När lyssnade du på en bra MM-pickup senast?

[Bebop]

Under alla uppgraderingar genom åren satte jag ner foten för 5-6 år sedan även om den inte är helt fastkedjad. Jag tycker jag har kommit så långt som man rimligen kan förvänta sig under ett liv med hifiintresse sedan början av 70-talet när bl a Hifi-musik släpptes. Men samtidigt har en annan nyfikenhet kommit i dager...

 

På 70- och 80-talet så var min dröm att kunna köpa det bästa från Kenwood eller Luxman. De bästa prylarna från dem gav mig våta blickar. Det var också en tid innan MC-pickuperna hade gjort entré i större skala. De "bästa" eller i vart fall mest populära pickuperna kom från Ortofon, Shure, ADC, Stanton, Empire och Pickering med någon annan bubblare från AKG, Technics och kanske någon till. Sånär som på Technics har jag haft alla i min ägo under åren någon gång.

 

 

Den stora revolutionen kom mot slutet av 70-talet då Ortofon lanserade sin MC-20. Det var inte den första MC-pickupen men det var den som gjorde störst succé och i en helt annan prisbild (högre) än vad vi varit vana vid. Dessutom krävdes separat MC-förstärkare eller SUT. Det tog några år innan jag hängde på. Jag hade helt enkelt inte råd. 

 

 

Senare följde allt fler på med MC-modeller från Denon, Technics, Goldring, Supex. Fidelity Research. Jag gick till slut in i racet med Goldring Eroica som jag tyckte var ett lyft. Sedan dess har jag hängt kvar med MC-pickuper och min bild är att det är fortfarande den bästa tekniken för att återge vinyl om man får till hela kedjan.

 

 

Framställning av MC-pickuper är en dyr teknik. De blir dyra oavsett hur de låter, s a s. Tillverkning av MM-pickuper är en betydligt enklare teknik och därmed billigare. Men hur stor koppling är det till ljudkvaliteten? För några år sedan köpte jag en Kenwood KD-500 skivspelare med en SME-arm. En dröm jag aldrig kunde förverkliga när den kom. Till denna köpte jag Ortofons finaste och då relativt nya MM-pickup M2 Black. Den har jag på ovanplan och det spelas inte så ofta på den. Idag tog jag ner den för service och genomgång och samtidigt har jag kopplat in den i stora anläggningen. Platsar den där tro? Är MC-pickupens överlägsna ljudkvalitet rent av en myt?

 

Frågan jag ställt mig är hur bra är de nya MM-pickuperna? Hur står de sig mot bra MC-pickuper? Även MM-pickuper har utvecklats även om det inte hörs så mycket om detta. Jag tänker främst på tillverkare som Audio Technica, Clearaudio, Ortofon, Soundsmith och Nagoaka som i några av sin modeller anammat en hel del teknik från MC-pickuper som t ex lägre massa, moderna magneter, nålarmsrör i boron, exklusiva slipningar, bättre upphängning och liknande. Jag har hört mycket bra återgivning med framför allt Nagoaka och Clearudios mm-pickuper och här skall jag fördjupa mig lite i Ortofons senaste och finaste MM-pickup.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[Bebop]

Att lyssna på en pickup handlar så som mycket annat att man lyssnar på en helhet. Skivspelaren heter som sagt Kenwood KD-500 som levererades utan arm till skillnad från KD-550 som hade en mycket bra Kenwood arm. Modellerna lanserades ca 1977 och det var en direktdriven modell som många andra då. Det är en tung pjäs då plinten är gjord i fibrer, plastgranulat och stenpuder som sammanpressats till en marmorliknande komposit.

 

Ungefär samtidigt släppte SME sin tonarm SME 3009 modell III. Det var en ultralätt tonarm där tonarmsröret var i titan och allt övrigt i någon form av kolkomposit. Massan på armen är endast 5 gram (att jämföras med dagens mer vanliga 12 gram (+/-). Det fanns en god anledning till detta eftersom pickuptillverkarna drev ett race om att ha så lätta pickuper som möjligt med hög fjädringsmjukhet (complians). Värden på mellan 25 - 30 um/Nm var inte ovanliga (en modern MC-pickup ligger på ungefär hälften vilket kräver armar med medium massa för att få ut max). För att äventyra spårbarheten krävdes lätta armar. Det var fler än SME som gick den vägen, t ex Mayware Formula 4, ADC, Micro Seiki med flera.

