Jump to content

Nå, hur är det med märkes-sounden och hur funkar det där med att matcha apparater av olika märke?


Strmbrg

Recommended Posts

Jag hade ett Exposure-slutsteg en gång. Det hette nog 3010-nånting sånt... Jag tyckte att det lät rätt bra, men kom senare att inse att det inte gjorde det. Eller, bra hit och bra dit. Det lät grumligt. Begränsad återgivning av lokalrymd, eller aningens mer tekniskt uttryckt sannolikt en dålig småsignalupplösning.
Det handlade inte primärt om att jag inte gillade "soundet" tror jag. Snarare så var det svårt att få realism-känslan utan att jag ansträngde mig för att få den. Då blir man rätt snabbt trött på att lyssna, eftersom det måste "tilläggsprocessas en massa" i skallen för att addera det som saknas.

Om jag skulle försökt mig på att matcha andra apparater med detta slutsteg - hur skulle det gått till? Det kanske skulle gå - det ifrågasätter jag inte, men jag förstår inte hur.

Eftersom jag inte accepterar den skrala upplösningen som varandes ett "märkes-sound" utan som ett tillkortakommande, så har jag alltså svårt att förstå det där med att matcha samman en anläggning om det egentligen handlar om kompensation för tillkortakommanden.

 

Som jag ser det så strävar man antingen efter ett anläggnings-sound eller efter att minimera anläggnings-soundet. Observera att jag inte likställer eliminera med minimera. 

Så, vilka bra exempel finns det på märken med påtagligt specifika sound?

 

Emotser naturligtvis era reflexioner, erfarenheter och resonemang.

Link to comment
Share on other sites

De funns tre olika typer av matchning, skulle man kunna säga.

 

  1. Den fundamentala matchningen handlar om elektrisk matchning, ungefär som att välja rätt oktan i tanken. En tråd på Audiogon förklarar detta bra och förståligt. Se första svaret i följand länk. https://forum.audiogon.com/discussions/how-to-match-preamp-and-power-amp
  2. Även om slutsteget ”enbart” skall strömsätta den spänningsbehandlade signalen från försteget så har de lite olika ljudsignatur beroende på t ex komponentval. Bipolära transistorer har lite andra egenskaper än t ex mosfet-transistorer. En del kör med negativ motkoppling (feedback), andra inte och det finns de som kan variera den (som i mina steg) för bättre anpassning till olika högtalare. En del slutsteg klarar kraftiga impedans- och fasavvikelser än andra osv. Några är mer stabila än andra (typ nära fördubbling av effekt från 8 - 4 ohm och från 4 - 2 ohm) vilket kan påverka ljudet beroende på högtalares impedanskurva. Detta påverkar hur de låter. Sen finns det slutsteg som är snabbare än andra (transienter). Accuphase och andra tillverkare gör sina val efter sin övertygelse. Hur dessa val låter kan man bl a läsa om i tester. Men hur kombinationer mellan olika märken låter tillsammans är svårare att läsa sig till. De får man prova själv. Man kalla det färgning eller mer eller mindre avsaknad av färgning. Mig veterligt finns det ingen perfekt matchning och det finns heller ingen perfekt matchning mellan slutsteg och högtalare. Dessutom inga perfekta inspelningar. Det handlar om subjektiva val. Men det finns elektriska parametrar. Allt är inte hokus pokus.
  3. En tredje del handlar om design, känsla, fåfänga, social belöning och liknande.

 

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Bebop said:

De funns tre olika typer av matchning, skulle man kunna säga.

Instämmer.

Jag skulle vilja understryka att #1 är #1 och det går att förlänga till hela kedjan. Utan #1 är man snett på det hur bra komponenten än är eller hur bra #2 eller 3 än är.

Det bortses ofta från det.

 

Link to comment
Share on other sites

20 hours ago, Strmbrg said:

Snarare så var det svårt att få realism-känslan utan att jag ansträngde mig för att få den. Då blir man rätt snabbt trött på att lyssna, eftersom det måste "tilläggsprocessas en massa" i skallen för att addera det som saknas.

 

 

Du kanske har skrivit det någon annanstans, men vilka egenskaper i musik ger dig din "realism-känsla"?

