Så här väljer du rätt stereo...

[Bebop]

En nostaligisk resa och betraktelser från Stereo & HiFi-handboken 1975-1981

 

Inledning

Julen är för många en tid då man minns och går tillbaka till det som varit. Med tilltagande ålder finns det än fler år att minnas tillbaka på. Eftersom detta är ett musik- och hififorum så tar det mig tillbaka till början av 60-talet då poprevolutionen började i England. Det startade med musiken som likt en osynlig hand senare gled över till återgivning av musik också.

 

Hifi-återgivning var ett begrepp som fanns sedan tidigare och som gjorde sin stora inbrytning i början/mitten av 50-talet då LP'n tog allt större plats. På skivetiketter och på konvulutet stod ofta A HiFi recording. Andelen hem som hade en hifi-anläggning (mono) vid denna tid var begränsad och det var definitivt inte ungdomarna som förfogade över sådana. 

 

Jag gör ett litet hopp fram till början av 60-talet. Stereo-LP'n introducerades 1958 på lite bredare front men det var först en bit in på 60-talet som stereoanläggningar började göra entré i någon större omfattning hos gemene man. En viktig innovation för detta var transistorns intåg som möjliggjorde kompaktare anläggningar. Det fanns också en intresserad och växande marknad. Problemet var att kunskapen var låg om vad det handlade om. För att råda bot på detta startade ett antal importörer, journalister och andra intresserade 1962 Svenska HiFi-institutet (SHFI) och satte upp sitt kontor på Sveavägen i Stockholm.

 

 

Jag menar att deras insatser för intresset och den relativt breda kunskapen som bredde ut sig i samhället under främst 70-talet var oerhört betydande för det höga intresse som faktiskt växte upp i Sverige. Det var ju också så att Sverige hade klarat sig undan världskriget och välståndet steg snabbt här vilket underlättade lansering av den här typen av "lyx".

 

Ett verktyg som institutet lanserade var Stereo och hifi-handboken. Jag är inte helt säker men jag tror första numret kom 1969. Då satte man HiFi före Stereo som framgår. Året efter blev ordningsföljden Stereo Hifi. Jag började köpa dem från och med volym 1975 som kom hösten 1974. Jag köpte dem sedan till sista sammanställningen för 1981. Det är dessa jag skall bläddra lite i.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Programförklaring 1975

1975-utgåvan såg ut så här:

 

 

I förordet skriver dåvarande ordföranden, Bo Rydin att det nu fanns tusentals hifi-apparater på marknaden och att det inte var alldeles enkelt för en konsument att välja passande enheter. Det gav SHFI incitament till att göra följande programförklaring:

 

Svenska HiFi Institutet (SHFI) har tagit som sin främsta uppgift att underlätta konsumentens riktiga val, dels genom att verka för enhetlighet, lättförstålig teknisk redovisning av HiFi-apparatur, dels genom att sprida kunskap om HiFi i allmänhet.

 

För att få denna översikt införde man delvis egen utvärderingsstandard. Man skickade också flera av produkterna till Statens Provningsanstalt som mätte egenskaper som institutet ansåg var de viktigaste och som man redovisade tillsammans med tillverkarnas uppgifter. Kopplingar till DIN-standarden gjordes också.

 

Handboken var ett verktyg främst för konsumentledet. Vid sidan om detta gav de också ut en testskiva och en faktabok för den mer initierade som ville gräva lite djupare än så.

 

Männen bakom (för det var bara män) var välkända figurer i samtiden för den som hade intresse kring ämnet. Nämnda Bo Rydin, som inte skall förväxlas med hans namne, den då rikskände industrimagnaten, importerade bl a hifi-märket JVC's produkter i Sverige. Från tidningen Stereo HiFi kom Göran Mård, Karolinska Institutet hade med civilingenjören Håkan Sjögren som arbetade med teknisk audiologi inom sin forskning av psykoakustiken. John Schröder var en välkänd ingenjör och författare av många böcker inom framför elektronik, DIY och behärskade flera områden. 

