Govinda Posted July 25, 2020 Share Posted July 25, 2020 Peter Green R.I.P. Remembering the legend Peter Green who has passed this weekend, peacefully in his sleep at the age of 73. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Vox Posted July 25, 2020 Share Posted July 25, 2020 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted July 25, 2020 Share Posted July 25, 2020 (edited) Peter Green är och var en av mina största idoler och inspirationskällor när jag drömde att bli mästergitarrist. Jag har inte kläm på vad dagens generationer känner till om Peter Green så här följer en kort resumé. Om vi går tillbaka till andra halvan av 60-talet så fanns det en ”strid” mellan popen/r&b där framför allt Beatles och deras efterföljare hade täten. I en andra ringhörna rådde soulen med frontfigurer som Artetha Franklin och Wilson Picket. I ringen fanns också en tredje ringhörna som hade den amerikanska city-bluesen som ledstjärna. Den leddes av John Mayall som lockade över Eric Clapton från Yardbirds och gav ut albumet Blues Brakers with Eric Clapton. Det fanns också en fjärde hörna där Frank Zappa dök upp min sin avantgard-rock. Det var en milstolpe som blev inspiration för många grupper och som också blev en språngbräda för Eric (han med serietidningen). Han hoppade dock av snabbt och gick vidare med att skapa den första supergruppen Cream. Eric ersattes med Peter Green som först lanserades på albumet A Hard Road Med på detta fantastiska album fanns också basisten John McVie och trummisen Aynsley Dunbar som ibland ersattes av Mick Fleetwood på turneer. Sessionen hos Mayall blev kort även för Peter Green som efter ca ett år ersattes av Mick Taylor som sedan hamnade hos Rolling Stones efter Brian Jones död, men det är en annan historia. Peter Green startade en egen grupp tillsammans med John McVie och Mick Fleetwod som bas med namnet Peter Green’s Fleetwood Mac. Ytterligare medlemmar tillkom snart och gruppen blev kort och gott Fleetwood Mac. Jag törs hävda att Peter Greens inflytande på alla gitarrister i rock och bluessvängen under denna tid är oöverträffad. Han hade ett enormt stort inflytande på ”elektriskt sound” på elgitarrerna under sin höjdpunkt. Han blev lite av musikernas musiker och gjorde stöpte om amerikansk blues till en helt ny engelsk variant med en unik ton. På 70-talet kom flera hits signerade Peter Green. Bland dessa ”Black Magic Woman” (senare hit med Santana), ”Albatross”, ”Oh Well” och ”Man of the World”. Karriären blev dock tämligen kort då Peter fastnade i LSD-träsket och mental ohälsa. Fleetwood Mac levde vidare men orienterade sig mot en annan stil som också skördat stora framgångar. Peter Green försvann från scenen drygt 20 år i två omgångar och skapade Splinter Group som gav utmärkta album 1997-2003. Dessförinnan gav han ut fem mycket bra album några år omkring 1980 i eget namn. En bra samling av Splinter Groups finns i följande box som jag kan rekommendera om man inte vill söka efter vinylplattorna men ännu bättre är hans 80-talsalbum, tycker jag. Peter Greens sweetspot i 1967 - 1970 i det absoluta rampljuset var kort och intensivt men han gav ett oerhört avtryck i samtiden och än idag är han en stor förebild för gitarrister runt om i världen. Det finns mycket om Peter Green på Youtube, både låtar, intressanta dokumentärer och om hans gitarrer. Peter Green är en av de största och mest inflytelserik legenderna i musiklivet som nu lämnat oss. Han är en av mina stora hjältar. Edited July 26, 2020 by Bebop Komplettering minoman, calle_jr, MatsT and 12 others 9 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted July 26, 2020 Share Posted July 26, 2020 En mästare har lämnat oss. Jättebra profilbeskrivning av Peter Green @Bebop, men "Karriären blev dock tämligen kort" och "Peter Greens sweetspot i rampljuset var kort och intensivt" håller jag inte med om. Han slog igenom i 20-årsåldern och spelade i en mängd olika konstellationer och släppte en hyfsat jämn ström av soloalbum under 30 års tid. Det är väl inte kort och intensivt för en bluesman? De fem soloalbum han gjorde på fem år medan andra spelade punk och synt är milstolpar i min skivsamling. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted July 26, 2020 Share Posted July 26, 2020 (edited) 2 hours ago, calle_jr said: Peter Greens sweetspot i rampljuset var kort och intensivt" Det kan man tycka olika om. Jag tänker närmast på perioden från 1967 då han slog ner som en bomb hos mig med The Supernatural. https://youtu.be/CKn-0zEcRYI Sedan kom Fleetwod Mac och tre år senare, 1970 var han borta i omgångar. Först ca 10 år och sedan borta igen drygt 10 år då han var tillbaka med Splinter Group på 90-talet. Men hans legacy och legendstatus skapades under några få år från 1967 till 1970. Tidigare i hans karriär spelade han bas men gick över till gitarr influerad av bl a Bo Diddley och Eric Clapton som då spelade hos Yardbirds. 