Jump to content

Min Studer B67 gör som Fågel Fenix!


Recommended Posts

Efter ungefär hundra år går det fortfarande inte att peta ner de magnetiska remsorna från tronen. Den tyska ingenjören Fritz Pfleumer fick till detta 1928, men redan 30 år tidigare 1898 lyckades dansken Valdemar Poulsen spela in på en magnetiserad ståltråd. Uppfinningen kallades kommersielt för Telegraphonen. Amerikanen Oberlin Smith hade dock 1988 tänkt till om detta i grova drag och på ritbordet föreslagit lite olika möjliga ideer, men jag tror inte det blev något konkret. 

Jag tycker man kan säga att denna teknik är robust i sin genialitet om man ser till förmåga att spela in musik, återge musik och annat med ljud man vill lagra och kunna återge med hög trovärdighet. 

Först på 50-talet blev det lite mer tillgänglig rullbandsteknik för folk i allmänhet.

1963 lanserade Philips en kompakt version, nämligen Kasettbanded som musikförmedlare. (som vanligt kommer denna fina firma med högklassiga tekniska lösningar). Det var nog många 60- och 70-talister som hade kasettbandspelaren som en mycket kär ägodel.  Det blev blandband från radiostationer där låtarna hade massa prat i början och i slutet. Låtarna blev ofta bryskt avbrutna här och var innan de var slut och början var inte ens alltid med. Jag kommer ihåg hur jag cyklade omkring på sommaren med min Sony Walkman och Noice i öronen, koopierad från Vinyl eller köpta titlar på kasettband.

 

Runt år 2000 tynade tillvaron för magnetband betänkligt pga den "fulländade" digitaltekniken som många dock satte i halsen. De började istället nostalgist titta bakåt. Får dock ge digitaltekniken en användarvänlighetens medalj, men snackar vi ren ljudåtergivning är inte magnetbanden helt bortputtade från "herre på täppan". Rullbandstekniken står fortfarande upp på båda benen trots gamla spelare från i runda slängar 50 år tillbaka i tiden . Kanske har de till och med rest sig från att ha ett knä i marken, borstat lite smuts från knät och intagit en självsäker stabil ställning, vältränat uppsträckt och med hakan lätt höjd. 

 

Det kan vara värt att påminna om att det trots allt aldrig blir bättre än hur bra inspelningen är. Är det bra inspelat är rullband svårslaget tycker jag, men är inspelningkvaliteten inte bättre än vad tex vinyl kan prestera på topp blir det ingen större fördel med rullband tycker jag. Jag har testat en del kassa 80-talsinspelningar både på rullband och vinyl och skillnaden är mycket liten. Men en del inspelningar på 80-talet blir klart bättre på rullband. 

 

Det finns ju de entusiaster som var med då det begav sig och troget hållit fast vid denna teknik. Det är tack vare dem som många av oss andra kan inspireras att backa bandet och ta till oss den tidiga inspelningsteknikens och magnetbandslagringens enorma potential.

 

Så väl inspelningstekniker som många av oss som gillar bra musikåtergivning har fåt lite fart på rullbandsbranschen igen. 

 

Jag har träffat många inspelningstekniker och musikproducenter som konsekvent ökar intresset för analoga inspelningar med rullband. 2 av dem med var sin studio har gått ihop och tänkte använda en legendarisk modell från Studer och göra den till i nyskick både mekaniskt och elektriskt. Stommen finns kvar som på ett gammalt totalrenoverat hus och med känslan av de gamla kvar. Numera med ny pålitlig modern och stabil funktion.

 

Projektet påbörjades för 2 år sedan och jag lade in min Studer B67 på detta lasarett utan att blinka, men jag visste egentligen inte var det skulle landa och det visste nog inte någon. Att ta sig an ett sådant projekt är inte lätt och naturligtvis är det inte någon ide att bara göra enstaka maskiner på detta vis. Det blir för mycket jobb per maskin, men kan man göra många på en gång kan det bli lite effektivare per maskin. Målet var ändå något så när klart. Maskinen skall var så nära nyskick som möjligt. 

