Musik utan påtaglig och markerad takt

[Strmbrg]

Jag snöade in på "klassiskt" för nu ungefär trettio år sedan.

Från och till har jag funderat över vad det är i "sådan musik" som får mig att tilltalas av den.

Emellanåt funderar jag även på varför jag blir lite rastlös, "nervös" och oharmonisk av rock, pop och alla möjliga andra musikgenrer.
Jag tror att det har med den markerade taktens vara eller inte vara att göra. Kanske inte enbart detta men jag ser ett samband.

Klassisk, eller konstmusik (för att inte enbart väcka association till "Mozart å sånt") saknar nästen alltid tydligt markerad takt medelst drivande taktslagsinstrument. 

Självklart är även denna musik taktbaserad, men alltså inte taktmarkerad alls på det sätt som musik av många andra slag.

 

Det är bara spekulationer från min sida, men det verkar som sagt finnas ett samband.

 

[shifts]

Har du provat om du klarar av minimalism som Eliane Radigue, Phil Niblock och Terry Riley? Musik som i princip står stilla. Jag älskar det mer än nästan allt annat – när rätt stämning infinner sig.

[Strmbrg]

7 hours ago, shifts said:

Har du provat om du klarar av minimalism som Eliane Radigue, Phil Niblock och Terry Riley? Musik som i princip står stilla. Jag älskar det mer än nästan allt annat – när rätt stämning infinner sig.

Takt för tipsen! Ska kolla in detta.

[shifts]

Det är inget lättlyssnat direkt, men rytmen uteblir helt klart.

[Strmbrg]

Kanske liiite för avskalat för min smak.

Å andra sidan så var det ju väldigt ovant att lyssna på det, så det kan ju kanske ”sätta sig”.

[shifts]

Kul att du lyssnade. Jag förstår verkligen reaktionen. Det funkar inte på mig varje gång heller ska sägas, även om liknande musik ligger mig nära hjärtat.

 

Här tänkte jag mest att det var exempel på där man dragit saken till sin yttersta spets. 

[Strmbrg]

Förstår det. Nu har jag för närvarande enbart lurar att lyssna med. Jag utesluter inte att det kan bli en helt annan upplevelse att digga loss till detta via högtalare.

[Govinda]

Här är en fantastisk låt med Arvo Pärt.

Där finns saker att upptäcka, Ett riktigt oförutsägbart stycke musik som kittlar intellektet att söka efter svar! Jag har blivit belönad :-)

 

 

[shifts]

Govinda: Arvo Pärt är en av storfavoriterna, men lyckats missa denna. Ser fram emot en högtidsstund i kväll.

[Govinda]

Är inte bra på att skriva men gör ett försök! Jag tycker det är roligt med oliktänkande så Strmbrg  har väl förtjänat ett svar av en som gillar att filosofera :-)

Mitt första  möte med Sara Was Ninety Years Old var ungefär så här, Försöker vara lite filosofisk

 

Musiken börjar, Sinnet jobbar man är skärpt, första fokus tas med hjälp av magkänslan och känner av om den här musiken känns positiv eller negativ. Jag får en tydlig positiv känsla så jag fortsätter lyssna i nästa fas börjar egot leta efter referenser i igenkännande toner som kan vara repeterande lopar eller refränger men det kommer inte, Nu börjar det intressanta om egot hade funnit något igenkännande så skulle skärpan på focus degenerera och egot skulle kunna dra ner på fokus och luta sig på igenkännande mönster och mystiken skulle förlora lite av sin magi, Musiken skulle blivit sekundär typ hissmusik lite ointressant.

Men i det här fallet så kan man inte släppa focus för det finns inget igenkännande att luta sig emot! Man tvingas behålla skärpan på grund av musiken beskaffning. Har haft cdn under lång tid men fick en ahaupplevelse för några veckor sedan som jag inte uppmärksammat tidigare i musiken.

Arvo Pärt är genialisk!

 

Kul å höra av andra som lyssnat på stycket! om ni hittat någon röd tråd? :-)

 

Mvh