Jump to content

Upprop! Finns det Audiofiler här?


Apexorca
 Share

Recommended Posts

19 hours ago, new order said:

Jag kanske inte är en renodlad audiofil eftersom jag 1/ inte har vinylsvarv. 2/ inte har rullbandare. 

 

Jodå. Det kommer inte undan det fina epitetet.:grin: Audiofilen definieras inte av sin anläggning och vad som ingår i den. Det är ett förhållningssätt att uppskatta musik som är trovärdigt eller engagerande återgivet. 

Link to comment
Share on other sites

Audiofil=ljudfåne.

Pictofil=bildfjant.

För egen del, faktiskt samma förlopp både när det gäller ljud och foto: Prylfokuset, teknik och prylprestanda har hamnat lite i skymundan.

 

Men när kreativiteten i fotandet tryter, såväl som när musikutforskandet tappar fart, så brukar prylfokuset tillta som något slags kompensation.

 

 

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Josaa said:

Jag provade just detta som en del av mitt gitarrspelande men insåg snabbt att det inte var för mig…mest för att jag inte var bra på det men också för att tiden är knapp och det var roligare att spela och lära sig nya stycken. 

 

Så var det för mig också. Jag hade en mycket oinspirerande pianolärare som snarare dödade mitt intresse än att entusiasmera det. Men det var ännu roligare att komponera lite eget så jag tränade för lite på mina läxor och gjorde istället egna låtar. De var mer åt de jazziga hållet. 

Nu när jag permanent skadat min vänstra hand är pinot lite svårspelat så det blir trummor på mycket låg nivå istället, men det är jätteroligt. 

 

3 hours ago, Josaa said:

Trådar om prylar är alltid mer omfattande än trådar om musik. 

 

Ja så är det. För min del så snackar jag mest musik med kompisar med samma typ av muskintresse. När vi träffas och lyssnar, vilket vi ofta gör, blir det alltid mest musiksnack och bara lite prylsnack. Men på fora... ja då blir det mer Hifi. Det passar på något sätt bättre i text. Musik kräver ju att man lyssnar på den för att kunna tala om den på ett bra sätt. 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-03-03 at 21:25, calle_jr said:

Som jag läser statistiken så är tonvikten på intresse för prylar. Look and feel.

Det finns ett visst intresse för teknik. Kanske i samma utsträckning som musik. Men det finns också ett ganska starkt motstånd.

 

En fundering jag har om audiofili är själva sportmomentet, att gradera allting efter vad som låter bättre och sämre.

Mitt sportintresse är lågt. Är det ett problem om man vill vara audiofil?

 

Audiofiler byter saker, och då kan man i så fall fråga sig varför man gör det om det inte är för att man söker något bättre.

Men det kan väl vara ok att ha andra skäl?

Om jag har haft säg ett par högtalare i fem år så är det väl kul att utforska något nytt?

Jag åker ju inte till Paris för att jag är missnöjd med Rom som jag var i förra året.

 

 

Det här är träffande och intressant. Min fundering om varför jag kallar mig audiofil fick mer bränsle. 

 

Jag tänker mig att det skiljer mellan innehåll och presentation. För att avkoda innehållet, alltså betydelsen, informationen, krävs inte så väldigt mycket av anläggningen. Och där tänker jag att musiker har en fördel och en förmåga att avkoda ett stycke på en medioker anläggning. Man förstår helt enkelt vad som presenteras och kommuniceras, precis som man hör vem som ringer, trots knastrig telefonlinje (som det fanns förr i tiden).

 

En audiofil bryr sig mer om själva presentationen, alltså hur det kommuniceras. Vi alla känner igen våra favoritartister och favoritlåtar även om de spelas från en skrällig högtalare i en butik. Däremot njuter vi mycket mer om presentationen är tydlig och oförvanskad utan störande artefakter. Tänker att det är samma sak med film, själva budskapet och storyn får man med sig även vid en liten TV av sämre kvalitet, men själva upplevelsen blir starkare vid en högre nivå av återgivningen. Och där är vi som människor säkert olika i vad vi värdesätter och hur mycket vi irriterar oss på ovidkommande artefakter i återgivningen. 