Hur skulle maskinerna byggas? Det skulle bli snygga med ett uns exklusiv känsla utan att ta bort för mycket av det historiska arvet. VU-mätare vill de flesta ha och där blev det ett omfattande arbete att hitta originalmätare från Studer. Från alla jordens hörn förutom Afrika köptes Orginal Studer VU-mätare i bra skick in. De fick den renovering som behövdes för  optimal funktion. B67orna byggdes om för att kunna få dessa mätare monterade.

 

Vem vågar låta denna man fixa sin rullbandare? 

_49U7519.jpg.5332329fd17539c8cbb8ba32a39c8953.jpg

 

 

Kalle på Svenska Grammofon Studion i södra Göteborg på gränsen till Mölndal där ombyggnaden och renoveringen sker är mycket designintresserad och fick en ide om att göra grymt exklusiva träsidor i något ädelt träslag. Med Kalles kontakter hittades gamla teakplankor som varit bortglömda i 70 år (snacka om torktid) och de bara väntade på att få bli möbler. De snidas till av en high-end möbelsnickare som normalt bygger möbler för Svensk Tenn. Overkill de lux, men kanska kul grej tycker jag.

 

_49U7476.jpg.3bf513145b1c6530582f7d331ffcc877.jpg

 

_49U7495.jpg.d87607a48a1f5bf2d8f3993f8f1cc902.jpg

 

_49U7496.jpg.9e4ddc9c5adf140161934dda8603bcf3.jpg

 

 

_49U7498.jpg.ac70abdbd729a11cb543b09228777720.jpg

 

Träsidorna blir nog det sista som monteras.

 

Sidorna fick ligga på en gammal Hammond... där var fint ljus.

 

_49U7493.jpg.82ef7e9da90cdbc72cb573fc64359bc7.jpg

_49U7492.jpg.fcb4c36d109ca045d0bfe2fb540a57f2.jpg

 

 

Vi går in där Isak bestämmer.

 

_49U7502.jpg.da06a2f536408ebc96cce2729f30059b.jpg

 

 

Isak som har studion Nacksving mitt i centrala Göteborg står för det tekniska kunnandet och med hjälp av några lödningsvilliga unga studiokillar genomfördes ett mycket tidskrävande arbete med lite av ett löpande bands fördelar.

_49U7504.jpg.d992e50f2b8e409a5f963e2eec2261f2.jpg

 

 

Alla maskiner skall bli lika så när som på att några är MK2 och andra MK1. Skillnaden är endast några designmässiga detaljer men i övrigt är de lika. Min maskin är en MK1. Det är den närmast till vänster som är min.

_49U7517.jpg.ac2a6307c5188b917c38b9eba2cef84f.jpg

 

_49U7516.jpg.1e13590c878bd0a98f913ed43456c480.jpg

 

_49U7514.jpg.278c82b019cd1783e1ac651d1359395d.jpg

 

 

Link to post
Share on other sites

 

 

 

 

 

Head Stack är enheten på maskinen där tonhuvudena sitter. De har alla varit hos en firma i Florida som kan totalrenovera tonhuvuden så att de presterar som nyskick. Tonhuvudets del där bandet avläses slits lite och formen förändras något, detta kan justeras/slipas så de blir som nya. Tonhuvuden på denna nivå är så överdimensionerade att de högst troligt inte kommer ta slut under vår livstid.

 

_49U7470.jpg.dafcf0de92d9577ace309a188c7ae29f.jpg

 

Här är lite VU-mätare.

 

_49U7481.jpg.60ffff0b461af840a06c1dedaa70a353.jpg

 

_49U7482.jpg.1957cdd770d89fb35d9e28fb830b4001.jpg

 

Här monterade.

 

 

_49U7510.jpg.ebed9ee745d613460c43eb9abdf01b62.jpg

 

Här är lite kretskort. Rena godislådan,

_49U7471.jpg.75c05827a25e07ac3cb5a7981e73bd25.jpg

 

_49U7473.jpg.4dbc14e2676779fd1c87a90d078ac09a.jpg

 

 

 

_49U7505.jpg.72d23e97ae0e19eb496420581a9a3f77.jpg

 

Guldplätterade kontakter.

 

_49U7509.jpg.5e052cd837fd98eb5639c0d19704a960.jpg

 

Knappsatsen renoveras.

