Jump to content

Nostalgitripp och hifiutveckling


Recommended Posts

Jag blev lite inspirerad av en annan tråd som beskrev utveckling med hjälp av bilder. Den var väldigt fint gjord och själv är jag helt kass på bildsammansättning. Men ändå, det var väldigt kul att se och jag tänkte knycka konceptet nästan rakt av.

 

Mitt intresse för hifi startade väl nån gång i tonåren på åttiotalet, eller kanske egentligen ännu tidigare eftersom musik alltid varit väldigt viktigt i hemmet där jag växte upp. Min första anläggning, efter jag lämnat det allra enklaste, i pojkrummet såg ut ungefär såhär. Ungefär betyder att det enda som är helt säkert är skivspelaren och förstärkaren. Cd-spelaren var förvisso en Sony men jag minns inte beteckningen. Och högtalarna var Celestion Ditton och hade åtminstone liknande bestyckning som de på bilden men även här är jag osäker på om det är rätt modell. Skivspelaren, som jag övertog från mina föräldrar var en Pioneer PL-61 och förstärkeriet en Musical Fidelity Synthesis. Allt snörades sannolikt ihop med lampsladd och medföljande RCA. Har inget större minne av ljudet, men tror det var rätt ok. Skulle säga att detta kan placeras in i tiden slutet av 80-talet. Vid senare tillfälle kopplades DA-omvandlaren förbi i Sonyn med en inbyggd i en DAT, som i övrigt hade en ganska kort karriär hemma. Förbättringen av detta var inte försumbar.

 

1626022074_frsta.jpg.ca5ec520c37b94425d86e1b3940fab11.jpg 

Link to post
Share on other sites

Nånstans runt 1993 hade allt hunnit bytas ut. Rör hade blivit väldigt spännande och jag köpte en RimboRambo 300b, bilden visar monoblocket men jag hade stereoversionen som var dubbelt upp ungefär, färgen var i alla fall denna härligt vinröda. Friska 2*20W ur de fyra 300b-rören vill jag minnas att den petade ur sig. Slutsteget behölls faktiskt ända till 2003. Lasse byggde om det för mig ett par omgångar. Kablage hade börjat bli lite spännande och det var en digitalkabel från Purist, någon form av högtalarkablar från VandenHul och Audiotechnica RCA. Många vill idag minnas PD-91 som välljudande men lyftet med DiAnan var betydande. Högtalarna var i betongliknande material och hade fasta stativ. Den här anläggningen stod för ljudet precis i början när jag flyttat hemifrån. Jag minns det som att det lät väldigt bra. De flesta av mina vänner tyckte dock att man var en idiot som lade i stort sett all surt förvärvad lön och studiemedel på stereo. Jag tror det mesta kom från Anders på Hifi-Stället, förutom försteget som byttes in mot min DAT-bandare på Tele-Hå.

 

421788987_tvan.jpg.9789a975ed3fe72e8c64ac283b6d237f.jpg

Link to post
Share on other sites

Kul och igenkännande. Just Celestion var rätt inne på 70-talet. Jag beställde själv ett par Ditton 25 men de fick in deras nya UL10 istället och samtidigt hade de fått in ett par andra högtalare som jag fastnade för istället... det sparar jag till en egen tråd.

 

Celestion kan man väl säga va UK’s motsvarighet till JBL. De var också starka i studiosvängen och försåg bl a Marshall med element. Det var tungt. Så här såg deras UL10 ut som var en ny modell ca 1977.

 

5B2E6CAC-61CD-4F46-857F-BD9C61473E05.jpeg
 

Link to post
Share on other sites
8 hours ago, bfjohansson said:

1994 lyssnade jag sedan för första gången på det som sedan hängde med längst i mitt hifiliv. Jag minns det som en ganska omtumlande upplevelse. Kent Melin hade agenturen och spelade balladversionen av "Hemma vid ett hav" och jag hade aldrig nånsin hört cd låta så bra.


Vet inte varför, men jag kom att tänka på Wadia av någon anledning

Link to post
Share on other sites
1 hour ago, zood said:


Vet inte varför, men jag kom att tänka på Wadia av någon anledning

 

Så var det. Kent spelade förvisso på den då helt nya modellen W16, som var alldeles för dyr för mig. Han hade dock en Wadia 6 som hade gått som demo. Den stod snart hemma hos mig och ersatte min gamla cd, försteg och DAC.

 

Jag tyckte Wadia var fantastiskt. De lät så mycket bättre än allt jag då hört från en cd. Den var byggd som en pansarvagn och vägde väl in på nästan 20 kilo. Wadia, i några olika skepnader,  stannade i min anläggning i 22 år.

image.png

Link to post
Share on other sites
7 hours ago, bfjohansson said:

 

Så var det. Kent spelade förvisso på den då helt nya modellen W16, som var alldeles för dyr för mig. Han hade dock en Wadia 6 som hade gått som demo. Den stod snart hemma hos mig och ersatte min gamla cd, försteg och DAC.

 

Jag tyckte Wadia var fantastiskt. De lät så mycket bättre än allt jag då hört från en cd. Den var byggd som en pansarvagn och vägde väl in på nästan 20 kilo. Wadia, i några olika skepnader,  stannade i min anläggning i 22 år.

image.png


Se där, kul!

ja jösses vad fina Wadias prylar var. Både i byggkvalitet och ljudmässigt.