 

 

Problemet var bara att pickuptillverkarna gick över till MC-pickuper och marknaden hängde på det spåret. Därmed försvann marknaden också för denna SME-modell som senare ersattes av 309-modellerna som var bättre rustade för MC-pickuperna. Denna utvecklingen gav SME 3009 model III ett oförtjänt dåligt rykte. Tonarmen var fortfarande lika bra som innan men inte första val för en MC-pickup. Men för en MM-pickup med hög komplians (> 20 um/mN) så fungerar den utmärkt. Av den anledningen valde jag en Ortofon 2m Black till denna spelare som matchar kraven. Tonarmsresonansen hamnar på 11 Hz vilket är helt OK. 

 

Det finns också s k fluid damper som ingår (se nedre tonarmen på bilden vid tonarmsrörets fäste). Det är ett silikonbad som en paddel går ner i för att dämpa resonanser. Den har jag tagit bort då jag inte kan höra att den tillför något. Den var kritiserad redan på 70-talet pga allt för trög silikonvätska.

 

Pickupserien 2m har två olika motorer för stereomodellerna. I den ena kan man använda nålarna Red och Blue och i den andra Bronze och Black. Man kan alltså uppdatera en Red till Blue genom att byta nål och man göra motsvarande från Bronze till Black. Nålen på Black har en naken Shibataslipning, samma som användes på Ortofon Jublilee. Tråddragning är av silver. Magneterna skiljer sig också mellan de båda motorerna.

 

 

Jag använde samma RIAA (VTL TP 6.5) som jag använder till min andra skivspelare men där kör jag MC-ingången. Här använder jag MM-ingången. Volymen är justerad till identisk nivå mellan de båda pickuperna.

 

 

Dags att titta lite på hur det ser ut...

 

 

 

 

[Bebop]

Här har vi pickupen in action.

 

 

Att ha möjligt att justera hastigheten (pitch control) var en självklarhet med direktdrivna spelare. Det är inte ofta jag behövt göra några justeringar. Hastigheten är mycket stabil.

 

 

Ytterligare en detalj där man ser en del av inställningsmöjligheterna på tonarmen. Den går att skruva på i stort sett alla ledder. Den är inte alldeles enkel att ställa in rent intuitivt. Man får dock bra ledning av manualen.

 

 

Och så här ser hela härligheten ut (exklusive huven som jag tar bort när jag spelar).

 

 

Det återstår väl inte så mycket mer då än att spela. Idag har jag spelat lite Blue Note-plattor. Det låter mycket bra med härligt driv men än har jag inte gjort några jämförelser med andra spelaren. 

 

 

Till helgen får jag besök av "medhörare" som jag har bett ta med några album som jag också har så att vi kan växla sömlöst mellan de olika riggarna. En analys och resultat av den övningen återkommer jag till. Nu är det lyssning och njutning som gäller och ju mer utetemperaturen faller desto mer blir det. 

 

 

[byZan]

Ska bli kul att följa fortsättningen och vilken trevlig pysseldag

 

När jag sitter sådär (som oftast, dock med händerna lite annorlunda placerade) så brukar min fru fråga om jag ber till till någon eller om något? Nä, jag lyssnar koncentrerat på musiken

 

/byZan

[Amatören]

17 hours ago, Bebop said:

Man kan alltså uppdatera en Red till Blue genom att byta nål och man göra motsvarande från Bronze till Black

Intressant att höra vad du kommer fram till.

Jag har en Bronze som jag är väldigt nöjd med. Om det kan vara av intresse så kan du få låna min Bronze-nål om du vill göra en jämförelse avseende ljudliga skillnader 

[shaft]

Intressant Bebop! Min Audio-Technica AT33ML MC gick just sönder så jag monterade min gamla backup MM Linn K9. Det tog ett tag att installera den så det låter korrekt och så bra det kan, och en jämförelse är inte riktigt rättvis kanske...men "magin" försvann... Har beställt en ny .AT pickup nu. Min gissning är dock att det hänt en del med modernare MM-pickuper, men om man kan få till det där lättflytande öppna ljudet från en bra MC vet jag inte riktigt. Ser fram emot din fortsättning ;-)

[calle_jr]

 

Jätteintressant att ta upp detta.