För egen del tycker jag den största skillnaden mellan riktiga instrument och riktigt bra HiFi  ffa är dynamik i alla register och storlek på instrument och orkester. 

 

20 hours ago, Strmbrg said:

 

Om jag skulle försökt mig på att matcha andra apparater med detta slutsteg - hur skulle det gått till? Det kanske skulle gå - det ifrågasätter jag inte, men jag förstår inte hur.

 

Det är inte lätt. Jag tror du gör det lite för svårt för dig. Jag skulle göra det på ett annat sätt. Jag skulle börja med ett mål för vad man vill ha för egenskaper i musikåtergivningen och vilka egenskaper som är viktigast. Fixa ett tydligt ljudideal och mål med din anläggning. 

Därefter välja högtalare som man tror rimligen kan leva upp till detta. Sedan signalkällor och sedan matcha med försteg och slutsteg och även kablar för att krydda så det smakar gott. 

Att ha ett slutsteg först och försöka bygga en återgivning runt detta kan nog bli riktigt svårt om slutsteget inte råkar vara rätt. Lite som att börja med att köpa ett Marbodalkök och sedan leta hus där detta kan passa. Lättare att köpa kök och få det att passa in när man valt ett hus.

 

20 hours ago, Strmbrg said:

 

Eftersom jag inte accepterar den skrala upplösningen som varandes ett "märkes-sound" utan som ett tillkortakommande, så har jag alltså svårt att förstå det där med att matcha samman en anläggning om det egentligen handlar om kompensation för tillkortakommanden.

 

 

Då får du nog börja acceptera det för att komma vidare tror jag. Alla märken och system har en karaktär som gör att man hör att det inte är live och att det är ett system man lyssnar till. 

Jag tolkar dig som att det finns enheter i en anläggning och hela anläggningar som inte påverkar signalen. Det finns inte så häng inte upp dig på det. Det skulle nog gå att mäta sig till vilken anläggning som påverkar grundsignalen minst, det är bara det att det inte hänger klockrent ihop med hur bra den återgivna musiken sedan låter av en mängd anledningar. Därför måste man lyssna lyssna och åter lyssna och skaffa sig erfarenheter av vad man gillar och vilka produkter som låter bra ihop. Det är en mycket intressant och rolig resa att göra detta. dessutom berikande i form av bättre ljudet i sitt eget system när man gjort kloka välgrundade val av prylar. 

 

20 hours ago, Strmbrg said:

om det egentligen handlar om kompensation för tillkortakommanden.

 

 

Eller så handlar det om att välja det minst dåliga alternativet bland alla de alternativ som finns när utrustning konstrueras. Det är en balans som konstruktören får hantera. 

Det handlar det om när vi väljer prylar också. Gillar du inte vass skrikig diskant så välj en produkt som inte har det i ditt system. HAr du vass skrikig diskant och inte vill ha det så ta reda på vilken produkt som orsakar detta och välj en ny.

 

 

 

20 hours ago, Strmbrg said:

Så, vilka bra exempel finns det på märken med påtagligt specifika sound?

Jag har nog inte hört något märke som inte har ett specifikt sound. Alla märken och system jag hört har karaktärer som är unika och som skiljer dem från riktiga instrument och andra system och märken. 

Inga märken jag hört låter som riktiga instrument. Jag skulle aldrig bli lurad på det. 

 

Det är svårt att generalicera och det kan vara personliga upplevelser. Jag gör en mycket förenklad bild av några märken. 

Dina Maggisar har ett mycket specifikt sound, de skiljer verkligen ut sig. Det är inte mycket annat som låter som Maggisar. 

Samma med Martin Logan men de åter inte lika Maggisar.

Dynaudio har en tydlig karaktär med en mycket torr upplöst bas med hård kärna.

Krell har en värme och kraftfull återgivning och med dynamik som få andra.

Audiovector har ibland en speciell diskantåtergivning. 

Hornögtalare har ofta en karaktär som är typiska för horn. Vissa egenskaper kan vara mycket realistiska på viss musik.

OSV.

Western Electrics är nog det märke som jag hört låter närmast som musik kan låta live.

 

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Intressant, Apexorca.