 

_49U7507.jpg.bd7066f7f4a2cf7f75da9643bd68cdd4.jpg

 

 

På olika forum runt om i världen där entusiaster av rullbandstekniken samlas så diskuteras extrema externa Head Preampar. Vi har funderat på om jag skall ha utgångar för detta. Nu är det ju så att de som utvecklat den interna Head Preampen på Studer B67  ingalunda var några dumhuvuden, tvärt om,  och den håller redan mycket hög klass. Nu är den dessutom renoverad med nya komponenter, men visst kan jag köpa till en ny och koppla in om jag skulle få lust. Det är lätt att få till i så fall, säger Isak. 

En fiffig ide tycker jag är att en vanlig Riaa förstärkare i princip redan är en sådan förstärkare med nära nog liknande fina svaga signaler att hantera. Riaa är trimmad mot just vinyl. Det är i princip möjligt  att med en omkopplare justera funktionen och behovet av en justering av tonkurvan så att den istället blir en Head Preamp. Så en lösning kan alltså eventuellt vara att i så fall använda Riaa-förstärkarens ofta mycket fina grundkonstruktion.

Skall man köpa en bra  Head Amp så landar den ofta på rätt mycket pengar. Runt 100.000kr har jag sett. Därför nöjer jag mig med den renoverade inbyggda tillsvidare.

Knappsatser med lampor osv är renoverade och lampor bytta.

 

Isak och Kalle har under resans gång, men även sedan tidigare hittat mängder av reservdelar och byggt upp ett reservdelslager. De säger att dessa maskiner kommer gå och gå som om de var helt nya. De lämnar dessutom 1 års garanti till mig. Det gäller alla maskiner. Seriöst! 

Från sin horisont ser de ett kraftigt ökande intresse för rullbandstekniken. Det tycker jag mig också se, även om det i våra kretsar var ett extra stort tryck på detta för några år sedan så kommer det till fler och fler som intresserar sig. Även om jag och många med mig har relativt stort tålamod med att maskinerna är gamla och behöver lite service då och då så är en maskin som detta ganska skönt att ha tänker jag. 

 

Säg något liknande ambitiöst projekt som inte tar mer tid än vad förhoppningen är... särskilt under denna pandemi. Detta har dragit ut på tiden och min uppfattning från början var ca 1 år max, men som sagt det tar tid både att hitta delar i prefekt skick och själva arbetet med renoveringen.

Det som återstår nu är montering av diverse renoverade kretskort, montering av träsidor och kalibrering. Jag hoppas jag får maskinen om några veckor och jag tror den skall vara som fågel Fenix. Stark och uppstånden ur rullbandsaskan. Kanske starkare än förr... 

 

Tänkte fylla på med lite mer fakta och svara på de frågor jag kan om "Studer B67 Fenix"  efterhand.

Link to post
Share on other sites
  • Apexorca changed the title to Min Studer B67 gör som Fågel Fenix!

 

Ja det kostar mer än annan lagrad musik, men det är inte hela sanningen. Hittar du den finaste Dac'en eller en fin vinylsvarv och jämför med en rullbandare så har du rätt mycket deg att köpa tape för inklusive rullbandaren. 

 

Men visst förstår jag din poäng. 

 

Man skall ha en rullbandare om man gillar extremt bra återgiven musik och tycker att det är roligare att lyssna om det låter bra, mer musikaliskt engagerande och uppskattar en mer fysisk musikupplevelse.  Ffa Jazz och klassiskt sticker verkligen ut. Men viss pop och tex Pink Floyd, Zappa och en del annat låter fullständigt magiskt bra. Man kan nästan inte förstå hur bra det låter innan man hört det. Så var det för mig. 

 

Jag får en otrolig kick av rullbandsljudet och de fördelar som jag anser att denna återgivning och media för med sig. Jag gillar ju verkligen när jag få en mer realistisk dynamik och när skrikiga hårda instrumentljud blir naturligt analoga och mer lika hur jag upplever dem live. Detta gör rullband i en helt egen klass. Vid behov skulle jag lätt byta ner mig en bra bit på Dac-sidan för att få behålla upplevelsen av rullbanden. 

 

Tycker man att man får lika mycket ut av musiken om det låter bra eller mindre bra är det inget att satsa på. Då är det bara onödigt.