Av en slags slentrian finns det en outtalad/naturlig stege att gå från mm till mc i samband med att man förbättrar sin återgivning.

Jag tycker inte heller att det självklart måste vara så även om det spontant (eller generiskt) bör vara en bättre teknik att spolarna är rörliga isf magneterna. Både med tanke på massa och linjäritet i magnetfältet.

 

Jag förvånas av hur stort genomslag Ortofon har haft och fortfarande har. Fråga tiotusen användare worldwide och en mycket stor andel säger att de spelar med Ortofon. Imponerande av det lilla landet i väster.

 

Personligen spelade jag med Grado i min ungdom, men de blir inte ens omnämnda här i tråden. Det visar på hur regionalt hifi var fram till millenieskiftet. Man var hänvisad till vad de lokala handlarna hade fastnat för snarare än vad som var bra.

 

[Bebop]

17 hours ago, calle_jr said:

Man var hänvisad till vad de lokala handlarna hade fastnat för snarare än vad som var bra.

Så var det och i mitt fall var det Kristianstads handlare. Jag har haft en Grado Gold som jag tyckte om men det var i slutet av 90-talet. När jag köpte en Nottinghamspelare med deras arm funkade inte Grado Gold. Den självvsvängde med den armen. Jag bytte då till Ortofon Kontrapunkt H, därefter Benz Ruby och sedan Lyra Dorian följd av Lyra Kleos. Sedan blev det Koetsu Rosewood följd av Ortofon Winfeld och nu tillbaka till en retippad Rosewood och Winfeld kommer jag att retippa för framtiden. Dessa båda låter lite olika men lika bra i mina öron och jag stannar nog kvar med dessa båda.
 

 På 70/80-talen kan jag inte minnas ha sett några Grado. Som jag minns det var det Shure, Philips och Ortofon som dominerade marknaden när jag steg in och med Pickering, Stanton, Audio Technica och ADC i skiktet efter.  I vart fall i Kristianstad men jag tror även i stort. Det var de som fick mest plats i pressen också. Sedan poppade det upp en del exoter från t ex Sonus och Empire. Det här var innan MC-eran startade. Philips som många säkert rynkar näsan åt lite i hifi-sammanhang men de hade någon modell som hade högt anseende då.

 

AKG var en stor nyhet när de släppte sin P8ES. Jag minns att pressen var lyrisk över den och deras ”transversal suspension” för symmetrisk nålrörelse. Jag föll som en fura och gick över från Stanton 881 till AKG P8ES som jag tyckte mycket om (Timbre gjorde samma ”move”). Ortofon och Shure var för ”vanligt”. Jag ville sticka ut lite mer än så. Lite som Wrangler- eller Lee-jeans. Det fanns även då som nu, andra värderingar än enbart de rent funktionella.

Edited August 22, 2020 by Bebop
Komplettering

[Bebop]

1 hour ago, calle_jr said:

Både med tanke på massa

Soundsmith gör ett litet nummer av detta och säger att hans MI-pickuper har lägre massa än de bästa MC-pickuperna. Gamla sanningar har en viss tendens att etsa sig fast som eviga.

[Bebop]

Lite mer om Ortofon och SME...

 

Det sägs och sas att SME avände Shures pickuper som referens när de tog fram sina tonarmar. Så kan det mycket väl ha varit. Samtidigt inledde uppenbarligen Ortofon någon form av samarbete med SME i samband med att de lanserade deras nya pickuper Concorde och LM-serien. Concorde var i princip en LM-pickup anpassad för SME-fäste vilket de flesta s k S-armar också använde. Concorde hade stora framgångar med den integrationen. Samtidigt tog SME och Ortofon fram ett armrör till SME 3009 model III där en variant av LM var integrerad med tonarmsröret (se längts ner i högra mitten på uppslaget från Stereohandboken 1981). På SME-III'an byter man hela tonarmsöret där skalet är fast.

