något. En ljudsignatur som jag uppskattar. Stradivari Homage är makalöst roliga högtalare. Amati Homage med.

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, new order said:

Gamla Sonus Faber med Franco i spetsen hade detta ideal. För min del så är det något jag kan sympatisera med och uppskatta. Jag måste säga att alla konstruktioner signerade av honom har något. En ljudsignatur som jag uppskattar. Stradivari Homage är makalöst roliga högtalare. Amati Homage med.

Jag kan inte mer än hålla med. Det är  den främsta anledningen till att jag hållit mig till hans konstruktioner. Hade jag inte mött motstånd hemma för "gravstenslika högtalare" hade jag suttit med ett par Stradivarius Hommage i solida träblock idag. Det är en fantastisk högtalare. Men då talar vi om originalet, inte böjträvarianten.

Hade ett par Amati Anniversario  under många år även de en fantastisk konstruktion i träblock.

Inalles har vi i familjen har vi eller haft sju olika modeller signerade Franco Serblin, varav tre finns kvar, Memento, Electa Amator II och Ktêma. De har haft ett gemensamt drag i ljudsignaturen som jag gillar.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

 

För mig är det självklart att varje högtalare har en signatur. Därmed är det en del av hur det låter. Vissa högtalare har en mer tydlig signatur.

Denna signatur har olika bottnar som tex dynamisk förmåga, frekvensgång, klangfärg och distorsion.  Distorsion som låter bra och sådan som låter illa.

Visst finns det likheter i signaturen mellan högtalare med liknande membra, liknande material i låda och hur de är konstruerade. Trots detta kan olika konstruktionsprinciper ge välljudande högtalare. Vilken signatur är rätt? Den du gillar bäst. 

 

Angående @calm's exempel med Sonus faber. Jag håller med om Sonus faber. Jag tillhör de som tycker att de har ett i grunden har förföriskt ljud i sig  som så klart startade med Franco. Detta har vidare trimmats så de svaga länkarna blivit bättre på mycket, men att de lyriska, intima och romantiska är kvar. Det kan en del nya "tekniska högtalare" sakna och då blir jag inte berörd på samma vis. De har alltid varit mycket duktiga på kraften i basen och organisk värme i hela registret.

Jag tycker deras nya stora modeller är bättre totalt sätt än de tidigare även om de också är jättebra. Jag älskar tex mina Guarneri Memento.

 

Magico låter inte som Verity Audio som inte låter som Wilson som inte låter som Klipsch som inte låter som Magnepan som inte låter som Marten. Alla är bra och alla har sina fans, men de låter olika och mäter säkert olika, men vem har rätt? Så visst är högtalaren ett instrument på det viset. 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2021-06-18 at 13:37, conan said:

Det slog mig häromdagen att plast låter som plast, aluminium som aluminium, stål som stål och MDF som MDF.

 

Men låter långsamväxt gran som just det?

Det finns helt klart paralleller mellan instrumentbyggeri och kabinettkonstruktion, även om designmålen är helt skilda. Dvs materialens och geometriernas beteende är desamma. Men man behöver alltid beakta både geometri och material.

Olika utseende för Q-faktorn (högt/lågt Q och hur oscilleringen ser ut) avgör högtalarens/instrumentets klang, och det jag tycker är intressant med denna fråga är på vilket sätt transienter klingar ut i materialet/geometrin.

Man behöver bena ut vad man menar med tex resonansdött, optimal dämpning, tuning... Begrepp som det slängs med, men som inte är definierade.

 

 

Vi körde tråden Träets Klang om detta under din Euphonia-hiatus.

 

 

Link to comment
Share on other sites

17 hours ago, conan said:

Jo, intressant det med lådan, men membranet eller kan vi säga anordningen som aktiverar luften ... om den är gjord i alu, stål, keramik, glasfiber, papper, kolfiber eller trä? Finns inte alltid en ljudsignatur i materialet?

 

Kanske vill man ha papper eller trä i högtalarkonen när man gillar träblås, akustisk gitarr eller harpa?

Den här diskussionen påminner mig lite om diskussionen om diffusion i tråden om Marten. Ska man utnyttja rummet för att skapa ljud eller ska man ha ett mer absorberande rum? Ska högtalarlådan sjunga med eller ska bara (i stort sett) högtalarmembranen skapa ljudet?

 

Det finns förstås inget rakt svar på det, var och en har sina egna värderingar i frågan. Jag ligger mer åt absorberande rum och stumma lådor.