Link to post
Share on other sites

En nackdel med band är att utbudet är begränsat. Det är också lite beroende av vad man söker. För egen del undviker jag att köpa band inspelat efter 1980. Efter det blev allt mer digitalt inspelat och/eller mixat. Inget ont i det men där banden verkligen lyfter är de inspelningar som hanterades analogt och helst då kopior av studiomastrarna vilka dessvärre är de svåraste att få tag på. Det mesta av de bandkopior man kan hitta är överblivna vinylmastrar och det är inte riktigt samma sak. De låter bra de också men är ändå inte bäst.

 

”Riktiga” studiomasterkopior är överförda från 1/2”-band inspelade/mixade i 76 cm/sek i 540 nWb/m och sedan kopierade till 1/4” i 38 cm/sek. De banden är inte så många och de flesta skyltar heller inte med dem. Men redan vinylmastrarna är magiska om man får tag i bra kopior. 
 

Jag har också något band som tagits från digitala inspelningar. De sticker inte ut så mycket. De är nästan lika bra på cd eller vinyl.

 

Det krävs mer energi, intresse, kontakter och kommunikation för att hitta de rätta banden. De ger en extra guldkant på tillvaron då och då men är knappast något man bygger sin musiksamling på. 
 

De band som gett mig mest utifrån ljudkvalitet är klassisk musik från Decca, Mercury, Philips och Deutsche Grammophone från ca 1956-1979 och jazz från ca 1958-1970. En och annan r&b från 70-talet har också slunkit med. Sedan skall man vara klar över att alla inspelningar är inte bra från början och då blir de inte bra på band heller. Men det är förbannat kul när man hittar pärlorna. Det görs även nyinspelningar på band där hela kedjan är analog men musiken är inte alltid den mest spännande eller den bästa och utbudet är litet. Men att köpa musik enbart pga bra ljud är inte min grej. 

 

Jag har också en sak jag gör som är rätt kul. Jag avskyr 45-varvare från MoFi, Music Matters m fl. hur bra de än låter. Det var länge sedan jag slutade med EP-skivor. Jag spelar över dessa på band och tar signalen direkt från riaa’n. Det blir kanonbra och låter inte långt efter vinylmastrar. Även det kostar en slant. Först köpa albumet och sedan tomband inklusive metallspole. Å andra sidan brukar de albumen betinga höga priser efter några år bland samlare. Ett par, tre tusen är inte ovanligt. Så på sikt går det ihop (om man säljer, vill säga). Jag har inte gjort det så kapitalet finns kvar i samlingen.

Link to post
Share on other sites
6 minutes ago, shifts said:

Är lite nyfiken här

Discogs har jag inte ens kollat men jag inbillar mig att där är det mest äldre band utgivna parallellt med vinyl. De är då 7”-band överförda på 4 kanaler i hastigheten 9,5 cm/sek som var det vanliga för ”konsumentband”. Det innebär att halva bandet hade sidan A (2 kanaler stereo) och därefter vände man bandet och spelade av andra sidan i de återståennde 2 kanalerna. Dessa band är inte intressanta i sammanhanget. Det är inte dessa band som sticker ut. Här är ett exempel på ett sådant band.

 

https://www.discogs.com/Neil-Young-After-The-Gold-Rush/release/15267767

 

Jag har skrivit om detta förr men repeterar.

