Jump to content

Nu "vet" jag hur mycket effekt jag nyttjar


Strmbrg

Recommended Posts

37 minutes ago, Strmbrg said:

 

 

Numera besöker jag aldrig likasinnade så jag får försöka minnas: Minnet säger mig att det ofta var ganska vanligt med ”grumliga”, hårda och allmänt lite svårlyssnade anläggningar hemma hos folk, men som dock ganska ofta var riktigt potenta just i basen.

 

Minnet säger också att pop, rock funk etc ofta kunde låta väldigt bra, men ”klassisk storskalig musik” ofta blev en plåga.

 

 

Det låter inte som att det varit vältrimmade system. De verkar ha börjat i fel ända. 

Om detta är din referens på system som kan prestera bas så har du dessvärre missat väl matchade system. De du beskriver är inte de jag talar om. Vi har uppenbarligen olika ingångar i denna diskussion och vi ser mycket olika system framför oss. 

 

De jag träffat tex på detta forum har många olika typer av system. Maxat med effekt. Få rörwatt. Tröga högtalare. Lättdrivna högtalare. Olika konstruktionsideer,  olika rum. Det alla har gemensamt är att de är omsorgsfullt intrimmade med produkter som passar och att man valt med öronen och med stor erfarenhet. Alla system är inte bra på allt men de är extremt bra på det som varit målet med systemet. Alla system låter mycket bra. 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Fast jag förstår nog inte riktigt det där med ”matchning”. För egen del handlar hobbyn numera nästan enbart om hög klarhet. Det tror jag åstadkoms genom att använda så högupplösande prylar som möjligt. 

Men förklara gärna för en oinsatt vad matchningen innebär. 🙂

Link to comment
Share on other sites

14 minutes ago, Strmbrg said:

Jag kollade nyss med en nedladdad dB-mätare: 85 dB tycker jag är lite jobbigt högt. Mozart stråkkvartetter känns lagom att spela på 70-75 dB.

 

Så skall det inte vara om vi förutsätter att mätaren inte är kass. 

Har du några besvär med hörseln, tinnitus eller annat?

 

85 db är tex den nivå man skall ha i ett studiorum för att kunna höra allt bra. Det upplevs inte som för starkt i ett system som har rimligt god ordning på sig. Det måste vara något som inte är som det skall med systemet om du inte kan höra på 85db i medelnivå. Ett bra system skall klara betydligt mer utan att bli ansträngande för öronen. 

90-100db får man av lågmäld musik från akustiska instrument. Det bör också ett ok system klara.

Som grundorsak kan man säga att det är distorsion som gör det jobbigt att lyssna högt på musik från en stereo. Ju mindre distorsion man har i systemet desto starkare kan man spela utan att det blir jobbigt för öronen (något förenklat men i princip är det en stor orsak)

Vill du få ordning på detta blir det att felsöka. Första felsökningen skulle jag göra med akustiken. Vet att Magnepan kan vara känsliga för ljusa kablar också. 

Link to comment
Share on other sites

Jag vet med mig att jag föredrar lägre nivåer än flertalet. Detta oavsett anläggning. Därför blir det nog en lite skev diskussion. Nu Beethovens etta med Gielen. Snittet anges till runt 70-72 dB. Toppar anges till ungefär 85 dB. Dock ett ganska milt partitur såhär långt.

Link to comment
Share on other sites

3 minutes ago, Strmbrg said:

Fast jag förstår nog inte riktigt det där med ”matchning”. För egen del handlar hobbyn numera nästan enbart om hög klarhet. Det tror jag åstadkoms genom att använda så högupplösande prylar som möjligt. 

Men förklara gärna för en oinsatt vad matchningen innebär. 🙂

 

Matchning är hur allt som har med ljudåtergivningen att göra samverkar åt ett håll, ditt ljudideal, som du önskar. I ett högpresterande system spelar ALLT en roll och kan påverka ljudets karaktär åt något hål. Tex nätströmen, jorden, kablar, alla komponenter, kontakter, fötter, akustik, racket och om du är förkyld, på gott humör eller jättetrött. Tom Lufttryck och luftfuktighet spelar in. Vissa säger att det låter bättre när solen gått ner.