 

Sen är det också helt klart för vissa av oss en fåfänga och en kärlek till att äga högpresterande saker, för det ger en go känsla att veta att man äger något som är "bra", men också en nyfikenhet på hur presentationen förändras vid ett byte av prylar. 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-03-07 at 18:00, lindvall said:

 

Det här är träffande och intressant. Min fundering om varför jag kallar mig audiofil fick mer bränsle. 

 

Jag tänker mig att det skiljer mellan innehåll och presentation. För att avkoda innehållet, alltså betydelsen, informationen, krävs inte så väldigt mycket av anläggningen. Och där tänker jag att musiker har en fördel och en förmåga att avkoda ett stycke på en medioker anläggning. Man förstår helt enkelt vad som presenteras och kommuniceras, precis som man hör vem som ringer, trots knastrig telefonlinje (som det fanns förr i tiden).

 

En audiofil bryr sig mer om själva presentationen, alltså hur det kommuniceras. Vi alla känner igen våra favoritartister och favoritlåtar även om de spelas från en skrällig högtalare i en butik. Däremot njuter vi mycket mer om presentationen är tydlig och oförvanskad utan störande artefakter. Tänker att det är samma sak med film, själva budskapet och storyn får man med sig även vid en liten TV av sämre kvalitet, men själva upplevelsen blir starkare vid en högre nivå av återgivningen. Och där är vi som människor säkert olika i vad vi värdesätter och hur mycket vi irriterar oss på ovidkommande artefakter i återgivningen. 

 

Sen är det också helt klart för vissa av oss en fåfänga och en kärlek till att äga högpresterande saker, för det ger en go känsla att veta att man äger något som är "bra", men också en nyfikenhet på hur presentationen förändras vid ett byte av prylar. 

 

Jag håller med om detta. Jag funderar vidare. Innehål och presentation är bra liknelser och jag lägger till yta och djup.

 

Att känna igen ett stycke gör man via en kass telefon... det är ytan av musiken. För mig är musik något helt annat och mycket mer än denna yta.

Musik som konstnärligt medium behöver mer än så för att öppna hela sin potential. Musik är mer än toner och melodier. Det är konstnärligt uttryck , nyanser i det hantverksmässiga musicerandet som jag tycker är storheten. Melodier och toner är bara ramen. Fyll det med innehåll. Det är där magin sker. Det finns musik som inte behöver det, men en del musik, det mesta jag lyssna på, behöver verkligen en bra återgivning för att komma till sin rätt. Det är djupet. Det är där det börjar bli roligt med Hifi. Det är där audiofilen behövs.

 

All känner igen ett välkänt konstverk i form av en målning eller skulptur på en bild i en morgontidning. Men att se originalet presenterat live på ett bra sätt är något helt annat. Jag har flera upplevelser av konstverk jag bara sett på bild. Men först när jag sett dem live blivit berörd och tagen av dem på ett helt annat sätt. Ett exempel. Jag var på Thielska Galleriet i höstas och blev mycket tagen av ett flertal verk som jag bara sett på bild innan och det går inte att jämföra upplevelsen meds att se dem live. Det är så klart en personlig upplevelse. Men utan att ha sett dem live vet man inte så mycket om dem. Samma med musik. Vissa anläggningar har förmågan att avslöja musikens inneboende kraft och betydelse och återge stycket på ett vis där man träffas av djupet i det. Andra anläggningar gör det inte på samma vis.

Det är min strävan med mitt system att komma in på djupet av musiken. Den kicken jag får är hela drivkraften. Det är min audiofili. Det räcker alltså inte att jag känner igen ett stycke. Jag vill verkligen uppleva det. 

För mig är min anläggningen ett fönster till musikens inneboende väsen. Ju mer jag lär mig och förbättrar systemet, desto mer djup i musiken upplever jag. Jag tycker denna strävan är intressant och givande pga det resultat det ger. När jag tröttnat och känner mig klar kommer jag inte hålla på att fixa och trimma. Man jag är då likafullt en audifil. 

