Jump to content

Strmbrg, en självkritisk tillbakablick (en sk "min resa")


Recommended Posts

Jag har förstått att så kallade "hifi-resor" är uppskattade. Så jag tänkte att det kanske kan vara intressant att ta del av mitt bidrag i den genren.

Att minnas modellbeteckningar på apparater är något jag är riktigt bra på att misslyckas med, så där får det bli som det blir.

 

1975, typ

Familjens första stereoanläggning var en Rank Arena i silverfärgad plast. Det var en såndär "allt-i-ett-grunka". Högtalarna var i samma sorts silverfärgad plast och var bestyckade med ovala element av dubbekons-typ. Det kunde jag se, när jag lyste med ficklampa genom det ganska tunna fastlimmade skummaterialet på de tunnväggiga kabinettens front.

Jag vill minnas att apparaten kostade 995 spänn på Daler Radio&TV i Skärholmen. Jag försökte motivera föräldrarna att köpa åtminstone en Luxor Dirigent i fanér istället, men dessa kostade från 1295 och uppåt så det blev det inget av med.

 

Jag var väldigt intresserad av stereoanläggningar. Men egentligen ganska likgiltig inför musik. Det var apparaterna som lockade.

 

1977, ungefär

En egen stereo i det egna rummet lockade stort. Jag till och med skolkade från skolan emellanåt för att istället drälla omkring i alla de hifi-butiker som fanns på den tiden. Eller "Radioaffärer" hette det väl snarare då. Det fanns en radiohandlare i vart och vartannat förortscentrum och inne i Stockholm fanns de överallt.

Jag suktade efter en anläggning med Pioneer-receiver. Jag tyckte att de var så snygga de där apparaterna, och längtade efter att få pilla på vippbrytare och svänghjulsförsedda tuningrattar. Fortfarande hade jag ett mycket begränsat intresse för musik. Jag kände till Alice Cooper och David Bowie och några andra. När jag någon gång emellanåt besökte radiohandlarnas skivhörna så kom jag aldrig på vad jag skulle titta efter. Utöver Alice Cooper och David Bowie. Min yngre bror var emellertid väldigt musikintresserad så han hade i stort sett alla Alice- och Bowie-plattorna redan...

Någon Pioneer-anläggning blev det dock inte. Jag hade nog inte de drygt 2000 kronorna som den billigaste kombinationen kostade.

Sonab konkursade vid ungefär denna tid och det annonserades ut Sonab-anläggningar för 1995 spänn.

En dag hade jag bestämt mig. Det skulle köpas den billigaste Sonab-receivern, den billigare av de två skivspelarna och ett par Sonab OD11. 1995 spänn på Rino på Norr Mälarstrand.

Farsan skjutsade mig dit och han såg då att man kunde köpa en DUX-stereo för bara 1295. "Ta den istället! Du sparar massor och man kan i alla fall inte höra någon skillnad."

Det blev alltså en DUX-receiver i jakaranda, en DUX-grammofon i mörkgrå plast och ett par högtalare av märket Montax...

 

1980-talets första hälft

Jag hade fått upp öronen för Bose. En radio- och fotobutik på Drottninggatan hade ett särskilt inglasat rum i butiken. Där stod det packat med högtalare och annat.

Bose 901 fanns där, såväl som Boses billigare högtalare. Bose lät ju annorlunda än alla de andra högtalarna! Jag har alltid varit lite förtjust i sådant som avviker från det gängse, vilket övertygade mig om att det annorlunda Bose-ljudet var det rätta ljudet. Säljaren demade med inspelade applåder: På andra högtalare lät applåderna som "stekt ägg", på Bose lät de som applåder, konstaterade vi samstämmigt.

Steg ett blev Bose 301, därefter 601 och inför flytten hemifrån köpte jag 901 mk 4. Drömhögtalaren.

Husgeråd och sånt trist hade jag inte mycket fokus på. Högtalarna var första prioritet i det nya egna hemmet ute i Hallunda.

De kostade 8900 kronor och skulle gå upp kraftigt framöver blev jag hotad med.

Jag hade kanske 4000 kontant och tog resten på avbetalning. På den tiden var räntan på kreditkorten ganska rejäl. Jag vill minnas att det "Panasonic-konto" butiken fixade åt mig hade en ränta på 36%... Det blev en sur månadskostnad i många år. Vill minnas att jag hade kanske en femhundring att leva på då räkningarna var betalda.