  1. På ”vinyltiden” fram till ca 1983 spelades det mesta in och mixades analogt. Oftast på 1/4”-band i 38 cm/sek eller dubbla hastigheten på 1/2”-band
  2. Detta blev ett masterband där man gjorde ett antal arbetskopior i samma format som under punkt 1. Originalet låstes in.
  3. En del av dessa arbetskopior har hamnat i ”orätta” eller i vart fall tvivelaktiga händer som det görs kopior av och säljs via diskreta kanaler. Men det finns också godkända kanaler. Dessa band kan man kalla ”äkta studiomasterkopior som utnyttjar bandens potential mer eller mindre fullt ut. 
  4. Av dessa arbetskopior gjordes också vinylmastrar som skickades ut till världens alla skivpresserier som använde dem för att göra graveringar, matriser och LP. Exakt vad de gjorde med banden har ingen koll på. Normalt skruvades basen och dynamiken ner något och anpassades till graveringens begränsningar. En del vinylmastrar var redan anpassade när de skickades ut.
  5. Det är dessa vinylmasterband som det oftast cirkulerar och säljs kopior från och som kallas ”studiokopior”. Många av dessa band skrotades men en del köptes upp. Det sägs ofta att det är vinylmastrar från t ex forna Jugoslavien, Bulgarien, Grekland som kommit på ”avigvägar”. Även från USA förstås men där var det lite mer koll på det hela. Många av de amerikanska vinylmastrarna är borta.
  6. Kanalerna för att få tag på dessa band är inget som annonseras ut. De flesta kommer från inofficiella kanaler (vilket inte supportas av t ex Discogs). Många är över 50 år gamla och har inte samma skydd i alla länder. I USA är det normalt 70-75 år men kan förlängas i vissa fall. I Europa är det 50 år. Men det finns olika typer av rättighetsskydd (kopiering, spridning, upphov...) och det är inte alldeles klart hur rättsläget är.
  7. Man kan också se piratkopierade band ibland och det är förmodligen den mest okända källan. Det är också det säljarna är mest känsliga för och de gör ”allt” för att spåra vilka det är som sysslar med det och stänger av dem från att köpa fler band. Världen i denna bransch är inte stor och de tycks ha bra kontakt sins emellan
  8. Det finns som sagt bolag som har ordentliga papper. Vilken typ av band de har utgått ifrån är inte alldeles tydligt. En del av dessa styr ut banden lite lägre (185 nWb/m istället för 340 nWb/m - ca 3-4 dB lägre) så att de skall semiprofessionella bandspelare. Dessa band är officiella utgåvor. Här är ett par exempel:

https://www.discogs.com/Jimmy-Smith-The-Sermon/release/9911746

https://www.discogs.com/Muddy-Waters-Folk-Singer/release/12571073

 

 

 

 

 

 

 

Link to post
Share on other sites

Stort tack för det klargörandet Bebop. Det minskar inte direkt känslan av att det är mycket, mycket svårt att komma över dessa band på ett bra sätt – särskilt om det finns en del som ägnar sig åt skumraskaffärer. Att skydda sig som ovan köpare verkar väldigt svårt. 

 

Antar att absolut mest eftertraktat, men hart när omöjligt att få tag i, är original-/masterband. Efter det en kopia som är en förstagenerationskopia så att säga. Ju färre steg från originalet (eller den första generationens arbetskopia) ett band befinner sig, desto mer eftertraktat. Men ruggigt svårt att faktiskt ha koll på med någon större säkerhet hur många steg det band man köper befinner sig från originalet antar jag? Och hur vet man att det är ett analogband som är källan och inte en CD inspelad på bandet, om det nu nästan inte säljs några originalutgåvor?

 

Jätteintressant detta, men det är just denna biten som hindrar mig från att bli på riktigt en intressent för en spelare. Det verkar ovanligt kärvt att komma över banden. Å andra sidan om denna världen är liten och alla känner alla i princip, så kanske det är en självsanerande marknad.

Link to post
Share on other sites
1 hour ago, shifts said:

Antar att absolut mest eftertraktat, men hart när omöjligt att få tag i, är original-/masterband.

Jo, så är det en bli inte så nerslagen för det. Vinylmastarna är också fantastiskt bra. Jag tycker dock att man skall använda rätt ord. Det är omöjligt att veta vilken generation av band man köper. Så här kan det se ut:

 

  1. Masterband från slutmixen (ligger oftast i förvar i en eller fler kopior. Jag gissar att det är dessa som använts vid nymastringar men det kan också vara mixningarna som använder. Det kan vara 1/2" - 2"-band. Det är nog blandat.
  2. Ett antal arbetskopior av masterbanden (som användes för att göra vinylmastrar enligt tidigare beskrivning)
  3. Säkerhetskopia av vinylmastringen som användes för gravering eller som reserv men även som arbetskopior för tillverkning av t ex kassettband.
  4. Kopior av vinylmasterkopior eller kopior av kopior som når oss fantaster.

Man vet aldrig med säkerhet, men det kan röra sig om 5-7 generation, gissar jag. Men grejen är att det tål banden. Men som med allt annat så krävs det ett bra hantverk.

 

Man får som @lindome skriver, googla runt, läsa på forum och liknande. Om man är seriös så kan man också få tips men många är försiktiga. Ingen vill spoliera de källor man har.