Jag kan förstå och sympatisera med att man efter ett långt HiFi-liv är klart med den strävan och bara njuter av musik med det resultat man uppnått med hjälp av all möda och erfarenhet man har införskaffat längs vägen. Eller att man fortsätter att vara nyfiken och provar vidare om det berikar mer. 

 

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, lindvall said:

Jag tänker mig att det skiljer mellan innehåll och presentation. För att avkoda innehållet, alltså betydelsen, informationen, krävs inte så väldigt mycket av anläggningen. Och där tänker jag att musiker har en fördel och en förmåga att avkoda ett stycke på en medioker anläggning. Man förstår helt enkelt vad som presenteras och kommuniceras, precis som man hör vem som ringer, trots knastrig telefonlinje (som det fanns förr i tiden).

Instämmer.

När jag var tonåring undrade jag varför det fanns så mycket dålig musik. Det fanns avsevärt mycket mer dålig musik än bra.

Vem var denna mängd människor som ville lyssna på dessa hyllmeter av dålig musik? Hade de bättre stereo?

Mycket av det jag tyckte var dåligt då tycker jag är bra idag.

 

 

11 hours ago, lindvall said:

En audiofil bryr sig mer om själva presentationen, alltså hur det kommuniceras.

Ja.

Men det är inte sällan man avfärdar musik som tråkig, enahanda, intetsägande, platt. Tills man hör ett bra framförande. Så är det väl inte bara för audiofiler? Många gillar ju även det som jag avfärdat, hur kan det vara? Har de bättre stereo?

Det är nånting med situationer, sammanhang, samhörighet och kulturella aspekter som spelar in. Saker utöver hörande.

 

 

11 hours ago, lindvall said:

Sen är det också helt klart för vissa av oss en fåfänga och en kärlek till att äga högpresterande saker, för det ger en go känsla att veta att man äger något som är "bra", men också en nyfikenhet på hur presentationen förändras vid ett byte av prylar. 

Helt sant!

 

Link to comment
Share on other sites

Bra synpunkter som jag gärna skriver under på. Presentationen är väsentlig och avgörande, så att inte innehållet eller budskapet och tanken bakom ett musikaliskt verk går förlorat. Men både presentationen men också framförandet i sig kan vara avgörande. En förutsättning för musikalisk njutning är att det inte finns någon hang ups i kedjan. Men å andra sidan är det nog sällsynt. Skillnaden ligger nog mycket i seriositeten i musicerandet som sådan och då i hela kedjan från framförandet till slutprodukten som träffar örat. Som audiofil och musikälskare är man mer känslig än den genomsnittlige lyssnaren. 

Jämförelsen kan göras med den breda populärmusiken  t.ex. "Idol" där  till och med finalisterna stundtals sjunger falskt, utan att någon egentligen reagerar.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calle_jr said:

Mycket av det jag tyckte var dåligt då tycker jag är bra idag.

En illustration till detta läste jag i dagens tidning efter ett uttalande av industrimannen Rune Andersson:

 

När jag var ung var torsk billig vardagsmat och lax var dyr och lyxig festmat. Idag är det tvärtom. Torsk är uppskattad festmat och kostar lite extra. Lax har blivit vardagsmat.

 

Det enda man kan vara säker på är att både torsken eller laxen förmodligen har samma smak idag som förr. Enligt de lokala fiskarna här smakar de förmodligen bättre idag pga av bättre hantering (snabbare till landningsställ, snabbare distribution, effektivare kylning under hela processen och utvecklade recept med större spridning).

 

Är det inte lite så med hifi också? De som kallar sig Audiofiler vill inte ha några storsäljare (oavsett hur det låter). Jag tycker man kunde märka det när t ex HiFi-klubben tog över distributionen av B&W och Classé. Märkena blev mindre exklusiva.

Link to comment
Share on other sites

Kanske kan man definera en audiophil som en person som pysslar med sin anläggning i syfte att kunna njuta av musik på ett sätt så man inte har behovet av att pyssla längre? 
 

Tror de flesta av oss har haft perioder av ”musiklycka” och är man inte där,  utan känner sig otillfredsställd eller uttråkad, så vill man dit igen.