 

För att trimma systemet och matcha rätt behöver man testa allt detta. Somliga tycker det är intressant tidsfördriv och det är mycket givande ur ett åtrgivningsperspektiv. Att köpa fina produkter från hyllan i HiFi-butiken behöver inte bli bra därhemma. 

 

Jag skulle kunna göra en lista på olika systems produkter som jag vet funkar bra ihop med mitt ljudideal, men du har ju ditt eget ljudideal och då får du testa själv. Vi här på forumet kan nog komma med tips om vi lyckas sätta oss in i ditt mål med ljudet. 

Allt handlar nog ändå om hur mycket intresse och tid du vill lägga ner på att dels forma ditt eget ljudideal genom att lyssna på många olika system där du kan och dels att sedan trimma och matcha prylar i ditt rum.

Men jag skulle börja med det du redan har som är bra produkter i sig och se om det kan ha med akustik, ström, högtalarplacering, kablar eller annat att göra först.

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, Strmbrg said:

Jag vet med mig att jag föredrar lägre nivåer än flertalet. Detta oavsett anläggning. Därför blir det nog en lite skev diskussion. Nu Beethovens etta med Gielen. Snittet anges till runt 70-72 dB. Toppar anges till ungefär 85 dB. Dock ett ganska milt partitur såhär långt.

 

Ja det är ju en dynamiskt ganska snäll symfoni i Mozarts och Haydns klassiska anda.  Men 85 db bör inte vara jobbigt högt för öronen. Det är ganska normala nivåer i vårt dagliga livs vanliga sysslor. 

 

Link to comment
Share on other sites

Just now, Apexorca said:

 

Ja det är ju en dynamiskt ganska snäll symfoni i Mozarts och Haydns klassiska anda.  Men 85 db bör inte vara jobbigt högt för öronen. Det är ganska normala nivåer i vårt dagliga livs vanliga sysslor. 

 

Nä, det visar sig att det inte är det heller. Det där solopianot jag först mätte på råkade nog vara lite galet inspelat...

Link to comment
Share on other sites

Just now, Strmbrg said:

Okay, då förstår jag bättre. Lite som hur man lagar och smaksätter mat kanske?

Ja jag har nog inget ljudideal om vi menar ”ett visst sound”. Det är klarhet jag eftersträvar och det betraktar jag inte som ett ”sound”. 🙂

 

Klarhet är en mycket viktig ingrediens. Jag jag har med den på min lista för de viktiga egenskaperna som aldrig få bli sämre om jag skall byta något, det skall alltid förbättras annars går det åt fel håll för mig. 

Link to comment
Share on other sites

Kan tillägga att klarhet inte är ett mål i sig.

Jag betraktar klarhet (dvs upplösning) som en metod. 

En metod att nå det egentliga syftet med ”alltsammans”.

Det egentliga syftet är hög grad av upplevd realism.

Jag har valt den definitionen eftersom jag enbart lyssnar på ”klassiskt”.

Det där med ”sound” engagerade mig mycket förr, när jag favoriserade helt annan musik. 

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, Strmbrg said:

Kan tillägga att klarhet inte är ett mål i sig.

Jag betraktar klarhet (dvs upplösning) som en metod. 

En metod att nå det egentliga syftet med ”alltsammans”.

Det egentliga syftet är hög grad av upplevd realism.

Jag har valt den definitionen eftersom jag enbart lyssnar på ”klassiskt”.

Det där med ”sound” engagerade mig mycket förr, när jag favoriserade helt annan musik. 

 

Nu hänger jag inte med i ditt resonemang.

OM du vill uppleva hög grad av "realism" så behövs bas dynamik och ljudtryck i tillägg till de egenskaper du tar upp. Klassisk musik är dessutom en genre som kräver extremt mycket transientsnabbhet, dynamik och kraft för att närma sig realismen. Jag tycker klassisk musik är det svåraste att få till på ett realistiskt vis via Hifi. Tex triojazz går mycket bättre. 

 

Link to comment
Share on other sites

Mja, som jag ser det så handlar det om BÅDE en avsändare och en mottagare. Dvs anläggningens och rummets egenskaper OCH lyssnarens perceptiva och processande egenskaper. Du vet väl hur dåligt det kan låta om man är på fel humör, blodsockerrasad, trött, bakis... Jag tror att den där mottagar-aspekten är förbisedd i teknik-fokusets ljus.