 

Om jag skall försöka mig på att beskriva mina upplevelser av "sound" med några exempel. Och alltsammans handlar - värt att ha i minnet - om avlyssning av sådan musik som man kan höra i verkligheten också, dvs främst akustiska instrument i verkliga miljöer som konsertsalar.

I praktiken handlar det om storskalig "klassisk musik". (Jag lyssnar aldrig på musik som förvisso kanske kan vara bra att "testa anläggningen med", om den inte primärt tilltalar mig musikaliskt.)

  • Hörluren Sennheiser HD 650 var en besvikelse trots att tydligen många gillar den, eller kanske just därför att mina förväntningar trissats upp av just detta omfattande gillande. Musiken lät väldigt inbäddad. Jag var tvungen att kräma på rejält för att få lite klarhet i symfonierna. Det resulterade i att jag spelade otrevligt högt.
  • Slutsteget Exposure 3010 visade sig efter en tid resultera i lyssningströtthet. Jag fick - utan att jag egentligen insåg att jag fick det - aktivera "korrektionskretsarna" i hörselsinnet rejält för att få en illusion av rymd och verklighet i symfonier och konserter. Ljudet var allt annat än klart och högupplöst. Det resulterade i att jag även här frestades att "dra på" till nivåer som jag upplever som otrevliga. för att överhuvudtaget "lyfta småsignalljuden över den grumliga ytan".
  • Slutsteget Rotel RB-1590 hade jag höga förväntningar på, eftersom jag vid den tiden jag skaffade det var inne på att rejält med effektresurser skulle ge mig "den elektriska kapacitet" som behövdes för att slippa den distraherande grumligheten, eller bristen på klarhet. Lite utifrån den fromma förhoppningen om att när slutsteget slipper "anstränga sig" så kommer det att låta klart, detaljerat och realistiskt om symfonier och annan liknande musik. Jag gillar inte ranking, men visst lät det betydligt bättre än med Exposuren. Betydligt bättre, men inte alls bra. Det gick självklart att dra på "utav helsike", men vad skall man med höga ljudtryck till, om det inte samtidigt låter riktigt klart och rent?.. Och sådär högt som jag kunde spela låter det ju inte om en symfoniorkester i verkligheten. Det blev snarare absurt på något vis.
  • Högtalaren Jordan VTL: Ett missfoster! Åtminstone i mitt rum. Stumt, resonant och med en "beamande diskant" från det ensamma bredbandselementet. 
  • Hörlurar från Grado: Nja, inte alls någon rak tonkurva, eller särskilt realistiskt tonalt sett, men likafullt ett "sound" som renderar i att jag blir engagerad i musiken.
  • Slutligen så lite prylar som jag gillar och som jag inte klarar av att hitta något direkt "sound" hos. Det vill säga prylar som - åtminstone för min del - inte färgar musiken på ett sådant sätt att jag lägger märke till färgningen och därmed ger mig en odistraherad upplevelse av realism: Magneplanar MG 1.6 och MG 3.7i, Accuphase A-20 och A-36, Chord M Scaler, Chord Hugo TT2. 
  • Huruvida dessa prylar har samma karaktär som övriga prylar från dessa tillverkare det kan jag inte uttala mig om av den enkla anledningen att jag inte lyssnat på dem alla.

Sammanfattningsvis så vill jag inte ha något "sound" i bemärkelsen "sound" som står i vägen för min upplevelse av realism.

Link to comment
Share on other sites

@Strmbrg

Bra! Att testa prylar är lärorikt för att se vad man gillar. 

 

50 minutes ago, Strmbrg said:

Det gick självklart att dra på "utav helsike", men vad skall man med höga ljudtryck till, om det inte samtidigt låter riktigt klart och rent?.. Och sådär högt som jag kunde spela låter det ju inte om en symfoniorkester i verkligheten. Det blev snarare absurt på något vis.

 

Då är det bara att leta vidare tills allt du önskar sitter som en smeck.

OM en symfoniorkester drar på så klarar nog inga HiFi-anläggningar att matcha detta ljudtryck. Har läst om peakvärden på 135db vid orkestern. Sitter man längst bak i salen är det så klart mindre ljudtryck. 