 

 

Just Ortofons LM-serie är förmodligen en av Ortofons största framgångar. En del av modellerna finns fortfarande idag, 40 år senare (fast nu heter de OM = Optical Match. LM stod för Low Mass men det är ju inte så starkt argument idag). Jag köpte en LM 20 och ett år senare bytte jag nål till LM 30. Redan i grundversionen (utan H) hade de en fjädringsmjukhet/complians på 25 um/mN. H-modellerna hade hela 35 um/mN vilket är ytterligare ett vittnesmål om vad som ansågs vara viktigt och därav de många lättviktsarmar som var i ropet då. Att döma av recensioner låter LM-pickuperna fortfarande bra med ren och fin upplösning men inte riktigt så "full-bodied" och dynamiska som de senaste 2m-pickuperna.

 

I samma årgång av Hifihandboken (1981) gjorde lite fler MC-pickuper entré. Vid sidan om Ortofon redovisades modeller från Technics, Yamaha, JVC, Audio.Technica, Signum,  Onkyo, Dynavector, Sony och Philips. Ortofon hade tre MC-pickuper liksom Yamaha. JVC och Technics hade två modeller, övriga en var. Ortofons MC30 var dyrast och kostade 3,200:- vilket uppräknat till dagens värde efter KPI blir ca 11,000. En LM 30 kostade 600:- som med motsvarande uppräkning blir 2,000. Det är m a o så att priserna har gått upp rejält sedan 80-talet på pickuper. Samtidigt säljs det bara en bråkdel pickuper idag mot då. Svårt att jämföra.

[Bebop]

Här blir mycket nostalgi, märker jag men det får ni leva med. Med tilltagande ålder tenderas att gräva i det gamla och många fina minnen.

 

Jag har haft många pickuper genom åren. In the heydays of mm på 70- och 80-talen bytte jag normalt nål omkring jul när skatteåtebäringen kom (då blev det alltid pengar tillbaka). Jag har inte några av dem kvar eller så ligger de gömda på ett ställe jag aldrig återfunnet. Jag har faktiskt inte några som helst minnen var de tagit vägen. Jag har flyttat många gånger så det är ju inte helt otroligt att de helt enkelt hamnat i skrotkorgen.

 

Jag har dock kvar en gammal mm-pickup och det är mer av sentimentala skäl. Den fick jag begagnad av min salige mentor Rolf "Gullis" Nilsson som var den som fick mig in på både jazzen och skivsamlandet (även min skivsamlarkompis Nisse). När han dog hade han 12,000 LP och och 5-6,000 CD. Han var också den som startade Jazzfestivalen i Åhus/Kristianstad 1975 som då blev en lika känd institution som Sweden Rock för jazzfantasterna med reportage i bl a Down Beat (jazzens Tim Magazine). Han var stor fantast av Empire och hade också deras skivspelare Troubadour. Hemmet var fullt av skivor och klassiska AR-högtalare typ LST, AR-3, AR-2ax och i sommarstugan ytterligare någon modell.

 

Här en bild av oss från 90-talet.

 

 

Pickupen jag fick var en Empire 2000Z som då var deras finaste modell.

 

 

 

Mitt minne av den puppan i arbete sitter djupt rotad från Gullis anläggning. Jag har sett på nätet att det finns många som håller den högt fortfarande. Det finns både OEM ersättningsnålar och original att få tag i fortfarande för ca 2,000:-. Kanske jag fixar en nål av rent sentimentala skäl. Jag är dock ganska säker på att det inte kan matcha nutidens bästa mm-pickuper. But who knows... Uppleveleser i min värld har inget självklart samband med tekniska specifikationer. Vilket kött är bäst? Oxfilé, högrev eller flankstek? I min bok är det definitivt inte oxfilé trots att det är mörare och dyrare. Men för att få ut rätt smak av det "enklare" köttet krävs det också att det är väl tillagat. Det är då det rätta upplevelsen kommer. Det är sammanhanget som skapar upplevelsen, inte tekniska datablad.

 

[Bebop]

”Kampen” är avgjord. Om jag börjar med slutresultatet så har Ortofon 2m Black en bit kvar för att matcha både Koetsu Rosewood och Ortofon Winfeld men riktigt så enkelt är det inte.

 

Vi har suttit tre stycken och lyssnat parallellt med samma album på samma volym som jag växlat mellan sömlöst. Endast jag visste vilken pickup vi lyssnade på.