Hemmaljudet är ALLTID MYCKET FEL jämfört med verkligheten. Dvs även då man ”maxat” sin anläggning så är diskrepansen AVSEVÄRD. Där kommer mottagarens förlåtande, korrigerande och associerande egenskaper in. Utan detta, ingen illusion av realism. Så ser jag på det hela.

Link to comment
Share on other sites

34 minutes ago, Strmbrg said:

Jag tror att den där mottagar-aspekten är förbisedd i teknik-fokusets ljus.

 

Det tror jag också, vi är rätt  olika som lyssnare och även sådant som bakgrundsbullrets nivå och rummets storlek påverkar en hel del.

 

Jag söker också "illusion av realism" och har ägnat mig mycket åt att försöka hitta effektiva metoder för att lura mig på bästa sätt. Att det som kommer ur högtalarna är en exakt kopia av det inspelade materialet behöver inte nödvändigtvis ge mig "rätt illusion" men det ska förstås inte vara fel återgivet heller, det spelar däremot roll vilken typ av fel det är (en del fördras lätt).

 

När allt är tyst och lugnt i omgivningen kan "realism" uppträda vid förvånansvärt låga nivåer medan det ibland blir som tugg-gummi i öronen med samma nivå om jag varit utsatt för buller, är spänd eller trött. Då inträder ett fenomen som jag brukar kalla "stängda öron" och det krävs en hel del för att bryta igenom den barriären. När allt däremot stämmer och fenomenet "öppna öron" inträder uppstår "realism" förvånansvärt lätt. Det verkar lättare för hjärnan att knyta ihop "strecken i streckgubben" då!

Link to comment
Share on other sites

Kan vi inte lista vad vi har för grundbrusnivå i våra lyssningsutrymmen? Jag är mycket lättstörd när det gäller sus, brus och annat ljud som inte kommer från högtarna i sig. Och jag tror mig ha fördelen av en mycket tyst lyssningsmiljö.

 

Buller, på iPhone:

Jag mätte 33.7 dB (A) med bullerappen! Läs mer på https://www.av.se/bullerapp

Jag mätte i en minut.


Uppfattade aldrig ett värde på skalan över 30,8dB så vet inte var de resterande 3,5dB kom ifrån?

Link to comment
Share on other sites

37 minutes ago, AlfaGTV said:

Kan vi inte lista vad vi har för grundbrusnivå i våra lyssningsutrymmen? Jag är mycket lättstörd när det gäller sus, brus och annat ljud som inte kommer från högtarna i sig. Och jag tror mig ha fördelen av en mycket tyst lyssningsmiljö.

 

Buller, på iPhone:

Jag mätte 33.7 dB (A) med bullerappen! Läs mer på https://www.av.se/bullerapp

Jag mätte i en minut.


Uppfattade aldrig ett värde på skalan över 30,8dB så vet inte var de resterande 3,5dB kom ifrån?

Jag tror inte att det mäta låga ljudnivåer med iPhones. Iaf inte några av de jag har testat. Internbrus ligger kring 30 dB och allt man försöker mäta under ca 40 dB blir missvisande (jag har en iPhon 11, men har testat några äldre varianter tidigare om åren).

 

AVs app kör ett medelvärde under den tiden du mäter med appen, men även när du sätter igång och avslutar mätningen så troligen är de extra decibullrarna att du rör telefonen. 

 

Jag har ungefär 26 dBA, 40 dBC i mitt vardagsrum (som sitter ihop med kök). Det är i min mening lite väl högt och jag skulle inte rekommendera att man överstiger 20 dBA 

Link to comment
Share on other sites

Jag är lite novis på detta med ljudtrycksmätningar - har hittills i mitt hifiliv lyssnat på musik snarare än att mäta på musik - men laddade emellertid ner en app (minns ej dess namn, det var ju igår... :grinquint:)


Den angav mellan 40 och 45 dB som bakgrundsnivå. 

:think:

En annan app (nä, minns inte vilken...) angav runt 22 dB...
:think:
Båda angav dock rimligt snarlika snitt- och toppvärden sinsemellan.

:think:

 

Nåväl, nu har jag uppfattat att det finns en app som lystrar till namnet "Buller", så jag ska prova den senare under dagen.
Jag återkommer med svar på vad "Buller" har för åsikt om tystnadskulturen i mitt halvt nedgrävda suterrängrum.