2 hours ago, calle_jr said: De fem soloalbum han gjorde på fem år medan andra spelade punk och synt är milstolpar i min skivsamling. Samma här. Jag har kompletterat min text lite och tagit hänsyn till ditt påpekande så det blir lite tydligare om hans tid efter Fleetwood Mac. Edited July 26, 2020 by Bebop Komplettering calle_jr 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Govinda Posted July 26, 2020 Author Share Posted July 26, 2020 B.B. King once said Green “has the sweetest tone I ever heard. He was the only one who gave me the cold sweats.” 1automan, calle_jr and parsifal 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted July 27, 2020 Share Posted July 27, 2020 Peter Greens tidiga projekt med Fleetwood var genomsyrat av Mike Vernon, precis som det kluster av liknande band på Blue Horizon var då. Lite trubbigt kan man säga att dessa band lät likadant och hade samma recept. Jag tycker därför man ska lyfta hans första soloalbum "The End Of The Game" som han släppte 1970. Helt nytt band utan kopplingar till vare sig Mike Vernon, John Mayall eller Jeremy Spencer, och utgiven på Reprise även i uk. Detta är mer blues-prog fusion och visar att Peter Green inte "bara" var en skicklig gitarrist. Govinda, parsifal and Bebop 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
parsifal Posted November 30, 2020 Share Posted November 30, 2020 On 2020-07-27 at 07:44, calle_jr said: Jag tycker därför man ska lyfta hans första soloalbum "The End Of The Game" Wow vilket album! Stort tack för detta tipset, har missat Peter Green som soloartist helt, så känner att jag har mycket att lyssna på👍 Lyssnar just nu in mig på Blues och kommer från att intensivt ha lyssnat på de "three kings" varav den stencoole Albert har varit sist. Fassan såg honom för många år sen och har berättat flera gånger om hur han kom in på scen i kostym och portfölj och sa något i stil med "just another day at the work" brände av sina låtar för att sen ta portföljen o gå igen. Albert har dock lite för skrikig och diskantig gitarrton för min del och där passar ju Peter Green mig så mycket bättre! Jäklar vad kul att få upptäcka! calle_jr 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted November 30, 2020 Share Posted November 30, 2020 2 hours ago, j_bloom said: Lyssnar just nu in mig på Blues Kolla upp detta: Ett gäng elektrifierade blues standards av bästa snitt. Ett lite speciellt album på Decca där hela ligan medverkar precis innan Blue Horizon. Ett annat tips baserat på att du gillade End Of The Game; Aynsley Dunbar var också i samma sfär men gjorde så mycket annat. Tror inte att det är så välkänt att han spelade med Peter Green och John McVie i ett band som kallades Bluesbreakers Ett tredje tips utifrån det men där man äntrar en lite annan sfär; parsifal 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calm Posted November 30, 2020 Share Posted November 30, 2020 Mycket av det som skrivits tidigare i tråden är en del av min ungdoms musik. Tråkigt att läsa att en efter en trillar av pinn. Grämer mig också att jag för bara några år sedan missade John Mayall på Debaser i Stockholm, oförlåtligt slarv. Han är ändå brittbluesens stora förgrundsfigur som skolat in ett antal stora gitarrister, Mick Taylor, Eric Clapton och naturligtvis Peter Green. Trist men åren går och målsnöret närmar sig för många och en själv tyvärr. R.I.P Calm Govinda 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
parsifal Posted December 1, 2020 Share Posted December 1, 2020 16 hours ago, calle_jr said: Kolla upp detta: Lägger till dem i min "leta lista"! Känns som att jag åker lite räkmacka här i Hifilivet, så skönt Tack igen! 13 hours ago, calm said: Mycket av det som skrivits tidigare i tråden är en del av min ungdoms musik. Tråkigt att läsa att en efter en trillar av pinn. Håller med, Magin lever dock kvar här, inte bara i inspelningar utan också i inspirerade musiker och vanliga musiklyssnande människor Lite off topic, fick denna av svärfar: Vilken guldgruva han är vår Peps Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