 

Om jag börjar med 2m Black så låter den oerhör livfullt med mycket detaljer och fin dynamik. Tenorsaxofoner på gamla Blue Note-plattor låter väldigt naturtroget och det blir ett jäkla tryck men kan samtidigt bli lite för energirikt i vissa register och då i synnerhet i högre volymer.  MC-pickuperna har ett större lugn och separerar ut instrumenten bättre. Det låter som att mixningen går fram bättre och bättre balans över alla register. Det är också lite lugnare i toppen som ger ett behagligare glitter i toppen. Man skulle kunna beskriva det som att mm-pickupen låter mer som en jazzkonsert på en stor scen över en PA-anläggning medan mc får en mer intim klubbkänsla (något överdrivet).

 

Ännu tydligare blir det med klassisk orkestermusik där mc-pickupen inte har några problem med att återge crescendon i höga volymer. Här klarar inte mm-pickupen att följa med. Det blir lite för grötigt och det gäller även annan musik i höga volymer. Det är heller inte samma skimmer över t ex ett violinsolo, lite torrare. Vissa register blir lite för påträngande.

 

Om man ”bara” spelar en platta lite i bakgrunden i ett mindre system är det inga som helst problem och det är så jag använder Kenwoodspelaren med 2m Black. Jag har inga som helst problem att stampa takten och gunga med. Men för high-end-lyssning i mitt stora system räcker det inte. Ortofon 2m Black klassas som en av de 2-3 bästa mm-pickuperna i krikerkåren tillsammans med Nagoakas och Clearaudios bästa. Även om någon av de skulle låta bättre med Kenwood/SME har jag svårt att tro att de räcker ända fram till en hygglig mc-pickup.

 

Att flytta pickupen till min Simon York hjälper knappast heller. Det låter säkert annorlunda men inte så pass att de skillnader jag beskrivit hade suddats ut. Det är nog som @calle_jr skrev, att mc-konstruktionen är en bättre teknik för att återge musik. Jag slänger dock in en brasklapp för Soundsmiths IM-pickuper som har flera likheter med bra mc-pickuper. Jag har hört fantastisk återgivning med några av deras finaste puppor hos en kompis. Men då har prislappen sprungit upp 40-80 lakan för de bästa som han har.

 

MC-pickuper kostar mer än mm-pickuper men efter den här sessionen tycker jag att det väl investerade slantar. Mina favoriter, som jag känner till och har hört mycket startar med Ortofon MC Quintet Black S och uppåt eller Lyra Delos och uppåt. Benz gör också prisvärda mc-pickuper liksom ZYX. Audio Technica nämns också med allt större respekt i sina senaste uppdateringar som fått bättre slipningar än tidigare. Jag har dock inte hört dem själv.

 

För de av er som aldrig provat en mc-pickup så finns det mycket att hämta. Det är min absoluta övertygelse efter denna övning. MM är bra men inte bäst.

[calle_jr]

7 hours ago, Bebop said:

uppslaget från Stereohandboken 1981

Häpp!

De anger komplians som fjädringsmjukhet.

Jag har hört att du använt det uttrycket, men trodde inte det var etablerat.

Inom andra tillämpningar använder man alltid styvhet, komplians eller möjligtvis admittans som en samlingsbenämning för motsatsen till (inversen av) motstånd.

Man mäter ju faktiskt både fjädring och dämpning i en pickup fastän man kallar allt för fjädring.

 

 

6 hours ago, Bebop said:

Här en bild av oss från 90-talet.

Kul att se!

Han är fortfarande omtalad.

Jag har sett att du har en bok om tiden med jazz-festivalen. Kul att minnena bevaras för eftervärlden. Det är en stor grej ni gjorde.

 

[AlfaGTV]

Tack för denna redogörelse @Bebop, du skriver och presenterar dina eskapader på ett mycket trevligt sätt! Ett nöje att få följa med på!  

En liten påpekan bara, det finns inga som helst besväreller problem med att montera en Bronze nål på ett 2M Red hus. De är helt utbytbara och en av mina favoritkombinationer är den blå nålen i det svarta huset! Jag har bara en kvar av dessa, då jag till relativt nyligen saknat ett vettigt RIAA för MM, men den 2M Silver jag nu har är i praktiken en röd nål i Bronze/Svart hus.

 

[Bebop]

58 minutes ago, AlfaGTV said:

En liten påpekan bara, det finns inga som helst besväreller problem med att montera en Bronze nål på ett 2M Red hus.