:smile:

 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, Strmbrg said:

Mja, som jag ser det så handlar det om BÅDE en avsändare och en mottagare. Dvs anläggningens och rummets egenskaper OCH lyssnarens perceptiva och processande egenskaper. Du vet väl hur dåligt det kan låta om man är på fel humör, blodsockerrasad, trött, bakis... Jag tror att den där mottagar-aspekten är förbisedd i teknik-fokusets ljus.

 

 

"Mja" ?

Ja. Som jag skrev tidigare...

 

10 hours ago, Apexorca said:

Matchning är hur allt som har med ljudåtergivningen att göra samverkar åt ett håll, ditt ljudideal, som du önskar. I ett högpresterande system spelar ALLT en roll och kan påverka ljudets karaktär åt något hål. Tex nätströmen, jorden, kablar, alla komponenter, kontakter, fötter, akustik, racket och om du är förkyld, på gott humör eller jättetrött. Tom Lufttryck och luftfuktighet spelar in. Vissa säger att det låter bättre när solen gått ner.

 

Link to comment
Share on other sites

Bullernivån i lyssningsrummet är utan tvekan en viktig faktor för en god återgivning. Har tyvärr upplevt en påtaglig försämring då det skedde ett fönsterbyte i vår brf i våras och då man missade att bulleranpassa de nya fönstren givet huset ligger bullerutsatt. Hemskt irriterande att ha ett högre bakgrundsbrus nu än tidigare. Är mycket känslig för alla typer av ljud som inte hör hemma i musiken, som tvätt- och diskmaskin och kompressorer från kyl och frys. Föreningen har nu fått bakläxa på fönsterbytet och vi får se hur detta kan lösas.

I övrigt håller jag med om det mesta som skrivits om dynamik, klarhet och transientsnabbhet. Framförallt klarhet har för mig blivit ett problem som balanserar på slak lina mellan att vara en gräns mot en alltför hård diskant som förstärks i ett system som har en extrem upplösning. Det har talats en del om detta samband som jag ibland kan upplevas nästan plågsamt i moderna system och som gör att det musikaliska uttrycket går förlorat. När blev man lyssningstrött på en livekonsert senast?

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jag mätte upp 30dBA och 40dBC med en ljudnivåmätare. Med tyst läge på luftvärmepumpen (enkel dörr emellan) kan jag kanske komma ned en aning och när det blåser ute kan det bli betydligt högre. När det är storm är det svårt att lyssna på lågmäld musik.

 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, Strmbrg said:

 

Hemmaljudet är ALLTID MYCKET FEL jämfört med verkligheten. Dvs även då man ”maxat” sin anläggning så är diskrepansen AVSEVÄRD. Där kommer mottagarens förlåtande, korrigerande och associerande egenskaper in. Utan detta, ingen illusion av realism. Så ser jag på det hela.

 

Nu blir det filosofiskt. Vadå fel? Vilken verklighet?  En violin som spelas ute? I en konserthall? På en Jazzklubb. I ett hörn?  Långt ut i rummet? Vilken violinist med vilken violin? Vilka strängar?

 

För handlar det inte om att jaga verkligheten utan fixa ett ljud som klarar all musik jag vill lyssna på så att jag blir upprymd och berörd. Sällan är det upplösning som jag tänker på skiljer mot livemusik mest. Det brukar vara dynamik som skiljer mest tycker jag. 

 

Link to comment
Share on other sites

Det är snarast prioritetsordningen som skiljer sig åt tror jag, vi är nog tämligen överens om vad som kan påverka.

 

Jag kopplade in mina 300B SE i systemet för många år sedan istället för betydligt kraftigare rörslutsteg som lät bra men trots att det mest var ett nyfiket test av tekniken har SET-förstärkarna blivit kvar i systemet. Det är lite för låg effekt ibland men jag har lärt mig att leva med det eftersom de har andra fördelar som jag tycker överväger. De spelar på ett sätt som nästan upplevs som magiskt med en lågnivåupplösning som är hisnande och det är rent och klart ljud med en röståtergivning som är helt enastående. Mina steg har en aning motkoppling i sista steget som håller ned distorsionen på ett hyggligt sätt när man närmar sig toppeffekt och det är stor skillnad jämfört med originalkopplingen i stegen. Tillsammans med aktiv delning mot basarna så gör det att jag kommer undan de värsta problemen med låg effekt och SET. Det spelar högre än man kan tro när man läser specarna men det finns tillfällen när det inte räcker och framför allt är känslan av att ofta ligga på gränsen för vad de klarar lite irriterande så jag ska försöka bygga nya steg som förenar lite högre effekt med samma "magiska" ljud. Vi får se om jag lyckas men jag tror att det ska kunna gå och eftersom jag levt med ljudet i många år och vant mig vid lite begränsad maxnivå i utbyte mot den "magiska" återgivningen som ingen annan förstärkare varit nära när det gäller de parametrarna så lever jag tills vidare glatt med begränsningarna.