Med Bose 901 kunde man släcka ljus med utblåsen på baksidan. Till och med marschaller, om man drog på med rundgång med hjälp av skivspelaren.

Musik var fortfarande inte huvudfokus, om än betydligt större än tidigare år. Funk, typ George Clinton och liknande hade jag definitivt fallit för vid denna tid.

 

Mitten av 80-talet

Arsenalen hade byggts upp och bland annat fanns en 25-kilos Philips rullbandare, en fin Luxman-skivspelare och ett otal byten av pryttlar hade genomförts utan att jag egentligen hade utvecklat något massivt musikintresse eller någon större ro att sitta still framför anläggningen.

Ett avtagande lyssnande ledde till att grejorna avvecklades för att slutligen bestå av en bilstereo-apparat med ett par bilstereo-högtalare, matat av ett uppkånkat bilbatteri från en gammal svansmotor-Skoda (S110R Coupé).

 

Andra halvan av 80-talet

En sambo kompletterade bostaden och vederbörande hade en stereo, vilket innebar att jag började intressera mig för hifi på nytt.

Jag fick för mig att bygga egna högtalare. Jag kunde inte mycket om delningsfilter, så det blev en rundstrålare bestyckad med tre ovala Philips bredbandare i en liten låda i form av ett stående prisma. På toppen av detta satt en Motorola piezo-diskant.

Basen lyste med sin frånvaro, så jag köpte en liten avloppsrörskrök i gjutjärn på OBS! Byggmarknad. Denna limmade jag fast i ena änden mot en 30x30-trädgårdsplatta och pressade fast två push-pullmonterade små basar i den andra. Nej! Först byggde jag en konstruktion av två betonggjutrör i varandra sålunda att det bildade en ganska lång kvartsvågspipa.

Oavsett med vilken av de godtyckligt hopsnodda lösningarna så hade jag nu bas åtminstone i ett smalt band runt resonansfrekvensen för respektive konstruktion...

 

90-tal

Första CD-spelaren införskaffades på Obs! Stormarknad i Fittja. Några godtyckligt valda skivor med klassisk musik från samma varuhus, för 29 kronor styck, fick mig att gå igång på just klassisk musik. Först nu fick jag ett genuint musikintresse. Såpass stort att apparatintresset fick rejäl konkurrens!

Dock blev det en del apparatbyten även under denna era. Naim Nait 3, Copland hybridförstärkare, Sentec-apparater (jättetrista att lyssna på), Audion-rörslutsteg, Audiolive-försteg men framförallt ett evinnerligt krånglande med högtalare. Utöver en massa nevrotiskt bytande av köpe-högtalare så byggde jag en smal och hög kvartsvågspipa bestyckad med ett Fostex fyratums-element. Jag tyckte det lät väldigt bra. Men det var jag ganska ensam om att tycka. Allteftersom så insåg jag även själv att det nog inte lät särskilt bra. Åtminstone om man fokuserade på vad som helst annat än just "punktformigheten"...

 

2000-tal

Flytt till ett riktigt stort hörnradhus i suterräng innebar att ett långsmalt rum utan fönster blev musikrum. 6,9 x 2,8 meter kanske inte framstår som jättekul att göra musikrum av. Men man kunde ju få vara ifred och spela utan att behöva kompromissa vad gäller att störa sambons TV-tittande och annat.

I det här rummet går det ju bara att spela på "längden" av förrståeliga skäl. Dock innebär det att högtalarna hamnar väldigt nära sidoväggarna. Ett otal krånglanden med ett otal lådhögtalare fick mig att prova dipoler. Magneplanar 1.6 och senare de nuvarande 3.7i har löst mina problem med resonanser och förstörande sidoreflexer.

3.7:orna har nog rekord i långvarighet. Det funkar så bra att jag inte har tänkt en enda tanke på att ersätta dem med något annat. Inte minst då nästa modell i programmet kostar över 200.000...

För att inte trötta ut er än mer så listar jag nu avslutningsvis vad som finns i musikrummet i nuläget:

Pro-ject Stream Box-nånting...

Chord M Scaler

Chord Hugo 2

Accuphase A-20

Stax driver med fyra rör (007-nånting tror jag...)

Stax-lurar 009-nånting...

Supra-kablage som också heter en massa olika saker som jag inte kommer på...

 

Over and out!

