Veckans skivtips : V8 2005

[plundin™]

Av misstag satt jag och kisade framför TVn härromkvällen, och det skall ni veta, är inget jag erkänner om jag inte känner mej tvungen :clown:

Det jag till min stora förvåning hamnade framför var "Late Night with Conan O'Brien" på TV4+ (Förvånad eftersom min erfarenhet av Amerikanska "kvälls-prat-showwer" är att dom så nedrans självokritiska.. Jag skulle kunna rammla på om detta i all oändlighet, men eftersom detta inte är Euphonia TVforum så avstår jag... )

Hur som helst var avslutnings akten ett av mina många underground-favoritband från New Orleans!

Bandet presenterar sig själva såhär på sin hemsida :

IN 1977, the Dirty Dozen Social and Pleasure Club in New Orleans began showcasing a traditional Crescent City brass band. It was a joining of two proud, but antiquated, traditions at the time: social and pleasure clubs dated back over a century to a time when black southerners could rarely afford life insurance, and the clubs would provide proper funeral arrangements. Brass bands, early predecessors of jazz as we know it, would often follow the funeral procession playing somber dirges, then once the family of the deceased was out of earshot, burst into jubilant dance tunes as casual onlookers danced in the streets. By the late 70s, few of either existed. The Dirty Dozen Social and Pleasure Club decided to assemble this group as a house band, and over the course of these early gigs, the eight-member ensemble adopted the venue’s name: the Dirty Dozen Brass Band.

© Dirty Dozen Brass Band, vill du läsa resten av biografin logga in på the Dirty Dozen Brass Bands sajt!

Veckans skivtips kom altså redan 1987 :

the Dirty Dozen Brass Band : VooDoo

(Columbia 1987)

The DDBB har sättningen :

Gregory Davis - Trumpet & Vocals

Sammie Williams - Trombone

Roger Lewis - Baritone & Soprano Sax

Kevin Harris - Tenor Sax

Terence Higgins - Drums

Julius McKee - Sousaphone

Jamie Mclean - Guitar

Efrem Towns - Trumpet, Fluglehorn

Kirk Joseph - Sousaphone

also: (Jeffrey Hills, Sr. - Sousaphone)

Musiken är allt från klassika brassband nummer till häftigt funkiga versioner av Jazzklassiker till ösiga versioner av Dr Johnlåtar. På plattan VooDoo har dom just denne Dr John som en av gästartisterna, de andra två är jazzlegenden, trumpetaren och vokalisten Dizzy Gillespie och den då purfärske saxofonekvilibristen Branford Marsalis.

DDBB visar att man kan lira ösig musik oavsett vilken sättning bandet har! Dom har givit ut ett 20-tal plattor, jag har inte hört alla, men ett par av "Live" albumen är riktiga rökare, man kan lyssna på flera av dom genom amazon.com men jag rekomenderar att man handlar direkt från bandets egen web-shop!

Andra favorit-DDBB-album är :

Buck Jump

We got robbed!

Medicated Magic

/ptr

[plundin™]

För er som just nu sitter hemma och inte har nått annat för er så går reprisen av Late Nite with Conan O'Brien i repris mellan 12.15 och 13.05 idag söndag den 27:e.

Allt för att ni skall kunna få uppleva DDBB!!

/ptr

[Mattias]

Lite "New Orleans musik" är ju aldrig fel. Brassmusik på hög nivå, såg/hörde dem i slutet av programmet. Gav ju mersmak

/Mattias

[Bravo]

Brass brukar vara trevligt, men hur hinner du med allt "plundin"?

OK, skippar man dumburken blir det ju lite tid över.

[plundin™]

  Brass brukar vara trevligt, men hur hinner du med allt "plundin"?

Det som tar tid är ju att spånaihop texten och sen skriva den, skivor har jag en hel vägg med så där finns det att ta av. Till skillnad från "Vinyljunkies"* så är jag sedan lågstadiet en äkta musikgeek, det har alltid varit till hjälp när jag spårar skivor att rekomendera!

Brass är jättkul, det kommer fler brassrekomendationer under våren!

/ptr

*för mej är igentligen mediet av mindre betydelse, jag får mina kickar av musiken!

(Med mediet menar jag ljudbäraren..)