"

Obeling & Poulsen (1999, Danmark) gjorde dosimetermätningar på musiker i fyra symfoniorkestrar. LpAeq mellan 84 och 95 dB uppmättes. Man angav inte vilka musikstycken som spelades, men det gällde många stycken av olika slag. Ovanligt nog redovisades peakvärden (LpCpeak). I två fall överskreds gränsen 135 dB."

 

Vill man vara nära orkester i upplevelsen från sin stereo får man ha prylar som kan spela bra vid stark volym. 

 

En ensam trumpet kan i ett vanligt rum få toppar på 130db och det klarar nog inte många anläggningar att återge. Så det är inte säkert att du led av ljudtrycket utan snarare av distorsion eftersom anläggningen inte kunde återge ljudet bra. Jag menar inte att det är önskvärt i normalfallet, men jag vill bara belysa att instrument kan spela starkare än vad de flesta anläggningar kan hantera på ett bra sätt. Var och en får efter egen smak spela och njuta av musikens alla delar på sitt sätt. Innebär det att man inte vill spela över 85 db eller dra på så att det liknar en rockkonsert så blir valen på produkterna säkert lite olika. 

 

Jag har varit på många Jazzkonserter där man sitter precis vid scenen. Det är underbart härlig, man hör och ser allt. Det kan vara ett grymt ljudtryck från tex blåset och trummorna. Har inte hört någon stereo i hemmamiljö som klarar av denna dynamik och kraft. Bristen sitter i tekniken. 

 

Link to comment
Share on other sites

Jorå, ifrågasätter inte alls att ljudtrycken hos en verklig symfoniorkester är avsevärt större än de blir hemma. Men det är inte de verkliga ljudtrycken i faktiska mätvärden som intresserar mig. Det som spelar all roll för min del är att illusionen av en verklig orkester uppstår. 

Jag ställer mig mycket tvivlande till att det krävs verklighetens ljudtryck för att frammana den illusionen, och därmed mycket tvivlande till att om verklighetens ljudtryck inte uppnås så uppnås inte heller illusionen.

 

Det hela är ju väldigt enkelt att avgöra: Jag vet ju om jag får en god illusion av realism eller om jag inte får det - bara genom att lyssna.

:smile:

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, Strmbrg said:

 

 

Det hela är ju väldigt enkelt att avgöra: Jag vet ju om jag får en god illusion av realism eller om jag inte får det - bara genom att lyssna.

:smile:

 

Precis. Jag skriver det igen. Det är bara genom att lyssna mycket och skaffa sig erfarenhet av olika system som man kan trimma sitt eget så att man uppnår det man själv önskar

Det verkar ju vara det du redan kommit fram till så då kan du ju ganska lätt testa och välja produkter som gör det du vill att de skall göra med musikåtergivningen. Så då har jag nog missuppfattat en del av dina frågor. Jag trodde du bland annat ville ha hjälp med att förstå just det du skriver ovan. 

Jag märker att jag nog inte riktigt hänger med.  

 

 

Angående illusionen av en orkester så har jag hittills inte varit nära att tro att det jag hör kommer från en riktig orkester när det är reproducerat. Inte ens på de bästa systemen på mässor eller bästa "hemma hos" jag någonsin hört. Inte ens halvslumrande nästan drömmande i soffen har jag råkat tro att det jag hör kommer från riktiga instrument. Jag kanske har en dålig förmåga för detta och vissa kanske lätt hamnar i den illusionen. Däremot kan jag sugas in i musiken och nästan hamna i trans ändå av ren vällust, och jag älskar att lyssna på musik från system som låter bra, men som sagt skulle jag aldrig tro att det är live, här på riktigt.

Det är två helt olika sporter för mig. Båda mycket härliga och inspirerande.

1- Höra på musik live.

2- Höra från ett bra HiFi-system. 

Jag skulle kunna lägga till en tredje punkt/sport som jag uppskattar mycket men tyvärr prioriterar för lite, även om jag gör det lite ca en gång i veckan.

3- Spela ett instrument själv, det är skitkul. 

