Jump to content

När det låter som att musikerna finns i rummet


Strmbrg

Recommended Posts

Om jag hade obegränsad tid och möjlighet så skulle jag i vart fall  bevista flera livekonserter i veckan eller om jag hade den motoriska förmågan spela piano hela dagarna. Hifi skapar en förutsättning att göra precis detta och därmed bli ett medel att utöva musiklyssnandet både i tid och rum. Tekniken för mig är egentligen endast ett medel att uppnå detta och inte speciellt intressant som sådant. Den musikaliska upplevelsen jag söker är att om möjligt kunna förflytta mig till konsertlokalen och där försjunka i musiken och dess framförande. Men det det tarvar teknik och ju mer den förfinas, så för den närmare det musikaliska målet dvs upplevelsen. Jag vill aldrig hänga upp mig i tekniska tillkortakommanden som stör den musikaliska upplevelsen, därför blir det understundom mer fokus ibland på rena teknikaliteter. Det är oundvikligt hur man än ser på tekniken som en möjlighet eller hinder. 

Som min "slogan" säger Musiken är målet, hifi är medlet.

 

Calm 

Link to comment
Share on other sites

Jag har nog förhållandevis väldigt mycket fri tid till mitt förfogande. Jag har förstått att många är väldigt inbokade och upptagna med olika aktiviteter och utöver det även upptagna med att engagera sig i andras aktiviteter. Barn har jag inga, fasta tider för olika schemalagda aktiviteter har jag inte heller. Jobbet bygger på uppdrag och inte på ett visst antal timmar per vecka. Möten och annat som styrs av andra är det också väldigt lite av. En sådan tillvaro kan lätt leda till att man stryker sängkläder, dammsuger dammsugaren, lägger filosofiska aspekter på hifi eller funderar på vilken slipsknut som är lämplig för en viss slips att ha på sig fast man bara lallar runt ensam hemma. 
:grinquint:

Link to comment
Share on other sites

Fast för min del var det precis tvärtom. Jag var i tonåren närmast besatt av apparaterna. Mest som ett rent habegär, tekniken kunde jag ingenting om.

Musik intresserade mig inte heller.

Musikintresset kom senare. Först i form av något som behövdes för att använda anläggningen, senare som ett mer och mer genuint intresse. Men det var först i och med med insnöandet i ”klassiskt” som intresset för musik kom på riktigt. ”Pop å rock å sånt” tråkar ut mig och gör mig rastlös. Den är för ”platt” på något vis.

 

Link to comment
Share on other sites

5 hours ago, Strmbrg said:

Fast för min del var det precis tvärtom. Jag var i tonåren närmast besatt av apparaterna. Mest som ett rent habegär, tekniken kunde jag ingenting om.

Musik intresserade mig inte heller.

Musikintresset kom senare. Först i form av något som behövdes för att använda anläggningen, senare som ett mer och mer genuint intresse. Men det var först i och med med insnöandet i ”klassiskt” som intresset för musik kom på riktigt. ”Pop å rock å sånt” tråkar ut mig och gör mig rastlös. Den är för ”platt” på något vis.

 

 

Jaha. Hur man utövar sin hobby och vad man är intresserad av är ju personligt. Så länge man är glad och nöjd och har roligt så är det ju toppen. Att hobbyn utvecklas och tar nya vägar låter helt rimligt. Sådant är nog hela livet. Jag ville bli Formel 1 förare när jag var riktigt liten.  Det vill jag inte längre. Forska om svarta hål låg högst upp på önskelisten i högstadiet och en bit in på gymnasiet. Så blev det inte heller. Musik har dock hela tiden hängt med så länge jag kan minnas och först i typ 30 års åldern blev jag intresserad av återgivningen i sig mer seriöst. Och nu kanske vi är på samma intressenivå som audiofil fast från olika håll. En säkert rätt ointressant analys, men fullt rimlig och som jag ser det helt utan prestigevärde. 

Här på Euphonia tycker jag diskussionen, kunskaper, klimatet och tonen är bra och givande. Debattvilja och öppenhet för olika ståndpunkter är en förutsättning om man vill komma framåt. Det har lärt mig jättemycket och berikat min hobby.  Just att vi har olika historia i denna hobby om musk och dess återgivning är en styrka. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, Apexorca said:

 

Jaha. Hur man utövar sin hobby och vad man är intresserad av är ju personligt. Så länge man är glad och nöjd och har roligt så är det ju toppen. Att hobbyn utvecklas och tar nya vägar låter helt rimligt. Sådant är nog hela livet. Jag ville bli Formel 1 förare när jag var riktigt liten.  Det vill jag inte längre. Forska om svarta hål låg högst upp på önskelisten i högstadiet och en bit in på gymnasiet. Så blev det inte heller. Musik har dock hela tiden hängt med så länge jag kan minnas och först i typ 30 års åldern blev jag intresserad av återgivningen i sig mer seriöst. Och nu kanske vi är på samma intressenivå som audiofil fast från olika håll. En säkert rätt ointressant analys, men fullt rimlig och som jag ser det helt utan prestigevärde. 

Här på Euphonia tycker jag diskussionen, kunskaper, klimatet och tonen är bra och givande. Debattvilja och öppenhet för olika ståndpunkter är en förutsättning om man vill komma framåt. Det har lärt mig jättemycket och berikat min hobby.  Just att vi har olika historia i denna hobby om musk och dess återgivning är en styrka. 

 

 

Det är väldigt mycket som är personligt. Bland annat såklart musiksmak. Jag skulle gärna vilja lyssna mer på "popårock", men jag tappar intresset redan efter någon minut. Det är synd, tycker jag.
Och det där med apparatintresset utan musikdito i min ungdom är ju helsjukt! :grinsmilingeyes: Man "måste" ju kunna driva med sig själv. :smile:

Link to comment
Share on other sites

5 minutes ago, Apexorca said:

 

Jag tycker inte det. :smilingeyes:

Joo! Det tycker jag att du skall tycka. Inte minst så tycker jag faktiskt att man bör vara rejält kritisk till sig själv mest hela tiden, oavsett vad det gäller.
Bara man har en hyfsat stabil "psykologi" så tål man den där självkritiken utan att deppa ner sig.
Man får en behövlig självdistans, som leder till utveckling snarare än fastlåsning och prestigefokus.
Man slipper tjata sig blodig mot dem som har en annan uppfattning om saker och ting, och kan istället ägna sig åt något mer energi-effektivt.
Ja, det var en utvikning, men jag tycker den platsar ändå.
:smile:

Link to comment
Share on other sites

34 minutes ago, AlfaGTV said:

Varför är det mera sjukt än att sitta o analysera "covers" på låtar som petades ned på papper för hundratals år sedan? ;) 

Mera sjukt vete fasen.

Sjukt på olika vis möjligen.

Fast jag är svindålig på att analysera de där ”Beethoven-coversarna” jag spisar. Svindålig på att analysera musik och framföranden av musik överhuvudtaget.

Svindåligheten jag talar om innefattar även förmågan till ”dissekerande analys” av hur det låter om en anläggning.

Helheter består skälvklart av massor av detaljer, men jag fixar inte att isolerat höra detaljerna.

Lika usel är jag på att känna de enskilda smaksättarna i en maträtt. 🙂

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...