AlfaGTV Posted December 1, 2020 Share Posted December 1, 2020 19 minutes ago, j_bloom said: ... Vilken guldgruva han är vår Peps Kunde inte hjälpa att jag associerade Peps-plattan till detta: Undertecknat: Fat Gumbo King calle_jr, YYZ and JWE 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 1, 2020 Share Posted December 1, 2020 Sticky Killer Washington. AlfaGTV and ulfsan 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
triomio Posted December 1, 2020 Share Posted December 1, 2020 Jailhouse Lips King calle_jr, ulfsan and AlfaGTV 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
ulfsan Posted December 1, 2020 Share Posted December 1, 2020 Yella Dog Davis AlfaGTV 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MatsT Posted December 2, 2020 Share Posted December 2, 2020 Jailhouse Liver Franklin här. Peter Green har mestadels gått under min radar, jag valde den andra vägen som Bebop beskrev i början av tråden. Igår letade jag runt på Tidal lite grann och hittade en del som var fanstastiskt bra och speciellt de allra tidigaste inspelningarna föll mig i smaken. Det var svårt att leta systematiskt på Tidal så jag får prova någon annan väg också för det här var värt att undersöka! ulfsan and AlfaGTV 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
figge Posted December 2, 2020 Share Posted December 2, 2020 Får bli en Peter Green dag i dag. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted December 2, 2020 Share Posted December 2, 2020 Dessa album med Peter Green tycker jag om. Det är lite ”halvblues” i skönt tempo. Han delar gitarrspelet ofta med Snowy White och det är inte alltid så lätt att höra vem som är vem. Ljudet är också utmärkt på vinyl. Om de finns eller hur de låter på cd/digitalt vet jag inte. Dessa album kom i början 80-talet. Det första albumet är en samling med musik från de övriga eller i vart fall från några av dem. I min vinylsamling är de rariteter. parsifal, MatsT, YYZ and 1 other 3 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
figge Posted December 2, 2020 Share Posted December 2, 2020 Återupptäckte Humble Pie vid lyssningen på Peter Green. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MatsT Posted December 2, 2020 Share Posted December 2, 2020 Jag hittade den här på Tidal som innehåller mycket spännande musik och bra inspelningar. Snålkodad (AAC 96kbps) men låter ändå väldigt bra! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
parsifal Posted December 10, 2020 Share Posted December 10, 2020 Lyssnar och har lyssnat väldigt mycket på albummet "In the skies" helt fantastiskt, bra hela vägen genom! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
mabron Posted December 11, 2020 Share Posted December 11, 2020 Lite mer tips: sök på Kim Wilson, medverkar samarbetar med många andra artister . för att nämna några Bonnie Raitt, Mud Morganfield Chuck Barrelhouse. Har ju sitt eget band Fabulous Thunderbirds också Munspelare och sångare Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
parsifal Posted January 3, 2021 Share Posted January 3, 2021 Kom över denna svenska summeringen om Peter Green: https://werkelin.se/petergreen/ , Kul att han bott i Kristianstad i 3 år Såg även följande intervju om LCD-trippen som ändrade Peter och Danny Kirwan på en natt, jag själv har varit med om något liknande, inte av droger men också att efter en natt vakna upp och känna att allt är annorlunda. Något som inte har släppt ännu, fastän att det snart är 5 år sedan. Peter Green and members of Fleetwood Mac give their accounts of the infamous LSD party at the Highfisch-Kommune in Munich. Band manager Clifford Davis claims that this was the night that Peter Green and Danny Kirwan became 'seriously mentally ill'. Peter Green says, 'I had a good play there, it was great.' En osmickrande bild på en icke så välmående Peter. Tycker att det är fantastiskt att han 8 år senare släpper ett så bra album som " In the skies" är även om han inte kan spela lika bra som förut. Jag har precis börjat lyssna på de tidiga Fleetwood Mac albumen där Peter Green är med, är så jäkla glad att jag missat detta och nu får uppleva denna magin. Hans gitarrspel är det som främst hyllas men hans röst är också verkligen något extra! calle_jr 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
parsifal Posted January 3, 2021 Share Posted January 3, 2021 6 hours ago, j_bloom said: Hans gitarrspel är det som främst hyllas men hans röst är också verkligen något extra! Så hittar jag detta samlingsalbum från 1967 hos fassan som tvärtom hyllar rösten främst calle_jr 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.