 

 

Link to post
Share on other sites

Snygg historia - många leenden här ;.)

Bose till Magneplanar - nice. Bose 901 fick man ju demade för sig när det begav sig, men det lät ganska konstigt och annorlunda redan då. Och basen var heller inget vidare vad jag kom ihåg. Har själv kört Magneplanar MG-IIc . Självklart ej i 3.7i-klass men saknar dem (kan ej köra MG i nuv bostad).

Link to post
Share on other sites

Oj, trevlig läsning! Känner igen mig i resonemangen med Bose.  Jag cirklade runt dom i åratal och försökte bestämma om dom lät rätt eller fel, var väldigt nära att köpa ett par 901 men insåg att jag inte riktigt hade råd då. Rätt otroligt att 901 (med en massa nya modifikationer naturligtvis) var på marknaden 1968 ända till 2016!

 

Intressant hur du löste resonansproblemen genom att satsa på dipoler. 3.7i är riktiga drömhögtalare!

Link to post
Share on other sites

Skulle vara kul att skriva sin egen hifi-historia men kommer knappt ihåg alla turer som varit under åren ;)

 

Ett par Magneplanar kommer jag dock ihåg att jag haft, kan dom hetat 0,6? . . . enda högtalaren man "ställer fram" när man vill lyssna ;) . . o sen in mot väggen igen. . . skaffade katt är jag hade Magneplanar och det kändes farligt, hela högtalaren såg ut som en stor klösbräda/klätterträd 

Link to post
Share on other sites
46 minutes ago, Kapten Tråkig said:

Oj, trevlig läsning! Känner igen mig i resonemangen med Bose.  Jag cirklade runt dom i åratal och försökte bestämma om dom lät rätt eller fel, var väldigt nära att köpa ett par 901 men insåg att jag inte riktigt hade råd då. Rätt otroligt att 901 (med en massa nya modifikationer naturligtvis) var på marknaden 1968 ända till 2016!

 

Intressant hur du löste resonansproblemen genom att satsa på dipoler. 3.7i är riktiga drömhögtalare!

Ja, resonansproblemen försvann. Yttermera så har jag bokhyllor på sidoväggarna mellan högtalarna och spisarstolen. Bokraderna är liksom vinklade sålunda att förstareflexen styrs bort från lyssningsplatsen.

Link to post
Share on other sites
3 hours ago, Strmbrg said:

Ja, resonansproblemen försvann. Yttermera så har jag bokhyllor på sidoväggarna mellan högtalarna och spisarstolen. Bokraderna är liksom vinklade sålunda att förstareflexen styrs bort från lyssningsplatsen.

Jag hade mina även de på längden i en avlång lägenhet. Eftersom MG är dipoler och även fungerar som "Line sources" så sprids ljudet lite annorlunda än vanliga högtalare och det blev ganska tydligt i min dåvarande lägenhet. I och med att det är en line source så var ljudet ungefär lika starkt 1 meter från högtalare som 8 meter bort! Det var helt klart skumt men trevligt att fylla med lagom starkt ljud. Med dipoler får du även en utsläckning i sidled så om du står med örat på sidan och kanten på en MG så blir det nästan tyst. Inte känslig för placering nära väggar som Strmbrg påpekar. Dock så har det en eko-reflex bakåt och såklart sidreflex snett fram. Dipoler gillar att stå i vindmaximum och ej i tryckmaximum dvs nära väggar, hörn och golv. I korthet behöver de inget väggstöd utan gillar att spela "fritt".

Link to post
Share on other sites

Den där ”eko-reflexen” menar vissa adderar ett konstgjort falskt djup i ljudet som man undgår med lådhögtalare. Det är ett felaktigt och även ologiskt påstående. Dels på grund av att den korta sträckan mellan högtalarens baksida och väggen där bakom inte överhuvudtaget kan rendera i ett eko som motsvarar avstånden i en konsertsal, kyrka eller liknande.

Dels då även lådhögtalare som står någon meter ut från vägg i så fall borde ge samma effekt, fast med begränsning i de övre registren.

Att välgjorda dipoler dock FAKTISKT ÅTERGER djup och lokalklang skall  förklaras med dels en god återgivning av småsignalljud (där bland annat lokalklangen finns), dels då de inte ”skräpar ner” rummet med alls lika mycket småsignaldöljande reflexioner som lådhögtalare.