Link to comment
Share on other sites

Hej!

Jag tyckte det var insiktsfullt att skriva om innehåll och presentation. Jag håller med. Själv så får jag nog tillskriva mig som Audiofil i den bemärkelsen att jag i princip alltid bryr mig om och noterar presentationen dvs HUR det låter. Sen älskar jag innehållet förbehållslöst i princip oavsett kanal. Sen någonstans har jag väl aldrig träffat på en "audiofil" utan en rejäl anläggning - det hör liksom till. Även om man kan uppnå väldigt fina ljudnivåer med exempelvis hörlurar där man måste ge stora summor pengar för samma ljudkvalitet.  

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, Bebop said:

De som kallar sig Audiofiler vill inte ha några storsäljare (oavsett hur det låter). Jag tycker man kunde märka det när t ex HiFi-klubben tog över distributionen av B&W och Classé. Märkena blev mindre exklusiva.

 

Ja så kan det säkert vara för en del.

Jag väljer dock produkter jag tycker spelar bra och gärna de som har etablerade varumärken, bra leverantörer,  bra eftermarknad och butiker som är bra och därmed har det ofta ett helt ok andrahandsvärde och är lättsålda. Små märken kan ibland låta bra också, men det är helt andra risker med dessa. Hittar jag två märken som är liknande i prestanda skulle jag välja det etablerade märket/storsäljaren. Jag är audiofil ändå tycker jag nog. 

Link to comment
Share on other sites

Ja det är vackert Frankies system! Sen om han var Audiofil eller bara ville ha det bästa vet jag inte. Förmodligen skruvade väl han inte själv på Azimuth på bandaren ;-) Och ja det är cigg på bordet och en jättegullig hund och allt. 3-kanalsystem för uppspelning - inte illa. 

Link to comment
Share on other sites

Quote

Ser ut att vara en rejäl center-kanal 

Frank Sinatra var ju sångare och just sången kan man med fördel spelas i Mono:) Här ett youtubeklipp som visar på hur otroligt skicklig han var! En av dom bästa

Jag tycker videon får en att förstå hans sång på ett mycket djupare plan. Man kanske tror att det är enkelt att sjönga som han gör men det är det absolut inte

 

Link to comment
Share on other sites

Har inte Sinatras inkomster, förmodligen, men alkohol såväl som tobak, fester, finmat samt vardagligt ”droppande kranar” och annat förgängligt ligger för egen del på en ganska låg nivå.

Man vänjer sig både vid vidlyftighet och återhållsamhet.
Oavsett så känns tillvaron - efter ett tag - ungefär lika, vare sig man håller igen eller blåser på i vardagen, är min erfarenhet.

Vad detta har med audiofili att göra ber jag att få återkomma om.

Link to comment
Share on other sites

Kul video med Sinatra-analysen! Stor fan här.  För mig var han århundradets manlige sångartist. Han tog det seriöst och var väldigt delaktig i processen att välja orkester/arrangemang där han ville ha kontroll. Jag har läst mig till att han gjorde sken av att festa hårdare än han egentligen gjorde - tog oftast 1st klunk på whisky sodan och satte glaset någonstans för att sedan ta nästa....

Link to comment
Share on other sites

On 2022-03-05 at 16:38, Apexorca said:

 

Jodå. Det kommer inte undan det fina epitetet.:grin: Audiofilen definieras inte av sin anläggning och vad som ingår i den. Det är ett förhållningssätt att uppskatta musik som är trovärdigt eller engagerande återgivet. 

Skit också! 😄 

 

Det finns för mycket "filier" i världen. Jag vill kallas välljudaentusiast istället. En positivare klang i mina öron. 😉

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, shaft said:

Jag har läst mig till att han gjorde sken av att festa hårdare än han egentligen gjorde

Scenpolaren Dean Martin var nog än flitigare och känd med whiskey-glaset (J & B Rare)i hand men även det var en del av skådespelet typ ”… and now directly from the bar, Mr Dean Martin…”. Flera har i efterhand bekräftat att han drack endast måttligt, t ex hans son.