Här har jag avvikande mening och den baserar jag på Ortofons egen information som är tydlig på sin hemsida att motorn (pickuphuset med sin fasta spole) som används för Red & Blue är inte samma som den som för Bronze & Black. Möjligen passar alla nålar i huset men magneten på nålarmsröret omges inte med samma spole och därmed får man inte ut det som Ortofon avsett. Annorlunda är det med LM-pickuperna där samtliga ”stift” är anpassade till samma pickuphus.
 

2M Series styli interchangeability:
The 2M Series' engines, coils and magnets configurations are not identical: Red and Blue are identical, so are the Bronze and Black and so are the true mono variants 2M Mono and 2M 78. Likewise, 2M series styli are interchangeable within the below combinations: 
- 2M Red, 2M Blue and 2M Silver
- 2M Bronze and 2M Black
- 2M Mono and 2M 78

[AlfaGTV]

Det är helt OK, men jag har som sagt spelat med ett flertal olika mixningar av hus och nålar och det har alltid både fungerat praktiskt och låtit utmärkt.

Texten om kompatibilitet mellan de olika husen och nålarna har förändrats, då man från början också omnämnde full kompatibilitet mellan de olika nålarna och husen men att man givetvis inte kunde förvänta sig en 2M Black genom att montera en svart nål på ett Red hus. De har hela tiden varit tydliga med att husen varit desamma för Red/Blue resp Bronze/Black.

 

Kanske du har lust att sända dem ett mail med frågan, du brukar ju få rediga svar, om än de ibland uppfattas som tagna från Interwebben?  

[Bebop]

2 hours ago, calle_jr said:

Jag har hört att du använt det uttrycket, men trodde inte det var etablerat.

Jag är från ”landet” och inte skolad på LTH. Min bildning i ämnet kommer i huvudsak från Stereohandboken och dess förgrundsgestalt Kjell Stensson (han med nylonstrumpan och färg-TV).

 

 

För er ungdomar som aldrig upplevt svart-vit TV så är följande aprilskämt en klassiker och rankas inom internationell media som det näst bästa genom tiderna. Kjell Stensson var inte vilken som helst, han var en av Sveriges Radios ledande tekniker men också författare och rent allmänt en välbekant kändis med stort förtroende, vilket påverkade det enorma genomslag följande klipp visar. Det tillhör svensk mediahistoria av högsta karat. Lilla jag var 10 år och mamma hjälpte mig att förbereda sensationsreportaget med sönderklippt nylonstrumpa och tejp. Jag var redo...

 

https://www.oppetarkiv.se/video/1904250/hant-i-veckan-aprilskamt-nylonstrumpan

 

 

 

 

 

[Bebop]

16 minutes ago, AlfaGTV said:

Kanske du har lust att sända dem ett mail

Jag antar utmaningen... Återkommer.

 

Frågan är vad som händer om man går på andra hållet som du skriver, dvs Red eller Blue i Bronze/Black-huset Jag tar den frågan också.

[Bebop]

1 hour ago, AlfaGTV said:

du skriver och presenterar dina eskapader på ett mycket trevligt sätt!

Tack... jag rodnar 

[Amatören]

On 2020-08-21 at 11:31, Amatören said:

Om det kan vara av intresse så kan du få låna min Bronze-nål om du vill göra en jämförelse avseende ljudliga skillnader

Bebop: Det var synd att du inte "nappade" på mitt erbjudande då det hade varit intressant att höra "panelens" åsikt om det var värt att uppgradera från Bronze till Black

Jaja, det går fler tåg...

Edited August 22, 2020 by Amatören

[Bebop]

12 hours ago, AlfaGTV said:

du brukar ju få rediga svar

Jag har dragit iväg en fråga till Ortofon. Samtidigt har läst på lite mer på deras hemsida och jag tror jag vet vad jag får för svar angående skillnaderna mellan pickuphusen.

 

Det handlar om spolen som i Red/Blue-huset är virad med koppartråd medan Bronze/Black-huset har en silverplätterad tråd. Det är vad jag kan läsa mig till. Magneten på nålarna är anpassade och trimmade till den spole de är byggda för. Hur detta påverkar det vi hör och hur mycket är en annan fråga. Jag vet inte.