 

Tror att de agerat referens för väldigt många genom åren. Inkl mig själv.

 

 

Link to post
Share on other sites

Bytet till Wadia föranledde några mindre andra förändringar. Slutsteget fick byggas om lite, bland annat till balanserad drift och sänkt ingångskänslighet. Minns också byte av kablage till Kimber KCAG på signalsidan och någon form av PAD till högtalarna, namnet på modellen har dock förpassats till minnets baksida. De hade Elementa, Aquous(?), sedan kom mina, och så ett par modeller till.

 

Huruvida Wadia är välbyggda eller ej så började den dock krångla något med avläsningen av vissa skivor, visade sig vara lasern. Detta var tidsmässigt i samma period som Wadia gick i konkurs/rekonstruktion första gången. Jag ringde Wadia för lite råd och lämnade meddelande på deras telefonsvarare men hörde inget på ganska länge. Efter ett tag dock fick jag ett samtal från en snubbe som hette Steve Huntley. Han hade övertagit servicedelen av Wadia och hade precis startat ett eget företag som ägnade sig åt modifiering av apparater från främst Wadia. Företaget han hade hette Great Northern Sound Company, och de modifieringar han utförde på Wadia visade sig vara helt suveräna. Således byttes lasern på min W6 för att ersättas mot en Wadia 860x, med väldigt enkla modifieringar från GNSC. Skillnaden mot W6 var ganska rejäl.

Pin on CD players

Link to post
Share on other sites

Nånstans sedan runt 2001 kom dessa in i hemmet. Jag hade hört dem hos radiohandlaren och tyckte de lät väldigt bra. Magiskt bra till och med. Jag var var fortfarande student men började leka med tanken att sälja bilen för att ha råd. Nu behövdes aldrig det, studierna tog slut till julen 2000 och det sparades friskt...

image.png.5328fa9d3a9f47c6419928ebbeaa5408.png

 

Link to post
Share on other sites
4 hours ago, bfjohansson said:

Nånstans sedan runt 2001 kom dessa in i hemmet. Jag hade hört dem hos radiohandlaren och tyckte de lät väldigt bra. Magiskt bra till och med. Jag var var fortfarande student men började leka med tanken att sälja bilen för att ha råd. Nu behövdes aldrig det, studierna tog slut till julen 2000 och det sparades friskt...

image.png.5328fa9d3a9f47c6419928ebbeaa5408.png

 

 

 

Verkar bekanta :winking:....

 

Har det hänt särskilt mycket sen dess, egentligen?

(...i alla fall inte här hemma....)

Link to post
Share on other sites

Det kom barn in i hushållet 2003. Att ha en rörförstärkare med 8 ömtåliga rör lysandes och lockandes att pilla på av små fingrar gjorde att det fick tänkas om lite. I ärlighetens namn var jag efter drygt tio år med 300b lite trött på rör, de höll inte så länge då kvaliteten ofta svajade och var ganska dyra (extremt dyra om man skulle ha General Electric). Men, trots detta, var ljudet tämligen speciellt. Jag började fundera över hur jag skulle kunna få något liknande ur mindre ömtåliga apparater. Det blev ett byte...

 

2124.jpg

Link to post
Share on other sites

Innehållet skilde sig dock ganska mycket åt. Teac hade tillverkat en ny drive-enhet åt Wadia som kallades "SE". Den var gjord helt i metall och vikten ökade med cirka två kilo. GNSC gjorde även en hel del annat inne i den, vilket kan anas på Black Gate kondingarna bland annat. För första gången är det dessutom en bild på egen apparat.

 

20161105_144724.thumb.jpg.7596eef35fe2fb8b78334eb915a2a617.jpg

Link to post
Share on other sites

I takt med att barnen blev lite mer rörliga kändes det alltmer osäkert att ha ganska stora, tunga högtalare på stativ. Jag hade ju en tid, ända sedan Watt3 Puppy2, sneglat på Wilson. De är ju stabila, sade jag till frun, och riskerar ej att välta över telningarna. Sagt och gjort, siktet på var inställt på ett par. För att finansiera dessa fick dock slutsteget gå också. Bytte till första generationen Nuforce ref9, som var väldigt i ropet där ett tag.

 

image.thumb.png.432afc72ff7225665107adf201089956.png

Link to post
Share on other sites
11 minutes ago, bfjohansson said:

Bytte till första generationen Nuforce ref9, som var väldigt i ropet där ett tag.

Vad tyckte du om dessa? Jag ägde själv ett par av generation v2 ett antal år och var nöjd ända tills de gick sönder och inte gick att reparera (lång historia beskriven i en separat tråd...). 

Link to post
Share on other sites
2 minutes ago, Terminator said:

Vad tyckte du om dessa? Jag ägde själv ett par av generation v2 ett antal år och var nöjd ända tills de gick sönder och inte gick att reparera (lång historia beskriven i en separat tråd...). 

I ärlighetens namn var dessa första generationen sådär, tyckte jag. Men skam den som ger sig, jag körde med fyra olika par sammanlagt. Först ref9 v1, sedan ref9 SE v1, ref9 SE V2, ref9 SE V3. SE var ganska mycket bättre och v3 klart bäst. Jag gillade nog alla dessa SE ganska mycket. Min ena V3 pajade också vid något tillfälle men det var inget bekymmer alls, de skickade omgående ett nytt kretskort som var enkelt att byta.

 

 

image.png

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...