Link to comment
Share on other sites

Jag får nog tillägga att jag aldrig kommer så nära verklighetens ljud att jag på riktigt verkligen tror att det är verkligheten jag hör här hemma.

 

Vad jag menar är att det kan låta mer eller mindre verkligt.

Det vill säga: Någonstans på "skalan från dåligt till bra" så börjar det låta såpass realistiskt att jag inte längre i någon besvärande grad distraheras av tillkortakommandena. (Självklart krävs en mycket god inspelning också. Vi pratar ju väldigt mycket "apparat", så det bör inte förglömmas.)

 

Hemmalyssning kommer nog alltid att - rent objektivt - vara mycket långt ifrån verklighetslyssning.

Men, min egen erfarenhet är att det finns en någorlunda påtaglig gränslinje där någonstans på "skalan från dåligt till bra". Ovanför den gränslinjen är tillkortakommandena i hemmaljudet förvisso fortfarande rent objektivt påtagliga, men - och det är min poäng - där ovanför den gränslinjen så försvinner distraktionerna och musiken blir det enda jag fokuserar på.

Gränslinjen befinner sig nog på olika plats på skalan för olika personer, vilket jag utvecklar nedan.

 

Här kommer nämligen mitt lilla resonemang om "avsändare" (fonogram/anläggning/rum) och "mottagare" (lyssnaren) in i bilden: 

Två personer som lyssnar på en anläggning behöver ju inte vara överens om huruvida inspelningen och uppspelningen av Mahlers femma med Riccardo Chailly i Concertgebouw-hallen låter realistisk eller ej.

De lyssnar på samma sak men processar luftvibrationerna som når deras respektive öron på olika sätt.

Jag skriver luftvibrationer, eftersom ljud är en förnimmelse/nervreaktion exciterad av luftvibrationerna. Ponera att de turas om att lyssna, så att de kan sitta på samma plats i rummet, så slipper vi blanda in den parametern.

 

Den ene lyssnaren säger: "Mjä, lite vasst, lite dassig upplösning i basen men dock ett bra djup. Jag störs lite av det där vassa och den där grumliga basen".

Den andre säger: "Vilket ljud! Inga brister som jag störs av. Här kan jag verkligen leva mig in i musiken!"

 

Samma avsändare - olika mottagare - olika resultat.

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Strmbrg said:

Samma avsändare - olika mottagare - olika resultat.

Exakt så är det i vår hobby - inga rätt inga fel, bara ens egna uppfattning, ljudideal e t c som gör så att man kan njuta av den musik man lyssnar till.

Så sök vidare mot ditt mål och hoppas att du hittar det du söker utan att behöva testa ”allt”, kanske du fått några tips i tråden du skulle hunna använda dig av för att kunna utesluta eller vilja testa så processen inte blir evigt lång och kostsam.

 

/byZan

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Strmbrg said:

Jag får nog tillägga att jag aldrig kommer så nära verklighetens ljud att jag på riktigt verkligen tror att det är verkligheten jag hör här hemma.

 

Vad jag menar är att det kan låta mer eller mindre verkligt.

 

Bra att du skriver detta. :thumbsup:

 

Jag tillhör ungefär samma "lyssnarläger" som du och instämmer förstås i det ovan citerade. Det krävs en hel del inbillning ovanpå en bra återgivning för att man ska uppfatta det som påtaglig "realism" men det gör lyssningen så mycket mer njutbar och musiken förmedlas på ett bättre sätt (för mig) när akustiska instrument och röster placeras ut i 3-D och får en påtaglig "kropp". Det är mycket enklare att följa med i musikens vindlingar när allt separeras på ett fint sätt och man får anstränga sig mindre själv för att höra det som pågår.

 

Jag brukar säga att jag söker egenskaper som gör det lättare för mig att inbilla mig att det låter som i verkligheten. Det kan alltså i princip innehålla fel som inte gör så mycket men fel som är direkt störande måste avlägsnas. Hur akustiken utformas/uppträder är det främsta exemplet på hur "fel" i återgivningen kan ge ökad grad av realism. Vill man ha bästa möjliga reproduktion av signalen fram till trumhinnan krävs mycket dämpade rum men vill man uppnå realism i anslag och rumslig klang krävs det att det kommer ljud från alla håll men på ett sätt som inte stör direktljudet. Det finns många som föredrar det ena eller andra sättet att angripa rummet och jag kan uppskatta kortare tids lyssning i hårt dämpade rum där det är lätt att höra detaljer även vid hög ljudnivå och även lyssning i hörlurar som ger lite av samma sak fast då bör man inte spela så högt. I det långa loppet föredrar jag rum som "klingar med" på ett naturligt sätt men inte mer än vad som krävs för att ljudet ska bli "fritt svävande" i rummet.