 

I specifikationen mellan de båda husen framgår att det är skillnad mellan husens internimpedans 1,3 kOhm (red/blue) vs 1,2 kOhm (bronze/black) respektive interninduktans, 700 mH (red/blue) respektive 630 mH (bronze/black). Det skiljer också en halv mV i output vilket är negligerbart.

 

Hur det påverkar t ex Black att ”utsätta” den får 1,3 kOhm istället för 1,2 KOhm respektive 700 mH istället för 630 mH vet jag inte. Kanske @calle_jr eller @Peo kan teoretisera vad som bör ske Uppenbarligen har Ortofon ansett att det finns fördelar som gjort mödan värd att differentiera.

[calle_jr]

12 hours ago, Bebop said:

Min bildning i ämnet kommer i huvudsak från Stereohandboken och dess förgrundsgestalt Kjell Stensson

Ha!

Jag har även lagt märke till andra passande uttryck från dig som jag inser kanske härstammar från hans texter, tex transistoriserad.
 

 

 

[Bebop]

11 hours ago, Amatören said:

åsikt om det var värt att uppgradera från Bronze till Black

Jag tror inte det är några större skillnader. Bronze har en naken ”fine-line”-nål medan Black har en naken Shibata-nål. Skillnaden i slipning innebär att Shibata-nålen har en större anliggningsyta i spåret vilket brukar beskrivas som lägre skivbrus och större följsamhet och lägre distorsion. En anna skillnad är att Shibataslipning är känsligare vid monteringen. Om den sitter fel kan den bli ett rent skärverktyg så om man går för den typen av slipning bör man ha en arm där man kan ställa in ”allt”. 
 

Audio Beat föredrar Bronze före Black vad jag kan förstå:

 

While the 2M Black sounds more immediately impressive, the 2M Bronze is the more satisfying over the long haul, halving the difference between the Black's speed and resolution and the Blue's balance. In fact... it is a mixture of all of these sonic virtues. It's fast, but not ostentatiously so; it turns information into music, and it does this because it is better balanced, neither leaning in one sonic direction or another. I would say that it represents not just the 2M line's sweet spot but also its musical core. ..."
 

Jag tror inte att du vinner något direkt med en uppdatering till Black till din Dual.

[VoicesInMyHead]

Till skillnad från din tidigare tråd @Bebop där hela skivspelaren plockades isär i småbitar och nästan "avskräckte" mig så får den här tråden mig återigen nyfiken och sugen på att skaffa vinylspelare igen...  mycket intressant läsning kring ett ämne som jag funderat kring men aldrig riktigt grottat ner mig i eller förstått varför de flesta verkar föredra MC, så nu vet jag iaf vad det blir för typ av pickup den dagen det blir dags att fundera mer kring detta. 

[Bebop]

20 minutes ago, calle_jr said:

Jag har även lagt märke till andra passande uttryck från dig som jag inser kanske härstammar från hans texter, tex transistoriserad.
 

Jag kollade i SAOL som härleder begreppet till 1957. Samma typ av adjektivisering av ett substantiv är ganska vanlig, t ex ”motoriserad” (som först användes 1922 enligt SAOL).

 

TRANSISTORISERA tran1sistor1ise4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.

Etymologi

 

förse (apparat o. d.) med transistorer (se TRANSISTOR 1); i sht i p. pf.; jfr TRANSISTORERA. Den för dagen enda telefonapparaten i världen som har helt transistoriserad förstärkare. DN(B) 30 ⁄ 11 1957, s. 7. En helt transistoriserad datamaskinanläggning. DN(B) 1961, nr 16, s. 5. Införandet på svensk marknad av transistoriserade miniatyrsändare och liknande dolda avlyssnings- och spionutrustningar. SvD(A) 3 ⁄ 9 1966, s. 3. Nu har man transistoriserat guiderna (i kyrkan), så i fortsättningen skall de gå på batteri .. Man startar bandet och följer färdplanen, och en vacker röst berättar stillsamt om vad man ser. DN 24 ⁄ 6 1971, s. 12.