 

Jag kan väl tillägga att systemet klara parametrarna stort och tungt samtidigt som det är transientvilligt och spelar med lätthet upp det mesta. Stora bastrumman i symfoniorkestern saknar lite "ooomph" medan pukorna inte är några problem. Vanliga trummor låter oftast tragiskt dåligt men det är mest för att de är dåligt inspelade, på gamla "enkla" inspelningar kan trummor låta fantastiskt med transienter och luft.

 

Det var lite om mina prioriteringar och andra prioriterar på annat sätt. Om jag bara spelat hårdrock från 70-talet hade jag inte haft den anläggningen jag har nu men för mig ger den mycket glädje och jag kan njuta av hårdrock från 70-talet ibland också men skulle behöva lite EQ då.

 

 

Edited by MatsT
Skrev klart.
Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Apexorca said:

Sällan är det upplösning som jag tänker på skiljer mot livemusik mest. Det brukar vara dynamik som skiljer mest tycker jag. 

Det är också min mening, t o m en sanning för mig. Framför allt klassisk musik. Här är det viktigt att skilja på ljudvolym och dynamik. Ljudvolymen från t ex Bruckner, Mahler och Berlioz som skrev för stora sättningar, ofta över 100 man kan vara väldigt högljudd live i de värsta ”utbrotten”. Det behöver inte betyda att den alltid är mer dynamisk än musik gjord skriven för mindre sättningar typ Haydn och Mozart där skillnaden mellan de tystaste partierna och de högsta kan ha väl så hög dynamik. Både hög volym och stor dynamik kan vara svårt att få till hemma, men känslan av verkligheten kan ändå vara i närheten om förutsättningarna som både @Strmbrg @MatsT och @Apexorca varit inne på är de rätta och finns där.

 

Jag tillhör de som tycker att det kan låta betydligt bättre hemma än på konsert. Inte som en generell sanning och inte på hela skalan. Upplevelsen av att se och höra sina idoler ”live” är ju svår att matcha hemma. Jag har sett och hört massor av jazzkonserter på olika hörn runt om i världen. Allt var långt ifrån ”guld”. Tony Williams Quintet höll nästan på att spräcka trumhinnorna med sina överstyrda cymbaler i ljudbilden, McCoy Tyners flygel slog sönder Joe Hendersons finstämda saxofon. Wayne Shorters Quintet satsade mest på övermixade syntar där Larry Corryells gitarr helt försvann osv. Men jag har också fantastiska musik- och ljudminnen, t ex Chick Coreas Trio, Joe Henderson Quartet, Weather Report, John Abercrombie Quarter, Pat Metheny Group, Thad Jones - Mel Lewis Orchestra med flera där återgivningen hemma inte är jämförbar på nästan någon parameter. Men det låter ändå fantastiskt och jag får en live-känsla men på ett annat sätt.

 

Det där med hög upplösning, vid sidan om volym och dynamik är intressant. Jag tänker främst på cymbaler. Live brukar de vara ganska ”högljudda” och kan bli väldigt spetsiga. När de återges så hemma brukar vi säga att de låter ”vasst”. I vissa avseende tror jag vi har en högre tolerans på konserter än hemma.

 

En av mina finaste ljudminnen var på Montmartre i Köpenhamn i slutet av 70-talet. Phil Woods Quartet kom direkt från en annan konsert och skulle spela utan soundcheck men vägrade gå upp på scenen om inte mickarna togs bort. Han accepterade bara en mick och förstärkare till basen. Han tyckte att lokalen låter så pass bra att det krävdes ingen förstärkning och argumenterade just kring dynamiken. Flygeln flyttades fram och trummorna bak. Samtidigt tvingade åskådarna att ”keep their mouth shut”. Det dröjde inte många minuter förrän vi hade vant oss vid ljudnivån. Det blev en fantastiskt fin konsert.
 