 

Med detta sagt så är det faktiskt ganska lätt att reproducera ljud som uppfattas som påtagligt realistiska och vi är nog många som trott att vi hört en telefonsignal eller ringklocka i verkligheten fast den varit inspelad och även något så svårt som röster kan bli väldigt realistiskt om där finns mycket rumsklang på inspelningen. Det är det torra närmickade ljudet som är svårast att tolka som naturligt.

 

Lite virriga formuleringar och tankar kanske men det är inte så enkelt att beskriva kortfattat i text.

 

Link to comment
Share on other sites

Kostsamt är det  - som fasen!

Men det är självvalt. 🙂

Jag vet vad jag vill ha, det distraktionsfria ljudet. Metoden att nå dit är för min del extrem klarhet.

Det mesta av det jag lyssnat på är mycket långt från den önskade klarheten. Det kan låta maffigt, byxfladdrigt, imponerande, stort etcetera men sakna klarheten likafullt. 😕 

Link to comment
Share on other sites

26 minutes ago, MatsT said:

även något så svårt som röster kan bli väldigt realistiskt om där finns mycket rumsklang på inspelningen. Det är det torra närmickade ljudet som är svårast att tolka som naturligt.

Den frasen är för mig en absolut sanning. Det är förmodligen därför att vi hyllar många gamla klassiska inspelningar på Decca, Mercury, Columba och RCA Red Seal som särskilt välljudande. De valde inspelningplatser med särskilt fin rumsklang som också den spelades in med 2-3 mikrofoner. Så gör en del bolag även idag och de låter också utmärkt. Det är väl främst den "elektriska" musiken där närmickade instrument förekommer eller inga mickar alls, typ synthar och elgitarrer. Men det har ju också skapat ny och intressant musik.

 

Jag vänder mig lite mot att live alltid låter bäst. Det håller jag inte med om. Det är lika falskt som att det alla stereoanläggningar låter lika. Alla arenor är inte perfekta. Även på scen används elektronik av varierande kvalitet och användning. Det krävs duktiga hantverkare bakom scen och vid mixerborden. Dessutom låter det olika beroende hur mycket folk som är i salen och var man sitter osv. Men när allt stämmer är det fantastiskt. Det blir aldrig samma hemma men det kan ge samma höjd på känslan om allt stämmer. Dessutom i lugn och ro, utan trängsel och som ett klimax efter en i övrigt lyckad dag. :satisfied:

 

 

Link to comment
Share on other sites

För mig är arenan där inspelningen ägde rum - och dess bidrag till slutresultatet - en av de stora behållningarna. Om det görs rätt. 

Och det upplever jag att man kunde "back in the days". 

 

Här nedan en bild på ett album där man hade det som målbild redan från planeringsstadiet. 

Cootie and Rex in the Big Challenge spelades in våren -57 i Webster Hall, New York. 

 

Med blås på bägge sidor som delat upp framförandet i ett lekfullt "call & answer".

Härlig inspelning som jag upplever gör sig väl i ett stort lyssningsrum, något som förstärker känslan av rum och rymd. 

 

 

51SGV9wuK1L.jpg.8ac8bdf1317a3aca3a2acfd1280717f1.jpg

 

Link to comment
Share on other sites

Bra där Bebop att nämna inspelningar och deras förutsättningar. Mycket fokus på att apparaterna och ingen hifi hemma kan ge livekänslan eller illusionen om att artisteriet sker i ens vardagsrum, men det är knappast utrustningens fel utan det är begränsningar hos inspelningarna som (för mig) mest förstör den illusionen. De flesta är helt enkelt på tok för kassa. Har inget med utrustningen som sådan att göra. Självklart hörs det att det är en inspelning när det är en inspelning med alla dess begräsningar.