[musicus]

Trevlig resa du bjuder på Bebop, har inte i närheten varit med om att lyssna på så många pu´s. Använde 2M Black ett tag på min förra Wilson Benesch Circle/Nanotube rigg...2M Black er enligt mina erfarenheter en mycket kompetent MM pu......nu står det en äldre WB/Act 0,5 Act arm rigg som snart ska ge ljud, har valt en Ortofon Quintet Bronze den her gången...båda för att få lite "snällare och mer all-round pu", enn va jag upplevde 2M Black som...even om man också tagit steget upp til lilla MC serien til Ortofon.

 

mvh

[Bebop]

22 minutes ago, VoicesInMyHead said:

Till skillnad från din tidigare tråd där hela skivspelaren plockades isär i småbitar och nästan "avskräckte" mig

 Hmmm... men du inspireras av allt pill i din digitala kedja...  vad är skillnaden.

[VoicesInMyHead]

5 minutes ago, Bebop said:

 Hmmm... men du inspireras av allt pill i din digitala kedja...  vad är skillnaden.

 

Förmodligen ingen...  det är nog egentligen samma sak sett från två olika håll där jag helt enkelt känner mig mer hemma i den digitala sfären, och förmodligen också för att jag har tummen mitt i handen och inte tycker om att meka med saker, och så ska man få ihop dem som de var sen igen oxå...  

[calle_jr]

1 hour ago, Bebop said:

Hur det påverkar t ex Black att ”utsätta” den får 1,3 kOhm istället för 1,2 KOhm respektive 700 mH istället för 630 mH vet jag inte. Kanske @calle_jr eller @Peo kan teoretisera vad som bör ske Uppenbarligen har Ortofon ansett att det finns fördelar som gjort mödan värd att differentiera.

Jag skulle säga att internimpedans blir mer indirekt styrande vid konstruktion av transducers. Man riktar in sig på en viss nivå på output och internimpedans, och de blir därefter vad de blir så att säga.

Dvs så här små skillnader är garanterat inte styrande designmål. Det måste vara annat som skiljer dem.

Just Ortofon tycker jag har ett väldigt brett spektrum av ljudsignaturer i sitt sortiment. De har inte något specifikt husljud.

 

[Peo]

Kul tråd som gav mig många flashback's.
Jag har ägt många av de pickuper som du omnämnt, bl.a. en av mina tidigare favoriter, AKG P8ES som efter sin tjänstgöring fick lämna plats för en Shure V15-V (jag hade en SME 3009 Series III vid den tiden och fick välja pickuper därefter).

Självklart hakade även jag på MC-tåget och bytte samtidigt tonarm till en SME 3009 S2 imp som passade bättre för lite "styvare" pickuper. Första MC-pickupen blev en Ortofon MC20 tillsammans med en Ortofon T20 (SUT). En kombination som säkert många använde, men det var inte förrän jag fick möjlighet att testa med en Ortofon MCA76 (aktiv head amp) istället för T20 som "ståpälsen" verkligen infann sig. Det var en helt ny värld som öppnade sig och sen den dagen har jag inte köpt en MM-pickup (eller en SUT) till min anläggning. Ortofon MC20 ersattes av en Ortofon MC20 Super efter några år och det blev min sista Ortofonpickup. Inte för att de var dåliga, utan för att jag sökte på nya jaktmarker.

 

Det är ganska många skivspelare som passerar min "verkstad" varje år och jag provspelar alltid dessa i min anläggning efter service/reparation/ombyggnad, vilket automatiskt resulterar i att jag får lyssna på en mångfald av olika pickuper (både MM, MI och MC) av väldigt varierande  fabrikat och av olika dignitet.

(Jag vill bara förtydliga att jag inte sysslar med någon affärsdrivande verksamhet, det här är på ren hobbybasis)

 

Min uppfattning är att det finns många MM-pickuper i dag som mycket väl kan mäta sig med de flesta MC-pickuper inom samma prissegment, men jag har hittills aldrig hittat någon MM som kan matcha en MC när man kommer upp i lite högre kaliber.

Förutsättningen är dock att RIAA-steget utgör en hyfsat korrekt elektrisk belastning och att det kan hantera den höga förstärkning som en MC-pickup kräver utan alltför stora tillkortakommanden, något som definitivt inte är en självklarhet bara för att det står MC på ingången eller MM/MC på en knapp.

Hellre en MM-pickup med ett passande MM-RIAA än en MC-pickup med ett mediokert MC-RIAA.