En ”torr” inspelning låter definitivt torr även med Magneplanarer.

Edited by Strmbrg
Link to post
Share on other sites

Nu kom jag på att jag hade ett par Bose 901 en gång i tiden, men jag kommer faktiskt inte ihåg hur de lät, så något större avtryck gjorde de kanske inte? Men jag vet att min mor ville ha de för hon tyckte de var så snygga?? Tror jag köpte ett par Cabasse efter dom eller var det…..ett par….Hmm, minnet sviker….Carlsson OA någonting var det nog.

 

/byZan

Link to post
Share on other sites
16 minutes ago, byZan said:

Nu kom jag på att jag hade ett par Bose 901 en gång i tiden, men jag kommer faktiskt inte ihåg hur de lät, så något större avtryck gjorde de kanske inte? Men jag vet att min mor ville ha de för hon tyckte de var så snygga?? Tror jag köpte ett par Cabasse efter dom eller var det…..ett par….Hmm, minnet sviker….Carlsson OA någonting var det nog.

 

/byZan

På ett sätt så uppskattar jag din okomighågighet. Dels för att jag är likadan, dels för att det egentligen är lite små-boring med för mycket namndroppande.

Link to post
Share on other sites
2 hours ago, Strmbrg said:

Den där ”eko-reflexen” menar vissa adderar ett konstgjort falskt djup i ljudet som man undgår med lådhögtalare. Det är ett felaktigt och även ologiskt påstående.
[...]

Dels då även lådhögtalare som står någon meter ut från vägg i så fall borde ge samma effekt, fast med begränsning i de övre registren.


Fast det är väl inget falskt påstående? En fördröjd reflex i bakväggen kommer lägga till rumslighet till uppspelningen som inte fanns på inspelningen. Står högtalaren dikt an bakväggen lär denna extra rumslighet bli minimal. Det gäller oavsett högtalartyp. Så det du skriver i sista stycket är sant.

Link to post
Share on other sites
15 minutes ago, shifts said:


Fast det är väl inget falskt påstående? En fördröjd reflex i bakväggen kommer lägga till rumslighet till uppspelningen som inte fanns på inspelningen. Står högtalaren dikt an bakväggen lär denna extra rumslighet bli minimal. Det gäller oavsett högtalartyp. Så det du skriver i sista stycket är sant.

Mja-o. Alltså vad menas med rumslighet till att börja med? Det jag invänder emot är då det hävdas att dipoler lägger till en efterklang och ett extra djup i ljudbilden. Jag kan ju ha missuppfattat dem som hävdar slikt, men min tolkning av vad de menar är att det skulle bli som om en torr närmickning skulle förvandlas till något med ett påtagligt eko, så som det blir i en riktigt stor lokal.

Emellanåt påstås ju dessutom att exempelvis "stativare" som flyttas ut en bit från vägg ger ett större djup i ljudet. Och, visst, men det är då rimligen inte ett tillagd djup orsakat av ett fysiskt djup med därav renderade reflexer i lyssningsrummet. Det är snarast så att då högtalaren flyttas fram så blir direktljudet tydligare i förhållande till småsignalsmaskerande reflexljud, varvid de svaga signaler på fonogrammet som innehåller inspelningslokalsklangen hörs tydligare.

Edited by Strmbrg
Link to post
Share on other sites
5 minutes ago, shifts said:

De får nog svara. ;) 
 

Tvivlar inte en sekund på att du återger en torr inspelning torrt, men är det lång gångväg till väggen bakom högtalarna borde det rimligen läggas på viss rumslig effekt.

Men du måste beakta löptiden. Nu kan jag inte detta i detalj alls, men att en meter ut i lyssningsrummet skulle få lyssningsrumsreflexen att ge en illusion av en stor, djup inspelningslokal håller ju inte med dessa måttsskillnader i beaktande.

Edited by Strmbrg
Link to post
Share on other sites

Nej, och jag har inte argumenterat för någon kyrksalsliknande akustikpålägg heller, det är det någon annan som gjort, men det lär bli extra rum på uppspelningen. Att det blir extra betyder inte att det blir mycket.

Edited by shifts
Link to post
Share on other sites
11 hours ago, shifts said:

En fördröjd reflex i bakväggen kommer lägga till rumslighet till uppspelningen som inte fanns på inspelningen.