 

 

De lyckades också knyta till sig nestorn eller gudfadern inom ljud och musik hos de stora lagren av folk vad avser ljudteknik. Det var en trygg skåning från Landskrona som redan 1975 hade varit anställd på Sveriges Radio/Radiotjänst i 35 år. 1946 blev han chef för ljudteknikerna och blev sedemera chef för hela den tekniska driftverksamheten. Jag avser naturligtvis Kjell Stensson som vid sidan om sin yrkesroll deltog i flera underhållningprogram, framför allt av frågesportskaraktär. Enligt BBC rankas hans aprilskämt som det tredje bästa genom tiderna; om att spänna för en nylonstrumpa (klicka på länken) framför TV'n för att via plastkristallerna i nylonen erhålla färg-TV. Han recenserade deckare i Stockholmstidningen, satt med i deckarakademin... en folklig mångsysslare.

 

 

Men i detta sammanhang var han framför allt en ypperlig skribent som kunde skriva om tekniska samband på ett pedagogiskt sätt och på en nivå som många kunde förstå och ta till sig. Jag tror att han hade en genuin folkbildande drivkraft. Jag lärde mig mycket av honom i yngre dar. Han fick mig intresserad. Den närmsta jämförelse jag kan göra med Euphonia är väl @calle_jr även om han inte riktigt hitta samma folkliga nivå i sin pedagogik 

 

[Bebop]

Sverige världsetta i fråga om HiFi-konsumtion 

Handboken redovisar siffror som amerikanska tidskriften Electronics varje år publicerade som i sin total inkluderade all elektronisk utrustning. Det var en global insamling från enskilda företag, branschorganisationer och statliga myndigheter. Ur detta material bröt sedan SHFI ut siffrorna för förstärkare, tuners, receivrar, pickuper, högtalare och hörlurar. Däremot är inte bandspelare, skivspelare och kompaktenheter med (framgår inte varför). Så här såg det då ut 1974, enligt handboken och dess källa.

 

 

I reda pengar handlar det om för Sveriges del om SEK 23:10 per person (ex moms). Då hade Sverige 8 143 000 invånare vilket skulle innebära en total omsättning på drygt 188 miljoner (ex moms). Sedan dess har KPI ökat med 6,04 gånger och befolkningen ökat till 10,23 miljoner. Om jag tar hänsyn till detta så skulle den totala omsättningen omsatt i dagens penningvärde och befolkning innebära (10,23/8,143*6,04*23,10*10 230 000) = 1 793 146 410 kronor och utslaget på dagens befolkning 175:- per huvud eller ca 220:- inklusive moms.

 

Det är alltid vanskligt med den här typen av beräkningar eftersom KPI beräknas efter en varukorg med lite olika produkter och tjänster som inte alltid stämmer överens med det undersökta objektets utveckling. Det saknas som sagt skivspelare och kompaktanläggningar i siffrorna som var stora artiklar på 70-talet. Jag tänker på kompaktanläggningar från flera Europeiska tillverkare inklusive svenska Luxor och Centrum. Å andra sidan finns inga digital produkter med i sammanräkningen. Kanske någon av våra branschföreträdare har en siffra över hur det ser ut idag? Det känns som att branschen är betydligt större än 1,8 miljarder men det är som sagt bara en känsla.

 

Noterbart är även att det var tillväxt på alla marknader och i vissa länder kraftig, framför allt Holland och Finland. Tyvärr saknas Japan, Asien, Ryssland och gamla Östeuropa. Hade varit intressant att se dessa också. Det är väl där den största tillväxten finns idag såvida inte digital utrustning typ streamers har stort genomslag i Europas siffror.

 

Någon av er som har relevanta siffror eller inside info hur det ser ut idag 

 

Kompaktanläggningar stod högt bland "massorna". En sladd i väggen och in med högtalarna och sedan var det klart. Precis som idag ryggade många familjer för flera enheter. Det tog också plats. En kompaktanläggning fick lätt plats i den typiska bokhyllan med bar- och vitrinskåp som blev poppis när "vardagsrummet" blivit ett begrepp där gamla stringhyllor och jugendstil fick maka plats för det nya med 3- och 2-sitsig soffa och fåtölj med noppigt slitstarkt tyg, härnbord och fanerat soffbord samt TV på lämpligt avstånd och en kompakthifi i hyllan där radion mest användes. En kompaktanläggning som de nedan kostade normalt kring 2-3,000, (dvs ca 15-20,000 i dagen penningvärde uppräknat från KPI plus 7,35%-enheter högre moms). Här några tidstypiska representanter.