 

All was not quite as it seemed, however. Martin’s son Ricci recalled: ‘While it was true that Dad drank, the drunky routines were an act. On stage, and later on the set of his TV show, Dad usually had a J&B Scotch and soda he nursed through the performance. It was almost always a weak Scotch and soda. Other times it was just apple juice.’

 

E93219A4-8208-4DEE-AE36-1BFAA1E35AF3.webp

Link to comment
Share on other sites

On 2022-03-16 at 08:44, Apexorca said:

Frank Sinatra - Audiofil.

 

Rätt seriöst system med McIntosch och rullbandare. :grinsmilingeyes: 

Är det en skål med cigg-paket som han bjuder på?

 

592361538_Skrmavbild2022-03-16kl_08_38_48.thumb.png.9a81270d2c84e57c74220850041f8891.png

Som en sann audiofil så tror jag snarare på att skålen innehåller förpackningar med smårör! :grin::rolllaughing: Lite för att lätt  kunna testa fram sina favoriter.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calm said:

Som en sann audiofil så tror jag snarare på att skålen innehåller förpackningar med smårör! :grin::rolllaughing: Lite för att lätt  kunna testa fram sina favoriter.

 

Calm

 

Ja, så är det ju förstås. Som hemma hos mig.😂

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag säger det igen. Jag tycker audiofil är ett fint ord. Det finns inget dåligt med att ha ett intresse, en passion och en vilja att utveckla en kunskap inom ett område helt och hållet för sin egen njutning och sin livskvalitets skull. Slutmålet är ökad insikt inom ett av mänsklighetens mest fantastiska konstnärliga område. –Musiken! 

 

Fattiga är de som inte har något av det ovan. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Beror på syftet med ordet. Tycker audiophil är en som bryr sig om hur framförandet återges för att få det lilla extra. Sen kan man vara audiophil på olika nivåer beroende på plånbok och fysiska förutsättningar. 

Historiskt så fanns det en massa bra ljudupptagningar av märkliga orkestrar, garagedörrar, ånglok etc. på audiofilskivor.

Idag känns det som att det är borta och mera att audiophilen kör gärna 24/96 av gamla skivor man redan har. Har inget emot ordet då den beskriver någon som bryr sig lite extra om vad man gör inom sin hobby.

Link to comment
Share on other sites

Vad är det för fel på ordet ”Ljudbög” eller det mer vetenskapliga ”Ljudhomosexuell”?

 

Jag har varit Audiofil, men det känns som att jag kanske är ”i mål” med audio-filandet nu. Åtminstone för stunden.

Lägger inte så mycket märke till hur det låter numera.
En gissning är att det beror på att distraktionerna orsakade av återgivnings-tillkortakommanden inte förekommer. Distraktionerna uppstår i mig, inte i anläggningen, värt att betona.

Huruvida frånvaron av distraktioner beror på mig som lyssnare eller på det som når mina öron, eller på en kombination, och vilken balans i så fall,  det vet jag inte.

 

 

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, Daniel said:

Jag säger det igen. Jag tycker audiofil är ett fint ord. Det finns inget dåligt med att ha ett intresse, en passion och en vilja att utveckla en kunskap inom ett område helt och hållet för sin egen njutning och sin livskvalitets skull

När du förklarar det på det sättet så  är jag nästan med dig!🙂👍 Men "filer" med pedo eller nekro före, gör att jag fortfarande skulle vilja kallas något annat. För mig är det en fråga om associationer. Löjligt kanske. För jag gillar din definition av audiofil. 

Link to comment
Share on other sites

3 minutes ago, new order said:

När du förklarar det på det sättet så  är jag nästan med dig!🙂👍 Men "filer" med pedo eller nekro före, gör att jag fortfarande skulle vilja kallas något annat. För mig är det en fråga om associationer. Löjligt kanske. För jag gillar din definition av audiofil. 

 

haha, ok, men släpp det. Men jag förstår att begreppet blivit förlöjligat genom åren. och att det finns konstiga fil(urer). Men nu gör vi något kul av att vara audiofil tycker jag.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...