 

 

 

Link to post
Share on other sites
17 hours ago, Bebop said:

En nackdel med band är att utbudet är begränsat. Det är också lite beroende av vad man söker. För egen del undviker jag att köpa band inspelat efter 1980. Efter det blev allt mer digitalt inspelat och/eller mixat. Inget ont i det men där banden verkligen lyfter är de inspelningar som hanterades analogt och helst då kopior av studiomastrarna vilka dessvärre är de svåraste att få tag på. Det mesta av de bandkopior man kan hitta är överblivna vinylmastrar och det är inte riktigt samma sak. De låter bra de också men är ändå inte bäst.

 

”Riktiga” studiomasterkopior är överförda från 1/2”-band inspelade/mixade i 76 cm/sek i 540 nWb/m och sedan kopierade till 1/4” i 38 cm/sek. De banden är inte så många och de flesta skyltar heller inte med dem. Men redan vinylmastrarna är magiska om man får tag i bra kopior. 
 

Jag har också något band som tagits från digitala inspelningar. De sticker inte ut så mycket. De är nästan lika bra på cd eller vinyl.

 

Det krävs mer energi, intresse, kontakter och kommunikation för att hitta de rätta banden. De ger en extra guldkant på tillvaron då och då men är knappast något man bygger sin musiksamling på. 
 

De band som gett mig mest utifrån ljudkvalitet är klassisk musik från Decca, Mercury, Philips och Deutsche Grammophone från ca 1956-1979 och jazz från ca 1958-1970. En och annan r&b från 70-talet har också slunkit med. Sedan skall man vara klar över att alla inspelningar är inte bra från början och då blir de inte bra på band heller. Men det är förbannat kul när man hittar pärlorna. Det görs även nyinspelningar på band där hela kedjan är analog men musiken är inte alltid den mest spännande eller den bästa och utbudet är litet. Men att köpa musik enbart pga bra ljud är inte min grej. 

 

Jag har också en sak jag gör som är rätt kul. Jag avskyr 45-varvare från MoFi, Music Matters m fl. hur bra de än låter. Det var länge sedan jag slutade med EP-skivor. Jag spelar över dessa på band och tar signalen direkt från riaa’n. Det blir kanonbra och låter inte långt efter vinylmastrar. Även det kostar en slant. Först köpa albumet och sedan tomband inklusive metallspole. Å andra sidan brukar de albumen betinga höga priser efter några år bland samlare. Ett par, tre tusen är inte ovanligt. Så på sikt går det ihop (om man säljer, vill säga). Jag har inte gjort det så kapitalet finns kvar i samlingen.

 

Link to post
Share on other sites

@gcs Istället för att ta signalen från riaan till försteget och därfter till min Studer så går jag ut med balanserad signal direkt från riaan (se bild - XLR Out) till bandaren och ställer inspelningsnivån där. På så vis går jag förbi den påverkan som försteget eventuellt bidrar med första gången s a s. Däremot används ju försteget när jag spelar upp. Skillnaden är inte enorm men jag upplever en något mer dynamisk inspelning. Det låter lite annorlunda men inte på något avgörande sätt typ bättre eller sämre. Lika bra men lite annorlunda.
 

 

FEE3F821-66BA-4426-82DF-CD50EBE7F2E3.png

 


 

 

Link to post
Share on other sites

Jag har också XLR på min Riaa men på min min bandare har jag fasta ingångar som jag matar från min mixer. returen från bandspelaren har jag i mixern. 

Min bandare som är en Studer A812 är inkopplad via en patch där det också finns möjlighet att koppla in kassettbandspelare eller en Technics 1500.

Nivån har jag koll på med hjälp av ett LCD instrument som innehåller allt som är nödvändigt i sammanhanget. Till och med Goniometer och FFT.

När vi nu är inne på bandare så kan jag också lägga till möjligheten som jag har att koppla in brusreducering av typ Dolby A/SR, Telcom CD4 & Dbx /II.

Jag har lite Dbx encodade grammofonskivor med tillhörande decoder typ I som man kan koppla in efter Riaa förstärkaren. Det låter jävligt bra nästan som CD.

Link to post
Share on other sites
On 2020-10-20 at 10:08, Bebop said:

Jag har skrivit om detta förr men repeterar.

Det du skriver är väldigt bra.

Men jag har några kommentarer som kan vara viktiga utifrån de väldigt specifika frågorna.