 

Dessutom tror jag faktiskt det inte är möjligt inom ramen för två kanaler på riktigt skapa den där sanna illusionen. Det behövs fler kanaler för att närma sig detta.

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, bigblue said:

För mig är arenan där inspelningen ägde rum - och dess bidrag till slutresultatet - en av de stora behållningarna. Om det görs rätt. 

Och det upplever jag att man kunde "back in the days". 

 

 

 

Jag håller verkligen med. 

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Bebop said:

Jag vänder mig lite mot att live alltid låter bäst. Det håller jag inte med om. Det är lika falskt som att det alla stereoanläggningar låter lika. Alla arenor är inte perfekta. Även på scen används elektronik av varierande kvalitet och användning. Det krävs duktiga hantverkare bakom scen och vid mixerborden. Dessutom låter det olika beroende hur mycket folk som är i salen och var man sitter osv. Men när allt stämmer är det fantastiskt. Det blir aldrig samma hemma men det kan ge samma höjd på känslan om allt stämmer. Dessutom i lugn och ro, utan trängsel och som ett klimax efter en i övrigt lyckad dag. :satisfied:

 

 

Håller med, live kan låta allt från hemskt till fantastiskt.

De konserter jag minns som riktigt välljudande är främst två från Stockholms konserthus.

Tom Waits när Rain Dogs nyss släppts och Chicago’s symfoniorkester med Solti, bägge från mitten av 80-talet.

Sedan har man väl varit på en mängd ljudmässigt riktigt usla konserter, bl.a på Hovet.

 

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Strmbrg said:

Lyssnar nu på "Cootie and Rex", men jag går inte direkt igång på det ljudmässigt. Musikmässigt är det ju sjysst!
Kanske funkar det betydligt bättre i ett annat rum med annan återgivningsgeometri.

 

Det belyser hur svårt det är att diskutera detta med musik och musikåtergivning. Det är så otroligt subjektivt hur vi upplever det och hur vi går igång på det.

Det viktiga är att fixa sin egen sanning som man gillar. Sporten i detta är att lyckas matcha sina prylar så man uppnår detta.

Intressant, givande och kul tycker jag.

Link to comment
Share on other sites

Ja, och för egen del så handlar väl då "matchningen" om att skaffa prylar som ger den där klarheten jag ständigt gaggar om. Jag tycker inte att det är ett "sound", men det är väl kanske som med tex dialekter: Andra, från andra trakter, talar dialekt men inte man själv.  

:grinsmilingeyes:

Link to comment
Share on other sites

On 2021-04-15 at 15:48, Strmbrg said:

Lyssnar nu på "Cootie and Rex", men jag går inte direkt igång på det ljudmässigt. Musikmässigt är det ju sjysst!
Kanske funkar det betydligt bättre i ett annat rum med annan återgivningsgeometri.

 

Men det är ju för att du inte har den på vinyl så klart :outdoor:

Link to comment
Share on other sites

Bra att det framgick att min kommentar var tänkt med "glimten i ögat". :NailBiting:

 

Men då just rum & rymd är en av mina "topp-parametrar" så är det något jag kommit att prioritera när jag valt vilken utrustning som ska med mig på min väg genom hifi-djungeln. Något som förstärks av att jag spelar i ett rum på 40 kvm där taket går från 3,5 till 6,5 meters höjd.

Sedan är det naturligtvis andra ingredienser som får stå tillbaka - men kan som bekant inte få allt...

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Om man har utrustning som kan spela i stora rum (vad vad stort rum nu är? kanske över 30-40kvm) så är det de bästa rummen att lyssna i tycker jag.  Ffa högtalarna måste kunna fylla volymen och trycksätta rätt.  Här spelar slutstegskraften också en stor roll. När det klaffar, som hos dig @bigblue , är det fantastiskt. 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Strmbrg said:

Ja, Bigblues rum var vådligt stort!

Mitt är 6,9 x 2,8 med 2,35 i takhöjd. Här är det rökt att försöka få lådisar att funka. Dipoler är en annan sak, det funkar mycket bra.

 

Kan tänka det.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...