 

Ett folk som är intresserade av material är japanerna. Där sätter man en ära i att använda fina papper som membran, istället för ett diamantbetrött metallmembran. Och ingen kommer nog att påstå att japanerna ligger efter när det gäller ljudreproduktion, snarare tvärtom.

 

Jag har en smak som ligger åt upplösning, snabbhet och temporal finess. Priset är att det jordiga, fysiska ljudet av liveinspelade instrument kan förloras. Material ger karaktär, det tror jag faktiskt. Rum ger karaktär. Troligen ger mina örongångar och mina förutfattade meningar karaktär.

 

Så ja, många har jobbat med naturliga material, t.o.m. i kablar för att få en karaktär. PHY och Luna dyker upp i huvudet direkt. Jag skulle misstänka att de flesta hifiberoende ligger någonstans i mitten, man vill ha både hög upplösning och karaktär.

 

Link to comment
Share on other sites

Jag ska kanske lägga till att jag inte tror att det finns någon motsättning mellan upplösning och karaktär. När jag läser igenom vad jag skev ser det ut så. Jag tror det är tvärtom. Karaktär har sin grund i upplösning. Det är ljudets grundkaraktär som uppstår ur olika materials klangegenskaper som vi misstar som karaktär hos instrument eller sångare.

Återigen saker är inte antingen eller. Det finns en funktion hos "grundtonen", den håller ihop framförandet. Ett högupplöst ljud kan förlora sig i detaljer.

Exempel:

Simaudios Moonförstärkare är inga mästare i upplösning. Men ändå lyckas dom organisera ljudet så att det blir mer greppbart, begripligt och förpackat för mänsklig konsumtion. Den musikaliska upplevelsen blir förhöjd. Musikalisk organisation är nyckelordet.

Atma-Sphere är arketypen för den högupplösande förstärkaren, liksom några andra förstärkare som Spectral och Nagra. Men Atma-Sphere kastar dig till källan, på gott och ont. När det är bra så är det djävligt bra och tvärtom. Det blir en resa med högre insatser. Tempot och den musikaliska intentionen blir tydligare för mig. Karaktär och tonalitet blir lite sannare, men hänger inte lika mycket ihop.

Jag talar av erfarenhet, jag har båda förstärkarna.

 

Javisst, man kan bygga en högtalare av gran som en resonanslåda som förstärker karaktären hos en violin och kanske tenorer. Det funkar nog. Det kommer att hänga ihop ljuset och ge en enorm emotionell påverkan. Men jag tror det blir för begränsat.

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, DrKlang said:

Och ingen kommer nog att påstå att japanerna ligger efter när det gäller ljudreproduktion, snarare tvärtom.

Japanerna är duktiga men högtalare har väl inte varit deras paradgren genom åren, tycker jag.

Link to comment
Share on other sites

Kan tänka mig att ljudskillnader hos olika lådmaterial inte bara handlar om de resonanser som lådmaterialet exciterar direkt ut i lyssningsrummet. Jag tänker mig att lådmaterialets resonanskaraktär (ljud) dessutom tar vägen ut genom konmembranet. 

Link to comment
Share on other sites

15 hours ago, Strmbrg said:

Kan tänka mig att ljudskillnader hos olika lådmaterial inte bara handlar om de resonanser som lådmaterialet exciterar direkt ut i lyssningsrummet. Jag tänker mig att lådmaterialets resonanskaraktär (ljud) dessutom tar vägen ut genom konmembranet. 

 

Det kan nog stämma. Vad det handlar om är ju en samverkan mellan boxen och membranet. En rör sig och en är stilla, optimalt. Om båda rör sig, som i en resonanslåda så påverkar dom varandra.

Många tycker, och jag tror jag har hört det också, att aluminiumlådor låter annorlunda än trälådor. Oavsett vilket material som används gör tillverkare stora åtgärder för att dämpa resonanser i lådan. Det är det gängse arbetssättet som jag personligen föredrar och uppskattar. Sedan tror jag att olika material ger olika ljudsignaturer. Wilson har ju jobbat med material mycket.

När YG kom med sina aluminiumlådor var det många som reagerade på ljudkaraktären. I det fallet tror jag att det också har med delningsfiltret att göra.

 

En del tillverkare ansluter sig till "piston" teorin, och använder massivt trä, troligen för att få en viss klang. Kharma t.ex. Men då handlar det inte om gran, utan betydligt hårdare träslag och syftet är nog inte att lådan ska svänga, tvärtom. I alla fall beskriver Kharma sina trälådor som "the most stiff cabinet ever made".