 

 

On 2020-10-20 at 10:08, Bebop said:

Av dessa arbetskopior gjordes också vinylmastrar som skickades ut till världens alla skivpresserier som använde dem för att göra graveringar, matriser och LP. Exakt vad de gjorde med banden har ingen koll på. Normalt skruvades basen och dynamiken ner något och anpassades till graveringens begränsningar.

För gravering görs nivåanpassning, riaa-kodning, kompression etc i elektroniken till modermatrisen. Inte på masterbandet.

Jag tycker personligen att en vinylmaster är mer intressant än en rå omixad inspelning.

Jag kan inte uttala mig om exakt vad en studiomaster är eller inte är (kan någon?), men jag har några band där spåren är i oordning, mixningen är obefintig och det finns tydliga fel. Jag gillar inte dem även om ljudet är extremt trovärdigt.

 

 

On 2020-10-20 at 10:08, Bebop said:

Många av de amerikanska vinylmastrarna är borta.

S.k studiomastrarna brann ju upp i Universal Studios för 10 år sedan.

 

Link to post
Share on other sites
7 minutes ago, calle_jr said:

 

S.k studiomastrarna brann ju upp i Universal Studios för 10 år sedan.

 

 

Usch ja, hemskt.

Kanske ffa för oss som gillar musik som fanns där. Det är djupt tragiskt. Stora musikaliska original är borta. Det får mig att tänka på biblioteksbranden i Alexandria. Kanske inte riktigt samma nivå med Universal Studios-branden, men musikaliska original är tidsdokument som man kan återuppleva.  Man kan se det som tidsmaskiner för människors röster och instrument.  

 

Link to post
Share on other sites
3 hours ago, calle_jr said:

S.k studiomastrarna brann ju upp i Universal Studios för 10 år sedan.

Ja, det förbättrade inte situationen men baserat på artiklar i bl a Stereophile så rensades det ut en massa vinylmastrar när ”vinylen konstaterades vara död”. De gick till landfills. I hur hög grad detta skedde vet jag inte, men tillräckligt mycket för att det haft betydelse. Jag har heller ingen aning om hur många företag som sysslade med att göra gravyrer och matriser i USA men förmodligen fler än i forna Jugoslavien.

 

3 hours ago, calle_jr said:

För gravering görs nivåanpassning, riaa-kodning, kompression etc i elektroniken till modermatrisen.

Absolut, men är det uteslutet att inte detta var gjort på ett antal vinylmastrar redan när de skickades till gravercentralerna? Jag vet inte med säkerhet och inte heller i hur hög grad men jag har hört om både ock. 
 

Kontentan är hur som helst att det finns inte en standard där man kan koppla begreppet ”masterbandkopia” till vad man får. Kopia av vad och kopia av kopia av kopia eller vad? Det kan också vara kopia av digitalkonverterad kopia. Capitol var tidiga med att överföra masterband till VHS som senare konverterades till PCM XX/YY(Y). Vi har normalt ingen som helst koll på kopiornas ursprung. Helt okomprimerade masterband låter i vart fall inte bra. Jag har ett sådant stycke och det är knappt lyssningsbart. Man får sitta på helspänn när krevaderna kommer och skruva upp och ner. 

Link to post
Share on other sites
On 2020-10-23 at 22:10, Bebop said:

Jag har ett sådant stycke och det är knappt lyssningsbart. Man får sitta på helspänn när krevaderna kommer och skruva upp och ner. 

Exakt.

 

Det är ju stora skillnader i vad som sker mellan inspelning och tillverkning av modermatris. Ta bort Bob Ludvig, Bernie Grundman, Kevin Gray eller varför inte Daniel Lanois från en utgåva... Det blir något helt annat.

För en mastringsingenjör är det begripligt att man vill utgå från en så tidig studiomaster som möjligt om det handlar om en remaster. Men inte för oss som lyssnar.

 

 

 

On 2020-10-23 at 22:10, Bebop said:

Absolut, men är det uteslutet att inte detta var gjort på ett antal vinylmastrar redan när de skickades till gravercentralerna?

Jo. För de begränsningar som man vet kommer innebära problem vid gravering. Men historiskt (före cd) är det en integrerad del av mastringen som jag ser det. Spårbredd, variabel dynamik, summering till mono för lågbasen och frekvensomfång och sådant sitter i ryggmärgen på de gamla mästarna.

 

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...