 

 

Många av dessa var mer eller mindre OEM-produkter som lanserades med olika namn. De flesta av skivspelarna kom från engelsk Garrad och BSR eller från tyska Dual. Philips var giganten och såldes också som DUX och Radiola. Luxor hade också Scantic och Luma osv. Det var stark tillväxt och de gamla bolagen som varit stora på gamla rörradiotiden typ svenska Centrum Radio AB kan jag tänka mig var desperata med att hänga på. Med tiden gick det inte. Moderbolaget hette Gylling Hem-Elektronik AB och övergick senare som importör av bl a Sony. Som mest var man 1500 anställda i början av 60-talet vid sina anläggningar i Gröndal (Sjöfortet)..

 

Gylling och Centrum Radio AB är kul att läsa om. Radioapparater från Centrum "med den underbara tonen" blev kungliga hovleverantörer sedan Gustav V köpte radio från dem. Men de hade fler "kungar" än så på sin lista. Vad sägs om påven Pius XI, kung Farouk I av Egypten och kejsaren Haile Selassie av Abessinien (Etiopien numer)

 

Den andre store svenske tillverkaren var Luxor i Motala. Jag återkommer till dem senare.

 

Bilder från den gamla goda tiden...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[Bebop]

"Troll i siffror" - mätbart men ej hörbart

Som jag varit inne på tyckte jag att Kjell Stensson var en utmärkt folkbildare och skrev på ett sätt som många kunde ta till sig.  I årgång 1975 skrev han en intressant artikel där han ställde frågan Hur hög fidelity behövs egentligen?. Han inleder så här:

 

För att beskriva den ljudfidelitet som erhålls med ljudåtergivningsapparatur används i dag vissa data och mätvärden som man försökt anpassa till det mänskliga örats sätt att uppfatta ljud. Särskilt när det gäller tekniskt sett mycket påskostad apparatur ger dessa data inte alltid entydig information om den ljudkvalitet som kan påräknas. Det kan i detta sammanhang vara värdefullt att känna till vissa psykoakustiska gränsvärden; de avslöjar om uppgivna data representerar ljudegenskaper som faller inom gränserna för vår hörsels varseblivningsförmåga.

 

Därefter för han en intressant diskussion med talande exempel som jag tycker ger lärdomar eller underlag till funderingar även idag. Han ger också små pekfingrar till det han kallar audiotidskrifter som med progressiva målsättningar försöker övertyga sina läsare med att ge sig själv ett drag av vetenskaplighet. Han menar att man gör det inte lätt för konsumenter genom att sälja på t ex bra fyrkantssvar. Är det bättre än lågt svaj? Handlarna brukar säga att det får konsumenterna själva lyssna sig till. Hur många fackhandlare håller sig med rimliga möjligheter till en sådan avlyssningsmöjlighet, fortsätter han.

 

Kjell exemplifierar med följande fyrkantsmätning där den övre kommer från en engelsktillverkad förstärkare på 50 Watt och den undre visar en amerikansk receiver som ger 20 watt. Sedan ställer han frågan vilken av dessa som bör låta bäst utan svar och det är väl i själva verket hans svar.

 

 

Här ett annat exempel där han visar vad han genom sina ord kan få läsaren att dra konklusionen åt det hålla han vill visa.

 

 

Detta exempel blir också en illustration till avsnittet han kallar "Troll i siffror" där han menar att det kan vara lika skadligt som med "troll i ord". Inte minst inom hifi i t ex säljsammanhang i den specifikationslusta som råder på området. Han är inte negativ mot teknisk utveckling och specifikationer i sig. Det är avarterna han vill åt som tenderar till att man tappar fotfästet mot verkligheten. Det han angriper mest är den ensidiga jakten på låga distorsionstal som är för ensidig. Samtidigt är det lätt att visa en konsument att hans befintliga anläggning är omåkt av nya pga lägre distorsion som i många fall har mindre betydelse än andra parametrar. 