 

Trots det tror jag att dom försöker få en viss ljudkaraktär med sina trälådor, även om dom inte deklarerar det så.

Link to comment
Share on other sites

Om man tänker sig att man bygger lådan av säg 10 cm tjock betong, eller lika tjockt stål så gissar jag att vibrationer på lådans yttre yta är tämligen obefintliga. Åtminstone om vi tänker oss en låda om säg 15 liters innervolym och i någorlunda gängse proportioner.

Åtminstone torde "signal/brusförhållandet" mellan det direkta membranljudet och det indirekta lådljudet vara mycket lågt, även om lådresonanser förmodligen kan registreras även i detta extremfall.

Men, fortfarande - och som jag med begränsad framgång tjötat om i andra trådar:

Ponera att den ovan beskrivna lådan är bestyckad med ett bas/mellanregister-element och ett diskant-dito. Ponera att delningen sker vid 3000 Hz. Även om nu alltså lådan är praktiskt taget "tyst", så är ju fortfarande bas/mellanregistrets membran en del av lådan. Membranet är gjort av tunn papp eller liknande. Inte av 10 centimeter tjockt stål eller betong. Det vill säga: en ganska stor del av lådans total-area utgörs av ett mycket ljudgenomsläppligt material. Betraktar vi enbart den mot lyssnaren riktade lådytan, där membranet finns, så är förhållandet stål/papp kanske 70/30 eller så.
Inte mycket att göra åt, men likafullt ett förhållande som får konsekvenser. Ty, om man - som jag fått intryck av att vissa tänker - skulle kunna bortse från membranets genomsläpplighets-egenskaper, så skulle man ju kunna göra hela lådan av samma material som membranet...

 

För övrigt kan man ju tänka sig att de som bygger högtalare där lådresonanser är en medveten del av totalljudet, gör just detta eftersom det kan vara en enklare/billigare metod att åstadkomma slutresultatet än metoden att göra en extremt styv låda som inte resonerar.

Link to comment
Share on other sites

 

On 2021-06-19 at 12:15, DrKlang said:

Ska högtalarlådan sjunga med eller ska bara (i stort sett) högtalarmembranen skapa ljudet?

Man behöver inte gå till extremfallen.

Jag förstår i princip vad du menar, men ett kabinett som är stumt kan sjunga med mer än ett mjukt kabinett som dämpar som in i bänken :winking:

Det är alltså när man har andra mål än att bara skapa styvhet som man studerar på vilket sätt materialet och geometrin ska klinga ut.

 

Dels kan vibrationer i kabinettet skapa en tonsammansättning som är mer eller mindre behaglig, dels påverkas elementen av hur baffelns respons ser ut.

 

 

 

22 hours ago, Strmbrg said:

Ty, om man - som jag fått intryck av att vissa tänker - skulle kunna bortse från membranets genomsläpplighets-egenskaper, så skulle man ju kunna göra hela lådan av samma material som membranet...

Eftersom det är samma insignal som spelas i lådan blir man inte störd.

Kabinettets syfte är inte att ljudisolera mot omgivningen utan de primära syftena är att skapa en styvhet för elementen och att påverka utstrålningens frekvensgång.

 

Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte på det där med prata inne i lådan. Om man nu spelar med ESL 57 så är baspanelerna fria framåt och bakåt medan diskantpanelerna har ett stycke filt bakom sig. De dämpas lite bakåt alltså, men egentligen kanske man kan säga att dipoler är en sorts högtalarelement där man själv sitter inne i lådan och lyssnar, snarare än utanför lådan som med boxhögtalare. Man kan ju också se det som att man sitter inne i lådan med boxhögtalare också men elementen har fått en extra box runt om.

 

Link to comment
Share on other sites

5 minutes ago, conan said:

Jag tänkte på det där med prata inne i lådan. Om man nu spelar med ESL 57 så är baspanelerna fria framåt och bakåt medan diskantpanelerna har ett stycke filt bakom sig. De dämpas lite bakåt alltså, men egentligen kanske man kan säga att dipoler är en sorts högtalarelement där man själv sitter inne i lådan och lyssnar, snarare än utanför lådan som med boxhögtalare. Man kan ju också se det som att man sitter inne i lådan med boxhögtalare också men elementen har fått en extra box runt om.

 

De där tankebanorna har jag också emellanåt.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...