[eliot]

Det som tar tid är ju att spånaihop texten och sen skriva den, skivor har jag en hel vägg med så där finns det att ta av. Till skillnad från Eliot som är "Vinyljunkie"* så är jag sedan lågstadiet en äkta musikgeek, det har alltid varit till hjälp när jag spårar skivor att rekomendera!

- Var placerar detta mig

[Bravo]

Som vinylfreak "eliot" och det är väl helt OK, rätta mig om jag har fel.

Skriva texten är väl en detalj i sammanhanget "plundin", jag menar snarare möjligheten att lyssna så mycket på både djup och bredd som sanneligen är imponerande, att hinna med att göra jämförelser och sedan komma ihåg allt dessutom.

Man behöver ju äta och sova också, åtminstone jag.

[plundin™]

Som jag skrev i tråden om Hur lyssnar vi egentligen? så är erfarenheten av att intimt ha lyssnat, spelat och levt musik i 35 år gör ju att man skaffat sig en stadig och ständigt växande bedömningsgrund.

När jag får nya okända plattor (okända i olika mån, okända artister, okänd musik, okänd tolkning..) så är det första jag gör en snabb genom lyssning för att bestämma i vilken av tre högar skivan skall komma;

[1] : För snar djuplyssning

[2] : För senare utvärdering

[3] : För sannorlik recykling

Normalt betar jag av minnst två skivor från de två första kategorierna, mendan kategori 3 släpar efter årsvis och det är också den största högen. Sen har jag ofta sets inta föda framför högtalarna, så man är väll inte någon prins av prydlighet -- och jag tror inte att jag försakar varken mat eller sömn (6 tmmar brukar räcka och en timme siesta mitt på dagen om jag kan), däremot har väll sånt som familj och umgänge med vänner ofta fått stryka på foten...

Jag är ledsen Eliot, det var inte min mening att tvinga dig ut ur garderoben, men det var du som oaktat införde termen i Våroffertråden. Jag är bara naiv och upprepar saker -- Tyvärr hade jag missat kommentaren om att du tagit dig ur vinylträsket, fast, det är aldrig för sent att trilla tillbaka... :cool:

/ptr

[eliot]

Det som jag reagerade mot var att Du satte det som ett motsatsförhållande till att lyssna på musik. Genom att studera listor och läsa artiklar har jag sedan när tillfälle gavs köpt skivor - ofta för en billig slant - som har visat sig enormt berikande ur musikalisk synvinkel....

Det stora flertalet av de återutgåvor som gjorts av t.ex. Speakers Corner utgör fina tolkningar - och hittar man då originalet så ät det bara att tacka och bocka.

Songs of the Auvergne (arr. Canteloube) som sjungs av Netania Davrath på ett forntida tungomål är en skiva jag aldrig skulle köpt om jag inte trodde på Chad Kassems (Analogue Productions) goda val

- Som tekniker (läs: fysiker) tycker jag sedan att det är intressant att jämföra mellan olika format liksom jag tycker att det är kul att tweaka anläggningen - men denna aspekt av hobbyn får inte gå för långt så det blir till självändamål.

Jag träffade en gång på en riktig samlare som hade otroligt många skivor och något år sedan läste jag att han sålde hela skivsamlingen för att starta om från början - samlandet var hobbyn, inte musiken.....

Mvh,

Eliot

[plundin™]

Ok, det var överilat av mej att dra dig över en kam, det var inte alls meningen att bli personlig!

Jag syftade mer på jämförelsen mellan mej(oss?) där bäraren lika gärna kan vara en repig 78a eller en monokassett bara innehållet ger oss den musikaliska kicken gentemot dom som dogmatiskt hävdar det ena eller andra mediets överlägsenhet.

Det verkar som om bi är ganska överens om att mediet aldrig "bör" bli viktigare än den musik som skall förmedlas, eller?

för mej har varken sammlande eller HiFi något självändamål, visst är det kull att tweeka, men när tweekandet blir viktigare än musiken så tycker jag att det är värre än "fultjack" som dom säger i junkiebranchen!

-- märker att jag i stort bara upprepar vad du skrivit..

Vad gäller Auvergnesångerna så är jag väll ingen stor vän av dom så jag har inget att tillägga.. Men då har jag aldrig träffat Chad Kassem heller..

/ptr