Hur vi njuter av musik bäst sitter mellan våra öron men det finns ändå lite objektiva sanningar som jag tycker man kan erkänna. Dynamik, balans över frekvensregistret, stor ljudbild, tillräckligt låg distorsion (rena toner) är exempel på områden på som ändå är någorlunda mätbara för en ”sann” återgivning och som borde vara eftersträvansvärt. Finns säkert fler. Hur långt man vill och kan gå är en annan femma.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Bebop said:

En av mina finaste ljudminnen var på Montmartre i Köpenhamn i slutet av 70-talet. Phil Woods Quartet kom direkt från en annan konsert och skulle spela utan soundcheck men vägrade gå upp på scenen om inte mickarna togs bort. Han accepterade bara en mick och förstärkare till basen. Han tyckte att lokalen låter så pass bra att det krävdes ingen förstärkning och argumenterade just kring dynamiken. Flygeln flyttades fram och trummorna bak. Samtidigt tvingade åskådarna att ”keep their mouth shut”. Det dröjde inte många minuter förrän vi hade vant oss vid ljudnivån. Det blev en fantastiskt fin konsert.

 

Det är väldigt tråkigt att allt ska mickas upp numera och köras via PA, särskilt trummor som borde ha förutsättningar att höras ändå. Det verkar dessutom som om det upp-mickade PA-ljudet allt mer blir norm för återgivning hemma. Har man hört musik live utan PA så verkar det faktiskt rätt tramsigt att försöka få det att låta som PA live. Jag håller med Bebop om att det ofta låter bättre hemma och anledningen är förstås brister i PA.

 

På 70-talet höll även rock-konserter bra kvalitet om man fick en bra plats. 5-e raden i Scandinavium med Frank Zappa är nog det bästa ljudet jag upplevt på rock-konsert. Det var inte jätte-högt och de använde PA av bra kvalitet med gammaldags horn och ingen överdriven bas. På 80-talet kom mickade trummor och då blev det omgående ganska kass. Jag såg Peter Gabriel i Scandinavium när Sledge Hammer var aktuell och det lät inget vidare och bara några år tidigare såg jag en konsert med Peter Gabriel med ett måttligt stort PA och betydligt intimare atmosfär, det lät bra men jag tror att "moderna" rock-älskare kanske skulle uppfattat det som tunt och lite kraftlöst.

 

Man kan faktiskt få en känsla för hur det live på 70  talet via youtube.

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Bebop said:

Jag tillhör de som tycker att det kan låta betydligt bättre hemma än på konsert. Inte som en generell sanning och inte på hela skalan. Upplevelsen av att se och höra sina idoler ”live” är ju svår att matcha hemma.

Jag kan hålla med.

1 hour ago, Bebop said:

I vissa avseende tror jag vi har en högre tolerans på konserter än hemma.

Så tycker och tror jag också.

1 hour ago, Bebop said:

Hur långt man vill och kan gå är en annan femma.

Denna hobby är som en evighetsmaskin - Den rullar på - Blir man någonsin klar? 

Kul med allas inputs och reflektioner!

 

/byZan

Link to comment
Share on other sites

För min del så har fokus allteftersom kommit att handla om klarhet, upplösning, tydlighet eller vad man nu vill kalla det. Klarheten skall därmed självklart vara god för alla ljud/instrument/ljudnivåer. Det som jag på senare tid upptäckt (med allt mer högupplösande, lågdistorderande och lågbrusiga (intermodulationsaspekten) apparater är hur mycket jag har missat förr. Det räcker med att förbikoppla MScalern för att inse vad det kan handla om. Med den nya ”lilla” Accuphasen så har det lyfts fram än mer som tidigare legat lite dolt. 

Nu är det på gång ett byte från Chord Hugo2 till TT2 också. (Se gärna min annons på detta forum. 🙂)

 

Sjukt alltsammans. Men rätt kul.

🙂

Link to comment
Share on other sites

27 minutes ago, Strmbrg said:

Sjukt alltsammans. Men rätt kul.

Håller med, för jag förstår inte tekniken bakom allt men mina öron kan urskilja vad som berör och inte berör, vilket räcker för mig:winking:

 

/byZan

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...