 

Han visar dock en ödmjuk sida också inför framtiden. Han skriver:

 

Men det är inte enbart låg distorsion som fordras för fullödig ljudåtergivning. Tillräckligt frekvensomfång behövs också. Men därutöver är det sannolikt andra, ännu okända, krav som måste uppfyllas. // Som exempel i den vägen kan nämnas danska undersökningar om hörbarheten för fasförvrängning och finnländare Matti Otalas forskningar angående vad han betecknar som transientintermodulationsdistorsion (behagligt fortkortat till TIM) hos förstärkare. // ... visar att nuvarande mätningar ger en ofullständig bild av egenskaper under realistiska driftsförhållanden med musik.

 

Vi får också lära oss hur distorsion mellan apparater i kedjan samverkar typ vad händer med totala distorsionen när man kopplar ihop t ex ett försteg och ett slutsteg. Den går att lägga ihop geometriskt enligt följande:

d1 = distorsionskälla 1

d2= distorsionskälla 2

dn= distorsionskälla "n"

 

Genom att använda följande följande formel får man det totala värdet. Total distorsion = SQR(d1² +d2²+dn²)

Anta t ex att försteget har en distorsion på 0,1 %, CD'n har 0,005 % och slutsteget 0,2 %. Vilket total distorsion skulle dessa då ge in till högtalarna? Om vi sätter in värdena i formeln ovan får vi: 0,23 %.

 

Någon egentlig praktisk nytta har man knappt med den typen av beräkningar idag. Värdena är så pass låga att de knappast har någon praktisk tillämpning för att välja prylar. Det är ändå lite kul att förstå hur det hänger ihop.

 

Kjell Stensson artikel fortsätter sedan med att reda ut områden han tycker är viktiga och förklar dess innebörd både i ord och grafer. Dessa är med Kjell Stensson ord:

1. Frekvensgång med låg linjär distorsion - i stort sett är det endast förstärkaren som fyller stränga krav på låg linjär distorsion (avvikelse från rak frekvensgång). Sämst är högtalarna.
2. Kanaldämpning vid stereo - Kanaldämpningen mellan de båda stereokanalerna spelar en avgörande roll för uppfattningen av den återgivna ljudkällans bredd.
3. Olinjäritetsdistorsion - Uppstår, vilket namnet antyder, som en följd av att det hos en omvandlare består ett olinjärt samband mellan orsak (insignal) och verkan (utsignal). Ett exempel är att omvandlaren blir överstyrd (klippning) ett annat är övergångsdistorsion som är vanligare hos transistorförstärkare än man oftast är medveten om och ger upphov till vad man ibland betecknar som "transistorljud"
4. Störnivå - Störljud i en mångfald olika former i ljudåtergivningskedjan. Man kan grovt skilja mellan brus, brum och rumble (bullerstörningar från en skivspelare)
5. Svaj - Hos alla mekaniska återgivningsapparater förekommer, av skilda orsaker, periodiska variationer kring det rätta värdet. Dessa variationer åstadkommer en modulering av nyttosignalen vilket benämns som svaj eller svajning. Svajets hörbarhet beror bl a på återgivningsnivå, modulationsfrekvensen, nyttosignalens (bärvågens) frekvens (se figur nedan) Mest observant är vårt hörselsinne för en modulationsfrekvens på 4 Hz och bärvågsfrekvens på drygt 3000 Hz. Svajvärden på 0,1 % kan anses representera varseblivningsgränsen.

 

Därmed lämnar jag Kjell Stenssons stora bidrag i 1975 års nummer. Den här typen av artiklar ger förmodligen än mer för oss som odlade vårt hifi-intresse redan på 70-talet. Dels får man ett antal nostalgiska påminnelse men även en bakgrund för att bättre förstå där vi är idag. Hur hamnade vi var vi är och vilken historik finns det bakom. Det kan intressera långt fler, även yngre generationer på motsvarande sätt som intresse för antikviteter och historien bakom. Mycket av det Kjell skriver om finns med i debatten ännu idag även om siffror och kunskap har utvecklats på flera områden t ex inom distorisionsformer, elens påverkan, akustik och hur den kan hanteras mm. Jag kan bekräfta att på 70-talet handlade diskusionen mycket om lägsta distorision. Stereoperspektiv & djup, dynamik, transienter och helheter diskuterades inte så allmänt som idag. Men mycket av det basala är det samma som idag. Vi känner också igen diskussionen om mätvärden kontra lyssning. Den diskussionen är inte ny...

 

Det kommer mer...