 

Det stämmer inte, det kan däremot bli störande interferens så om avståndet till väggen bakom är för litet så bör man försöka hantera det med diffusion eller dämpning. Att man upplever ökad rumslighet med dipoler jämfört med "normala" lådor beror på att de sprider ljudet mer och med jämnare frekvensspektrum, större andel "efterklang med normal frekvensgång" är det man får.

 

Jag har dipoler med stort avstånd till väggen bakom och att det inte blir konstgjort djup kan jag demonstrera med:

 

 

Låten börjar med kyrkklockor långt bort i fjärran och sedan kommer det studioinspelade materialet som ligger som på en linje mellan högtalarna. Om jag hade ett konstgjort djup borde allt hamna längre bort.

 

Hjärnan använder i stor utsträckning förhållandet mellan direktljud och efterklang för avståndsbedömning.

 

Edited by MatsT
Link to post
Share on other sites

Hmm. Svårt detta. Alla vill använda sin upplevelse som bevis för hur det ligger till. 
 

Ja, det är förhållandet mellan direktljud och fördröjda reflexer är det som skapar extra rum/djup. Det sker med vanliga dynamiska högtalare, något Strmbrg påstår många säger inte sker. Är dipoler som strålar än mer ljud bakåt helt immuna mot detta fenomen?

Link to post
Share on other sites
3 minutes ago, shifts said:

Ja, det är förhållandet mellan direktljud och fördröjda reflexer är det som skapar extra rum/djup.

 

Nej, det är inte reflexer utan efterklang som visserligen är fördröjd men utan riktning och diffust läge som hjärnan tolkar som skillnad i djup. Min upplevelse visad med videon ovan är ett bevis för att jag inte har konstlat djup.

 

Man hör aldrig någon prata om konstlad bredd då man har högtalare nära sidovägg utan då är det interferens som nämns. Att interferens skulle ge en annan effekt vid ett visst avstånd eller med annat fasläge (dipoler) stämmer inte.

 

Link to post
Share on other sites

Själv är jag inte superintresserad av att ägna tid åt att bevisa saker.

Åtminstone inte om syftet med bevisandet i grund och botten är att vinna en diskussion.

🙂

Däremot är funderande, resonerande och sökande efter hur det ligger till givande! Att försöka bevisa saker för andra är förvisso en möjlig metod - av flera - att komma framåt i sitt tänkande.

 

Så, EGENTLIGEN, vad spelar det för roll om några inte håller med mig?

🤔

Link to post
Share on other sites
1 hour ago, MatsT said:

Nej, det är inte reflexer utan efterklang som visserligen är fördröjd men utan riktning och diffust läge som hjärnan tolkar som skillnad i djup.

Något är det ju som händer. Frågan är då vilken term som skall användas för den upplevelse även jag kallar för djup. Jag har mina högtalare 1,5 meter ut från bakväggen räknat från baffeln. För några år sedan reagerade @calle_jr på att det lät lite "platt" hos mig efter att ha bytt rack. Jag tog det till mig och såg då att jag i samband med rackbytet flyttat fram högtalarna motsvarande 2 parkettbredder, dvs 38 cm. Jag flyttade fram igen och då kom också djupet tillbaka. Eller skall det kallas "rymdkänslan"?

 

Om jag skall försöka beskriva känslan i ord så är det upplevelsen av att t ex att solisten står längre fram i ljudbilden och timbalerna längre in/bak i ljudbilden. Förutsättningen är naturligtvis att djupet även finns med i inspelningen. Det finns inspelningar som låter platt även hos mig. Ljubilden i övrigt påverkas ju också av pickup, förstärkare och högtalarna i sig vilket blev tydligt i somras då bl a @Anders65 var här då vi jämförde även elektronik.

 

Ett annat inslag som ökar känslan av djup är de två subbar jag har bakom högtalarna (lågt ställda). Min fru lyssnade på Schumans pianokonsert när jag höll på med mina "sladdad" och drog ut nätförsörjningen till subbarna. Hon reagerade med en gång: Vad gjorde du, det blev alldeles platt...?

 

På motsvarande sätt finns ju känslan och upplevelsen av bred och storlek som tillsammans med djupet i min värld är "ljudbilden" vid sidan om upplösning/renhet dynamik, frekvensomfång, distorsion, färgning och liknande.

Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Bebop said:

Jag flyttade fram igen och då kom också djupet tillbaka. Eller skall det kallas "rymdkänslan"?

 

Jag uppfattar det som att väggen förstör mer om studsen ger liknande signalnivå som direktljudet, interferenser eller annan klang. Jag upplever det i regel på ungefär samma sätt oavsett högtalarprincip.

 

Jag gillar "rymdkänslan" och om man gör det eller vill ha ett eget rum som spelar med en aning mindre är väl mest en smaksak kan jag tycka. Rymdkänslan ska förstås hänga ihop med det inspelade rummet för att jag ska tycka om det. Subbar (eller egentligen mer utsträckning nedåt i frekvens) brukar ge en känsla av större rum och därmed blir det väl lite plattare utan dem.

 

Link to post
Share on other sites

Intressant diskussion. Jag har aldrig störts av reflexer med mina MG. De stod ca meter lätt vinklade mot hyfsat dämpad bakväg (gardin).

Sen fungerar väl hjärnan så att om direktljudet kommer före reflexljudet så hör man väl i princip direktljudet och dess direktionalitet (vart det kommer från)?

Link to post
Share on other sites

Dessutom så tror jag att hjärnan är bra på att ”lägga till” det som saknas eller som brister i anläggningens återgivning.

Ett tillspetsat exempel är såklart vår förmåga att identifiera en raspig och frekvenssnäv återgivning av en bekants röst i exempelvis en telefon. 

Ett annat exempel (fast beträffande synsinnet) är att vi begriper att en streckgubbe föreställer en gubbe.

Min utgångspunkt är att även den bästa av anläggningar återger med mycket stor avvikelse mot originalet. Vårt ”inre processande/felkorrigerande” rättar emellertid till det hela så att illusionen av en cello blir tillräckligt god för att det inte skall bli en illusion av något obestämbart istället.

Ju mindre vi behöver processa signalen desto mindre uttröttande kraft behöver vi öda på att få en god illusion.

 

Edited by Strmbrg
Link to post
Share on other sites

Hm, om det jag hävdar här ovan stämmer, så kanske man kan undra varför lyssningströtthet oftare uppstår framför en hyfsad hifianläggning än då man lyssnar på tex en liten blåtandshögtalare.

Min tanke är att då man lyssnar på den lilla enkla högtalaren så sänks ens krav såpass att en hel del processande kopplas bort. Vid en hyfsad anläggning vill man att det skall låta bättre än det faktiskt gör och processandet kopplas in för fullt eller kanske snarare så blir det en stor distraktion av gapet mellan förväntan och verklighet. Fokus på felen uppstår.

Är anläggningen bättre än så, dvs tillräckligt bra, så taggas processandet ner samtidigt som det störande gapet mellan förväntan och verklighet minskar.

 

Ja, inte fan vet jag men det är givande att resonera om detta.

Link to post
Share on other sites
21 minutes ago, AlfaGTV said:

Samma här! Fast min var ett arv från farföräldrarna och var i trä/fanér och hade en Garrard skivspelare. Jösses va den fick spela mycket plattor!

Det här eländet hade också en Garrard vill jag minnas. Mellanhjul, helautomatisk, 78rpm.
Skivspelares "rumble" brukar ju normalt vara ett fenomen som hörs via högtalarna. Den här grammofonen lät även direkt från sig själv.

Hittade en bild på den stora rullbandaren också, tillsammans med en liten pluttig Revox...

arena06.jpg

sti_23_open-reel_01.jpg

Edited by Strmbrg
Link to post
Share on other sites
20 hours ago, MatsT said:

Subbar (eller egentligen mer utsträckning nedåt i frekvens) brukar ge en känsla av större rum och därmed blir det väl lite plattare utan dem.

Subbarna är inte delade lågt och de spelar inte djupare än Temptation.

De fungerar mer som en klangsvans i basen.

 

 

20 hours ago, shaft said:

Sen fungerar väl hjärnan så att om direktljudet kommer före reflexljudet så hör man väl i princip direktljudet och dess direktionalitet (vart det kommer från)?

Ja, om inte reflexljudet ligger för nära direktljudet i tid. Om tidsskillnaden är mindre än ca 15ms blandas ljuden, kamfiltereffekter uppstår och direktljudet låter färgat och distorderat.

Reflexer ska därför helst transporteras minst 2m längre än direktljudet och helst vara 8-10dB lägre i nivå. 2m extra är svårt att få till för många rum, och det är därför i första hand sidoreflex bör diffuseras.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...